När Kalmarborna roade sig på Rostad

En bild från 1840-talet visar den då alldeles nyuppförda huvudbyggnaden på Rostad, en sommarrestaurang med servering, smårum och biljard på nedre botten och stor festsal på övervåningen, där det också förekom konserter, teaterföreställningar och varietéframträdanden av olika artister. Mellan träden skymtar domkyrkan längst bort i bilden.
Litografi av J Pettersson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

I dag är det inte många som besöker Rostadsparken. Den ligger lite bortglömd mellan Esplanaden och järnvägen. Annat var det i mitten av 1800-talet. På sommarkvällarna vimlade här av folk, musikkapell spelade, barnen åkte karusell, det åts och dracks och trivdes i största allmänhet i den vackra parken. 

Men säg den lycka som varar beständigt... 

Gustaf Korsseman var apotekare, född 1748 i Örebro. Han fick sin utbildning vid Åbo Akademi och kom till Kalmar 1776, närmast från Ystad. 

Apoteket och sin bostad hade han inne på Kvarnholmen, men liksom många andra Kalmarborgare skaffade han sig också ett ställe utanför murarna, den så kallade Kråklyckan. Då fanns förstås varken järnvägen eller Esplanaden, som i dag avgränsar området. Men Södra vägen fanns och den promenerade gärna Kalmarborna västerut för att komma till Korssemans lantställe. Han hade nämligen förvandlat det till en park – de stora lindarna är från hans tid – och dessutom odlade han blommor, främst rosor och liljor. Trädgårdar var ovanliga på den här tiden, utom vid slott och herrgårdar. 

Korsseman var en vänlig människa och lät folk vandra omkring och njuta av härligheten. ”Men ni får inte plocka av mina porslinrosor”, förmanade han lite skämtsamt besökarna. Själv kallade han stället Marielund efter sin hustru. Gården han var född på utanför Örebro hette dock Rostad och så småningom fick egendomen i Kalmar ärva det namnet.

När Korsseman dog 1837 hade Kalmarborna vant sig vid att betrakta trädgården som  offentlig. Ett bolag bildades för att köpa Korssemanska trädgården, som utvidgades rejält och kom att omfatta även nuvarande Atterbergska trädgården, mellan den då ännu inte anlagda järnvägen och Södra vägen. Apotekarens anspråkslösa hus ersattes av vad som fortfarande är kärnbyggnaden på Rostad.

Fyrverkerier arrangerades ofta och var ett uppskattat nöje i 1800-talets Kalmar. Inte minst på Rostad.

Här fanns restaurang, biljard och festsal, vilket kompletterades med en ”konditorirotunda”, där gästerna serverades kaffe, te, ”glace à la vanille”, ispunsch och annat gott. Förtäringstvång förelåg emellertid inte, utan det var fritt fram att bara strosa omkring i trädgården och njuta av ”harmonimusiken” som brukade exekveras mellan klockan sex och nio om sommarkvällarna. Dessutom var det tillåtet att röka cigarr och pipa i det fria, något som annars var belagt med böter inne på Kvarnholmen.

På Rostad fanns också en samling bersåer som kallades för ”grottan”; enligt ett tidningskåseri ett kärt tillhåll för unga par, vars hjärtan kommit i ”den ömma oron”...

Lusthuset i Rostadsparken på 1860-talet.
Foto: John Dryselius/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Samhällsklass, kön eller ålder spelade ingen roll – alla var välkomna. Rostad var en tidig föregångare till folkparken med underhållning för hela familjen. Samstämmiga uppgifter säger också att ordningen var god, trots det myckna punschdrickande som hörde tiden till. Inte minst när det några gånger arrangerades stora skandinaviska studentmöten.

Men det dracks vatten också. Brunnsdrickning och hälsobad var på modet och på Rostad kunde man inmundiga såväl varma som kalla ”artificiella mineralvatten” samt bada i ”Ronnebygyttja”.

Här fanns även dansbana, kasperteater, målskjutning och karuseller. Den enklaste var gjord av två grova björkstammar, fästa i kors över en påle och med en stol i vardera ändan. Som drivkraft fungerade karlarna ”Kalle Jepp” och ”Danska snapsen”. Den andra karusellen var hästdriven och där satt barnen på hästar och lejon av trä.

Rostad var utarrenderat till den unge Heinrich Witt från Lübeck, som 1849 själv blev ägare till hela härligheten. 

Heinrich Witt (1815–1883) på äldre dagar. I mitten av 1800-talet var han nöjespappa på Rostad. Grundade senare Witts hotell.
Bild ur Östra Smålands arkiv

Kalmarborna tycks verkligen ha älskat sitt Rostad och bestörtningen blev stor när det stod klart att Witt 1857 sålt alltihop för 20.000 riksdaler riksgälds – drygt 1,1 miljoner kronor i 2016 års penningvärde – till järnhandlaren Carl Johan Borell. Judaspengar, ansåg många, för nu omvandlades Rostad till flickpension – alltså ett slags internatskola för flickor – i den allvarliga och strängt religiösa mamsell Cecilia Fryxells regi. 

20 år senare skänkte hon i sin tur Rostad till staten som gjorde om det forna nöjestemplet till folkskollärarinneseminarium. 

Men det är en annan historia.

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 7 maj 2016

Rostad på 1860-talet, när mamsell Fryxell tagit över. Brunnen till höger är ett minne från brunnsdrickningens dagar.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Se även:
• Witt – klassiskt hotell som sett bättre dagar

KÄLLOR:
Robert Andersson: ”Från Foglasången till Stadsparken” i Sancte Christophers Gilles CHroenica XII–XIII (Kalmar 1939)
Eli Svänsson: Kalmariter och kalmarliv vid mitten av förra seklet i Sancte Christophers Gilles CHroenica XX–XXI (Kalmar 1947)
Manne Borgwall: Kalmar i minnets skimmer (Kalmar 1954)
Inga Elgqvist-Saltzman: Lärarinna av Guds nåde – Cecilia Fryxell (Carlssons Bokförlag, Tallinn 2010)
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (Kalmar 2014)

STORT TACK till Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum.
På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur länsmuseets samlingar.

Rostads huvudbyggnad som den såg ut 1965.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening