Låtom oss fröjdas i ungdomens vår – någon sköt sig här i går

Karl-Gustaf Hildebrand (1911–2005) sitter i mitten med den fine, lågmälde poeten och essäisten Carl-Erik af Geijerstam (1914–2007) till vänster och den betydligt mer välkända Karin Boye (1900–1941) till höger.

När den notoriske Herman Lindqvist i sin självbiografi Mitt i allt, som gavs ut 2012, för andra gången pådyvlade Karl-Gustaf Hildebrand brunanstrukna åsikter, som han i själva verket var en klar och uttalad motståndare till, tycker jag att det kom bort i rabaldret att Hildebrand också var diktare. En bra sådan.


Jag minns hur jag en kväll i slutet av 70-talet satt och bläddrade i Tom Hedlunds just utkomna översikt Den svenska lyriken. Plötsligt stötte jag på Hildebrands namn mitt i en utläggning om 30-talspoeter som Karl Ragnar Gierow och Sigfrid ”Tristan” Lindström, vilka aldrig kommit att tillhöra mitt litterära husapotek. Jag hade inte hört talas om Hildebrand tidigare och studsade till inför ett par strofer ur Valborgsnatt:

Låtom oss fröjdas
i ungdomens vår.
Någon sköt sig
här i går.

Djupt i jorden
skall han bo,
där de härliga
lagrarna gro.

Detta var vers, minsann! Herman Sätherbergs punschdrucket självgoda studentsång travesterad på blodigt allvar.

Jag slog upp antologidelen av Hedlunds tvåbandsverk och där fanns hela Valborgsnatt och ett par dikter till. Jag insåg snabbt att Hildebrand visserligen inte skulle bli någon favoritdiktare, men hans allvar gjorde ändå intryck på mig. Att han tog vägen ut från svartsynen genom tron – sådant har jag konstitutivt svårt att ta till mig – gjorde ingenting. Det var Hildebrands svärta som grep tag, inte hans förtröstan.

Fyrtiotalistpoesi innan fyrtiotalet eller en diktare som var något av en Tranströmer innan Tranströmer? Tja, kanske bådadera. Men sånt spelar ju mindre roll när man är 20 år och läser en dikt man tycker är bra.

Tom Hedlund: Den svenska lyriken – från Ekelund till Sonnevi (FIB:s Lyrikklubb/Tidens förlag, 1978 – Antologidelen ser likadan ut) 

Precis som Hildebrands diktning kommit i skymundan tror jag att Tom Hedlunds ambitiösa och fortfarande högst användbara genomgång av den svenska 1900-talslyriken till och med 70-talet – Från Ekelund till Sonnevi som undertiteln lyder – också glömts bort. Både översikten och antologin går att hitta antikvariskt för långt under hundralappen. Tillsammans! Fyndvaror med andra ord.

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som publicerades i Östra Småland den 30 augusti 2012