 |
Esplanaden 15 i Kalmar på en bild som av allt att döma är tagen någon gång alldeles i början av 1900-talet, knappast senare än en bit in på 1910-talet. Den uppges ha tagits av Walter Blomberg, men eftersom denne inte föddes förrän 1906 är det troligen hans far Emil som fotograferat.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
Vid paradgatan Esplanaden mitt i Kalmar ligger på nummer 15 fem hus som tillsammans bär på en hemlighet, som i dag är så väl förborgad att den nog får betraktas som glömd för alltid.
.JPG) |
Esplanaden 15, fotograferad 2021, med de båda märkliga gathusen närmast trottoaren och i öppningen mellan dem villan där bildhuggaren Anton Wahledow och hans familj bodde när såväl husen som själva gatan var nya.
Foto: Klas Palmqvist |
Esplanaden är en av Kalmars längsta gator, där den sträcker sig från järnvägsbommarna bortom Rostad i väster ända till Sveaplan i öster. Den har också en mer omväxlande och på många sätt roligare och intressantare arkitektur än många andra trafikstråk i stan. Med Kalmarmått mätt är inte gatan urgammal på något vis; den började anläggas först i slutet av 1880-talet och kan betraktas ha blivit fullt klar ungefär 1910.
 |
Esplanaden i sin fulla längd. Nummer 15 markerad med ett blått kryss.
Karta: Lantmäteriet |
Den är förstås centrala Kalmars allra bredaste gata, dess västliga del, den ”egentliga” Esplanaden, mäter 40 meter tvärsöver. För att dra fram en så stor gata måste en del bebyggelse rivas och en hel kyrkogård, alldeles väster om korsningen med Norra vägen, begravdes så att säga för gott.
På nummer 15, på Esplanadens norra sida mellan Linnégatan och Smålandsgatan finns en ganska bred öppning in mot gården, mellan två likadana men spegelvända hus. De är vita nedtill och har rött tegel i fasaden på övre våningen. En bit in på gården finns en villa, belägen rakt innanför den breda öppningen mot gatan.
Den som beger sig in på gården upptäcker dessutom två små låga byggnader på ömse sidor. Båda har sin södra gavel hopbyggd med respektive gathus baksida. Villan och de mindre husen på gården byggdes 1888–89 och är således ungefär jämnåriga med gatan. Gathusen ska vara från 1891, även om det också finns uppgifter om att de inte stod klara förrän 1904. Byggnaderna på gården ska ha ritats av Emil Nilsson medan gathusens arkitekt hette Sjöblad.
.jpg) |
Esplanaden 15 på en bild där villan och de båda mindre husen på gården är byggda, men inte gathusen. Anton Wahledow själv står vid grinden och på balkongen skymtar längst till höger en liten flicka. Är hon makarna Wahledows dotter Anhild kan det inte stämma att gathusen byggdes 1891, eftersom hon föddes först 1893. Förmodligen är uppgiften om att husen uppfördes 1904 mer korrekt.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
Mannen bakom bygget var konstnären Anton Wahledow, född i Ramdala utanför Karlskrona 1862 som son till Karin Karlsdotter och virkeshandlaren Carl Jonsson. Man kan väl förmoda att faderns yrke inte precis försvårade tillgången på lämpligt arbetsmaterial när sonen bokstavligen gjorde sina första lärospån i träsnidandets konst, något han så småningom skulle behärska till fulländning.
1875, samma år som Anton fyllde 13, flyttade familjen till Fagerhult i Ryssby socken, norr om Kalmar. Han blev utexaminerad från slöjdseminariet i Kalmar 1884, arbetade sedan i textilkonstnärinnan Selma Giöbels ateljé i Stockholm och vidareutbildade sig 1886–87 vid Tekniska skolan i samma stad, i dag känd som Konstfack.
