"Skruven" fick böta för oljud på isen

Hugo ”Skruven” Jonsson, fotograferad i bandydomarutrustning inför sin 80-årsdag i mars 1980. Tittar man lite närmare på bilden så ser man att ”Skruven” råkat sy fast Smålands Bandyförbunds emblem upp och ner på tröjan. Men, det är klart, ur hans synvinkel såg det ju rätt ut. Ungefär som när han dömde… 
Foto: Östra Småland

Hugo ”Skruven” Jonsson dömdes en gång att betala 15 kronor i böter för ”oljud på isen”.

Då var han nyinflyttad i Kalmar från Berga utanför Högsby och hade fått jobb på Lundgrens Järnhandel. Där blev han kvar hela sitt yrkesliv och det borde förstås ha varit ursprunget till hans smeknamn. Men den troligaste förklaringen är faktiskt hans inte helt bekväma åkstil på skridskor, det såg ut som att han liksom ”skruvade” sig fram. Fast helst stod han nog och höll sig i sargen, i alla fall när jag såg honom döma hockeybockey på 60- och 70-talet.

I yngre dagar – ”Skruven” var årsbarn med seklet – var han 1921 en av ”anstiftarna” av en bandymatch på Fredriksskanskanalen, mellan brandstationen på Kvarnholmen och den plats på Malmen där Stagneliusskolan byggdes i början av 30-talet. Det var söndag och matchen spelades under gudstjänsttid. Dessutom hade man engagerat musikkåren Lyran för att dra lite mer publik. Det kom bortåt 300 intresserade.

Vykort från cirka 1910. Till vänster den nybyggda brandstationen. Den här viken av den då betydligt större Malmfjärden hade ännu inte vallats in ordentligt, det skedde först i mitten av 20-talet. 1925 stod också Fredriksskansbron färdig och den gamla Malmbron ersattes samtidigt av den nuvarande. 
Vykort ur Lars och Ingrid Bruuns samling

Det var söndag och matchen spelades under gudstjänsttid. Dessutom hade man engagerat musikkåren Lyran för att dra lite mer publik. Det kom bortåt 300 intresserade.

– Polisman Thaung ryckte ut och tyckte att vi förde ett herrans oväsen och ville stoppa matchen, berättade ”Skruven” för Östra Smålands Conny Lindell nästan 50 år senare.

– Men vi stod på oss och spelade färdigt matchen. Mitt lag vann med 8–7. Kvittot på inbetalningen av 15 kronor har jag kvar. Det har glatt mig mycket…

Överkonstapel Thaung – det krångligt stavade namnet ska uttalas ”Tång” – var kanske den förste men knappast den siste som tyckte att ”Skruven” förde ”oljud på isen”. Ett tiotal år efter den omtalade bandymatchen började nämligen ”Skruven” blåsa i visselpipan som domare.

Hans bisarra domslut i bandy, ishockey och framför allt korpmatcher i fotboll kom sedan att reta upp generation efter generation av kalmaritiska idrottsutövare. Jag har själv sett honom blåsa för mål när bollen aldrig varit över linjen – för att inte tala om alla regelrätta fullträffar han dömde bort genom åren, alla frisparkar som gick åt fel håll, alla straffsparkar som uppstod ur absolut ingenting osv, osv… Listan kan göras oändlig. 

Karikatyr av "Skruven" från 1945, tecknad av Gunnar Svensson.

Så länge han tilläts döma i distriktsserierna i Kalmartrakten och på Öland gav ”Skruven” ständigt upphov till skandaler, klagoskrifter till Smålandsförbundet och uppträden där smockan hängde löst. 

Särskilt våren 1950 var han i blåsväder. Dels handlade det om ett urspårat derby mellan Berga och Högsby i hans gamla hemtrakter, men framför allt om en infekterad tillställning i Degerhamn där Kastlösa var på besök.

Från Degerhamnshåll hävdades efteråt att ”oavsett vilket lag som felade dömdes frisparken till Kastlösas favör”. I andra halvlek ska Kastlösa ha inkasserat 29 frisparkar mot en enda för Degerhamn. Hemmalagets vänsterinner tilldelades också varning med motiveringen att han ”stirrade vansinnigt” på domaren. Men inte nog med det: ”Toppunkten på det hela nåddes när domaren några minuter före full tid helt oförmodat pekade på straffpunkten i stället för inkast”.

”Skruven” blev förstås inte svaret skyldig. Det enda fel han medgav var att han inte visat ut Degerhamns vänsterhalv ”men jag vågade faktiskt inte svara för följderna. Spelaren fäktade nämligen vildsint med armarna framför mej och hotade med ’att då ska du jävlar med!’ Och sanningen att säga är jag inte ensam om uppfattningen att det är ganska hopplöst att döma korrekt i Degerhamn. Publiken är inte värre där än i övrigt på Öland har det påståtts, men enligt min åsikt är den det. När jag skulle åka i väg från planen så tog sej en del för att försöka hålla kvar bilen! Vad ska man säga om sånt?”

Den spänstige farbrorn var 78 år gammal när bilden togs 1978 i samband med ett motionslopp på cykel i Kalmar och var förstås fortfarande aktiv som fotbollsdomare. ”Skruven” var länge landets äldste domare men definitivt aldrig den bäste.
Foto: Östra Småland

1954 förpassades ”Skruven” slutgiltigt till Korpen där han fortsatte att blåsa fel i 30 år till. Han cyklade alltid till matcherna med de yviga hårtestarna spretande åt alla håll i den eviga kalmaritiska motvinden. Ju mer åren gick, desto större uppmärksamhet väckte spänstfenomenet som vägrade lägga ifrån sig visselpipan. Varje år när det var sommartorka på nyhetsfronten var det alltid någon av kvällstidningarna som gjorde det obligatoriska reportaget om  ”norra Europas äldste domare”.

1979 fick ”Skruven” åka till Stockholm för att ta emot Korpens guldnål. Ett minst sagt välförtjänt hederstecken till en sällsynt flitig domare, som alltid ställde upp, dömde i stort sett alla lagsporter som fanns och som aldrig lät sig nedslås, hur mycket kritik han än fick. Även om många blev tokiga på honom när han dömde galet så kunde ingen undgå att imponeras av hans oerhörda slitstyrka, såväl fysiskt som psykiskt.
Foto: Håge Mattisson/Östra Småland

Sedan ”Skruven” gått bort i november 1988 sammanfattade Östra Smålands Håge Mattisson, själv djupt engagerad i korpidrottsrörelsen, den mer än 50-åriga domarkarriären på ett vackert vis:

”Skruven” var kanske den mest utskällde av domare – men samtidigt den mest älskade. Han kom alltid tillbaka, för han visste ju att det var han som hade rätt.

• Hugo ”Skruven” Jonsson dömde förstås den allra första ishockeymatchen som spelades i Kalmar: När Cellgraven låg nyspolad.

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 18 april 2009