 |
| Hagtorpet. Här föddes torparen Herman Karlsson den 24 september 1876. När Funkaboskolan byggdes 1935 blev torpet bostad åt skolans vaktmästare och en skolträdgård anlades nedanför stugan. Foto: Helen Edvall/Östra Småland |
Från Värsnäs i norr till Stensö i söder låg torpen som lydde under Skälby kungsgård. De flesta är försvunna i dag, men några finns fortfarande kvar.
Herman Karlsson var född på Hagtorpet 1876. Hans pappa Karl Gustaf Johansson var torpare under Skälby i 46 år. 1950 blev Herman intervjuad av journalisten och Kalmarkrönikören Manne Borgwall:
– Jag hade under min uppväxttid varit lite klen till hälsan, men krämporna botades av en kvacksalvare, kallad Damgren, vilken också fick bukt med den så kallade engelska sjukan, som hemsökte mig i unga år.
Engelska sjukan drabbade många barn och berodde på brist på D-vitamin. Skelettet blev mjukt och missbildat.
 |
| På äldre dagar odlade Herman Karlsson potatis i Vasaskolans skolträdgård. Bilden hämtad ur Manne Borgwalls ”Kalmar i minnets skimmer” (1954) |
Ändå skickades Herman som tioåring ut att rensa Skälbyarrendatorn Papenhagens cikoriafält; cikorian användes för att dryga ut det dyra kaffet. Arbetet började klockan sju på morgonen.
– Mellan klockan tolv och ett hade vi middagsrast och ”merafton” hölls mellan halv fem och fem och sen arbetade vi till klockan åtta på kvällarna, även lördagar.
För detta slit fick Herman 25 öre per dag. Det motsvarar i dagens penningvärde knappt 17 kronor.
Från Hagtorpet flyttade familjen till Moen. Som vuxen blev Herman själv torpare, först på Moen, sedan på Oxhagstorpet. För att få bruka tio tunnland jord gjorde han tre dagsverken i veckan åt Skälby.
 |
| Moen, eller Mortorpet, som Herman Karlsson kallade det, finns kvar mellan Jutnabbevägen och radhusen vid Mollbergsvägen. Foto: Klas Palmqvist |
– Min arbetstid började klockan halv fem varje morgon, vinter som sommar. Mitt arbete var förlagt till ladugården och häststallet. När fackföreningen kom till så sattes arbetstidens början till klockan halv sex och bara detta var ju en god början till det bättre.
Dessutom åvilade 60 ”fruntimmersdagsverken” samtliga torp. Detta kvinnogöra utfördes i skördetider.
1943 förbjöds dagsverken som betalning för arrenden.
Efter att ha arbetat 47 år åt Skälby tvingades Herman Karlsson sluta 1933:
– Jag var för gammal och orkade inte med att arbeta som de yngre.
– Någon medalj ”för långvarig och trogen tjänst” fick jag ju förstås inte, men jag var bland de första som gick med i den nybildade lantarbetarefackföreningen. Och det är jag nästan stolt över.
.jpg) |
| Oxhagstorpet flyttades till Drag 1955, men fanns kvar när den här bilden togs 1951, inklämt mellan Norra vägen och 1940-talshusen på Kaptensgatan. När Norra vägen fick sin nya sträckning i slutet av 1930-talet hamnade torpdasset på andra sidan vägen. Flygfoto: Oscar Bladh – Tack till Gunnar Magnusson |
 |
| Platsen för Oxhagstorpet som den såg ut 2015. Kanske kan något av träden vara kvar sedan torpets tid. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Stensötorpet. Här bodde den gamle fiskaren Johan Jacobsson ända in på 1930-talet. Foto: Ulrika Bergström/Östra Småland |
 |
| Östra Smålands Vilhelm Mauritz gjorde en lång intervju med Johan Jacobsson som publicerades i tidningen den 15 maj 1932. Jacobsson hade mycket berätta om den tiden då det fanns nästan lika många krogar som stugor på Stensö. |
 |
| Nyttorp på Timmermansgatan, alldeles söder om Ölandsleden. Här bodde för länge sedan en gumma som kunde så många konster att folk var rädda att hon skulle spöka efter sin död. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Värsnästorpet. Det ska ha funnits ytterligare ett torp på Värsnäs, det så kallade Fiskaretorpet, men det är försvunnet. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Jutnabbetorpet blev 1953 hemvist för Kalmar Sportfiskeklubb och kallas sedan dess oftast för Fiskaretorpet. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Brotorpet ska ha legat här vid Svanebergsgatan 1, alldeles intill Södra vägen. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Brändtorpet motsvaras i dag av adresserna Styrmansgatan 7, 9 och 11. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Torpet på Dösebacken är borta. Möjligen kan stenmuren vara från torpets tid. Adressen är Dragonvägen 2–4. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Funkabotorpet ska ha legat ungefär mittemot Hagtorpet, någonstans på det område som i dag utgörs av Östra Funkaboskolan. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| I Fölehagen, på vad som i dag är Kalmar Brukshundklubbs marker, låg det också ett torp i gångna tider. Klubbstugan är dock av senare datum. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Gröndal. Torpet ska ha funnits någonstans mellan dagens idrottsplats och Tallhagsskolan, före detta Teleskolan. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Karlstorpet finns det ingenting kvar av. Adressen i dag skulle vara Verkstadsgatan 42 på Gamla industriområdet. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Lilla Nyemåla. Lär ha legat här i närheten av cykelbanans södra uppfart till Torsåsbanans gamla järnvägsbro över Södra vägen. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Lilla Oxhagstorpet är sedan länge ersatt av ett bostadshus på Stagneliusgatan 39. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Nyemåla ska ha legat där Tegelviksvägen mynnar i Södra vägen. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Olstorpet är också försvunnet. Adressen i dag är Kungsgårdsvägen 1. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Perstorp var på medeltiden en by. Där torpet senare låg höll, när bilden togs 2015, Lars Kaggskolans fastighets- och VVS-program till. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Sandåstorpet är svårlokaliserat i dag. Någonstans här i närheten av Gas-Jacobs gata och Södra vägen ska det ha funnits. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Skräddaretorpet låg ungefär på vad som i dag Arvid Västgötes gata 15. Skräddaretorpsvägen går alldeles norr därom. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Torpet på Svensknabben ska ha legat ungefär mittemot ridhuset. Kanske den vackra stenmuren är ett minne från den tiden. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Där torpet Södergärdet en gång fanns kunde man 2015 bli universitetsutbildad i hälso- och livsvetenskap. Av det gamla torpet finns inte ett spår. Foto: Klas Palmqvist |
© Klas Palmqvist
Manne Borgwall: Kalmar i minnets skimmer (1954)
Gunnar Magnusson gav 2017 ut sin skrift Torpen på Skälby Kungsgård, men den fanns inte tillgänglig när ovanstående text och bilder publicerades i Östra Småland 2015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar