Visar inlägg med etikett fotografi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fotografi. Visa alla inlägg

söndag 2 mars 2025

Westerlunds vinterbilder

Fartyg, bilar, järnvägsvagnar och lyftkranar. Tid och plats har fotografen Stig Westerlund själv noterat på bilden. Angelika I vid kajen byggdes ursprungligen som lastpråm i Bremen 1915. 1940 gjordes hon om till motorfartyg och förlängdes. När bilden togs ägdes fartyget av Josef & Johann Schöning i Düsseldorf. 1971 blev Angelika I upphuggen i Leer i Ostfriesland.

De senaste åren har det ju inte varit mycket till vinterväder. Det är knappt man kommer ihåg hur Kalmar ser ut när det snöat ordentligt. Men Stig Westerlund, som på 60- och 70-talet oförtröttligt dokumenterade många i dag helt försvunna eller kraftigt förändrade vardagsmiljöer i stan, tvekade inte att ge sig ut med sin kamera ens under vargavintern 1965–66.

Just den vintern var för övrigt min allra första i Kalmar. Jag var sju år och familjen hade flyttat hit på sommaren, lagom till att jag skulle börja skolan.

Redan i november kom snön. Och sedan blev den kvar. Hela landet var snötäckt i flera månader. Stora delar av Östersjön var igenfrusen och i Vuoggatjålme sattes den 2 februari 1966 det ännu gällande svenska köldrekordet: osannolika 52,6 minusgrader.

Riktigt så djupfryst var det förstås inte i Kalmar. Men kallt var det ändå och när man väl trodde att det äntligen skulle bli vår slog vintern skoningslöst till på nytt. 

Till exempel var det endast tack vare heroiska insatser från ett 50-tal frivilliga snöskottare som Kalmar FF kunde genomföra sin hemmapremiär mot Hässleholms IF den 24 april. Matchen slutade för övrigt 2–2 efter mål av Sten-Åke ”Kalven” Johansson och debutanten Kenneth Bojstedt.

Klipp ur Barometern för den 21 april 1966.

Om Stig Westerlund fanns bland de 1.798 åskådarna eller ens var intresserad av fotboll känner jag inte till. Däremot vet jag att få personer har gjort så mycket för att dokumentera Kalmar som han. 

Här på Torgetbloggen finns flera inlägg med bilder han tagit under sina cykelturer på söndagsmorgnarna. Då fotograferade han miljöer som han visste, anade eller befarade snart skulle försvinna – eller som han bara tyckte om.

Stig Westerlund var född 1929 och avled 1980.

Sommarbilder från Kalmar är förstås betydligt vanligare än vinterbilder. Men närmare en femtedel av den bildskatt på cirka 500 fotografier av Stig Westerlund som Kalmar Stads Hembygdsförening ställt till Torgetbloggens förfogande består av foton tagna på vintern. De flesta är från just 1965–66; däribland samtliga bilder i det här blogginlägget.

Mastkranen på Ängö. Seglingssäsongen känns väldigt avlägsen.

En Opel Rekord i vänstertrafik passerar Appeltoffts Bokhandel på den juldekorerade Storgatan i december 1965 på sin väg mot Larmtorget. Storgatan mellan Larmtorget och Stortorget förvandlades till gågata först 1970.

En översnöad Morris Minor står parkerad på Heijocksgatan. Husen närmast till höger för tankarna till träarkitektur på andra sidan Östersjön. Sedan 1972 är de ersatta av avsevärt anonymare radhus av gult tegel.

Statarbostäder på vägen in mot Skälby gård. Huset revs cirka 1970. Hitom huset syns en liten bit av Kalmar–Berga Järnväg som här gick parallellt med Kungsgårdsvägen. Sedan länge är banvallen omgjord till cykelväg.

Snön faller  på Nybrogatan, som några år senare fick det nya namnet Malmbrogatan. Närmast till vänster den så kallade Gullpellagården. Inget av husen på bilden existerar i dag.

Tvärstopp i en snödriva för en Volvo Amazon vid den del av Galggatan som sedan 1972 heter Tolvmannagatan. Lastbilarna på gatan hör till den kommunala snösvängen, den bakre är försedd med plogblad.

Här på Hammarskjöldsgatan på Ängö fanns Wahlgrens slakteri och charkuteri, en firma som startat redan 1848. Blev cirka 100 år senare Svenssons charkuteri. Versamheten är nedlagd sedan länge.

Änder och svanar trängs i Tvättfatet. Tegelbyggnaden i bakgrunden revs 1988. Där fanns i slutet av 1800-talet den reparationsverkstad för lok och vagnar som kom att utvecklas till Kalmar Verkstads AB. Efter mer än 100 år och diverse namnbyten las verksamheten ner av Bombardier 2005.

Solen skiner över Sparregatan och Bjelkegatan på Ängö och den gamla träbron från 1920-talet ut till Varvsholmen. Det ser ut som att isen äntligen håller på att spricka upp efter den evighetslånga vintern. 

