 |
| Jimmy Cyklon ritade de ludna hönsen på affischen till spelningen i Kalmar Folkets Park 1979. Jag jobbade på tryckeri och hade en snäll chef som tryckte den gratis. |
I slutet av 70-talet, sedan proggen nått slutstationen och i svallvågorna efter punk och avantgarderock, kändes det ett tag som om allt var möjligt på musikscenen. Vem som helst kunde göra vad som helst. Det blev jag själv ett bevis på.
Före en spelning gipsade jag huvudet på Jimmy Cyklon medan Basse Pacifist uppträdde utan kalsingar under sina genomskinliga gröna strumpbyxor. Han hade faktiskt rätt snygga ben.
 |
| The Simhud på diskot Broadway i Kalmar 1979. Från vänster Jimmy Cyklon – alias Tomas Andersson – med nygipsat huvud, Basse Pacifist – Bo Stefan Lundquist, tidigare i legendariska Kung Tung – och Tusen Persson, dvs jag själv. |
Vår hembyggda trummaskin höll inte takten. Vi spelade på cykelsadel och femsträngad gitarr med glappkontakt. Mary had a little lamb var det enda jag klarade av på min lånade altsax. Jag försökte spela den hela tiden, oavsett vilken låt de andra höll på med.
 |
| Recensioner som den här ska man vara stolt över. Det var vi också. Ja, det är jag fortfarande, om sanningen ska fram. |
Scenkostymerna kunde bestå av vit smoking, sopsäck, mjölkpaket, reservhjulet till en Volvo Amazon, flickvännens morgonrock och fasttejpat tvåmanstält.
 |
| The Simhud i Kalmar Folkets Park i november 1979. Kanske är det den gamla scoutslagdängan ”Högt i ett träd i Kalifornien” som framförs till förinspelat hysteriskt komp på speldosa. Eller möjligen ”Honda i huvet”, en något tveksam hyllning till den skånske mc-rockaren Kal P Dal. Publiken visste inte vad den skulle tro. Foto Peder Nabo |
Vi var jämt förband, spelade i maximalt 20 minuter – man kan ju inte utsätta folk för vad som helst – och slutade alltid med en låt jag skrivit som hette Ludna höns. Andra låtar hette sånt som Mammas apa och Blue Penis och så gjorde vi en slowmotionversion av Let’s Dance.
 |
| Folkets Hus i Kalmar i maj 1980. Bandet utökat till fyra man. Från vänster Bo Stefan Lundquist, Mats Ternblad, jag själv och Tomas Andersson. Övriga band denna kväll var Ståålfågel, TT Reuter och Cosmic Overdose. Foto: Janne Hansson/Östra Småland |
Vi var, kort sagt, The Simhud. Vi härjade på Kalmars scener hösten 1979 och våren 1980. Förmodligen kommer knappt någon ihåg oss.
Lugnast så.
© Klas Palmqvist
Texten publicerad i Östra Småland den 2 mars 2013
De andra banden på "Ludna Höns"-konserten i Kalmar Folkets Park 1979:
 |
| Trettioåriga kriget spelade in sina skivor på kommersiella bolag men räknades ändå halvt om halvt in i proggrörelsen. Startade 1970 i Saltsjöbaden, las ner 1981, men har återbildats flera gånger, gett ut nya skivor och var i alla fall så sent som häromåret i full verksamhet. ¨ |
 |
| Ragnarök är Kalmars mest legendariska musikgrupp någonsin. Bandet lär ha haft totalt 27 olika medlemmar genom åren. Firade 40-årsjubileum med konserter i dagarna två i november i 2012. Bilden visar en uppsättning från 1979. Längst fram med mest hår: Peter Bryngelsson. Övriga från vänster: Dan Söderqvist, Thomas Wiegert och Peder Nabo. |
 | ||||||
Cosmic Overdose med Jimmy Cyklon i mitten. Han värvades från The Simhud 1980. Till vänster Terminalkapten Gasleben – alias Ingemar Ljungström – och till höger Dan Söderqvist. Bilden är från 1981. Samma år bytte bandet namn till Twice A Man. Bandet finns fortfarande och består sedan länge bara av Gasleben och Söderqvist.
Foto Janne Hansson/Östra Småland:
     |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar