När "Nacka" kom till Fredriksskans

”Nacka” Skoglund hänger på räcket till Fredriksskans numera försvunna B-plan, omgiven av beundrande Kalmarpojkar, som ändå håller respektfull distans till Interstjärnan. Kanske är det DM-finalen för juniorer de tittar på. Den spelades tidigare samma dag som Inter mötte Kalmar FF. Jönköpings Södra besegrade Kalmar AIK.
Foto: Lennart Wallster

Lennart ”Nacka” Skoglund var superstjärna i italienska Inter sedan 1950 och lika legendarisk för sina dribblingar på planen som för sina snedsteg utanför den. Så när Kalmar FF med bara några dagars varsel lyckades ordna en match mot den italienska ligatrean blev den rekordvarma sommaren 1959 plötsligt ännu hetare.

Inter hade gjort stor succé och vunnit de fem första matcherna på sin svenska sommarturné. Tanken var att den sjätte skulle spelas i Stockholm mot ”Nackas” moderklubb Hammarby.

Men det visade sig plötsligt vara omöjligt eftersom alla idrottsplatsvaktmästare i huvudstaden hade semester och arenorna var stängda!

Budet gick till Kalmar FF som direkt bestämde sig för att satsa 25.000 kronor på att ta hit italienarna. För att matchen inte skulle gå med förlust krävdes minst 5.000 åskådare; det kom över 6.000. KFF gjorde också klart med förstärkningar: landslagscentern Agne Simonsson från Örgryte och ”Nackas” lillebror Karl-Evert, ”Ya” kallad, som annars spelade i Hammarby. 

Sune ”Mona-Lisa” Andersson, Kalmar FF:s tränare 1959–1961, var med och vann OS-guld 1948 och VM-brons 1950. Lämnade AIK för proffsspel i Italien och arbetade som tränare när han kom tillbaka, eftersom man på 50-talet inte fick spela fotboll i Sverige om man varit proffs utomlands. Efter den så kallade proffsamnestin fungerade Sune både som tränare och spelare i KFF från 1960. Sitt smeknamn fick han på grund av sitt i alla situationer totalt outgrundliga pokerfejs, lika svårtolkat som Mona Lisas leende på Leonardo da Vincis målning. Under åren i Kalmar bodde Sune Andersson på Kaptensgatan och jobbade som elektriker. 

Däremot fick inte KFF:s tränare Sune ”Mona-Lisa” Andersson, med italienskt förflutet i Roma, vara med. Han befann sig på sommarturné med det olympiska guldlaget från 1948 och hade tänkt sticka emellan med att spela för KFF mot Inter. Svenska Fotbollförbundet vägrade emellertid ge honom dispens att spela matchen på Fredriksskans.

”Nacka” kom orakad till presskonferensen på Stadshotellet direkt efter Inters ankomst till Kalmar. Av någon anledning assisterades han av 1959 års Miss Kalmar, Laila Sangrud.
Klipp ur Kalmar Läns Tidning den 4 juli 1959

Inter – med ”Nacka” och nyförvärvet Bengt Lindskog från Udinese (tidigare i Helsingborg och Malmö FF) – anlände med tåg. Hundratals Kalmarbor hade samlats vid Centralen, men ”Nacka” och Lindskog smugglades i väg till en väntande bil och presskonferens på Stadshotellet,

Interspelarna ställer upp sig inför matchen mot Kalmar FF. ”Nacka” längst bort i spelarraden.
Foto: Lennart Wallster

Matchen blev Inters allra största seger på hela turnén. Visserligen tog KFF ledningen genom Sten-Åke ”Kalven” Johansson men till slut vann Inter med 11–4; enda gången någonsin Kalmar FF släppt in ett tvåsiffrigt antal mål.

Kalmar FF öppnade optimistiskt mot Inter. Här är det inlånade landslagscentern Agne Simonsson (längst bort i vita byxor) som försöker överlista italienarnas målvakt. Agne gjorde ett av KFF-målen, Sten-Åke Johansson, Pelle Stenberg och Rogard Friberg stod för de övriga.
Foto: Lennart Wallster

”Nacka” fastställde själv slutresultatet i 87:e minuten. Målet kom att bli hans allra sista för Inter. Mindre än två veckor senare kom ett telegram från Milano om att han sålts till Sampdoria.

