tag:blogger.com,1999:blog-37751235715246817712024-03-20T16:08:51.248+01:00TorgetbloggenOm sådant vi glömt och om sådant vi inte visste att vi kom ihåg – eller tvärtomKlas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.comBlogger271125tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-84152524545590672692024-02-25T12:34:00.000+01:002024-02-25T12:34:16.473+01:00Mina fotbollstexter på Kalmar FF:s hemsida<p> <span style="font-size: x-large;">Från julafton 2021 fram till den 29 december 2023 publicerades mer än 100 av mina texter om Kalmar FF:s historia på föreningens hemsida. Den sista är rubricerad </span><b style="font-size: x-large;"><a href="https://kalmarff.se/mittpunktens-oronbedovande-tystnad/" target="_blank">”Mittpunktens öronbedövande tystnad”</a></b><span style="font-size: x-large;"> och nedanför den finns länkar till alla de andra texterna.</span></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-87575221374030361812024-02-15T20:17:00.004+01:002024-02-15T20:25:36.898+01:00När en enda familj bodde i Norrliden<p class="p1" style="font-feature-settings: normal; font-kerning: auto; font-optical-sizing: auto; font-stretch: normal; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; font-variation-settings: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><b></b></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSMSxiA0t8piKUflRT1k3Sjc9dwprJdcj3dznbrMJeE5W9bcBq9ONGmtbgnmvpdeN-JJ-dw8Dv-qu6_Dyr3xmfcOjkVpG8XTUc8KEM9NbsOSi2sMsYAs9bnRLlk3hNVYupqt74-LkXnOqN6oXqcF79tTV8_UsBgN5MIKT1A1BskxUhjE2CtN_lbiUuoH54/s4811/Familjen%20Nylander%20-%20Foto%20Walter%20Olson.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3474" data-original-width="4811" height="462" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSMSxiA0t8piKUflRT1k3Sjc9dwprJdcj3dznbrMJeE5W9bcBq9ONGmtbgnmvpdeN-JJ-dw8Dv-qu6_Dyr3xmfcOjkVpG8XTUc8KEM9NbsOSi2sMsYAs9bnRLlk3hNVYupqt74-LkXnOqN6oXqcF79tTV8_UsBgN5MIKT1A1BskxUhjE2CtN_lbiUuoH54/w640-h462/Familjen%20Nylander%20-%20Foto%20Walter%20Olson.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial;"><span style="font-size: large;">Familjen Nylander på 50-talet när man bodde i Norrliden. Från vänster mamma Dagmar, barnen Kjell, Inga, Dagny och Arnold samt pappa Henry. Senare utökades barnaskaran också med systrarna Britta, Haidi och Tanja. <br /><i>Foto: Walter Olson/Arnold Nylanders samling</i></span></span></td></tr></tbody></table><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><b><br /></b></span><p></p><p><span style="font-size: large;"><b>Bostadsbristen var svår i Kalmar i mitten av 50-talet. Fyrabarnsfamiljen Nylander hade tvingats flytta in i hustrun Dagmars föräldrahem, men hennes man Henry fick inte plats där utan måste bo i hönshuset. Då kom ett erbjudande att flytta till Norrliden. Vad som i dag är en stadsdel med flera tusen invånare bestod då av åkrar, skog och ett omodernt litet torp.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b></b></span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbgN35Dp-nX_Lvc5cG1D_6cv1wkcez-FJ2bbmNh3kNvW4iWSUukTGBcPIzaYEQOTC89gnJhMmXVDGOHEoNbXsMQCGZcjU3UJ8EhofzQce_uRmkpO0g5DS91N-rUxI1_VP6VUDmTOAfOnb_4HZMXiCWaR5sRrGwZLRMrZlx6k182oDfGOe6t50gtESg0VTA/s2741/64-nuB%20kryss.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2350" data-original-width="2741" height="548" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbgN35Dp-nX_Lvc5cG1D_6cv1wkcez-FJ2bbmNh3kNvW4iWSUukTGBcPIzaYEQOTC89gnJhMmXVDGOHEoNbXsMQCGZcjU3UJ8EhofzQce_uRmkpO0g5DS91N-rUxI1_VP6VUDmTOAfOnb_4HZMXiCWaR5sRrGwZLRMrZlx6k182oDfGOe6t50gtESg0VTA/w640-h548/64-nuB%20kryss.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En flygbild från 1964, tagen från 750 meters höjd, lagd ovanpå en nutida karta över Norrliden. Torpet där familjen Nylander bodde ligger just ovanför det röda krysset på bilden. Vid det blå krysset syns det så kallade Fiskartorpet som stått obebott i många år innan det också revs när den moderna stadsdelen skulle börja byggas. <br /><i>Stort tack för flygbilden till Ola Skogler på samhällsbyggnadskontoret i Kalmar samt till Sarmite Roske, som utfört montaget av kartan och flygbilden.</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">D</span><span style="font-size: large;">et är spännande att promenera omkring i Norrliden i Arnold Nylanders sällskap.</span></p><p><span style="font-size: large;">De synliga resterna av vad som fanns här innan Norrliden blev Kalmars då nordligaste stadsdel, inskränker sig för oss andra till en del gamla träd och en och annan stenmur.</span></p><p><span style="font-size: large;">Men Arnold vet exakt hur här såg ut innan alla hyreshusen byggdes i skarven mellan 60- och 70-talet.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Och många av gång- och cykelvägarna går faktiskt precis där de gamla grus- och åkervägarna fanns, berättar han.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYQGtzBUfhSVcL30WJ1jB0LnFAS4nbGZ1fQVsE5SM95AgkPJ8t2ue0QdqcbyHjQCkTvfr2Lm5Po2rLEbiGWAXe7JYUe2DCeq2xY_Z6Knbz1AnPTtUnzjQNv15fBIqzf7cvmcrzUO08Pjar3jwkGq-0s0iZsLL9pOGMT8gR35Ql3DbrPz2p-wEga8W0mvqe/s2146/Hyreskontrakt_0001.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1643" data-original-width="2146" height="490" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYQGtzBUfhSVcL30WJ1jB0LnFAS4nbGZ1fQVsE5SM95AgkPJ8t2ue0QdqcbyHjQCkTvfr2Lm5Po2rLEbiGWAXe7JYUe2DCeq2xY_Z6Knbz1AnPTtUnzjQNv15fBIqzf7cvmcrzUO08Pjar3jwkGq-0s0iZsLL9pOGMT8gR35Ql3DbrPz2p-wEga8W0mvqe/w640-h490/Hyreskontrakt_0001.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Hilding Linde, direktör på Siefvert & Fornander – sedermera känt som Arenco och Norden – hade fått veta att familjen Nylander var i akut behov av bostad och erbjöd familjen att hyra Norrliden för 40 kronor i månaden. Hyran var låg – 40 kronor 1955 är i 2016 års penningvärde 540 kronor – men det var standarden också, det fanns inte ens ström i stugan. <br /><i>Ur Arnold Nylanders samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGKiOghOh8wDKB6L8ihBEoe0qHpbXYZDL-c2e9wlxmIEmZEHXnLIFXrZgLN0vARzHaJPxa9eWJ7GCbwzOQRlad1fqc2jU1LxGdhZL8K8mE8X0SKf58LD9frBfb7jai7c4X8YH9KWRji8WPE-d66xC9TWjR8qukc6QiACQ4nIiRw8_kLr-9miJHHrtBVEP4/s2460/Arnold.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2460" data-original-width="2439" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGKiOghOh8wDKB6L8ihBEoe0qHpbXYZDL-c2e9wlxmIEmZEHXnLIFXrZgLN0vARzHaJPxa9eWJ7GCbwzOQRlad1fqc2jU1LxGdhZL8K8mE8X0SKf58LD9frBfb7jai7c4X8YH9KWRji8WPE-d66xC9TWjR8qukc6QiACQ4nIiRw8_kLr-9miJHHrtBVEP4/w634-h640/Arnold.jpg" width="634" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Norrliden 1957, sista året familjen Nylander bodde i det lilla torpet, som gett namn åt hela den nuvarande stadsdelen. I dag bor bortåt 4.000 människor i Norrliden, då utgjordes det totala invånarantalet av sex personer. <br /><i>Foto ur Arnold Nylanders samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Arnold var bara två år när familjen kom till torpet Norrliden och inte mer än fyra när han flyttade därifrån. Men han minns hur kallt det kunde vara på vintern.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Det fanns bara en järnspis och en kakelugn i huset. En vinter låg vi fullt påklädda allihop. När vi steg upp upptäckte vi att det var så kallt att det frusit i kaffepannan...</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIAoGAYw00v0zvOeW0IRWLuVMWTymp7g_93rRXEz4QRpGjyhNJFuuw5LP_-VPdEAkmYF-_zP6KWFFuUCePdflKNrW-_1LisAugsC5d6H7lUqfwS4Qk0URn2vS_24DcYxLPHnz4UqwCgNO_BMsFSSpeB-JBmCXB1eHb4w5aLkiVzFnYVJDpb-lP8lInkdQx/s3264/IMG_2974.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2448" data-original-width="3264" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIAoGAYw00v0zvOeW0IRWLuVMWTymp7g_93rRXEz4QRpGjyhNJFuuw5LP_-VPdEAkmYF-_zP6KWFFuUCePdflKNrW-_1LisAugsC5d6H7lUqfwS4Qk0URn2vS_24DcYxLPHnz4UqwCgNO_BMsFSSpeB-JBmCXB1eHb4w5aLkiVzFnYVJDpb-lP8lInkdQx/w640-h480/IMG_2974.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Arnold Nylander, fotograferad i mars 2016, ungefär på platsen för sitt barndomshem. Ingenting finns kvar av det i dag. Den adress som ligger närmast det totalförsvunna torpet är Två Bröders väg 15. <br /><i>Foto: Klas Palmqvist </i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Familjen Nylander flyttade inte långt från Norrliden, bara till Videvägen i Berga. Och Arnold, hans bror Kjell och deras kompisar fortsatte under hela uppväxten att hålla till i området.</span></p><p><span style="font-size: large;">–Fast en gång tog vi i lite väl mycket. Vi byggde en jättestor koja, ja, nästan ett blockhus, och det såg ut som rena kalhygget runt omkring.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Vi gick och hämtade farsan och visade stolt upp vad vi åstadkommit. Han sa att ”ni har varit jätteduktiga, men ni måste förstå att det kan kosta mig mycket pengar om någon kommer underfund med att det är ni som fällt alla träden. Och det har jag inte råd med.”</span></p><p><span style="font-size: large;">– Han blev inte arg, utan bad oss bara att inte hålla till där i fortsättningen. Och det förstod vi ju.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7QL-b3eCrgvd3tlBoz3G1MjX049EaQS4F7h1kwglma2pjoUez2y-GjXweuDX9Z-kMsAfbp-mNxbRGs7NjL90azsiM2XqVHJ6KeCDfO9D4aMQBkPG3u54jIoq4UDWgB6K8-RO1doty6R0HsScpX1DXRvekbeIvNn7iChwGFg7VL2RcOzz2QL7Rwdbm2dDc/s2046/Arnold_0002.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2046" data-original-width="1575" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7QL-b3eCrgvd3tlBoz3G1MjX049EaQS4F7h1kwglma2pjoUez2y-GjXweuDX9Z-kMsAfbp-mNxbRGs7NjL90azsiM2XqVHJ6KeCDfO9D4aMQBkPG3u54jIoq4UDWgB6K8-RO1doty6R0HsScpX1DXRvekbeIvNn7iChwGFg7VL2RcOzz2QL7Rwdbm2dDc/w492-h640/Arnold_0002.jpg" width="492" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En 14-årig Arnold Nylander, fotograferad 1967 när han bodde i Berga, men fortfarande tillbringade mycket av sin fritid med sin bror Kjell och andra kompisar i markerna runt Norrliden. De fiskade, grillade och körde moppe fast de kanske inte riktigt hade åldern inne.<br /><i>Foto ur Arnold Nylanders samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Arnold drog sitt strå till stacken. Som elvaåring rensade han bönor på Berga bruksgård. Men det var mer inbringande för honom och hans kompisar att vakta grinden på vägen ut till badet på Värsnäs.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Vi fick en slant när vi öppnade den för folk som skulle passera. Och det kunde bli ganska stora pengar: 30 kronor en dålig dag, 90 kronor en bra dag och som mest 125 kronor.</span></p><p><span style="font-size: large;">Om man lägger till en nolla får man beloppen ungefär i 2016 års penningvärde.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG5otrsDpnWs7OMjgEevj-oZ_ZjSbzCF_BMMJjlFRme6WD1TJ8Rx6edFT6SBOEkD4A8Z-5S_Vxghz4FBR1sXhYW4XItOgEU76HIMfC3uWrfpKAssIpfyBOz8evvtT3y8HfMa7FLtk11T4SuSyCzFyRhXEi5pRYXKJae9nFc4-LhxLkf0I22dZR-mR56kPl/s2573/Dagny%20och%20morbror%20Thomas.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2573" data-original-width="2521" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG5otrsDpnWs7OMjgEevj-oZ_ZjSbzCF_BMMJjlFRme6WD1TJ8Rx6edFT6SBOEkD4A8Z-5S_Vxghz4FBR1sXhYW4XItOgEU76HIMfC3uWrfpKAssIpfyBOz8evvtT3y8HfMa7FLtk11T4SuSyCzFyRhXEi5pRYXKJae9nFc4-LhxLkf0I22dZR-mR56kPl/w628-h640/Dagny%20och%20morbror%20Thomas.jpg" width="628" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Dagny Nylander – sedermera Andersson – fotograferad tillsammans med morbror Tomas Grön på vägen framför familjen Nylanders hus i mitten av 50-talet. <br /><i>Foto ur Arnold Nylanders samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">När Arnold fyllt 15 fälldes det träd och byggdes hus i helt andra dimensioner i området än när han och kompisarna byggt koja. En ny stadsdel bredde plötsligt ut sig.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Känslorna var lite kluvna. Det var ju ”vårt” ställe, men samtidigt var det kul att det hände något. Och det blev så fint, tyckte man.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Så flyttade det ju in en massa snygga tjejer också. Vi var nog i precis rätt ålder för att inte bli sentimentala.</span></p><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i>Bearbetad version av en text som fanns med i Östra Småland den 9 april 2016</i></span></div><p><span style="font-size: large;"></span></p><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b><br /></b></i></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSGlilNQv0UfPb0mlaTAh6u6OsB9WZ-h_cdu2ZB5t_c-Y0HzhJTWTnAwNZqvuAY1-9hmzod6KkCbTMbd9TC4oc0YSyQa-1-xQxNwp0YcM4dfhHoOpPPn3gi-yNkS7LJG3qpw72qnl50guGeR3gWVfLQXVsG_wQ015tK63siF9wPMgwoeR8PaXXlL2Opsvp/s1583/80-20160206-A-012-E11.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1142" data-original-width="1583" height="462" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSGlilNQv0UfPb0mlaTAh6u6OsB9WZ-h_cdu2ZB5t_c-Y0HzhJTWTnAwNZqvuAY1-9hmzod6KkCbTMbd9TC4oc0YSyQa-1-xQxNwp0YcM4dfhHoOpPPn3gi-yNkS7LJG3qpw72qnl50guGeR3gWVfLQXVsG_wQ015tK63siF9wPMgwoeR8PaXXlL2Opsvp/w640-h462/80-20160206-A-012-E11.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: large;">Torget i <i>Östra Småland</i> den 6 februari 2016 handlade om äventyraren och affärsmannen Richard Allgårdh (1902–1965), som i början av 60-talet blev den allra siste att bo i det gamla Norrlidentorpet eller ”Villa Norrliden”, som han föredrog att kalla det. Arnold Nylanders pappa Henry extraknäckte med att göra i ordning gamla lyktstolpar som Allgårdh köpte på kontinenten och sålde i Sverige och Nordamerika. Extraförtjänsten kom väl till pass när familjen Nylander byggde ett eget hus på Videvägen i Berga, strax söder om Norrliden. Texten om den extravagante Richard Allgårdh finns att läsa även här på Torgetbloggen under rubriken <b><i><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/04/mannen-som-samlade-pa-lyktstolpar.html" target="_blank">Mannen som samlade på lyktstolpar.</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><br /></i></span></div><p class="p1" style="font-feature-settings: normal; font-kerning: auto; font-optical-sizing: auto; font-stretch: normal; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; font-variation-settings: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit; font-size: large;"></span></p><p></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-81304977184534917802023-03-03T10:17:00.000+01:002023-03-03T10:17:08.237+01:00Unos röda bil skrämde slag på både folk och fä<p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht2zKonM7vZaxU2LbB4Fl2CN-ObHuUJA2g3FdpCybFFeTmqLvQ5jtIV7vVkXGrF5Eb0_n7C1dpb3Ug5udoiJcuCwUo8MNdrNEQE1z17s8Q7KRM6EAq3aQKXQhkOM7qi0ZaU2Qd9WjJWEwErAxVkBsEML35BUM4z-hwSCsFYKGnGMQSE2iEbxNIcP93Bg/s1280/1%201904_Minerva_Minervette_Type_A_f3q%20DRAGARBILD.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="857" data-original-width="1280" height="428" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht2zKonM7vZaxU2LbB4Fl2CN-ObHuUJA2g3FdpCybFFeTmqLvQ5jtIV7vVkXGrF5Eb0_n7C1dpb3Ug5udoiJcuCwUo8MNdrNEQE1z17s8Q7KRM6EAq3aQKXQhkOM7qi0ZaU2Qd9WjJWEwErAxVkBsEML35BUM4z-hwSCsFYKGnGMQSE2iEbxNIcP93Bg/w640-h428/1%201904_Minerva_Minervette_Type_A_f3q%20DRAGARBILD.JPG" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Ungefär så här såg Uno Danielsons första egna bil ut, en belgisk Minerva Minervette, typ A. <br /><i><b><a href="https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4097950" target="_blank">Foto: André Ritzinger/Wikimedia Commons</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /></p><p><span style="font-size: large;"><b>Barnen i stadsdelen Funkabo i Kalmar hälsade i slutet av 60-talet gärna på hos före detta länsjägmästaren Uno Danielson på Stallgärdsgatan 2. I sin lägenhet hade den gamle farbrorn många spännande saker och han visade gärna upp dem: gamla radioapparater som han byggt om till bokhyllor (!), en samling vapen där de äldsta var från 1500-talet, och en frimärkssamling med ett treskilling bancomärke. Grönt förstås och inte feltryckt gult, men i alla fall.</b></span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzBjtZXsfAFKUiFX86z7HE8JsXGtiDTf92jpCFPifyc996u8C_buz4HAmL_dJBvgI61hD69DyHY0GEK2y2oTb6ebQ-R7vINxb67a2nDom57h2gJC-fCtUE9iy36qetdJGizaWpYup1RvoNSzI9xMe6GsBievEPQEJ3NUL4kGFd7O_URTPZjEUEqnFOEg/s1092/2%20UnoD.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1092" data-original-width="792" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzBjtZXsfAFKUiFX86z7HE8JsXGtiDTf92jpCFPifyc996u8C_buz4HAmL_dJBvgI61hD69DyHY0GEK2y2oTb6ebQ-R7vINxb67a2nDom57h2gJC-fCtUE9iy36qetdJGizaWpYup1RvoNSzI9xMe6GsBievEPQEJ3NUL4kGFd7O_URTPZjEUEqnFOEg/w464-h640/2%20UnoD.jpg" width="464" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En 90-årig Uno Danielson med en liten del av sin förnämliga vapensamling skymtande i bakgrunden. <br /><i>Foto: Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">Uno Danielson var född i Tveta 1880. Han tog studenten i Västervik 1900 och blev 1911 länsjägmästare i Kalmar, den tidens benämning på regionchefen för skogsvården. Hans arbeten om skogen på Öland anses fortfarande vara av stor vikt, inte minst för hans breda historiska kunskaper. Han medverkade flitigt i facklitteratur och facktidskrifter. 1924 gav han ut ”Öland”, en kortfattad skildring av öns natur, fornminnen och historia, främst avsedd för turister.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiw6nrlddCejJt1DSAr7sB2sdJEquWeK8UruRuWp1a7T0yagRul3s-Iwvq3IH9KF0MgIC2nMUeR33vP-kU48e71TeHs9EztnW7D4wmw7ZKXpZ0cOGmEtcmqLcBAAdy_2yopeZYtsSSju2Q7Xr7orXjcezA-lVK-kwVceXPy7bhg7HwsMHHYTg_vysChbw/s733/6%20KLMF.B02732%20nedladdning.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="733" data-original-width="521" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiw6nrlddCejJt1DSAr7sB2sdJEquWeK8UruRuWp1a7T0yagRul3s-Iwvq3IH9KF0MgIC2nMUeR33vP-kU48e71TeHs9EztnW7D4wmw7ZKXpZ0cOGmEtcmqLcBAAdy_2yopeZYtsSSju2Q7Xr7orXjcezA-lVK-kwVceXPy7bhg7HwsMHHYTg_vysChbw/w454-h640/6%20KLMF.B02732%20nedladdning.jpg" width="454" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här visar länsjägmästare Danielson rätta sättet att kvista av unga tallar. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td><td class="tr-caption"><br /></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p><span style="font-size: large;">1929 sammanställde Uno Danielson också en resehandbok för bilister och skissade i samma veva på en broförbindelse mellan Öland och fastlandet. Först hade han tänkt sig en kombinerad landsvägs- och järnvägsbro, men eftersom ”man ansett att järnvägstrafiken kommer att mista sin betydelse” presenterade han i stället tre alternativa sträckningar för en landsvägsbro. Kortast väg var det förstås via Revsudden, men på grund av det stora vattendjupet var det också det kostsammaste alternativet. En bro över Grimskär, strax utanför Kalmar hamn, till Färjestaden var också tänkbar, men det överlägset bästa alternativet, menade Danielson, gick över Svinö via Kalvholmarna. Bortsett från segelleden var djupet inte mer än 1–2,5 meter. För att fartygstrafiken skulle kunna passera tänkte sig Danielson en klaffbro. </span></p><p><span style="font-size: large;">Det hela skulle kosta 6,5 miljoner kronor och utföras som ett arbetsmarknadsprojekt, ett så kallat nödhjälpsarbete (summan motsvarar i dag cirka 220 miljoner kronor; kostnaden för den bro som långt senare verkligen byggdes kom att uppgå till 130 miljoner kronor, i nutida penningvärde cirka 2,5 miljarder kronor – till detta kan läggas ytterligare en miljard i reparations- och underhållskostnader).</span></p><p><span style="font-size: large;">Kalmar Motorklubb, vars ordförande förstås hette Uno Danielson, la fram förslaget till bro över Kalmarsund. Riksdagsman Ruben Wagnsson (S), sedermera legendarisk landshövding i Kalmar, motionerade i ärendet men fick avslag av riksdagen 1933. Danielson fortsatte sina beräkningar och sex år senare skulle riksdagen åter behandla brofrågan. Den gången kom andra världskriget emellan och det dröjde som alla vet ytterligare några decennier innan en bro över Kalmarsund till slut blev en realitet. Bredden på bron i Uno Danielsons förslag skiljer sig för övrigt med bara 28 centimeter från den bro som stod klar 1972 och som ju mycket riktigt kom att dras över Svinö. Den byggdes dock så hög över djuprännan att någon klaffbro inte var nödvändig.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidKLcsFRgX-K-2GFL2v81nFAsw7bafD7-XMtq5kRm9yQN-hzx1fz_R_0IJNyFuMzSFS_7LoYJoUFUPOHSl6U_iICP64HYHwz9ctHcXr07eXvfXSjXkwF03zg3AUhAWW1Zr3eOsPr5kYFNMUr_N3mg48KevilstGhuzf1aEMXJ2an430L-_rak12Jt-Tg/s1001/5%20Uno%20Danielsson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1001" data-original-width="697" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidKLcsFRgX-K-2GFL2v81nFAsw7bafD7-XMtq5kRm9yQN-hzx1fz_R_0IJNyFuMzSFS_7LoYJoUFUPOHSl6U_iICP64HYHwz9ctHcXr07eXvfXSjXkwF03zg3AUhAWW1Zr3eOsPr5kYFNMUr_N3mg48KevilstGhuzf1aEMXJ2an430L-_rak12Jt-Tg/w446-h640/5%20Uno%20Danielsson.jpg" width="446" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En ung Uno Danielson. Han var född i Tveta utanför Mörlunda 1880 och blev länsjägmästare i Kalmar 1911. Han kom att stanna kvar i Kalmar fram till sin död 1974. <br /><i>Bild ur Porträttgalleri Kalmar län (1926)</i></span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p><span style="font-size: large;">I Kalmar engagerade Uno Danielson sig även kommunalt. Han satt i stadsfullmäktige och var flitigt anlitad i alla möjliga kommittéer och nämnder. Han var också – bland mycket annat – länsskogsbrandchef, chef för landstormens bilkompani och från 1918 fram till pensioneringen Vetenskapsakademiens ombud för naturskydd. Han belönades av akademien med både lilla och stora naturskyddsmedaljen och av Akademiska Föreningen i Lund även med Agardhmedaljen, för att nu bara nämna några av alla de utmärkelser han erhöll genom åren. Han fick förstås ta emot såväl Vasaorden som Nordstjärneorden och var också hedersledamot i en hel räcka olika föreningar och institutioner.</span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDFPGZi0YSe5FCVrhWG4amrhWlIre8SXFU3P30B9musXMlSmADXNFFW5viM1Ih0eTWj8BjBr0C-G8Nfpq0dWwCfUWzRXi-beaZ7u5JMwqmyneU7nDOAN7nxrJbhrIk49qOam1hUOf3XLx2mQoz-N77jBM0zYsG6SuAjG-oiHJxbR6zaJPLqyhVOssfAw/s4179/3%20Kmr19120603.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4179" data-original-width="1152" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDFPGZi0YSe5FCVrhWG4amrhWlIre8SXFU3P30B9musXMlSmADXNFFW5viM1Ih0eTWj8BjBr0C-G8Nfpq0dWwCfUWzRXi-beaZ7u5JMwqmyneU7nDOAN7nxrJbhrIk49qOam1hUOf3XLx2mQoz-N77jBM0zYsG6SuAjG-oiHJxbR6zaJPLqyhVOssfAw/w176-h640/3%20Kmr19120603.jpg" width="176" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Resultatlistan vid Smålands Idrotts- förbunds ”täflingar” på Gamla idrottsplatsen den 2 juni 1912, vilka leddes av Uno Danielson. ”V. Petersson”, som vann både 100 meter och längdhopp – och även diskus – är känd i idrottshistorien som William Björneman, guldmedaljör i längdhopp vid OS i Antwerpen 1920. <br /><i>Klipp ur tidningen Kalmar för den 3 juni 1912</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">Länsjägmästaren hade nämligen en kolossal massa andra intressen också, hur han nu hann med allting. Till exempel var han med och startade den första scoutkåren i Kalmar och han var tidigt engagerad i idrottsrörelsen och fungerade som tävlingsledare vid friidrottstävlingar på gamla idrottsplatsen på Kvarnholmen. 1922–1932 var han Kalmar Skyttegilles ordförande och 1947 tillhörde han stiftarna av Kalmar Filatelistklubb, vars förste ordförande han blev. Kort sagt var Uno Danielson en oerhört mångsidig, engagerad och utåtriktad människa.</span></p><p><span style="font-size: large;">Men av alla fritidsintressen var det nog ändå bilar och motorsport som Uno Danielson satte främst. Som bilist var han tidigt ute. Redan 1904 satt han för första gången bakom ratten. Det var i Stockholm där han utexaminerats från Skogsinstitutet och sedan fått arbete på Domänstyrelsen.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Jag hyrde en bil och sedan var det bara att sätta igång. Att köra fick jag lära mig själv, berättade han för <i>Östra Smålands</i> reporter Meta Fogis i en intervju i samband med 90-årsdagen 1970.</span></p><p><span style="font-size: large;">Fast då fanns ”det ingen ratt utan en stång, som satt i framändan på en dåtidens Oldsmobile, en konstifik pjäs, bastard mellan droska och spindel”, konstaterar Danielson själv i Kalmar Motorklubbs jubileumsskrift från 1952.