Vi går en sväng på Larmtorget

Den 15 mars 1896 kom de unga damerna Helga Kreuger, Annie Rosberg, Lilli Sahlberg, Hertha Maijström och Ellen Harberg gående över Larmtorget i Kalmar. Vem den glade grabben till vänster är finnfs det dock inga uppgifter om. Lilli Sahlberg (1870–1962) blev för övrigt den sista i Barometerndynastin Petersson. Hon anställdes där 1913 och snart var hon företagets kamrer. När kusinen Gustaf Petersson dog 1934 efterträdde hon honom som verkställande direktör. Hon var kvar på posten till 1946 då Tage Lundgren, tidningens annonschef sedan 1936, under kuppartade former övertog ledningen med industrimagnaten Axel Ax:son Johnsons hemliga pengar i ryggen. Bild ur Kalmar läns museums arkiv

I dag är det dags att redovisa några av fynden efter ännu en djupdykning ner i arkivgömmorna. De har alla det gemensamt att de råkar visa en av Kalmars populäraste offentliga platser, nämligen Larmtorget. 

Eller Alarmtorget som det hette från början. När det slogs larm om att fienden närmade sig fästningsstaden Kalmar, skulle garnisonen samlas här för att snabbt nå sina försvarsställningar.

Det hände tack och lov inte särskilt ofta. Kalmars blodigt krigiska epok var till största delen överstånden när staden i mitten av 1600-talet flyttades från slottets närhet till Kvarnholmen. Fast det visste man ju inte då. 

I stället fick Larmtorget efter hand en mer civil och intim prägel, särskilt jämfört med det monumentala Stortorget. Här ligger sedan 1863 stadens teater, numera kompletterad med en utomhusscen där underhållare av olika slag avlöser varandra hela sommaren. 

Krogar och serveringar har också länge präglat Larmtorget. Förr var det till exempel Teaterkällaren, Margareta matsalar och Teatergrillen i Frimurarhotellet som gällde. I dag finns de inte kvar, men vattenhålen runt torget är fler än någonsin. 

Vatten, ja. Förr i världen fanns här en av de brunnar som försåg Kalmarborna med i stort sett odrickbart vatten; saltbemängt och eländigt som det var dög det på sin höjd att diska i. Sedan 1926 står i stället Vasabrunnen av Nils Sjögren på samma plats. Under den lär den gamla stensatta brunnen från 1600-talet fortfarande finnas kvar. 

För den som vill se ännu fler bilder av Larmtorget - och mycket annat - rekommenderas varmt Kalmar läns museums arkiv och Kalmar kommuns bildarkiv.

Vasabrunnen invigs av kung Gustaf V i samband med Svenska Kulturmässan som arrangerades i Kalmar 1926. Fast konstnären Nils Sjögren hade inte hunnit bli riktigt färdig med sin fontän. Själva brunnskaret med reliefer från Gustav Vasas dramatiska historia var klart, men överdelen utgjordes denna dag av en gipsattrapp. Skulpturen överst på kolonnen kallas ibland för ”Danskdödaren”, men föreställer i själva verket David och Goliat. Motiveringen ska ha varit att Davidsstatyer ofta restes i italienska städer för att symbolisera deras frihet och oavhängighet. Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv.

Frimurarhotellet invigdes 1878. Längst till vänster skymtar ”Lilla hovet”, som brann ner 1901. Till höger därom finns en brunn, på kalmaritiska benämnd ”Läämtojspompen”, vars vatten sas vara gulaktigt av urin från alla de hästar som forslade ved till Larmtorget. Det var nämligen här Kalmarborna handlade sin ved i många år. Vykort ur Olle Vallerheds samling.

Från 1930 och tre årtionden framåt återfanns Karl Arvid Andersson (1886–1979) på Larmtorget varenda kväll. Sommartid sålde han glass, resten av året varm korv. Här sitter ”Korv-Anders” och väntar på kunder en solig dag i slutet av 1930-talet. Glassen kom från Kalmar Ispinnefabrik, som så småningom blev Hemglass. Vykort ur Olle Vallerheds samling.

Äreport uppförd vid Karl XV:s besök 1864 och försedd med kungens valspråk ”Land skall med lag byggas”. Till höger teatern, som ännu inte fått puts på teglet, och till vänster ”Kockska huset”, som sägs ha stått i Gamla stan innan det flyttades till Larmtorget. Peter Fredrik Kock (1754–1824) var Kalmar fästnings kommendant. Målarmästaren Sundgren startade stans första tapetfabrik i huset på 1840-talet. Det revs på 1870-talet då Frimurarhotellet byggdes. Foto ur Östra Smålands arkiv. 

Larmtorget var i flera decennier centrum för taxiverksamheten i Kalmar. Bilden är från 1917 då vagnparken utgjordes av nio fordon, med tillhörande propert uniformerade chaufförer. Stans första taxi var annars en trehjulig ”motorcykelbil”, konstruerad av Ernst Aldén runt 1904, som på helgerna trafikerade rutten mellan just Larmtorget och Folkets Park. Reguljär taxitrafik startades 1908 av en åkare vid namn Palm. Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv. 

Efter branden som ödelagt ”Lilla hovet” byggdes det Eoska huset, här med ännu oputsad tegelfasad. ”Eos” uttyds ”Emma och sönerna”; Emma Jeansson (1832–1928) var änka efter stadens starke man, grosshandlare Johan Jeansson. Vykort ur Olle Vallerheds samling.

Husen vid Larmtorgets nordöstra hörn ser likadana ut som när bilden togs 1924. Gunnar Svenssons juvelerarfirma hade tidigare funnits i Olsbonska huset i hörnet Storgatan–Kaggensgatan som revs 1912 och ersattes av Handelsbankens stora hus. Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv.

I det här huset finns numera Krögers pub och restaurang. Då bilden togs 1928 blev man serverad i Margareta matsalar. Utanför står Kalmars sista hästdroska med åkare Alfred Pettersson vid tömmarna och väntar på att få en körning. Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv.

En dag i början av 1960-talet har fyrans buss har stannat vid hållplatsen mitt på torget. Närmast teatern ligger ett funkishus ritat av Gösta Gerdsiöö 1935, där Kalmarhem håller till i dag. Till höger om det finns ”huset med kyrkfönstren” från 1850-talet, stans äldsta bostadshus i tre våningar.  Vykort ur Olle Vallerheds samling.

KÄLLOR
Manne Hofrén: Barometern 125 år (1966)
Per Jarlbo: Kalmars gatunamn (2007) 
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (2014)

STORT TACK TILL 
Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum
Jan Magnusson, Kalmar kommun
Olof Vallerhed, Färjestaden


© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 18 augusti 2018