Se även:
• Stig Westerlund och husen som försvann
• Inte lätt att hitta rätt – Stig Westerlund och husen som försvann, del 2
• Flaggan i topp i 118 år för Appeltoffts
• 1600-talsgatan som försvann i betongen
• Skälbytorpen som försvann – och blev kvar
• Brandstationen som blev köttbesiktningsbyrå och toalett

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 20 januari 2018

STORT TACK
till Gunnar Magnusson och Kalmar Stads Hembygdsförening som ställt Stig Westerlunds bilder till förfogande. Att bli medlem i hembygdsföreningen kostar 150 kronor per kalenderår. Den som vill bli medlem kan betala in avgiften på bankgiro 744-4193. Det går också bra med Swish 123-3409604.

onsdag 27 november 2024

Damerna novemberbadade i Långviken medan Olof Palme var på fest i Folkets Hus

De här tuffa damerna i snön nere vid Långviken gjorde sannerligen vad de kunde i när den så kallade Lögarveckan avslutades. Det var en tävling mellan Kalmar, Nybro och Borås om var folk var flitigast att bada bastu och besöka simhallen. I Kalmar var badmästare Tommy Rindsäter besviken att det under de två timmar man hade extra öppet i simhallen bara kom tre personer. Men han var ganska säker på Kalmarseger i tävlingen i alla fall.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

På måndagar har lokaltidningarna av hävd varit fulla med reportage, artiklar och notiser om evenemang av olika slag som tilldragit sig den gångna helgen. Det gäller inte minst i november då det faktiskt fullkomligt sjuder av aktivitet i senhöstmörkret. Men var det likadant förr? I november 2017 gav sig Torgetredaktören ner i tidningsarkivet för att undersöka saken.

15-åriga pryoeleven Inger Antonsson från närbelägna Söderportsskolan visade utställningarna på Konstmuseet för bland andra Marianne Östlihn och hennes man, rådmannen Lars Östlihn. Museichefen Erik Broman höll sig i bakgrunden.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Jodå, det var bra fart på Kalmarbornas helgaktiviteter, åtminstone i november 1971, som råkade bli det slumpvis valda året. Folk gick på julbasar, konstmuseum och konsert. Det hölls föredrag och kurser, motionerades och spelades handboll. 

I sporthallen spelade KFUM Kalmar träningsmatch mot allsvenska Vikingarna från Helsingborg. Jörgen Regin var bäst i KFUM och blev som vanligt sämst behandlad. Matchen slutade 17–20 i gästernas favör.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Just helgen den 21–22 november firade dessutom den lokala arbetarrörelsen trippeljubileum med fest i Folkets Hus på Unionsgatan. Arbetarekommunen fyllde 70, SSU Frihet 50 och Kalmar Socialdemokratiska Kvinnoklubb 40 år.  

Arbetarekommunens ordförande Ingvar Ericsson, Olof Palme och förre fullmäktigeordföranden Axel Kylsten i Folkets Hus. Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Naturligtvis var partiordföranden själv på plats, statsminister Olof Palme. Han berättade om sin farfarsfar som hade bott i Kalmar: 

”I den familjen brukade Hjalmar Branting fira jularna. Vid ett tillfälle överlämnade han som gåva ett par ljusstakar. De står numera hemma på min byrå och det är jag särdeles glad över.”

Olof Palmes farfarsfar hette Christian Adolf Palme (1811–1889) och var Kalmars ledande ämbetsman och affärsman i decennier. Dessutom försökte han sig gärna som skald och var den som organiserade stadens teater- och musikliv.

C A Palme, Olof Palmes farfarsfar, som bodde i Kalmar på 1800-talet.

C A Palme, som han alltid skrev sig, var gift två gånger och far till tio barn. Familjen bodde i det så kallade Kreugerska huset, som då låg på Östra Sjögatan, alldeles innanför stadsporten Kavaljeren. 

I dag återfinns det stora trähuset på Norra Långgatan 51 dit det flyttades 1967 för att ge plats åt Hotell Witts utbyggnad.

Samma kväll som jubileumsfesten i Folkets Hus höll docent Lars Gösta Rignell (1908–81) föredrag just i Kreugerska huset. Han talade om fariséerna på Jesu tid och menade att de hade fått oförtjänt dåligt rykte.

Teologidocenten Lars Gösta Rignell höll föredrag och berättade att fariséerna fått oförtjänt dåligt eftermäle.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Den lärde docenten skulle givetvis fotograferas och komma på bild i tidningen. I kameran höll Joy Lindstrand, legendarisk fotograf som arbetade på Östra Småland i mer än 40 år innan han gick i välförtjänt pension 2003. Inte många, om ens någon, har fotograferat fler Kalmarbor än han genom åren.

Fotografen Joy Lindstrand arbetade nästan hela sitt yrkesliv på Östra Småland. Så även helgen den 21–22 november 1971.
Foto: Östra Småland

Som vanligt när det var helgjobb fick Joy sno runt i raketfart från det ena stället till det andra.

– Oftast var det så bråttom att filmen inte hann torka ordentligt efter att ha framkallats. Man fick lägga den våt på en glasskiva när man gjorde papperskopiorna i mörkrummet, minns han. 

Joy kommer också ihåg festen i Folkets Hus, där det var notoriskt svårfotograferat på grund av det dåliga ljuset.

– Och damerna i snön på Långviken minns jag också, berättar han.

Länets blomsterhandlare ägnade söndagen åt juldekorationer. Konsulent Rolf Efraimsson lärde ut de nya greppen till Rolf Lindeborg, Vimmerby, Ola Jakobsson, Kalmar, Ann-Marie Fransson, Oskarshamn, och Marianne Nilsson, Västervik.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Alla bilderna här i blogginlägget – och många fler – tog Joy den där novemberhelgen för mer än ett halvsekel sedan. 

Utom den på Olof Palmes farfarsfar förstås. Och den på sig själv.