</span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxw7C-WU7V90S2VWb2qUAxuZU1gsEEwYvm7gpNaogR4qfNm6uHvkehav9ZSwrqjeWfCMMQ18A-dH73bHtynDM7O8HP1kPxWmjt0GyNIpZlV9Ag1GUC3MGMBhbMoAHa7m7lwRLH3aZQXfGOmR_jqdgRI_laZ-v829orRW72Gt0fOP1DsQK3uSwcugMLbg/s3466/4%20Den%20fo%CC%88rsta%20bilen%20i%20Va%CC%88stervik%20-%20bilder_0000%20(b).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2296" data-original-width="3466" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxw7C-WU7V90S2VWb2qUAxuZU1gsEEwYvm7gpNaogR4qfNm6uHvkehav9ZSwrqjeWfCMMQ18A-dH73bHtynDM7O8HP1kPxWmjt0GyNIpZlV9Ag1GUC3MGMBhbMoAHa7m7lwRLH3aZQXfGOmR_jqdgRI_laZ-v829orRW72Gt0fOP1DsQK3uSwcugMLbg/w640-h424/4%20Den%20fo%CC%88rsta%20bilen%20i%20Va%CC%88stervik%20-%20bilder_0000%20(b).jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En sådan här Oldsmobile körde Uno Danielson i Stockholm. Bilen på bilden var den allra första som gjorde Västerviks gator osäkra. Den köptes redan 1905 av medicinstudenten Sigvard Kinell som här sitter vid styrspaken, intill sin fästmö Elsa Frumerie. I det bakvända baksätet sitter Maria och Anna Frumerie. Motorn var på sju hästkrafter och bilen kunde komma upp i 30 km/h. <br /><i>Bilden hämtad ur årsboken Tjustbygden 1978</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">Registrering och körbevis var det inte så noga med. Uno körde helst bara korta sträckor i Stockholm och föredrog att hålla sig undan från landsvägarna, ”där framfarten i regel illustrerades av skenande hästar och vettskrämda käringar.”</span></p><p><span style="font-size: large;">När Uno Danielson fått arbete som assistent i Tjusts revir och bosatt sig i Västervik skaffade han 1908 sin första egna bil. I Motorklubbens jubileumsskrift skriver han att det handlade om ”ett styck Minerva av engelskt fabrikat”.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Den kom med järnväg och det medföljde en beskrivning hur man skulle bära sig åt.</span></p><p><span style="font-size: large;">Såvitt jag förstår så mindes den gamle länsjägmästaren bilmärket korrekt, däremot inte inte ursprungslandet; Minerva tillverkade bilar i belgiska Antwerpen från 1902 och fick snabbt gott renommé – de lyxvagnar man tillverkade användes av såväl det belgiska som det norska och det svenska kungahuset. Märket försvann under 30-talets depression och företaget las slutgiltigt ner efter ett misslyckat comebackförsök på 50-talet.</span></p><p><span style="font-size: large;">Av Danielsons beskrivning att döma bör hans Minerva ha varit en Minervette Typ A.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Den var eldröd med stora mässingsbeslag och förde ett fruktansvärt oljud. Folk trodde det var den onde själv som kommit till stan. När jag körde på Storgatan sprang folk och fä åt alla håll.</span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj913C3ynKuc28Ll8oLx1QUEHTUa-HiGnN0pv3Zctms3dJUsNnhYIe5zRzsdLmKEiQiKnLkCJwodObtsepad0eLYFLbMib2KrtMFfYf2iZ52nJOwdjbySwIB-KueatVPplwisfEpvuiKi755Trkxw4alARasHIhOMBbM4hd6sd56rct2nAV93eea_FUBw/s1280/1904_Minerva_Minervette_Type_A_side.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="857" data-original-width="1280" height="428" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj913C3ynKuc28Ll8oLx1QUEHTUa-HiGnN0pv3Zctms3dJUsNnhYIe5zRzsdLmKEiQiKnLkCJwodObtsepad0eLYFLbMib2KrtMFfYf2iZ52nJOwdjbySwIB-KueatVPplwisfEpvuiKi755Trkxw4alARasHIhOMBbM4hd6sd56rct2nAV93eea_FUBw/w640-h428/1904_Minerva_Minervette_Type_A_side.JPG" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Minervette typ A, tillverkad 1904.<br /><i><b><a href="https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4097950" target="_blank">Foto: André Ritzinger/Wikimedia Commons</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">Den här bilen var försedd med en riktig ratt. ”Vindrutorna saknades emellertid, men det gjorde ej så mycket, ty farten var icke överväldigande”.</span></p><p><span style="font-size: large;">Vid det här laget hade myndigheterna börjat reglera den framväxande bilismen så smått och innan Uno Danielson kunde börja köra sin Minerva krävdes såväl registrering som förarbevis. Det förstnämnda var lätt avklarat, bara att skriva till länsstyrelsen och be om ett bilnummer. Det blev H11.</span></p><p><span style="font-size: large;">Återstod att ordna förarbeviset. Den nyblivne bilägaren tog dagen efter leveransen kontakt med besiktningsmannen Bjurström.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Han kunde inte själv köra bil, men satte sig bredvid mig och så bar det i väg.</span></p><p><span style="font-size: large;">Man tog den minst trafikerade vägen ut på landet. När man kommit till Karstorp ansågs det vara tid för vändning och återfärd. Men Danielson hade ju bara hunnit ögna igenom bruksanvisningen och kunde inte påminna sig hur det gick till att backa. Så han körde in på en gårdsplan och rundade en plantering:</span></p><p><span style="font-size: large;">”På hemvägen mötte vi en med två eldiga springare förspänd droska av dåtidens smäckra typ. I förskräckelsen kom jag mig ej för att stanna, varför pållarna började stryka baklänges och droskan ställde sig tvärs över vägen. Naturligtvis blev det en smäll så att droskan gick av på mitten. Kusk och hästar hamnade i en hagtornshäck och de åkande, stadens tullförvaltare och hans lagvigda, hamnade i andra häcken. Bilen, besiktningsmannen och jag hamnade givetvis i samma häck. Sedan vi samlat ihop alltsammans gjordes affären upp på stående fot. 35 kronor fick jag betala för droskans lagning. Några andra skador kunde inte upptäckas, varken på folk eller fä.”</span></p><p><span style="font-size: large;">Danielson erbjöd sig förstås att ge tullherrskapet skjuts hem, något som vänligt men bestämt avböjdes. Paret föredrog att gå hem. Något besiktningsmannen Bjurström redan gjort, utan att någon märkt det.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Han var som uppslukad av jorden. Jag körde tillbaka utan honom. Sedan fick jag tag i honom på telefon och menade det inte hade gått så bra och undrade om vi kunde göra om provet nästa dag. ”Aldrig i livet”, sa han, ”körbeviset ligger här färdigskrivet och får hämtas”.</span></p><p><span style="font-size: large;">Danielson gjorde så och sedan var det bara att ge sig ut på vägarna. Fast alldeles enkelt var det ju inte alltid. Det visade sig till exempel att Minervan inte orkade forcera de brantaste motluten i Tjust, om man inte vände den om och backade uppåt i stället. Då gick det förträffligt bra.</span></p><p><span style="font-size: large;">Ett annat bekymmer var att möta hästskjutsar, vilket naturligtvis inträffade ideligen. Både djur och människor var ovana och rädda för de självgående vagnarna. Det var ”vanligt att man fick gå av och leda den vettskrämda pållen förbi, stundom även körkarlen. Ibland spände denne ifrån hästen och sprang till skogs, varefter man själv med möda fick försöka baxa undan den ibland rätt tunga forvagnen.”</span></p><p><span style="font-size: large;">Hästskosöm låg det också gott om i gruset på vägarna i början av förra århundradet, vilket fick till följd att bilisterna tvingades stanna titt som tätt för att laga punkteringar.</span></p><p><span style="font-size: large;">En gång när Uno Danielson kört så långt bort som till Vimmerbytrakten – en svindlande sträcka på sex mil – och skulle ta sig uppför en backe, uppenbarade sig på dess krön en man och en pojke som kom skjutande på en kärra. ”När de såg och hörde detta vrålande odjur rusa upp för backen, släppte de kärran och sprungo till skogs. Kärran fortsatte sin vingliga stråt utför backen och träffade bilen, varvid mjölsäckarna på kärran sprack och pudrade både bilen och mig grundligt, så att i stället för en röd bil blev det en vit, körd av en mjölnare. Gubben och pojken såg jag aldrig till, fastän jag väl en halvtimme stod och skrubbade mig ren. Troligen låg de bakom en buske med klappande hjärtan och såg på eländet.”</span></p><p><span style="font-size: large;">Under första världskriget stod de flesta bilar i landet stilla. Bensinen var inte ransonerad, men den hade blivit så dyr att det var helt omöjligt för de flesta att köra bil. De gamla körbevisen skulle bytas ut mot nya körkort, men det blev inte av för Uno Danielson, eftersom han de åren inte hade råd med bilkörning längre.</span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1tDBHLacNfNVRHoX9avrZkOmoQLpFJOKvtWJ38kFJjQ2BYXgzpRCbD4WQu1Czd5G-N4kq0jIHRY4W3fB7XnRWgPnXq9s-x0034msnug1FplHdsXNdqQC9XoAdsKiBqBBMbDT2yZLI92RAYvdS0uF7JQZzaJ1bPnciQ87nutkiqyfhs4nJtHrbxrnmYg/s1674/9%20Sundberg136.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1674" data-original-width="1661" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1tDBHLacNfNVRHoX9avrZkOmoQLpFJOKvtWJ38kFJjQ2BYXgzpRCbD4WQu1Czd5G-N4kq0jIHRY4W3fB7XnRWgPnXq9s-x0034msnug1FplHdsXNdqQC9XoAdsKiBqBBMbDT2yZLI92RAYvdS0uF7JQZzaJ1bPnciQ87nutkiqyfhs4nJtHrbxrnmYg/w636-h640/9%20Sundberg136.jpg" width="636" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Bilinspektör Folke B Sundberg fotograferad i sin egen Volvo Amazon 1962. Den hade registreringsnummer H17. <br /><i>Foto: Åke Håkansson</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">När bensinen så småningom sjönk i pris skulle Danielson förstås skaffa sig en ny bil. Men först måste han alltså skaffa sig körkort igen och för det var han tvungen att göra en uppkörning. En gammal Ford från 1906 lånades och Danielson anmälde sig hos sin gode vän bilinspektören Folke B Sundberg, som var den som bestämde vem som var kvalificerad att bli innehavare av ett körkort. Sundberg var för övrigt tillsammans med Danielson med och bildade Kalmar Motorklubb 1922.</span></p><p><span style="font-size: large;">Nu bodde Uno Danielson i Kalmar sedan flera år och i körkortsprovet ingick på den här tiden att man skulle köra in på Kalmar slott och sedan backa ut därifrån. Att köra in på borggården vållade förstås inte en gammal och van förare som Danielson några som helst problem. Men det visade sig vara värre att backa ut därifrån. Med backväxeln ilagd hoppade den gamla Forden som en kråka ”och ville ovillkorligen frottera sig mot de gamla ärevördiga väggarna”.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Nä, det här går ju inte, sa Sundberg. Vi kommer aldrig ut.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Kör själv då, sa Danielson.</span></p><p><span style="font-size: large;">Sundberg tog plats vid ratten med resultatet att bilen hoppade runt ännu värre.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Nja, sa han och såg snopen ut. Det måste vara fel på backväxeln.</span></p><p><span style="font-size: large;">Till slut lyckades herrarna i alla fall trassla sig ut från slottet och for hem till Sundbergs bostad, där bilinspektören utan kommentarer skrev ut ett förarbevis som Danielson sedan kunde byta mot ett riktigt körkort på länsstyrelsen.</span></p><p><span style="font-size: large;">Efter att ha kört en Ford och en mindre Buick skaffade sig länsjägmästaren sedan en stor Buick Six, ”en sportvagn med cirka 100 hästkrafter och en vikt av ungefär två ton, men så låg den också stadigt på vägen i vilken fart som helst.”</span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiba_J-4hKr8pwScs8U6_9KNbTBgD0dWbxlzb7X9vxsdxkDEjzLNDUfbGPZUsWRpnvA6ASu5xzlOLok0KS5SqM0vUXztTyy48d-CMrliF-rYZEatDY10EFW1DkwUGRIFkZyo9fRkelGhHtGaZBCjC9qy1AaVLl2wD2_0ooM69FvYRJDVRiqri4AvT-kew/s4716/7%20Buick_E-Six_45_(1918)_1Y7A6067.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3151" data-original-width="4716" height="428" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiba_J-4hKr8pwScs8U6_9KNbTBgD0dWbxlzb7X9vxsdxkDEjzLNDUfbGPZUsWRpnvA6ASu5xzlOLok0KS5SqM0vUXztTyy48d-CMrliF-rYZEatDY10EFW1DkwUGRIFkZyo9fRkelGhHtGaZBCjC9qy1AaVLl2wD2_0ooM69FvYRJDVRiqri4AvT-kew/w640-h428/7%20Buick_E-Six_45_(1918)_1Y7A6067.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En Buick Six av 1918 års modell. Ungefär så här bör den Buick ha sett ut som Uno Danielson halkade av vägen med tre gånger utanför Gadderås. <br /><i><b><a href="https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=77847277" target="_blank">Foto: Alexander Migl/Wikimedia Commons</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">Fast inte när det var halt förstås. En vinterdag befann sig Uno Danielson i Buicken tillsammans med en länsskogvaktare, någonstans i närheten av Gadderås glasbruk. Det var mildväder till en början, men så kylde det på och blev halt. När de skulle tillbaka till Kalmar började det snöa på isgatan också, vilket förstås gjorde väglaget ännu vanskligare och i en kurva gled bilen oundvikligen ner i diket. Snökedjor hade man med sig och lyckades med stort besvär fästa dem på bakhjulen. Då gick det bra att komma upp på vägen igen, men nu hade det hunnit bli så halt att Buicken genast hamnade i diket på nytt: ”Nåja, det gick ju bra att komma upp också denna gång, men när jag satte mig lite hårt i sätet, gled bilen för tredje gången ner i diket. Vad vi då sa, lämpar sig knappast för tryck.”</span></p><p><span style="font-size: large;">Alldeles i närheten pågick det timmerkörning i skogen. Danielson och hans ressällskap ”gick dit och lånade en karl plus en ardenner, en stor hejare till häst, som spändes för bilen. Det gick med ett ryck ur diket men av farten slog kofångaren hästen på bakbenen, vilket resulterade i att den skenade med bilen slängande efter. Jag slog till alla bromsar och la i backen och då stannade ekipaget. Sedan klarade vi oss utan fler äventyr hem.”</span></p><p><span style="font-size: large;">Så småningom hade den stora Buicken gjort sitt och efter kortare mellanspel med en Hudson Terraplane och en Studebaker blev Uno Danielson ägare till en Ford 36:a cabriolet, ”som var en utomordentlig vagn och stod sig i alla väder”.</span></p><p><span style="font-size: large;">En gång vid en nattlig hemfärd mot Kalmar ”hade vi hunnit till Kläckeberga, då vi såg en Ford stå i diket med kardanhuset vilande på vägkanten. I den satt två personer och motorn gick för full gas.”</span></p><p><span style="font-size: large;">Danielson öppnade dörren till Forden i diket och frågade:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Vad gör ni här, gubbar?</span></p><p><span style="font-size: large;">Den ene tittade på den andre och sedan på Danielson med stora ögon, samt utlät sig:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Hör du, hur fan kan han öppna dörren, när vi kör så fort?</span></p><p><span style="font-size: large;">”Då förstod jag vad klockan var slagen”, skriver Danielson. Han förmanade de båda herrarna;</span></p><p><span style="font-size: large;">– Sitt ni kvar i bilen, men stäng av motorn och sov. På den plats ni nu är, är ni minst farliga.</span></p><p><span style="font-size: large;">Efter att ha meddelat lite goda anvisningar om hur man bör bete sig i trafiken, avslutar Uno Danielson sina bilistminnen med sammanfattningen: ”Kör som om alla andra vore trafikidioter. Då klarar ni er. Tro aldrig att en mötande alltid iakttar regler och vägvett, ty då råkar ni snart ut för olycka.”</span></p><p><span style="font-size: large;">Han måtte ha följt sitt eget recept för efter krocken med hästdroskan vid Karstorp 1908 klarade sig Uno Danielson undan alla kollisioner och körde prickfritt i mer än 60 år.</span></p><p><span style="font-size: large;">Uno Danielsons hustru Ingrid gick ur tiden 1969. Själv avled han i Kalmar 1974, nära 94 år gammal. Han begravdes i sina föräldrars familjegrav i Västervik, som också var hans hustrus hemstad.</span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoEOKZQAX0aEB9TvXqoAhvlTtxlY_cVUns3I7gnh4OuXBXwEdZVlH6y07f7sm2pgAHU_bB0so3pmVDPOoCkAlh0DHX2ChzFYcGScFu4e6n-0BHSUSA--ocE1HZT_eHCqyjAQZnSkzzoRLxV8rwmKWaGVVlX4gO1IT5nV9IK6JSlInK9pE7WvcbYgKNDA/s686/10%20KLMF.O32626-2V%20nedladdning.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="686" data-original-width="683" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoEOKZQAX0aEB9TvXqoAhvlTtxlY_cVUns3I7gnh4OuXBXwEdZVlH6y07f7sm2pgAHU_bB0so3pmVDPOoCkAlh0DHX2ChzFYcGScFu4e6n-0BHSUSA--ocE1HZT_eHCqyjAQZnSkzzoRLxV8rwmKWaGVVlX4gO1IT5nV9IK6JSlInK9pE7WvcbYgKNDA/w638-h640/10%20KLMF.O32626-2V%20nedladdning.jpg" width="638" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den här bilden av Uno Danielson togs när han var en av 15.000 åskådare som bevittnade motorcykeltävlingen Kalmarscramblen 1948. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>Bearbetad version av en text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 4 juni 2021</b></i></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>© Klas Palmqvist</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>KÄLLOR<br /></b></span><b style="font-family: arial;">Uno Danielson: </b><span style="font-family: arial;">”45 år vid ratten – Några glimtar” (Kalmar Motorklubb 30 år, 1952)<br /></span><b style="font-family: arial;">Stadsfullmäktige i Kalmar 1863–1962</b><span style="font-family: arial;"> – Minnesskrift (1962)<br /></span><b style="font-family: arial;">Meta Fogis: </b><span style="font-family: arial;">Vital 90-åring i Kalmar köpte första bilen 1908 </span><i style="font-family: arial;">(Östra Småland</i><span style="font-family: arial;"> den 21 maj 1970)<br /></span><b style="font-family: arial;">Sven Kjellgren: </b><span style="font-family: arial;">”Den första bilen i Västervik” (Tjustbygden 1978, årsbok för Tjustbygdens kulturhistoriska förening)<br /></span><b style="font-family: arial;">Ulf Beijbom: </b><span style="font-family: arial;">En bro till Öland på 1920-talet” </span><i style="font-family: arial;">(Ölandsbladet </i><span style="font-family: arial;">den 8 april 2008)<br /></span><b style="font-family: arial;">Eva Johansson: </b><span style="font-family: arial;">Böckerna berättar om människor och hus </span><i style="font-family: arial;">(Wåra rötter nr 1/2012, </i><span style="font-family: arial;">Tjust Släktforskarförening)<br /></span><span style="font-family: arial;">Osignerat och odaterat </span><b style="font-family: arial;">minnesord över Uno Danielson</b><span style="font-family: arial;"> ur Helge Bruuns klippsamling.</span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>TACK</b><br /></span><span style="font-family: arial;">till<b> Eva-Lena Holmgren,</b> Kalmar läns museum; <b>Gunnar Magnusson, </b>Kalmar stads hembygdsförening; <b>Åke Håkansson,</b> Kalmar; och <b>Henrik Bruun Williams,</b> Uppsala.</span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>LÄNKAR</b><br /></span><span style="font-family: arial;"><b>Uno Danielson: </b>Anteckningar om de öländska skogarna historia och utveckling <a href="https://archive.org/details/skogsvrdsfre161fr" target="_blank"><i>(<b>Skogsvårdsföreningens tidskrift </b></i><b>1918)</b></a><b><br /></b></span><span style="font-family: arial;"><b>Rolf Nilsson:</b> Första biltävlingen hade målgången i Borgholm <b><a href="https://www.olandsbladet.se/oland/forsta-biltavlingen-hade-malgangen-i-borgholm/" target="_blank"><i>(Ölandsbladet</i> den 26 juni 2016)</a><br /></b></span><b style="font-family: arial;">Klas Palmqvist:</b><span style="font-family: arial;"> Bilinspektören som ville byta spår <a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/06/bilinspektoren-som-ville-byta-spar.html" style="font-weight: bold;" target="_blank"><i>(Östra Småland</i> den 16 december 2017)</a><b><br /></b></span><span style="font-family: arial;"><b>Klas Palmqvist: </b>Kalmars enda OS-guld togs av en ölänning <i>(Hela Östra Småland </i>den 2 januari 2021 och <a href="https://kalmarff.se/kalmars-enda-os-guld-togs-av-en-olanning/" style="font-weight: bold;" target="_blank">Kalmar FF:s hemsida den 4 februari 2022)</a><b><br /></b></span><span style="font-family: arial;"><b>Klas Palmqvist: </b>Full fräs i Harby och på Hagbynäs <b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2022/04/full-fras-i-harby-och-pa-hagbynas.html" target="_blank"><i>(Hela Östra Småland</i> den 29 maj 2021)</a></b></span></span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_eezG2vA78PbdN8Jf0ijHHyJLczpDX_lg04_-lbY995jEhoVgituCSCTyKyxLQxFmV7kA6WeqJUBBP8T2V-yYG1KcZQlN5LNf62Lygfmm2gaGeaN33k-F1y3-g08k-J7v3Qf6oaQx61s8BHQjXTiD91Yq7B-o5NifEnDCjgqudGf_lerhjeKorW6uhg/s2622/8%20Robert%20Andersson%20Dnr.1988.19.64%20.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1998" data-original-width="2622" height="488" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_eezG2vA78PbdN8Jf0ijHHyJLczpDX_lg04_-lbY995jEhoVgituCSCTyKyxLQxFmV7kA6WeqJUBBP8T2V-yYG1KcZQlN5LNf62Lygfmm2gaGeaN33k-F1y3-g08k-J7v3Qf6oaQx61s8BHQjXTiD91Yq7B-o5NifEnDCjgqudGf_lerhjeKorW6uhg/w640-h488/8%20Robert%20Andersson%20Dnr.1988.19.64%20.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Uno Danielson, till vänster, i sällskap med stadsträdgårdsmästare Gunnar Haglund. Bilden togs i Stadsparken i Kalmar den 20 maj 1933. <br /><i><b><a href="https://www.hembygd.se/kalmar-stad" target="_blank">Foto: Robert Andersson/Kalmar stads hembygdsförening</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-family: arial; font-size: x-large;"><br /></span></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-41662310532856349022023-02-21T20:56:00.002+01:002023-02-23T00:39:56.109+01:00Sista kvällen på ett blytungt jobb<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7OIBCnPr49UgZd00avouRGKi18IOhwzVDFSLhZttPFDRVYgoRbrlFjzKVYg_6_JUwB9Usxx6G6wZ6xlSVC3AGeDWtXWUdP9ZJgUQd9OYJS4MFs2EcctlMx-Gj2SLsW5qLxWQaC6e7YZsLE8iSdUStt8rBOO9lOOF6P6olvsO_MMIKCfJcDlbIfmBeEA/s4504/780922-214stor.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4504" data-original-width="3012" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7OIBCnPr49UgZd00avouRGKi18IOhwzVDFSLhZttPFDRVYgoRbrlFjzKVYg_6_JUwB9Usxx6G6wZ6xlSVC3AGeDWtXWUdP9ZJgUQd9OYJS4MFs2EcctlMx-Gj2SLsW5qLxWQaC6e7YZsLE8iSdUStt8rBOO9lOOF6P6olvsO_MMIKCfJcDlbIfmBeEA/w428-h640/780922-214stor.jpg" width="428" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Göte Kolberg (1917–2007) arbetade från de tidiga tonåren hela sitt yrkesliv på <i>Östra Småland. </i>Här visar han upp ett par av sidorna han brutit om den sista kvällen med blyteknik. Formarna med spegelvända sidor sattes sedan in i en så kallad präglingsmaskin, som under högt tryck åstadkom en rättvänd, böjbar gjutform av papier-maché. I denna göts i sin tur den halvrunda, spegelvända tryckplåten som monterades in i tryckpressen, färgades in och avsatte rättvänt tryck på pappret. På 40-talet var Göte för övrigt teknisk högerinner i Kalmar FF.<br /><i>Foto: Thorsten Jansson</i></span></td></tr></tbody></table><br /><p><b><span style="font-size: large;">Efter 35 år i Kalmars norra utkanter flyttade <i>Östra Småland</i> in till stan igen 2013. </span></b></p><p><span style="font-size: large;"><b></b></span></p><p><span style="font-size: large;">Den blå plåtlådan på Amerikavägen var förstås praktisk på många sätt, men hade av naturliga skäl aldrig riktigt samma ingrodda tidningsatmosfär som fanns på Unionsgatan, med skrivmaskinsknatter, smält bly och det mjukt metalliska rasslet från gamla sättmaskiner.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4frt136ypPYifUZ8IUtsvsNSQ-mYbeliupU86Y9PcMBi5lpolabavBrGqIx3_zMiGMPiCUvdY_J9fIEZntmw-9elxfLfozOFgTxZijhqR8kDsEU-Irg0Ys6NYdlRAUaE8k-KRW5DJb0CqSdauHG286h4X-quch0aNjKBCQxoLX7914Wzewjky59MUwQ/s1800/O%CC%88stran%20-%20KSH3.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1209" data-original-width="1800" height="430" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4frt136ypPYifUZ8IUtsvsNSQ-mYbeliupU86Y9PcMBi5lpolabavBrGqIx3_zMiGMPiCUvdY_J9fIEZntmw-9elxfLfozOFgTxZijhqR8kDsEU-Irg0Ys6NYdlRAUaE8k-KRW5DJb0CqSdauHG286h4X-quch0aNjKBCQxoLX7914Wzewjky59MUwQ/w640-h430/O%CC%88stran%20-%20KSH3.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Tidningshuset stod klart 1949 i hörnet Unionsgatan–Norra vägen. Entrén fanns i den höga trapphusdelen till höger. Sätteriet låg på nedre botten och redaktionen en trappa upp i den del av huset som vetter mot Unionsgatan. <br /><i>Foto: Christina Thunwall (ur ”Stadsbilden i Kalmar”, 1977)</i></span></td></tr></tbody></table><br /><div><div><span style="font-size: large;">När tidningen las ner i november 2019 var jag den siste kvar på redaktionen som varit med redan på blytiden. Jag började 1973 med att recensera barnförbjuden film – några veckor före min 15-årsdag.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Ingen frågade om jag hade åldern inne och själv sa jag förstås inget.