Bättre än Sverige på öl, fotboll och kultur

Heinrich Böll:
Doktor Murkes samlade tystnad – 12 efterkrigsnoveller.
Översättning: Karin Löfdahl
(Lindelöws Bokförlag)

För nu ganska många år sedan väckte det visst rabalder när Horace Eng­dahl konstaterade att ”Tyskland är ett Sverige för vuxna”. 

Fast egentligen var det hans dåvarande hustru Ebba Witt­-Brattström som någon månad tidi­gare, i september 2011, skrivit en artikel i Dagens Nyheter, där hon med andra formuleringar slog fast samma sak under rubriken Tyskland är som Sverige – fast bättre.

Då syftade ändå ingen av dem på fotboll eller öldrickande, två områden där förbundsrepubliken oveder­sägligen är vida överlägsen vad som åstadkoms här i landet. Nej, det var förstås kultur, debatt och bildning det handlade om. Den seriösa inställningen; att man gör, säger och skriver saker på allvar. Sakligheten. Och – fram­för allt – att man inte förväxlar kultur med underhåll­ning och infantilt flams, för slikt förekommer förstås i svårartad grad även i vårt södra grannland.

Jag kom att tänka på Engdahls och Witt­-Brattströms bild av Tyskland när jag läste den nyöversättning av ett urval av Nobelpristagaren Heinrich Bölls noveller som Lindelöws förlag presenterade 2015. 

Mer seriös än Böll (1917–1985) var ingen i Västtyskland. Kompromisslös humanist och samhällskritiker av ett slag som knappast finns i Europa längre och som vi nog inte haft någon svensk mot­svarighet till heller. 

Det gäller för öv­rigt de båda andra tyska författarna på bilden här nedanför ock­så: Günter Grass och Günter Wall­raff. Jan Guil­lou är det närmaste Wallraff vi kommer, och även om han må ha sina förtjänster är det ju ett fak­tum som ta­lar för sig självt... Grass – som avled våren 2015 – finns det ingen svensk författare som ens av­lägset liknar.

Heinrich Bölls kista bärs till den sista vilan under en gammal ek på Bornheim-Mertens kyrkogård 1985. Längst fram till vänster den sovjetiske exilförfattaren och människorättsaktivisten Lev Kopelev. Bakom honom den blivande Nobelpristagaren Günter Grass och Bölls son Vincent. På andra sidan kistan Bölls vän Caspar Markard. Därefter den undersökande journalisten och Bölls tidigare svärson Günter Wallraff, samt Vincents bror René.
Bilden hämtad ur ”Heinrich Böll – On his death. Selected obituaries and the last interview” (Bonn, 1985)

1960 gavs Per Erik Wahlunds översättning av fem Böllnoveller ut under titeln Doktor Murkes samlade tystnad. Med den lite märkliga logik som innebär att tolkningar åldras mycket fortare än texter gör på ori­ginalspråk, måste översättningar förnyas efter siså­där 40–50 år. I den nya utgåvan får läsaren dessutom ytterligare sju noveller plus Bölls Nobelföreläsning samt ett fint förord, signerat Stig Hansén, vilket ock­så innehåller en intervju med Günter Wallraff.

Kort sagt en bok av det slag som gör att man ändå kan få för sig att hoppet inte är fullständigt ute om att Sverige skulle kunna växa till sig en smula som kulturnation.

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som publicerades i Östra Småland den 2 december 2015