Året därpå var han tillbaka i Kalmar och satte direkt igång bygget vid den knappt mer än påbörjade Esplanaden, där hans ateljé inrymdes i villan inne på gården. I samma veva fick han och hustrun Maria Pettersson (1865–1942) – född i Ryssby socken – sitt första barn, sonen Thure (1889–1947); som i vuxen ålder blev bokhandlare och förläggare. Sonen Hilding föddes 1892, men dog strax efter födseln. Dottern Anhild (1893–1976) kom att gifta sig med en läkare vid namn Rydholm och flyttade till Ängelholm. 1904 kom sonen Alexis till världen. Han arbetade hela sitt yrkesliv åt den på sin tid välkända Kalmarfirman C Wilh Svenssons Trävaru AB, vars disponent han blev 1936. När C Wilh Svenssons Byggmaterial AB startades 1952 blev han dess verkställande direktör och delägare. 1972 gick företaget upp i Beijer Byggmaterial. Alexis Wahledow avled 1975.
I sin ateljé arbetade Anton Wahledow främst med möbler och träskulptur, men även med annat konsthantverk. Han tecknade och målade förstås också och var verksam som lärare i frihandsteckning och träskulptur vid Tekniska yrkesskolan i Kalmar. Möbler och konsthantverk med hans signatur dyker ofta upp på auktioner, långtifrån bara i Kalmartrakten. Han gjorde även arbeten åt kyrkor, till exempel en dopfunt i Kastlösa och en törnekrona i Ljungby kyrka i Ljungbyholm.
 |
Det är förmodligen fru Maria Wahledow som sitter med ett nummer av veckotidningen Idun i handen. Den startades 1887 som en ”praktisk veckotidning för kvinnan och hemmet” men fick snart en mer allmän prägel med reportage, debattartiklar och ett omfattande skönlitterärt inslag. Idun var också tidigt en förespråkare för kvinnors emancipation. Efter sammanslagning 1963 kom den ut som Idun-Veckojournalen, men 1968 försvann Idun ur namnet. Veckojournalen blev 1980 Månadsjournalen, vilken i sin tur las ner 2002.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
I likhet med många andra skapande och kreativa människor runt om i Europa och Amerika vid den här tiden intresserade sig Anton Wahledow i högsta grad för teosofin, den andliga esoteriska strömning som var på modet vid den här tiden, och som i diverse mer eller mindre omstöpta former fortsatt att öva inflytande på många människor, oftast insorterad under det vidlyftiga begreppet New Age. Redan från början handlade det om ett hopkok på allsköns föregivet österländsk visdom, kryddat med ockultism, rosenkorsar- och frimurarmystik, astrologi och allt möjligt annat som av utomstående gärna klumpas ihop till det lika behändiga som nedvärderande begreppet ”flum”.
 |
Villan av i dag har varken kvar sin snickarglädje eller fönster av originalmodell. Även verandan är omgjord. Men huset ger i dag ett betydligt trevligare intryck än för bara några år sedan, när det var rejält nedgånget.
Foto: Klas Palmqvist |
 |
Även de mindre byggnaderna inne på gården har snyggats till rejält på senare tid. Så här ser östra gårdshuset ut.
Foto: Klas Palmqvist |
 |
Västra gårdshuset har försetts med en uteplats som säkert är riktigt trevlig när vädret är det rätta. Det var det inte när bilden togs i mars 2021.
Foto: Klas Palmqvist |
De fem byggnader som utgör Esplanaden 15 ska på något sätt tillsammans vara fyllda av teosofisk symbolik, men hur detta hänger ihop förmår jag inte att reda ut. Man kan i alla fall konstatera att en siktlinje rakt ut från villan leder mot Kalmar slott. Förre stadsingenjören och Kalmarkännaren Per Jarlbo funderar i sin uppsats ”Paradgatan i Kalmar” (1993) på om slottet kanske syntes från Wahledows gård innan husen på andra sidan Esplanaden hade byggdes. Kalmarkrönikören Manne Borgwall berättar i ”Esplanaden, vårt vackraste trafikstråk”, publicerad i Östra Småland 1941, att när ”hr W först tillträdde sitt hus, alltså år 1889, så låg inne på 8:ans tomt [tvärs över gatan, KP:s anm] en gammal väderkvarn, vilken dock i någon mån skymde utsikten för W, som icke kunde se slottet ifrån sina fönster.”
 |
Teckning av Anton Wahledow som visar utsikten 1889 från hans gård tvärs över den knappt mer än påbörjade Esplanaden. Och visst skymtar slottet bakom träd, väderkvarn och andra byggnader.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
Men Wahledow kunde nog ändå skymta slottet, trots att såväl väderkvarnen – det fanns flera sådana i ett stråk från ungefär där gamla Malmskolan ligger i dag bort mot Sagabiografen – som några mindre byggnader och en del träd begränsade blickfånget. Därom vittnar en teckning av Wahledow själv, daterad 1889. Mindre än tio år senare var utsikten i alla fall ett minne blott för 1898 byggdes det hus som fortfarande har adressen Esplanaden 8 på andra sidan gatan.
 |
Samma utsikt som på teckningen från 1889 på en bild tagen 132 år senare. Det gula huset på Esplanaden 8 har begränsat vyerna ända sedan 1898.
Foto: Klas Palmqvist |
Säkert kan det finnas spår av Anton Wahledows teosofiska tänkande såväl i hans möbler som i annat av hans hand. Han arbetade ofta inspirerad av äldre stilar som renässans och rokoko, men gjorde också mycket i den då alldeles nya jugendstilen. Han var noga med att signera sina verk, oavsett om det var målningar, möbler eller något annat. Och då stavade han alltid sitt namn med enkel-v på slutet: Wahledov, åtminstone såvitt jag kunnat utröna. Namnet är förstås taget, men vad det har för bakgrund känner jag inte till. Kanske döljer även det någon esoterisk hemlighet. Hans efternamn stavas också med ”W” i början och ”v” på slutet när det först dyker i folkbokföringen. Men i fortsättningen är det i stället den i dag vedertagna stavningen med W både i början och slutet som gäller, den som alla nutida ”Wahledowar” så vitt känt också begagnar sig av.
 |
Den här jugendinspirerade trävasen, som Anton Wahledow gjorde 1903, såldes i februari 2021 för 1.200 kronor, trots en liten torrspricka i nedre delen.
Foto: Crafoord Auktioner |
 |
Signaturen i botten på trävasen från 1903. Wahledov står det, med enkelt ”v” på slutet. Detta trots att Anton Wahledov då sedan flera år i andra sammanhang skrev sitt efternamn med ”W” både i början och slutet.
Foto: Crafoord Auktioner |
Gissningsvis var det väl helt enkelt för att vara konsekvent Anton avstod från att ändra stavningen i sin konstnärssignatur och fortsatte skriva Wahledov i just sådana sammanhang. Det gällde även när han präntade författarnamnet på titelsidan i de båda böcker han tecknade och skrev: ”Kalmar under ett årtusende” (1918) och ”Borgholm under ett årtusende” (1921). Böckerna är verkligen ”präntade”, all text i de i och för sig inte särskilt omfångsrika volymerna, har skrivits för hand och sedan tryckts. De är för övrigt utgivna på sonen Thure Wahledows förlag i Stockholm, vilket tycks ha givit ut ett 80-tal titlar under perioden 1918–1932. Mest handlar det om bortglömda romaner, deckare och barnböcker men också naturböcker och en och annan klassiker: både Gullivers och Münchhausens resor till exempel.
 |
En sida ur Anton Wahledows ”Kalmar under tusen år” från 1918, där han låtit teckningar och text samspela precis som han gjorde i uppföljaren ”Borgholm under tusen år” tre år senare. Båda böckerna gavs ut av äldste sonen Thure Wahledows förlag i Stockholm.
Foto: Klas Palmqvist |
 |
Mitt eget antikvariskt inköpta exemplar av ”Kalmar under tusen år” har en gång skänkts av förläggaren Thure Wahledow till folkskoleinspektören Hjalmar Ahlberg (1897–1973). Borgholmsboken kom i lite större upplaga, 1.100 exemplar, och är följaktligen lite billigare i dag. Ingen av dem brukar dock kosta mer än på sin höjd ett par hundralappar.