”Nacka” och hans manager, journalisten Åke Linder, smider planer på Kalmar Stadshotell. Linder spökskrev även tre usla och allt annat än trovärdiga böcker i ”Nackas” namn.
Foto: Lennart Wallster

Därmed hade på allvar den långa utförsbacke börjat som fortsatte med sprit- och tablettmissbruk, omväxlande med comebackförsök. Slutet blev att ”Nacka” sommaren 1975 hittades död i samma lägenhet som han vuxit upp i på Söder i Stockholm.

NACKAFAKTA
Namn: Karl Lennart Skoglund
Född: Den 24 december 1929
Död: Den 8 juli 1975
Klubbar: Hammarby (1945–50), AIK (1950), Inter (1950–59), Sampdoria (1959–1962), Palermo (1962–1963), Hammarby (1964–1967), Kärrtorp (1968)
Meriter: 11 A-landskamper (1 mål), VM-brons 1950, VM-silver 1958, italiensk mästare 1953 och 1954, svensk cupmästare 1950

En vecka före matchen på Fredriksskans gjorde ”Nacka” debut som folkparksartist i Alingsås, sjöng ”Vi hänger med” och klackade upp tvåkronor i bröstfickan. Publiksiffran blev en besvikelse, bara 300 personer hade infunnit sig i Alingsåsparken, dit det normalt brukade komma ungefär dubbelt så många.
Annonsen hämtad från sunkit.com

Vimpeln som Inter överlämnade som gåva till Kalmar FF i samband med matchen på Fredriksskans 1959 har med åren blivit lite blekt och luggsliten. Från KFF överlämnades en stor bukett röda rosor till Inters lagkapten och alla spelarna förärades var sitt askfat. Det var andra tider då…
Foto: Klas Palmqvist

MATCHFAKTA
Fredriksskans, söndagen den 5 juli 1959
Vänskapsmatch
Kalmar FF – FC Internazionale 4–11 (2–4)
1–0 Sten-Åke Johansson (3)
1–1 Antonio Angelillo (15)
1–2 Mario Corso (17)
1–3 Antonio Angelillo (20)
1–4 Lennart Skoglund (28)
2–4 Agne Simonsson (34)
2–5 Mario Mereghetti (47)
2–6 Eugenio Rizzolini (48)
2–7 Antonio Angelillo (53)
2–8 Mario Corso (62)
2–9 Eugenio Rizzolini (67)
3–9 Per Stenberg (68)
3–10 Mario Corso (76)
4–10 Rogard Friberg (79)
4–11 Lennart Skoglund (87)
Domare: Harald Andersson, Kalmar
Publik: 6.373
KFF: Allan Harrysson – Börje Henriksson, Mats Johansson, Ferenc Marko,  Rolf Jönsson, Olle Lind (Åke Svensson 46), Per Stenberg, Karl-Evert ”Ya” Skoglund [inlånad från Hammarby] (Ingemar Högberg 58), Agne Simonsson [inlånad från Örgryte], Rogard Friberg, Sten-Åke Johansson Tränare: Sune ”Mona-Lisa” Andersson 
Inter: Enzo Matteucci (Walter Pontel) – Enea Masiero, Amos Cardarelli, Giovanni Invernizzi, Livio Fongaro, Vasco Tagliavini, Lennart Skoglund, Mauro Bicicli, Antonio Angelillo (Mario Mereghetti), Bengt Lindskog (Arcadio Venturi), Mario Corso (Eugenio Rizzolini) Tränare: Aldo Campatelli

Exakta tidpunkter för Inters byten har inte gått att få fram. Inters målskyttar finns det också olika bud om. Här ovan har både målskyttar och Inters lag hämtats från La Storia dell’Inter och stämmer inte riktigt med de laguppställningar man kan vaska fram ur de fyra svenska tidningar som mer ingående refererade matchen: Östra Småland, Kalmar Läns Tidning, Barometern och Idrottsbladet. Exempelvis anges i det i tidningarna att Pontel stod i mål i första halvlek och Matteucci i andra. Att Corso blev utbytt mot Rizzolini kan inte stämma eftersom Corso ska ha gjort två av sina mål efter att Rizzolini gjort sitt första.

