tisdag 21 februari 2023

Sista kvällen på ett blytungt jobb

Göte Kolberg (1917–2007) arbetade från de tidiga tonåren hela sitt yrkesliv på Östra Småland. Här visar han upp ett par av sidorna han brutit om den sista kvällen med blyteknik. Formarna med spegelvända sidor sattes sedan in i en så kallad präglingsmaskin, som under högt tryck åstadkom en rättvänd, böjbar gjutform av papier-maché. I denna göts i sin tur den halvrunda, spegelvända tryckplåten som monterades in i tryckpressen, färgades in och avsatte rättvänt tryck på pappret. På 40-talet var Göte för övrigt teknisk högerinner i Kalmar FF.
Foto: Thorsten Jansson

Efter 35 år i Kalmars norra utkanter flyttade Östra Småland in till stan igen 2013. 

Den blå plåtlådan på Amerikavägen var förstås praktisk på många sätt, men hade av naturliga skäl aldrig riktigt samma ingrodda tidningsatmosfär som fanns på Unionsgatan, med skrivmaskinsknatter, smält bly och det mjukt metalliska rasslet från gamla sättmaskiner.

Tidningshuset stod klart 1949 i hörnet Unionsgatan–Norra vägen. Entrén fanns i den höga trapphusdelen till höger. Sätteriet låg på nedre botten och redaktionen en trappa upp i den del av huset som vetter mot Unionsgatan.
Foto: Christina Thunwall (ur ”Stadsbilden i Kalmar”, 1977)

När tidningen las ner i november 2019 var jag den siste kvar på redaktionen som varit med redan på blytiden. Jag började 1973 med att recensera barnförbjuden film – några veckor före min 15-årsdag.

Ingen frågade om jag hade åldern inne och själv sa jag förstås inget.
Damen i kassan på Skandiabiografen på Norra Långgatan tittade misstänksamt på mig. Men jag hade ju biljettrekvisition från tidningen så vad skulle hon göra?

Norra Långgatan på en bild tagen 1965 österut från korsningen med Kaggensgatan. Till vänster ligger biografen Skandia, som las ner 1974.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening

Att sedan kvaliteterna hos den spaghettiwestern jag skrev om var i paritet med mina obefintliga kvalifikationer som filmrecensent var kanske tur för både mig och läsekretsen...

Men den där septemberkvällen 1978, när den gamla högtryckspressen i källaren på Unionsgatan rullade för sista gången, pluggade jag i Uppsala och missade hela finalen.

Tryckaren Rolf Pettersson kontrollerar att allt ser ut som det ska i den sista tidningen som trycktes i den gamla tryckpressen på Unionsgatan. Längre bort skymtar Gösta Andreasson.
Foto: Thorsten Jansson

På plats fanns däremot den unge reportern Thorsten Jansson, just kommen till Kalmar från Västervik. Han gick runt och dokumenterade en produktionsprocess som i princip sett likadan ut på tidningar sedan 1800-talets sista år.

Thorsten Jansson i början av sin reporterkarriär i Kalmar.
Foto: Östra Småland


Efter många, många år återfanns de gamla negativen. När jag tittar på Thorstens bilder känner jag mig på en gång gammal som Gutenberg och som tonåring på nytt. Jag kan känna den lite stickande söta lukten av Torsten Palms piptobak och höra ljudet av Conny Lindells skrivmaskin när han smattrar fram de sista rubrikerna som ska sättas i bly. 

Conny Lindell var nattchef den 21 september 1978.
Foto: Thorsten Jansson

Nedanför den här texten finns fler av Thorstens bilder från sista kvällen på Unionsgatan och dessutom en liten film som typografen Jarl Gren passade på att spela in och många år senare försåg med en speakertext där han förklarar hur en blytidning kom till.

Nils Östen Olsson vid sättmaskinen som göt texten i bly, rad för rad.
Foto: Thorsten Jansson

Sedan blev det Amerikavägen – där numera Stadsmissionen håller till – och offsettryck. Sätteriet försvann in i datorerna och yrkesskickliga typografer av den sort som helst skulle benämnas konstförvanter finns det inga alls längre.