På Kalmartravet tog Tommy Zackrisson sin 40:e seger för säsongen och blev därmed champion för allra första gången, en titel han sedan i många år närmast prenumererade på.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

I gymnastiksalen på Högalids folkhögskola höll Smedby Tennisklubb minitennisskola för 6–12-åringar. Här instruerar Anders Jönsson och Karl-Henrik Wiss nybörjarna Eva Gestrand och Pia Andersson. Totalt deltog ett 30-tal unga tennisspelare. 
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Chalmers manskör gav konsert i Gröna salen på slottet med Sven-Henrik Vidhall som ledare. De göteborgska teknologerna framträdde också med en kammarkör, som framförde verk från renässansen, och en dubbelkvartett. som sjöng Orlando di Lassos ”Ekovisa”.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland


Kurs i engelska på Högalids Folkhögskola. Rektor Erik Dahlbäck (i mitten) undervisade, från vänster, Birgit Karlsson, Brömsebro, Hilly Nilsson, Torsås, Sven Gustafsson, Emmaboda, och Olle Segerdahl, Bergkvara.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 18 november 2017

lördag 2 november 2024

Färgstarkt gäng i svartvitt

Killar med kulör. Det som gör Herman Sandbergs bild på målarna på Kalmar Central så speciell är inte bara de rent fotografiska kvaliteterna, utan också att det ovanligt nog finns namn noterade på samtliga fotograferade. Annars är det mer regel än undantag att folk på gamla gruppbilder är anonyma. Här står från vänster: Rudolf Jonsson,  ”Skånske Lasse”, Rob. Petersson, Axel Karlsson (kallad ”Karlskrona-Kalle”), Sture Johansson, Ragnar Sundell, Gunnar Johansson och Josef Andersson.
Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

En dag år 1912 sedan tittade fotografen Herman Sandberg in på Centralstationen i Kalmar. Den stora tillbyggnaden började bli färdig och åtta av målarmästare Gustaf Karlzéns mannar jobbade för fullt i huset. 

Kalmar Central som stationen såg ut före den stora tillbyggnaden 1912.
Vykort ur Lars och Ingrid Bruuns samling

Gamla gruppbilder från arbetsplatser är inte alls ovanliga. Men Sandbergs bild på de åtta målarna på Centralen är speciell på flera sätt.

Vanligtvis såg folk till att vara finklädda när det var dags för fotografering. De ställdes gärna upp utomhus, där ljusförhållandena var hanterligare.

Men här ser det ut som om arbetsstyrkan bara gjort ett kort avbrott i jobbet med att sätta upp gamla tidningar som tapetunderlag. Ljuset strömmar in från fönstren och reflekteras av tidningarna på väggen.

Herman Sandberg var inte den som väntade på arbetstillfällen precis. Han gick gärna ut och raggade jobb. Enligt vittnesbörd från folk som var med på hans tid gick han ofta omkring på arbetsplatser och tog upp beställningar.

Annons i tidningen Kalmar den 28 augusti 1908.

Bilden på målarna ger intryck av att ha tillkommit på ett avsevärt spontanare sätt än de flesta gruppbilder som finns bevarade från det tidiga 1900-talet. 

Men det beror nog mest på Sandbergs yrkesskicklighet. Den utrustning han släpade omkring på var precis lika otymplig som alla andra fotografers vid den här tiden: en stor och tung kamera, ett stabilt trästativ som vägde sina modiga kilon och glasplåtar som han preparerat själv.

Att målarna ser så allvarliga ut och att ett par av dem lutar sig mot stegen och några andra håller i varandra har förstås att göra med de långa exponeringstiderna. Det gällde att bilden blev så skarp som möjligt och då måste man hålla sig så stilla man bara förmådde den stund exponeringen tog.

Självporträtt av Herman Sandberg från 1905.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

FAKTA / Herman Sandberg
• Född i Kalmar den 11 juli 1865. 
• Började efter konfirmationen som elev hos John Dryselius, stans förste fotograf.
• Flyttade till Göteborg ca 1884. Föreståndare för N G Hagmans fotoateljé och senare Dahllöf & Hedlund.
• Återkom till Kalmar 1892 och tog över en av Dryselius gamla ateljéer på Södra Långgatan 26 (huset är sedan länge rivet).
• Flyttade sedan till ett gårdshus på Strömgatan 3 (Dryselius gamla sommarställe!).
• Experimenterade redan i början av 1900-talet med färgfotografering av fåglar tillsammans med den beryktade författaren och forskaren Bengt Berg, mannen som bland annat planterade in kanadagåsen i Sverige.
• Slutade arbeta som fotograf 1923 eller 1924.
• Avled i Kalmar på nyårsafton 1933.

Fotoateljén i gårdshuset på Strömgatan. Herman Sandberg har tagit bilden vid grävningarna när gathuset började byggas 1902. Ateljébyggnaden revs i början av 2000-talet.
Bilden hämtad ur ”Kalmar län 1970–72 – Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård"

Strejk, lockout och en kassör som försvann

När målarna i Kalmar bildade sin fackförening den 1 maj 1890 var arbetstiden 12–14 timmar, sex dagar i veckan. Lönen var tolv kronor i veckan, vilket i dagens penningvärde skulle motsvara ca 650 kronor. Nu krävde man tio timmars arbetsdag och timpenning på 25 öre.

Det gick oväntat lätt att få igenom lönekraven. Allmänheten i stan var på målarnas sida och konflikten varade bara ”från morron till middag”, som veteranen J G Wickström uttryckte det i avdelningens 50-årsskrift 1940.