Bengt ”Cidden” Andersson på väg att skalla in bollen bakom KFF-målvakten Anders Karlsson i samband med reklamfotografering på Fredriksskans någon gång i början av 90-talet.
Foto: Kalmar FF

"Cidden" var på plats

Elvaårige Bengt ”Cidden” Andersson från Läckeby fick syn på ”Nacka” Skoglund redan på Fredriksskansbron när han var på väg till matchen.

Många år senare berättade ”Cidden” om mötet och om hur han fick ”Nackas” autograf. 

Skildringen finns att läsa i ”Ciddens” underbara diktsamling ”Hela bollen ska ligga still”, som gavs ut första gången 1991.

2008 kom en vacker och utökad utgåva av Hela bollen ska ligga still, försedd med fina bilder av ”Ciddens” granne, Läckebykonstnären Ebbe Eberhardson.
Foto: Klas Palmqvist

En av dikterna i boken heter En Nackadribbling: 

Den stackars backens ben
ville till långsidan
överkroppen täckte inåt.
Hjärnan sände SOS. 

Backen viftade med armarna
som om han stod vid ett stup.
Som i en skrattspegel
drog Nackas dribblingar
isär motståndaren.

 Men då
visste jag inget
om livets skrattspegel.

Bengt ”Cidden” Andersson (1948–2013) fotograferad på Guldfågeln Arena 2011, där flera hans dikter finns återgivna i stort format lite här och där, bland annat i trapphusen.
 Foto: Ulrika Bergström/Östra Småland

Tack för bilderna, Lennart!

Någon gång vintern 2010 kontaktades jag av den pensionerade läraren Lennart Wallster, som berättade att han hade foton från Kalmar FF:s mytomspunna möte med ”Nacka” Skoglunds Inter på Fredriksskans 1959, en match som jag då i flera år förgäves sökt bilder från. 

Lennart Wallster fotograferade Nacka i Kalmar 1959.
Foto: Carina Östman/Östra Småland

Saken blev ju inte sämre av att det var Lennart själv som fotograferat. Han fyllde 15 år den sommaren och hade fått låna sin pappas Leicakamera. 

Lennart hade också sitt första sommarjobb – han var springpojke på Stadshotellet, där Inter bodde under Kalmarbesöket. 

Folk som såg Inter spela ut Kalmar FF menar att ett bättre lag aldrig gästat Fredriksskans. Förmodligen stämmer det: förutom ”Nacka” fanns till exempel det 17-åriga stjärnskottet Mario Corso med. Han kom att bli en av de tongivande spelarna i ”Grande Inter” under det för klubben så framgångsrika 60-talet, då man bland annat vann Europacupen två gånger (föregångaren till Champions League). 

Samlarbild på Mario Corso (1941–2020). Han spelade för Inter 1957–1973 innan han lät sin långa karriär klinga ut med ett par år i Genoa.

Mario Corso spelade till vänster i anfallet och  var därmed en direkt konkurrent till ”Nacka”. När svensken opererades för ljumskbråck och var ur spel från början av november 1958 till mitten av februari 1959, slog Corso igenom direkt och blev klubbpresidenten Angelo Morattis personliga favorit. Ett faktum som naturligtvis måste vägt tungt när man sålde ”Nacka” till Sampdoria mindre än två veckor efter matchen mot Kalmar FF. 

Antonio Angelillo, Argentinas 21-årige landslagscenter som också var Inters lagkapten, konkurrerade inte med ”Nacka” om en plats i laget. Däremot tävlade han framgångsrikt med svensken utanför planen i grenarna hålligång och kvinnohistorier. 

Antonio Valentín Angelillo (1937–2018) hade sina bästa år i Inter 1957–1961. Han spelade elva landskamper och gjorde lika många mål för Argentina. För Italien spelade han två gånger och noterades för ett mål.