</span></div><div><span style="font-size: large;">Damen i kassan på Skandiabiografen på Norra Långgatan tittade misstänksamt på mig. Men jag hade ju biljettrekvisition från tidningen så vad skulle hon göra?</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSnfAGzbgmZUq4n_UoyuCvZ18tUXjsV6CX_1rfsBq7U65wd9R_N1ymB6emX-9VXMqBDnlVJQCYYExDvUcqfhVikplbnLOiXAVguuNFSAHqtkpLR7UF4M3V5X8cXwA0zbY7VyiIe2RsCv-rCkEUF6iQ8qFr7O8j9BGolzz3jwtnG-DuxvPcMuT9yJiqJA/s4321/P0400040_redigerad-1b.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2646" data-original-width="4321" height="392" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSnfAGzbgmZUq4n_UoyuCvZ18tUXjsV6CX_1rfsBq7U65wd9R_N1ymB6emX-9VXMqBDnlVJQCYYExDvUcqfhVikplbnLOiXAVguuNFSAHqtkpLR7UF4M3V5X8cXwA0zbY7VyiIe2RsCv-rCkEUF6iQ8qFr7O8j9BGolzz3jwtnG-DuxvPcMuT9yJiqJA/w640-h392/P0400040_redigerad-1b.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Norra Långgatan på en bild tagen 1965 österut från korsningen med Kaggensgatan. Till vänster ligger biografen Skandia, som las ner 1974. <br /><i>Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Att sedan kvaliteterna hos den spaghettiwestern jag skrev om var i paritet med mina obefintliga kvalifikationer som filmrecensent var kanske tur för både mig och läsekretsen...</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Men den där septemberkvällen 1978, när den gamla högtryckspressen i källaren på Unionsgatan rullade för sista gången, pluggade jag i Uppsala och missade hela finalen.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNtpyHyucCQQjIuTi0-FJvrSgAHG6WR-_JAzX8yB_eVK2Cw7kWxeaoRxIFpASzUBTXYKFvo3WxIjYVngGvhILsSwb1R_NYZApwNNJIK-FBGvHEWJSYDB8fitdFeG68c4XZ4mKzqOCPf-8fskLbpSuPTyTAUmzgKG_y96K_TJZTUfBX-7P7jRnDYQ_mww/s2250/780922-224-TJ.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2250" data-original-width="1510" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNtpyHyucCQQjIuTi0-FJvrSgAHG6WR-_JAzX8yB_eVK2Cw7kWxeaoRxIFpASzUBTXYKFvo3WxIjYVngGvhILsSwb1R_NYZApwNNJIK-FBGvHEWJSYDB8fitdFeG68c4XZ4mKzqOCPf-8fskLbpSuPTyTAUmzgKG_y96K_TJZTUfBX-7P7jRnDYQ_mww/w430-h640/780922-224-TJ.jpg" width="430" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Tryckaren Rolf Pettersson kontrollerar att allt ser ut som det ska i den sista tidningen som trycktes i den gamla tryckpressen på Unionsgatan. Längre bort skymtar Gösta Andreasson. <br /><i>Foto: Thorsten Jansson</i></span></td></tr></tbody></table></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">På plats fanns däremot den unge reportern Thorsten Jansson, just kommen till Kalmar från Västervik. Han gick runt och dokumenterade en produktionsprocess som i princip sett likadan ut på tidningar sedan 1800-talets sista år.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNRZYVplpwwa_fBnIk70pwk7jH0IqTP04P97eM2YwWz3MG9sBzEiEdBjF6zzjURMEnMIQ0J_O6VDEn7ct_HPgtEfO26Lh99qOe_kznFOEXKj2r4p6DFtJo7WBPzin4IUIad_Vi3IBoXA2MSRZygJc7iddqq3OT9ap4Xej18zRae5tVtaeyQei_uEtqPA/s536/Thorsten%20(kopia).jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="536" data-original-width="366" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNRZYVplpwwa_fBnIk70pwk7jH0IqTP04P97eM2YwWz3MG9sBzEiEdBjF6zzjURMEnMIQ0J_O6VDEn7ct_HPgtEfO26Lh99qOe_kznFOEXKj2r4p6DFtJo7WBPzin4IUIad_Vi3IBoXA2MSRZygJc7iddqq3OT9ap4Xej18zRae5tVtaeyQei_uEtqPA/w438-h640/Thorsten%20(kopia).jpg" width="438" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Thorsten Jansson i början av sin reporterkarriär i Kalmar. <br /><i>Foto: Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div></div><div><span style="font-size: large;">Efter många, många år återfanns de gamla negativen. När jag tittar på Thorstens bilder känner jag mig på en gång gammal som Gutenberg och som tonåring på nytt. Jag kan känna den lite stickande söta lukten av Torsten Palms piptobak och höra ljudet av Conny Lindells skrivmaskin när han smattrar fram de sista rubrikerna som ska sättas i bly. </span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgD-4bHD0fPD1_ZKdliZYmbxJWsdP8zOhi5Wjb4i0Sbneiah9tGHllUVhzXRqvfNwk0ygeapETRHaPvOiFH0wQkbKYlKGmJfItOgCgRJzXgTVM6MN7AX8yZ7XlXNeZgje38qEDlH7AX95fTp9wQpT8bo0srJkAhMuyJKJueCE6WQ4C9PRvNrpFoGbsi0Q/s1546/780922-144-TJ.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1546" data-original-width="1498" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgD-4bHD0fPD1_ZKdliZYmbxJWsdP8zOhi5Wjb4i0Sbneiah9tGHllUVhzXRqvfNwk0ygeapETRHaPvOiFH0wQkbKYlKGmJfItOgCgRJzXgTVM6MN7AX8yZ7XlXNeZgje38qEDlH7AX95fTp9wQpT8bo0srJkAhMuyJKJueCE6WQ4C9PRvNrpFoGbsi0Q/w620-h640/780922-144-TJ.jpg" width="620" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Conny Lindell var nattchef den 21 september 1978. <br /><i>Foto: Thorsten Jansson</i></span></td></tr></tbody></table></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Nedanför den här texten finns fler av Thorstens bilder från sista kvällen på Unionsgatan och dessutom en liten film som typografen Jarl Gren passade på att spela in och många år senare försåg med en speakertext där han förklarar hur en blytidning kom till.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-DdNh1ACph_4DJ6EzcWZlZEy1ph9otoiqSOT-7Z2aCgCf9CdeDxJopfBiHljriE3MZCn07JTvznjYpNPvbvUPT2wpgAA5fHxeWDQ-Q2U5DbPcc3jsqioFCcXzLNwR_UVcrqwvc5c4NdIaa5AteUu3iBdq9FLlfcKQmdrus0qQSPxBReYlSuTdsOptwA/s2242/780922-154-TJ.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2242" data-original-width="1498" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-DdNh1ACph_4DJ6EzcWZlZEy1ph9otoiqSOT-7Z2aCgCf9CdeDxJopfBiHljriE3MZCn07JTvznjYpNPvbvUPT2wpgAA5fHxeWDQ-Q2U5DbPcc3jsqioFCcXzLNwR_UVcrqwvc5c4NdIaa5AteUu3iBdq9FLlfcKQmdrus0qQSPxBReYlSuTdsOptwA/w428-h640/780922-154-TJ.jpg" width="428" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Nils Östen Olsson vid sättmaskinen som göt texten i bly, rad för rad. <br /><i>Foto: Thorsten Jansson</i></span></td></tr></tbody></table></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Sedan blev det Amerikavägen – där numera Stadsmissionen håller till – och offsettryck. Sätteriet försvann in i datorerna och yrkesskickliga typografer av den sort som helst skulle benämnas konstförvanter finns det inga alls längre.</span></div><div><br /></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i>Bearbetad version av en text som fanns med i Östra Smålands pappersupplaga den 23 november 2013.</i></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><br /></i></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>STORT TACK</b> till <b>Thorsten Jansson </b>samt till <b>Rune Karlsson, Conny Lindell, Gunnar Magnusson</b> och <b>Jarl Gren.</b></span></div></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><br /></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjanS9j-F2lDHf6ER07epZU2dCq9gq6Y0jTnkM5J4crzbjvBsiqIB12Y4LEE_DXystml3NmOcDTAJ69zLClja05oZvqQKDccPGafp1Pbjgys2adxrf6F6ogpAMPPCzgv_ouReY991UIIj4zza4ggI36eHyD_-0ge_1bAsq5xKOTV092gtInUSizC9gBew/s2188/780922-164-TJ.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1463" data-original-width="2188" height="428" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjanS9j-F2lDHf6ER07epZU2dCq9gq6Y0jTnkM5J4crzbjvBsiqIB12Y4LEE_DXystml3NmOcDTAJ69zLClja05oZvqQKDccPGafp1Pbjgys2adxrf6F6ogpAMPPCzgv_ouReY991UIIj4zza4ggI36eHyD_-0ge_1bAsq5xKOTV092gtInUSizC9gBew/w640-h428/780922-164-TJ.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: large;">Rubriker gjordes med en sådan här sätthake, där bokstavsmatriser klämdes fast och sedan stoppades in i den så kallade Ludlowmaskinen där rubriken göts i bly på några sekunder. Ludlow Typograph Company startades i Chicago 1906 och las ner 2013. <br /><i>Foto: Thorsten Jansson</i></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgb5mawx2Sa5Fq1TD3Kn5RRCjCCoypN0_veBRZcyzTWi5W3NEGzf_lBYcDSkvpPg4htXMlRBV8PygGL9QDoJSzOlJUw-4pKDQsPo_1hiF366HGQrEYA7L5sSZkAJSsY6DocKkivuway9zmClf_ml2VscJOxm5_UGdp4NcJXsT8M-F5XTFtqQZ2is4XtQw/s2236/780922-146b-TJ.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1485" data-original-width="2236" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgb5mawx2Sa5Fq1TD3Kn5RRCjCCoypN0_veBRZcyzTWi5W3NEGzf_lBYcDSkvpPg4htXMlRBV8PygGL9QDoJSzOlJUw-4pKDQsPo_1hiF366HGQrEYA7L5sSZkAJSsY6DocKkivuway9zmClf_ml2VscJOxm5_UGdp4NcJXsT8M-F5XTFtqQZ2is4XtQw/w640-h426/780922-146b-TJ.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: large;">Ombrytaren Kenth Ståhlfors, till vänster, och nattredaktören Torsten Palm pusslar ihop en sida tillsammans. <br /><i>Foto: Thorsten Jansson</i></span></td></tr></tbody></table><b><br /></b></span><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0lWnh2DnjLvpDPZsGRtx13EaV-BN5ZX_LBjRDVUAjssZbrltuQ76ddUaaHC6fuKGujT_Tv_pglP0SlSOpyOc0fPYrRKvhhW08tBOZtOfbKrYe46IZyyii5sFFDyMFc0Q3RbmHQkH0N04XjTDheNMbQAHCmIGmgJnnwIyisyruBfZZyZIQuvYWBq_AUQ/s2246/780922-223-TJ.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1504" data-original-width="2246" height="428" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0lWnh2DnjLvpDPZsGRtx13EaV-BN5ZX_LBjRDVUAjssZbrltuQ76ddUaaHC6fuKGujT_Tv_pglP0SlSOpyOc0fPYrRKvhhW08tBOZtOfbKrYe46IZyyii5sFFDyMFc0Q3RbmHQkH0N04XjTDheNMbQAHCmIGmgJnnwIyisyruBfZZyZIQuvYWBq_AUQ/w640-h428/780922-223-TJ.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Tryckaren Rolf Pettersson bläddrar i ett av de sista exemplaren av <i>Östra Småland</i> den gamla tryckpressen spottade ur sig. <br /><i>Foto: Thorsten Jansson</i></span></td></tr></tbody></table><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSC3xXXM30kjVA87GW30zTB2WT9XMaXmXCemwt0LIKe8Lgkuv02KQMoETr1Dw1VosEaWMzEA__wb70aJ7Z1XK7naOvhkGrfUdnWsM6TQWPwoDJrKa9T6mQaPdSGUsXTbJIKvLgXdy71hz6f4U29hAsfCr_Kfk4YHFpefEkKLybUixa2I0AN-Oe25H9GA/s2866/IMG_1937.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2866" data-original-width="1777" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSC3xXXM30kjVA87GW30zTB2WT9XMaXmXCemwt0LIKe8Lgkuv02KQMoETr1Dw1VosEaWMzEA__wb70aJ7Z1XK7naOvhkGrfUdnWsM6TQWPwoDJrKa9T6mQaPdSGUsXTbJIKvLgXdy71hz6f4U29hAsfCr_Kfk4YHFpefEkKLybUixa2I0AN-Oe25H9GA/w396-h640/IMG_1937.jpg" width="396" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Tidningen för den 22 september 1978 blev den sista <i>Östra Småland</i> som gjordes med den gamla tekniken. <br /><i>Foto: Klas Palmqvist</i></span></td></tr></tbody></table><div><br /></div><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbhMFwPXggJI07r_IEQZuUAOCcmlbCXJT3LugN30xQROM4yM8cftx9DwLIqR00OG6ZasixpATgrODJQIryw79_ws6N5rm0ssix8fdqN8mt4iwhc5ZwAoOpR8BO16vSfZGmMOOlESGs3oEBV23m36DNO0dFAyR20_gi2cqAWXvUNaDEAhlNo6H3xgsnfA/s2258/780922-132-TJ.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1496" data-original-width="2258" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbhMFwPXggJI07r_IEQZuUAOCcmlbCXJT3LugN30xQROM4yM8cftx9DwLIqR00OG6ZasixpATgrODJQIryw79_ws6N5rm0ssix8fdqN8mt4iwhc5ZwAoOpR8BO16vSfZGmMOOlESGs3oEBV23m36DNO0dFAyR20_gi2cqAWXvUNaDEAhlNo6H3xgsnfA/w640-h424/780922-132-TJ.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Fred Johnsson, närmast i bild, ordnar tidningsbuntarna. Längst till höger langar tryckaren Christer Jonsson fram färska tidningar. I bakgrunden från vänster finns Rune Johansson, Mats Ternblad, Bonny Kilefors (skymd), Arne Jonsson och Håge Mattisson. <br /><i>Foto: Thorsten Jansson</i></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioyNRnlaVihQckYb63DseJzPdJiLgDrPIt-XnfiUoNk2stAfNbZGK2TdVS44O9_zU7i9eDh6oC5tgbYChKLW4pFaoY7X8jUf4AQ-ZvY4zw8fFR_cANKq5IE8H2My-E3dUsDGQttd8HRPDz5ejHxZuVDW3yydR_rXjkKmRJaf3Z5FFAItmvbYJUjOSSfA/s2237/780922-111-TJ.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2237" data-original-width="1502" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioyNRnlaVihQckYb63DseJzPdJiLgDrPIt-XnfiUoNk2stAfNbZGK2TdVS44O9_zU7i9eDh6oC5tgbYChKLW4pFaoY7X8jUf4AQ-ZvY4zw8fFR_cANKq5IE8H2My-E3dUsDGQttd8HRPDz5ejHxZuVDW3yydR_rXjkKmRJaf3Z5FFAItmvbYJUjOSSfA/w430-h640/780922-111-TJ.jpg" width="430" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">De sista tryckplåtarna som användes i den gamla tryckpressen. <br /><i>Foto: Thorsten Jansson</i></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrCKf9pbRjlXThBejbW0CcyosWIG8I22-eLzeBQHgSGMP0wIiD9BYn8MhLY2r1qdm5g65h_4WdUx2APRg9Pcc_eZE78Gpii-tmKR_0qrXA5I37xz0mR-iDfOshbGN5zUPfe_mYfvZ-v4UVnJm8ckYI6focRmx28PQS4Acoa7xAL6kq_CCglQX5iXRl0g/s2221/780922-213-TJ.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1345" data-original-width="2221" height="388" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrCKf9pbRjlXThBejbW0CcyosWIG8I22-eLzeBQHgSGMP0wIiD9BYn8MhLY2r1qdm5g65h_4WdUx2APRg9Pcc_eZE78Gpii-tmKR_0qrXA5I37xz0mR-iDfOshbGN5zUPfe_mYfvZ-v4UVnJm8ckYI6focRmx28PQS4Acoa7xAL6kq_CCglQX5iXRl0g/w640-h388/780922-213-TJ.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">När jobbet var klart kastade man allt bly som använts för att göra tidningen. Det smältes ner till nya blytackor, så kallade gäddor, för att användas på nytt till nästa tidning. Men den här kvällen tog kretsloppet slut. <br /><i>Foto: Thorsten Jansson</i></span></td></tr></tbody></table><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/_luIrfqLF5M" width="320" youtube-src-id="_luIrfqLF5M"></iframe></div><br /><div><span style="font-family: arial; font-size: large;">Typografen Jarl Gren (1943–2021) tog med sig filmkameran till jobbet sista dagen tidningen gjordes på Unionsgatan. Många år senare försåg han filmen med sin egen berättelse om hur en blytidning kom till.</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEVbj5QMsDpqPx1koBL_4SIy3ziglOfQ1cmL_mrCYz0weKVeJp_65AppOMYX174aJdeD4_HGvqGFfrrtae4QvW54rjpgCBOtpjPe-f-w1_VhhaRaJpqF1Z5cXAn4CiJhs__Zqfhg86XvD0oRF7a3GCWc7zwfcoRMyaVxF1yAUyPnk-Vk2iYbrGO7oBew/s2260/780922-142b-TJ.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1498" data-original-width="2260" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEVbj5QMsDpqPx1koBL_4SIy3ziglOfQ1cmL_mrCYz0weKVeJp_65AppOMYX174aJdeD4_HGvqGFfrrtae4QvW54rjpgCBOtpjPe-f-w1_VhhaRaJpqF1Z5cXAn4CiJhs__Zqfhg86XvD0oRF7a3GCWc7zwfcoRMyaVxF1yAUyPnk-Vk2iYbrGO7oBew/w640-h424/780922-142b-TJ.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den allra sista bilden från den nedslitna redaktionen på Unionsgatan. <br /><i>Foto: Thorsten Jansson</i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></div>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-44761617475912140872023-02-07T02:08:00.009+01:002024-03-18T22:59:45.494+01:00Flickan i frack fick fart på Kalmars teaterliv<p><span style="font-size: large;"><b><i>När Gunnel Berg i Kalmar gick igenom kvarlåtenskapen efter sin mamma Elly hittade hon bland mycket annat ett dussin bilder från ett par teaterföreställningar, vilka av allt att döma spelats på Kalmar Teater. </i></b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b><i>Gunnel hörde av sig till mig på </i><span style="font-family: arial;"><i>Östra Småland</i></span><i> och jag gjorde ett uppslag i tidningen där vi bad läsekretsen om hjälp med att klarlägga bildernas ursprung och identifiera personerna på dem. Som vanligt i sådana sammanhang behövde frågan inte ställas två gånger innan besked prompt levererades och så blev det ett uppslag till i tidningen en vecka senare.</i></b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b><i>Här följer texterna som de publicerades i tidningen i september 2016, fast något utökade och omstuvade samt försedda med fler bilder och länkar. </i></b></span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrQvz2f6YjAClZPGcvNNpl40le1o0SgC_8aWAm5OQUr036lH6qJnVwVDBlluK13upGCF0mEihRQ1BbEBWb1HADKNZdtjMsYj7_EE-NyoskH1iHPp7GzPGCm7Qvqfc2qbRF6uW_z1xX0V6hll7SPCx2a99ac68D_ZYhgQQU1sZltHBPnXv4ZhnwieAnWQ/s4605/Gunnels%20teater_9.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3103" data-original-width="4605" height="432" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrQvz2f6YjAClZPGcvNNpl40le1o0SgC_8aWAm5OQUr036lH6qJnVwVDBlluK13upGCF0mEihRQ1BbEBWb1HADKNZdtjMsYj7_EE-NyoskH1iHPp7GzPGCm7Qvqfc2qbRF6uW_z1xX0V6hll7SPCx2a99ac68D_ZYhgQQU1sZltHBPnXv4ZhnwieAnWQ/w640-h432/Gunnels%20teater_9.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">”Nu ska vi ha oss en jäkel!”. Livat på scenen när brännvinet kommit fram. Men vilka är skådespelarna? <br /><i>Foto: Valter Gudbrand</i></span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>DEL 1</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>Även om vi inte kan tala om vilka pjäserna var så vet vi i alla fall att fotografen hette Valter Gudbrand. Han hade fotoateljé i Kalmar i 17 år, mellan 1935 och 1952. Men så värst mycket mer känner vi faktiskt inte till om honom heller. </b></span></p><p><span style="font-size: large;">Såvitt Gunnel vet ägnade sig hennes mor inte åt teater. Däremot var hon ordförande i Kalmar Husmodersförening, men det är ju knappast troligt att det uppdraget har något alls att göra med Valter Gudbrands utmärkta teaterfotografier.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOusTgW_8XfGyaHQvF2TbA5E24zNQ0CrG0nj3-NcrTSLL-ugefYDc4NUv1N8UOdfIeH8ndPa6GIkS1RtkJGtc26E2hrD4E6GfMOYdCM3MQhvRe0oGp-xv9GdVHZ0oAkSyibAbJSfgTQGWTl0I61gs7DCdelRF51Zih6YZQqjg-L63_1rKFzGwEZa19lQ/s4679/Gunnels%20teater_2.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3221" data-original-width="4679" height="440" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOusTgW_8XfGyaHQvF2TbA5E24zNQ0CrG0nj3-NcrTSLL-ugefYDc4NUv1N8UOdfIeH8ndPa6GIkS1RtkJGtc26E2hrD4E6GfMOYdCM3MQhvRe0oGp-xv9GdVHZ0oAkSyibAbJSfgTQGWTl0I61gs7DCdelRF51Zih6YZQqjg-L63_1rKFzGwEZa19lQ/w640-h440/Gunnels%20teater_2.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Nio personer på scenen samtidigt i ”Jenny Lind-föreställningen”. <br /><i>Foto: Valter Gudbrand</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">En enda ledtråd finns. På en av bilderna finns en lapp fastsatt med texten ”Jenny Lind-föreställningen”. Jenny Lind (1820–1887) var ju sin tids mest hyllade operasångerska och hälften av bilderna tycks härröra från en föreställning som handlar om henne. Här är gott om stärkkragar och polisonger och andra typiska modeattribut från 1800-talets första hälft. Men vilken pjäs det rör sig om har jag gåt bet på att fastställa.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH10IDrXJZtvTIbYXJjVNkB4OOSz4uFpCC6kv16MCs5Czdr1jpLsHazMHwLpkEudB3am7WkLE5Ax2O3DZ4j1gE4s2rYzOdWJyyvsdvV-9Ve2zDOdeyupye0HayuAX5qgcm6Hq9jYgcrgQFD4CgOPnO8JUN0O6X1BKxdOrRqi8sL3dvrYaEwvPSOROKlw/s4629/Gunnels%20teater_3.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3558" data-original-width="4629" height="492" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH10IDrXJZtvTIbYXJjVNkB4OOSz4uFpCC6kv16MCs5Czdr1jpLsHazMHwLpkEudB3am7WkLE5Ax2O3DZ4j1gE4s2rYzOdWJyyvsdvV-9Ve2zDOdeyupye0HayuAX5qgcm6Hq9jYgcrgQFD4CgOPnO8JUN0O6X1BKxdOrRqi8sL3dvrYaEwvPSOROKlw/w640-h492/Gunnels%20teater_3.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här spelas det kort och röks cigarr. Även damer får vara närvarande vid spelbordet. <br /><i>Foto: Valter Gudbrand</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Inte heller har jag lyckats identifiera någon av skådespelarna och riktigt säker på att bilderna är tagna på Kalmar Teater är jag faktiskt inte heller.</span></p><p><span style="font-size: large;"><span>Valter Gudbrand, som titulerades hovfotograf, var född i Nässjö 1907. Han öppnade ateljé i Kalmar </span>1935 på Larmgatan 24 – där Lilla Puben återfinns i dag – och flyttade sedan därifrån till Storgatan 25. På den adressen huserar numera Swedbank i ett hus som inte fanns på Gudbrands tid.</span></p><p><span style="font-size: large;">Redan 1952 sålde Gudbrand, enligt uppgift på grund av ohälsa, rörelsen till Owe Wallander, även han hovfotograf. Den överläts i sin tur till Leif Ehnemark 1972 och drivs sedan länge av Elisabet Ehnemark på Kaggensgatan.</span></p><p><span style="font-size: large;">Av allt att döma tillfrisknade Valter Gudbrand. Han avled först 1999 vid 92 års ålder på Öland. Då var han sedan ett drygt år änkling efter sin hustru Zaida Irene, född i Sundsvall 1914.</span></p><p><span style="font-size: large;">I telefonkatalogerna från 1990-talet tituleras Gudbrand ”fd hovfotograf” men vad han försörjt sig på sedan han sålt fotoateljén 1952 har jag inte lyckats att utröna.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNktwWX5fXs6W4olhhKYCwxpmTZhykV01pAFKCNXwyuHjJcZUgS3a0qStPu_2QSr8EXpNNEqIosW4gY8uDUUD4R8FxCPdyC-n1cn6DHp3fAMnTB1Gc2JV-sbvwSw4P3USrd6Q1_kd6QvfGi0YCY5WASKs81wCcaPlaKq2Sc3YWNO64u1BMRvotkIaGew/s4580/Gunnels%20teater_13.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3651" data-original-width="4580" height="510" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNktwWX5fXs6W4olhhKYCwxpmTZhykV01pAFKCNXwyuHjJcZUgS3a0qStPu_2QSr8EXpNNEqIosW4gY8uDUUD4R8FxCPdyC-n1cn6DHp3fAMnTB1Gc2JV-sbvwSw4P3USrd6Q1_kd6QvfGi0YCY5WASKs81wCcaPlaKq2Sc3YWNO64u1BMRvotkIaGew/w640-h510/Gunnels%20teater_13.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Tre hembiträden eller servitriser och en rävboa som nästan inte verkar riktigt avliden. Bilden är förmodligen från samma föreställning som den där herrarna dricker brännvin.<br /><i>Foto: Valter Gudbrand</i></span></td></tr></tbody></table><p><span style="font-size: large;">Pjäsen på de andra bilderna tycks utspela sig i ett med fotografierna tämligen samtida 40-tal. Här finns brännvinsflaskor med skruvkork, hembiträden och stiliga unga män i moderna kostymer.</span></p><p></p><p><span style="font-size: large;"><span>Hur kom det sig att Valter Gudbrand anlitades för att fotografera de här bilderna? </span>Kanske började ett resande teatersällskap sin turné i Kalmar och passade på att anlita en lokal fotograf för att ta reklambilder.</span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><p><span style="font-size: large;">Den som vet mer om pjäserna och skådespelarna är mer än välkommen att höra av sig.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgraM4KwFkirlT2afKiNmoKds5vKqMjD0i_XcI8lHjATOwoFRefHqxEO9fnl2qNAB8pGuJtU3bQsOei7F2PkP34QS29i99ada7MYKRZZzgdpca6eeNgtlUfm6k7ERspiqU8kIoUc6WgIvBOPMmZl8ec9LG7nbm2EWjPz2X-vUPX0USE4O4e_NhDIi7XaQ/s3684/Gunnels%20teater_5.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3639" data-original-width="3684" height="632" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgraM4KwFkirlT2afKiNmoKds5vKqMjD0i_XcI8lHjATOwoFRefHqxEO9fnl2qNAB8pGuJtU3bQsOei7F2PkP34QS29i99ada7MYKRZZzgdpca6eeNgtlUfm6k7ERspiqU8kIoUc6WgIvBOPMmZl8ec9LG7nbm2EWjPz2X-vUPX0USE4O4e_NhDIi7XaQ/w640-h632/Gunnels%20teater_5.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Det var på just den här bilden en lapp med upplysningen ”Jenny Lind-föreställningen” hade fästs med ett gem. Gissningsvis är det sångerskan Jenny själv skådespelerskan till höger gestaltar.<br /><i>Foto: Valter Gudbrand</i></span></td></tr></tbody></table><br /><div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>DEL 2</b></span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;"><b>För en vecka sedan visade vi här på Torget i Östra Småland upp några gamla teaterfotografier som vi inte visste mycket mer om än att de med tämligen stor säkerhet var tagna i Kalmar, förmodligen på 40-talet. Tack vare Sidney Karlsson – populär aktör i Kalmarrevyn på 70- och 80-talet – har vi nu fått reda på mycket mer om bilderna och om Magda Holm, en av 20-talets stora film- och teaterstjärnor. Hon lämnade Stockholm, gifte sig med rådman Erik Ernberg i Kalmar och skrev i många år teaterkritik i <i>Östra Småland.</i></b></span></div><div><span style="font-size: large;"><i><br /></i></span></div><div><span style="font-size: large;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiNLCBmDCdF3idUofixEdxyRL4p3YgA5mmJsERM2oJGfrSLtBXdgMfYtxJvdWDegrHdtvlAXyncbaS4_gMsSJKPjCLCkxk-iuVur38LzFWJ_gGwBV4RXSm9-FtUcL4qitp6S0WK4EvE_Ld6lKDjoMOGiFeYF4oF-ZDhI8MJ4F0Mgt7lAWTKvO66GDQWw/s3507/Sidney%20Karlsson%201990%20Foto%20PeO%20Larsson_0001.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3507" data-original-width="2320" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiNLCBmDCdF3idUofixEdxyRL4p3YgA5mmJsERM2oJGfrSLtBXdgMfYtxJvdWDegrHdtvlAXyncbaS4_gMsSJKPjCLCkxk-iuVur38LzFWJ_gGwBV4RXSm9-FtUcL4qitp6S0WK4EvE_Ld6lKDjoMOGiFeYF4oF-ZDhI8MJ4F0Mgt7lAWTKvO66GDQWw/w424-h640/Sidney%20Karlsson%201990%20Foto%20PeO%20Larsson_0001.jpg" width="424" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Rutinerade lokalrevyaktören Sidney Karlsson (1934–2021), fotograferad 1990.<br /><i>Foto: PeO Larsson/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table></span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Sidney ringde och berättade att han direkt känt igen de glada herrarna som just skulle till att ta sig en tår på tand som läkaren Åke Befrits och Thorbjörn Wennerberg, rektor på Högalids folkhögskola. Även Hally Ohlsson, gift med länsveterinären Lorentz Ohlsson var lätt att identifiera.