Ida från Kalmar gifte sig med sin japanske morbror

Herman och Ida Trotzig som nygifta. De tvingades bli medborgare i Lübeck för att få gifta sig med varandra.
Bild ur Gaby Stenbergs bok ”Ida Trotzig – min mormor, Japanpionjären” (2009) 

Ida Magnét måste ha längtat bort. Bort från Kalmar, bort från en inrutad tillvaro för en överklassflicka från småstaden. 
I sin egen släkt fann hon vägen ut och den ledde henne ända till andra sidan jorden.

När Ida Magnét var sju år gammal – hon var född 1864 – ska hennes mamma Bertha hittat henne storgråtande framför porträttet av kung Karl XV i matsalen hemma på Ekska gården på Kvarnholmen. När mamma frågade varför hon grät, stampade Ida ilsket i golvet och förklarade att det berodde på att hon inte fick gifta sig med kungen.

Ekska gården i hörnet Västra Sjögatan–Södra Långgatan var Ida Trotzigs barndomshem. Huset – eller snarare husen, för bakom fasaden döljer sig tre olika trähus, det äldsta från 1600-talet – ser likadant ut i dag som när bilden togs någon gång runt förra sekelskiftet. Konsul Karl Ek köpte gården 1886 och den benämns fortfarande efter honom. Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Det fanns också ett porträtt av en annan mörk och skäggig man i överingenjör Magnéts hem. Idas morbror Herman Trotzig, sedan 1859 bosatt i det exotiska Japan. Landet hade just öppnats för utlänningar och Herman blev omedelbart betagen av landet och människorna och den annorlunda kulturen. 

Han skickade regelbundet brev och Ida blev allt mer fascinerad av både morbrodern och landet han berättade om. Som åttaåring sände hon för första gången ett eget brev till sin morbror. Brevväxlingen fortsatte år efter år och Herman måste så småningom ha förstått att Ida inte bara var intresserad av det främmande landet utan också av honom själv.

Skådespelerskan Gaby Stenberg (1923–2011) var barnbarn till Ida Trotzig och föddes i Tokyo 1922. Hon filmdebuterade redan 1936 och medverkade på äldre dagar i SVT:s långkörare Rederiet. Två år före sin död gav hon ut en fin liten fin bok om sin mormor. ”Ida Trotzig – min mormor, Japanpionjären”. När detta skrivs finns bara två exemplar kvar i lager hos Ellerströms förlag. 

Ida ville bli konstnär. Hon gjorde skisser av slottet och domkyrkan, gator och träd. Hon studerade på Tekniska skolan i Stockholm, föregångaren till Konstfack. Bland hennes lärare fanns kända konstnärer som Eskil Winge och Edvard Perséus. 

Herman var född 1832 och uppvuxen i Karlskrona. Hans auktoritäre far ville absolut att sonen skulle bli sjöofficer, men Herman kuggades  i examen, till faderns vrede men förmodligen till sin egen lättnad. I stället blev han civil sjökapten, kom till London där han genomgick handelsutbildning och då han 1859 anlände till Nagasaki var han anställd av en engelsk köpmansfirma.

När en hamn för utländsk sjöfart öppnades i Kobe blev Herman överintendent och polischef i The foreign settlement, den enklav som avsatts för utländska firmor och medborgare. Herman Trotzig visade sig vara rätt man för jobbet och åtnjöt stort förtroende både hos japanska myndigheter och hos de i Kobe bosatta utlänningarna. 

Efter 28 år i Japan reste Herman 1887 till Sverige för att hälsa på släkten. Han var 55 år gammal. Ida var 23. Hon mötte sin morbror med stormande entusiasm och Herman blev handlöst förälskad. Han friade, Ida sa ja direkt – men inte hennes far. Herman fick åka tillbaka till Japan och de båda skulle  tänka över saken i ett år.

