Bengt Kjell – den allra sista utposten

Säkra nypor håller bollen i ett stadigt grepp. Kalmar FF:s förste allsvenske målvakt Bengt Kjell använde aldrig handskar under sin målvaktskarriär; ”Man klistrade bollen bättre utan handskar”.
Foto: Kajsa Palmqvist

Han var den förste av de allsvenska hjältarna som lämnade Kalmar. Han är den siste kvar i livet av spelarna som gick upp i högsta serien 1949. I dag, den 11 april 2020, fyller Bengt Kjell 94 år.

Fotbollskarriären började annars i födelsestaden Nybro och kvartersgänget Stjärnans BK.

– Vi brukade sjunga den där schlagern ”Ser du stjärnan i det blå”...

Bengt Kjell som signaturen ”Bong” – det vill säga Gunnar Bongberg – såg honom. Teckningen publicerades i Östra Småland första gången 1949.

Redan som 184 cm lång 14-åring gjorde Bengt debut mellan stolparna för Nybro SK.

– Gamle NSK-målvakten Bertil Johansson lärde mig att ta ett par steg innan jag kastade mig. Då får man längre räckvidd.

Bengt var kvick i fötterna, reaktionssnabb och säker i luftrummet. Spänsten var det heller inget fel på:

– Jag tog 1,70 i höjdhopp. Utan att ha tränat.

Division II-match på Malmö IP mot IFK Malmö på Bengts 22-årsdag den 11 april 1948. Bengt är på väg att fånga en hörna framför IFK:s Kjell Nilsson. Övriga KFF-spelare är från vänster: Gunnar Svensson, Lennart Johansson [Engström] (fastklamrad vid stolpen), Rune ”Jipas” Johansson och Bertil ”Jeppe” Olsson. KFF vann med 2–0 sedan ”Jeppe” gjort första målet på straff efter en kvart och ”Jipas” det andra just före paus.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

När Bengt var 16 år flyttade familjen till Kalmar. En av de första han lärde känna var den blivande Kalmar AIK-legendaren Ivar ”Pie” Nilsson – KFF-profilen Bosse Nilmerts pappa.

– Jag frågade om AIK behövde någon juniormålvakt men de hade redan en som var bra. ”Men försök med FF i stället”, sa ”Pie”.

Sagt och gjort. Som 18-åring debuterade Bengt i Kalmar FF:s A-lag och släppte sedan aldrig ifrån sig platsen.

Bengt Kjell, av någon anledning med nummer 10 på ryggen, räddar en straff mot SC Wacker Wien i en julimatch på Fredriksskans1949. Österrikarna vann ändå med 2–1 sedan straffsumparen Wagner gjort båda gästernas mål. För KFF nätade Bertil Olsson från elvameterspunkten.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

Med hans ankomst var den sista pusselbiten på plats i det försvar som skulle lägga grunden till KFF:s allsvenska avancemang fem år senare. Högerback spelade Lennart Johansson (som efter karriären bytte namn till Engström), vänsterback var Stig ”Litzen” Lundström och som centerhalv fungerade lagkaptenen Gunnar Svensson.

– Det pratades mycket om att man skulle få ett riktigt bra lag om man slog ihop FF:s stabila försvar med AIK:s farliga anfall. 

– Men så kom Rune Johansson från Emmaboda och Rolf Holmström från Lessebo och förstärkte FF-kedjan.

Bengt Kjells arbetskamrater på slakteriet, Kerstin Fahlin, till vänster, och Lily Mikkelsen, håller tummarna för honom inför seriefinalen i tvåan mot Örgryte 1948. Och KFF vann med 2–1.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

Bengt trivdes utmärkt i Kalmar FF. Men inte med sitt arbete.

– Jag jobbade på slakteriet. Där stod jag hela dagarna i träskor på det hårda stengolvet. När jag kom till träningen efter jobbet var benen alldeles stumma. Det tog en kvart innan det blev fart på dem.

– Jag ville ha ett bättre jobb, även för fotbollens skull. Eftersom jag inte hade någon utbildning ville jag in på affärsbanan.

Guds hand på Fredriksskans 1949? Nej, men Djurgårdens center Hasse Jeppson som i kamp med Bengt Kjell och KFF-kaptenen Gunnar Svensson (nr 5) skickar in bollen i mål med en rak höger. Domaren Sven Prütz från Skara hade dock ögonen med sig och godkände inte målet.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

Då hörde AIK av sig. Bengt hade gjort en kanonmatch när ett grymt nederlagstippat KFF tagit sin första allsvenska bortaseger någonsin – 3–2 – mot AIK på Råsunda. Dessutom rekommenderades han varmt av lagkamraten Gunnar Södergren, som tidigare spelat i AIK.