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdSrxflApmqV6gwBD-N3ah07c3a8t00pEM2IO2x03vBwvq0VepJYGGI1JJmQULOgCcM_Q37df3IvX_jd7gPzWqUnclMT9MrgWIpiRnROlojsiegGuH8K5dfMNzjurYqUto42f6xbBJwCTk6HA7dX7xqi8EoGCiOcSPsi9fp-IFrs1MdNUVVbJkg6ArGA/s5344/Gunnels%20teater_10.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3034" data-original-width="5344" height="364" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdSrxflApmqV6gwBD-N3ah07c3a8t00pEM2IO2x03vBwvq0VepJYGGI1JJmQULOgCcM_Q37df3IvX_jd7gPzWqUnclMT9MrgWIpiRnROlojsiegGuH8K5dfMNzjurYqUto42f6xbBJwCTk6HA7dX7xqi8EoGCiOcSPsi9fp-IFrs1MdNUVVbJkg6ArGA/w640-h364/Gunnels%20teater_10.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">På Kalmar Teater satte Magda Holm 1948 upp sin egen pjäs <i>Bara av en händelse.</i> Hon hade skrivit den redan under sina år i Stockholm. Pauline Brunius, Dramatenchef 1938–1948, var intresserad men ville att Magda skulle göra om den till en enaktare, vilket hon inte gick med på. I stället fick stycket sin urpremiär med Magdas egen amatörensemble i Kalmar. Hon regisserade förstås själv och spelade även huvudrollen som fyrvaktardottern Wanda, längst till höger på bilden. Trots att hon var 50 år hade hon enligt den samtida kritiken inga som helst problem att gestalta en betydligt yngre kvinna. Övriga på bilden är från vänster Hally Ohlsson som spelade Wandas mor trots att hon bara var ett år äldre än Magda, Sven-Gunnar Sohlberg som fyrvaktarens son, Åke Befrits som tullare, Thorbjörn Wennerberg som den tyranniske fyrvaktaren och Håkan Walander som lotsen. <br /><i>Foto: Valter Gudbrand</i> </span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Men framför allt kunde han berätta om Magda Holm-Ernberg, som förekom i servitrisutstyrsel på en av bilderna. När Sidney gick på läroverket i Kalmar i början av 50-talet hade han och hans gode vän Heinz Hopf – sedermera på Dramaten och TV-teatern – ingått i en teatergrupp som leddes av henne. Sidney minns Magda Holm med värme. Men hon var krävande:</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">– En gång beklagade jag mig över att jag var nervös inför en föreställning. Då sa hon ”du är inte alls nervös, du är bara högfärdig”.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6hIHt3j-KHqnQc9vv1HzVmfr6ilClF5--gEPlzrjbFNLQBz_qVh5g2hmz5BfS1x4JhG5X9dM581ccYChHNC-zGo2H3ajejT2RbxoK9PcEn0V_9aSj3LEM8z05uwQfiwfzYOTeKaqGysFM7gucdwfFjcMRISImIr1QAgDJWnnBwjKfzFaLKpIgX1aihQ/s4469/Gunnels%20teater_11.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4469" data-original-width="3682" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6hIHt3j-KHqnQc9vv1HzVmfr6ilClF5--gEPlzrjbFNLQBz_qVh5g2hmz5BfS1x4JhG5X9dM581ccYChHNC-zGo2H3ajejT2RbxoK9PcEn0V_9aSj3LEM8z05uwQfiwfzYOTeKaqGysFM7gucdwfFjcMRISImIr1QAgDJWnnBwjKfzFaLKpIgX1aihQ/w528-h640/Gunnels%20teater_11.jpg" width="528" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Magda Holm i scen som förmodligen även den är hämtad ur hennes egen pjäs <i>Bara av en händelse.</i> Men vem mannen i soffan är vet vi fortfarande inte. <br /><i>Foto: Valter Gudbrand</i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Magda Holm satte upp en mängd föreställningar med amatörskådespelare i Kalmar. Amatörerna hörde hemma i stans ”fina” kretsar och Sidney berättar att folk fyllde salongen för att se hur de lokala kändisarna bar sig åt på scenen. </span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">En av pjäserna var <i>Kära släkten,</i> samma stycke som Magda Holm gjort sin första stora roll i på Dramaten i januari 1919 (redan i december 1917 gjorde hon debut i en liten roll i Rostands klassiker <i>Cyrano de Bergerac).</i></span></div><div><span style="font-size: large;"><i><br /></i></span></div><div><span style="font-size: large;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2e1CZZL_y2vk1xCkVDcWXFBdLl3Utbh1aMtlTj9EWDs8zlGLgG5H408Cpsh72Q5l5x-nwlcB6NGWJCo_H4ETGWDzVEMtT1eKHtR8ifAyIN2MCUmvlPqnApfWWcxau_bN1ze9gpaXIVGH-mGzP3HbbTlBW6lmh4_X-KI5wEXJ7jMmsQgll7Wj6FpuRhQ/s4603/Gunnels%20teater_12.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4603" data-original-width="3552" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2e1CZZL_y2vk1xCkVDcWXFBdLl3Utbh1aMtlTj9EWDs8zlGLgG5H408Cpsh72Q5l5x-nwlcB6NGWJCo_H4ETGWDzVEMtT1eKHtR8ifAyIN2MCUmvlPqnApfWWcxau_bN1ze9gpaXIVGH-mGzP3HbbTlBW6lmh4_X-KI5wEXJ7jMmsQgll7Wj6FpuRhQ/w494-h640/Gunnels%20teater_12.jpg" width="494" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Thorbjörn Wennerberg som fyrvaktaren och Hally Ohlsson som hans hustru i Magda Holms ”Bara av en händelse”. <br /><i>Foto: Valter Gudbrand</i></span></td></tr></tbody></table><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Magda Holm föddes i Gamleby i norra Kalmar län 1898, som dotter till Anna Kristoffersson och sjökaptenen Knut Holm, sedermera hamnkapten i Gamleby. Knut hade länge hållit till i USA och närde egna skådespelardrömmar. På 1890-talet fick han gestalta Löpar-Nisse i en uppsättning av <i>Värmlänningarna</i> i Chicago, rimligen inför en publik av svenska invandrare. Mottagandet blev enligt Holm själv ”blandat”.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">I stället startade han Holms Yachtvarv hemma i Gamleby där han byggde snabba segelbåtar tillsammans med sina söner Yngve och Tore. Yngve vann ett olympiskt guld och Tore vann två och dessutom tre brons 1920–1948. </span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_ZJpRWOLMVHBE4aOfZwlRo6I7n4HX9jSLj_9khKeiFt_HobXIdxQUeYaLH5if4WWz59wsR9CLEW3gDKrcNJNdVC5JZaZDSR0JFISzZ2UBl7IpgznvQv1JyjFQtrnYiG6op3MMOTPZEq3M0HkpzCVZumpRA16bLNUZEh3jflbL5K3i_lcLdCulJ31y-g/s4000/Fo92959A.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2846" data-original-width="4000" height="456" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_ZJpRWOLMVHBE4aOfZwlRo6I7n4HX9jSLj_9khKeiFt_HobXIdxQUeYaLH5if4WWz59wsR9CLEW3gDKrcNJNdVC5JZaZDSR0JFISzZ2UBl7IpgznvQv1JyjFQtrnYiG6op3MMOTPZEq3M0HkpzCVZumpRA16bLNUZEh3jflbL5K3i_lcLdCulJ31y-g/w640-h456/Fo92959A.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Knut Holm byggde sin första kappseglingsbåt, den hette <i>Bris,</i> på vinden i ett uthus i Gamleby 1902. För att få ut båten fick man göra ett rejält hål i väggen och taket. Lilla Magda, ännu inte fyra år fyllda, sitter redan i båten. Hennes äldre bröder Yngve och Tore finns också med på bilden. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/021015779574/den-forsta-i-gamleby-byggda-kapplopningsbaten-av-knut-holm-pa-vinden-i" target="_blank">Bild ur Sjöhistoriska museets arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Magda var skicklig seglare redan i tioårsåldern och blev ett återkommande inslag vid Sandhamnsregattorna. Inte nog med att hon var en av de första kvinnliga tävlingsseglarna; hennes besättning var också kvinnlig. Båten <i>Bimbi</i> hade storebror Yngve byggt 1918.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOvysZ5hNyKiTo-CQyv-lHSDgbq9dN6lGI0P-1EhswKYTnHUr71RIhNz0EdXkl0Lig0-N9jyabm95YErgozclhGe4pujo_THfoIoJ5V-mWD-ybe_nxlBZ407lsODlBDRu53Wvx1O_qpw1zyf1MH54ltd1LnOfdlYfoABhAurtvChqF1nNfW1bZJwyOaA/s1496/1500x1500-2_17378.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="996" data-original-width="1496" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOvysZ5hNyKiTo-CQyv-lHSDgbq9dN6lGI0P-1EhswKYTnHUr71RIhNz0EdXkl0Lig0-N9jyabm95YErgozclhGe4pujo_THfoIoJ5V-mWD-ybe_nxlBZ407lsODlBDRu53Wvx1O_qpw1zyf1MH54ltd1LnOfdlYfoABhAurtvChqF1nNfW1bZJwyOaA/w640-h426/1500x1500-2_17378.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Magda Holm och hennes kvinnliga gast seglar rejält påpälsade på den här bilden ur <i>Vecko-Journalens</i> seglingsnummer som gavs ut i samband med Göteborgsregattan 1923. </span></td></tr></tbody></table></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Men om sönerna uppfyllde faderns marina ambitioner, så var det dottern som förverkligade teaterdrömmarna. Som 17-</span></div><div><span style="font-size: large;">åring skickades hon till Köpenhamn för att undervisas av skådespelerskan Sophie Mantzius, även känd som Soffy Walleen. </span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjwBK7xKTOLDsEpLPsKR7QsTa_fKCs-7GzREDDytBHgfK7oJem6FrmRgjONhOEBkMYFrtK28UNUfYvmNEBcC3ZLpxsmnG2Kq0FuwuJnv-jh2-SIh2dSlvHFgOdlTIELusUuhFizs2I09kG8ib0rcJiriDxf1YIgDMByE2aOccKEkyeijGBaQ5MNjFsSA/s1659/Soffy_Walleen_by_Peter_Newland.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1659" data-original-width="1073" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjwBK7xKTOLDsEpLPsKR7QsTa_fKCs-7GzREDDytBHgfK7oJem6FrmRgjONhOEBkMYFrtK28UNUfYvmNEBcC3ZLpxsmnG2Kq0FuwuJnv-jh2-SIh2dSlvHFgOdlTIELusUuhFizs2I09kG8ib0rcJiriDxf1YIgDMByE2aOccKEkyeijGBaQ5MNjFsSA/w414-h640/Soffy_Walleen_by_Peter_Newland.jpg" width="414" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Soffy Walleen (1861–1940), legendarisk dansk skådespelerska och teaterinstruktör. Magda Holms lärare i Köpenhamn.<br /><i><b><a href="http://www5.kb.dk/images/billed/2010/okt/billeder/object467093/da/" target="_blank">Foto: Peter Newland/Det Kgl. Biblioteks billedsamling</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Ett år senare började Magda på Dramatens elevskolas i Stockholm. Snart släpptes hon upp på stora scenen och gjorde sedan karriär i raketfart, framför allt som ”förtjusande ungflicksaktris och lysande komedienne”. Fram till 1923 hann hon med 25 roller, allt från skäligen enkla komedier till Shakespeare och Strindberg. Hon spelade även på andra stora Stockholmsscener som Oscars, Vasateatern och Blancheteatern, ofta mot tidens superstjärna Gösta Ekman. Hon gifte sig 1924 med regissören, direktören och tävlingsmotorcyklisten Gunnar Andersson.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTNeYvKn-DDgOIrUv5xfz0ehOG3d8QnVU41dyPruN-AZDG_Fvb79uXoGgrQ7TKM0h2lw0iv12uIp37RoTXYyns4SeXAEXvr_aUiBM5hiaLPRsmC71jodHWrM1pKEXSRpqU3ZT2XT5HVDdo_Mgvy8vpoAzux4CYjIdhH4qpR9Yusqpe4lT_zfm5nHRCiA/s3189/Magda%20Holm%20-%20Kiki%20Lundh_0002.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3189" data-original-width="916" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTNeYvKn-DDgOIrUv5xfz0ehOG3d8QnVU41dyPruN-AZDG_Fvb79uXoGgrQ7TKM0h2lw0iv12uIp37RoTXYyns4SeXAEXvr_aUiBM5hiaLPRsmC71jodHWrM1pKEXSRpqU3ZT2XT5HVDdo_Mgvy8vpoAzux4CYjIdhH4qpR9Yusqpe4lT_zfm5nHRCiA/w184-h640/Magda%20Holm%20-%20Kiki%20Lundh_0002.jpg" width="184" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Magda Holm som Katja Kock i <i>Flickan i frack</i> från 1926. Hon fick lysande recensioner: ”käck och intagande”, ”härligt naturlig i sin glittrande munterhet”, ”pikant och hurtig på en gång, har en kultiverad apparition och spelar med en säker rutin”, ”verkligen förstklassig kraft” med mera i den stilen.<br /></span></td></tr></tbody></table></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Och så gjorde hon film, totalt åtta under åren 1924–1932. Samtliga var stumfilmer utom den sista, <i>Svärmor kommer.</i> Ojämförligt största succén, både hos kritiker och publik, gjorde <i>Flickan i frack</i> från 1926, byggd på en berättelse av Hjalmar Bergman. </span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgejvFA84yI2SfSJVqbKaRgBUu5f0hUf1368wE5dnt64dA12T9yZj76jftqPwquaKf_xkMnvCCW5R5FDfzNztfoQzGAmm2ekCpZYGlYC68KgQYLjg8KjciLRnrdVhdUe_lxS8t41PFlGDa6UOB7v5w-ds-vuv8MvhlNjiu3SXMsx5iE77WNSO_1nrl5GA/s1556/Flickan%20i%20frack.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1556" data-original-width="1020" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgejvFA84yI2SfSJVqbKaRgBUu5f0hUf1368wE5dnt64dA12T9yZj76jftqPwquaKf_xkMnvCCW5R5FDfzNztfoQzGAmm2ekCpZYGlYC68KgQYLjg8KjciLRnrdVhdUe_lxS8t41PFlGDa6UOB7v5w-ds-vuv8MvhlNjiu3SXMsx5iE77WNSO_1nrl5GA/w420-h640/Flickan%20i%20frack.jpg" width="420" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i>Flickan i frack</i> av Hjalmar Bergman, här i en studiecirkelsutgåva från 1961, som råkar stå i min egen bokhylla. Omslagsbilden är gjord av Sonja Ceder (1917–2001), som annars var mest känd som keramiker.</span></td></tr></tbody></table></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Filmens stora stjärna är Magda i rollen som Katja Kock. Hennes far unnar henne ingenting, framför allt inte snygga kläder. Så för att kunna gå på bal lånar hon i desperation en frack av sin bror – spelad av Erik Zetterström, alias kåsören och revyförfattaren Kar de Mumma. På balen röker hon cigarr, dricker jättegrogg och dansar med unga damer. Samt med sin kavaljer Ludwig, spelad av Einar Axelsson.</span></div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4vjZg9424xGDvZKp5p5qK9OtcHN6lSeM1vZiOx8nfbp54q-PdUIpD4s8H3oiUKY-X7wTVwiqdPOTiQY68DtkUVaX05Ba_r1m5usGSfv0LBANGYsreU8PgtMw9uKlWNrg7go0idmesROi0B_sMhDiHog-Dv-M9ZzUjubbrMnfMVAwrS1UDVWIDcoE_7Q/s3077/PHO_215_3593.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3077" data-original-width="2328" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4vjZg9424xGDvZKp5p5qK9OtcHN6lSeM1vZiOx8nfbp54q-PdUIpD4s8H3oiUKY-X7wTVwiqdPOTiQY68DtkUVaX05Ba_r1m5usGSfv0LBANGYsreU8PgtMw9uKlWNrg7go0idmesROi0B_sMhDiHog-Dv-M9ZzUjubbrMnfMVAwrS1UDVWIDcoE_7Q/w484-h640/PHO_215_3593.jpg" width="484" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Hjalmar Bergman (1883–1931). <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/0210111530658/hjalmar-bergman" target="_blank">Bild ur Västernorrlands museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div><span style="font-size: large;">Hjalmar Bergman hade ett komplicerat förhållande till sin sexualitet – ja, till livet överhuvudtaget – något som bara blev mer accentuerat med åren. Att döma av recensionerna uppfattades inte alls de undertonerna av samtiden. Men för nutida 20-talsvurmare i allmänhet och i synnerhet i queersammanhang har<i> Flickan i frack</i> kommit att bli rena kultfilmen. Denna mer eller mindre bortglömda feministiska komedi, regisserad av <b><span style="font-family: arial;"><a href="https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=58282#biography" target="_blank">Karin Swanström,</a></span></b> restaurerades 2008, vilket blev början på ett sensationellt segertåg världen runt. <i>Flickan i frack</i> väckte till exempel stor uppmärksamhet vid 2014 års stumfilmsfestival i San Francisco och har hyllats även när den visats i Sverige. Kanske något för Kalmarsund Pride?</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_Ft2bX85JwW5H3iXVyqblWbIRK6z--wIoiY0POmqXPj6Gm-sWSCwSOWADkj2SMNErt7BmK5CouEdeS6vYDIdiqR9fqVLF1Pd3kyvTtpzu5GtGgsi6_WVpCqEVjtf1xvqgeH02Jk9JdWi_gXEB6HRwSE3eEeGna_tSM8N41AQ4ed8jiZ23j_i6fknRyQ/s507/2014-09-01-girltails2.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="336" data-original-width="507" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_Ft2bX85JwW5H3iXVyqblWbIRK6z--wIoiY0POmqXPj6Gm-sWSCwSOWADkj2SMNErt7BmK5CouEdeS6vYDIdiqR9fqVLF1Pd3kyvTtpzu5GtGgsi6_WVpCqEVjtf1xvqgeH02Jk9JdWi_gXEB6HRwSE3eEeGna_tSM8N41AQ4ed8jiZ23j_i6fknRyQ/w640-h424/2014-09-01-girltails2.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Katja Kock, alias Magda Holm, blossar cigarr, ett då för tiden – och ofta än i dag – synnerligen manligt attribut. Bild ur filmen <b><a href="https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=3616" target="_blank"><i>Flickan i frack.</i> </a></b><br /></span></td></tr></tbody></table></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Magda Holm-Ernberg var mor till tre barn: sonen Jarl i sitt andra äktenskap och sedan tidigare sonen Tom och dottern Anja. Både Jarl, som blev advokat, och hans pappa, rådmannen Erik, medverkade i Magdas uppsättningar i Kalmar. </span></div><div><br /></div><div><span style="font-size: large;">Magda Holm-Ernberg avled i Kalmar 1982. Hon är begravd i Västervik.</span></div></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi50s5NiuDGjwIFCobl-14QWVhY8j8EqiWi4WYIX4R399lj6WYtumoiMMYdA3Vcyv2H0LrwEQP9uRZWS7aLJvk5VKepUJP3il7377HAzi_EwtOgF-C155wGuDkc0B4ptuZi24q2eUffV5gQCuKWRNGTtEEMkUJ7lVxYGFLUTRpmh__VGUNr1PjMK1kX3g/s1200/Magda%20Holm%20-%20Kiki%20Lundh_0004.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="842" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi50s5NiuDGjwIFCobl-14QWVhY8j8EqiWi4WYIX4R399lj6WYtumoiMMYdA3Vcyv2H0LrwEQP9uRZWS7aLJvk5VKepUJP3il7377HAzi_EwtOgF-C155wGuDkc0B4ptuZi24q2eUffV5gQCuKWRNGTtEEMkUJ7lVxYGFLUTRpmh__VGUNr1PjMK1kX3g/w450-h640/Magda%20Holm%20-%20Kiki%20Lundh_0004.jpg" width="450" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Magda Holm-Ernberg (1898–1982) flyttade till Kalmar 1940 och blev djupt och varaktigt engagerad i stans föreningsliv, särskilt i Husmodersföreningen (därav kopplingen till Gunnel Bergs mamma). Här är Magda på en bild från 1960-talet.<br /><i>Bilden hämtad ur Kiki Lundhs Jag ger dig mitt liv – Om fjorton kvinnor i Kalmar (1997)<br /></i></span></td></tr></tbody></table></div><div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><i><br /></i></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><i>Bearbetade och utvidgade versioner av texter som var publicerade i Östra Småland den 3 och 10 september 2016</i></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><i><br /></i></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><i>© Klas Palmqvist</i></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><br /></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>STORT TACK</b> till <b>Gunnel Berg,</b> som ställde Valter Gudbrands teaterbilder först till <i>Östra Smålands </i>och sedan till Kalmar läns museums förfogande, samt till <b>Sidney Karlsson</b> som kunde berätta om Magda Holm och identifiera de flesta amatörskådespelarna på bilderna. Samtliga elva bilder Gunnel hittade i sin mors kvarlåtenskap är nu skänkta till <b><a href="https://digitaltmuseum.se/search/?q=Gunnel+Berg+Klas+Palmqvist" target="_blank">Kalmar läns museum och finns utlagda på länsmuseets avdelning på Digitalt museum.</a></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>KÄLLOR</b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="https://www.bokborsen.se/?g=0&c=0&q=Kiki+Lundh+jag+ger+dig+mitt+liv&qa=&qt=&qi=&qs=&f=1&fi=&fd=&fs=&pb=&_s=created_at&_d=desc" target="_blank">Kiki Lundh: Jag ger dig mitt liv – Om fjorton kvinnor i Kalmar (Borgholm 1997)</a></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="http://www.gamlebyhembygdsforening.se/historia/foretag/holms-varv/magda-holm/" target="_blank">Gamleby Sockens Hembygdsförening</a></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="https://www.dramaten.se/rollboken?detail=person%2C3228&type=search_type_persons&search=Magda+holm" target="_blank">Rollboken på Dramatens hemsida</a></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="https://www.antikvariat.net/sv/search/Nordisk%2BFamiljeboks%2Bsportlexikon?bookseller=all&letter=all&product_group=all&period=all&currency=SEK" target="_blank">Nordisk Familjeboks sportlexikon del IV (Stockholm 1941)</a></b></span></div></div>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-32930965977495372782023-01-19T20:51:00.003+01:002023-01-19T21:06:39.420+01:00Lördagsnöje att tigga och titta på lik<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgS0oZrb3kzbnWrOMIzx_SJgqRKxTHIAsES1w_YVaKL7CT_XVHNAzKhrS7iEuc5JXwzaYhcVpdkRJ0uBvi1QCqokoZIVk1S1FHWEs7vJKWLbZKmOngaVqpt-ShJWcMeIEJv93P1v7aL7Pd7XPNyv_zCPoBG3UcQnLvUWo_D_7u050_V6eBFwmpXTqyEtQ/s1695/Herman%20Sandberg%205.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1153" data-original-width="1695" height="436" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgS0oZrb3kzbnWrOMIzx_SJgqRKxTHIAsES1w_YVaKL7CT_XVHNAzKhrS7iEuc5JXwzaYhcVpdkRJ0uBvi1QCqokoZIVk1S1FHWEs7vJKWLbZKmOngaVqpt-ShJWcMeIEJv93P1v7aL7Pd7XPNyv_zCPoBG3UcQnLvUWo_D_7u050_V6eBFwmpXTqyEtQ/w640-h436/Herman%20Sandberg%205.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Hos Bröderna Berggren kunde man få sig en femöring på lördagarna. Huset i hörnet av Storgatan och Kaggensgatan var ett av flera som revs när Domus – sedermera benämnt Kvastenhuset – byggdes på 1960-talet. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><p><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><b>Folklivsforskaren Walter Welin intervjuade 1941 ett antal Kalmarbor, som fick svara på frågor om allt från till tiggare till spöken. En del av de tillfrågade var välkända profiler i stan, andra var alldeles ”vanliga” Kalmarbor.</b></span></p><p><span style="font-size: large;">Konsul Gunnar E Berggren, född 1882, och innehavare av konfektionsfirman Bröderna Berggren, berättade om sin barndoms lördagar:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Något som var ganska karakteristiskt och egendomligt för Kalmar var lördagstiggeriet. Varje lördag gick de fattiga omkring i butikerna och fick en slant, fem eller tio öre, som var betydligt mera på den tiden än nu. Vi hade ju en stor affär på den tiden redan, och jag minns mycket väl hur jag en gång i slutet av 1880-talet fick gå ned i affären med en stor påse femöringar, som jag skulle dela ut till alla som kom. Det kom gubbe på gubbe, och rätt vad det var kom det en, som jag tyckte också såg ut att behöva en slant. Jag gav honom en femöring, men just i detsamma kom far springande fram till mig, men då var karln redan utanför dörren.</span></p><p><span style="font-size: large;">– År du tokig, pojke, sa far. Det var ju lantbrukare Pettersson, en av de rikaste i trakten.</span></p><p><span style="font-size: large;">Berggren höll sig inte för god för att tigga själv:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Fabrikör Sundberg brukade alltid dela ut snus. De fick ett ”lördagspaket” alla som kom. Han delade även ut tioöringar. Det kom även barn av bättre familjer, som fick sig en tioöring, vilken genast omsattes i bakelser hos Wilmas konditori.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Jag köper alltid mina cigarrer hos dig, brukar jag i dag säga till fabrikör Sundberg, ty jag glömmer inte hur många tioöringar jag fått av dig när jag var liten pojke!</span></p><p><span style="font-size: large;">En tioöring i slutet av 1880-talet motsvarar i dagens penningvärde ungefär 6,50 kronor.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4_eClYJ2-k4gTL5UvINPzuyUjjg_59_FTC4Vz12W64wJalCq1LYSsnjrHJtt2Ov2uCVu32y9m7Nm5mTcp4TAtaWJpq4CxSTfW4Twej2dx6k4gRwOvIHuMp70fUj6lQsQBLZJEshnt_68-2DF75poUk13vkDBqwfy6fwUDMzBvxaObNHtSoWkF9y0a8g/s487/GEBerggren.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="487" data-original-width="339" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4_eClYJ2-k4gTL5UvINPzuyUjjg_59_FTC4Vz12W64wJalCq1LYSsnjrHJtt2Ov2uCVu32y9m7Nm5mTcp4TAtaWJpq4CxSTfW4Twej2dx6k4gRwOvIHuMp70fUj6lQsQBLZJEshnt_68-2DF75poUk13vkDBqwfy6fwUDMzBvxaObNHtSoWkF9y0a8g/w446-h640/GEBerggren.jpg" width="446" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Konsul Berggren med cigarr, säkerligen införskaffad hos tobaksfabrikör Sundberg. <br /><i>Foto ur "Kalmar län – Porträttgalleri" (1926)</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Berggren hade också mer makabra minnen:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Någonting som förr var mycket vanligt och uppskattat var att gå omkring och titta på lik. Det var ett mycket gouterat ”nöje”. När en person var död, ställdes han eller hon ut i en likbod, och då kläddes boden med vita lakan och grönt, och så skulle det tittas på liket. Skolpojkar tyckte alltid att det var ett stort nöje att gå på sådana evenemang. Vi pojkar tyckte faktiskt att det var roligt att titta på lik.</span></p><p><span style="font-size: large;">Kyrkogårdsförvaltare Andersson, född 1877, bekräftade Gunnar Berggrens uppgifter om Kalmarbornas sedvänja att beskåda lik när han berättar om hur sjömän begravdes i Kalmar:</span></p><p><span style="font-size: large;">– De brukade ställa ut liken på gårdarna, och folk gick alltid och besåg dem. När sjöfolk ställdes ut, stod alltid två svenska flaggor bredvid. På kistan var ett bårkläde med två silverskepp på. Det var när sjöfolk begrovs. De fick låna det på Sjömanshuset. Det bårklädet skulle enligt vad som sades vara skänkt redan på 1770-talet av någon dam, som intresserade sig för sjöfolket. Så småningom försvann seden att gå och se på lik.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-Fvd3JUlYUoPmb1scIXXxzQC-luhzeQJ_3I3TbrUaY3xNInTBwWz8rInd6JGeM26tuo0OnmKR0riw9-LaCx0edw_cRfvtn6SWMHtD9ulCR2bP0ZDX7EUpDtS-Y0CmYj-gFgcVkrU2PkpI4m8zZZZijCibtPDvCZChwAN03TqD8NlgRa_81Uayk20eFQ/s4241/Sjo%CC%88strand%20%E2%80%93%20Gamla%20Kalmarbilder%203_0077.