”Från en målarfest 1904”. Så lyder originalbildtexten i Målareförbundets avdelning 21:s jubileumsskrift från 1940.  Fanan hade invigts 1901. Förmodligen är bilden tagen i Folkets Park i Kalmar.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv  

Det blev hårdare bud framöver. 1898 strejkade man för första gången och fick igenom en femöring högre timlön för jobb sommartid. Nya konflikter följde för att kulminera i den riksomfattande storstrejken 1909. Den blev ett stort bakslag för hela arbetarrörelsen. För Kalmarmålarnas vidkommande späddes dessutom olyckan på med att avdelningens kassör året därpå gav sig ”i väg från orten, medtagande de visserligen små men betydelsefulla kontanter som funnos i kassan”.

1911 tog arbetsgivarna till lockout och inte förrän efter två och en halv månad lyckades man komma överens. Men det var först sedan man ingripit från centralt håll och bitterheten mot den egna förbundsledningen var stor i Kalmar.

Åren 1912–13 blev en klart lugnare period, men så kom första världskriget med brist på arbete och enorma prisökningar på material. En liter linolja, som före kriget kostat 70 öre, gick plötsligt på uppåt 40 kronor. Omräknat till 2024 års penningvärde betydde det en prisökning från 40 kronor till närmare 1.400 kronor.

Men det är en annan historia.

© Klas Palmqvist
Texterna var publicerade i Östra Småland den 9 juni 2012

Så här presenterades måleribranschens arbetsgivarsida i Kalmar 1921. Viktor Elmqvist, just under bokstaven ”M” hade varit mycket aktiv i facket på 1890-talet, men sedan startat en egen målerifirma. Även Rudolf Lönnegren – under penslarna – var en gammal fackföreningspionjär och medverkade med teckningar i Målareförbundets 50-årsjubileumsskrift.
Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

KÄLLOR
Kerstin Pettersson: Herman Sandberg, fotograf (ingår i Kalmar län 1970–72) 
Kerstin Pettersson: Om vi skulle ta hit en fotograf? (ingår i Kalmar län 1976) 
Svenska Målareförbundets Avdelning 21 – Minnesskrift 1890–1940 (Kalmar, 1940)

TACK
till Ingrid Bruun, Kalmar, och till Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum

Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.

tisdag 7 februari 2023

Flickan i frack fick fart på Kalmars teaterliv

När Gunnel Berg i Kalmar gick igenom kvarlåtenskapen efter sin mamma Elly hittade hon bland mycket annat ett dussin bilder från ett par teaterföreställningar, vilka av allt att döma spelats på Kalmar Teater. 

Gunnel hörde av sig till mig på Östra Småland och jag gjorde ett uppslag i tidningen där vi bad läsekretsen om hjälp med att klarlägga bildernas ursprung och identifiera personerna på dem. Som vanligt i sådana sammanhang behövde frågan inte ställas två gånger innan besked prompt levererades och så blev det ett uppslag till i tidningen en vecka senare.

Här följer texterna som de publicerades i tidningen i september 2016, fast något utökade och omstuvade samt försedda med fler bilder och länkar. 

”Nu ska vi ha oss en jäkel!”. Livat på scenen när brännvinet kommit fram. Men vilka är skådespelarna?
Foto: Valter Gudbrand

DEL 1

Även om vi inte kan tala om vilka pjäserna var så vet vi i alla fall att fotografen hette Valter Gudbrand. Han hade fotoateljé i Kalmar i 17 år, mellan 1935 och 1952. Men så värst mycket mer känner vi faktiskt inte till om honom heller. 

Såvitt Gunnel vet ägnade sig hennes mor inte åt teater. Däremot var hon ordförande i Kalmar Husmodersförening, men det är ju knappast troligt att det uppdraget har något alls att göra med Valter Gudbrands utmärkta teaterfotografier.

Nio personer på scenen samtidigt i ”Jenny Lind-föreställningen”.
Foto: Valter Gudbrand

En enda ledtråd finns. På en av bilderna finns en lapp fastsatt med texten ”Jenny Lind-föreställningen”. Jenny Lind (1820–1887) var ju sin tids mest hyllade operasångerska och hälften av bilderna tycks härröra från en föreställning som handlar om henne. Här är gott om stärkkragar och polisonger och andra typiska modeattribut från 1800-talets första hälft. Men vilken pjäs det rör sig om har jag gåt bet på att fastställa.

Här spelas det kort och röks cigarr. Även damer får vara närvarande vid spelbordet.
Foto: Valter Gudbrand

Inte heller har jag lyckats identifiera någon av skådespelarna och riktigt säker på att bilderna är tagna på Kalmar Teater är jag faktiskt inte heller.

Valter Gudbrand, som titulerades hovfotograf, var född i Nässjö 1907. Han öppnade ateljé i Kalmar 1935 på Larmgatan 24 – där Lilla Puben återfinns i dag – och flyttade sedan därifrån till Storgatan 25. På den adressen huserar numera Swedbank i ett hus som inte fanns på Gudbrands tid.

Redan 1952 sålde Gudbrand, enligt uppgift på grund av ohälsa, rörelsen till Owe Wallander, även han hovfotograf. Den överläts i sin tur till Leif Ehnemark 1972 och drivs sedan länge av Elisabet Ehnemark på Kaggensgatan.

Av allt att döma tillfrisknade Valter Gudbrand. Han avled först 1999 vid 92 års ålder på Öland. Då var han sedan ett drygt år änkling efter sin hustru Zaida Irene, född i Sundsvall 1914.

I telefonkatalogerna från 1990-talet tituleras Gudbrand ”fd hovfotograf” men vad han försörjt sig på sedan han sålt fotoateljén 1952 har jag inte lyckats att utröna.