Tre av KFF-hjältarna på Råsunda den 21 augusti 1949, när Kalmar FF till Fotbollssveriges oförställda häpnad besegrade AIK med 3–2. Från vänster förre AIK:aren Gunnar Södergren, Bengt Kjell och Georg ”Girre” Ericsson, som gjorde ett av KFF-målen.
Foto: Peddy Moberg.

I Kalmar väckte övergången stort rabalder och Bengt utmålades av en del som svikare. Att KFF omgående hittade en kompetent ersättare i Ingemar Haraldsson från Ronneby gjorde dock att känslosvallet la sig.

Hur högt han uppskattades av KFF-supportrarna fick Bengt bevis
för när han hela 35 år senare röstades fram som föreningens bäste målvakt någonsin.

På väg till B-landskamp i Oslo i början av oktober 1949. Signaturen Star, Sture Arvidsson, då idrottsredaktör på Barometern, står på perrongen och mönstrar KFF:s allra första landslagsmän framför tåget. Från vänster Bengt Kjell, vänsterbacken Stig ”Litzen” Lundström och centern Georg ”Girre” Ericsson (för övrigt lokförare i det civila). Sverige vann med 1–0 och Bengt Kjell fick lysande recensioner. Det blev flera B-landskamper och han var reserv i A-landslaget. Men där var Kalle Svensson omöjlig att peta.
Foto ur Sture Arvidssons samling

Även i AIK gick det bra. Det var inte hans fel att laget åkte ur allsvenskan 1951.

– Jag skadade knät mot Helsingborg. Under de matcher jag var borta tog vi inte en enda poäng.

Men AIK kom omgående tillbaka till högsta serien och Bengt var given i mål hela första halvan 50-talet. Sina sista matcher gjorde han 1956.

Bengt Kjell springer ut i spetsen för AIK på Rekord-Magasinets förstasida i nr 32/1952.

Även utanför planen lyckades Bengt utmärkt. Han blev affärsman, precis som han tänkte sig. I många år, fram till 1990, var han delägare i vitvarufirman Belinda. Sedan 1957 har han varit bosatt i Skuru i Nacka.

Bengt Kjells autograf, årsmodell 2011.

FAKTA
Namn: Bengt Egon Kjellsson Kjell
Född: Den 11 april 1926 i Nybro
Arbetat: Som slakteriarbetare och affärsman; delägare i vitvaruföretaget Belinda 1970–1990
Spelat: Stjärnans BK 1938–40, Nybro SK 1940–41, Kalmar FF 1942–49, AIK 1950–56
Seriematcher: 102 för Kalmar FF och 103 för AIK
Meriter: Cupmästare 1950, 3 B-landskamper.
Längd/matchvikt: 189 cm/84 kg.
Smeknamn: ”Spjället”

Spelade två matcher för Everton 1950

Våren 1950 nappade Everton på ett erbjudande från AIK. Man fick 2.600 pund plus fri resa från London till Sverige.

Den 12 maj möttes lagen på Råsunda. Engelsmännens målvakt George Burnett blev illa knäskadad redan på uppvärmningen och eftersom truppen bara bestod av tolv man fick den ende reserven, backen George Saunders, vakta målet.

Bengt Kjell, som fortfarande inte fått licens för allsvenskt spel efter sin övergång från KFF, stod mellan AIK-stolparna. Sedan stod han för Everton i de följande matcherna mot Helsingborg och Göteborgsalliansen.

– Det passade ju bra eftersom jag behövde matchträning, berättar Bengt.

– Jag kunde ingen engelska men det gick fint ändå. Jag hade bra självförtroende och vi vann båda matcherna.

Satt på bänken för Djurgården i Moskva

Sommaren 1953 blev KFF:aren och AIK:aren Bengt Kjell plötsligt djurgårdare för en vecka.

Han följde med som reservmålvakt när DIF som första västeuropeiska lag någonsin bjöds in att spela i Sovjetunionen.

– På våren hade Stalin dött. Nu fick vi besöka Kreml och skriva i gästboken där, minns Bengt.

Man spelade två matcher, först mot Dynamo, som vann med 4–2, och sedan fick man 1–1 mot Spartak.
Båda matcherna spelades på Dynamos stadion inför jättepublik på runt 90 000 åskådare. Djurgårdens ordinarie målvakt Arne Arvidsson stod i båda matcherna och Bengt satt på bänken.

– Vi hade det riktigt lyxigt och fick rysk kaviar till frukost. Vi blev också bjudna på fest ihop med de ryska spelarna.

Fotnot: Bengt Kjell avled den 22 april 2020, bara elva dagar efter sin 94-årsdag, då ovanstående version av texten om honom publicerades här på bloggen. 

 

• Se även Olle Dahlins minnesord, Bengt Kjell till minne.

© Klas Palmqvist

Bearbetade versioner av texter som publicerades första gången i Östra Småland den 9 april 2011