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2885" data-original-width="4241" height="436" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-Fvd3JUlYUoPmb1scIXXxzQC-luhzeQJ_3I3TbrUaY3xNInTBwWz8rInd6JGeM26tuo0OnmKR0riw9-LaCx0edw_cRfvtn6SWMHtD9ulCR2bP0ZDX7EUpDtS-Y0CmYj-gFgcVkrU2PkpI4m8zZZZijCibtPDvCZChwAN03TqD8NlgRa_81Uayk20eFQ/w640-h436/Sjo%CC%88strand%20%E2%80%93%20Gamla%20Kalmarbilder%203_0077.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="white-space: pre;"> </span><span style="font-family: arial; font-size: large;">Fattighusgården i Kalmar på 1880-talet, som John Sjöstrand tecknade den i sin bok ”Gamla Kalmarbilder 3” (1937). Fattighuset var inrymt i en gammal kasern – till vänster på bilden – och Sjöstrand skriver att ”gårdsinteriören var lika ruskig och smutsig som förfallen”. I stugan mitt i bilden bodde kokerskan.</span></td></tr></tbody></table><p><span style="font-size: large;">Andersson berättade också om hur det gick till när de avlidna från fattighuset fördes till Södra kyrkogården:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Nu skall jag tala om hur trist det var när de begrov fattigliken. Där nu Riksbanken ligger [det stora bruna huset som ligger först på höger hand om man går Södra Långgatan österut från Centralstationen] låg förr fattighuset. Därifrån skulle sex av hjonen bära likkistan till Södra kyrkogården. De utgick från fattighuset, och sträckan var ju rätt så lång. Första vilopunkten var vid Höga Vallen vid stationen, andra var vid Rotundan vid fängelset och den tredje anhalten mitt för Stiftelsen Hemmet [nuvarande Slottshotellet]. Där satte sig gubbarna tre vid vardera sidan om kistan. Kistan satte de på gatan. Sedan fick de vila ett par gånger till innan de nådde fram till graven. Så småningom fick de vagn genom prosten Warholm, men den vagnen saknade fjädrar, så det hördes lång väg när den skraltade fram på gatorna.</span></p><p><span style="font-size: large;">Framåt sekelskiftet ersattes fattighuset av Falkenbergshemmet. Men begravningsbekymren var inte över med det, konstaterade kyrkogårdsförvaltaren:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Det hände en gång för många år sedan att gubbarna från Falkenberg en söndag kom med ett lik. Gubbarna hade av någon anledning blivit oense. och de kom ihop och slogs vid likvagnen, och jag måste skilja dem åt. Sedan var det givetvis att anmäla dem för Fattigvårdsförvaltningen. </span></p><p><span style="font-size: large;">– Det var sista gången de fick bära något lik. Efter den historien blev det kyrkogårdspersonalen, som fick hand om bärningen.</span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitlGKyn1UGyFEr4empuXSj-fi1f7NEgb0pkKQ9nejMSKr7Coux96DGNWsfdsCxYhAR39Jm_mOUgvP6mJeF_XpBBlGiWpNG0EIE44rRhlHodQ242AspPCE6w9oQVuy0BeJu9UqToMLeI3ZqsogPY-_qfky0IhySybcJXKUIwe0KNzrh9i6RKL7fF_njww/s3264/Nyttorp.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2448" data-original-width="3264" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitlGKyn1UGyFEr4empuXSj-fi1f7NEgb0pkKQ9nejMSKr7Coux96DGNWsfdsCxYhAR39Jm_mOUgvP6mJeF_XpBBlGiWpNG0EIE44rRhlHodQ242AspPCE6w9oQVuy0BeJu9UqToMLeI3ZqsogPY-_qfky0IhySybcJXKUIwe0KNzrh9i6RKL7fF_njww/w640-h480/Nyttorp.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Nyttorp är ett av få Skälbytorp som ännu finns kvar. Här bodde för länge sedan en gumma som kunde så många konster att folk var rädda att hon skulle spöka efter sin död. Huset ligger vid Timmermansgatan, alldeles söder om Ölandsleden.<br /><i>Foto: Klas Palmqvist<br /></i></span></td></tr></tbody></table><p><span style="font-size: large;">En annan begravning gällde en så kallad klok gumma, bosatt på Nyttorp, ett av torpen som lydde under Skälby gård:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Gumman, som bodde där kunde litet av varje, och när hon begrovs, var de allmänt ute och kastade eld efter henne, så att hon inte skulle gå igen.</span></p><p></p><p></p><p><span style="font-size: large;">Ytterligare ett drygt 30-tal av Welins Kalmarintervjuer finns att ta del av på <span style="font-family: arial;"><b><a href="https://www.folklivsarkivet.lu.se/sok-i-samlingarna/manuskriptarkivet/" target="_blank">Folklivsarkivet i Lund.</a></b></span> Även om det inte är alldeles enkelt att klicka sig fram till dem är det absolut värt besväret att ge sig in i manuskriptarkivet. Welins Kalmarintervjuer har beteckningarna M8081 till och med M8114. Det går också bra att logga in som gäst och sedan göra sökningar.</span></p><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 2 maj 2015</b></i></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b><br /></b></i></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></div>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-17012558808502798292023-01-12T00:31:00.027+01:002023-01-12T12:11:30.930+01:00Violinisten från Wien som hamnade på bio i Kalmar<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcsw_5_4rAdNmsvt2NujiX1ts60N7s9z-TIm_PNwkalpK3BrcPqJk7CSJNcroASMnff3JGXHTgSs-Df6TR7jA1FW9T8fDMomqpg6gCN4lefruFXf0WqMqHsjfz1A9b4c-UopeeRQoEg15JcsP45JE45wWGmAguCpDhZFV3u-FD2hhCh7cN5mx5EJM5Uw/s2362/10%20klm_kwo4177b%20copy.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1667" data-original-width="2362" height="452" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcsw_5_4rAdNmsvt2NujiX1ts60N7s9z-TIm_PNwkalpK3BrcPqJk7CSJNcroASMnff3JGXHTgSs-Df6TR7jA1FW9T8fDMomqpg6gCN4lefruFXf0WqMqHsjfz1A9b4c-UopeeRQoEg15JcsP45JE45wWGmAguCpDhZFV3u-FD2hhCh7cN5mx5EJM5Uw/w640-h452/10%20klm_kwo4177b%20copy.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Efter att ha varit stjärnmusiker i Egypten, svårt sårad soldat i första världskriget och arbetslös i det utfattiga Wien, fick Rudolf Porges en dag se en annons i tidningen om att det behövdes en violinist på en stumfilmsbiograf i en svensk landsortsstad. Det tog sedan inte lång tid för Rudolf Porges att etablera sig som en av de ledande krafterna i Kalmars musikliv. Här sitter han med gratulationstelegram i knät, omgiven av blomsterhyllningar han fått ta emot på sin 50-årsdag 1932.<br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;"><b>Den österrikiske violinisten Rudolf Porges var konsertmästare vid operan i Kairo när första världskriget bröt ut. Efter att ha överlevt att få en italiensk bajonett i magen satt han, när kriget äntligen tagit slut, arbetslös med en familj att försörja i ett utblottat Wien. Mer än tre år vid en kanon hade lett till en hörselskada som stängde de stora estraderna för honom. I stället hamnade Rudolf Porges som musiker på en stumfilmsbiograf i Kalmar. Här blev han centralgestalt i stans musikliv resten av sitt långa liv.</b></span></p><p><span style="font-size: large;">Rudolf Porges föddes 1882 som ett av nio barn till den judiske läkaren Salomon Porges och hans hustru Johanna. Sju av dem levde till vuxen ålder och den begåvade syskonskaran skulle komma att gå de mest skiftande öden till mötes i tre världsdelar. </span></p><p><span style="font-size: large;">Salomon och Johanna kom från Böhmen men flyttade tidigt till Gmünd i Kärnten i södra Österrike. Där kom de första barnen till världen, bland dem Rudolfs tre storasystrar. I början av 1880-talet flyttade familjen ytterligare några mil söderut, till den lilla staden Spittal an der Drau, där barnen växte upp.</span></p><p><span style="font-size: large;">Rudolf Porges fick så småningom plats på konservatoriet i Wien, tidens kanske mest berömda musikerutbildning, och spelade sedan med Wienerfilharmonikerna. 1905 kom han till operan i det ytterst kosmopolitiska Kairo. Han stannade i Egypten ända till krigsutbrottet 1914.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8jsahDJ_tKPHVwWmsn3CzJJjYSWHjMidWPADVVsosE2lDXvmpivv1B9GWMqSF6fDrOKmftIGt2vruXPBQj9Qa7gA141QBvWIx5t1h7GNVRQyRVGzOLhRTOpArvh7zzE_WYmOXn01pWSDgzOVXykphRtMPBoXOzphrqZ8d4t1tFiX5AkNeLe91o6rPiQ/s3386/2%20Porges-uniform.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3386" data-original-width="2063" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8jsahDJ_tKPHVwWmsn3CzJJjYSWHjMidWPADVVsosE2lDXvmpivv1B9GWMqSF6fDrOKmftIGt2vruXPBQj9Qa7gA141QBvWIx5t1h7GNVRQyRVGzOLhRTOpArvh7zzE_WYmOXn01pWSDgzOVXykphRtMPBoXOzphrqZ8d4t1tFiX5AkNeLe91o6rPiQ/w390-h640/2%20Porges-uniform.jpg" width="390" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Tre och ett halvt år tillbringade Rudolf Porges i uniform vid Isonzofronten under första världskriget. Där beräknas cirka en halv miljon soldater ha mist livet och ännu fler sårades. <br /><i>Foto ur Inge Sjögrens samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Som soldat i den österrikiska armén fick Rudolf tillbringa tre och ett halvt år vid en grovkalibrig artilleripjäs vid de fruktansvärda slaktningarna på Isonzofronten vid den nuvarande gränsen mellan Italien och Slovenien, inte alls långt från Rudolfs hemstad Spittal.</span></p><p><span style="font-size: large;">Rudolf har själv berättat att dånet från kanonen var nästan outhärdligt och ledde till en hörselnedsättning, som i viss mån kom att begränsa hans verksamhetsfält som musiker.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghOUpJXEwf3Ge7KwBXSbGFnS-O2pWTF46VrTvP1vJm1tbEAn1b4WCl_TWZug1f0iKZk9Xkc1UQslJ1qoyEzjMnkAmX9jvEwtbJtdAuPNUs395A2U75N-8w2otXV9zwSfHOXMSgVc8FdqLDAcPITpZ1fgIUKbWjVxx-AwrTJH7EMOg5macPyo_AXaUdtw/s3175/3%20Rudolf_Balogh_-_Battles_of_the_Isonzo_postcard_21.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1860" data-original-width="3175" height="374" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghOUpJXEwf3Ge7KwBXSbGFnS-O2pWTF46VrTvP1vJm1tbEAn1b4WCl_TWZug1f0iKZk9Xkc1UQslJ1qoyEzjMnkAmX9jvEwtbJtdAuPNUs395A2U75N-8w2otXV9zwSfHOXMSgVc8FdqLDAcPITpZ1fgIUKbWjVxx-AwrTJH7EMOg5macPyo_AXaUdtw/w640-h374/3%20Rudolf_Balogh_-_Battles_of_the_Isonzo_postcard_21.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En österrikisk 10 cm fälthaubits i eldställning vid Isonzo. Det kan ha varit vid just en sådan pjäs som Rudolf Porges tjänstgjorde. <br /><i><b><a href="https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Rudolf_Balogh_-_Battles_of_the_Isonzo_postcard_21.jpg" target="_blank">Vykort: Rudolf Balogh/Wikimedia Commons</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Han blev också inblandad i närstrid. En italiensk soldat gick till attack och stack bajonetten i Rudolfs mage. Rudolf hamnade på rygg vid kanonen. Han hade sinnesnärvaro att ligga blick stilla, varje rörelse kunde leda till att blödningen blev ödesdiger. En kamrat såg till att Rudolf omedelbart togs om hand av sjukvårdare. Han opererades och ingreppet räddade honom till livet. </span></p><p><span style="font-size: large;">Kriget tog äntligen slut 1918 och Rudolf gifte sig samma år med Helene Pillwein från Wien. Dottern Frida – egentligen hette hon Elfriede – kom till världen annandag jul året därpå. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSIsnA4tyt_1bqqJDt7U21_RrikSl_QKWVs-iu76Irh4qGozwLxME3U16jAVPy-DPcnjTA_FtiY5jEDZqI-c5degn4JEE7I3VQ2CdRs4sWE3ZsRhPU_lHq_VpAxrwqJVY0GTrHeCL6x-T30Kkf6PYJ2A8HntEiWIiSrg_dptgcXDkG5yfFteLAfF63jQ/s1404/5%20Helene%20Frida%20Rudolf%20Porges.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1404" data-original-width="1278" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSIsnA4tyt_1bqqJDt7U21_RrikSl_QKWVs-iu76Irh4qGozwLxME3U16jAVPy-DPcnjTA_FtiY5jEDZqI-c5degn4JEE7I3VQ2CdRs4sWE3ZsRhPU_lHq_VpAxrwqJVY0GTrHeCL6x-T30Kkf6PYJ2A8HntEiWIiSrg_dptgcXDkG5yfFteLAfF63jQ/w582-h640/5%20Helene%20Frida%20Rudolf%20Porges.jpg" width="582" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En tyvärr något suddig bild på den lilla familjen Porges: mamma Helene, pappa Rudolf och dottern Frida. <br /><i>Foto ur Inge Sjögrens samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Men nöden var oerhörd och armodet obeskrivligt i Wien. Där rådde brist på precis allting. </span></p><p><span style="font-size: large;">Men inte på arbetslösa musiker. Sådana fanns det förstås hur många som helst i den utfattiga österrikiska huvudstaden. Det hade man tydligen förstått i Kalmar för av en tillfällighet råkade Rudolf Porges, som man får förmoda var i ett närmast desperat läge som nybliven familjefar, 1920 få syn på en annons i en Wientidning om att den nyöppnade biografen Palladium i Kalmar behövde en violinist. Provspelning skulle ske i Wien; uppgifterna går i sär om det var inför en jury eller bara inför en kontaktman vars omdöme biografledningen litade fullt och fast på. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi74nzZFaK59Qx1_BcTwFVEM-56Ru7SNxERuJgrOV_likrdK0P2WREd6mnLVP-s7G3ehl15nNts8lryWJMEMhfS8dAejqqUGDxLe4K0HYhjMofooU7AhtHWMkvYRPyKXBdo0s2ybmRZGXiijxA50RY7Jl-93QSaT5IKfMWi09_kq9-SL1mCVAK0rV9-tA/s1335/4%20GA143%20Palladium%20-%20Walter%20Blomberg%201924.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1335" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi74nzZFaK59Qx1_BcTwFVEM-56Ru7SNxERuJgrOV_likrdK0P2WREd6mnLVP-s7G3ehl15nNts8lryWJMEMhfS8dAejqqUGDxLe4K0HYhjMofooU7AhtHWMkvYRPyKXBdo0s2ybmRZGXiijxA50RY7Jl-93QSaT5IKfMWi09_kq9-SL1mCVAK0rV9-tA/w640-h480/4%20GA143%20Palladium%20-%20Walter%20Blomberg%201924.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Biografen Palladium på Larmgatan i Kalmar som den såg ut 1924 när Rudolf Porges arbetade där. Biografen hade invigts 1919 och var Svensk Filmindustris flaggskepp och premiärbiograf i Kalmar fram till nedläggningen 1986. <br /><b><i><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Hur som helst gick uppspelningen bra och Rudolf satte sig ensam på tåget för den långa resan till Sverige och för att bekanta sig med en liten stad vid Östersjön som han knappast hade hört talas om. Däremot måste han förstås ha vetat att Sverige förskonats från kriget och förhållandena där rimligen borde vara gynnsammare än i Österrike. Huruvida den extrema antisemitism som länge brett ut sig i Wien spelade någon roll i sammanhanget känner jag inte till – det var ju i denna stad som Hitler fick sin dimmiga hjärna definitivt och totalt förmörkad under åren som lodis på ungkarlshotellen före första världskriget. </span></p><p><span style="font-size: large;">Snart var hela den lilla familjen installerad i en lägenhet på Stagneliusgatan. Rudolf Porges upptäckte emellertid tämligen omgående att lönen som biografmusiker inte räckte för att livnära en hel familj. Han sökte förgäves arbete på många håll – 1921 rådde en mycket djup lågkonjunktur och arbetslösheten var stor även i Kalmar. </span></p><p><span style="font-size: large;">Inge Sjögren, som var lärare, kulturhistoriker och amatörmusiker samt i flera år ordförande (S) i Kalmar kommuns kulturnämnd, har skrivit om hur hans far Alex, välkänd konstnär men också kamrer i många år på ångkvarnen, berättade att Porges sökt upp honom och förklarat sig villig att ta precis vilket jobb som helst, men inte heller där fanns något att få. Däremot lyckades landsantikvarien Manne Hofrén hjälpa Porges hustru Helene att få en liten tjänst som museivakt.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsVAjh2Qv4RgBysbPojIkkOGXSMvQpHk36Pj2NPUQODZl8cuyYs74VmBqzYHDtI5a_i9jMVqIaiOdoCFmO21uaVIwA3MdLDIdmDdrxOmci9vW6aLXcImkOXLyjOi6whaUxBztBQRKoLxHAUcl5TTRXHDPQu4aEEzEQkm-JpqaUAVA2u8LZOFOoigQ9RA/s1178/Manne%20H%20KLM.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1178" data-original-width="1175" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsVAjh2Qv4RgBysbPojIkkOGXSMvQpHk36Pj2NPUQODZl8cuyYs74VmBqzYHDtI5a_i9jMVqIaiOdoCFmO21uaVIwA3MdLDIdmDdrxOmci9vW6aLXcImkOXLyjOi6whaUxBztBQRKoLxHAUcl5TTRXHDPQu4aEEzEQkm-JpqaUAVA2u8LZOFOoigQ9RA/w638-h640/Manne%20H%20KLM.jpg" width="638" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Manne Hofrén i full färd med kulturhistorisk forskning i sitt tjänsterum på Kalmar slott 1959.<br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Karl-Gustav Petersson/Kalmar läns museum</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">Lösningen blev att spela på begravningar och, inte minst, att ge musikundervisning. Otaliga är de kalmariter som i unga år kämpat med att lära sig hantera en fiol under den snälle och tålmodige österrikarens överinseende. </span></p><p><span style="font-size: large;">När ljudfilmen kom i början av 30-talet behövdes inga biografmusiker mer. Då var Porges sedan länge välbekant och mycket uppskattad i stan och hade inte svårt att få vare sig elever eller andra engagemang som musiker.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtIgeGQyi6yqvSQB27EwqAsSUnoXLFR1wfZtzHQD8FG-TExqgL0xWjZ4uc65MD-_0CTydY2Eh_UTgD5CPK1KuggSvJsvky8kIs_FCvUdcaPdUTXHkuu6amLl1-LeWmMabqE3vZVTa2pwD1P-w1AxJH8GD1gttmqieQPp7Etupc5CGw0KgwI_B7AUk2Xg/s1894/6%20Ture_Gerdes.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1894" data-original-width="1404" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtIgeGQyi6yqvSQB27EwqAsSUnoXLFR1wfZtzHQD8FG-TExqgL0xWjZ4uc65MD-_0CTydY2Eh_UTgD5CPK1KuggSvJsvky8kIs_FCvUdcaPdUTXHkuu6amLl1-LeWmMabqE3vZVTa2pwD1P-w1AxJH8GD1gttmqieQPp7Etupc5CGw0KgwI_B7AUk2Xg/w474-h640/6%20Ture_Gerdes.jpg" width="474" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Journalisten och författaren Ture Gerdes (1907–2002) berättar i sin bok <i>Det blågula repet</i> om hur han hade Rudolf Porges som fiollärare i ungdomen. Den mångsidige tidningsmannen Gerdes var nog mest känd som kåsören Tidlund i <i>Metallarbetaren,</i> där han medverkade i 30 år. <br /><i>Foto ur Östra Smålands arkiv</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">En som kom att ta fiollektioner hos Porges var den blivande journalisten och författaren Ture Gerdes, som i sin mycket läsvärda lilla självbiografiska roman <a href="https://www.bokborsen.se/?g=0&c=0&q=Ture+Gerdes+det+bl%C3%A5gula+repet&qa=&qt=&qi=&qs=&f=1&fi=&fd=&fs=&pb=&_s=created_at&_d=desc" target="_blank"><span style="font-family: arial;"><i style="font-weight: bold;">Det blågula repet</i><b> <i>(1976)</i></b></span><i> </i></a>berättat om sitt första möte med biografviolinisten, som han visserligen gör till ungrare och inte österrikare, men i övrigt verkar scenen nog så autentisk och är hämtad från början av 1920-talet, när jagpersonen säger sig ha varit fjorton år:</span></p><p><span style="font-size: large;"><b>”En kväll när jag var på bio hörde jag mitt i en vildvästfilm ett underbart violinstycke från de två musikernas dolda kyffe. Jag väntade utanför biografen en god stund efter sista föreställningen tills den lille ungerske biomusikern kom ut.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>– Förlåt, sa jag, men ni spelade ett så tjusigt stycke under filmen! Jag vill gärna veta vad det heter.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>Han blev angenämt överraskad av intresset och tänkte igenom sin kvällsrepertoar. Jag lokaliserade närmare.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>– Just då indianhövdingens dotter upptäcker den avsvimmade hjälten och lägger läkande örter på hans sår…</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>Den lille ungraren ljusnade.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>– Jaså då. ja, det var <i>Humoresque,</i> ett av Dvořáks mest omtyckta småstycken.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>Jag följde honom hem till hans bostad och sög musikvetande ur hans knaggliga svenska.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>– Kom och ta lektioner hos mej, uppmanade han då vi skiljdes.”</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><span>Så blev det inte den gången men efter några år när jagberättaren fått arbete på oljefabriken – där numera </span>sedan länge Byteatern huserar – togs förnyad kontakt:</span></p><p><span style="font-size: large;"><b>”…som välbeställd fabriksarbetare hade jag fått bättre råd och kunde betala 3:50 för en lektionstimme varje söndag hos Porges. Men resultatet blev inte lysande. Mina fingrar var stela av det hårda jobbet och inpluggandet av noterna besvärligt. Min dröm att själv en gång kunna spela <i>La Campanell</i>a bleknade bort. I stället blev jag intresserad av ungrarens upplevelser som soldat i första världskriget. Han berättade gärna och med överraskande vemod om rysligheterna han varit med om och lyckats klara sig igenom. Under ett års lektioner hos honom blev jag mer fredsentusiast än violinvirtuos.”</b></span></p><p><span style="font-size: large;">Rudolf Porges blev snabbt en välkänd profil i Kalmar och mycket omtyckt för sin vänlighet och generositet. Samtidigt höll säkert hans violinspel en klass som Kalmarborna inte var vana vid; det var inte så ofta de fick möjlighet att lyssna på en instrumentalist som fått sin utbildning vid konservatoriet i Wien. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSx6HXquRoTtMQiv5-_HbV5waosTuUQyCOtz5urJyGqssUP4i2NW8CxAcyCydrB9cXR9fOar5YmplS06myGxEzzQPjRs54_tBLODdeV87qOSzCqiysx9YKfDBHo9nBbXjchHA-zZVUliOrW5xGZEcu7odYDvQa-lJBGsBUcteiyf7mW5EFfzeQ4nsGUw/s773/7%20Birger%20Anrep-Nordin_200.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="773" data-original-width="523" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSx6HXquRoTtMQiv5-_HbV5waosTuUQyCOtz5urJyGqssUP4i2NW8CxAcyCydrB9cXR9fOar5YmplS06myGxEzzQPjRs54_tBLODdeV87qOSzCqiysx9YKfDBHo9nBbXjchHA-zZVUliOrW5xGZEcu7odYDvQa-lJBGsBUcteiyf7mW5EFfzeQ4nsGUw/w434-h640/7%20Birger%20Anrep-Nordin_200.jpg" width="434" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Domkyrkoorganisten Birger Anrep-Nordin (1888–1946) var en händig man som själv förfärdigade stora delar av sitt möblemang. De notställ han tillverkade åt Nattkvartetten hade både askkopp och plats för punschglas. <br /><i>Bild ur Sten Bromans <a href="https://www.antikvariat.net/sv/search/sten%2Bbroman%2Bupplevelser%2Bav%2B1900-talet?bookseller=all&letter=all&product_group=all&period=all&currency=SEK&sort=price_asc&direction=asc" target="_blank"><b>Upplevelser av 1900-talet </b>(2002)</a></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">En som gladdes extra mycket åt den skicklige österrikarens ankomst till stan var Birger Anrep-Nordin, musiklärare på läroverket sedan 1914 och domkyrkoorganist sedan 1915. Tillsammans med Porges, bankkamrern Gustaf Westerlund och gasverkschefen Oscar ”Gas-Jacob” Jacobson bildade han 1921 eller 1922 Calmar-Quartetten, mer känd som Nattkvartetten. Benämningen förklarar Sten Broman – sedermera osannolik TV-personlighet i klassiska musikfrågesporter, lika välkänd för sina otaliga kostymer med ficklösa kavajer som för sina antipatier gentemot dragspelsmusik – i sina memoarer, där ett avsnitt utspelar sig i Kalmar sommaren 1923. Ett kort utdrag:</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVpHWfqVCQm1S7VHSReiTvu24leduFHDJ8_VVm6dzjltr7QNnEVuRQslAq0p3noXuV9S7eR9RjwKTOZ0ABnaUtymEB_iAFKj0bTRL05Qk_XR0kRMtCgkdK34y3Aj9G-4e68MzBH40f7KjvNq_gZG7SO3F-KL0YdIEytQM0BRyBFPnhHdG8u6i8f9cEnQ/s1468/8%20Sten%20Broman%20i%20Kalmar_200.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1468" data-original-width="1068" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVpHWfqVCQm1S7VHSReiTvu24leduFHDJ8_VVm6dzjltr7QNnEVuRQslAq0p3noXuV9S7eR9RjwKTOZ0ABnaUtymEB_iAFKj0bTRL05Qk_XR0kRMtCgkdK34y3Aj9G-4e68MzBH40f7KjvNq_gZG7SO3F-KL0YdIEytQM0BRyBFPnhHdG8u6i8f9cEnQ/w466-h640/8%20Sten%20Broman%20i%20Kalmar_200.jpg" width="466" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">I unga dagar var Sten Broman (1902–1983) violinvirtuos. Här är han fotograferad utanför Centralstationen i Kalmar 1923. Den exklusiva rocken hade han låtit sy upp när han levt livets glada dagar som valutasvin i Leipzig. <br /><i>Bild ur Sten Bromans <a href="https://www.antikvariat.net/sv/search/Sten%2BBroman%2BUpplevelser%2Bav%2B1900-talet?bookseller=all&letter=all&product_group=all&period=all&currency=SEK&sort=price_asc&direction=asc" target="_blank"><b>”Upplevelser av 1900-talet” </b>(2002)</a></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;"><b>”Nattkvartettens primarie var en böhmisk invandrare som hette Porges. Han var förhållandevis skicklig i att spela nya noter ’från bladet’ och hans musikkultur var vårdad. Han spelade emellertid också violin på en biograf som inte slutade förrän klockan elva på natten och då skulle han först ha lite mat och dryck. Nattkvartetten kunde därför inte börja nöjesspela förrän inemot midnatt.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>Sekundviolin var en gasverksdirektör och violastämman spelades av en bankkamrer som med tiden blev bankdirektör i Sölvesborg. Han älskade rysk musik och påyrkade ideligen att Porges och de tre dilettanterna skulle spela stråkkvartetter av Tjajkovskij och Borodin men också av tjeckerna Smetana och Dvořák.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>Detta blev för svårt för gasverksdirektören som uppgav att han måste resa på semester med sin familj och Nattkvartetten yrkade nu på att jag skulle rycka in som primarie. Jag ville emellertid inte desavouera den snälle Porges utan hjälpte den lilla frustande vitala ensemblen genom att remplacera gasverket.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>Två nätter i veckan knäckte vi slaviska stråkkvartetter och trots diverse falskspelningar i viola- och cellostämmorna hade vi ganska roligt och drack punsch mellan kvartetterna. Den mångkunnige och hantverksskicklige Birger hade bland annat förfärdigat notställ med askkopp till vänster och punschglas till höger. Askkoppen hade han själv glädje av för en cellist kan ju till skillnad från de andra tre röka cigarr även medan han spelar.”</b></span></p><p><span style="font-size: large;">Om Porges rökte cigarr när han någon gång släppte fiolen vet jag inte, men han tyckte att svensk punsch var vämjelig och föredrog andra drycker. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCjx2uyD_YnkKihmYlZvZ5nofnX4BOQ-QTDO0p0maJY2RNK8Rd7F2aoc5lwUJiILklK02YRx29lQRT-gArRRBKRrAEwdjCuPR_E5A4Ku1SVM4lOVWm4_GWfTyfI_k6z-cbnR-UAJooj7vc9BDsQEXEGFZmO9fSCQ9tR278oweVFT5VdasHdLjm9_MfDQ/s648/1%20Kvartetten%20DRAGARBILD.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="430" data-original-width="648" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCjx2uyD_YnkKihmYlZvZ5nofnX4BOQ-QTDO0p0maJY2RNK8Rd7F2aoc5lwUJiILklK02YRx29lQRT-gArRRBKRrAEwdjCuPR_E5A4Ku1SVM4lOVWm4_GWfTyfI_k6z-cbnR-UAJooj7vc9BDsQEXEGFZmO9fSCQ9tR278oweVFT5VdasHdLjm9_MfDQ/w640-h424/1%20Kvartetten%20DRAGARBILD.JPG" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En upplaga av den legendariska Nattkvartetten skålar sig i form inför nattens musikaliska övningar. Från vänster vikarien Bror Holst, Rudolf Porges, Gustaf Westerlund och Birger Anrep-Nordin. Förmodligen är det punsch i de små bägarna. Fast Porges håller i ett glas av annan fason och säkerligen med annat innehåll än sina medmusikanter; han uppskattade mycket i sitt nya hemland, men definitivt inte punschen… <br /><i>Foto ur Inge Sjögrens samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Nattkvartetten kom att bli en bestående institution i Kalmar och på Öland i många decennier, även sedan Anrep-Nordin flyttat från stan. En annan tidig och långvarig medlem i Nattkvartetten var Adolf Johansson, lärare på Rostad. Ständig inhoppare var i många år blivande musikdirektören Sigrid ”Siggan” Holtsberg-Johnsson (1905–1993), en av Anrep-Nordins elever. Hon var bara tonåring når hon började spela långt in på småtimmarna ihop med ”gubbarna”, något som hennes mor inte alls var glad åt. Men hon kom långt in på 1980-talet att utgöra en av ensemblens sammanhållande krafter.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhu4SyrNjyPtTh9o4KHctfzHki8iDgg6VaWNc_BnicZky0VwBrAHhw4kNTmtuYlduxslcAZn5771A24URDp-SgVnOpDZfdMyRSPUkTVqppULTStEj0_XhroqSphdArwZueOQ2xCzdAlblnkFvykoHRXqcM15D2EZBQPVwxQIuPI-YVZ6IXwCroOMXUU0g/s1345/11%20Nattkvartetten%20f.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1345" data-original-width="679" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhu4SyrNjyPtTh9o4KHctfzHki8iDgg6VaWNc_BnicZky0VwBrAHhw4kNTmtuYlduxslcAZn5771A24URDp-SgVnOpDZfdMyRSPUkTVqppULTStEj0_XhroqSphdArwZueOQ2xCzdAlblnkFvykoHRXqcM15D2EZBQPVwxQIuPI-YVZ6IXwCroOMXUU0g/w324-h640/11%20Nattkvartetten%20f.JPG" width="324" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Haydn, Brahms och Dvořák stod på programmet när Kalmar Föreläsningsinstitut bjöd på kammarmusikafton med ”Calmar-Quartetten”, alias Nattkvartetten, den 7 november 1931. Bilden på, från vänster, Rudolf Porges, Gustaf Westerlund, Adolf Johansson och Birger Anrep-Nordin (med cigarr i munnen) är gjord av Folke Rydberg (1900–1969), ölänning från Borgholm som var medlem i den på sin tid välkända vokalgruppen Wiggerskvartetten. Lokalen anges inte, men är med största säkerhet Tullskolans aula, där Föreläsningsinstitutets arrangemang ägde rum redan från starten 1902 ända tills institutet las ner på 60-talet. <br /><i>Ur Inge Sjögrens samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Då hade Rudolf Porges lagt ner sin fiol för gott. Han gjorde sina sista spelningar med Nattkvartetten 1957, när han var 75 år. Då hade han sedan 1920-talets början varit navet den seriösa musiken i Kalmar kretsade kring, det gällde allt från engagemanget i Musiksällskapet, vars konsertmästare han förstås var, till välgörenhetskonserter åt exempelvis Föreningen för fattiga barns beklädnad.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhagTmXx9Mls-yAX1RWiJf5Km6nk0vmiasgxqN9-Mn0-7aGq54Sdobyxaer9l7aFVVs3i0n4vRq-fJFTkB5HapueI0zEDTzGuzeMrXIFJC0B2xvac6t7eV7JC9d5-LrtQWCOQksj2aDquIOdjwoam2DFI0k_4-lui0WTZNnbKd13beiPVkF1fz32N1EtA/s1812/12%20Rudolf%20Porges%20violin.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1812" data-original-width="1576" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhagTmXx9Mls-yAX1RWiJf5Km6nk0vmiasgxqN9-Mn0-7aGq54Sdobyxaer9l7aFVVs3i0n4vRq-fJFTkB5HapueI0zEDTzGuzeMrXIFJC0B2xvac6t7eV7JC9d5-LrtQWCOQksj2aDquIOdjwoam2DFI0k_4-lui0WTZNnbKd13beiPVkF1fz32N1EtA/w556-h640/12%20Rudolf%20Porges%20violin.jpg" width="556" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Rudolf Porges med sin violin, fotograferad i mitten av 50-talet. Instrumentet bör vara det Erik Carlsson i Kalmar byggde åt honom 1955. Enligt Porges testamente skulle det tillfalla hans gamle elev, lektorn och amatörviolinisten Sam Fritz (1919–2018) i Karlskrona, vars fru Greta var född Wigforss i Kalmar. <br /><i>Foto ur Inge Sjögrens samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Men det hände att Porges själv blev föremål för välgörenhet. Sålunda gick behållningen från ett av kvartettens framträdanden till inköp av en ny cykel åt dess primarie.</span></p><p><span style="font-size: large;"><span>1950 var det konsert i domkyrkan. När tonerna klingat ut kallades konsertmästare Porges fram </span>av landshövding Ruben Wagnsson och förärades – till sin oförställda överraskning – Sveriges Orkesterförenings Riksförbunds guldmedalj för 30 års insatser för musiklivet i Kalmar. Då hade Porges ändå många år kvar att vara oumbärlig för den kalmaritiska musikkulturen, något han 1972, vid 90 års ålder, fick ta emot kommunens kulturpris för. </span></p><p><span style="font-size: large;">Rudolf Porges avled den 17 mars 1979, på kvällen före sin 97-årsdag. Han är begravd på Norra kyrkogården i Kalmar.</span></p><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p><h1 style="text-align: left;"><span style="font-size: x-large;">Syskonen Porges i Kalmar, Colombia – och Auschwitz</span></h1><p><span style="font-size: large;"><b>Som nästan alla judiska familjer i Europa blev även familjen Porges hårt drabbad av nazismens vanvett. Två av Rudolf Porges syskon mördades i koncentrationsläger, ytterligare några familjemedlemmar tvingades till landsflykt.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAHw7Z177xJq86NnjUkF024Hzauu14TTSRyxzaa2wEHsRzORZsJomsVgOZae9GsFveIqHHmZTwVD-vdfc_g4eAeSXeWlINEeoHW3koT0bkMvB3bocUGwRJTnW_l_riguuEGR3eOOgyhDxHgrS1VFuyXfwOQQQhg8dllsAX8qeaBPBHkOc1wysdylXoMQ/s640/13%20Porges_Salomon_Family.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="427" data-original-width="640" height="428" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAHw7Z177xJq86NnjUkF024Hzauu14TTSRyxzaa2wEHsRzORZsJomsVgOZae9GsFveIqHHmZTwVD-vdfc_g4eAeSXeWlINEeoHW3koT0bkMvB3bocUGwRJTnW_l_riguuEGR3eOOgyhDxHgrS1VFuyXfwOQQQhg8dllsAX8qeaBPBHkOc1wysdylXoMQ/w640-h428/13%20Porges_Salomon_Family.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Det bör vara Rudolf Porges som sitter längst till höger på den här familjebilden från cirka 1890. Bara namnen på de vuxna anges, men de tre stående flickorna är Rudolfs systrar, från vänster Anna, Theresia och längst till höger Paula. Mellan Theresia och Paula står fadern Salomon. Sittande från vänster: Otto, makarna Emma och Sigmund Porges (Sigmund var yngre bror till Salomon) och ett av deras barn, och i svart klänning Johanna Porges, som kom att tillbringa de sista 15 åren av sitt 103-åriga liv i Kalmar.<br /><i>Bilden hämtad från <b><a href="http://www.porges.net/HomeGeneral.html" target="_blank">All about the Porges families</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><b><br /></b></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Hur det hänger ihop har jag inte lyckats reda ut, men faktum är att 1941, mitt under brinnande krig, anlände både Rudolfs då 88-åriga mor Johanna och hans storasyster Paula till Sverige. På något vis ska tydligen den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss varit inblandad i att de båda kvinnorna kunde undkomma nazisterna.</span></p><p><span style="font-size: large;">• Pappa <b>Salomon Porges</b> (1841–1918) kom ursprungligen från Nyrsko, som på tyska heter Neuern, i vad som i dag är västra Tjeckien, och mamma <b>Johanna</b> (1853–1956), född <b>Sattler,</b> var från Čekanice, inte långt därifrån. Johanna dog i Kalmar 1956, 103 år gammal. </span></p><p><span style="font-size: large;">• Paret hade tidigt flyttat till Gmünd i Kärnten i södra Österrike. Sonen <b>Max</b> kom till världen där 1872, men omkom i en olyckshändelse redan samma år.</span></p><p><span style="font-size: large;">• 1874 föddes äldsta dottern <b>Anna Porges.</b> Hon gifte sig med dr <b>Ernst Bloch</b> och makarna bosatte sig i Brno (Brünn) i Mähren (nuvarande Tjeckien), där Anna dog 1936. Ernst levde till 1957.</span></p><p><span style="font-size: large;">• <b>Theresia Porges</b> (1876–1941) make <b>Josef Bloch</b> gick ur tiden redan 1919. Själv dog hon i ett koncentrationsläger i närheten av Radom, söder om Warszawa. </span></p><p><span style="font-size: large;">• <b>Pauline Porges,</b> aldrig kallad annat än Paula, föddes 1877. Hon var gift med <b>Rudolf Bloch </b>som dog i Zagreb 1934. Själv avled hon i Kalmar 1963.</span></p><p><span style="font-size: large;">• <b>Otto Porges</b> (1880–1964) föddes liksom sina systrar i Gmünd, och gifte sig med <b>Amalia ”Mali” Bloch.</b> Under kriget blev han internerad på Malta, annars levde makarna i Kairo i Egypten, där Otto drev en bilverkstad. På äldre dagar återvände de till Österrike och båda avled i Spittal an der Drau 1964.</span></p><p><span style="font-size: large;">• Familjen hade i början av 1880-talet flyttat från Gmünd till Spittal vid floden Drau. Här föddes <b>Rudolf Porges</b> 1882. </span></p><p><span style="font-size: large;">Som det första av syskonen gifte han sig inte med en Bloch utan med <b>Helene Pillwein,</b> född i Wien samma år som han själv. De kom till Kalmar när Rudolf fick arbete som biografmusiker 1920. </span></p><p><span style="font-size: large;">Helene dog i Kalmar 1953, Rudolf 1979. Deras enda barn, dottern <b>Frida </b>(egentligen Elfriede), föddes i Wien 1919 och dog i Jönköping 2014.</span></p><p><span style="font-size: large;"><span>• <b>Artur Porges </b>var född 1887 men dog</span> redan som liten 1892.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTFruWDy5ce7l9OcvIBjLif6eRJb7wZV8VEVDK4dv0TzMnM5sXDD30082ppnhzUVPFUlhJGTDNIGQqA4SaXPUanuObwknwBHAu6RrQs-ghIHoXLs9W769mTRMRLGVRpdNlQWkCOVAHUQbsPSBkAYAKhyx8dyGf_RBngo9uS9E8yUlYQlXt1Nded_Jxlg/s2048/Walter%20Porges%208379550_XXL.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1683" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTFruWDy5ce7l9OcvIBjLif6eRJb7wZV8VEVDK4dv0TzMnM5sXDD30082ppnhzUVPFUlhJGTDNIGQqA4SaXPUanuObwknwBHAu6RrQs-ghIHoXLs9W769mTRMRLGVRpdNlQWkCOVAHUQbsPSBkAYAKhyx8dyGf_RBngo9uS9E8yUlYQlXt1Nded_Jxlg/w526-h640/Walter%20Porges%208379550_XXL.jpg" width="526" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Walter Porges, född i Spittal an der Drau 1887, mördad i Auschwitz 1944. <br /><i>Bilden hämtad från <b><a href="https://www.meinbezirk.at/klagenfurt/c-lokales/die-endstation-in-auschwitz_a297948">meinbezirk.at</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">• <b>Walter Porges</b> var också född 1887 och mördades i Auschwitz 1944. Han var läkare liksom sin far och deltog som sådan vid Isonzofronten under första världskriget. Walter Porges blev senare dekorerad för sina insatser i motståndsrörelsen i hemvärnet i Kärnten. </span></p><p><span style="font-size: large;">Han var djupt engagerad som självständig socialdemokrat i lokalpolitiken i Spittal, särskild omsorg ägnade han åt fattigvården och hälsovården. Walter Porges behandlade ofta fattiga patienter utan att ta betalt. 1924 gifte han sig med tyskan <b>Erna Mehlhausen. </b></span></p><p><span style="font-size: large;">Under nazitiden fick han inte längre arbeta som läkare utan måste flytta till Wien och bli ”sjukvårdare åt judarna”. Han hade inga tankar på flykt, övertygad om att hans utmärkelser skulle skydda honom. </span></p><p><span style="font-size: large;">Men Gestapo arresterade Walter Porges den 20 september 1943. Den 22 juni 1944 transporterades han till Auschwitz. Sista livstecknet är från den 5 november samma år. Frun Erna avled i Spittal an der Drau 1976, där en gata är uppkallad efter honom, <b><span style="font-family: arial;"><a href="https://www.kartogiraffe.de/%C3%B6sterreich/k%C3%A4rnten/bezirk+spittal+an+der+drau/spittal+an+der+drau/dr.-walter-porges-stra%C3%9Fe/" target="_blank">Dr.-Walter-Porges-Straße.</a></span></b></span></p><p><span style="font-size: large;">• <b>Franz Porges</b> (1892–1985) blev svårt sårad under första världskriget vid fronten i Galizien. Han hamnade i rysk fångenskap i Sibirien, men lyckades rymma ur fånglägret och tog sig till fots västerut, en riskfylld vandring som tog honom ett år. </span></p><p><span style="font-size: large;">När han åter nått fronten tog han sig över till de österrikiska linjerna, där han genast misstänktes vara spion och riskerade arkebusering. En enda man fanns kvar vid hans gamla regemente och denne gick i god för honom. </span></p><p><span style="font-size: large;">Efter kriget gifte sig Franz med tyskan <b>Elfriede Lampe</b> och arbetade som väg- och vattenbyggnadsingenjör. </span></p><p><span style="font-size: large;">Samtidigt med det tyska maktövertagandet i Österrike 1938 hade Franz fått arbete i Warszawa. Hans fru lyckades fly till Colombia medan Franz försökte ta sig till Sverige, men vägrades inresetillstånd. På något vis lyckades han komma med en båt till Göteborg samma dag som han skulle utvisats ur Polen till det Tyskland där även Österrike införlivats. </span></p><p><span style="font-size: large;">I Göteborg lyckades Franz få ett transitvisum till Sydamerika. Han återförenades med sin fru och de kom att stanna livet ut i Bogotá. Elfriede dog 1962 medan Franz, som den siste i syskonskaran Porges, gick ur tiden 1985.</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><i>Bearbetade versioner av texter som var publicerade i nättidningen Hela Östra Småland den 12 mars 2021</i></b></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><i>© Klas Palmqvist</i></b></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheUJC1e5YLvxnmNYeTn-oWMH8QAQhcANpQjD3vkQKo9oZh6LbRts6dlQlW11LB9h1aB8ugptDzqiJYjkPPEsnA7zavlDqElWzj4TfJcOC2XCqCIYLAsejxY6wzWjB-xPZEP4lofOqcaJzU6zvyDaGj7H7XKNqaUUa0mTf5QNau87pi53QMYO3CthnuDg/s4896/14%20Sjo%CC%88gren%20006_Mattias%20Rubin.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4896" data-original-width="3264" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheUJC1e5YLvxnmNYeTn-oWMH8QAQhcANpQjD3vkQKo9oZh6LbRts6dlQlW11LB9h1aB8ugptDzqiJYjkPPEsnA7zavlDqElWzj4TfJcOC2XCqCIYLAsejxY6wzWjB-xPZEP4lofOqcaJzU6zvyDaGj7H7XKNqaUUa0mTf5QNau87pi53QMYO3CthnuDg/w426-h640/14%20Sjo%CC%88gren%20006_Mattias%20Rubin.jpg" width="426" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Inge Sjögren (1939–2016), kulturprofil i Kalmar och skicklig amatörmusiker, som redan i tioårsåldern fick lektioner av Rudolf Porges. Några år före sin död gav Inge mig allt sitt material om Rudolf Porges samt sin tillåtelse att använda det som jag önskade. Den vänligheten har jag härmed efter bästa förmåga försökt återgälda. <br /><i>Foto: Mattias Rubin/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>TRYCKTA KÄLLOR</b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;">Tre artiklar av <b>Inge Sjögren</b> om Rudolf Porges, Nattkvartetten och Kalmar Musiksällskap som var publicerade i <i>Kalmarposten</i> och gavs ut i särtryck 2012. Inge gav mig samma år generös tillgång till sin materialsamling.</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Bengt Bengtsson</b> och <b>Gunnar Magnusson:</b> Kalmar Lexikon (2014)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Sten Broman: </b>Upplevelser av 1900-talet – Första kvartsseklet (1982)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Ture Gerdes: </b>Det blågula repet (1976)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Karl-Erik Strand:</b> ”Kvartetten där Broman fick stå för andrafiolen” <i>(Barometern</i> den 6 juli 1984)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;">Texter om Rudolf Porges i <i>Barometern</i> den 20 mars 1979 och i <i>Östra Småland</i> den 18 mars 1942 och den 21 mars 1979</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>LÄNKAR</b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="http://www.porges.net/HomeGeneral.html" target="_blank">All about the Porges Families </a></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="https://www.meinbezirk.at/klagenfurt/c-lokales/die-endstation-in-auschwitz_a297948" target="_blank">Karl Anderwald: Die Endstation in Auschwitz (2010)</a></b></span></div><div><b style="font-family: arial;"><a href="http://www.karlskronamusikhistorik.se/wp-content/uploads/2017/10/Orkestern-100-år.pdf" target="_blank"><span style="font-size: large;">Karlskrona Orkesterförening 100 år (2013)</span></a></b></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/03/nar-sten-broman-skulle-supa-ihjal-sig-i.html" target="_blank">Klas Palmqvist: När Sten Broman skulle supa ihjäl sig i Kalmar</a></b> <br />Publicerad i <i>Östra Småland</i> den 10 november 2011</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/08/sista-rullen-pa-palladium.html" target="_blank">Klas Palmqvist: Sista rullen på Palladium</a></b> <br />Publicerad i <i>Östra Småland</i> den 8 september 2011</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2022/05/tippade-nazisten-i-stensokanalen.html" target="_blank">Klas Palmqvist: Tippade nazisten i Stensökanalen</a> </b>[om Ture Gerdes] </span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;">Publicerad i <i>Östra Småland</i> den 19 maj 2012</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/05/full-gas-pa-sandas.html " target="_blank">Klas Palmqvist: Full gas på Sandås</a></b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;">Publicerad i <i>Östra Småland</i> den den 17 december 2016</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;">På <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum</a></b> finns nästan 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.</span></div><div><span style="font-size: large;"><b style="font-family: arial;"><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Kalmar kommuns arkiv</a></b><span style="font-family: arial;"> med fotograferna Blombergs gamla bilder</span></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>TACK</b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;">till <b>Eva-Lena Holmgren,</b> Kalmar läns museum, och <b>Jan Magnusson,</b> Kalmar kommun</span></div></div>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-51005036086429508582023-01-05T23:34:00.025+01:002023-01-06T19:27:25.606+01:00Allting har en ände – utom varmkorvens historia i Kalmar<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvryOTuyFUFFemZnNJ4fL3w4rUDFreoZ9FThqt6XNe8s823ZGCKoeuuY-AjwTuvmtJnzWMhKc1F9YIwqNJTBWfiDu2utOvl17oS5kX0Kbcreia8IDPWtXE3X3-PLVUnJJqqLm-e3v8A5VVDL6cKuc4jFGMtBn9pxglZxD3b0rUx7ySZT64H3bFugesaw/s7956/1%20Grillkiosk-PL-2%20DRAGARBILD.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="7956" data-original-width="5660" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvryOTuyFUFFemZnNJ4fL3w4rUDFreoZ9FThqt6XNe8s823ZGCKoeuuY-AjwTuvmtJnzWMhKc1F9YIwqNJTBWfiDu2utOvl17oS5kX0Kbcreia8IDPWtXE3X3-PLVUnJJqqLm-e3v8A5VVDL6cKuc4jFGMtBn9pxglZxD3b0rUx7ySZT64H3bFugesaw/w456-h640/1%20Grillkiosk-PL-2%20DRAGARBILD.jpg" width="456" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Det har väl hänt att man beställt ”en grillad slang” i korvkiosken, men detta var väl ändå att ta i! Så här såg det i alla fall ut en dag på 80-talet – förmodligen 1983 att döma av klisterremsan till höger ovanför luckan där det förkunnas att Smedby BoIK fyller 50 år – när <i>Östra Smålands</i> fotograf Peter Lidengren råkade ha vägarna förbi Olgas korvkiosk vid Sveaplan i Kalmar. Han var ledig, men som tur var hade han ändå kameran med sig. Brandkårens utryckningsväg var inte lång: brandstationen låg ju på andra sidan Malmbron, bara ett stenkast bort och förödelsen kunde hejdas på ett förhållandevis tidigt stadium. <br /><i>Foto: Peter Lidengren/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><br /><b style="font-family: inherit;"><span style="font-size: large;">På Stockholmsutställningen 1897 kunde man inhandla varmkorv av så kallade korvmadammer. Succén spred sig över landet och snart hade charkfirmorna hyrt in korvgubbar och -gummor som stod och sålde korv med bröd och senap – den fanns med redan från början – lite varstans i gathörnen. </span></b><p></p><p><span style="font-size: large;">Serveringen ombesörjdes från en plåtlåda som ställdes på marken. Uppvärmningen skedde med en specialtillverkad spritvärmare. 1902 kostade en korv med bröd 13 öre, varav av korvförsäljaren fick behålla två.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXAan_Ex6c8iuOmmWk_Bunh39_i7dT-01kxzKe3vkZYj7IJCY5a5RQ3CR2MGiTtY2Bw3SU0O-aHqRylAUuWK0GcgiCdSCSXaooUQQrxvyepxWghoSzMArH-Jze2LiIxxW8J-YUxM-i4JAnUVo_jWWFY7OiHgcFW0L3fllAlw8dgqh_Fx0BhlDbAGjaXQ/s1200/6%20UM21441.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="960" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXAan_Ex6c8iuOmmWk_Bunh39_i7dT-01kxzKe3vkZYj7IJCY5a5RQ3CR2MGiTtY2Bw3SU0O-aHqRylAUuWK0GcgiCdSCSXaooUQQrxvyepxWghoSzMArH-Jze2LiIxxW8J-YUxM-i4JAnUVo_jWWFY7OiHgcFW0L3fllAlw8dgqh_Fx0BhlDbAGjaXQ/w512-h640/6%20UM21441.jpg" width="512" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Rejäl senapsburk från slutet av 20-talet av den typ korvgubbarna använde sig av. Receptet på Slottssenap hade driftledaren Bruno Knebel vid fabriken i Uppsala tagit med sig från sitt hemland Tyskland. Senapen tillverkas sedan 2008 i Polen, men receptet har varit detsamma sedan 1920. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-UM" target="_blank">Foto: Upplandsmuseet</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;">Redan 1908 började myndigheterna lägga sig i varmkorvsförsäljningen. Lådan fick inte stå direkt på marken längre. En del hängde den på axeln i stället, andra satte hjul på den. 1910 krävdes personligt tillstånd för att sälja korv och charkfirmorna fick sluta med direktförsäljningen. </span><p></p><p><span style="font-size: large;">Det här satte på allvar fart på en sällsynt vildvuxen bransch med utrymme för mängder av enskilda initiativ. Allt fler satsade på rejäla kärror och på 30-talet började försäljningen flytta in i enkla korvstånd, vilka med tiden kom att utvecklas till mer eller mindre raffinerade snabbmatstempel. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJw9iOHUfzeH0ruYNQtQ5hyDOf7uaVrBtMlxJGMZlYTexO1rvcKzilpztTsqE_3On9DtepAZssIk0g6t3uM9UlCwqZqhAhJkHHCAmNic5CAD26QDYHFxQq8cDQgqHj2xUJBXwTEqrJl9w6qsORwpM51mTIATFHomL5veeybXK4pMLST7wUKzYQNKD06A/s1200/8%20NMA.0030353%20Foto%20Karl%20Heinz%20Hernried%20-%20NM.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="931" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJw9iOHUfzeH0ruYNQtQ5hyDOf7uaVrBtMlxJGMZlYTexO1rvcKzilpztTsqE_3On9DtepAZssIk0g6t3uM9UlCwqZqhAhJkHHCAmNic5CAD26QDYHFxQq8cDQgqHj2xUJBXwTEqrJl9w6qsORwpM51mTIATFHomL5veeybXK4pMLST7wUKzYQNKD06A/w496-h640/8%20NMA.0030353%20Foto%20Karl%20Heinz%20Hernried%20-%20NM.jpg" width="496" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Korvgubbar med låda på magen började synas i gatuvimlet i början av 30-talet. 1972 förbjöds korvförsäljning på det här viset av hygieniska skäl. Odaterad bild från Stockholm, gissningsvis tagen runt 1950. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-NM" target="_blank">Foto: Karl Heinz Hernried/Nordiska museet</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;">Ungefär samtidigt som detta skedde dök de första gubbarna som hade låda på magen upp. Själva uttrycket ”varm korv-gubbe” introducerades av historikern Per Nyström (1903–1993), blivande landshövding i Göteborg, i studenttidningen <i>Lundagård </i>1928.</span><p></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="font-size: x-large; margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjza6V_UFGDb9QYScwelv6bXuS6LfEiKyuzbdHGX_-wmQQvNadgazEzcfrUcEjTYEVbo1I1FKAl1uulO_bQL69wXY-IJqAz51AX5tWUOGQjG0p_PFYFnyM0kYOnavYmt397lFTyELLFBa5j2UfHt-M0eMdKiVcITCCOmsFQoZjnTLkVvlwsV7qFnRgESg/s3600/2%20Schwente-Ha%CC%88ggfors%20m.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3600" data-original-width="2348" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjza6V_UFGDb9QYScwelv6bXuS6LfEiKyuzbdHGX_-wmQQvNadgazEzcfrUcEjTYEVbo1I1FKAl1uulO_bQL69wXY-IJqAz51AX5tWUOGQjG0p_PFYFnyM0kYOnavYmt397lFTyELLFBa5j2UfHt-M0eMdKiVcITCCOmsFQoZjnTLkVvlwsV7qFnRgESg/w418-h640/2%20Schwente-Ha%CC%88ggfors%20m.jpg" width="418" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Bondkomikern Schwente i Flena, egentligen Ernst Dahllöf (1881–1934), var under ett antal år Sveriges högst betalda artist och hade stora framgångar även utomlands, till och med i Ryssland. Han var mycket mer än bara en vanlig bondkomiker, snarast ett slags universalartist. ”Den roligaste människa jag sett på någon scen!”, utbrast revykungen Emil Norlander. Visan ”Korvaffären” skrev Schwente när den första korvkiosken öppnats i hemstaden Kalmar. <br /><i>Foto ur Göran Häggfors samling</i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;">Riktigt när korvgubbarna dök upp i Kalmar är höljt i historiens dunkel. Enligt den oöverträffade nöjeshistorikern Uno ”Myggan” Ericson (1926–2001) skrev den ytterst originelle bondkomikern <b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/05/bondkomikern-fran-sodra-vagen-som-blev.html" target="_blank"><span style="font-family: arial;">Schwente i Flena</span></a></b> – alias Ernst Dahllöf – sin en smula skabrösa visa <b><a href="https://soundcloud.com/klas-palmqvist/korvaffaren" target="_blank"><span style="font-family: arial;">Korvaffären </span></a></b>när Kalmar begåvats med sin första korvkiosk. Det måste i så fall ha skett senast 1914, för då sjöng Schwente in visan på grammofon i Göteborg. </span><p></p><p><span style="font-size: large;">Från 1930-talet och in på 1980-talet var det ofta folk som råkat ut för skador eller sjukdomar, vilka gjort dem endast ”partiellt arbetsföra”, som erhöll kiosktillstånd och fick bli korvgubbar.</span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><p><span style="font-size: large;">Ett typiskt exempel var ”Korv-Anders” i Kalmar, Karl Arvid Andersson, som från 1930 stod i tre decennier på Larmtorget. Där sålde han glass på sommaren och korv resten av året. Han var född 1886 på Ryssbylunds gård, ett par mil norr om Kalmar, där hans far var anställd som kusk. Så småningom flyttade familjen till Mönsterås och Karl Arvid fick anställning vid järnvägen. När han kom till Kalmar blev han kommunalarbetare, men råkade ut för en olycka och skadade sin ena arm så illa att han måste ha ett annat jobb. Han fick tillstånd att etablera sig som korvhandlare.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6zI5hdpLy9ueNzGPCdf9nIo2s9ZnaHe4hX_VtjXz-7PyLqZnwZuo6M1hz5Ce9QKR_QYCEog1q9ke_14gdNOwUUdZYRUq6OgPSrSR9Yf1EOdD13vgZdFnIvnRynix04J6vVS-O2n8wXSqYCbsbjcHANgxe0tVSzRTOPEpZGMsjPWcFVtUmQtqYL5kt1Q/s2206/3%20klm_7671%20Sjo%CC%88ro%CC%88varn%20-%20Korv-Anders.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2206" data-original-width="1575" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6zI5hdpLy9ueNzGPCdf9nIo2s9ZnaHe4hX_VtjXz-7PyLqZnwZuo6M1hz5Ce9QKR_QYCEog1q9ke_14gdNOwUUdZYRUq6OgPSrSR9Yf1EOdD13vgZdFnIvnRynix04J6vVS-O2n8wXSqYCbsbjcHANgxe0tVSzRTOPEpZGMsjPWcFVtUmQtqYL5kt1Q/w456-h640/3%20klm_7671%20Sjo%CC%88ro%CC%88varn%20-%20Korv-Anders.jpg" width="456" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Revymakaren Arvid ”Sjörövarn” Malkar (1879–1952) agerar fotomodell till en annons för Lovers Senap som beställts av Kalmar Konservfabrik AB till ”Sjörövarns” tidning <i>Julosten</i> 1935. Han står och mumsar vid Trädgårdsgatan och bakom honom ser man det nybyggda läroverket, numera Stagneliusskolan. Korvförsäljaren är Karl Arvid Andersson, på sin tid mer känd som ”Korv-Anders”. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><br /><p><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Larmtorget var basen för ”Korv-Anders”, men han utvidgade en tid reviret till Tullslätten och var även verksam vid Malmbron. Kunderna pratade gärna fotboll med ”Korv-Anders”. Hans son Hilding, ”Hille” kallad, var i många år målvakt i Kalmar AIK och pappa var förstås äkta blåtopp, även om sonen alldeles i slutet av karriären gick över till Kalmar FF.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVoxv4vY3_TcxeLG9eVNh9ZOrU6-x0IzRjP4p24Ky41hxdpEJNV9oALAHiWPmFNAZL8QedNXfV0MSNnUQ18xldiJK7r__ISVsAgiioEvKKObXn7viGT-AOoyJ18Ed2U2_YVsXdNK2u-56OmpgwBbN3rIQP9bwOFpvgJRQBhAcX5_houlOGujb40R5Jhw/s580/SIf-659-03.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="333" data-original-width="580" height="368" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVoxv4vY3_TcxeLG9eVNh9ZOrU6-x0IzRjP4p24Ky41hxdpEJNV9oALAHiWPmFNAZL8QedNXfV0MSNnUQ18xldiJK7r__ISVsAgiioEvKKObXn7viGT-AOoyJ18Ed2U2_YVsXdNK2u-56OmpgwBbN3rIQP9bwOFpvgJRQBhAcX5_houlOGujb40R5Jhw/w640-h368/SIf-659-03.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Hilding ”Hille” Anderssons presentation i boken ”<i>Sveriges idrottsfolk, del IV” (1947)</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-family: inherit; font-size: large;">När jag 2012 första gången lät publicera bilden där ”Korv-Anders” säljer korv till nöjespappan Arvid ”Sjörövarn” Malkar i <i>Östra Småland</i> visste jag inte namnet på korvhandlaren och bad läsekretsen som hjälp. Som vanligt i sådana fall behövde jag inte fråga två gånger. Direkt hörde Lena Eklund i Kalmar av sig och berättade vad ”Korv-Anders” egentligen hette. Hon visste besked för han var hennes farfar.</span></p><p><span style="font-family: inherit; font-size: large;">– När jag och min bror kom och hälsade på honom brukade vi få var sin glass, mindes Lena. Men vi fick nöja oss med de billigaste pinnarna, som bara fanns med vanilj- och päronsmak.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNVkit9Oy4n0OxIuSLUmPoI33P0t3VbA1QNJgLiyIUyd-KPmsSHhNdw0is4Xio3cC2jI3Qutn2g308KZNzB5oURNUlP6l63wj23b2hU2YPHy99o4vGKZIcbVk_5MyxmzYFey4FWd9YStRD4-2gLv45NcF_y39vw9dQ2ovw0AMxjYzlbwcBPFDtCQDzHw/s2362/4%20Vallerhed-Kvarnholmen1_0205.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1466" data-original-width="2362" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNVkit9Oy4n0OxIuSLUmPoI33P0t3VbA1QNJgLiyIUyd-KPmsSHhNdw0is4Xio3cC2jI3Qutn2g308KZNzB5oURNUlP6l63wj23b2hU2YPHy99o4vGKZIcbVk_5MyxmzYFey4FWd9YStRD4-2gLv45NcF_y39vw9dQ2ovw0AMxjYzlbwcBPFDtCQDzHw/w640-h398/4%20Vallerhed-Kvarnholmen1_0205.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här sitter ”Korv-Anders” på Larmtorget och väntar på kunder en solig dag i slutet av 1930-talet. Glassen kom från <b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/06/ljusbla-ljudterrorister-med-anor-fran.html" target="_blank">Kalmar Ispinnefabrik,</a></b> ”Blixtpinnen” som det görs reklam för på kärran, var en av fabrikens bästsäljare. Företaget bytte sedan namn till Kalmar Glassfabrik som i sin tur så småningom blev Hemglass. <br /><i>Vykort ur Olle Vallerheds samling</i></span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p><span style="font-size: large;">Lena konstaterade också att att det nog gick ganska stillsamt till på Kvarnholmen förr i världen:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Ibland kunde farfar säkert ha rätt stora dagskassor när han gick hem till Proviantgatan sent på kvällen. Men det hände inte en enda gång på alla åren att någon försökte råna honom.</span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><p><span style="font-size: large;">Karl Arvid Andersson avled 1979, 92 år gammal.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGvUeXjNQ_ZXcLHvpte9Bu9E4pI1sMehxDxwfWlo-08m0H8htAtMVPJMMDGBYfBiytKw-1UV6KVjp10VRMvKT0JaHKA-QRvkIIM0bgwyS55x4Z2teZa6gjzNNjSR6pAj7XYzDCMsygWcddowI-9VAc-pq5mllDEQiKkCXaTuy91szgHIbUoFP2xxRPFg/s5472/5%20KLM_28322_DS_23270.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3648" data-original-width="5472" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGvUeXjNQ_ZXcLHvpte9Bu9E4pI1sMehxDxwfWlo-08m0H8htAtMVPJMMDGBYfBiytKw-1UV6KVjp10VRMvKT0JaHKA-QRvkIIM0bgwyS55x4Z2teZa6gjzNNjSR6pAj7XYzDCMsygWcddowI-9VAc-pq5mllDEQiKkCXaTuy91szgHIbUoFP2xxRPFg/w640-h426/5%20KLM_28322_DS_23270.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Korvvagnen som Anker Kalmevall stod i vid Malmbron från 1937 till 1965, då han skänkte den till Kalmar läns museum i vars samlingar den ingår i dag. Anker byggde sedan en riktig kiosk på andra sidan Esplanaden, den som är känd under namnet Olgas i dag. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Maria Winsö/Kalmar läns museum</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;">Larmtorget var alltså ”Korv-Anders” egentliga verksamhetsområde. Vid Sveaplan var det i stället Anker Olsson (1899–1970) – han bytte så småningom efternamn till Kalmevall – som var kung i korvarnas rike. 1937 införskaffade han som den förste i Kalmar en korvvagn, ett litet korvstånd på hjul, som han parkerade vid Malmbron. Den diminutiva lokalen skyddade för väder och vind. Inte minst det sistnämnda: Sveaplan vid Malmbron är ju – trots synnerligen hård konkurrens – ett av Kalmars värsta blåshål. Vagnen var från början blå men den målades senare om i en tämligen gräslig gulgrön färg – kanske tänkt att påminna om senap. Det gällde att synas ordentligt.</span><p></p><div><div><span style="font-size: large;">Anker stod i sitt lilla korvstånd ända till 1965, när hälsovårdsmyndigheterna krävde bättre hygienanordningar, vatten och avlopp. Då fick han arrendera kommunal mark på andra sidan Esplanaden och lät bygga en riktig korvkiosk, utrustad med de begärda faciliteterna. Anker Kalmevall drev rörelsen till sin död 1970. De sista åren sköttes kiosken mest av sonen Henry (1928–2003).</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPtbzrNRoLW-YbtVvblDxDpxW1Y2ZK-_lOOm5q8MbV-q2R92SpSPgDbN7tJO1vyBlihCFYrSoX7Q5jJIw5zVauvaK7it53L1b7iuzHoqA7xP72mapShztL9_vYxrHrCOjlbpFZZmEXA2t9TIfSb3gjiDpqATBnlBPT4PGey-026jI7_puNEOutE1Efhw/s4356/12%20Stig%20Westerlund%20P0100009_redigerad-1.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2238" data-original-width="4356" height="328" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPtbzrNRoLW-YbtVvblDxDpxW1Y2ZK-_lOOm5q8MbV-q2R92SpSPgDbN7tJO1vyBlihCFYrSoX7Q5jJIw5zVauvaK7it53L1b7iuzHoqA7xP72mapShztL9_vYxrHrCOjlbpFZZmEXA2t9TIfSb3gjiDpqATBnlBPT4PGey-026jI7_puNEOutE1Efhw/w640-h328/12%20Stig%20Westerlund%20P0100009_redigerad-1.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Korsningen Södra vägen–Sandåsgatan är igenbommad för biltrafik sedan många år och husen närmast den är rivna och ersatta av en parkeringsplats. Kiosken till höger ser precis ut som Olgas korvkiosk, där man brukade köpa sig en nattkorv på vägen hem från Folkets park. Fast när jag gjorde det på 70-talet låg kiosken närmare parken, ungefär där Netto finns i dag. Fotografiet är från 1963. <br /><i><b><a href="https://www.hembygd.se/kalmar-stad" target="_blank">Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening</a><br /></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;">En annan arrendator tog vid men blev ganska kortvarig och en bit in på 70-talet flyttade i stället den legendariska Olga, som ska ha hetat Gustafsson i efternamn, in i korvkiosken. Hon hade tidigare hållit till i en kiosk på Sandås och dessförinnan lär hon ha haft en korvvagn där, inte långt från Folkets Park. Som jag minns det låg korvkiosken, i alla fall i början av 70-talet när jag besökte Folkets Park, ungefär där Netto finns i dag. Perfekt läge för natthungriga parkbesökare på väg hem. Namnet ”Olgas” tog hon förstås med sig till Sveaplan och så heter kiosken än i dag trots att det är många år sedan Olga själv lämnade verksamheten.</span></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Kiosk och kiosk förresten. Olgas är sedan länge utbyggt till gatukök. Samma förvandling har de flesta av de korvkiosker gått igenom som inte bara lagts ner och försvunnit. Många av gatuköken har sedan i sin tur transfomerats till pizzerior, i andra säljer man thaimat.</span></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Men i Kalmar finns ett markant undantag, en relik från forna tider; en gammaldags riktig korvkiosk där man i alla år blivit serverad genom lucka, även när det inte rått pandemitider. Den är visserligen inte belägen i en fristående liten byggnad utan i ett hus, det så kallade Strykjärnet i korsningen Larmgatan–Västra Vallgatan – benämningen kommer sig förstås av husets originella kilform.<br /></span></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_68RWW6FEIc6ACE3kOxCm9cCi607j-afnIL5cgfx7VB4kv-zxSs_gRTthGEU8I2dO7GvyFxJwBWjsY6E2QTRLhRZD_6kmPGvJC1luCxziJ4Jvn8tK2MXMxYpdMzV3Jak0lcdnmTZe0M7eEsdCdhhN-cmQsNInkVLk47lm39QHcuxxZgMU3AXb6Vu-bQ/s4235/14%20Sjo%CC%88strand%20-%20Gamla%20Kalmarbilder%201_0013.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2785" data-original-width="4235" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_68RWW6FEIc6ACE3kOxCm9cCi607j-afnIL5cgfx7VB4kv-zxSs_gRTthGEU8I2dO7GvyFxJwBWjsY6E2QTRLhRZD_6kmPGvJC1luCxziJ4Jvn8tK2MXMxYpdMzV3Jak0lcdnmTZe0M7eEsdCdhhN-cmQsNInkVLk47lm39QHcuxxZgMU3AXb6Vu-bQ/w640-h420/14%20Sjo%CC%88strand%20-%20Gamla%20Kalmarbilder%201_0013.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Strykjärnet, eller Klockmakarehörnet som det fortfarande kallades när John Sjöstrand lät publicera den här teckningen 1927. Benämningen kom sig av att klockgjutaren Forsberg hade bott här en gång i världen. <br /><i>Teckning av John Sjöstrand i ”Gamla Kalmarbilder” (1927)</i></span></td></tr></tbody></table><br /></div><div><span style="font-size: large;"><span style="font-family: inherit;">Hur gammalt Strykjärnet egentligen är verkar ingen </span>riktigt <span style="font-family: inherit;">ha koll på. Det har påståtts att huset skulle vara byggt 1929 men det kan definitivt inte stämma, eftersom Kalmarkännaren John Sjöstrand har tecknat det i sin bok ”Gamla Kalmarbilder” som gavs ut 1927. Där upplyser han om att huset länge kallades för ”Klockmakarehörnet”, detta eftersom det hade ägts av en klockgjutare Forsberg. Denne ska ha haft sin verkstad inrymd i Västerports kassematter, alldeles intill. </span></span></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Under den stora hantverksutställningen 1927 användes de forna verkstadslokalerna som öl- och smörgåsservering under namnet ”Klockgjutarehörnet” – där går det för övrigt fortfarande att få sig en öl och en matbit på Fotis Fotiadis FF-bar.</span></div></div></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">I själva Strykjärnet var, när Sjöstrand skrev sin text, ”sedan åtskilliga år […] en urmakeriaffär och dito verkstad inrymd”. Detta har lett till viss begreppsförvirring och det hävdades häromåret i <i>Barometern</i> att huset på grund av urmakeriet kallades ”Klockmästarehörnet”. Som källa utpekades till <i>Kalmar Lexikon,</i> men alla som kan läsa korrekt innantill konstaterar att där står det ”Klockmakarehörnet” och hänvisas just till klockgjutaren Forsberg.</span></div><div><span style="font-size: large;"> </span></div><div><span style="font-size: large;">Där nämns också att urmakeriet ska ha funnits kvar i alla fall in på 40-talet, men absolut ingenting om att det skulle ha gett upphov till den annars helt obekanta benämningen ”Klockmästarehörnet”.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjF57EASWKRnhVvk_-n7_lqCeiHd0vS9TkqgLMTeuPfhT18W0SbCZO8USMlEoc2-_W7jI11D-0H5MDM2tcHTjKCzDscwcSTB1p6KMCfIleAUd6Z8IH25T0BxXBufroRJmWj6VeDBx4q0bGy3IpJSR1XI2WsK3pdeLXEP27h9jjLZVmbbAJU6QPP90POmA/s4874/15%20Strykja%CC%88rnet%20urmakeri.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2776" data-original-width="4874" height="364" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjF57EASWKRnhVvk_-n7_lqCeiHd0vS9TkqgLMTeuPfhT18W0SbCZO8USMlEoc2-_W7jI11D-0H5MDM2tcHTjKCzDscwcSTB1p6KMCfIleAUd6Z8IH25T0BxXBufroRJmWj6VeDBx4q0bGy3IpJSR1XI2WsK3pdeLXEP27h9jjLZVmbbAJU6QPP90POmA/w640-h364/15%20Strykja%CC%88rnet%20urmakeri.JPG" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Odaterad bild på Strykjärnet med klocka på väggen eftersom en urmakare var verksam där. John Sjöstrand skriver redan 1927 att ”i huset är sedan åtskilliga år inrymt en urmakeriaffär” och samma verksamhet fanns kvar i alla fall en bit in på 40-talet.<br /><i>Bild ur Östra Smålands arkiv<br /></i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;">Korvförsäljningen i Strykjärnet startades 1957 av välkände fotbollsprofilen Carl Erik Dahlström (1912–1978). Han hade börjat spela för Kalmar FF:s A-lag 1931 men övergick till ärkerivalen Kalmar AIK 1934, något som vållade viss uppståndelse i stans fotbollskretsar. Från mitten av 40-talet och många år framåt var han lagledare för KAIK.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwHijxZNKXOxPQbZBA2ywsXlEgU6Irf519QVCnrzjRGo47trgSDwxWmrDJmfqqCEqwTClyLDB_ft3jk6hRFCX6l9HAYH9Ectdc8SoeLqHCprQibRboiOi-E8Z6muW61D0EgUgqhBPTWnLUpVZyaODcqH2K6meT0thO_gCclorjOSrc7KXryNljTCyKpw/s588/16%20Carl%20Erik%20Dahlstro%CC%88m%20SIf-659-07.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="379" data-original-width="588" height="412" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwHijxZNKXOxPQbZBA2ywsXlEgU6Irf519QVCnrzjRGo47trgSDwxWmrDJmfqqCEqwTClyLDB_ft3jk6hRFCX6l9HAYH9Ectdc8SoeLqHCprQibRboiOi-E8Z6muW61D0EgUgqhBPTWnLUpVZyaODcqH2K6meT0thO_gCclorjOSrc7KXryNljTCyKpw/w640-h412/16%20Carl%20Erik%20Dahlstro%CC%88m%20SIf-659-07.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Fotbollsprofilen Carl Erik Dahlström var den som startade korvkiosken i Strykjärnet i slutet av 50-talet. Så här presenterades han i <i>”Sveriges idrottsfolk, del IV” 1947.</i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;">Stockholmaren Kurt Andersson tog över korvkiosken efter Dahlström 1975. Efter 30 år efterträddes Andersson av sin son Rikard Bergman. 2011 var det Björn ”Böna” Johanssons tur att ta vid. I mars 2017 blev paret Elisabet och Mats Persson nya ägare till den vid det laget anrika rörelsen. </span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0XXFXqS5wuUf5hbPSpz-wD-qTlezaYYZe6XHHEfGCh9FkebFntYMOT0PLfTNVR0ZKMmhUd_6O3yWSHMkSxTQ6PjRwzydf-fSQTeB8zQBPx8m23mfDcwMMtX1LmVi1QTGmk0fejSjKxWQBMzAauHESBh8dYgRa8Y94gGPe0BWMgBWnOgqedpscSnufNg/s3669/17%20Stig%20Westerlund%20P0600106.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2955" data-original-width="3669" height="516" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0XXFXqS5wuUf5hbPSpz-wD-qTlezaYYZe6XHHEfGCh9FkebFntYMOT0PLfTNVR0ZKMmhUd_6O3yWSHMkSxTQ6PjRwzydf-fSQTeB8zQBPx8m23mfDcwMMtX1LmVi1QTGmk0fejSjKxWQBMzAauHESBh8dYgRa8Y94gGPe0BWMgBWnOgqedpscSnufNg/w640-h516/17%20Stig%20Westerlund%20P0600106.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Korvkiosken i Strykjärnet 1966. Ovanför kioskluckan finns en skylt med texten ”EmWe-korv”, det vill säga den än i dag uppskattade charkprodukt från Malmö Wienerkorvfabrik, som numera visserligen tillverkas i Närke, vilken i mer än 60 år utgjort själva grunden för korvkioskverksamheten i hörnet Larmgatan–Västra Vallgatan. <br /><b><i><a href="https://www.hembygd.se/kalmar-stad" target="_blank">Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;"><div>Ända sedan Dahlströms tid har man vårdat sig om att sälja samma sorts varmkorv – med tiden kompletterad med andra varianter – nämligen den som från början hette EmWe-korv efter tillverkaren <b><span style="font-family: arial;"><a href="http://norrasorgenfri.blogspot.com/2012/11/malmo-wienerkorvfabrik-och-en-ford.html" target="_blank">Malmö Wienerkorvfabrik. </a></span></b>Korven därifrån hade synnerligen gott rykte i Sydsverige. Firman var grundad 1929 och blev uppköpt på 1970-talet. Efter diverse turer och andra företagsköp hamnade tillverkningen av den klassiska malmöitiska wienerkorven hos Lithells i Sköllersta ett par mil söder om Örebro. Lithells är för övrigt detsamma som Sibylla, men ägaren Atria har varit noga med att hålla isär varumärkena: namnet Sibylla har enbart fått förekomma i gatukökssammanhang, inte i detaljhandeln.</div><div><br /></div><div>Korven kryddas fortfarande enligt samma gamla EmWe-recept och när paret Persson 2021 av hälsoskäl skulle sälja korvkiosken fick den nya ägaren Kirsten Sjöholm från Oskarshamn – som tänkt sig att införa röda danska pølser, hon har själv danskt ursprung – veta att det kunde hon väl göra om hon ville. Men endast som komplement till det sedan många decennier invanda klassiska svenska korvkonceptet. För man byter knappast inriktning hur som helst i en av de ytterst få renodlade korvkiosker som fortfarande finns i landet, kanske rent av den allra sista av sitt slag.</div><div><br /></div></span><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSglvbwS4u9lQ1a6kmoFLH1GXORfFuJN57bg19TqaYwCdzAtyxt4DhfKO2-_N5P84GvMnLfzhHHnTDM0NaXvJSxQA1sLhXgvYOJRZnnC6L00-iPdbqNosLcbcKvzwu4kLTfkMDxSpVy_FIZOkK205yOK2oEjaLMLY1JpwX88Qfw9WpY7pvqK4HPMwO7A/s4032/18%20Restaurang%20Trappan%20IMG_0690.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSglvbwS4u9lQ1a6kmoFLH1GXORfFuJN57bg19TqaYwCdzAtyxt4DhfKO2-_N5P84GvMnLfzhHHnTDM0NaXvJSxQA1sLhXgvYOJRZnnC6L00-iPdbqNosLcbcKvzwu4kLTfkMDxSpVy_FIZOkK205yOK2oEjaLMLY1JpwX88Qfw9WpY7pvqK4HPMwO7A/w640-h480/18%20Restaurang%20Trappan%20IMG_0690.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Det mesta är sig likt i Klockmakarehörnet, eller Restaurang Trappan, som korvkiosken skämtsamt kallas ibland eftersom Kalmarborna i mer än 60 år ofta satt sig på trappstegen som leder upp till gamla vattentornet för att njuta av en wienerkorv med bröd och senap. Bilden togs 2021. <br /><i>Foto: Klas Palmqvist</i></span></td></tr></tbody></table></div><div><br /><h2 style="text-align: left;"><span style="font-size: x-large;">Bio och senap i Loverslund</span></h2><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvkTsjLJq8jk5iDyN7fg0uyaRzQI6kazAiEUhY2Ou7Mol37FShXndPv1AkW0cNUxzETCrsr5l4fhT2JlldFSwLFDfstNtTdzca4koZq5RHLTeY0p9UMe5OTA3FmuYsnyMYWtPQSCb07xFyTO_fy7JKVURKE9EvGYMZu78sxlfKSyZHGQq3w60rxILNDQ/s1600/Sjo%CC%88ro%CC%88varn%20-%20korvreklam_0001.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1165" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvkTsjLJq8jk5iDyN7fg0uyaRzQI6kazAiEUhY2Ou7Mol37FShXndPv1AkW0cNUxzETCrsr5l4fhT2JlldFSwLFDfstNtTdzca4koZq5RHLTeY0p9UMe5OTA3FmuYsnyMYWtPQSCb07xFyTO_fy7JKVURKE9EvGYMZu78sxlfKSyZHGQq3w60rxILNDQ/w466-h640/Sjo%CC%88ro%CC%88varn%20-%20korvreklam_0001.jpg" width="466" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i>Julosten</i> hette den tidning ”Sjörövarn” gav ut varje jul på 30-talet. Annonsen för Lovers senap, som blev resultatet av fotosessionen på Trädgårdsgatan, fanns med i 1935 års utgåva.</span></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><b>I mitten av 20-talet hade svensk-amerikanen Hjalmar Raymond gjort om den gamla tändsticksfabriken i Loverslund (mer om den i ett kommande blogginlägg) till stumfilmsbiografen ”Urskogen”. När ljudfilmen kom blev den senapsfabrik i stället, men någon gång i mitten av 30-talet brann alltihop ner.</b></span></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Kalmar Konservfabrik AB tog in tillverkningen av Lovers senap till stan. Konservfabriken hade ursprungligen startats på Kindbergs udde 1919 som Ängös första egentliga industri. Då konserverade man mest sill, målsättningen var 1.000 burkar per dag.</span></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Men sedan dess hade firman flyttat, produktionen växt och man la allt möjligt på burk: sylt, marmelad, grönsaker – och senap förstås. Så småningom tog Kalmar Läns Slakterier över och verksamheten flyttades till KLS område. Senapen fanns kvar i sortimentet i många år.