onsdag 4 december 2024

111 års kamp mot den röde hanen

Brandstationen, som stod klar i januari 1906, speglar sig i Fredriksskanskanalen tre år senare. Den har fyllt sitt syfte – tack vare utbyggnader och ombyggnader förstås – i inte mindre än 111 år. Onekligen en lyckad kommunal investering.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns samlingar

I kortege lämnade Kalmar Brandkår i april 2017 sitt gamla högkvarter på Kvarnholmen. Samma vecka presenterades också Kampen mot den röde hanen, utgiven av Sällskapet ÅM. I denna lika lärorika som underhållande skrift – som dessutom är försedd med en mängd intressanta bilder – berättar Gunnar Magnusson om brandväsendets historia i Kalmar, ända från medeltiden fram till den nya brandstationen vid motorvägen. Tack vare Gunnars generösa tillmötesgående bjuds här ett utdrag ur boken. Det handlar om när den gamla brandstationen var ny och toppmodern.

Gunnar Magnussons Kampen mot den röde hanen går att införskaffa från Kalmar stads hembygdsförening för 100 kronor.

Städernas Allmänna Brandstodsbolag höjde rösten och ställde ultimatum: Yrkesbrandkår eller höjda försäkringspremier 1 oktober 1901! Den frivilliga brandkårens chef, major Primus Pettersson, drev då frågan om en yrkesbrandkår i stadsfullmäktige. En kommitté tillsattes 1900 för att utreda detta och återkomma med förslag.

Ett år senare lade kommittén fram sitt förslag: En brandkår med två avdelningar. En kasernerad avdelning bestående av en brandchef och en vice dito, en brandmästare, en maskinist och sju brandmän. I den andra avdelningen, reservbrandkåren, skulle finnas tre ordningsmän, två maskinister och fyrtiofem man.

Förslag lades även om att inrätta en brandstation på rådhustomten, men detta gillades inte. I början av 1902 beslutade stadsfullmäktige att anta förslaget till organisation, men man ville också ha förslag till en ny brandstation i nytt läge. Redan efter fyra månader godkändes förslaget till ny brandstation i kvarteret Brandvakten.

Byggnaden ritades av stadsingenjören Ivan Björkman, som fick hjälp med bland annat fasaderna av arkitekten Agi Lindegren. Brandstationen byggdes för en kostnad av 120 000 kronor och stod klar i januari 1906. Där fanns först och främst en vagnhall med fem portar för den hästdragna ångsprutan och de övriga utryckningsvagnarna samt ett stall för fem hästar alldeles intill.

Larmtelegrafen på brandstationens tak.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Den första brandtelegrafen var L M Ericssons visaresystem som inte ersattes förrän 1925. När larmet kom in från något av de 20 brandskåpen ute i staden rusade brandsoldaterna, som numera kallas brandmän, ut från sin förläggning på andra våningen och gled snabbt ner på den spännande stången. Förutom dånet från vagnarnas massivgummihjul hördes ett idogt klämtande från mässingsklockor. 

När branden släckts återvände ekipagen till stationen. Där väntade sedan den mat som restauratrisen serverade i matsalen, som låg i markplanet under den höga västra delen där hon också hade sitt rum. Här nere fanns även expeditionslokaler och ett rum för brandtelegrafen. Brandstationen inrymde också logement, dagrum och gymnastiksal för brandmännen, som måste bo i huset och före 1929 inte ens fick gifta sig utan särskilda skäl. Där fanns en lägenhet för brandchefen Rudolf Stridbeck och längst upp en femrumslägenhet som hyrdes ut. Redan 1913 byggdes denna om till en lägenhet åt brandmästaren, en åt brandförmannen och en åt maskinisten. På gårdssidan reste sig det höga slang- och övningstornet.

Stallet i brandstationen med brandhästarna Balder och Frej.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Antalet utryckningsfordon, stegar och annan materiel ökade efter hand. Vid inflyttningen fanns där bara en redskapsvagn och en ångspruta. År 1906 tillkom en större handdriven mekanisk stege, en slang-, en ambulans- och en polisvagn (fyllekärra). Antalet hästar var nu uppe i fem.

Hittills bekämpades bränder såvitt känt endast med vatten. Vatten från hinkar, ruskor, små handsprutor, större sprutor där fyra man pumpade för glatta livet, och från 1885 från en ångspruta som hade stor kapacitet men som det tog tid att elda på för att få upp trycket.

Den första brandbilen från 1916, brandsoldaterna stod eller satt på varsin sida.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Första brandbilen gjorde sin entré 1916, en stor helt öppen Scania-Vabis, som rymde personal, stegar, slangar och övrig materiel. Denna bil, som hade massiva gummihjul, slog ut två hästar. Tio år senare tog hästepoken slut då Balder, Castor och Frej togs ur tjänst.

© Gunnar Magnusson

• Bränderna på Bremerlyckan
• När gasverket höll på att explodera
• Plötsligt en dag exploderade Kalmar-Flundran
• När Fabriksgatan gjorde skäl för namnet
[bland annat om branden i tapetfabriken]

• Kalmar kommuns arkiv med fotograferna Blombergs gamla bilder.

• På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.

Brandchefens A-Ford fick heta Balder precis som en av de gamla hästarna och användes från 1931 ända till 1962. Den ägs numera av en privatperson och rullar fortfarande omkring på vägarna i renoverat skick.

STORT TACK
till Gunnar Magnusson, som haft vänligheten att ställa sin text till Torgetbloggens förfogande, samt till Jan Magnusson, Kalmar kommun, och till Eva-Lena Holmgren på Länsmuseet för bilderna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar