 |
| Få svenska fotbollstränare har varit så engagerade vid sidlinjen – och ibland långt innanför den – som Bosse Falk. Han blev legendarisk under sina många år i Gais, men inledde sin tränarkarriär på elitnivå i Kalmar FF åren 1979–1981. Sista året bärgade han också föreningens första nationella titel när KFF vann cupen efter finalseger mot hans gamla klubb Elfsborg. Foto: Östra Småland |
Bosse Falk är utbildad elektriker. Men det hjälpte inte; säkringarna gick titt som tätt när han coachade sina lag. Domarna tröttnade ganska ofta på att ha detta energiknippe på gränsen till kortslutning vid sidlinjen.
Ja, ibland var Falk långt inne på planen för att meddela sina åsikter – som om inte alla hörde dem ändå – och han åkte upp på läktaren åtminstone ett tiotal gånger under sin tränarkarriär.
– Jag minns när min dotter Hanna kom hem och storgrät och trodde att jag skulle i fängelse, men det var ju bara böter från Fotbollförbundet fick jag förklara, berättade Bosse i Gais jubileumsbok Makrillar, kval och gröna raketer från 1994.
Totalt fick han genom åren betala runt 20 000 kronor i böter för sina raseriutbrott.
– En gång var jag fortfarande förbannad långt efteråt och ringde till domaren Karl-Erik Nilsson [före detta kommunalråd i Emmaboda och sedermera Fotbollförbundets ordförande]. Jag sa till honom att jag skiter i om jag får böta, bara pengarna går till domarutbildning och inte till fika, konstaterade Bosse med ett skratt i en intervju i GT i samband med 75-årsdagen 2017.
 |
| Typisk bild från Fredriksskans i skarven mellan 70- och 80-talet. En representant för domarskrået har tappat tålamodet med den eldfängde Kalmartränaren som tycks inse att det nog är bäst att lugna sig en smula, annars kanske han åker upp på läktaren igen. Foto:Östra Småland |
För privat är Bosse Falk långtifrån någon obehärskad koleriker. Jag har inte träffat honom personligen, men många samstämmiga vittnesbörd berättar om en mycket vänlig, varm och omtänksam människa.
Bosse Falk föddes i Huskvarna 1942. Som åttaåring började han spela i Huskvarna Södra IF. Han debuterade i A-laget som 17-åring och gjorde sig snart ett namn som målfarlig anfallare på tredje serienivån.
1965 blev Elfsborgs landslagsman Ove Grahn proffs i schweiziska Grasshoppers. Den legendariske sportjournalisten Stig Hagberg har berättat i Elfsborgs hundraårsbok från 2004 om hur scoutingen gick till på den tiden. Hagberg och lagledaren Sture Sundström frågade målvakten John Hedin, som kom från Strömsnäsbruk, om han kände till någon bra center i Småland som kunde bli Grahns ersättare i Elfsborg.
Svaret kom blixtsnabbt:
– Det finns en rödhårig tuff kille i Huskvarna Södra, Bosse Falk. Pröva där!
Elfsborgsledningen kontaktade Smålandsklubben, vars ordförande visade sig vara Falks svärfar och övergången genomfördes utan problem. Bosses första mål på Ryavallen kom mot Malmö FF, som efter bara tio minuter tagit ledningen med 0–2. Två mål av nyförvärvet från Småland räddade till slut en poäng åt hemmalaget.
Totalt blev det 23 mål på 103 allsvenska matcher för boråsarna innan Bosse 1972 blev spelande tränare i IFK Ulricehamn, från året därpå enbart tränare. 1976–1978 var han i Norrby IF. Och hela tiden jobbade han som elektriker.
– Eftersom jag höll på så mycket med fotboll kunde jag inte vara med i något ackordslag, jag fick mest skitjobb.
 |
| Til l vänster tillträdande tränaren Bosse Falk och till höger den avgående Bosse Johansson, som var på väg att flytta till Växjö. Här presenteras de för varandra hösten 1978 av KFF:s fotbollsbas Kurt Carlén, som knappt ett år senare förlorade en maktkamp och ersattes som KFF:s starke man av Kjell Nyberg. Foto:Östra Småland |
Men från 1979 blev det fotboll på heltid när Bosse Falk efterträdde Bosse Johansson som tränare i Kalmar FF. Ingen lätt uppgift, kraven var höga sedan KFF tagit allsvenska medaljer de båda närmast föregående åren.
Dessutom var laget inne i en generationsväxling. Ulf Wennerström hade tvingats lägga av efter benbrott redan 1977 och efter säsongen 1978 slutade både Christer Hult och Kenneth Bojstedt. Lägg därtill att Jan-Åke Lundberg och Kjell Nyberg var skadade mest hela tiden och att Ronny Sörman bröt benet på träning i juni och aldrig kom tillbaka.
Ett annat tungt avbräck var att den skicklige och elegante liberon Thomas Ström från Saab blivit svårt sjuk på sommaren och inte lyckades kämpa sig tillbaka förrän året därpå.
Inte mer än en gång kunde KFF ställa upp med samma startelva som i närmast föregående match. Åttondeplatsen i sluttabellen upplevdes som en besvikelse efter de framgångsrika åren dessförinnan.
 |
| Hemmapremiär 1980 mot Malmö FF som just tilldömts straff av domaren Ingemar Johansson från Skövde, längst till vänster. Robert Prytz väntar på att få lägga upp bollen på straffpunkten, till höger om honom Roland Andersson, KFF:aren med nr 2 på ryggen är Ulf Nordenhem och längst till höger lämnar Bosse Falk planen i vanmäktigt raseri. Prytz slog in straffen, liksom ytterligare en, medan KFF missade sin enda. Alla tre var för övrigt feldömda, men Bosse hade förstås bara synpunkter på MFF:s. Det kostade honom 3.000 kronor i böter. MFF vann med 4–0. Foto: Östra Småland |
Samtidigt skakades KFF av inre stridigheter. Mångårige fotbollsbasen Kurt Carlén avsattes och Kjell Nyberg, som fortfarande inte riktigt slutat som spelare, intog platsen som KFF:s starke man. De intrigerna var dock Bosse Falk inte inblandad i och de berörde honom knappast mer än indirekt.
Men KFF noterade framgångar också under Falks debutår. 1979 års Europacupfinalister Malmö FF besegrades på bortaplan med 3–0. Ett av målen gjordes av Roland Sandberg, som mot alla odds återvänt till planen efter att svårt knäskadad ha klassats som fotbollsinvalid. Roland fanns med i målprotokollet även när regerande mästarna och ärkefienden Öster kördes över med hela 6–0, KFF:s dittills största seger i högsta serien.
Bosse Falks andra år i Kalmar blev också besvärligt. Han hade bestämt sig för att överge 4-3-3 för att i stället spela 4-4-2, enligt MFF- och HBK-tränarna Houghtons och Hodgsons allt populärare recept. Det fungerade inte alls i KFF och inte förrän i september kunde första hemmasegern noteras. Då hade Bosse bitit i det sura äpplet och återgått till det beprövade spelsystemet. Det var hans gamla lag Elfsborg som fick stryk med 2-1 sedan Benno Magnusson avgjort på straff i 87:e minuten.
Den mest uppmärksammade incidenten inträffade redan i juni i hemmamatchen mot IFK Sundsvall (Giffarna låg inte i allsvenskan den säsongen). KFF gjorde en mycket blek insats och låg under med 0–1 när Bosse efter en dryg timme bytte ut Jan-Åke Lundberg, den ende som visat tillstymmelser till farligheter framåt. Stora delar av publiken reagerade med att bua ut lagets tränare.
Redan ett byte i föregående hemmamatch mot Åtvidaberg – 1–1 – då Thomas Sunesson fått kliva av hade orsakat dovt mummel på läktarna.
Östra Småland frågade om Bosse kände sig illa berörd av publikreaktionerna:
– Nej. Efter att ha sysslat i 30 år med fotboll och spelat 250 matcher för ett allsvenskt lag bör jag begripa mer än de flesta. På läktarna är kanske bara fem procent fackmän som jag och det är säkert inte de som skriker.
Kalmar FF slutade på nionde plats i allsvenskan 1980.
 |
| Bosse Falk var nyfiken på alla nya idéer och tekniska möjligheter som började dyka upp under hans tid som KFF-tränare. Han såg till exempel till att videofilma matcher och här håller han på att köra avslappningsövningar på kassettband med Johny Erlandsson. Av allt att döma med framgång. Kanske borde han ha testat samma metod på sig själv… Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland |
Bosse Falk var tidigt ute med sådant som först flera år senare skulle bli självklarheter i den svenska toppfotbollen; videofilmning av matcher och mental träning i form av bland annat avslappningsövningar.
 |
| Bosse Falk satsade mycket på unga spelare. Thomas Ahlgren, till vänster, lyckades trots många chanser aldrig riktigt etablera sig medan Björn Wigstedt, till höger, gjorde nytta för KFF i många år. Foto: Janne Hansson/Östra Småland |
Inför 1981 års säsong glunkades det om att Bosse Johansson var på väg tillbaka som KFF-tränare och att Falk då skulle bli hans assistent. Så blev det inte utan Falk fick fortsätta ett år till.
