När AIK skulle slå allsvenskt målrekord... AIK–Kalmar FF den 21 augusti 1949

KFF-laget som mötte AIK på Råsunda den 21 augusti 1949. Stående från vänster: lagledaren Gösta Carlsson, Lennart ”Vitis” Petersson, Georg ”Girre” Ericsson, Gunnar Svensson, Gunnar ”Lången” Södergren, Rolf Holmström och Fred ”Frille” Gustafsson. Knästående från vänster: Bertil ”Jeppe” Olsson, Lennart Johansson [senare Engström], Bengt "Spjället" Kjell, Stig "Litzen" Lundström och Artur Petersson.
(Tack till Pelle Friberg för bilden)

Radiotjänsts sportkommentator Sven Jerring trodde på 8–1 till AIK. Men ”farbror Sven” var långt ifrån värst. I en Stockholmstidning tippade man rent av 13–1, vilket skulle innebära tangering av det allsvenska målrekordet från 1928 när Helsingborg slog IFK Eskilstuna. 

Året var 1949 och det gällde Kalmar FF:s första match någonsin på Råsunda. Motståndarna hade utnämnt sig själva till guldaspiranter och man kan lugnt konstatera att KFF aldrig varit mera nederlagstippat. Detta trots att nykomlingarna en vecka tidigare noterat sin första allsvenska vinst när Halmia besegrats med 3–1 på Fredriksskans. 

Det segervissa AIK-laget fotograferat före KFF-matchen 1949. Från vänster Gösta ”Pröjsarn” Nilsson, Gustaf ”Gurra” Sjöberg, Ivan Bodin, Harry Johansson, Sune ”Mona-Lisa” Andersson, Rune Larsson, Bror Mellberg, Börje Leander, Olle Klasson, Lennart Carlsson och Bertil Bäckvall. Både ”Mona-Lisa” och Bäckvall kom att bli tränare i Kalmar FF; Andersson 1959–61, Bäckvall 1964–66.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

Östra Småland var den enda tidningen i hela landet som hade tippat att KFF överhuvudtaget skulle ta poäng mot AIK. Men tipsexperten ”S:et” vågade inte sträcka förhoppningarna längre än till 1–1.

En av de sista gångerna jag träffade Kalmar FF:s legendariske lagkapten Gunnar Svensson (1918–2007) frågade jag vilket som var hans roligaste fotbollsminne. Han behövde inte tänka efter länge: 

– Första matchen på Råsunda när vi slog AIK med 3–2.

KFF startade helt respektlöst, tända av alla utdömningarna, och spelade fullkomligt ut AIK. Efter 20 minuter fick Gunnar Södergren – fostrad i AIK – fram en boll som Rolf Holmström nickade fram till högeryttern Lennart ”Vitis” Petersson som klippte in 1–0 bakom ”Gurra” Sjöberg.

Gunnar Södergren (1920–1985) gör entré på sin gamla hemmaplan Råsunda, denna gång iförd Kalmar FF:s röda tröja. Förutom för AIK och KFF spelade Södergren allsvenskt även för Helsingborg, Råå och Jönköpings Södra och i lägre divisioner för Hammarby, Djurgården, IFK Eskilstuna och IFK Stockholm. Sitt sista framträdande gjorde han vid 50 års ålder för Örgrytes reservlag.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

KFF fortsatte dominera och direkt efter paus gjorde man två mål till i snabb följd. Först kom centern Georg ”Girre”   Ericsson fri med Sjöberg och drämde in 2–0. En minut senare dribblade ”Girre” av AIK-backen Harry Johansson och därpå ”Gurra”, som rusat ut. Vinkeln blev i minsta laget och ”Girre” överlät för säkerhets skull bollen till vänsteryttern Fred ”Frille” Gustafsson som från tre meter enkelt kunde lägga in den i öppet mål.

Med mindre än 20 minuter kvar nickade sedan Gunnar Södergren in 4–0 efter en hörna. Trodde alla, men domaren Lars Brandell från Norrköping dömde bort fullträffen av någon ännu i denna dag outredd anledning.

Sedan kom insikten om vad man höll på att ställa till med och KFF varken vågade eller orkade fortsättra sin våldsamma forcering. AIK vaknade till och lyckades undgå rena katastrofsiffrorna. Men närmare än 3–2 kom man aldrig.

Kalmar FF:s målgörare i den första allsvenska bortavinsten någonsin. Från vänster högeryttern Lennart ”Vitis” Petersson, centern Georg ”Girre” Ericsson och vänsteryttern Fred ”Frille” Gustafsson.
Foto: Peddy Moberg (tack till Pelle Friberg)

Pressen kunde sedan rapportera om en närmast oändlig procession av tårögda, saligt leende herrar som trängde sig in KFF:s omklädningsrum. I stort sett samtliga påstod sig ha varit med om att grunda föreningen en gång i urtiden, varpå ett allmänt puss- och kramkalas vidtog. Ja, formerna var så lössläppta att man menade att sederna och känslosvallen måste vara rent sydländska därnere i östra Småland. Och damer följde minsann också ogenerat med in i omklädningsrummet...

De osedvanligt starka känslorna och reaktionerna i samband med fotboll i Kalmar hade för övrigt väckt nationellt uppseende redan när det allsvenska avancemanget säkrats på våren samma år. Det hände sedan åtskilliga gånger under de tidiga allsvenska åren att gästande lag, domare och tidningsfolk häpnade – och klagade – över det intensiva och högljudda engagemanget på Fredriksskans läktare. 

Tre av KFF-hjältarna på Råsunda den 21 augusti 1949, när Kalmar FF till Fotbollssveriges oförställda häpnad besegrade AIK med 3–2. Från vänster förre AIK:aren Gunnar Södergren, blivande AIK:aren Bengt Kjell och Georg ”Girre” Ericsson, som gjorde ett av KFF-målen.
Foto: Peddy Moberg (tack till Pelle Friberg)

På Råsunda fanns den här gången också señor Julio Rodriguez från Uruguays fotbollsförbund, som var i Sverige för att försöka locka svenska domare till den inte alldeles lättdömda ligan i hemlandet. Han var mäkta imponerad av KFF:

– De röda spelade ända till slutet av matchen mycket, mycket bättre än AIK, som ju lär vara det bästa laget av de två. Speciellt nummer 8 [Gunnar Södergren] var en charmant spelare. Matchen var mycket underhållande!

Landslagsbasen och AIK-ledaren Putte Kock strödde lovord över smålänningarnas center:

– ”Girre” Ericsson var en verkligt fin typ, som kanske kan bli en verkligt stor center trots att han är 27 år. Synd att inte den grabben kommit under sakkunnig vård i yngre år.

Och Sven Jerring fyllde i:

– Kalmar var bra, försvaret är ypperligt! De borde absolut klara sig kvar i serien.

Radiomannen Sven Jerring, som trott på storseger för AIK, fick erkänna att Kalmar FF var bra och säkert skulle klara att hänga kvar i allsvenskan. Den här gången tippade han rätt: KFF slutade på nionde plats i tabellen.
Foto: Stockholmskällan – Stockholms stadsmuseum

Ja, allt var frid och fröjd hos kalmariterna. Utom möjligen en sak: målvakten Bengt Kjells tumme gjorde ont. Någon hade råkat bita (!) i den när han hissades av supportrarna efter matchen...

Klipp ur Expressen.

MATCHFAKTA
Råsunda, söndagen den 21 augusti 1949
Allsvenskan, omgång 4
AIK–Kalmar FF 2–3 (0–1)
0–1 Lennart Petersson (20)
0–2 Georg Ericsson (47)
0–3 Fred Gustafsson (49)
1–3 Bror Mellberg (72)
2–3 Rune Larsson (78)
Domare: Lars Brandell, Norrköping
Publik: 16 704
AIK: Gustaf Sjöberg (mv), Harry Johansson [senare Tennefors], Lennart Carlsson, Olle Klasson, Börje Leander, Sune Andersson, Gösta Nilsson, Rune Larsson, Bror Mellberg, Ivan Bodin, Bertil Bäckvall Tränare: George Raynor
KFF: Bengt Kjell (mv), Lennart Johansson [senare Engström], Stig Lundström, Bertil Olsson, Gunnar Svensson, Artur Petersson, Lennart Petersson, Gunnar Södergren, Georg Ericsson, Rolf Holmström, Fred Gustafsson Tränare: Olle Eriksson

Här följer några tidningsklipp om matchen. Kvaliteten är som den är, eftersom det handlar om kopior av kopior. Kanske kan det ändå gå att urskilja något som kan bidra till att förstärka tidsfärgen, även om det förstås handlar om svartvitt. Eller snarare grådaskigt. Klicka på klippen så blir de lite större.

© Klas Palmqvist
Bearbetad och utvidgad version av en text som första gången var publicerad på bloggen KFF-snack den 6 augusti 2006 och i förkortad version i Östra Småland den 28 mars 2008