När köket kom från Kalmar

Ett härligt, jättestort kök på en reklambild från Kalmarkök, förmodligen från 60-talets början. Notera arbetsbänken för symaskinen till vänster och den djärva färgsättningen av lådorna. Kylskåp finns förstås, men frysen har ännu inte blivit standard i det svenska köket.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

I nästan 40 år levererades köksinredningar till lägenheter och villor runt om i Sverige från AB Kalmarkök. Som mest hade företaget 220 anställda.

Andra världskriget var slut och i Kalmar behövdes nya bostäder – som alltid är man frestad att säga. Freden satte på allvar fart på byggverksamheten i stan och till de flitigaste i branschen hörde N J Andersson & Son. 

Standardsnickeriers fabrik i kvarteret Giraffen byggdes 1947 och såg ut så här från början. 60 personer arbetade där, men verksamheten växte snabbt och fabriken kom att byggas ut i flera omgångar.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Ivar Tegnander hade 1944 tagit över ledningen av sin far Nils Johan Anderssons byggnadsfirma. Två år senare såg han till att starta Standardsnickerier AB för att säkerställa tillgången på inredningssnickerier i de hus N J Andersson & Son byggde, dels i egen regi, dels på entreprenad åt bland andra kommunala Kalmarhem.

Byggnadsingenjör Ivar Tegnander (1904–1991), en av de enskilda personer som – på gott och ont – bidrog allra mest till omdaningen av Kalmar på 1900-talet.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Redan påföljande år flyttade Standardsnickerier in i nya lokaler i kvarteret Giraffen och verksamheten expanderade sedan rejält i många år. 

Ivar Tegnander var vd fram till 1960 och återkom 1963 efter ett mellanspel av Olle Högström, innan svärsonen Stig Molinder tog över 1965. 

Då ändrades företagsnamnet till AB Kalmarkök, vilket redan tidigare använts som varumärke. 1970 såldes företaget till statliga Svetab. 

Spånskivan gjorde sitt intåg i byggindustrin i samband med att en miljon bostäder skulle byggas i Sverige 1965–75. Produktionsbild från Kalmarkök 1976. 
Foto: Östra Småland

Kalmarkök las ner några år in på 1980-talet. Sedan dröjde det inte länge innan det blev stormarknad i lokalerna. Först på plats var kooperationens Obs 1985, sedan följde Ica och den ena specialbutiken efter den andra. På sitt sätt ett av de tydligaste exemplen på att den tämligen korta industriepoken i Kalmar gick mot sitt slut och ersattes av handel, den verksamhet som präglat stan ända sedan den uppstod under tidig medeltid.

På höga klackar vid städskåpet i köket, iförd ett fantastiskt förkläde med metkrokar, flöten och fiskar, öppnar husmor en förpackning bonvax:”Självbonande Lustra”.
Reklambild från tidigt 60-tal ur Kalmar läns museums arkiv

Festligt dukat för vardagsmåltid på en katalogbild från Kalmarkök 1962. Den unga husmodern talar i trendriktig kobratelefon och har såväl transistorradio som kryddhylla och bokhylla för kokböcker (till vänster) i sitt, ljusa, stora och toppmoderna kök. Men på en av spisens spiralplattor står den blekgula emaljerade kaffepannan från Kockums i Ronneby som ett minne från forna tider.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 29 oktober 2016

STORT TACK
till Eva-Lena Holmgren för bilder ur Kalmar läns museums arkiv. På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.

KÄLLA
till uppgifterna om Kalmarkök är framför allt Kalmar Lexikon (2014), huvudredaktörer Gunnar Magnusson och Bengt Bengtsson.