Badflickor och Hitler i Kullzéns album

Henning Kullzén (1896–1985) fotograferad i sitt antikvariat. Först på äldre dagar började Henning trivas någorlunda i Kalmar, som han i sina dagböcker annars beskrev som ett ”pinorike”. Foto: Åke Håkansson

Varje sommar gjorde den legendariske antikvariatsbokhandlaren, frimärks- och myntexperten Henning Kullzén en resa på kontinenten. Dels för att köpa in nya varor, dels för att komma ifrån instängdheten i hemstaden i några veckor.

För att hålla kontakten med tvillingsystrarna Rut och Signe och sina föräldrar hemma i Kalmar skickade han flitigt vykort från alla platser han besökte. Ofta var meddelandena mycket kortfattade i stil med: ”Wien, måndag. Reser i morgon hem över Innsbruck med några uppehåll i Tyskland”, ungefär som folk i dag skickar sms till varandra. 

Är i dag i Berlins flyghamn. Såg i Hamburg Goebbels tala inför 300 000 personer. Henning.
(Vykort till systern Rut, avsänt den 17 augusti 1934)

När Henning Kullzén kom hem igen återfick han sina vykort. Dessutom hade han passat på att köpa många kort som han aldrig skickade i väg. Alla sattes in i album, tillsammans med hotellräkningar och inträdesbiljetter till sevärdheter han beskådat. Någon gång kunde han göra noteringar som den här från 1932: ”Bästa platserna denna gång: Swinemünde, Wien och Alperna” eller från året därpå: ”Sämsta platserna: ”Basel, Strassburg, Stettin”. 

Ungefär så här ser de flesta uppslagen ut i Henning Kullzéns vykortsalbum. Just dessa bilder är från hans vistelse i Italien under sommarresan 1933. Vyer från alpvägar, en affärsgata i Merano, en urgammal bro över floden Adige i Verona och en brygga i Gardasjön osv. Men i albumet finns även en del kort med helt andra motiv än de vanliga turistvyerna. Foto: Mattias Rubin/Östra Småland

Resorna var andningshål i en annars inrutad och trång tillvaro, där fadern Karl härskade med oinskränkt patriarkal myndighet. Hennings äldste bror dog som liten, den näst äldste brodern och systern Rut avled båda i dryga 40-årsåldern. 

Henning Kullzén ägde hörnhuset vid Kaggensgatan–Norra Långgatan tillsammans med sin syster Signe. Inga pengar i världen kunde förmå syskonen att sälja den gamla gården när Domus skulle byggas i början av 1960-talet. Något Kalmarborna ska vara de originella syskonen evigt tacksamma för. De avled med bara ett par månaders mellanrum 1985. Det är fortfarande antikvariat i lokalen till höger på nedre botten. I den gamla bostadsdelen en trappa upp finns ett av stans populäraste kaféer. Foto: Helen Edvall/Östra Småland

Kvar blev till slut Henning och den två år yngre systern Signe, som vägrade sälja sitt 1700-talshus när Domus skulle byggas på 1960-talet, något Kalmarborna ska vara dem evigt tacksamma för. Henning sålde böcker, frimärken och mynt i butiken till höger innanför entrén och Signe sina bokmärken, klippdockor och pussel i lokalen till vänster. 

Signe och Henning Kullzén, fotograferade 1916. Foto ur Östra Smålands arkiv.

Ingen av dem bildade familj. Henning förblev ungkarl livet ut, bekvämt överlåtande markservicen till syster Signe, allt från matlagning till snöskottning.

Änglar, bokmärken, vykort och en idolbild på boxaren Ingo Johansson tittar fram bakom en poesibok. Ett litet prov på vad som fanns i sortimentet hos Signe Kullzén. Men det var inte alltid hon ville sälja just det bokmärke kunden ville ha. Då försökte hon oftast få dem att köpa ett annat. Bilden är tagen vid en utställning på Kalmar läns museum 2008. Foto: Karl Nilsson/Östra Småland

När Henning och Signe avled med bara ett par månaders mellanrum 1985 var huset proppfullt med skräp och kostbarheter i en oöverskådlig röra. Boutredningsmannen Kristoffer Strümpel hade att göra i två år innan han grävt sig igenom alltsammans. Han hittade, bland mycket annat, aktier för 25.000 kronor i en tidningshög och under en byrå låg ett kuvert som innehöll 10.000 kronor. Sedan såldes alltihop på auktion. 