Tre hembiträden eller servitriser och en rävboa som nästan inte verkar riktigt avliden. Bilden är förmodligen från samma föreställning som den där herrarna dricker brännvin.
Foto: Valter Gudbrand

Pjäsen på de andra bilderna tycks utspela sig i ett med fotografierna tämligen samtida 40-tal. Här finns brännvinsflaskor med skruvkork, hembiträden och stiliga unga män i moderna kostymer.

Hur kom det sig att Valter Gudbrand anlitades för att fotografera de här bilderna? Kanske började ett resande teatersällskap sin turné i Kalmar och passade på att anlita en lokal fotograf för att ta reklambilder.

Den som vet mer om pjäserna och skådespelarna är mer än välkommen att höra av sig.

Det var på just den här bilden en lapp med upplysningen ”Jenny Lind-föreställningen” hade fästs med ett gem. Gissningsvis är det sångerskan Jenny själv skådespelerskan till höger gestaltar.
Foto: Valter Gudbrand

DEL 2

För en vecka sedan visade vi här på Torget i Östra Småland upp några gamla teaterfotografier som vi inte visste mycket mer om än att de med tämligen stor säkerhet var tagna i Kalmar, förmodligen på 40-talet. Tack vare Sidney Karlsson – populär aktör i Kalmarrevyn på 70- och 80-talet – har vi nu fått reda på mycket mer om bilderna och om Magda Holm, en av 20-talets stora film- och teaterstjärnor. Hon lämnade Stockholm, gifte sig med rådman Erik Ernberg i Kalmar och skrev i många år teaterkritik i Östra Småland.

Rutinerade lokalrevyaktören Sidney Karlsson (1934–2021), fotograferad 1990.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Sidney ringde och berättade att han direkt känt igen de glada herrarna som just skulle till att ta sig en tår på tand som läkaren Åke Befrits och Thorbjörn Wennerberg, rektor på Högalids folkhögskola. Även Hally Ohlsson, gift med länsveterinären Lorentz Ohlsson var lätt att identifiera.

På Kalmar Teater satte Magda Holm 1948 upp sin egen pjäs Bara av en händelse. Hon hade skrivit den redan under sina år i Stockholm. Pauline Brunius, Dramatenchef 1938–1948, var intresserad men ville att Magda skulle göra om den till en enaktare, vilket hon inte gick med på. I stället fick stycket sin urpremiär med Magdas egen amatörensemble i Kalmar. Hon regisserade förstås själv och spelade även huvudrollen som fyrvaktardottern Wanda, längst till höger på bilden. Trots att hon var 50 år hade hon enligt den samtida kritiken inga som helst problem att gestalta en betydligt yngre kvinna. Övriga på bilden är från vänster Hally Ohlsson som spelade Wandas mor trots att hon bara var ett år äldre än Magda, Sven-Gunnar Sohlberg som fyrvaktarens son, Åke Befrits som tullare, Thorbjörn Wennerberg som den tyranniske fyrvaktaren och Håkan Walander som lotsen.
Foto: Valter Gudbrand 

Men framför allt kunde han berätta om Magda Holm-Ernberg, som förekom i servitrisutstyrsel på en av bilderna. När Sidney gick på läroverket i Kalmar i början av 50-talet hade han och hans gode vän Heinz Hopf – sedermera på Dramaten och TV-teatern – ingått i en teatergrupp som leddes av henne. Sidney minns Magda Holm med värme. Men hon var krävande:

– En gång beklagade jag mig över att jag var nervös inför en föreställning. Då sa hon ”du är inte alls nervös, du är bara högfärdig”.

Magda Holm i scen som förmodligen även den är hämtad ur hennes egen pjäs Bara av en händelse. Men vem mannen i soffan är vet vi fortfarande inte. 
Foto: Valter Gudbrand

Magda Holm satte upp en mängd föreställningar med amatörskådespelare i Kalmar. Amatörerna hörde hemma i stans ”fina” kretsar och Sidney berättar att folk fyllde salongen för att se hur de lokala kändisarna bar sig åt på scenen. 

En av pjäserna var Kära släkten, samma stycke som Magda Holm gjort sin första stora roll i på Dramaten i januari 1919 (redan i december 1917 gjorde hon debut i en liten roll i Rostands klassiker Cyrano de Bergerac).

Thorbjörn Wennerberg som fyrvaktaren och Hally Ohlsson som hans hustru i Magda Holms ”Bara av en händelse”.
Foto: Valter Gudbrand

Magda Holm föddes i Gamleby i norra Kalmar län 1898, som dotter till Anna Kristoffersson och sjökaptenen Knut Holm, sedermera hamnkapten i Gamleby. Knut hade länge hållit till i USA och närde egna skådespelardrömmar. På 1890-talet fick han gestalta Löpar-Nisse i en uppsättning av Värmlänningarna i Chicago, rimligen inför en publik av svenska invandrare. Mottagandet blev enligt Holm själv ”blandat”.

I stället startade han Holms Yachtvarv hemma i Gamleby där han byggde snabba segelbåtar tillsammans med sina söner Yngve och Tore. Yngve vann ett olympiskt guld och Tore vann två och dessutom tre brons 1920–1948. 