Bearbetad version av en text som fanns med i Östra Smålands pappersupplaga den 23 november 2013.

© Klas Palmqvist

STORT TACK till Thorsten Jansson samt till Rune Karlsson, Conny Lindell, Gunnar Magnusson och Jarl Gren.

Rubriker gjordes med en sådan här sätthake, där bokstavsmatriser klämdes fast och sedan stoppades in i den så kallade Ludlowmaskinen där rubriken göts i bly på några sekunder. Ludlow Typograph Company startades i Chicago 1906 och las ner 2013.
Foto: Thorsten Jansson

Ombrytaren Kenth Ståhlfors, till vänster, och nattredaktören Torsten Palm pusslar ihop en sida tillsammans.
Foto: Thorsten Jansson

Tryckaren Rolf Pettersson bläddrar i ett av de sista exemplaren av Östra Småland den gamla tryckpressen spottade ur sig.
Foto: Thorsten Jansson

Tidningen för den 22 september 1978 blev den sista Östra Småland som gjordes med den gamla tekniken.
Foto: Klas Palmqvist

Fred Johnsson, närmast i bild, ordnar tidningsbuntarna. Längst till höger langar tryckaren Christer Jonsson fram färska tidningar. I bakgrunden från vänster finns Rune Johansson, Mats Ternblad, Bonny Kilefors (skymd), Arne Jonsson och Håge Mattisson.
Foto: Thorsten Jansson

De sista tryckplåtarna som användes i den gamla tryckpressen.
Foto: Thorsten Jansson

När jobbet var klart kastade man allt bly som använts för att göra tidningen. Det smältes ner till nya blytackor, så kallade gäddor, för att användas på nytt till nästa tidning. Men den här kvällen tog kretsloppet slut.
Foto: Thorsten Jansson


Typografen Jarl Gren (1943–2021) tog med sig filmkameran till jobbet sista dagen tidningen gjordes på Unionsgatan. Många år senare försåg han filmen med sin egen berättelse om hur en blytidning kom till.

Den allra sista bilden från den nedslitna redaktionen på Unionsgatan.
Foto: Thorsten Jansson


tisdag 7 februari 2023

Flickan i frack fick fart på Kalmars teaterliv

När Gunnel Berg i Kalmar gick igenom kvarlåtenskapen efter sin mamma Elly hittade hon bland mycket annat ett dussin bilder från ett par teaterföreställningar, vilka av allt att döma spelats på Kalmar Teater. 

Gunnel hörde av sig till mig på Östra Småland och jag gjorde ett uppslag i tidningen där vi bad läsekretsen om hjälp med att klarlägga bildernas ursprung och identifiera personerna på dem. Som vanligt i sådana sammanhang behövde frågan inte ställas två gånger innan besked prompt levererades och så blev det ett uppslag till i tidningen en vecka senare.

Här följer texterna som de publicerades i tidningen i september 2016, fast något utökade och omstuvade samt försedda med fler bilder och länkar. 

”Nu ska vi ha oss en jäkel!”. Livat på scenen när brännvinet kommit fram. Men vilka är skådespelarna?
Foto: Valter Gudbrand

DEL 1

Även om vi inte kan tala om vilka pjäserna var så vet vi i alla fall att fotografen hette Valter Gudbrand. Han hade fotoateljé i Kalmar i 17 år, mellan 1935 och 1952. Men så värst mycket mer känner vi faktiskt inte till om honom heller. 

Såvitt Gunnel vet ägnade sig hennes mor inte åt teater. Däremot var hon ordförande i Kalmar Husmodersförening, men det är ju knappast troligt att det uppdraget har något alls att göra med Valter Gudbrands utmärkta teaterfotografier.

Nio personer på scenen samtidigt i ”Jenny Lind-föreställningen”.
Foto: Valter Gudbrand

En enda ledtråd finns. På en av bilderna finns en lapp fastsatt med texten ”Jenny Lind-föreställningen”. Jenny Lind (1820–1887) var ju sin tids mest hyllade operasångerska och hälften av bilderna tycks härröra från en föreställning som handlar om henne. Här är gott om stärkkragar och polisonger och andra typiska modeattribut från 1800-talets första hälft. Men vilken pjäs det rör sig om har jag gåt bet på att fastställa.

Här spelas det kort och röks cigarr. Även damer får vara närvarande vid spelbordet.
Foto: Valter Gudbrand

Inte heller har jag lyckats identifiera någon av skådespelarna och riktigt säker på att bilderna är tagna på Kalmar Teater är jag faktiskt inte heller.

Valter Gudbrand, som titulerades hovfotograf, var född i Nässjö 1907. Han öppnade ateljé i Kalmar 1935 på Larmgatan 24 – där Lilla Puben återfinns i dag – och flyttade sedan därifrån till Storgatan 25. På den adressen huserar numera Swedbank i ett hus som inte fanns på Gudbrands tid.

Redan 1952 sålde Gudbrand, enligt uppgift på grund av ohälsa, rörelsen till Owe Wallander, även han hovfotograf. Den överläts i sin tur till Leif Ehnemark 1972 och drivs sedan länge av Elisabet Ehnemark på Kaggensgatan.

Av allt att döma tillfrisknade Valter Gudbrand. Han avled först 1999 vid 92 års ålder på Öland. Då var han sedan ett drygt år änkling efter sin hustru Zaida Irene, född i Sundsvall 1914.

I telefonkatalogerna från 1990-talet tituleras Gudbrand ”fd hovfotograf” men vad han försörjt sig på sedan han sålt fotoateljén 1952 har jag inte lyckats att utröna.

Tre hembiträden eller servitriser och en rävboa som nästan inte verkar riktigt avliden. Bilden är förmodligen från samma föreställning som den där herrarna dricker brännvin.
Foto: Valter Gudbrand

Pjäsen på de andra bilderna tycks utspela sig i ett med fotografierna tämligen samtida 40-tal. Här finns brännvinsflaskor med skruvkork, hembiträden och stiliga unga män i moderna kostymer.

Hur kom det sig att Valter Gudbrand anlitades för att fotografera de här bilderna? Kanske började ett resande teatersällskap sin turné i Kalmar och passade på att anlita en lokal fotograf för att ta reklambilder.

Den som vet mer om pjäserna och skådespelarna är mer än välkommen att höra av sig.

Det var på just den här bilden en lapp med upplysningen ”Jenny Lind-föreställningen” hade fästs med ett gem. Gissningsvis är det sångerskan Jenny själv skådespelerskan till höger gestaltar.
Foto: Valter Gudbrand

DEL 2

För en vecka sedan visade vi här på Torget i Östra Småland upp några gamla teaterfotografier som vi inte visste mycket mer om än att de med tämligen stor säkerhet var tagna i Kalmar, förmodligen på 40-talet. Tack vare Sidney Karlsson – populär aktör i Kalmarrevyn på 70- och 80-talet – har vi nu fått reda på mycket mer om bilderna och om Magda Holm, en av 20-talets stora film- och teaterstjärnor. Hon lämnade Stockholm, gifte sig med rådman Erik Ernberg i Kalmar och skrev i många år teaterkritik i Östra Småland.

Rutinerade lokalrevyaktören Sidney Karlsson (1934–2021), fotograferad 1990.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Sidney ringde och berättade att han direkt känt igen de glada herrarna som just skulle till att ta sig en tår på tand som läkaren Åke Befrits och Thorbjörn Wennerberg, rektor på Högalids folkhögskola. Även Hally Ohlsson, gift med länsveterinären Lorentz Ohlsson var lätt att identifiera.

På Kalmar Teater satte Magda Holm 1948 upp sin egen pjäs Bara av en händelse. Hon hade skrivit den redan under sina år i Stockholm. Pauline Brunius, Dramatenchef 1938–1948, var intresserad men ville att Magda skulle göra om den till en enaktare, vilket hon inte gick med på. I stället fick stycket sin urpremiär med Magdas egen amatörensemble i Kalmar. Hon regisserade förstås själv och spelade även huvudrollen som fyrvaktardottern Wanda, längst till höger på bilden. Trots att hon var 50 år hade hon enligt den samtida kritiken inga som helst problem att gestalta en betydligt yngre kvinna. Övriga på bilden är från vänster Hally Ohlsson som spelade Wandas mor trots att hon bara var ett år äldre än Magda, Sven-Gunnar Sohlberg som fyrvaktarens son, Åke Befrits som tullare, Thorbjörn Wennerberg som den tyranniske fyrvaktaren och Håkan Walander som lotsen.
Foto: Valter Gudbrand 


Men framför allt kunde han berätta om Magda Holm-Ernberg, som förekom i servitrisutstyrsel på en av bilderna. När Sidney gick på läroverket i Kalmar i början av 50-talet hade han och hans gode vän Heinz Hopf – sedermera på Dramaten och TV-teatern – ingått i en teatergrupp som leddes av henne. Sidney minns Magda Holm med värme. Men hon var krävande:

– En gång beklagade jag mig över att jag var nervös inför en föreställning. Då sa hon ”du är inte alls nervös, du är bara högfärdig”.

Magda Holm i scen som förmodligen även den är hämtad ur hennes egen pjäs Bara av en händelse. Men vem mannen i soffan är vet vi fortfarande inte. 
Foto: Valter Gudbrand


Magda Holm satte upp en mängd föreställningar med amatörskådespelare i Kalmar. Amatörerna hörde hemma i stans ”fina” kretsar och Sidney berättar att folk fyllde salongen för att se hur de lokala kändisarna bar sig åt på scenen. 

En av pjäserna var Kära släkten, samma stycke som Magda Holm gjort sin första stora roll i på Dramaten i januari 1919 (redan i december 1917 gjorde hon debut i en liten roll i Rostands klassiker Cyrano de Bergerac).

Thorbjörn Wennerberg som fyrvaktaren och Hally Ohlsson som hans hustru i Magda Holms ”Bara av en händelse”.
Foto: Valter Gudbrand

Magda Holm föddes i Gamleby i norra Kalmar län 1898, som dotter till Anna Kristoffersson och sjökaptenen Knut Holm, sedermera hamnkapten i Gamleby. Knut hade länge hållit till i USA och närde egna skådespelardrömmar. På 1890-talet fick han gestalta Löpar-Nisse i en uppsättning av Värmlänningarna i Chicago, rimligen inför en publik av svenska invandrare. Mottagandet blev enligt Holm själv ”blandat”.

I stället startade han Holms Yachtvarv hemma i Gamleby där han byggde snabba segelbåtar tillsammans med sina söner Yngve och Tore. Yngve vann ett olympiskt guld och Tore vann två och dessutom tre brons 1920–1948. 

Knut Holm byggde sin första kappseglingsbåt, den hette Bris, på vinden i ett uthus i Gamleby 1902. För att få ut båten fick man göra ett rejält hål i väggen och taket. Lilla Magda, ännu inte fyra år fyllda, sitter redan i båten. Hennes äldre bröder Yngve och Tore finns också med på bilden. 
Bild ur Sjöhistoriska museets arkiv

Magda var skicklig seglare redan i tioårsåldern och blev ett återkommande inslag vid Sandhamnsregattorna. Inte nog med att hon var en av de första kvinnliga tävlingsseglarna; hennes besättning var också kvinnlig. Båten Bimbi hade storebror Yngve byggt 1918.

Magda Holm och hennes kvinnliga gast seglar rejält påpälsade på den här bilden ur Vecko-Journalens seglingsnummer som gavs ut i samband med Göteborgsregattan 1923. 

Men om sönerna uppfyllde faderns marina ambitioner, så var det dottern som förverkligade teaterdrömmarna. Som 17-
åring skickades hon till Köpenhamn för att undervisas av skådespelerskan Sophie Mantzius, även känd som Soffy Walleen. 

Soffy Walleen (1861–1940), legendarisk dansk skådespelerska och teaterinstruktör. Magda Holms lärare i Köpenhamn.
Foto: Peter Newland/Det Kgl. Biblioteks billedsamling


Ett år senare började Magda på Dramatens elevskolas i Stockholm. Snart släpptes hon upp på stora scenen och gjorde sedan karriär i raketfart, framför allt som ”förtjusande ungflicksaktris och lysande komedienne”. Fram till 1923 hann hon med 25 roller, allt från skäligen enkla komedier till Shakespeare och Strindberg. Hon spelade även på andra stora Stockholmsscener som Oscars, Vasateatern och Blancheteatern, ofta mot tidens superstjärna Gösta Ekman. Hon gifte sig 1924 med regissören, direktören och tävlingsmotorcyklisten Gunnar Andersson.

