Urblekt folkparksorkester hittad på vinden

Ett bleknat fotografi som visar en orkester från anno dazumal. Så här såg bilden ut när jag gjorde en första råskanning av den. Vilka var musikerna egentligen? 

Ger man sig på att vindsröja i Folkets Park i Kalmar, som invigdes för 120 år sedan, är chansen förstås stor att man gör intressanta fynd. Som exempelvis bilden här ovanför. Den hittade Göran Wiegert och Helmuth Petersson för några år sedan bland en massa prylar i ett hörn på vinden ovanför köket.

Göran tog med sig det något anfrätta fotografiet till mig och tillsammans spekulerade vi över när den kunde ha tagits. Att bilden visar en orkester från för tämligen länge sedan är ju uppenbart. Fotot var inramat, dock utan glas, men på passepartouten angavs John Nilsson som fotograf.

John Nilsson var en av de första fotograferna i Kalmar, född 1847, och etablerade 1875 sin ateljé på Nybrogatan 1 (nuvarande Malmbrogatan), det vill säga alldeles där gatan i dag mynnar vid Sveaplansrondellen; den forna infartsleden är sedan länge degraderad till gång- och cykelväg. Huset är borta sedan länge men låg ungefär där det i dag är parkeringsplats mittemot HSB-huset på Malmbrogatan 2. Hur länge John Nilsson var verksam har jag inte lyckats utröna, men åtminstone ett tag in på 1900-talet. 

Bilden är tagen från vattentornet alldeles i början av 1900-talet. Bron längst ner i högra hörnet är gamla Malmbron, som ersattes av den nuvarande 1925. Gatan som leder rakt fram till den är Nybrogatan, omdöpt till Malmbrogatan 1974. John Nilssons ateljé låg i det långsträckta huset med fem fönster på gaveln, det första till vänster vid gatan.
Foto: Herman Sandberg/Kalmar läns museum

Tittar man på musikernas klädsel är den likartad men inte enhetlig. Fyra av herrarna bär fluga, tre kravatt och stärkkrage och två mer modern skjorta och slips. Sammantaget ger det ett visst intryck av brytningstid, av skiftet mellan 1800- och 1900-tal.

Detsamma gäller instrumenten. Musikerna längst ner till vänster har en b-kornett respektive ess-kornett i knät. Någon trumpet ser man inte till. I övrigt syns dragbasuner, flöjt, klarinett, tuba, horn och trumma, en sättning som ger associationer till slutet av 1800-talet.

Så värst mycket längre kom inte Göran och jag. Jag skannade in bilden och hemkommen på kvällen tog jag mig en titt till på den. Det var definitivt något bekant med klarinettisten längst ner till höger. 

Jag plockade fram Manne Borgwalls Från flydda tiders Kalmar (1944) och Robert Anderssons Kalmar Folkparks historia (1951) ur bokhyllan och behövde inte bläddra länge förrän jag i båda böckerna hittade en bild på P A Nilsson, även känd som ”Musik-Nisse”, smedmästare i järnvägsverkstaden och i många år en av de drivande krafterna i Kalmars musikliv. Det var hans orkester som spelade Marseljäsen när den gick i spetsen för Förstamajdemonstrationen i Kalmar 1891. 

Smed- och kapellmästaren Per Alfred Nilsson (1862–1939), facklig och musikalisk pionjär i Kalmar. 

På bilderna i böckerna är Nilsson visserligen betydligt äldre, men likheten är omisskännlig. P A Nilsson var född 1862 och sålunda strax under 40 år när hans orkester kontrakterades att stå för dansmusiken i folkparken 1901. Det stämmer nog ganska bra med hur han ser ut, där han sitter med sin klarinett längst ner till höger på bilden här ovanför. Manne Borgwall räknar upp orkestermedlemmarna från premiärsäsongen och vilka instrument de spelade – sättningen överensstämmer exakt med den på bilden. 

Bilden överst i blogginlägget som den blev efter lite snabbmixtrande i datorn. Allt talar för att den visar den första dansorkestern i Kalmar Folkets Park, Per Alfred Nilsson och hans Amatöroktett. Främre raden skulle i så fall utgöras av, från vänster, Oskar Uddenberg, b-kornett; Hilding Nilsson, ess-kornett; Hilmer Nilsson, flöjt; och kapellmästaren själv Per Alfred Nilsson, klarinett. I bakre raden står de båda trombonisterna – eller tenorbasunblåsarna – längst till vänster respektive höger, men vem som är Svante Jonsson och vem som är Ragnar Olsson har jag gått bet på att lista ut. Trumslagaren bör vara Martin Juhlin, mannen med bastuban John Jonsson och i så fall är det althornisten Henrik Svensson som är andre man från höger.
Foto: John Nilsson

P A Nilssons orkester slog fram till 1916 an tonen i folkparken. Och det är väl rimligt att förmoda att det är just en bild på Folkets Parks allra första dansorkester man låtit rama in, även om orkestermedlemmarna naturligtvis skiftade genom åren. I Borgwalls intervju, som först publicerades i Kalmar Läns Tidning 1938, beräknar P A Nilsson att han ”uppövade fyra nya musikkårer under sitt femtonåriga musikledarskap i Folkets Park”.

