Svenska språket – ett känsligt och exakt instrument

Per Erik Wahlund (1923–2009) berättade med samma språkliga mästerskap om såväl medeltida mathållning, guldhamstrar och finländsk konfekt som om konsten att plantera om enbuskar. För att nu nämna bara en bråkdel av denne lärde och underhållande skriftställares repertoar. 

Ibland påstås det att svenskan är ett fattigt språk och att det därför är nödvändigt att skriva akademiska uppsatser eller hålla föreläsningar på engelska. 

Visst, rent kvantitativt har ju engelskan säkert många fler ord. Men det är knappast avgörande för språkets funktion som kommunikationsmedel eller konstnärligt redskap. 

Per Erik Wahlund var essäist, teaterkritiker i Svenska Dagbladet och en ytterst kvalificerad översättare, främst från engelska och tyska men även från flera andra språk. Trots sin närmast demonstrativt borgerliga livshållning översatte han exempelvis vänsterdramatikern Bertolt Brechts pjäser med stort engagemang. 

Tack vare Wahlund finns också ett antal engelska klassiker suveränt överförda till svenska. Det gäller särskilt den fullständiga – och allt annat än barnanpassade – versionen av Jonathan Swifts Gullivers resor samt Pestens år av Daniel Defoe, annars mest känd som Robinsons Crusoes författare. Där görs 1600-talets London sällsamt levande mitt i skildringen av den fruktansvärda farsotens framfart. 

 Per Erik Wahlunds mästerliga översättning av Daniel Defoes Pestens år gavs ut 1983.

Själv skrev Wahlund så här i essän Översättandets estetik som ingår i Förbindelser från 1984: 

”Vårt förkättrade modersmål är enligt min mening ett utomordentligt känsligt och exakt instrument. Under de cirka trettiofem år jag vid sidan av andra litterära aktiviteter ägnat mig åt översättningsarbete har det aldrig föresvävat mig att det språk jag översatt till vore ett torftigare, ovigare eller mindre elastiskt medium än de språk jag översatt från. I fråga om klarhet och pregnans, lätthet och behag, synonymrikedom och musikalitet, giftighet och förstucket diableri kan svenskan mäta sig med vilket världsspråk som helst och överträffar vida vad denna smågriniga och självstympade nation egentligen förtjänar.” 

Man kan kanske tillägga att svenskan också har en högt utvecklad känsla för ordföljder och – inte minst – en formidabel förmåga att smidigt skapa nya sammansättningar på ett sätt som många andra språk inte är i närheten av. 

Fast jag håller ju inte riktigt med om att nationen skulle vara fullt så grinig och självstympad som den gamle stilsäkre bitvargen hävdar; han kunde minsann vara nog så grinig själv. Något citatet ju också vittnar om... 

Per Wästberg har både redigerat och skrivit ett väldigt fint förord till Lekverk – Essäer och kritik i urval, som ingår i Svenska Akademiens klassikerserie och gavs ut 2017 i samarbete med bokförlaget Atlantis. Det är den enda bok med texter av Wahlund som för närvarande går att få tag i via bokhandeln. 

Antikvariskt är förstås utbudet betydligt större – jag har själv femton titlar av honom i bokhyllan samt en hel rad av hans översättningar, men det är långtifrån allt Wahlund gav ut genom åren. Se efter på Bokbörsen och Antikvariat.net.

Boken från 2017 ska för övrigt inte blandas ihop med Wahlunds Lekverk – essayer och miniatyrer från 1972, som är bra den också:

Se även:
• Kalmarpresidentens 25 barn och 4.000 ordspråk

© Klas Palmqvist

Bearbetad och utvidgad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 6 augusti 2012