Paret fortsatte brevväxla och var helt inställda på att leva tillsammans. Men enligt svensk lag fick inte så nära släktingar gifta sig med varandra. Herman anförtrodde sig åt en god vän från Tyskland och fick veta att man i Lübeck hade sina egna lagar beträffande äktenskap mellan släktingar. Efter mycket pappersexercis och tre månaders vistelse i Lübeck lyckades Herman bli medborgare i den gamla Hansastaden. 

Idas föräldrar fick tänka om. En osäker framtid som ogift konstnärinna i Stockholm var ett sämre alternativ än att hon gifte sig med sin nästan dubbelt så gamle  morbror, som trots allt hade en etablerad position i samhället, om än på andra sidan jordklotet.

Men det blev förstås skandal i Kalmar. Småstadens societet vände familjen ryggen. Det brydde Herman och Ida sig inte om. Den 3 augusti 1888 gifte de sig i Lübeck. Bröllopsresan till hemmet i Kobe företogs via London, USA och vidare över Stilla havet.

Omställningen till livet i Japan blev stor för Ida, men underlättades förstås av att hennes man hade så många kontakter och vänner och dessutom talade språket obehindrat, något det tog sin tid för Ida att behärska. 

Med åren fick hon djupa insikter i den japanska kulturen. Ja, när det gällde den invecklade teceremonin och konsten att ordna blommor, ikebana, hade knappast någon västerlänning varit i närheten av att tillägna sig så djupgående kunskaper som hon ägnade år åt att göra.
Däremot hade Ida svårt att stå ut med det heta sommarklimatet och hon drabbades också av sjukdomar som satte ner hennes krafter under lång tid. 

Men äktenskapet fungerade bra och paret Trotzig fick två döttrar, Bertha och Jane, uppkallade efter Idas mor och syster.

Makarna Ida – i bärstol – och Herman Trotzig på utflykt. Under sina första år i Japan plågades hon av svåra sjukdomar, särskilt i samband med det andra barnets födelse. Men hälsan återkom och hon var sedan rörlig och aktiv livet ut. Bild ur Gaby Stenbergs bok om sin mormor.

Så kom katastrofen.

Sommaren 1891 tillbringade familjen i byn Suma vid stranden av Osakabukten. Där var klimatet svalare och även om Ida fortfarande var sjuk och sängliggande mådde hon ändå lite bättre. 

Den 19 augusti drabbades byn av en tyfon. Familjen lyckades med knapp nöd undkomma kaoset. Men det var svårt att få mat och rent dricksvatten. En utmattad barnsköterska glömde koka vattnet innan hon gav flickorna att dricka. De fick tyfus och dog  båda två efter några dagar, tre respektive ett och ett halvt år gamla.

Det tog tid för makarna att hämta sig efter förlusten. Ida var svårt deprimerad, men Herman uppmuntrade hennes intresse för den japanska kulturen och så småningom började hon fördjupa sig i det traditionsrika tuschmåleriet. 

Steg för steg återvände makarna till en normal tillvaro och tre år efter tragedin föddes deras tredje dotter, Inez. Med barnet återvände livsglädjen definitivt och Inez blev centrum i makarnas liv.

1898 hade det gått tio år sedan Ida lämnat hemlandet. Hon längtade efter sin mor och far och tog med sig sin fyraåriga dotter på den långa resan Sverige. Föräldrarna bodde nu i Stockholm och återseendet blev varmt och känslofyllt. Mor och dotter stannade i Sverige i ett år och Ida passade på att knyta kontakter i museivärlden. 

När de återvänt till Japan ställdes alla utländska enklaver under japansk administration. Därmed upphörde Hermans 30-åriga ämbetsutövning. Men i pension gick han ändå inte utan blev ombedd av regeringen att handha utlänningarnas ärenden vid länsstyrelsen i Hyogo. Den tjänsten upprätthöll han till kort före sin död vid 87 års ålder 1919.

Ida och Inez hade återvänt till Stockholm 1909 för att Inez skulle få gå i svensk skola och på allvar lära känna den svenska kulturen. Ida själv stannade kvar till 1912 innan hon begav sig hem till Herman i Kobe. Hon var bland annat med om att anordna en stor Japanutställning och gav ut en bok med japanska sagor och en annan om tecermonin. 

Ida Trotzigs japanska sagor gavs ut 1912. 1996 gavs några av dem ut på nytt, nu med de färgbilder som man inte haft råd att trycka i den första upplagan.

Ida Trotzigs bok om tecermonin var frukten av många års studier och kom 1911 med förord av upptäcktsresanden Sven Hedin, sin tids störste superkändis.

När Ida återvände till Japan hade hon i uppdrag att köpa in fotografier till Etnografiska museet. Den kollektion hon samlade håller mycket hög klass.

”Det drömda Japan” är ett urval ur den kollektion fotografier Ida Trotzig samlade på uppdrag av Etnografiska museet. Bilderna skildrar traditionellt japanskt liv men innehåller ovanligt nog många bilder på barn. Den vackra boken gavs ut av Ulla Wagner 2009 på Carlssons bokförlag.

Dottern Inez avslutade sina violinstudier vid Musikaliska akademien och flyttade tillbaka till Japan 1916. Hon gifte sig med en svensk affärsman, Sven Stenberg, som hon lärt känna i Stockholm. De bosatte sig i Tokyo och fick två döttrar, Ume och Gaby. 

Några månader efter Gabys födelse drabbades Tokyo av en förödande jordbävning. En kvarts miljon människor omkom och tre miljoner blev hemlösa, däribland familjen Stenberg, som flyttade till Sverige.

Då hade Ida redan återvänt ett par år tidigare. Hon arbetade åt en tefirma och reste runt och höll föredrag om japanskt kultur i allmänhet och te i synnerhet. Hon talade i radio, ordnade utställningar och kurser i blomsterarrangemang.

Inte förrän 1990 blev Ida Trotzigs bok ”Japansk blomsterkonst” utgiven. Den hade då legat klar i manuskript ända sedan 1920-talet.

Gaby Stenberg har berättat om hur Ida kunde säga till sina barnbarn – med de typiskt kalmaritiska r-ljud hon använde livet ut – att ”hur underbart, intressant och viktigt mitt liv i Japan än varit, så undrar jag om inte åren mellan 60 och 70 varit de roligaste!”.

Som sitt storverk såg Ida Trotzig det japanska teceremonihus som uppfördes vid Etnografiska museets 1935. Det brann ner 1969 sedan någon varit oförsiktig med en fimp.

Då var Ida Trotzig sedan länge borta, hon avled 1943, 79 år gammal. 1990 medverkade barnbarnen Ume och Gaby till att ett nytt tehus uppfördes på nästan samma plats där det gamla stått.  Det är öppet varje sommar och ett bättre minnesmärke över Ida Trotzig är svårt att tänka sig. 

Gaby Stenberg vid tehuset som hon och hennes syster såg till att få uppfört vid Etnografiska museet i Stockholm 1990. 

Tehuset vid Etnografiska museet.
Foto: Bo Gabrielsson/Etnografiska museet

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 30 maj 2015


KÄLLOR
Gaby Stenberg: Ida Trotzig – min mormor, Japanpionjären (Ellerströms 2009) 
Ida Trotzig: Cha-no-yu – Japanernas teceremoni (Cederquists Grafiska AB1911, nytryck Etnografiska Museet 1985) 
Japanska sagor: Samlade och ordnade av Ida Trotzig (Barnbiblioteket Saga 1912) 
Japanska sagor: Samlade av Ida Trotzig (Bonnier Carlsen, 1996) 
Ida Trotzig: Japansk blomsterkonst (Signum 1990) 
Ulla Wagner: Det drömda Japan – Ida Trotzigs fotosamling från Meiji-tidens Japan (Carlssons 2009)