Foto: Klas Palmqvist |
Anton Wahledow avled 1923, 61 år gammal. Hans bild finns i relief på den stora stenen på familjegraven på Södra kyrkogården. Dess enda text är ”Familjen Wahledow”. Med ”W” i både början och slutet.Av utgivningen att döma tycks Thure Wahledow ha delat sin fars intresse för mystik. Till exempel står ”På tröskeln till det okända” av Arthur Conan Doyle – Sherlock Holmes skapare – på utgivningslistan. Doyle ägnade sig gärna åt ockultism och spiritistiska seanser och bokens budskap är kort sagt att övernaturliga krafter existerar. Thure Wahledow gav även ut astrologisk litteratur och lät också översätta den i esoteriska sammanhang inflytelserika ”Rosenkreuzarnes världsåskådning” av den dansk-amerikanske mystikern Max Heindel (egentligen Carl Louis von Grasshoff, 1865–1919).
 |
Utsikten mot Kalmar slott försvann som sagt ganska snart från Anton Wahledows hus på Esplanaden. I gengäld ser man slottet från familjegraven på Södra kyrkogården.
Foto: Klas Palmqvist |
Bearbetad version av text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 19 mars 2021.
(Fler Wahledow-bilder här nedanför)
© Klas Palmqvist
.jpg) |
Anton Wahledow, längst upp, och en mängd assistenter i färd med att färdigställa en snöskulptur inne på ”Blomster-Olles” gård, det vill säga Storgatan 21 i Kalmar, någon gång runt förra sekelskiftet. Huset revs och blomsteraffären försvann när Domus byggdes i början av 1960-talet.
Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
 |
Ett skåp signerat Anton Wahledow gjort av ”blåek”. I dag kallas det svartek, alltså ekvirke som legat sjödränkt under lång tid. I det här fallet var det hämtat från det danska örlogsskeppet Enighed, som sjönk utanför Kalmar 1679. Som notisen berättar visades skåpet på en hemslöjdsutställning i Nybro 1910 och köptes av drottning Victoria.
Ur Idun nr 28/1910 |
 |
På den här bilden från 1909 står dykaren Claes Andersson längst ner till vänster med en kanon, bärgad från det danska 1600-talsskeppet Enighed på tolv meters djup utanför Grimskär. Herrarna i uniform är hamnkapten Parrow och hamnmästare Smith. Totalt bärgades tio kanoner från fartyget, varav sex ställdes upp på slottets vallar och två såldes till Örebro för att ställas upp på slottet där. En del av svarteken som togs upp införskaffades av Anton Wahledow. I tidningen kunde man läsa att det också ”afgått en vagnslast till Örebro och två till Bodafors Möbelfabrik”.
Bilden hämtad ur "Tre vrak i Kalmarsund" (2008) av Lars Einarsson |
 |
Skåp tillverkat av Anton Wahledow cirka 1905 på uppdrag av Carl Sjögren, andre stadsläkare i Kalmar. Sjögren hade tagit vara på gipsstuckaturerna med musikinstrument när det nuvarande Stadshotellets föregångare på samma plats revs, det så kallade Societetetshuset. Där hade de med stor säkerhet suttit på musikläktaren i festsalen en trappa upp. Carls sonson, amatörcellisten Inge Sjögren (1939–2016) ärvde skåpet och använde det till att förvara sina noter i.
Foto: Mattias Rubin/Östra Småland |
 |
Det här gedigna salongsmöblemanget av Anton Wahledow från 1896 såldes 2019 på auktion för inte mer än 6.540 kronor. En mycket måttlig summa för så mycket gediget hantverk.
Foto: Crafoord Auktioner |
TACK
till Crafoord Auktioner i Stockholm och Lund, Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum, Hans Egeskog, Janne Andersson och Annelie Movå, Kalmar, samt Olof Vallerhed, Färjestaden.
KÄLLOR
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (2014)
Manne Borgwall: ”Esplanaden, vårt vackraste trafikstråk” (Östra Småland den 15 juni 1941) och Från flydda tiders Kalmar (1944)
Per Jarlbo: ”Paradgatan i Kalmar” (Alla tiders Kalmar, 1993)
Per Jarlbo: Kalmars gatunamn (2007)
Klas Palmqvist: ”Gyllene gips från det gamla hotellet” (Östra Småland den 1 december 2012)
Anton Wahledow: Kalmar under ett årtusende (1918)
På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.
%20(kopia).jpg)
.JPG)
.jpg)
.jpg)