Magda Holm som Katja Kock i Flickan i frack från 1926. Hon fick lysande recensioner: ”käck och intagande”, ”härligt naturlig i sin glittrande munterhet”, ”pikant och hurtig på en gång, har en kultiverad apparition och spelar med en säker rutin”, ”verkligen förstklassig kraft” med mera i den stilen.

Och så gjorde hon film, totalt åtta under åren 1924–1932. Samtliga var stumfilmer utom den sista, Svärmor kommer. Ojämförligt största succén, både hos kritiker och publik, gjorde Flickan i frack från 1926, byggd på en berättelse av Hjalmar Bergman. 

Flickan i frack av Hjalmar Bergman, här i en studiecirkelsutgåva från 1961, som råkar stå i min egen bokhylla. Omslagsbilden är gjord av Sonja Ceder (1917–2001), som annars var mest känd som keramiker.

Filmens stora stjärna är Magda i rollen som Katja Kock. Hennes far unnar henne ingenting, framför allt inte snygga kläder. Så för att kunna gå på bal lånar hon i desperation en frack av sin bror – spelad av Erik Zetterström, alias kåsören och revyförfattaren Kar de Mumma. På balen röker hon cigarr, dricker jättegrogg och dansar med unga damer. Samt med sin kavaljer Ludwig, spelad av Einar Axelsson.

Hjalmar Bergman (1883–1931).
Bild ur Västernorrlands museums arkiv

Hjalmar Bergman hade ett komplicerat förhållande till sin sexualitet – ja, till livet överhuvudtaget – något som bara blev mer accentuerat med åren. Att döma av recensionerna uppfattades inte alls de undertonerna av samtiden. Men för nutida 20-talsvurmare i allmänhet och i synnerhet i queersammanhang har Flickan i frack kommit att bli rena kultfilmen. Denna mer eller mindre bortglömda feministiska komedi, regisserad av Karin Swanström, restaurerades 2008, vilket blev början på ett sensationellt segertåg världen runt. Flickan i frack väckte till exempel stor uppmärksamhet vid 2014 års stumfilmsfestival i San Francisco och har hyllats även när den visats i Sverige. Kanske något för Kalmarsund Pride?

Katja Kock, alias Magda Holm, blossar cigarr, ett då för tiden – och ofta än i dag – synnerligen manligt attribut. Bild ur filmen Flickan i frack. 

Magda Holm-Ernberg var mor till tre barn: sonen Jarl i sitt andra äktenskap och sedan tidigare sonen Tom och dottern Anja. Både Jarl, som blev advokat, och hans pappa, rådmannen Erik, medverkade i Magdas uppsättningar i Kalmar. 

Magda Holm-Ernberg avled i Kalmar 1982. Hon är begravd i Västervik.

Magda Holm-Ernberg (1898–1982) flyttade till Kalmar 1940 och blev djupt och varaktigt engagerad i stans föreningsliv, särskilt i Husmodersföreningen (därav kopplingen till Gunnel Bergs mamma). Här är Magda på en bild från 1960-talet.
Bilden hämtad ur Kiki Lundhs Jag ger dig mitt liv – Om fjorton kvinnor i Kalmar (1997)

Bearbetade och utvidgade versioner av texter som var publicerade i Östra Småland den 3 och 10 september 2016

© Klas Palmqvist

STORT TACK till Gunnel Berg, som ställde Valter Gudbrands teaterbilder först till Östra Smålands och sedan till Kalmar läns museums förfogande, samt till Sidney Karlsson som kunde berätta om Magda Holm och identifiera de flesta amatörskådespelarna på bilderna. Samtliga elva bilder Gunnel hittade i sin mors kvarlåtenskap är nu skänkta till Kalmar läns museum och finns utlagda på länsmuseets avdelning på Digitalt museum.

KÄLLOR