Henning Kullzén sparade på mycket från sina resor; biljetter, restaurangnotor och vykort förstås. Passet på bilden utfärdades 1971, kanske var det hans sista. Foto: Karl Nilsson/Östra Småland

Ett av Henning Kullzéns semesteralbum är från sommarresorna 1932–1934, en politiskt orolig tid i Europas historia. Men det märks det inte särskilt mycket av på de flesta av bilderna. Det är konventionella vykortsvyer som visar österrikiska alper eller förföriska badflickor vid Östersjökusten, järnvägsstationen i Leipzig, ett hotell i Ängelholm, broar i Italien eller folklivet på diverse kurorter i Böhmen. 

Vykort från ett möte med kamporganisationen SA i Braunschweig i oktober 1931. Bakom Hitler går SA-ledaren Ernst Röhm som Hitler lät likvidera sommaren 1934.

Men så plötsligt dyker det upp ett vykort på Adolf Hitler vid ett SA-möte i Braunschweig och ett annat på Joseph Goebbels och Hermann Göring. Ett idolporträtt på den italienske fascistledaren Benito Mussolini. En bild från den av nazister mördade österrikiske diktatorn Dollfuss begravning. Polis och militäravspärrningar utanför vad som tycks vara en redaktionslokal för en nazisttidning i Innsbruck. 

Hitlers födelsehus i österrikiska Braunau på ett kort från 1932, året före han grep makten i Tyskland.

Riksdagshusbranden i Berlin 1933 innebar att de flesta medborgerliga rättigheter upphävdes.

Nazikoryféerna Joseph Goebbels, till vänster, och Hermann Göring.

Italienske fascistdiktatorn Benito Mussolini i ovanligt avspänd civil mundering.

Vykort från Innsbruck i Österrike, förmodligen taget i samband med mordet på fascistdiktatorn Dollfuss i juli 1934. Beväpnade vakter utanför en nazistisk tidning.

Och sedan en idyll från en båttur på Rhen, ett vackert hus i Nürnberg och en pittoresk gatuvy från Lugano eller en raffig badflicka av tidig 30-talsmodell.

Lättklädd flicka och stor rutschbana på ett vykort som skulle locka badgäster till Swinemünde. Staden ligger numera i Polen och heter  Swinoujscie.

Jag har ingen aning om Henning Kullzéns politiska åsikter i början av 30-talet eller vid någon annan tidpunkt heller för den delen. Men det vore alldeles för förhastat att utnämna honom till nazist eller fascist bara för att han satte in de här bilderna i sitt album. 

Vykorten var ett av våra första kommunikationsmedel, före telefonen, de illustrerade tidningarna och filmen. Bilder på remarkabla händelser och personer förekom på vykort mer än ett halvsekel innan Henning Kullzén åkte på semester i det politiskt labila Centraleuropa. Som sensationsjournalistik och propaganda höll vykorten vid den här tiden på att ersättas av tidningarnas förbättrade möjligheter att trycka nyhetsbilder och av journalfilmerna. Men helt försvunna från marknaden var de inte. 

Det handlar om tidsdokument i en form som vi vant oss av med att förknippa med reportagebilder eller politisk propaganda. Det är väl just därför man studsar till när man hittar bilder på hakkorsflaggor och massmördare alldeles intill stadsvyer och naturscenerier som ser ut som vykort brukar göra än i dag.

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 15 januari 2015

Stort tack till Olof Vallerhed, som köpte vykortsalbumet på auktionen efter Henning Kullzén och som generöst ställt det till mitt förfogande.