Samling på Stortorget – för Guds skull

Henry William Tottie (1856–1913), den siste biskopen i Kalmar stift. Hans släkt härstammade på fädernet från England; släkten hade invandrat till Sverige på 1600-talet och Tottie hade goda förbindelser inom den  anglikanska kyrkan. Han var också engagerad i missionen och besökte Sydafrika. På moderns sida fanns anknytning till Kalmarbygden, hon var sonsonsdotter till prosten Georg Ahlberg i Åby. Bilden hämtad ur Kalmar stifts herdaminne, del 1.

Annandag påsk den 13 april 1903 samlades massor av folk på Stortorget i Kalmar. Ja, det finns uppgifter som gör gällande att uppåt 11.000 personer fanns på plats. 

Med tanke på att det inte ens bodde 15.000 personer i Kalmar stad 1903 är det en närmast osannolik siffra, även om folk anslöt från övriga orter i stiftet. Om de verkligen var så många är svårt att avgöra utifrån det bevarade bildmaterialet. 

Men att det var tusentals människor som samlats i vårsolens sken på det kullerstensbelagda torget, kan man se på bilden här nedanför. Fler Kalmarbor på en gång syntes inte till på Stortorget förrän i november 2008, då mellan 13.000 och 15.000 personer firade Kalmar FF:s SM-guld i fotboll. 

Uppslutningen var enorm vid protestmötet den 13 april 1903 mot indragningen av Kalmar stift. Mer än 10.000 människor ska ha trängts på Stortorget.  Foto: Herman  Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

1903 var emellertid stämningsläget ett helt annat. Någon euforisk glädjeyra var det sannerligen inte tal om, snarare förbittrad, helig vrede. Kalmar skulle mista den ställning som stiftsstad man haft sedan hundratals år, till förmån för – det förstockade Växjö! 

Kanske var det här antagonismen med uppkomlingsstaden i mörkaste Småland på allvar tog sin början. Innan dess var inte inlandshålan Växjö något som nämnvärt bekymrade invånarna i den urgamla handelsstaden vid Kalmarsund med sina internationella förbindelser. 

I talarstolen längst till vänster på bilden från protestmötet står Navigationsskolans föreståndare Pehr Alfred Maijström (1840–1909). Han var visserligen inte med i kommittén för stiftsbevarandet men en allmänt betrodd person och ”till meriterna hörde nog också hans röstresurser”, berättar kyrkohistorikern Martin Bergman. Biskop Tottie var för övrigt också ordförande i direktionen för Navigationsskolan, Sjöfartshögskolans föregångare. Foto: John Dryselius/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Men egentligen var allting Norrlands fel. Redan på 1880-talet stod det klart att Härnösands stift var alldeles för stort. Det omfattade nästan hela Norrland och borde delas upp i två; ett nytt kunde inrättas i Luleå, samtidigt som ett par av de små sydsvenska stiften slogs samman. Riksdagen tyckte också att det blev för kostsamt att avlöna ytterligare en biskop och dessutom uppgick ju antalet stift till det jämna och apostoliska antalet tolv. 

Därmed låg Kalmarstiftet illa till. Från början talades det om en sammanslagning med Visby stift men så småningom stod det klart att Växjö var enda alternativet.

Men det fanns motkrafter som ville bevara Kalmar stift. Framför allt den ärkereaktionäre Västerås- och senare Lundabiskopen Gottfrid Billing, tillika medlem av Svenska Akademien, född i Önnestads socken utanför Kristianstad. På Billings sida återfanns även kung Oscar II, som engagerade sig starkt för stiftets fortsatta existens. 

Biskop Gottfrid Billing (1841–1925) var välkänd för sina stockkonservativa åsikter om allting, riksdagsman på högerkanten, ledamot av Svenska Akademien och kung Oscar II:s överhovpredikant. Foto: Studio Rahm, Lund – Akademiska Föreningens Arkiv och Studentmuseum/Wikimedia Commons

Men framför allt var det stiftets invånare som ville ha kvar biskopen i Kalmar. Totalt 22.000 personer skrev på namnlistor för stiftets bevarande, men förgäves. 1903 beslutade riksdagen att slå samman Kalmar och Växjö stift. 

Det var som sagt då det stora protestmötet på Stortorget ägde rum, annandag påsk den 13 april 1903. Men det hjälpte inte heller. Beslutet stod fast.

N.J.O.H. Lindström (1842–1916), den förste som var biskop i såväl Kalmar som Växjö. Foto: Wikimedia Commons

I samband med fastställandet av indragningen av Kalmarstiftet hade bestämts att om biskop Lindström i Växjö avled före biskop Tottie i Kalmar, skulle Tottie bli biskop i Växjö stift och flytta till biskopsbostället Östrabo i Växjö. Om i stället N.J.O.H. Lindström – han använde sina initialer som förnamn, det uttalades ”Nio” –  levde längst skulle han bli biskop över det utvidgade Växjöstiftet.

Tottie var 14 år yngre än sin kollega i Växjö, men hade länge haft problem med hälsan och dog den 11 juni 1913. Samma dag avled för övrigt även biskopens närmaste man, domprosten Adolf von Engeström.

Domprosten i Kalmar Adolf von Engeström (1849–1913). Bilden hämtad ur Kalmar stifts herdaminne, del 1.

Växjöbiskopen tillträdde som biskop i Kalmar fram till att stiftet formellt avvecklades 31 juli 1915, då Kalmar domkapitel sammanträdde för sista gången. Lindström levde till 1916 och var den förste Växjöbiskopen med två domkyrkor. För den pampiga barockkyrkan vid Stortorget i Kalmar räknas fortfarande formellt som domkyrka, trots att biskopen sedan 100 år sitter i Växjö.

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland första gången den 12 september 2015

Om den verksamhet som senare kom att bedrivas i huset där biskop Tottie bodde i hörnet Smålandsgatan–Fabriksgatan kan man läsa i blogginlägget ”Biskopshuset i Kalmar blev syndens näste”

Förteckning i Kalmar domkyrka över alla Kalmar stifts superintendenter och biskopar 1603–1913.
Foto: Bernt Fransson, Lindås/Wikimedia Commons

FAKTA – KALMAR STIFT
Stiftet inrättades officiellt 1603 och bestod av södra halvan av Kalmar län samt Öland. Området hade tidigare hört till Linköpings stift. Kalmarstiftets omfattning varierade under 1600-talet. En tid hörde också norra länsdelen till stiftet och under ett par år även östra Blekinge. När Kalmar stift formellt upphörde 1915 omfattade det 45 pastorat och 70 församlingar.

KÄLLOR
Bror Olsson: Kalmar stifts herdaminne, del 1 (1951) 
Kalmar Lexikon, huvudredaktörer Gunnar Magnusson och Bengt Bengtsson (2014)

STORT TACK
till Bonny Kilefors, i flera decennier reporter på Östra Småland, och till Eva-Lena Holmgren på Kalmar Läns Museum. Tiotusentals av länsmuseets historiska bilder och föremål finns att se på Digitalt Museum.