Det började väldigt bra med att KFF redan i maj tog sin första nationella titel någonsin genom att vinna cupfinalen på Råsunda där man fullkomligt körde över Elfsborg och vann med 4–0.
 |
| 4–0-segern i cupfinalen 1981 mot Elfsborg på Råsunda innebar att KFF vann sin allra första titel på nationell nivå. Men inte ens i framgångens stund tycks Bosse Falk vara överväldigad av glädjerus utan lyfter näven mot skyn och ser tämligen aggressiv ut. Då intar Nanne Bergstrand, näst längst till höger, en avsevärt coolare attityd. Nanne gjorde för övrigt 4–0-målet. Foto ur Östra Smålands arkiv |
Men annars blev det ännu ett magert år. Kalmar FF slutade på tolfte plats i 14-lagsserien vilket innebar kvalspel mot IFK Eskilstuna. Hemmamatchen vanns med 2–0 sedan försvararen Mikael Marko till allmän överraskning gjort båda målen.
 |
| 18-årige Mikael Marko blev genast ordinarie när Bosse Falk tog över. Marko tackade bland annat med att göra båda målen i 2–0-segern hemma i kvalet mot IFK Eskilstuna 1981. Foto: Janne Hansson/Östra Småland |
I returen på Tunavallen ledde dock hemmalaget med 2–0 ända till 82:a minuten, då Jämjöförvärvet Tony Jonsson – ännu en ung spelare som Falk gav chansen – gjorde det viktiga bortamålet och blev en evig KFF-hjälte, trots att han senare kom att tillbringa många säsonger i Kalmar AIK. Tre minuter senare spädde Alf Nilsson på till 2–2 och KFF hängde med knapp nöd kvar i högsta serien. .
 |
| Lyckliga Kalmar FF-supportrar vill hissa Bosse Falk och ”kidnappar” honom från vad som tycks vara en pågående radiointervju efter 2–2 i kvalreturen på Tunavallen i Eskilstuna 1981 och fortsatt allsvenskt kontrakt. För nog är det väl Radio Kalmars Barbro Marko, tillika Mikaels mamma, som har hörlurar på sig vid antennen i förgrunden till vänster? Foto: Östra Småland |
Året därpå andades många KFF-anhängare ut – däribland jag själv – när Falk försvann till Gais och Bosse Johansson kom tillbaka till KFF. Men ack vad vi bedrog oss; det blev kval på nytt, nu mot Gefle, och den här gången åkte KFF ur allsvenskan, efter sju raka säsonger. Kanske en senkommen bekräftelse på att det Bosse Falk sysslat med i KFF inte varit så tokigt, trots allt.
Bosse Falk tränade sedan Gais under inte mindre än elva säsonger. Där kom han att bli ännu mer legendarisk för sina vredesutbrott än han redan hunnit bli i Kalmar.
Min bror Hans, som har ett dunkelt men tack och lov kortvarigt förflutet i de grönsvartas supporterled, har berättat följande, möjligen apokryfiska historia:
”Den alltid lika upprörde Falk hade som vana att så fort en gaisare gjorde ett misstag på plan drämma högernäven i sidan av avbytarbåset så det dånade över hela Ullevi.Detta straffade sig så småningom när avbytarbåsen av plywood och plexiglas byttes ut mot nya gjutna i betong. Det hördes inte längre lika bra när Bosse slog till och vid ett tillfälle när någon spelare måste ha gjort bort sig värre än vanligt slog han så hårt i båsväggen att han bröt handleden.”
 |
| Bosse Falk på sitt vanligaste fotbollshumör. Här i sin egenskap av Gaistränare på återbesök på Fredriksskans 1996. Kalmar FF vann med 2–1. Foto: Peter Tinnert/Östra Småland |
En betydligt allvarligare smäll fick Bosse 1991 när han åkte på en stroke. Tack och lov repade han sig snabbt.
