Andra alternativ i silverpottan – och en glad överraskning!

Olle Hammarlund (1918–1976)
Foto: Olle Karud/Bilden hämtad ur ”Resan till paradiset” (1970)

Sitter och bläddrar i en bok av Olle Hammarlund. Det händer då och då, men jag är nog ganska ensam om det numera. 

Olle Hammarlund var en skånsk journalist, född 1918 i Kristianstad och avliden 1976 i Lund, men däremellan länge verksam i Stockholm. Hans småprosa, gärna om kuriösa ämnen i kulturhistorien, är välavvägd och oftast högst njutbar. När han är som bäst rör han sig i gränslandet mellan kåseri, essä och personlig krönika och hans böcker är perfekta att öppna på måfå och läsa ett par sidor eller bara några rader i. 

Då kan man till exempel hamna i en liten betraktelse om nyttan av nonsenslitteratur, ett samtal om Strindbergs röst eller vad man kan komma att tänka på när man sitter på dass och läser i veckotidningen Allers om evigheten.

Olle Hammarlund gav ut ett tiotal böcker på 60- och 70-talet, som – med några undantag – kan karakteriseras som ”läsning i blandade ämnen”. Allra bäst är nog ändå en av de mest fokuserade, Fårets gröna öga från 1967, som handlar om Fårö där Hammarlund och hans familj bodde om somrarna i många år. Boken har getts ut i många upplagor, senast 2003, och är också den enda av hans böcker som tryckts om efter millennieskiftet.

Olle Hammarlund:
Fårets gröna öga – en bok om Fårö
(Bonniers, 1967– på bilden 1987 års upplaga, utgiven av Askelin & Hägglund)
 Utgåvan från 1987 har den allra vackraste omslagsbilden, gjord av Erik Prytz, som också står för bilderna inne i den rikt illustrerade bokens övriga upplagor; med undantag för den från 1995 som är illustrerad av Jerry Grönberg.

Olle Hammarlund hade en sällsamt bred beläsenhet och hans texter är fulla av oväntade associationer. Här ett typiskt litet exempel som kom under mina ögon när jag av en händelse råkade slå upp boken Röster i vinden från 1973 på sidorna 42–43:

Här i den akademiska staden skall man, under åberopande av demokratin, förenkla doktorsdisputationer och inte minst promotioner, det skall bli mindre ståt och latinska tal och inga kanonskott.

Huruvida man skall förtidspensionera även de små kransflickor som går med blommor i promotionståget vet jag inte. Det var för dem som konstnären Wiwen Nilsson gjorde ett kärl i silver, avsett att i stunder av tillfällig nöd nyttjas av töserna. I bottnen på den vackert formade silverpottan står graverat Lunds universitets motto: Ad utrumque, Det betyder Beredd till bådadera, det gällde för boken och svärdet, här var det andra alternativ.

Detta leder mig i en snabb tankeflygning till klichéarkivet i en numera nedlagd skånsk tidning. Arkivet omfattade inte många bilder, jag tror de rymdes i tre skokartonger. Klichéerna låg instoppade i kuvert med påskrift, och på ett av dessa stod under ett avdrag av ett skäggigt anlete noterat med anilinpenna: "Nils Oscar Persson, skomakare, född så och så. OBS kan även användas som Lloyd George."

Lloyd George var brittisk premiärminister 1916–1922. Och det skånska lärdomssätets devis borde lyda Ad utrumque paratus, men paratus – på svenska redo, beredd – är i detta sammanhang underförstått. 

Lloyd George. Eller kanske skomakare Nils Oscar Persson?

Den enda av Hammarlunds böcker som i dag [dvs 2020, när texten skrevs] går att få tag i via bokhandeln är den nämnda Fårets gröna öga i pocketutgåvan från 2003 som tydligen fortfarande inte är slutsåld. Den får man ge knappt en hundralapp för. De flesta av Olle Hammarlunds övriga böcker går att hitta antikvariskt till ännu lägre kostnad. 

Det är synnerligen prisvärd litteratur.

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 29 november 2020

Thomas Ek:
Olle Hammarlund
Människan, journalisten, författaren
(Carlsson bokförlag, 2024) 

PS, december 2024: Till min glada häpnad har det visat sig att jag inte är fullt så ensam om att envisas med att läsa Olle Hammarlund som jag trott. Litteraturvetaren Thomas Ek i Lund har nu i höst gett ut den alldeles kolossalt generösa biografin Olle Hammarlund – Människan, journalisten, författaren 

Vilken överraskning! Lika välkommen som oväntad!

Ek behärskar sitt ämne till fulländning och levererar inte bara Olle Hammarlunds personliga historia och berättar entusiastiskt om hans böcker, utan på kuppen får läsaren sig dessutom till livs massor med ovanlig och intressant presshistoria. 

Thomas Ek ska ha stort, stort tack för att han dragit fram den alldeles oförtjänt bortglömde Olle Hammarlund i ljuset igen, nästan ett halvsekel efter hans alltför tidiga bortgång. 

Kanske kan vi också hoppas på att åtminstone en del av hans böcker kommer i nytryck. Några av mina gamla pocketutgåvor från 70-talet är snudd på sönderlästa vid det här laget.

Olle Hammarlund:
Röster i vinden – Samtal och tankeflygningar
(Rabén & Sjögren, 1973)

BÖCKER av Olle Hammarlund
Rökringar – En liten bok om tobak (1961)
Fårets gröna öga – En bok om Fårö (1967)
Stjärnornas barn – Meditationer och okynne (1969)
Resan till paradiset – Om resan som mål och äventyr (1970)
Samtal på jorden – Essayer och tankeflygningar (1971)
Röster i vinden – Samtal och tankeflygningar (1973)
Lilla klokboken – Tusen kortfattade klokheter (1973)
Samtal pågår – Ett år med bokstävlarna (1975)
Onkel Enoks hus – En okynnesroman (1975)
Stjärnornas barn – Meditationer och okynne (1976)
Årsringar (1978)

Se även:
• Elva bra böcker jag läste i november