Hantverkshusets hemligheter

Hantverkshuset har varit ett självklart inslag i stadsbilden i Kalmar i ungefär 360 år. Juristen Erik Nentzel lät bygga huset strax efter att han flyttat till Kalmar 1658. Lite mer om honom finns att läsa mot slutet av blogginlägget.

Lotta Zaar, synnerligen mångkunnig och begåvad reporter som jag haft den oskattbara förmånen att få arbeta tillsammans med genom åren, berättar här historien om en av stans verkliga karaktärsbyggnader. Det är också hon som tagit samtliga bilder. Alltihop var publicerat under vinjetten Torget i Östra Småland den 12 oktober 2019.

Klas Palmqvist

Det gamla huset i hörnet Kaggensgatan–Ölandsgatan på Kvarnholmen i Kalmar ser kanske inte så stort ut när man går förbi, men innanför de tjocka väggarna finns många spår av en händelserik historia där förmögna Kalmarsläkter har förhandlat och festat genom århundradena. 

Hur tjocka väggarna i källaren är ger den här bilden en liten uppfattning om. Källaren är förstås kvar sedan huset byggdes i slutet av 1650-talet. Till höger skymtar den version av Kalmars stadsvapen som användes in på 1900-talet innan man återgick till ett vapen som mer byggde på stadsvapnet från mitten av 1200-talet, det äldsta i Norden (mer om stadsvapnet i kommade blogginlägg). 

Numera har köpmanssläkterna mindre inflytande över huset och staden. Istället är det Kalmar Fabriks- och Hantverksförenings ordförande Anders Nilsson som visar runt i huset och lyfter fram spåren från äldre tider. Föreningen ser till att fastigheten är väl bevarad, i källaren minner valvens metertjocka väggar om det ursprungliga huset från 1600-talet. 

Styrelserummet är Hantverkshusets förnämsta rum. Målningarna är från slutet av 1700-talet, med slingor, typiska för rokokon. De har hamn- och landskapsmotiv som visar en idyllisk bild av naturen och livet på landet. Anders Nilsson tänder ljusen i de praktfulla kandelabrarna. 

Den Gullbrandssonska fastigheten, som den då kallades, på Kaggensgatan 3 övertogs av Fabriks- och hantverksföreningen 1945. Här har föreningen sina möten och ceremonier. Varje år delar man ut gesällbrev till skickliga hantverkare. 

Trots sin position saknar ordförande Anders Nilsson gesällbrev, något han är långt ifrån ensam om. 

– Jag håller på med bilar och kan inte ta gesäll- eller mästarbrev. För länge sedan hade jag inte fått vara med. 

När föreningen bildades för 172 år sedan fanns mästare, gesäller och lärlingar från ett 30-tal hantverksyrken. Bilden beskriver kopparslagarens arbete. 

De som kan få gesällbrev idag är många olika hantverkare som frisörer, hudterapeuter och målare. En tatuerare i Kalmar har också fått brevet, som är ett bevis på att man kan yrket. Mästarbrevet handlar mer om att kunna driva företag. 

– Det är en hederssak att göra detta. Man kan säga att det är vår viktigaste uppgift, vår kärngrej. 

Annat var det när föreningen bildades 1847 efter att skråväsendet avskaffats året innan. 

– När vem som helst fick starta företag gällde det att hålla koll på konkurrenterna. Då gav det en hög position att vara med i föreningen, man tillhörde Kalmars ”grädda” och hade kontroll över stadens näringsliv. 

På väggen i det så kallade röda rummet finns föreningens historia. Förutom en nästan obruten rad porträtt på ordförande, kassörer och sekreterare alltsedan starten 1847 finns även bilder på Gillespiparna. Så hette föreningens egen orkester som startade 1925. För tillfället är orkestern vilande, men Anders Nilsson hoppas att den ska ta sig ton på nytt. 

Tröskeln för att få vara med har sänkts med tiden. 

– Förr skulle man bli rekommenderad av två medlemmar, i dag räcker det med att en rekommenderar någon. Stadgarna har ändrats från att man ska vara hantverkare till att man helst ska vara egen företagare. 

Det finns flera små utställningar i huset. De här verktygen har tillhört murarmästare Knut Tage Hansson, född 1914 i Malmö och verksam i Kalmar fram till sin död 1985. 

Det är snart tio år sedan Anders Nilsson kom med i Fabriks- och hantverksföreningen. 

– Först undrade jag vad jag hade här att göra och vad det skulle ge mig. Men jag har alltid varit en föreningsmänniska som tycker att det är kul när det händer någonting. 

Så här ser en rakskumskokare ut. Briljantinsprutan har också en plats i barberarnas historia.

Uppdraget som ordförande innebär mer arbete än inflytande. 

– Backar man hundra år så hade ordföranden mer att säga till om än borgmästaren. Nu utgår jag från vad vi vill göra, inte vad jag vill. 

Samtidigt som Anders värnar om att bevara föreningens historia så vill han öppna upp huset mer. 

– På torsdagskvällarna har vi öppet så att medlemmar kan komma och umgås. Förr var alla hantverkare men det har ändrats över tid. I dag finns även medlemmar som är egna företagare eller har ledande positioner. Jag vill att de alla ska känna sig välkomna hit för att pyssla med saker i lokalerna. 

– Någon ville att vi skulle titta på Kalmar FF:s bortamatcher tillsammans. Så nu träffas vi och gör det. Jag är också med, fast jag inte är så intresserad av fotboll. 

Här handlar det om ett modernare ”hantverk”, varuhusdekoratörens. Epa i Kalmar startade 1937 på Storgatan 23 och fick 1964 det mycket större Domushuset som granne. 1967 byggde Epa nytt, det som i dag är Åhléns varuhus.

Han ser ett värde i de ritualer som finns kring gesällerna. 

– För 20 år sedan körde man slaviskt enligt ritualboken vid alla möten. Man öppnade alltid möten med en ritual tills en ordförande tog bort det. Nu görs det bara en eller två gånger per år. Jag tycker att vi-känslan försvinner om man bara ”pang” nu öppnar vi mötet. 
Inför utdelningen av gesällbrev i mitten av oktober övar medlemmarna på de gamla ritualerna. 

– Det är bland annat hur vi för in och tar ut gesällerna. Ritualen är ett skådespel, något som binder oss samman. Jag vill vara rädd om det gamla. 

Vinden användes förr i tiden som lagringsutrymme. Hjulet i taket är en handvinsch för att hissa upp varorna nerifrån Ölandsgatan. 

Anders jämför föreningen med andra sällskap. 

– På ett sätt är det som Odd Fellow eller vilken herrklubb som helst. 

Det finns en hel del sådana sällskap i Kalmar. 

– Sedan jag blev ordförande har jag fått alla möjliga erbjudanden från ordnar. Men jag har tackat nej till allt, annars skulle det bli varken hackat eller malet. 

Vindsluckorna ut mot Ölandsgatan öppnas inte så ofta numera. I några hundra år var det här handelshusets pulsåder, hit upp vinschades lasterna som anlänt med fartygen till hamnen. Sedan sålde köpmännen varorna med god avans. 

Samtidigt känner han igen sig i behovet av att locka till sig nya medlemmar. 

– Det är inte så lätt att föryngra sig. Vi har också svårt med en medelålder på kanske 75 år. Med mina 54 år så sänker jag den. 

© Lotta Zaar

Text och bilder var publicerade i Östra Småland den 12 oktober 2019

Drunknade i Döderhult 

Minnestavla i Kalmar domkyrka över Erik Ehrenklo (1629–1687), som lät bygga Hantverkshuset. Bilden hämtad ”Minnestavlor i Kalmar domkyrka” (2017)

1658 utnämndes 29-årige Erik Nentzel, född i Nänsjö i Ångermanland, till syndicus i Kalmar, det vill säga juridisk rådgivare till stadens styresmän. 

Sedan rullade karriären på. 1663 var han vice lagman i Södra Möre och 1669 häradshövding i Norra Möre, Stranda och Handbörds härader. Den 26 november 1672 utsågs Nentzel till Kalmars stadspresident, det vill säga ett slags borgmästare, och adlades 1675 med namnet Ehrenklo. Han omkom genom drunkning i Döderhult under en ämbetsresa. Ätten dog ut redan 1709. 

Snart efter ankomsten till Kalmar lät Nentzel bygga sitt synnerligen ståndsmässiga hus. Efter hans död kom det ägas av kalmaritiska köpmansfamiljer, bland andra Thamsten och Seltzen. Sedan han 1773 gift sig med Johan Peter Thamstens änka tog överste Bengt Johan Skytte över ledningen för vad som var stadens största handelshus och dirigerade även firmans rederiverksamhet med fartyg även på avlägsna farvatten. 

Vid den stora stadsbranden 1765 skadades huset svårt, men sattes i stånd på nytt. Under 1800-talet var Meurlingska gården den vanligaste benämningen, därefter tog familjen Gullbrandsson över och dess namn hängde med ända tills Kalmar Fabriks- och Hantverksförening tog över 1945. 

Föreningen lät på 1950- talet varsamt renovera och bygga om huset. Fortfarande in på 2000-talet gick det att hyra den stora festvåningen för privata festligheter, något som numera tyvärr inte är möjligt. Inte ens Anders Nilsson, föreningens ”ålderman” – ordförandens traditionella titel – fick fira sin 50-årsdag i huset. 

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 12 oktober 2019 

Här är fler av Lotta Zaars fotografier från Hantverkshuset:

STORT TACK 
till Anders Nilsson som generöst bjöd in Östra Småland att bese Fabriks- och Hanverksföreningens hus.