Knut Holm byggde sin första kappseglingsbåt, den hette Bris, på vinden i ett uthus i Gamleby 1902. För att få ut båten fick man göra ett rejält hål i väggen och taket. Lilla Magda, ännu inte fyra år fyllda, sitter redan i båten. Hennes äldre bröder Yngve och Tore finns också med på bilden. 
Bild ur Sjöhistoriska museets arkiv

Magda var skicklig seglare redan i tioårsåldern och blev ett återkommande inslag vid Sandhamnsregattorna. Inte nog med att hon var en av de första kvinnliga tävlingsseglarna; hennes besättning var också kvinnlig. Båten Bimbi hade storebror Yngve byggt 1918.

Magda Holm och hennes kvinnliga gast seglar rejält påpälsade på den här bilden ur Vecko-Journalens seglingsnummer som gavs ut i samband med Göteborgsregattan 1923. 

Men om sönerna uppfyllde faderns marina ambitioner, så var det dottern som förverkligade teaterdrömmarna. Som 17-
åring skickades hon till Köpenhamn för att undervisas av skådespelerskan Sophie Mantzius, även känd som Soffy Walleen. 

Soffy Walleen (1861–1940), legendarisk dansk skådespelerska och teaterinstruktör. Magda Holms lärare i Köpenhamn.
Foto: Peter Newland/Det Kgl. Biblioteks billedsamling

Ett år senare började Magda på Dramatens elevskolas i Stockholm. Snart släpptes hon upp på stora scenen och gjorde sedan karriär i raketfart, framför allt som ”förtjusande ungflicksaktris och lysande komedienne”. Fram till 1923 hann hon med 25 roller, allt från skäligen enkla komedier till Shakespeare och Strindberg. Hon spelade även på andra stora Stockholmsscener som Oscars, Vasateatern och Blancheteatern, ofta mot tidens superstjärna Gösta Ekman. Hon gifte sig 1924 med regissören, direktören och tävlingsmotorcyklisten Gunnar Andersson.

Magda Holm som Katja Kock i Flickan i frack från 1926. Hon fick lysande recensioner: ”käck och intagande”, ”härligt naturlig i sin glittrande munterhet”, ”pikant och hurtig på en gång, har en kultiverad apparition och spelar med en säker rutin”, ”verkligen förstklassig kraft” med mera i den stilen.

Och så gjorde hon film, totalt åtta under åren 1924–1932. Samtliga var stumfilmer utom den sista, Svärmor kommer. Ojämförligt största succén, både hos kritiker och publik, gjorde Flickan i frack från 1926, byggd på en berättelse av Hjalmar Bergman. 

Flickan i frack av Hjalmar Bergman, här i en studiecirkelsutgåva från 1961, som råkar stå i min egen bokhylla. Omslagsbilden är gjord av Sonja Ceder (1917–2001), som annars var mest känd som keramiker.

Filmens stora stjärna är Magda i rollen som Katja Kock. Hennes far unnar henne ingenting, framför allt inte snygga kläder. Så för att kunna gå på bal lånar hon i desperation en frack av sin bror – spelad av Erik Zetterström, alias kåsören och revyförfattaren Kar de Mumma. På balen röker hon cigarr, dricker jättegrogg och dansar med unga damer. Samt med sin kavaljer Ludwig, spelad av Einar Axelsson.

Hjalmar Bergman (1883–1931).
Bild ur Västernorrlands museums arkiv

Hjalmar Bergman hade ett komplicerat förhållande till sin sexualitet – ja, till livet överhuvudtaget – något som bara blev mer accentuerat med åren. Att döma av recensionerna uppfattades inte alls de undertonerna av samtiden. Men för nutida 20-talsvurmare i allmänhet och i synnerhet i queersammanhang har Flickan i frack kommit att bli rena kultfilmen. Denna mer eller mindre bortglömda feministiska komedi, regisserad av Karin Swanström, restaurerades 2008, vilket blev början på ett sensationellt segertåg världen runt. Flickan i frack väckte till exempel stor uppmärksamhet vid 2014 års stumfilmsfestival i San Francisco och har hyllats även när den visats i Sverige. Kanske något för Kalmarsund Pride?

Katja Kock, alias Magda Holm, blossar cigarr, ett då för tiden – och ofta än i dag – synnerligen manligt attribut.
Bild ur filmen Flickan i frack. 

Magda Holm-Ernberg var mor till tre barn: sonen Jarl i sitt andra äktenskap och sedan tidigare sonen Tom och dottern Anja. Både Jarl, som blev advokat, och hans pappa, rådmannen Erik, medverkade i Magdas uppsättningar i Kalmar. 

Magda Holm-Ernberg avled i Kalmar 1982. Hon är begravd i Västervik.

Magda Holm-Ernberg (1898–1982) flyttade till Kalmar 1940 och blev djupt och varaktigt engagerad i stans föreningsliv, särskilt i Husmodersföreningen (därav kopplingen till Gunnel Bergs mamma). Här är Magda på en bild från 1960-talet.
Bilden hämtad ur Kiki Lundhs Jag ger dig mitt liv – Om fjorton kvinnor i Kalmar (1997)

Bearbetade och utvidgade versioner av texter som var publicerade i Östra Småland den 3 och 10 september 2016

© Klas Palmqvist

STORT TACK till Gunnel Berg, som ställde Valter Gudbrands teaterbilder först till Östra Smålands och sedan till Kalmar läns museums förfogande, samt till Sidney Karlsson som kunde berätta om Magda Holm och identifiera de flesta amatörskådespelarna på bilderna. Samtliga elva bilder Gunnel hittade i sin mors kvarlåtenskap är nu skänkta till Kalmar läns museum och finns utlagda på länsmuseets avdelning på Digitalt museum.

