Färja från Liverpool och Dunkerque till Mörbylånga

Färjan Betula, med Sockerbolagets rödvita SSA-emblem på skorstenen, fotograferad i Mörbylånga hamn på 50-talet av Östra Smålands legendariske Ölandsredaktör Allan Bernving (mer om honom i ett kommande blogginlägg).
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

S/S Perch Rock började sin tillvaro 1929 som brittisk färja. Men så måste hon ut i andra världskriget. Efter det fick hon vila upp sig innan det blev några fina år under namnet Betula i bland annat Kalmarsund. Sedan degraderades hon till pråm och slutet kom i Stockholm i mitten av 90-talet. 

S/S Perch Rock byggdes av Caledon Shipbuilding & Engineering Co i skotska Dundee och kom i sjön den 6 februari 1929. Månaden därpå sattes hon in som färja över floden Mersey i Liverpool; Ferry Cross The Mersey alltså, precis som det heter i Liverpoolbandet Gerry and The Pacemakers klassiska hit från 1964. Men då hade Perch Rock för länge sedan lämnat de engelska vattenvägarna. 

”Ferry Cross The Mersey” lanserades i en film med samma namn 1964. Här finns låten med på en fransk EP-utgåva från året därpå. Notera upphovsmannen Gerry Marsdens tidstypiskt höga gitarrföring.
Bilden hämtad från Rate your music

Under andra världskriget användes Liverpoolfärjan 1940 vid evakueringen av mer än 330.000 brittiska soldater från Dunkerque i franska Flandern, undan de nazityska styrkorna. 

Efter återkomsten till Liverpool försågs fartyget med en kran för att lossa amerikanska konvojbåtar. 

1944 var det dags för mer aktiv krigstjänst igen. Perch Rock var ett av över 5.000 fartyg som landsatte de allierade trupperna vid invasionen i Normandie. 

Den krigsärrade färjan var sedan upplagd i flera år innan hon köptes av SSA – Svenska Sockerfabriks AB, som sedan 1936 hade monopol på den svenska sockermarknaden. 

Som mest fanns det ett hundratal sockerbruk i Sverige (mer om det under rubriken När socker i botten var toppen). På 50-talet inleddes en första genomgripande rationalisering och ett av bruken som strök med direkt var det i Karlshamn 1953. Bönderna i östra Blekinge anmodades att i stället skicka sockerbetor till Mörbylånga, vars bruk för övrigt fanns kvar ända till 1992. 

Sockerbetorna från Kalmarområdet skeppades sedan länge till Öland med färjor från Kalmar. Men att ta Blekingebetorna ända till den östsmåländska residensstaden för vidare befordran till det öländska sockerbruket ansågs förmodligen för omständligt. Mer praktiskt vore att frakta dem sjövägen från Bergkvara till Mörbylånga. 

En båt behövdes alltså och på något vis lyckades Sockerbolaget få korn på den överblivna Merseyfärjan, vilken inköptes och byggdes om i Göteborg. Där försågs den med järnvägsspår för att kunna forsla betorna i godsvagnar över Kalmarsund. Samtidigt döptes fartyget om till Betula, som ju betyder björk på latin, men att namnet även syftade på andra växter än vitstammiga träd är ju uppenbart. 

Därmed blev Betula en av ytterst få tågfärjor som gått i trafik mellan två svenska hamnar. Dit hör förstås också färjorna Balder, Bure och Ane som trafikerade linjen Kalmar–Färjestaden på 40- och 50-talet. Det kanske har funnits fler men den enda inrikeslinje till sjöss för spårbundna kommunikationsmedel jag i övrigt känner till är spårvagnsfärjan mellan Ropsten och Lidingö 1909–1914. Annars har det förstås gått många tågfärjelinjer mellan Sverige och utlandet; till och från Danmark, Tyskland, Polen och Finland. 

Betkampanjen är som bekant begränsad till höstsäsongen och efter premiären 1953 chartrades Betula ut till Danmark, där hon sommaren 1954 blev den första privatägda färjan över Stora Bält på linjen Korsør–Nyborg. 

På hösten var Betula tillbaka i Kalmarsund och nästa sommar sattes hon i trafik över Öresund, mellan Helsingborg och Helsingør. Den här gången var det Linjebuss – senare känt i marina sammanhang under namnet LB-färjorna – som chartrade färjan. 

Bakgrunden var att det på 50-talet hade blivit allt populärare med svenska sällskapsresor med buss ut i Europa. Men efter andra världskriget var överfarten Helsingborg–Helsingør en flaskhals, eftersom den var helt i händerna på det danska järnvägsbolaget DSB – Danske Statsbaner – som konsekvent prioriterade järnvägstrafiken. 

Mannen bakom Linjebuss lyckade färjesatsning var direktör Carl Hall, före detta sjökapten. Danskarna, som av tradition ansåg sig ha ensamrätt på HH-linjen, kunde inte stoppa Betula, som var försedd med egna ramper för på- och avfart och inte beroende av någon fast kajplats med ramp. Problemet att man fick nöja sig med den tämligen avsides belägna Nordhavnen intill Kronborgs slott löste Carl Hall med att sätta in bussar in till Helsingørs centrum, en trafik som kom att pågå i 36 år. 

För Betula gjorde succé som Öresundsfärja. Förutom bussarna fanns det förstås också plats för bilar; några järnvägsvagnar fraktade Betula dock aldrig över Öresund. 

Betula byggdes om flera gånger – till slut tog serveringen inte mindre än 160 gäster som kunde gotta sig med smørrebrød och øl. Riktigt så dejligt gick det kanske inte till på höstarna när Betula trafikerade Kalmarsund, men passagerare var välkomna att följa med även på rutten Bergkvara–Mörbylånga. 

1957 blev sista året för färjan i Kalmarsund och SSA sålde Betula till Linjebuss 1959. Därpå följde tio framgångsrika år mellan Helsingborg och Helsingør innan hon blev reservfärja och döptes om till Betula I efter att ha ersatts av en ny färja med hennes gamla namn. 

Den 18 januari 1972 kunde man läsa i Östra Småland att den gamla sockerbetstransportören sålts till Skånska Cementgjuteriet – nuvarande Skanska – som skulle skära bort fartygets hela överbyggnad ända ned till bildäck och använda henne som arbetspråm. Så skedde också. Maskineriet behölls som ballast. 1990 såldes Betula till Marin & Maskin AB i Stockholm och fick än en gång ett nytt namn; Bastian. Ett par år senare såldes hon till Kummelnäs Varv AB i Stockholm och hon höggs upp, förmodligen 1995. 

Men alldeles försvunnen är Betula ändå inte. När hon gjordes om till pråm i början av 70-talet togs kommandobryggan om hand och blev till ett originellt klubbhus för Råå Båtklubb i södra Helsingborg. Och det står fortfarande kvar. 

Sedan 1972 fungerar Betulas kommandobrygga som klubbhus för Råå Båtklubb i Helsingborg.
Foto: Råå Båtklubb

Se även:
• Godsvagnsfiske i Kalmar hamn
• När socker i botten var toppen

KÄLLOR
Christer Jansson: Tågfärjor till och från Sverige (2016) 
Helsingborgs Sjöfartsförening
Sundsutsikt – med Helsingborgsögon sett

BILDER och FILMKLIPP
Betula, en bildhistoria
En tur med Betula på 1960-talet 

STORT TACK

till Ingmar Thuré, Råå Båtklubb, och till Eva-Lena Holmgren på Kalmar läns museum.

På Digitalt Museum finns runt 90.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 10 mars 2018