Bortauktionerad pojke blev skomakare på Molinsgatan

Molinsgatan någon gång runt 1910. Skomakaremästare Oscar Andersson står i dörren till sin verkstad. Kanske något av barnen på gatan är hans dotter Lisa.
Foto A Winell/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Skomakaren Oscar Andersson kunde aldrig glömma hur han som pojke blivit bortauktionerad till lägstbjudande. 

Bilden här ovanför visar Molinsgatan i Gamla stan i Kalmar och är förmodligen tagen cirka1910, kanske något eller några år senare. Anna Winell – eller möjligen systern Alma – har fotograferat gatan i riktning mot Slottsvägen.

”Skomakeri” står det på nedersta rutan i det uppslagna fönstret på det låga huset till höger. I dag ligger en högre byggnad på platsen – eller om det möjligen är det gamla huset som byggts på – där konstnären Matz Nordell hållit till i mer än ett halvsekel.

Det mesta är sig ganska likt på den här bilden från Molinsgatan, som den såg ut i slutet av mars 2018. Gatan lär ha sitt namn efter dykeriuppsyningsmannen och sjömanshusvaktmästaren Peter Georg Molin, som på 1700-talet ägde gården i hörnet vid Västerlånggatan, alltså i höjd med varifrån bilden tagits. "Seden att uppkalla en gata efter ägaren till den vid gatans ände belägna fastigheten har medeltida traditioner", berättar Per Jarlbo i sitt omistliga storverk Kalmars gatunamn från 2007.
Foto: Klas Palmqvist

Skomakaren själv skymtar i dörröppningen på den gamla bilden. Oscar Andersson var född 1884 i Kylinge, strax väster om Kalmar. Redan när han var ett och ett halvt år gammal dog hans mamma. ”Det blev mödosamma år för den ensamme fadern och de många barnen”, kunde man läsa i en födelsedagsnotis många år senare när Oscar Andersson blivit en socialt engagerad och högt ansedd yrkesman.

Men vägen dit hade varit lång. Fadern klarade till slut inte av att sköta om barnaskaran och Oscar lämnades som nioåring bort till den som krävde minst ersättning av myndigheterna för att ta sig an honom.

Det blev förstås en erfarenhet som brände sig fast och Oscar föresatte sig att lära sig ett yrke så att han kunde klara sig själv. 

Som 13-åring kom Oscar i skomakarlära i Kalmar. Tre år senare fick han arbete hos skomakaremästare Aron Friberg i Hårstorp, alldeles i närheten av Kylinge. Arbetsdagen började klockan sex på morgonen och pågick till klockan nio på kvällen. Lönen var 85 kronor om året – i 2018 års penningvärde knappt 5.000 kronor – samt mat och logi.

De flesta av kunderna var skogsarbetare eller anställda på Nygärde Tegelbruk så det var mest grova skodon och stövlar som efterfrågades. 

Efter några år började Oscar hos en skomakare som hette Mineur i Smedby, men några år in på 1900-talet kände han sig mogen att tillsammans med en kamrat starta egen verkstad på Frejagatan på Bremerlyckan i Kalmar. Lite senare flyttades verksamheten till "Hökaboet" vid Gullbrandssonska lyckan. Det definitiva steget till Gamla stan tog Oscar Andersson 1907 när hans kompanjon sadlade om och blev metallarbetare. Då hyrde Oscar i stället verkstaden på Molinsgatan. Två år senare gifte han sig med den två år yngre Anna Elisabet Wickström.

1920 flyttade skomakarverkstaden runt hörnet till Västerlånggatan 13 i ett numera rivet hus. Makarna var i många år bosatta ytterligare en liten bit bort på Västerlånggatan, på nummer 17C. Oscars verkstad hade högt anseende och han ansågs vara ovanligt skicklig på att tillverka nya skor, en konst långt ifrån alla skomakare behärskade; många var mest inriktade på reparationer. 

På Västerlånggatan 17C bodde Oscar Andersson och hans familj i flera decennier. På 70-talet ägdes fastigheten av pensionerade charkuterimästaren Frans Månsson, som bodde på övervåningen i huset mot gatan. Han hade länge drivit charkuteributik på Västerlånggatan 15.
Foto: Klas Palmqvist 

"Än i dag kan det förekomma att en och annan vill ha en ‘ny känga’. Trivsammare skomakaremästare får man nästan söka efter", skrevs det i hyllningsartikel inför 60-årsdagen 1944, där det också slogs fast att Oscar Anderon var "lugn och ordhållig och minutiöst rättvis [...] en prydnad för sitt skrå.”

Sin bakgrund hade Oscar Andersson inte glömt bort och det var säkert en av anledningarna till att han var med och grundade Kalmar Arbetsstugeförening. Där undervisade han på kvällstid varje vecka under 20 år skolpojkar i skomakeri. Många av dem lärde sig att själva laga sina skor och en del blev så intresserade att de valde skomakaryrket. I arbetsstugan kunde man också lära sig snickeri och borstbinderi.

Hustrun Anna Elisabet avled 70 år gammal 1956, men Oskar Andersson var fortfarande verksam som skomakare när han närmade sig 80-årsåldern. Han avled 1970, 86 år gammal.

Fastigheten på Västerlånggatan 17C omfattar, förutom gathuset, även en gammal stuga inne på gården. Den hyrdes av bloggredaktören 1978–1983. Då ingick förmånen att plocka utsökt goda päron från samma träd som Oscar Andersson hade gjort på sin tid. Hans stora intresse var nämligen blommor och att sköta den lilla – och tyvärr sedermera tämligen försummade – trädgården.
Foto från cirka 1980 ur Klas Palmqvists samling

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 31 mars 2018

Se även:
• Bästa charken i stan, där det förutom om Frans Månsson även berättas en del om sjökapten Carl Fredrik Svanberg (1819–1901), som ägde gården Västerlånggatan 17C på 1800-talet.

Stort tack till Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum.
På Digitalt Museum finns mer 100.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.