Kalmar Folkets Park öppnades i september 1900. På det här vykortet från 1906 ser man till höger dansbanan där P A Nilssons orkester spelade. I början var förhållandena i parken tämligen primitiva, vilket Robert Andersson vittnar om i sin bok om folkparkens historia: ”På avdelningen ’För Män’ fanns det sålunda en tunna nedsänkt i marken. Genom att med sin käpp mäta vattenståndet i tunnan, påstod vakten S A Andersson att han kunde beräkna antalet festbesökare rätt så noga. Snart måste man gräva ner en tunna till.”
Vykort ur Ingrid Bruuns samling

I Robert Anderssons detaljerade skildring av folkparkens historia får vi dessutom veta att P A Nilsson och hans Amatöroktett fick 32 kronor per helgdag – parkstyrelsen försökte förgäves pruta till 30 kronor. I dagens penningvärde motsvarar gaget ungefär 2000 kronor; inte alltför mycket att fördela på nio man. 

Men om publiksiffran understeg 600 personer fick orkestern nöja sig med 30 kronor och kom det mindre än 400 personer blev det bara 20 kronor. Oavsett publiksiffra garanterades dock musikerna var sin kopp gratis kaffe.

Per Alfred Nilsson, den förste kapellmästaren i Kalmar Folkets Park, avled 77 år gammal den 14 oktober 1939.

På den här bilden från 1912 är dansbanan i centrum. Den var navet som all verksamhet i Folkets Park kretsade kring. Robert Andersson berättar i sin folkparkshistorik hur anbud infordrades och att det den 21 januari 1901 förelåg tre sådana. Jobbet gick till byggmästare  J A Pettersson och gick på 3.275 kronor utom målning: ”Arbetet sattes skyndsamt igång och redan den 13 mars var det taklagsöl, vartill anslogs 15 kronor åt Pettersson och hans arbetare. Helt färdig kostade dansbanan 4.500 kronor”, vilket motsvarar drygt 270.000 kronor i nutida penningvärde. Dansbanan tjänstgjorde sedan i 34 år innan den ersattes av en ny.
Foto: Emil Blomberg/Östra Smålands arkiv

Amatöroktetten än en gång

Odaterat vykort med P A Nilsson – andre man från vänster i främre raden – och hans Amatöroktett, på baksidan stämplat ”Jern & Metall arb. fackföreningen Kalmar” (se bild längre ner i blogginlägget). Fotografiet kan mycket väl vara taget i Kalmar Folkets Park; i så fall är det förmodligen dansbanetaket som skymtar i bakgrunden. 

Några månader efter att Göran Wiegert visat mig den bleknade orkesterbilden allra överst i blogginlägget, och ovanstående text publicerats i Östra Småland, hittade jag på ett antikvariat i Stockholm en bild som uttryckligen visar Amatöroktetten från Kalmar.

Smedmästaren P A Nilsson vid järnvägsverkstaden – 1904 ombildad till Kalmar Verkstads AB (efter många turer nedlagd av Bombardier 2005) – var decennierna runt förra sekelskiftet en centralfigur såväl i musiklivet som i den tidiga arbetarrörelsen. Han var facklig pionjär och satt med i styrelsen när stadens metallarbetare organiserade sig i början av 1890-talet. P A Nilsson startade också Kalmars första arbetarorkester redan 1883, bestående av några av hans arbetskamrater på järnvägsverkstaden. 

Som lärare anlitades före detta musiksergeanten Jonsson, vilken avlönades med 25 öre i timmen samt 1 kvarter brännvin – 32,7 centiliter – vilket dåförtiden också kostade 25 öre (i dagens penningvärde 15 kronor). Då fick man till och med en långskorpa på köpet, berättar Manne Borgwall i sin bok Från flydda tiders Kalmar (1944), där han återger en intervju med P A Nilsson från 1938, året före dennes bortgång. Givetvis var det också Nilssons orkester, som gick i spetsen för den första förstamajdemonstrationen i Kalmar 1891.

På baksidan av vykortet här ovanför har någon, intill de ursprungliga ”hjärtliga hälsningarna”, skrivit med blyerts:

”Mässingsmusikkåren Amatöroktetten spelade upp till dans på lördagskvällarna ute i Tallhagen i början av seklet. Känner någon igen musikanterna? Några medverkade i Folkets Parks musikkår.”

Baksidan på vykortet här ovanför, adresserat till fröken Olga Strandberg. Postadressen anges till ”Här”, det vill säga samma ort som kortet skickats från, i detta fall Kalmar. Någon har med blyerts lagt till anteckningar om Amatöroktetten.

Förutom P A Nilsson själv – sittande som andre man från vänster  – är jag ganska säker på att trumslagaren längst till höger är identisk med trumslagaren på bilden som hittades på vinden i Folkets Park, i så fall förmodligen Martin Juhlin. Även flöjtisten, sittande längst till höger, tycks vara densamme på båda bilderna, antagligen Hilmer Nilsson. 

Lite mystiskt dock att de båda ser yngre ut på vykortet, medan P A Nilsson snarast ser äldre ut. Fast det kanske bara beror på att mustascherna är yvigare än på bilden Göran och Helmuth hittade på vinden i Folkets Park.

STORT TACK 
till Göran Wiegert, som visade mig den gamla orkesterbilden han hittat vid vindsröjningen, till Ingrid Bruun för det kolorerade vykortet på Folkets Park, och till Emma och Henrik Williams för upplysningen om postadressen ”Här”.

KÄLLOR
Manne Borgwall: Från flydda tiders Kalmar (Kalmar 1944)
Robert Andersson: Kalmar Folkparks historia (Kalmar 1951)

© Klas Palmqvist

Bearbetade versioner av texter som var publicerade i Östra Småland den 8 april respektive den 8 juli 2017