KÄLLOR

söndag 23 augusti 2020

Urblekt folkparksorkester hittad på vinden

Ett bleknat fotografi som visar en orkester från anno dazumal. Så här såg bilden ut när jag gjorde en första råskanning av den. Vilka var musikerna egentligen?

Ger man sig på att vindsröja i Folkets Park i Kalmar, som invigdes redan år 1900, är chansen förstås stor att man gör intressanta fynd. Som exempelvis bilden här ovanför. Den hittade Göran Wiegert och Helmuth Petersson för några år sedan bland en massa prylar i ett hörn på vinden ovanför köket.

Göran tog med sig det något anfrätta fotografiet till mig och tillsammans spekulerade vi över när det kunde ha tagits. Att bilden visar en orkester från för tämligen länge sedan är ju uppenbart. Fotot var inramat, dock utan glas, men på passepartouten angavs John Nilsson som fotograf.

John Nilsson var en av de första fotograferna i Kalmar, född 1847, och etablerade 1875 sin ateljé på Nybrogatan 1 (nuvarande Malmbrogatan), det vill säga alldeles där gatan i dag mynnar vid Sveaplansrondellen; den forna infartsleden är sedan länge degraderad till gång- och cykelväg. Huset är borta sedan länge men låg ungefär där det i dag är parkeringsplats mittemot HSB-huset på Malmbrogatan 2. Hur länge John Nilsson var verksam har jag inte lyckats utröna, men åtminstone ett tag in på 1900-talet. 

Bilden är tagen från vattentornet alldeles i början av 1900-talet. Bron längst ner i högra hörnet är gamla Malmbron, som ersattes av den nuvarande 1925. Gatan som leder rakt fram till den är Nybrogatan, omdöpt till Malmbrogatan 1974. John Nilssons ateljé låg i det långsträckta huset med fem fönster på gaveln, det första till vänster vid gatan.
Foto: Herman Sandberg/Kalmar läns museum

Tittar man på musikernas klädsel är den likartad men inte enhetlig. Fyra av herrarna bär fluga, tre kravatt och stärkkrage och två mer modern skjorta och slips. Sammantaget ger det ett visst intryck av brytningstid, av skiftet mellan 1800- och 1900-tal.

Detsamma gäller instrumenten. Musikerna längst ner till vänster har en b-kornett respektive ess-kornett i knät. Någon trumpet ser man inte till. I övrigt syns dragbasuner, flöjt, klarinett, tuba, horn och trumma, en sättning som ger associationer till slutet av 1800-talet.

Så värst mycket längre kom inte Göran och jag. Jag skannade in bilden och hemkommen på kvällen tog jag mig en titt till på den. Det var definitivt något bekant med klarinettisten längst ner till höger. 

Jag plockade fram Manne Borgwalls Från flydda tiders Kalmar (1944) och Robert Anderssons Kalmar Folkparks historia (1951) ur bokhyllan och behövde inte bläddra länge förrän jag i båda böckerna hittade en bild på P A Nilsson, även känd som ”Musik-Nisse”, smedmästare i järnvägsverkstaden och i många år en av de drivande krafterna i Kalmars musikliv. Det var hans orkester som spelade Marseljäsen när den gick i spetsen för Förstamajdemonstrationen i Kalmar 1891. 

Smed- och kapellmästaren Per Alfred Nilsson (1862–1939), facklig och musikalisk pionjär i Kalmar. 

På bilderna i böckerna är Nilsson visserligen betydligt äldre, men likheten är omisskännlig. P A Nilsson var född 1862 och sålunda strax under 40 år när hans orkester kontrakterades att stå för dansmusiken i folkparken 1901. Det stämmer nog ganska bra med hur han ser ut, där han sitter med sin klarinett längst ner till höger på bilden här ovanför. Manne Borgwall räknar upp orkestermedlemmarna från premiärsäsongen och vilka instrument de spelade – sättningen överensstämmer exakt med den på bilden. 

Bilden överst i blogginlägget som den blev efter lite snabbmixtrande i datorn. Allt talar för att den visar den första dansorkestern i Kalmar Folkets Park, Per Alfred Nilsson och hans Amatöroktett. Främre raden skulle i så fall utgöras av, från vänster, Oskar Uddenberg, b-kornett; Hilding Nilsson, ess-kornett; Hilmer Nilsson, flöjt; och kapellmästaren själv Per Alfred Nilsson, klarinett. I bakre raden står de båda trombonisterna – eller tenorbasunblåsarna – längst till vänster respektive höger, men vem som är Svante Jonsson och vem som är Ragnar Olsson har jag gått bet på att lista ut. Trumslagaren bör vara Martin Juhlin, mannen med bastuban John Jonsson och i så fall är det althornisten Henrik Svensson som är andre man från höger.
Foto: John Nilsson

P A Nilssons orkester slog fram till 1916 an tonen i folkparken. Och det är väl rimligt att förmoda att det är just en bild på Folkets Parks allra första dansorkester man låtit rama in, även om orkestermedlemmarna naturligtvis skiftade genom åren. I Borgwalls intervju, som först publicerades i Kalmar Läns Tidning 1938, beräknar P A Nilsson att han ”uppövade fyra nya musikkårer under sitt femtonåriga musikledarskap i Folkets Park”.

