Bränderna på Bremerlyckan

Totalt deltog ett 50-tal brandmän i släckningsarbetet vid branden på Bremerlyckan 1992. Alla lediga brandmän kallades in och förstärkning kom från Voxtorp, Rockneby, Påryd samt flygplatsens brandkår och brandkåren i Nybro.
Foto: Tomas Königsson/Östra Småland

Alla som bodde i Kalmar 1992 kommer ihåg när det brann på Bremerlyckan. Men det finns förstås ingen som minns branden i samma stadsdel i mars 1914. 

Så förhöll det sig nog även i slutet av 1980-talet när man byggde lägenheter på vinden i sekelskifteshuset i hörnet Bremergatan–Frejagatan. För om man dragit nytta av erfarenheterna av 1914 års brand, ett kvarter därifrån, kanske en del av förödelsen 1992 kunnat undvikas. 

Tre personer fick tas ner i liftkorg vid branden 1992. Här är Ulf Magnusson  på väg mot marken efter att ha räddats från sin balkong på fjärde våningen. Han och hans hustru hade emellertid ingen lust att återvända sedan huset reparerats utan flyttade till en lägenhet en trappa upp i ett hus i en annan stadsdel.
Foto: Tomas Königsson/Östra Småland

Vid niotiden på kvällen den 5 februari 1992 började en tvättmaskin  brinna i en lägenhet längst upp i hörnhuset Bremergatan–Frejagatan. Snart var hela översta våningen övertänd. Brandkåren fick inrikta sig på att rädda liv. Tre personer lyftes ner från balkonger och tak. Utryckningsfordonen hade svårt att ta sig fram för alla parkerade bilar längs gatorna i området. Polis och bärgare hjälptes åt med att få undan dem. 

Elden spred sig mycket snabbt i husets övre delar och det dröjde inte länge förrän hela översta våningen var övertänd.
Foto: Kristina Wirén/Östra Småland

Livräddning och evakuering av de mer än 100 personer som bodde i huset samt framkomligheten gavs högsta prioritet. Samtidigt måste man se till att elden inte spred sig. Gnistregnet tilltog och även de boende på andra sidan Frejagatan evakuerades. 

En ledningscentral inrättades på platsen vilket gav överblick och man kunde hjälpa folk att få tak över huvudet. De som inte övernattade hos släkt och vänner fick rum på hotell. Alla brandmän som gick att få fatt på i kommunen – det här var ju innan mobiltelefoner blev vanliga – kom till brandplatsen. 

Brandkåren hade problem både med framkomligheten – många bilar stod som vanligt parkerade både på Bremergatan och Frejagatan – och också med att få fram tillräckligt mycket vatten för att få bukt med elden.
Foto: Tomas Königsson/Östra Småland

Vattnet räckte inte till. Slangar drogs ända från Tvättfatet vid Tullbron, flera hundra meter från det brinnande huset.

Till slut begränsades och släcktes elden. De lägenheter som inte var totalförstörda var mycket svårt rök- och vattenskadade. Många som bott i huset hade inte mer kvar av sina tillhörigheter än kläderna på kroppen.

Lägenheterna längst upp var totalförstörda efter branden 1992. Men huset sanerades, reparerades och byggdes upp igen och många av de boende flyttade tillbaka.
Foto: Peter Tinnert/Östra Småland

Alla gällande regler för brandsäkerhet hade följts vid ombyggnaden av huset i slutet av 1980-talet. 

Att branden ändå spred sig så snabbt berodde på att krypvinden, ovanför de nybyggda lägenheterna på den före detta vindsvåningen, inte var försedd med brandväggar. Därför blev hela översta våningen mycket snabbt övertänd och elden kunde sprida sig ner i resten av huset.

65 man bekämpade elden när det brann på vinden i hörnhuset Bremergatan–Odengatan 1914. Branden inträffade en söndagseftermiddag och drog till sig många åskådare. 
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Förloppet påminde kusligt mycket om branden i kvarteret på andra sidan Frejagatan 78 år tidigare, i hörnhuset Bremergatan–Odengatan. 

Vid halv två-tiden söndagen den 1 mars 1914 började det brinna på vinden. Den var också helt osektionerad. 

1914 års brand fotograferad från gårdssidan. De stora husen på Bremerlyckan hade byggts ett decennium tidigare för att officerarna skulle få ståndsmässiga bostäder när Kalmar regemente skulle förläggas till staden. Men så blev det inte – regementet hamnade i stället i Eksjö. 
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

– Eldens spridning hade kunnat inskränkas till ett vida mindre område om vinden hade varit delad med en eller ett par brandmurar, framhöll 1914 års brandchef. 

Hans sentida kollega konstaterade exakt samma sak 1992.

Ingen människa kom till skada vid någon av bränderna, men även 1914 blev de lägenheter som inte eldhärjades svårt skadade av rök och vatten. Att brandkåren strödde ut torvströ på golven för att försöka minska vattenskadorna hjälpte inte stort.

Brandorsaken var dock inte densamma. 1914 orsakades eldsvådan av att en sexårig pojke smugit upp på vinden för att leka med tändstickor.

Tidningen Kalmar rapporterade att ”den lille gossen har af stadsfiskalen [alltså den dåtida polismästaren] fått en allvarlig förmaning för framtiden och lofvade att aldrig mera göra om dylika experiment, hvarpå han på grund af sin ålder undslapp vidare näpst”.

Branden i hörnhuset Frejagatan–Bremergatan inträffade mitt i vintern 1992 och det var kallt. Vattnet som användes vid släckningen frös snabbt till is. Så här såg det ut dagen efter.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

KÄLLOR
Artiklar i Östra Småland i februari 1992 och i tidningen Kalmar i mars 1914
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (Kalmar 2014)

Stort tack till Eva-Lena Holmgren på Kalmar läns museum.

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 20 februari 2016