Brandstationen som blev köttbesiktningsbyrå och toalett

Rådhuset i Kalmar är ett givet vykortsmotiv och var så även för drygt 100 år sedan när den här bilden togs. Men det lilla huset vid sidan om har också en speciell historia, fast av ett helt annat slag. ”Köttbesiktningsbyrå” står det på ingången till vänster och ”Kabinett” till höger. Det sistnämnda betyder att där fanns stans offentliga toalett. Huset är sig i stort sett likt än i dag. Arkitekten Staffan Strindberg, som länge hade sitt kontor i huset, har påpekat för mig att de stiliserade eldsflammorna på kulissgaveln förstås måste ha inspirerats av de mycket mer utsirade motsvarigheterna på taket till domkyrkan mittemot.
Vykort ur Olle Vallerheds samling/Tack till Olof Vallerhed

 

Intill det ståtliga rådhuset vid Stortorget i Kalmar finns ett prydligt litet hus med en minst sagt växlingsrik historia. Det har inrymt brandstation, köttbesiktningsbyrå, offentlig toalett och konstgalleri. Numera finns här kontor samt kommunal cykelpumpsinrättning. Fasaden är för övrigt rena teaterkulissen.

På 1600-talet låg köpmannen Peter Baumgardts gård här. Den brann ner och då var det ju lämpligt att bygga Kalmars första brandstation på platsen.

Stadens magistrat tog beslutet 1760 och snart uppfördes ett litet korsvirkeshus med fyra portar bakom vilka stadens brandsprutor förvarades. Alla arbetsföra män mellan 18 och 55 år var skyldiga att ställa upp om eldsvåda utbröt.

Huset var förstås inte lika pampigt som grannhusen – rådhuset på ena sidan och Hans Wiens anrika köpmansgård från 1600-talet på den andra. Så när kung Karl XIV Johan skulle besöka Kalmar 1837 beslutades att spruthuset måste göras mer representativt. Det försågs snabbt med en mer ståndsmässig gavelfasad – helt enkelt en kuliss så att huset inte alldeles skulle skämma ut sig i den praktfulla husrad som utgör Stortorgets södra sida.

1887 flyttades brandstationen så att säga tvärs igenom kvarteret, till rådhusannexet vid Södra Långgatan. Där hade tidigare bland annat tullen hållit till, men lokalen blev ledig när det nya tullhuset i hamnen stod klart.

I det gamla spruthuset inrättades i stället köttbesiktningsbyrå – av folkhumorn omdöpt till ”Synagogan” – och offentlig toalett. I skilda utrymmen, bör kanske påpekas.

Köttförsäljningen på torget började tidigt på morgonen längs dess södra sida, som ju ligger i svalkande skugga på förmiddagarna.

Ängöfirman Carl Wahlgrens salustånd på Stortorget fotograferat för lite mer än 100 år sedan. Wahlgrens kött och charkuterier fanns alltid tillgängliga framför Appeltofftska huset vid hörnet mot Västra Sjögatan. Firman hade startats redan 1848 och var verksam under tre generationer.
Bild ur ”Smålands näringsliv i ord och bild, del III – Kalmar och dess omnejds handel och industri (1918)

Sigvard Sterner har skrivit några rader i sin bok Min barndoms stad (1981) om hur det kunde gå till när den moderna tiden långsamt började bryta igenom med ökande medvetenhet om hygien och bakterietillväxt:

”Husmödrarna gick omkring bland stånden, synade och tummade på köttbitarna, men nåde den husmor som kom i ’blickfånget’ för den allestädes närvarande hälsovårdsinspektören Andersson, som förestod köttbesiktningsbyrån intill rådhuset. [...] Han var barsk till lynnet och knappast någon populär person, som nästan ’vädrade’ en bov i varje människa.”

I takt med kylteknikens införande flyttade kötthandeln från torget. Besiktningsbyrån stängdes och så småningom även toan. Efter vederbörlig uppsnyggning blev det på 1980-talet kontor i huset och är så fortfarande. Ja, en tid visades även konst i lokalerna.

Offentlig service erbjuds också, nämligen i form av en slang med tryckluft som man gratis kan pumpa cykeldäcken med. Det är förstås utmärkt, men för att nå just denna pumpstation krävs att cyklisten forcerar en avsevärd sträcka på den sorts kullersten som gör cykelhjul allt annat än runda, särskilt när det är ont om luft i ringarna.

Hur vore det att äntligen lägga ut lite sand på kullerstenen så att den går lättare att ta sig fram på för såväl cyklister som fotgängare? Så har man gjort runt uteserveringarna på torget och det fungerar alldeles utmärkt, förändrar inte utseendet på torget och utgör inget permanent ingrepp.

Som gammal avsutten debattredaktör borde man kanske skriva en insändare om saken...

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 30 juli 2016