Kalmar Folkets Park öppnades i september 1900. På det här vykortet från 1906 ser man till höger dansbanan där P A Nilssons orkester spelade. I början var förhållandena i parken tämligen primitiva, vilket Robert Andersson vittnar om i sin bok om folkparkens historia: ”På avdelningen ’För Män’ fanns det sålunda en tunna nedsänkt i marken. Genom att med sin käpp mäta vattenståndet i tunnan, påstod vakten S A Andersson att han kunde beräkna antalet festbesökare rätt så noga. Snart måste man gräva ner en tunna till.”
Vykort ur Ingrid och Lars Bruuns samling

I Robert Anderssons detaljerade skildring av folkparkens historia får vi dessutom veta att P A Nilsson och hans Amatöroktett fick 32 kronor per helgdag – parkstyrelsen försökte förgäves pruta till 30 kronor. I 2020 års penningvärde motsvarar gaget ungefär 2.000 kronor; inte alltför mycket att fördela på nio man. 

Men om publiksiffran understeg 600 personer fick orkestern nöja sig med 30 kronor och kom det mindre än 400 personer blev det bara 20 kronor. Oavsett publiksiffra garanterades dock musikerna var sin kopp gratis kaffe.

Per Alfred Nilsson, den förste kapellmästaren i Kalmar Folkets Park, avled 77 år gammal den 14 oktober 1939.

På den här bilden från 1912 är dansbanan i centrum. Den var navet som all verksamhet i Folkets Park kretsade kring. Robert Andersson berättar i sin folkparkshistorik hur anbud infordrades och att det den 21 januari 1901 förelåg tre sådana. Jobbet gick till byggmästare  J A Pettersson och gick på 3.275 kronor utom målning: ”Arbetet sattes skyndsamt igång och redan den 13 mars var det taklagsöl, vartill anslogs 15 kronor åt Pettersson och hans arbetare. Helt färdig kostade dansbanan 4.500 kronor”, vilket motsvarar drygt 270.000 kronor i 20202 års penningvärde. Dansbanan tjänstgjorde sedan i 34 år innan den ersattes av en ny.
Foto: Emil Blomberg/Östra Smålands arkiv

Amatöroktetten än en gång

Odaterat vykort med P A Nilsson – andre man från vänster i främre raden – och hans Amatöroktett, på baksidan stämplat ”Jern & Metall arb. fackföreningen Kalmar” (se bild längre ner i blogginlägget). Fotografiet kan mycket väl vara taget i Kalmar Folkets Park; i så fall är det förmodligen dansbanetaket som skymtar i bakgrunden. 

Några månader efter att Göran Wiegert visat mig den bleknade orkesterbilden allra överst i blogginlägget, och ovanstående text publicerats i Östra Småland, hittade jag på ett antikvariat i Stockholm en bild som uttryckligen visar Amatöroktetten från Kalmar.

Smedmästaren P A Nilsson vid järnvägsverkstaden – 1904 ombildad till Kalmar Verkstads AB (efter många turer nedlagd av Bombardier 2005) – var decennierna runt förra sekelskiftet en centralfigur såväl i musiklivet som i den tidiga arbetarrörelsen. Han var facklig pionjär och satt med i styrelsen när stadens metallarbetare organiserade sig i början av 1890-talet. P A Nilsson startade också Kalmars första arbetarorkester redan 1883, bestående av några av hans arbetskamrater på järnvägsverkstaden. 

Som lärare anlitades före detta musiksergeanten Jonsson, vilken avlönades med 25 öre i timmen samt 1 kvarter brännvin – 32,7 centiliter – vilket dåförtiden också kostade 25 öre (i 2020 års penningvärde 15 kronor). Då fick man till och med en långskorpa på köpet, berättar Manne Borgwall i sin bok Från flydda tiders Kalmar (1944), där han återger en intervju med P A Nilsson från 1938, året före dennes bortgång. Givetvis var det också Nilssons orkester, som gick i spetsen för den första förstamajdemonstrationen i Kalmar 1891.

På baksidan av vykortet här ovanför har någon, intill de ursprungliga ”hjärtliga hälsningarna”, skrivit med blyerts:

”Mässingsmusikkåren Amatöroktetten spelade upp till dans på lördagskvällarna ute i Tallhagen i början av seklet. Känner någon igen musikanterna? Några medverkade i Folkets Parks musikkår.”


Baksidan på vykortet här ovanför, adresserat till fröken Olga Strandberg. Postadressen anges till ”Här”, det vill säga samma ort som kortet skickats från, i detta fall Kalmar. Någon har med blyerts lagt till anteckningar om Amatöroktetten.

Förutom P A Nilsson själv – sittande som andre man från vänster  – är jag ganska säker på att trumslagaren längst till höger är identisk med trumslagaren på bilden som hittades på vinden i Folkets Park, i så fall förmodligen Martin Juhlin. Även flöjtisten, sittande längst till höger, tycks vara densamme på båda bilderna, antagligen Hilmer Nilsson. 

Lite mystiskt dock att de båda ser yngre ut på vykortet, medan P A Nilsson snarast ser äldre ut. Fast det kanske bara beror på att mustascherna är yvigare än på bilden Göran och Helmuth hittade på vinden i Folkets Park.

© Klas Palmqvist
Bearbetade versioner av texter som var publicerade i Östra Småland den 8 april respektive den 8 juli 2017

STORT TACK 
till Göran Wiegert, som visade mig den gamla orkesterbilden han hittat vid vindsröjningen, till Ingrid Bruun för det kolorerade vykortet på Folkets Park, och till Emma och Henrik Williams för upplysningen om postadressen ”Här”.

KÄLLOR
Manne Borgwall: Från flydda tiders Kalmar (Kalmar 1944)
Robert Andersson: Kalmar Folkparks historia (Kalmar 1951)