När Cellgraven låg nyspolad

Annons i Östra Småland inför den första ishockeymatchen någonsin i Kalmar den 23 januari 1946.

Vintern 1945/46 hjälptes Kalmar FF:s och Kalmar AIK:s spelare åt att bygga en ishockeyrink i den gamla torrlagda vallgraven nedanför fängelset. Sluttningarna blev naturliga läktare och drätselkammaren – den tidens kommunstyrelse – ordnade snabbt och smidigt den nödvändiga elbelysningen. 

Alltihop gick på 2.000 kronor och resultatet blev vad som ansågs vara en av de finaste och mest centralt belägna ishockeyarenorna i Sverige, även om namnet – Cellgraven alltså – av utsocknes ansågs vara i makabraste laget. Kanske bidrog det till att sätta skräck i motståndarna...

I premiärmatchen den 23 januari 1946 vann Kalmar FF över Kalmar AIK med 11–1 (5–1, 2–0, 4–0). Det första målet någonsin i en ishockeymatch i Kalmar gjordes efter bara några sekunder på ett långskott av Bertil ”Jeppe” Olsson, normalt högerhalv i fotbollslaget. Kalmar AIK:s målvakt Hasse Johansson blev totalt överraskad. 

Som domare fungerade den med tiden närmast herostratiskt ryktbare Hugo ”Skruven” Jonsson. Han kan visserligen knappast ens ha sett någon ishockeymatch tidigare, men hade informerat sig om reglerna hos några stockholmare med hockeyerfarenhet som tjänstgjorde på flygflottiljen F12 i Kalmar. 

Hugo ”Skruven” Jonsson (1900–1988) på ett ateljéfoto från 50-talet. Han fortsatte som domare tills han fyllde 84 år. Mer om hans bravader som domare i alla möjliga sporter finns att läsa under rubriken "Skruven" fick böta för oljud på isen.
Foto ur Östra Smålands arkiv

Mer trots än tack vare ”Skruvens” medverkan gjorde ishockeyn, eller ”puckningen” som man gärna sa, snabbt succé i Kalmar, både bland spelare och publik. Redan på premiärmatchen var det runt 1.000 åskådare och det kom ännu fler i fortsättningen. Det blev helt enkelt inne att gå på hockey. För att ha råd med den dyra utrustningen anordnades en uppvisning av landets bästa konståkare. Det blev dundersuccé och ofattbara 2.888 personer lyckades klämma ihop sig runt rinken.

Tidigare hade KFF försökt spela bandy, men det det blev på sin höjd tre-fyra matcher per vinter. Man spelade gärna på Ängöfjärden, mellan Kattrumpan och Varvsholmen, om nu isen bar och det inte snöade för mycket. En hockeyrink var enklare att göra i ordning och innebar mer hanterbara snömängder att skotta undan. Den största fördelen var att man tack vare elljuset kunde spela på kvällarna och det var enkelt att snabbt sticka ner till Cellgraven efter jobbet för att träna eller spela match även på vardagar.

En lokal serie med tre Kalmarlag – KFF, KAIK och F12 från flygflottiljen – och tre från Nybro – Nybro IF, Ymer och Pukeberg – startades omgående. Även Lindås fanns med i bilden ett tag. Det visade sig snart att KFF-laget var helt överlägset och man började se sig om efter nya motståndare. 

I Växjö hade man redan spelat ishockey i flera år och stan ansågs ha ett par av Smålands bästa lag. KFF spelade först oavgjort mot IFK Växjö, 4–4, och som avslutning på säsongen 1945/46 slog man Öster med 8–3. Det här var första gången de blivande ärkerivalerna möttes överhuvudtaget. I fotboll skulle det dröja ytterligare några år innan de stötte på varandra.

Kalmar FF:s ishockeylag stiligt skrudat i rött och gult inför 1946/47 års DM-final mot Nässjö i Cellgraven. Från vänster tränaren Gösta Carlsson, målvakten Sten Pergeman (överfurir på F12 och stockholmare som lärt sig spela hockey i Matteuspojkarna), Gunnar Svensson, Ivar ”Sme’n” Johansson, Bertil ”Jeppe” Olsson, Rolf Holmström, Jarl Wickström, Lennart Engström, Kaj Hedenberg, Arne Petersson och Gunnar Törnqvist.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

I ishockey dröjde det emellertid inte längre än till säsongen därpå. I semifinalen i Smålands-DM körde KFF över Öster med 12–1. I finalen inför 2.000 åskådare i Cellgraven, blev det dock stryk med 3–9 mot Nässjö, som ställde upp med sina snabbskrinnande bandystjärnor anförda av legendariske ”Nicke” Bergström.

Nässjö IF:s suveräna bandylag var bäst i Småland även i ishockey. Superstjärnan Nicke Bergström står som andre man från vänster i övre raden.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

KFF-hockeyn fortsatte att utvecklas om vintrarna. Man ordnade matcher som drog storpublik mot elitlag från Stockholm som MP (Matteuspojkarna) och Atlas Diesel, där legendariske landslagsbacken och TV-kommentatorn Roland Stoltz spelade innan han hamnade i Djurgården.

Matteuspojkarna från Stockholm – oftast kallade MP – var ett av Sveriges bästa lag på 40- och 50-talet. Längst till vänster i nedre raden återfinns nr 2 Arne Strömberg, sedermera mångårig landslagstränare.
Bild ur Rekord-Magasinet nr 4/1955

Även ganska milda vintrar gick det oftast att få till spelbar is i Cellgraven. När jag för många år sedan talade med Gunnar Svensson (1918–2007), som var kapten i både fotbolls- och ishockeylaget, försäkrade han att det var fullt möjligt för blivande hockeystjärnan Jan ”Mudder” Cederblads pappa att trolla fram is där, även om det var uppåt fyra plusgrader; det bildades nämligen ”kalldrag i backen”, hävdade Gunnar. Och vem var jag att säga emot…? 

Argumentet bet dock inte på förbundet som några år senare nekade KFF att kvala till högsta serien med motiveringen att istillgången var alltför osäker i Kalmar. Och det kanske den var, även om Gunnar Svensson mer än 50 år senare fortfarande var upprörd över beslutet.

Så här kunde det se ut när Kalmar FF (i vita tröjor) spelade i Cellgraven. Här är det nr 7 Arne ”AP” Petersson som gör mål mot Kenty från Linköping.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

Intresset för ishockey dalade så småningom i Kalmar. Man hoppades att det skulle ta fart igen när den konstfrysta banan anlades i samband med sporthallsbygget i början av 60-talet, men det blev inte så värst mycket bättre för det.

1968 avsöndrades till slut den resursslukande ishockeyn för gott ur Kalmar FF. I stället bildades Kalmar HC som fortsatte att spela i KFF:s färger som en påminnelse om sitt ursprung och gör så än i dag.

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av en text som publicerades på bloggen KFF-snack den 24 mars 2006 och i Östra Småland den 18 april 2009