Angelillos stjärna skulle komma att dala snabbare än ”Nackas” men 1959 var han fortfarande i toppslag och vräkte in mål. Tillsammans med Corso var det han som gjorde det allra starkaste intrycket på de imponerade reportrar som bevakade matchen i Kalmar. Hur många mål Angelillo egentligen gjorde är svårare att få grepp om; minst tre, kanske fyra. Samma osäkerhet gäller för övrigt Corsos målskytte. 

Matchen på Fredriksskans var ”Nackas” andra mot Kalmar FF. Första mötet hade ägt rum 1950, när AIK lite turligt vann med 1–0 på Råsunda.

Men det skulle faktiskt bli ytterligare en match mot KFF. Lördagen den 13 mars 1965 agerade ”Nacka” tämligen anonym vänsterytter när Hammarby mötte KFF i en träningsmatch i Halltorp. KFF vann med 4–3 sedan Bengt Selinder gjort två mål och Roland Ivarsson och Bengt Axelsson var sitt.

Publiken på Bokvallen bestod av ungefär 150 personer. Glansdagarna på San Siro måste ha känts väldigt, väldigt avlägsna för det gamla Italienproffset.

”Nacka” på Stadshotellet i Kalmar 1959.
Foto: Lennart Wallster

Bengt blev bjuden på skjuts

Mellan sina år i Hammarby och tiden i Inter, hann ”Nacka” Skoglund med fem allsvenska matcher och en cupfinal med AIK. 

AIK av årsmodell 1950.
Bilden hämtad ur Rekord-Magasinet nr 38/1950

På lagbilden här ovanför står ”Nacka” näst längst till höger i översta raden. Målvakten mitt i främre raden är gamle Kalmar FF-keepern Bengt Kjell (1926–2020), som för många år sedan berättade för mig att han tyckte att ”det var rätt kul att ha att göra med ’Nacka’”: 

– Efter en träning frågade han om jag ville ha skjuts hem. ”Javisst”, svarade jag, men tyckte det var lite konstigt att han ville göra en så stor omväg – jag bodde ju på Kungsholmen och han på Söder.

– Men när jag kom ut på gatan satt han och väntade på mig – i en taxi! Den körningen fick säkert ”Banken” Ohlsson [legendarisk AIK-ledare] betala.

”Nacka” gjorde inte mål i någon av sina allsvenska matcher för AIK. Inte heller när han spelade 24 matcher i högsta serien för Hammarby på 60-talet.

Se även:
• Bengt Kjell – den allra sista utposten

Bästa Nackaboken

Genom decennierna har det skrivits otroligt mycket skräp om ”Nacka” Skoglund. Efter Gunnar Perssons bok Nacka och drömmen om det goda livet, som gavs ut 2008, behöver det egentligen inte skrivas ett ord till. Detta är den slutgiltiga biografin.

Första utgåvan av Nacka och drömmen om det goda livet från 2008 (Norstedts).

Det bästa är att författaren intresserar sig lika mycket för fotbollsspelaren Skoglund som för människan, myten och missbrukaren. Han placerar hela tiden in ”Nacka” i sammanhang: socialt, på planen och i tiden. 

När jag berättade för Gunnar Persson hur mycket jag uppskattade Nacka och drömmen om det goda livet, undrade jag samtidigt hur länge det skulle dröja tills man fick läsa den bok om bröderna Nordahl som jag visste att han arbetat med. Det beklämmande svaret blev att eftersom Nackabokens försäljningssiffror var en besvikelse för förlaget var Gunnar tvungen att lägga Nordahlprojektet på is. 

Att kulturskymningen i nationen ändå inte är total visas av att boken om ”Nacka” trots allt trycktes om och kom ut i ny upplaga 2019. Fast på ett annat förlag. Nordahlboken har, såvitt jag vet, emellertid ännu inte synts till.

Andra utgåvan av Nacka och drömmen om det goda livet från 2019 (Idrottsförlaget)

Fotnot: Gunnar Persson har också skrivit den fantastiska boken Stjärnor på flykt – Historien om Hakoah Wien. Om den och om KFF-tränaren Otto Cinadler kan man läsa under rubriken Fången från dödslägret blev tränare i Kalmar FF.

© Klas Palmqvist
Bearbetade och utökade versioner av texter som var publicerade i Östra Småland den 30 april 2011