Bridge, bingo och en kossa i Gullaboås

Lennart Hansson gjorde 117 mål på 122 matcher för Kalmar FF.

Bridgestormästaren och Kalmar FF-profilen Lennart Hansson har gått ur tiden, 94 år gammal.

Själv kom jag i kontakt med Lennart när KFF-snack startat i Östra Småland 2008, något han var väldigt entusiastisk över. Detsamma gällde när Torget drogs i gång 2011. Han kom gärna med kompletterande upplysningar om sådant jag skrivit om och svarade gärna på frågor om såväl fotboll som annat. Med sitt långa perspektiv och sin stora personkännedom hade han alltid intressanta saker att berätta. Lennart var affärsman och hade arbetat på Elfversons innan han startade egen firma. 1978 värvades han av dåvarande chokladfabriksdirektören Birger Svahn och jobbade sedan i 13 år åt Nordchoklad.

Lennart blev mästare i den mycket speciella form av fältkrocket som bara spelas i Kalmar, men hans allt överskuggande intresse var bridge, som han själv menade att han varit nästan alltför besatt av i många, många år. Han blev stans förste stormästare, men KFF-engagemanget gjorde att han intresserade sig även för avsevärt enklare spel och han var med om att starta bingoverksamheten som han sedan under lång tid var ansvarig för. Bingon växte i raketfart och drog in rejält med pengar till föreningen på 60- och 70-talet. 

Kalmar FF:s reservlag, förmodligen våren 1947. Bakre raden fr v: Börje Togner, Göte ”Göken” Olsson, Lennart Hansson, Bertil ”Järn-Axel” Axelsson, Gunnar Carlsson, Yngve Swalling och Rune Björk. Främre raden fr v: Arne  Petersson, Jarl Wickström, Torild Jonsson, Karl-Erik "Pelle" Eriksson och Allan "Knallen" Nilsson.
Foto ur Åke ”Mapsen” Olsons samling

På 40-talet spelade Lennart 122 matcher för Kalmar FF, mest som center i reservlaget. Totalt gjorde han imponerande 117 mål. I A-laget blev det inte mer än tio matcher, varav två i näst högsta serien och en i cupen, och tre mål. 

En annan spelare som förekom i A-laget då och då, men även han mest höll till i reservlaget var Alfons Wärnlund. Lennart berättade för mig att han kallades för ”Stilen”, eftersom han alltid var noga med att vara propert klädd. Vid en match i Resmo slog han plötsligt ut bollen långt över sidlinjen, helt oattackerad. Ingen begrep nånting och till och med domaren undrade vad han höll på med.

– Jag var trängd, svarade ”Stilen”.

– Men det var ju inte en människa i närheten, sa domaren.

– Jag var trängd, upprepade ”Stilen”. Pissträngd!

Varpå han ställde sig en bit från planen och lättade på trycket...

Mannen som höll stilen i alla lägen. Så här presenterades Alfons Wärnlund i uppslagsverket Sveriges idrottsfolk, del 4 från 1947. Han var också fotbollsdomare i många år och funktionär inom såväl brottnings- som boxningsklubben i Kalmar. ”Stattena IS” som nämns i texten var en kvartersklubb i stan och ska inte förväxlas med Stattena IF från Helsingborg, som gjorde ett par allsvenska säsonger på 20-talet. Alfons Wärnlund jobbade på varvet som plåtslagare i 35 år, men tvingades sluta på grund av sjukdom. Han avled 1984.

Lennart drog sig också till minnes en annan reservlagsmatch, denna gång i Gullaboås. En förlupen boll var på väg ut över kortlinjen när plötsligt en ko kom traskande vid ena hörnflaggan och träffades av bollen som därmed inte gick död. Alla hade redan slutat spela och inriktat sig på att det skulle bli inspark, men KFF:arna fattade situationen snabbare än hemmalaget, snappade åt sig bollen och fortsatte anfalla.

– Det slutade med att jag gjorde mål, berättade Lennart för mig.

Gullaboåsspelarna protesterade förstås vilt.

– Hur tror du domaren dömde? frågade Lennart.

– Ingen aning, svarade jag.

– Jo, han godkände målet med motiveringen att det ju var hemmalagets ko…

© Klas Palmqvist

Som avslutning följer här ytterligare några av Lennart Hanssons fotbollsminnen, som han själv berättade dem i Skansenbladet 1993. Klicka på klippen så blir de lite större och lättare att läsa: