Välgörenhetsfascism och kommunistskit

Elisabeth Lysander: Per Åhlin – Bildmakare och animatör (Karneval förlag)

Det intellektuella totalhaveri på två ben som kallar sig ”Blondinbella” utnämnde för ett antal år sedan Tage Danielssons och Per Åhlins film Karl-Bertil Jonssons julafton till ”kommunistskit”.

Några år tidigare hade genus- och kulturvetaren Goldina Smirthwaite i Expressen på självaste julafton hävdat att Karl-Bertil ägnar sig åt ”välgörenhetsfascism”. Och Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg kom fram till att i filmen ”visas tydligt att kapitalismen skapar social orättvisa – men radikalismen gör halt när den kommer till lösningen”.

Ja, herregud... Någon mer utvecklad känslighet för subtilitet kan ju ingen av dessa tre kritiker beskyllas för. Utifrån skiftande utgångspunkter läser de Tage Danielssons saga alldeles bokstavligt. Känslan och utrymmet för ironi, dubbelironi och förrädisk självironi var uppenbarligen avsevärt högre utvecklad under det förkättrade och föregivet dogmatiska 70-tal när filmen gjordes än vad som varit fallet på 2000-talet.

Tack och lov är det förstås ingen av de nämnda som fått för sig att skriva boken om en av vår tids viktigaste svenska bildmakare: Per Åhlin, animatören som gjorde film av Tage Danielssons ljuvliga lilla julberättelse, som man bara kan beklaga att Löwengrip (alias Blondinbella), Smirthwaite och Linderborg saknar verktyg för att begripa sig på.

Dessa instrument tycks ju däremot nästan alla andra svenskar vara i besittning av, så självklart älskad och omedelbart förstådd som Karl-Bertil Jonssons julafton varit ända ifrån premiärvisningen 1975.

Till dem som begripit hör i högsta grad Elisabeth Lysander, som skrivit en synnerligen saklig och insiktsfull bok om Åhlins yrkesliv, alldeles underbart formgiven av Eva Jais-Nielsen, och full av bildmakarens fantastiska bilder. Att Åhlin hade ett förflutet som reklamman och scenograf i 50-talets Skåne kände jag inte till. Däremot har jag alltid tyckt om hans bokomslag för W&W:s pocketböcker på 60-och 70-talet.

Och som skapare av animerad film är Åhlin oslagbar. Med minimala resurser har han lyckats skapa omisskännligt åhlinska filmer som I huvet på en gammal gubbe, Dunderklumpen, Resan till Melonia och Hundhotellet. Men alla projekt har han inte lyckats
fullborda, även om Åhlin arbetat för fullt långt efter att han passerat 80-årsstrecket. Det Lysander berättar om och visar av framför allt Hoffmanns ögon övertygar läsaren om att den allra bästa svenska animerade filmen aldrig fått chansen att bli verklighet.

Kjell Espmark: Hoffmanns försvar (Norstedts)

Om just E T A Hoffmann (1776–1822), den tyska romantikens stora och ständigt förbluffande geni, handlar Kjell Espmarks nästan samtidigt utkomna Hoffmans försvar. Hoffmann ligger för döden i Berlin och dikterar sitt försvar mot det samhälle som bestämt sig för att krossa honom. 

Det är en bitter men samtidigt underfundig och faktiskt lite rolig bok; Hoffmann var ju inte bara universalgeni – han var också stå upp-komiker av rang på sin lokala vinstuga.

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som publicerades i Östra Småland den 9 november 2013