 |
| Killar med kulör. Det som gör Herman Sandbergs bild på målarna på Kalmar Central så speciell är inte bara de rent fotografiska kvaliteterna, utan också att det ovanligt nog finns namn noterade på samtliga fotograferade. Annars är det mer regel än undantag att folk på gamla gruppbilder är anonyma. Här står från vänster: Rudolf Jonsson, ”Skånske Lasse”, Rob. Petersson, Axel Karlsson (kallad ”Karlskrona-Kalle”), Sture Johansson, Ragnar Sundell, Gunnar Johansson och Josef Andersson. Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
En dag år 1912 sedan tittade fotografen Herman Sandberg in på Centralstationen i Kalmar. Den stora tillbyggnaden började bli färdig och åtta av målarmästare Gustaf Karlzéns mannar jobbade för fullt i huset.
 |
| Kalmar Central som stationen såg ut före den stora tillbyggnaden 1912. Vykort ur Lars och Ingrid Bruuns samling |
Gamla gruppbilder från arbetsplatser är inte alls ovanliga. Men Sandbergs bild på de åtta målarna på Centralen är speciell på flera sätt.
Vanligtvis såg folk till att vara finklädda när det var dags för fotografering. De ställdes gärna upp utomhus, där ljusförhållandena var hanterligare.
Men här ser det ut som om arbetsstyrkan bara gjort ett kort avbrott i jobbet med att sätta upp gamla tidningar som tapetunderlag. Ljuset strömmar in från fönstren och reflekteras av tidningarna på väggen.
Herman Sandberg var inte den som väntade på arbetstillfällen precis. Han gick gärna ut och raggade jobb. Enligt vittnesbörd från folk som var med på hans tid gick han ofta omkring på arbetsplatser och tog upp beställningar.
 |
| Annons i tidningen Kalmar den 28 augusti 1908. |
Bilden på målarna ger intryck av att ha tillkommit på ett avsevärt spontanare sätt än de flesta gruppbilder som finns bevarade från det tidiga 1900-talet.
Men det beror nog mest på Sandbergs yrkesskicklighet. Den utrustning han släpade omkring på var precis lika otymplig som alla andra fotografers vid den här tiden: en stor och tung kamera, ett stabilt trästativ som vägde sina modiga kilon och glasplåtar som han preparerat själv.
Att målarna ser så allvarliga ut och att ett par av dem lutar sig mot stegen och några andra håller i varandra har förstås att göra med de långa exponeringstiderna. Det gällde att bilden blev så skarp som möjligt och då måste man hålla sig så stilla man bara förmådde den stund exponeringen tog.
 |
| Självporträtt av Herman Sandberg från 1905. Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
 |
| Fotoateljén i gårdshuset på Strömgatan. Herman Sandberg har tagit bilden vid grävningarna när gathuset började byggas 1902. Ateljébyggnaden revs i början av 2000-talet. Bilden hämtad ur ”Kalmar län 1970–72 – Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård" |
Strejk, lockout och en kassör som försvann
När målarna i Kalmar bildade sin fackförening den 1 maj 1890 var arbetstiden 12–14 timmar, sex dagar i veckan. Lönen var tolv kronor i veckan, vilket i dagens penningvärde skulle motsvara ca 650 kronor. Nu krävde man tio timmars arbetsdag och timpenning på 25 öre.
Det gick oväntat lätt att få igenom lönekraven. Allmänheten i stan var på målarnas sida och konflikten varade bara ”från morron till middag”, som veteranen J G Wickström uttryckte det i avdelningens 50-årsskrift 1940.
 |
| ”Från en målarfest 1904”. Så lyder originalbildtexten i Målareförbundets avdelning 21:s jubileumsskrift från 1940. Fanan hade invigts 1901. Förmodligen är bilden tagen i Folkets Park i Kalmar. Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
Det blev hårdare bud framöver. 1898 strejkade man för första gången och fick igenom en femöring högre timlön för jobb sommartid. Nya konflikter följde för att kulminera i den riksomfattande storstrejken 1909. Den blev ett stort bakslag för hela arbetarrörelsen. För Kalmarmålarnas vidkommande späddes dessutom olyckan på med att avdelningens kassör året därpå gav sig ”i väg från orten, medtagande de visserligen små men betydelsefulla kontanter som funnos i kassan”.
1911 tog arbetsgivarna till lockout och inte förrän efter två och en halv månad lyckades man komma överens. Men det var först sedan man ingripit från centralt håll och bitterheten mot den egna förbundsledningen var stor i Kalmar.
Åren 1912–13 blev en klart lugnare period, men så kom första världskriget med brist på arbete och enorma prisökningar på material. En liter linolja, som före kriget kostat 70 öre, gick plötsligt på uppåt 40 kronor. Omräknat till 2024 års penningvärde betydde det en prisökning från 40 kronor till närmare 1.400 kronor.
Men det är en annan historia.
© Klas Palmqvist
Texterna var publicerade i Östra Småland den 9 juni 2012
 |
| Så här presenterades måleribranschens arbetsgivarsida i Kalmar 1921. Viktor Elmqvist, just under bokstaven ”M” hade varit mycket aktiv i facket på 1890-talet, men sedan startat en egen målerifirma. Även Rudolf Lönnegren – under penslarna – var en gammal fackföreningspionjär och medverkade med teckningar i Målareförbundets 50-årsjubileumsskrift. Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
KÄLLOR
Kerstin Pettersson: Herman Sandberg, fotograf (ingår i Kalmar län 1970–72)
Kerstin Pettersson: Om vi skulle ta hit en fotograf? (ingår i Kalmar län 1976)
Svenska Målareförbundets Avdelning 21 – Minnesskrift 1890–1940 (Kalmar, 1940)
TACK
till Ingrid Bruun, Kalmar, och till Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum
På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.
Tack för ännu en intressant historia
SvaraRaderaSånt här är värdefullt