Ett av Gais finaste förvärv någonsin hade sin upprinnelse under Bosses Kalmartid. Assisterande tränaren, gamle KFF-försvararen Ruben ”Bua” Alexandersson, kunde under en semesterresa till Tunisien förstås inte låta bli att gå på fotboll och då fick han se en spelare som nästan tog andan ur honom – Samir Bakaou.
”Bua” for till Tunisien flera gånger, lärde känna Samir och försökte förmå KFF att värva honom. Därav blev dock intet, men Bosse Falk drog sig till minnes ”Buas” hyllningar av det tunisiska spelgeniet och lyckades få Bakaou till Gais, där han gjorde omedelbar succé.
Efter sin stroke blev Bosse Falk klubbdirektör i Gais under några år, varpå han arbetade för Göteborgs Fotbollförbund. 1999 var han tillbaka som tränare, till allmän överraskning i Landvetters damlag, som senare flyttade in till Göteborg och blev Göteborg FC. Han upptäckte en ung spelare med oerhörd potential:
– Vi hittade Lotta Schelin på en skolturnering på Heden. Hon var lång och vinglade omkring som en sparris. Men hon hade en väldig kontroll på bollen och fick debutera i allsvenskan redan som 16-åring. Man såg tidigt att hon skulle bli något alldeles extra.
Han konstaterar att de sex åren med tjejerna nog var hans allra roligaste tid som tränare:
– Det var mycket nytt för både mig och dom. För mig var det helt annorlunda. Alla var amatörer, men hade professionell inställning. Det var aldrig något tjat när jag ville att de skulle träna mer, dom bara körde på. Och så blevvi ett topplag.
Då hade Bosse också lugnat ner sig en smula och var inte längre domarnas skräck. Fast det fanns förstås en och annan rättskipare som klarat av att hantera den lättantändlige smålänningen även när han var som allra hetsigast. Efon Ask från Malmö lyckades allra bäst. Ask begick för övrigt sin allsvenska domardebut på Fredriksskans 1979. Då dömde han till KFF-tränare Falks vrede straff för Norrköping (Leif Andersson sköt dock över och matchen slutade 1–1).
Både Efon Ask och Bosse Falk har berättat historien om en Gaismatch mot Skövde:
– Vi ledde serien, hade Trelleborg som toppkonkurrent och var på väg upp i allsvenskan. Skövde spelade ut oss under de första 20 minuterna.
– Jag var så förbannad. Jag skällde hela tiden på Efon och skrek till honom saker som ”din jävla skånejävel, du vill bara att Trelleborg ska gå upp”.
Efon Ask blåste av matchen och gick och satte sig bredvid Gaistränaren på bänken:
– Du har rätt Bosse, man ser bra härifrån.
Bosse Falk var uppe i varv och fortsatte skälla på sin nye bänkgranne.
– Men du är ju så jävla dålig!
Kontringen kom direkt från Efon Ask:
– Tror du inte att jag vet det. Men nu skärper vi oss båda två.
Gais vann matchen med 5–0 och gick upp i allsvenskan.
– Det var den bästa timeout jag har haft. Efon och jag har berättat den historien tillsammans flera gånger, säger Bosse Falk.
”Men hur kunde han låta dig hålla på så?”, frågade GT:s reporter Stefan Nilsson.
– Jag kunde ha blivit avstängd på livstid. Men Efon var en domare med bra dialog med spelare och tränare. Han visade aldrig upp mig på läktaren. Han förklarade ofta mitt beteende med att jag var rödhårig och därmed hetlevrad, sa Falk och skrattade på nytt.
Hösten 2022 fyllde Bosse Falk 80 år. Han har i många varit bosatt i Gårda i Göteborg, inte alls långt från Ullevi.
© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 26 oktober 2019
 |
| Nästan enda bilden på en glad och avslappnad Bosse Falk i Östra Smålands arkiv. Typiskt nog är den inte tagen vid en match utan när bussen håller på att äntras, förmodligen efter ett lyckat träningsläger. Foto: Östra Småland |
FAKTA
Bo Falk
Född den 12 oktober 1942 i Huskvarna
Föreningar som spelare:
Huskvarna Södra (–1965)
IF Elfsborg (1966–1971)
IFK Ulricehamn (1972)
Föreningar som tränare:
IFK Ulricehamn (1973–1975)
Norrby IF (1976–1978)
Kalmar FF (1979–1981)
Gais (1982–1992)
Kopparbergs/Landvetter IF – Göteborg FC (1999–2004)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar