Full fart när Obs öppnade

Klockan 10.06 den 22 maj 1985 hade underhållningen, högtidstalandet och bandklippningen äntligen klarats av utanför entrén till kooperationens 34:e Obsvaruhus. 2.000 otåliga kunder – påfallande många pensionärer – kunde strömma in i det största köptempel som skådats i Kalmar. Det tog en dryg kvart att få in allihop, sedan blev kundtillströmningen av mer normala proportioner.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Giraffens köpcentrum firade 30-årsjubileum i stort sett hela 2016. Fast alltihop startade egentligen redan 31 år tidigare, i maj 1985, när Kalmars första riktigt stora varuhus slog upp dörrarna och köpsugna kunder vällde in genom entrén till Obs. 

Kvarteret heter Giraffen, men när kommersen flyttade in på området var det först bara restaurangen som fick heta så. 

Allteftersom fler butiker etablerades i området – Ica Maxi i augusti 1986, radio- och TV-kedjan Schönborgs och kooperationens möbel- och inredningsbutik Metc bland andra – kom hela köpcentret att kallas för Giraffen. 

I mitten av mars 1985, drygt två månader före invigningen av Obs, återstod fortfarande massor att göra för att förvandla den gamla snickerifabriken till ett modernt jättevaruhus.
Foto: Östra Småland

Kooperationen satsade 30 miljoner kronor på att bygga om den nedlagda snickerifabriken Kalmarkök och skapa Obsvaruhuset – summan är mer än dubbelt så stor i dagens penningvärde. 

40 dagar före invigningen av Obs såg det blivande köpcentret ut så här.
Foto: Östra Småland

Ytan var 12.000 kvadratmeter, lika stor som två fotbollsplaner, och grundbemanningen bestod av 107 anställda. Parkeringen var den största i stan, 519 bilar fick plats. Det tycktes inte finnas några gränser för expansionen.

Kvällen före den officiella Obsinvigningen var det tjuvstart för cirka 2 500 särskilt inbjudna gäster, de flesta med anknytning till kooperationen och föreningslivet. Bland dem Gerd Johansson, anställd på Konsum i Färjestaden, som hittade en trehjuling till barnbarnet. Hennes pensionerade kollega Greta Nilsson hade fått tag på en trädgårdssoffa. Men den kunde hon inte släpa genom varuhuset när hon och maken Nisse drog vidare för att hitta det billiga kaffet. ”Jag ska leta efter en joggingdress till barnbarnet också”, sa Greta.
Foto: Fredrik Hjerling/Östra Småland

Obs heter numera Stora Coop. Detta trots att varuhuset med tiden smält ner till något som mest påminner om en större Konsumbutik. Sortimentet har krympt i takt med kooperationens visioner. Frågan är vad som alls finns kvar om ytterligare några år.

”Jag hittade en billig Baden-Baden-stol så då passade jag på”, berättade Anna-Carin Lindberg, till höger. Tillsammans med Petra Bergkvist tänkte hon annars koncentrera sig på kläd- och skoavdelningen.
Foto: Fredrik Hjerling/Östra Småland

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 1 oktober 2016

Roland Danielsson, till vänster, Johan Elmqvist och Tomas Svensson jobbade alla tre på Konsumbagarn i Kalmar. Roland gillade inte riktigt det nya varuhuset: ”Det kommer att dra kunder från de andra affärerna”, befarade han. Samtidigt insåg han fördelarna: ”Vi kommer nog bara att få mer att göra på jobbet. Så för oss är det nog bra”. Kompisarna Johan och Tomas hade inga betänkligheter utan inhandlade fiskpinnar, tandkräm, leverpastej samt en papperskorg.
Foto: Fredrik Hjerling/Östra Småland

KÄLLOR: 
Reportage i Östra Småland av Rune Johansson den 22 och 23 maj 1985

LÄNKAR:
• När köket kom från Kalmar
• När Domus kom till stan
• När man handlade Konsum i Koljan

”Det här verkar vara en bra sko, eller hur? Jag tror att de är bra att cykla med”, sa Erik Ohlsson, som egentligen inte var så pigg på att gå och handla: ”Det är frugan som vill”, påstod han, men bestämde sig i alla fall för att köpa skorna.
Foto: Fredrik Hjerling/Östra Småland

När köket kom från Kalmar

Ett härligt, jättestort kök på en reklambild från Kalmarkök, förmodligen från 60-talets början. Notera arbetsbänken för symaskinen till vänster och den djärva färgsättningen av lådorna. Kylskåp finns förstås, men frysen har ännu inte blivit standard i det svenska köket.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

I nästan 40 år levererades köksinredningar till lägenheter och villor runt om i Sverige från AB Kalmarkök. Som mest hade företaget 220 anställda.

Andra världskriget var slut och i Kalmar behövdes nya bostäder – som alltid är man frestad att säga. Freden satte på allvar fart på byggverksamheten i stan och till de flitigaste i branschen hörde N J Andersson & Son. 

Standardsnickeriers fabrik i kvarteret Giraffen byggdes 1947 och såg ut så här från början. 60 personer arbetade där, men verksamheten växte snabbt och fabriken kom att byggas ut i flera omgångar.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Ivar Tegnander hade 1944 tagit över ledningen av sin far Nils Johan Anderssons byggnadsfirma. Två år senare såg han till att starta Standardsnickerier AB för att säkerställa tillgången på inredningssnickerier i de hus N J Andersson & Son byggde, dels i egen regi, dels på entreprenad åt bland andra kommunala Kalmarhem.

Byggnadsingenjör Ivar Tegnander (1904–1991), en av de enskilda personer som – på gott och ont – bidrog allra mest till omdaningen av Kalmar på 1900-talet.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Redan påföljande år flyttade Standardsnickerier in i nya lokaler i kvarteret Giraffen och verksamheten expanderade sedan rejält i många år. 

Ivar Tegnander var vd fram till 1960 och återkom 1963 efter ett mellanspel av Olle Högström, innan svärsonen Stig Molinder tog över 1965. 

Då ändrades företagsnamnet till AB Kalmarkök, vilket redan tidigare använts som varumärke. 1970 såldes företaget till statliga Svetab. 

Spånskivan gjorde sitt intåg i byggindustrin i samband med att en miljon bostäder skulle byggas i Sverige 1965–75. Produktionsbild från Kalmarkök 1976.
Foto: Östra Småland

Kalmarkök las ner några år in på 1980-talet. Sedan dröjde det inte länge innan det blev stormarknad i lokalerna. Först på plats var kooperationens Obs 1985, sedan följde Ica och den ena specialbutiken efter den andra. På sitt sätt ett av de tydligaste exemplen på att den tämligen korta industriepoken i Kalmar gick mot sitt slut och ersattes av handel, den verksamhet som präglat stan ända sedan den uppstod under tidig medeltid.

På höga klackar vid städskåpet i köket, iförd ett fantastiskt förkläde med metkrokar, flöten och fiskar, öppnar husmor en förpackning bonvax:”Självbonande Lustra”.
Reklambild från tidigt 60-tal ur Kalmar läns museums arkiv

Festligt dukat för vardagsmåltid på en katalogbild från Kalmarkök 1962. Den unga husmodern talar i trendriktig kobratelefon och har såväl transistorradio som kryddhylla och bokhylla för kokböcker (till vänster) i sitt, ljusa, stora och toppmoderna kök. Men på en av spisens spiralplattor står den blekgula emaljerade kaffepannan från Kockums i Ronneby som ett minne från forna tider.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 29 oktober 2016

STORT TACK
till Eva-Lena Holmgren för bilder ur Kalmar läns museums arkiv. På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.

KÄLLA
till uppgifterna om Kalmarkök är framför allt Kalmar Lexikon (2014), huvudredaktörer Gunnar Magnusson och Bengt Bengtsson.

En bransch som gått upp i rök

Kalmar Tändsticksfabrik 1908. Fabriken var nybyggd och ansågs vara den modernaste i världen. Som bilden visar arbetade många barn där. De var flinka med fingrarna när det gällde att lägga i stickor och sätta ihop askarna. Många kvinnor arbetade också i tändsticksindustrin. Men vuxna karlar som kunde stå med armarna i kors och vara arbetsledare hade förstås mycket bättre betalt än kvinnor och barn.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Det har funnits 150 tändsticksfabriker i Sverige. 42 av dem låg i Småland, därav 33 i Kalmar län. I nuvarande Kalmar kommun har det funnits åtta fabriker, varav fyra inne i stan medan Vassmolösa haft två och Loverslund och Rockneby var sin.

Historiskt sett är Kalmar alltså ett av landets allra mest tändsticksfabrikstäta områden. Tändsticksindustrin är i högsta grad en märkesbransch för Sverige som industrination och i än högre grad för Kalmartrakten. Att tändstickskungen Ivar Kreuger kom från Kalmar är allt annat än en tillfällighet.

Men i dag märks det inte mycket av det förflutna. Nästan alla tändsticksmiljöer är helt försvunna och de få som återstår är kraftigt förändrade. 

Alldeles intill idrottshallen Spelefanten ligger den här gula byggnaden från 1906. Det är Kalmar Tändsticksfabriks gamla lådfabrik. Några yngre byggnader som hörde till tändsticksfabriken finns också bevarade.
Foto: Klas Palmqvist

Den moderna industrialiseringen gjorde sitt intåg i Sverige i mitten av 1800-talet. I Kalmar kom tändsticksindustrin att dominera i slutet av 1800-talet. Första halvan av 1900-talet var tändstickstillverkningen fortfarande betydelsefull, men det var livsmedelsindustrin som satte sin prägel på stan. Därefter kom verkstadsindustrin, som det i dag inte heller återstår mycket av.

Några prov på tillverkningen vid Kalmar Tändsticksfabrik från 1967, samma år som fabriken las ner. Här finns tändstickor för Peru, Singapore och Holland samt reklamstickor för bland annat Kalmarfirmorna Lundgrens Järn och Närstads.
Foto: Klas Palmqvist/Tack till Oddbjörn Andersson

I Lunds universitets folkminnesarkiv finns en intervju från 1941 med ”fru Johansson” som var född på Ängö 1855 och redan sommaren 1863, som åttaåring, arbetade på Lindahls tändsticksfabrik på Bremerlyckan. Hon berättade så här för folklivsforskaren Walter Welin:

– Som ung flicka fick jag börja på Lindahls tändsticksfabrik. Vi skulle vara på arbetsplatsen redan klockan sex på morgonen och så fick vi stå där och arbeta ända till åtta. Jag hade 17 öre om dagen då. Då fick man sannerligen göra skäl för pengarna. [17 öre motsvarar drygt tio kronor i dagens penningvärde].

– Sedan steg avlöningen och jag fick 20 respektive 25 öre. På Lindahls fabrik var jag i två år. Vi var en hundra stycken på fabriken, pojkar och flickor om varandra. Vi fick börja redan vid 8-10 års ålder. Det var inte så noga med skolgången.

– Så slog min far ihjäl sig 1865. Jag fick komma i en arbetsskola och lära mig sticka strumpor och spinna. År 1867 kom jag till Fredriksdahl, och där var jag tills jag fyllde 15 år.

Sedan arbetade hon som tjänstekvinna tills hon gifte sig vid 32 års ålder. Men det är en annan historia.

Kalmar Tändsticksfabrik hette i folkmun ”Spetan” och följaktligen kallades de unga kvinnor som arbetade där för ”spetjäntor”. Förmodligen är det just på Kalmar Tändsticksfabrik den här bilden är tagen 1919.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

FAKTA/Kalmars fyra tändsticksfabriker

Poststämpeln visar att det här vykortet är tryckt senast 1905. Fredriksdahls Tändsticksfabrik är den långsträckta byggnaden bakom träden i mitten av bilden. Till vänster Siefvert & Fornanders verkstad, senare Arenco, världsledande tillverkare av tändsticksmaskiner.
Vykort ur Rolf Bergskans samling

• Fredriksdahls Tändsticksfabrik (1855–1924) 
Låg där postterminalen finns i dag. Hade sitt ursprung i en fabrik som startats av Frans Otto Åberg i Vassmolösa 1847. 
I slutet av 1860-talet kom familjen Kreuger in i firman, vilket så småningom kom att få stor betydelse för tändsticksindustrin i hela världen. Finansmagnaten Ivar Kreugers verksamhet ändade med självmord i Paris 1932.

Det här vykortet är några år yngre än det närmast ovanför och visar Bragegatan, där bron över järnvägen reser sig i dag. Huset till vänster, med E Ahlins Mjölk-Magasin på hörnet, byggdes cirka 1908–1910. Tändsticksfabriken syns längst bort i bilden.
Vykort ur Rolf Bergskans samling

• J F Lindahls Tändsticksfabrik (1858–1893) Låg vid korsningen Järnvägsgatan–Odengatan på Bremerlyckan. Brann delvis 1860 och helt 1862 men återuppbyggdes två år senare. Produktionen flyttades till Gustafsbergs fabrik efter ännu en brand 1893.

• Gustafsberg Tändsticksfabrik (1858–1914) 
Låg vid Norra vägen där före detta chokladfabriken finns i dag. Namnet syftar på en lantgård som tidigare låg här. Fabriken las ner 1889 men sedan Lindahls fabrik på Bremerlyckan brunnit återupptogs produktionen. 1897 brann Gustafsbergsfabriken men byggdes upp på nytt året därpå. 1914 las den ner för gott och Kalmar Konfekt- och Karamellfabrik tog över fastigheten, samma företag som skulle bli känt som bland annat Kalmar Chokladfabrik och Nordchoklad.

• Kalmar Tändsticksfabrik (1907–1967) 
Byggdes upp av Ivar Kreugers bror Torsten för fadern Ernst och farbrodern Fredrik Kreugers firma 1906 och togs i drift påföljande år. Var då världens modernaste tändsticksfabrik, inte bara maskinellt, utan också när det gällde planlösning, ljus och ventilation. Efter nedläggningen 1967 togs lokalerna över av Kalmar Verkstads AB för det misslyckade bilprojektet Tjorven.

Se även:
• Spetjäntan som slet ont åt Kreuger
• Barnarbete, förgiftning och självmord – och dans på lördagarna

TACK TILL
Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum. Tiotusentals historiska bilder och föremål ur länsmuseets samlingar finns att se på Digitalt Museum.  

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 9 september 2017