</span></div><br /><h1>I Kalmar ville man inte ha lutfisk i krigskorven</h1><span style="font-size: large;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjNr06darRDQcAdocDijNM_UjcP_8irfq2fr9gegPm1HgyFNUHCVri3ibtFFWEphqMm3x1LNrmANEjB14B5M5xOVWjLuyjZwl6Sbot_SfGIih75cTj2MlpmDD4IanAr5xAENJxbc2X4k173fZOe4wDNi3Ezc1x3qeoSiVsaSlTFV41HqUJx94q3LCr5w/s1002/skinnfram_fp.png" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="492" data-original-width="1002" height="314" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjNr06darRDQcAdocDijNM_UjcP_8irfq2fr9gegPm1HgyFNUHCVri3ibtFFWEphqMm3x1LNrmANEjB14B5M5xOVWjLuyjZwl6Sbot_SfGIih75cTj2MlpmDD4IanAr5xAENJxbc2X4k173fZOe4wDNi3Ezc1x3qeoSiVsaSlTFV41HqUJx94q3LCr5w/w640-h314/skinnfram_fp.png" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Lutfisk – klassiker till jul men helt misslyckad som ingrediens i varmkorv. <br /><b><i><a href="http://sjomatsframjandet.se/fisk-i-koket/torkad-fisklutfisk/" target="_blank">Bild från Sjömatsfrämjandet</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div><b>I maj 1942 utgick påbud från Livsmedelskommissionen att den ”poängfria” varmkorven i fortsättningen inte skulle få innehålla något kött alls.</b></div><div><br /></div><div>Det var krigstid och ville man ha riktig wienerkorv var man tvungen att använda ransoneringskuponger. Köttfri korv gick dock bra att inhandla utan kuponger. </div><div><br /></div><div><i>Östra Smålands</i> reporter ryckte ut och frågade herr Anker Olsson [senare Kalmevall, se ovan], innehavare av korvståndet vid Sveaplan, hur det nu skulle gå:</div><div><br /></div><div>– Ja hittills har ju den poängfria korven innehållit tio procent fläskkött och resten fisk. Den korven har faktiskt hunnit bli ganska omtyckt. </div><div><br /></div><div>Men den ”fiskkorv” som först levererades kom från Stockholm och innehöll mest lutfisk. Den gillade Kalmarborna inte alls.</div><div><br /></div><div>– Då charkuteriidkare Frans Månsson här i staden tog hand om korvtillverkningen blev det utmärkt smak på korven, konstaterade korvhandlare Olsson.</div><div><br /></div><div><div>Han vågade till och med hävda att det fanns många som föredrog Månssons fiskkorv före den poängbelastade wienerkorven.</div><div><br /></div><div>– Kryddsättningen spelar en stor roll och man måste säga, att Månssons charkuterister lyckats bra i det avseendet.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC7X-9h1P-5TPlw-pvzQV57kCTiaZWrtiDtF0e29MT3GPmxnytek7r9gCgBx48Z90v7S7j7bYSdBT3FDxqGUw13V0FPTWQ8To8F2TyrJsdj5usUFOZgBh5tnp5581EY9jSxyy3x3MII2oFsTCPXv98apYZYtqdfXh1RdR3KXFv69fCmfAI2n7MB2ElaQ/s3412/19%20KLM_O32596v%20Frans%20Ma%CC%8Ansson%20fiskkorv.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3412" data-original-width="2362" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC7X-9h1P-5TPlw-pvzQV57kCTiaZWrtiDtF0e29MT3GPmxnytek7r9gCgBx48Z90v7S7j7bYSdBT3FDxqGUw13V0FPTWQ8To8F2TyrJsdj5usUFOZgBh5tnp5581EY9jSxyy3x3MII2oFsTCPXv98apYZYtqdfXh1RdR3KXFv69fCmfAI2n7MB2ElaQ/w444-h640/19%20KLM_O32596v%20Frans%20Ma%CC%8Ansson%20fiskkorv.jpg" width="444" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Charkuteriidkare Frans Månsson (1893–1981) hade sin firma förlagd till Västerlånggatan 15 i Gamla stan. Mer om honom och hans butik finns att läsa under rubriken <b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/08/basta-charken-i-stan.html" target="_blank">Bästa charken i stan.</a><br /></b> <b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Att nu inte ens den ynka tioprocentiga köttillsatsen i fortsättningen skulle tillåtas bekymrade inte Anker Olsson nämnvärt.</div><div><br /></div><div>– Någon smakskillnad blir det knappast. Herr Månsson har lovat att smaksätta korven så den blir minst lika god som förr. </div><div><br /></div><div>I nutida ”hot dogs” är det ju inte heller mycket kött, mest vatten och potatismjöl. Fiskkorv var nog nyttigare. Kanske godare också...</div></div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvHOIFMIFdcjaaysXhPppXkrNA-nS0lcffslOmpdjDTNy1RK7g50fX1usqyynE92Y3kTCbGoBZHWkhm482dDyJNVNl5iQ033RPjs-C4dZ3BT4BssH1Mwb6f4cP6ew6cLPzdzQzs3wgf_EUUP7ZE7zd4ixvUBx_t-MFmGFV9_NbjzgSouzPPvOZanV-MA/s1575/7%20KLM_O36163K%20Torsten%20Jonsson%201949%20Foto%20WO.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1145" data-original-width="1575" height="466" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvHOIFMIFdcjaaysXhPppXkrNA-nS0lcffslOmpdjDTNy1RK7g50fX1usqyynE92Y3kTCbGoBZHWkhm482dDyJNVNl5iQ033RPjs-C4dZ3BT4BssH1Mwb6f4cP6ew6cLPzdzQzs3wgf_EUUP7ZE7zd4ixvUBx_t-MFmGFV9_NbjzgSouzPPvOZanV-MA/w640-h466/7%20KLM_O36163K%20Torsten%20Jonsson%201949%20Foto%20WO.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Med granrisgirlanger och glödlampor såg korvhandlare Torsten Jonsson till att skapa julstämning i Kalmar i december 1949. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Walter Olson/Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLO49XdOKqsSEJht-BsRXXk2jiD2jPU52ztu3wVAqpnr4y0_LcTnFyC_vOR6Ez-KguY-oKgTt3AIm5-xCoKPC5bjyNXxtEYAA2IYty8dTYeQjveiHXzOpoz13JhFyTzZ0M5qhIRjT5WePQwI74EKlvFCRU6y5n8WfodIYKCh-SUw6RGeijoqhUY1oKSA/s3144/10%20Stig%20Westerlund%20P0100017_redigerad-1.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2208" data-original-width="3144" height="450" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLO49XdOKqsSEJht-BsRXXk2jiD2jPU52ztu3wVAqpnr4y0_LcTnFyC_vOR6Ez-KguY-oKgTt3AIm5-xCoKPC5bjyNXxtEYAA2IYty8dTYeQjveiHXzOpoz13JhFyTzZ0M5qhIRjT5WePQwI74EKlvFCRU6y5n8WfodIYKCh-SUw6RGeijoqhUY1oKSA/w640-h450/10%20Stig%20Westerlund%20P0100017_redigerad-1.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den här originella kioskkonstruktionen, infälld i planket vid Lingström & Karlssons hörna i korsningen Södra vägen–Stensövägen, fanns kvar ända tills Södra vägen breddades någon gång för cirka 40 år sedan. Men då hade kiosken inte haft öppet på väldigt länge. Bilden är från 1964. <br /><b><i><a href="https://www.hembygd.se/kalmar-stad" target="_blank">Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><br /><br /><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiQthSqm1voyeuYk87vqmcCKEfYR3EC5gJM4N-Fy_1smh51E3WIHChV4xHFn8othPBH6xpvk0KaLYpZL1WqvaRwKVKSWrw97U5KrBRb16XNFr9mBnoNib3lBeQN-T1ULin3zFCvOBtk-_wzr1dhSRaav9DC__hzW4BFoa93FlJu7-KwgtZuv0fnksgVg/s3610/13%20Putte_0002.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2632" data-original-width="3610" height="466" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiQthSqm1voyeuYk87vqmcCKEfYR3EC5gJM4N-Fy_1smh51E3WIHChV4xHFn8othPBH6xpvk0KaLYpZL1WqvaRwKVKSWrw97U5KrBRb16XNFr9mBnoNib3lBeQN-T1ULin3zFCvOBtk-_wzr1dhSRaav9DC__hzW4BFoa93FlJu7-KwgtZuv0fnksgVg/w640-h466/13%20Putte_0002.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Som många gatukök och pizzerior håller Kalmargrillen på Erik Dahlbergs väg till i något som från början varit en kiosk. Puttes kiosk öppnades i slutet av 50-talet som en kombinerad vanlig kiosk och korvkiosk, något som ofta förekom på 50- och 60-talet. Korven slutade Putte – som egentligen hette Berndt Österberg (1927–2001) – med 1972 och kiosken sålde han vid årsskiftet 1990–91, då den här bilden togs. Det dröjde dock ytterligare ett antal år innan den gjordes om till gatukök. Mer om Putte och hans kioskepok finns att läsa under rubriken <b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/05/ett-liv-i-luckan-i-32-ar.html" target="_blank">Ett liv i luckan i 32 år.</a></b><br /><i>Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6UhoKaatM9p1If85GA3Bdp_0Y0x_klWmLuQU6VSR5FFGfyoYyKGFpIaGPebpVVZi2sZtnnk3qHHRP9l4we3fI4W0Ca_zrrpbgV9TrpDxHfc-QlCSGkf-VfyDmoQ3ISIjIuH37wrHnnqxVJ1em4L5xIlTC2XhS5gzi3eYG3a_Np7_PIjxIWHSLoX8xPA/s3368/11a%20Kirres-Esplanaden-JL.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1494" data-original-width="3368" height="284" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6UhoKaatM9p1If85GA3Bdp_0Y0x_klWmLuQU6VSR5FFGfyoYyKGFpIaGPebpVVZi2sZtnnk3qHHRP9l4we3fI4W0Ca_zrrpbgV9TrpDxHfc-QlCSGkf-VfyDmoQ3ISIjIuH37wrHnnqxVJ1em4L5xIlTC2XhS5gzi3eYG3a_Np7_PIjxIWHSLoX8xPA/w640-h284/11a%20Kirres-Esplanaden-JL.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En av Kalmars mest klassiska korvkiosker var Kirres som på 60-, 70- och 80-talet låg placerad som en grillosande trafikfara i korsningen Esplanaden–Smålandsgatan, bilden togs 1984. Kunderna parkerade mitt framför kiosken, något som inte precis befrämjade trafiksäkerheten. Efter många och långa diskussioner byggdes till slut ett nytt gatukök på Södra vägen, inte långt från den plats där Kirres – alias Erik Nilssons – allra första korvstånd stått några decennier tidigare i hörnet mot Linnégatan. Nybygget heter numera Frasses. <br /><i>Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVWd8PgTOzuH6zb0QgkW6L_4xgcge1pBwSprQup6U3WbsNNrQ6g70aecyhb1ljc4Duv8b-5dnKbCY_kihxcrHLTctKDEWMpV1bSqblR_Y0EqHdiq1llLdod2uPmIm-1GzBUKZPGe7ICi-I0wU5yzqBFHFoMXfa7N60ih5gY_55N1nARnZwJ38OQzdLlA/s3357/11b%20Kirres-Esplanaden-FH.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2502" data-original-width="3357" height="476" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVWd8PgTOzuH6zb0QgkW6L_4xgcge1pBwSprQup6U3WbsNNrQ6g70aecyhb1ljc4Duv8b-5dnKbCY_kihxcrHLTctKDEWMpV1bSqblR_Y0EqHdiq1llLdod2uPmIm-1GzBUKZPGe7ICi-I0wU5yzqBFHFoMXfa7N60ih5gY_55N1nARnZwJ38OQzdLlA/w640-h476/11b%20Kirres-Esplanaden-FH.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">När man stod och väntade på att korven skulle bli färdiggrillad hos Kirres föll blicken oundvikligen på en grötrimmad vers som var uppsatt intill kioskluckan. Den går inte att urskilja på bilden men minns jag rätt löd den så här: <br /><b>En grillad korv med senap på <br />den smakar alltid bra. <br />Man äter en, man äter två <br />men Kirres grillning ska det va’ </b><br /><i>Foto: Fredrik Hjerling/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table></span><br /><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYVlxjlzthGqrsfWIgp8f2iqRNjSFztvKqcsplCvGvbn1sHPHrjJx_uA9XjfTlnVcR4yPIBfz3kI9z9JzVRu_rjhIkBma0mgOhurZh0NsPNsUw9Y8NzKCOyZp7vXoT9_eiQ9ZeD0hR7q9kRYRyNA1zjC836qAKCQ7ogAfJANzQhSBiYssANKbRLcWAQA/s640/9%20Korvautomat%20Krylbo%202014.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYVlxjlzthGqrsfWIgp8f2iqRNjSFztvKqcsplCvGvbn1sHPHrjJx_uA9XjfTlnVcR4yPIBfz3kI9z9JzVRu_rjhIkBma0mgOhurZh0NsPNsUw9Y8NzKCOyZp7vXoT9_eiQ9ZeD0hR7q9kRYRyNA1zjC836qAKCQ7ogAfJANzQhSBiYssANKbRLcWAQA/w640-h640/9%20Korvautomat%20Krylbo%202014.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Korvautomater som denna dök upp i Kalmar på 70-talet. En fanns vid Södercentrum, en annan vid Skvallertorget. Här hettades korven upp med det nya fenomenet mikrovågor och ramlade ur automaten i ett hårdplastfodral. Folieförpackningar med senap och ketchup och ett torrt korvbröd levererades i en plastpåse. Korven var glödhet och helt smaklös och svår att få ur plastfodralet utan att tappa den på marken. Automaterna blev ingen succé. Det här exemplaret fanns på numera nedlagda retrostället 56:ans Café på järnvägsstationen Avesta Krylbo.<br />Bilden är hämtad från bloggen <b><a href="http://yvonneeblogg.blogspot.com/" target="_blank">”Om böcker, blommor, små djur och annat jox”</a></b> </span></td></tr></tbody></table><br /><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>Blogginlägget bygger på texter jag publicerade i Östra Småland den 3 mars, 10 mars och 21 april 2012 samt i nättidningen Hela Östra Småland den 9 april 2021.</b></i></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b><br /></b></i></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></div><br /><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>KÄLLOR<br />Uno ”Myggan” Ericson: </b>På nöjets estrader (1971)<br /><b>Leif Eriksson:</b> Korv, mos och människor – En bok om svenska korvkiosker (2004)<br /><b>Karl-Olov Arnstberg </b>och<b> Anders Björklund:</b> Korvboken – Hjälpreda och kulturhistoria (2011)<br /><b>Jenny Damberg:</b> Nu äter vi! – De moderna favoriträtternas okända historia (2014)<br /><b>Bengt Bengtsson </b>och<b> Gunnar Magnusson (red):</b> Kalmar Lexikon (2014)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;">Intervju med <b>Anker Olsson [Kalmevall] </b>i <i>Östra Småland </i>i maj 1942<br />Artikel av signaturen <b>Path </b>om Kalmevalls korvvagn i <i>Barometern</i> den 13 juli 1965<br />Intervju med <b>Henry Kalmevall </b>av länsmuseets <b>Birgit Körge</b> den 23 september 1992 (Kalmar läns museum)</span><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>TACK</b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;">till <b>Hanna Wilhelmsson</b> och <b>Eva-Lena Holmgren,</b> båda Kalmar läns museum; <b>Gunnar Magnusson,</b> Kalmar stads hembygdsförening; <b>Lena Eklund, Göran Häggfors </b>och <b>Hans Egeskog,</b> alla Kalmar; samt <b>Olof Vallerhed, </b>Färjestaden.</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;">På <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum</a></b> finns närmare 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.</span></div></div>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-79904169790998517322022-12-28T23:45:00.007+01:002022-12-29T00:07:09.792+01:00Tio tjejer som ville bli Länets skolflicka<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlcwg5tiGLdYQlIJpIJY5aAeOQASlrnypqdlp27oHhGuZFxbWRhzBGfxGvZ_dK6DGPMsRhKxIxDwc4SnrtEFLECp3recrU3ye-9FXM2BGdu5fZZ1W0UR1Ltp0DZfNp9QmrW0xiw5gq-aeVt9xdkw3dkw82UpCfESfLYWue2EvYpfAnWr-TRlRgnECE0A/s3541/La%CC%88nets%20skolflickor%201970_0016.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="3504" data-original-width="3541" height="634" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlcwg5tiGLdYQlIJpIJY5aAeOQASlrnypqdlp27oHhGuZFxbWRhzBGfxGvZ_dK6DGPMsRhKxIxDwc4SnrtEFLECp3recrU3ye-9FXM2BGdu5fZZ1W0UR1Ltp0DZfNp9QmrW0xiw5gq-aeVt9xdkw3dkw82UpCfESfLYWue2EvYpfAnWr-TRlRgnECE0A/w640-h634/La%CC%88nets%20skolflickor%201970_0016.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här är alla de tio unga damer som tävlade om att bli Länets skolflicka 1970 samlade på Kalmar slott. De tre längst upp på trappan är från vänster Annika Rooth, Lola Petersson och Elisabeth Sandbäck. De övriga är från vänster: Ann-Gret Johansson, Annicka Jarvisson, Agneta Jansson, Helén Johansson, Maria Blomberg, Christina Mårtensson och Elisabet Carlsson. <br /><i>Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><p> </p><p><b><span style="font-size: large;">I slutet av 60-talet och början av 70-talet var det en självklarhet för svenska dagstidningar att anordna tävlingar, som gick ut på att man publicerade bilder på unga damer, vilka skulle bedömas av läsekretsen. <i>Östra Småland</i> ville förstås inte vara sämre.</span></b></p><p><span style="font-size: large;">Från 1964 och en bra bit in på 70-talet inbjöds läsarna att lagom till varje skolavslutning rösta fram Länets skolflicka.</span></p><p><span style="font-size: large;">Egentligen började det hela redan 1927 när Zelia Friedmann blev huvudstadens första Lucia genom en tävling i Stockholms-Tidningen. Hon var en stadig dam som ägde cigarraffärer och uppfyllde kravet att kunna hantera en häst.</span></p><p><span style="font-size: large;">Andra tidningar runt om i landet hakade på succén. Det var ett enkelt sätt att engagera läsekretsen.</span></p><p><span style="font-size: large;">Fusk och skandaler har förekommit. Jag minns själv hur en luciaomröstning nån gång på 90-talet i <i>Östra Smålands</i> regi spårade ur med falska röstsedlar och anklagelser mot anhöriga till kandidaterna.</span></p><p><span style="font-size: large;">Något sådant lär inte ha inträffat när Länets skolflicka utsågs. Tävlingen var nog en av de mest sedesamma i sitt slag i svensk press. Men så småningom började tack och lov en något modernare kvinnosyn göra sig gällande och flickomröstningarna försvann ur spalterna, även om just luciorna tenderat att bli kvar.</span></p><p><span style="font-size: large;">Bilderna och texterna från 1970 dokumenterar ändå en tid som på en gång är ganska nära – och väldigt avlägsen.</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Så här presenterades kandidaterna i <i>Östra Småland</i> den 6 maj 1970:</b></span></p><p></p><div style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheZ1yOxc59qQk3YCgnW00Ob6ZLX_nN8Ln6WnblLgPfRZ6t8s-CmWBmDnEeN4uVyHp3F66djkffJvtYsbTLi4SXcPyPd4sA-AgXJ59teyYVDDn7Wo-FXgdzC2AilqFeDYBeErhGR1CEHwwTUUJZV0CquEsVLEbylu6GSryctlZgyoCpZu4UA5SPiGrwTQ/s2019/1%20Ann-Gret%20Johansson.jpg"><img border="0" data-original-height="2019" data-original-width="1465" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheZ1yOxc59qQk3YCgnW00Ob6ZLX_nN8Ln6WnblLgPfRZ6t8s-CmWBmDnEeN4uVyHp3F66djkffJvtYsbTLi4SXcPyPd4sA-AgXJ59teyYVDDn7Wo-FXgdzC2AilqFeDYBeErhGR1CEHwwTUUJZV0CquEsVLEbylu6GSryctlZgyoCpZu4UA5SPiGrwTQ/w464-h640/1%20Ann-Gret%20Johansson.jpg" width="464" /></a></div><p></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><b><span style="font-family: arial; font-size: large;">Ann-Gret Johansson, 18 år, Fårbo</span></b></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Ann-Gret går sista året på fackskolan i Oskarshamn. Hon siktar på att bli förskollärare. Till hennes största intressen hör att sy egna kläder. På fritiden spelar hon gärna teater och sjunger i ett amatörgäng. Engelska och teckning tillhör hennes favoritämnen i skolan.</span></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody></tbody></table><div style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcbG7SR7szVcENCl91GMLm4Wj1EK-YFL4u9RttAObsRzAeVQ42oJgo-c2I6puUej4kM_wwf2KThP8pks5ey9ramgwh9pTVfgnZyXFYiOkQOlSvlQPa5SVhBtGSTWGaL363Ci3KU7yxhGfK9x10Y_jNcpzL9CAeAN39TvRbMIYgOIfMoIVjYEeKjrUeFw/s1881/2%20Elisabeth%20Sandba%CC%88ck.jpg"><img border="0" data-original-height="1881" data-original-width="1480" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcbG7SR7szVcENCl91GMLm4Wj1EK-YFL4u9RttAObsRzAeVQ42oJgo-c2I6puUej4kM_wwf2KThP8pks5ey9ramgwh9pTVfgnZyXFYiOkQOlSvlQPa5SVhBtGSTWGaL363Ci3KU7yxhGfK9x10Y_jNcpzL9CAeAN39TvRbMIYgOIfMoIVjYEeKjrUeFw/w504-h640/2%20Elisabeth%20Sandba%CC%88ck.jpg" width="504" /></a></div><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>Elisabet Sandbäck, 19 år, Västervik<br /></b></span><span style="font-family: arial;">Elisabeth pluggar i Kalmar på Handelsinstitutet. Hon håller på att utbilda sig till läkarsekreterare. För att få praktik jobbar hon i sommar på lasarettet i Västervik. Elisabeth är road av ridning och handboll, men till det blir det inte så mycket tid över nu.</span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><br /></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwWMsmVfmdXjIEn1Mefz7KtoJzZkFQJZkLTBunnbQDXWAkv2v6KcduTgU7e4xvscZgcoEvEs7Eg3koH64mO-sDEQxZOreXmI0xRvJyMgvNOTU6sll9pVJKlcbaK9zFkJDgJW43g2HivysLfjKk8pB4gpLBDIFiFtVz6qfCL7sryCO0yDfmakRWX5g06w/s1863/3%20Hele%CC%81n%20Johansson.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1863" data-original-width="1485" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwWMsmVfmdXjIEn1Mefz7KtoJzZkFQJZkLTBunnbQDXWAkv2v6KcduTgU7e4xvscZgcoEvEs7Eg3koH64mO-sDEQxZOreXmI0xRvJyMgvNOTU6sll9pVJKlcbaK9zFkJDgJW43g2HivysLfjKk8pB4gpLBDIFiFtVz6qfCL7sryCO0yDfmakRWX5g06w/w510-h640/3%20Hele%CC%81n%20Johansson.jpg" width="510" /></a></div><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Helén Johansson, 18 år, Virserum</b><br />Helén pluggar på gymnasiet i Hultsfred. Hon funderar på att utbilda sig till textillärare och även söka in på Konstfack i Stockholm. Hon syr alla sina kläder själv. I skolan är engelska och teckning hennes favoritämnen. Helén är intresserad av bilkörning och lyssnar gärna till musik.</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></p><p></p><div style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh086cIeQ6CbdIgZvt4do7329pft-niU_g2tOLps4VfUkUOvg3_AkxNhLLdlvJEXeigtxs0Ms2VfujLV05g21uvF_jwNUyZ3KdaicBWy9QvAieKyuyrzSADVkdsUU_ZfwpXS6hvC9xZsRNbYTmV9qjRZFjK9F-a5wruf2cFIHErdzmo-hhEKl7tJiuMhw/s1880/4%20Maria%20Blomberg%202.jpg"><img border="0" data-original-height="1880" data-original-width="1516" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh086cIeQ6CbdIgZvt4do7329pft-niU_g2tOLps4VfUkUOvg3_AkxNhLLdlvJEXeigtxs0Ms2VfujLV05g21uvF_jwNUyZ3KdaicBWy9QvAieKyuyrzSADVkdsUU_ZfwpXS6hvC9xZsRNbYTmV9qjRZFjK9F-a5wruf2cFIHErdzmo-hhEKl7tJiuMhw/w516-h640/4%20Maria%20Blomberg%202.jpg" width="516" /></a></div><p></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>Maria Blomberg, 18 år, Kalmar</b><br /></span><span style="font-family: arial;">Maria studerar på Stagneliusskolan i Kalmar. Där går hon i andra årskursen. Hon är språkintresserad och läser flera utländska tidningar. I skolan är hon med i elevrådet. Maria är också idrottsintresserad. Löpning och höjdhopp ställer hon gärna upp i.</span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><br /></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJqNavCsRaTulLBCrIknWYDi1v_K-bDgBAtdlca7vSXgY3vUdiEatgH5xydLtyu1zi4GJWMR-AyKF15ccDW6JgMmLHCv25rj4WyckgxVPd0QSJsY6foPLsoLcyyicN0C9vUbtUb9BxxZYIp3sw-3tYgjLpddcbbttGxVzIVShtdEBLcPAkqFeorWLKRQ/s1927/5%20Lola%20Petersson%202.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1927" data-original-width="1509" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJqNavCsRaTulLBCrIknWYDi1v_K-bDgBAtdlca7vSXgY3vUdiEatgH5xydLtyu1zi4GJWMR-AyKF15ccDW6JgMmLHCv25rj4WyckgxVPd0QSJsY6foPLsoLcyyicN0C9vUbtUb9BxxZYIp3sw-3tYgjLpddcbbttGxVzIVShtdEBLcPAkqFeorWLKRQ/w502-h640/5%20Lola%20Petersson%202.jpg" width="502" /></a></div><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Lola Petersson, 17 år, Kalmar</b><br />Lola pluggar på Handelsinstitutet i Kalmar. Hon utbildar sig till läkarsekreterare. Som det hoppas hon få praktisera i sommar. Lola är intresserad av resor och språk och av att se hur man lever i andra länder.</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimIihGcAgv5on16c_DRs6XtnNcPmWVeZth5buxvty6pONl6BJ3RzINRokHwFUZKXqGvrmq06Djzpda9gQzDR-YTuYs77WiFti8Yr3b1pyN7cy3UHUZ4cpJsfb2LwZ8t3lEVxoBxGLAR6lWMWW7CDKNxz3ik39pq61YY87LKrsZ8FEuLC7Mbctyk6RkEw/s2027/6%20Annicka%20Jarvisson%202.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2027" data-original-width="1505" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimIihGcAgv5on16c_DRs6XtnNcPmWVeZth5buxvty6pONl6BJ3RzINRokHwFUZKXqGvrmq06Djzpda9gQzDR-YTuYs77WiFti8Yr3b1pyN7cy3UHUZ4cpJsfb2LwZ8t3lEVxoBxGLAR6lWMWW7CDKNxz3ik39pq61YY87LKrsZ8FEuLC7Mbctyk6RkEw/w476-h640/6%20Annicka%20Jarvisson%202.jpg" width="476" /></a></div><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>Annicka Jarvisson, 17 år, Mönsterås</b><br /></span><span style="font-family: arial;">Annicka pluggar på Södertornsskolan i Oskarshamn, men är annars bosatt i Mönsterås. Där är hon ledare för en gymnastikgrupp. Hon är också NTO-scout och intresserad av friluftsliv. Annicka är språkintresserad.</span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><br /></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZXt3odz0m8wTZjnbJ3Ah2oN9al5WpRmuiYTjHU78waB7P7KZ3qszMnw7XCe1sQwCit82nJvxKQKho0jLRcDGQCryLei9XUWPPiLLrL9XWFhFLaioOXih9OOIogSb52OV4hdJiIPS-n7d3kF34PvOmyLbkgVKmN4Daz7pEkclRLvPLU-s6LBdS_JWlPg/s1957/8%20Christina%20Ma%CC%8Artensson.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1957" data-original-width="1488" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZXt3odz0m8wTZjnbJ3Ah2oN9al5WpRmuiYTjHU78waB7P7KZ3qszMnw7XCe1sQwCit82nJvxKQKho0jLRcDGQCryLei9XUWPPiLLrL9XWFhFLaioOXih9OOIogSb52OV4hdJiIPS-n7d3kF34PvOmyLbkgVKmN4Daz7pEkclRLvPLU-s6LBdS_JWlPg/w486-h640/8%20Christina%20Ma%CC%8Artensson.jpg" width="486" /></a></div><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>Christina Mårtensson, 18 år, Vimmerby</b><br /></span><span style="font-family: arial;">Christina pluggar i Hultsfred. Där går hon i årskurs två på gymnasiet. Gymnastik och språk är ett par av Christinas favoritämnen i skolan. Favoritspråken är tyska och franska. Christina har bott i Vimmerby sedan tre år. Hon tänker ägna sig åt något socialt yrke när skolan är avklarad.</span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><br /></span></span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: large;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPn1ZT-1z80xaMDujh1YJKk8jT9_eAnEfxiDQVG_XYVYoRneDN2wUAOg2H-h-BuC1jMnlbeYZER4Px73fhWs7zQET6HdTpCtxbh2_Zymyd2i0QbH1kdtDw07X-JK2ZWJELThn-W1fAqruf99fSAdj-E6sXOIwrCbOpLX72a2lKvDR5xH2y9UCOLrkDJQ/s1921/9%20Agneta%20Jansson.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1921" data-original-width="1479" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPn1ZT-1z80xaMDujh1YJKk8jT9_eAnEfxiDQVG_XYVYoRneDN2wUAOg2H-h-BuC1jMnlbeYZER4Px73fhWs7zQET6HdTpCtxbh2_Zymyd2i0QbH1kdtDw07X-JK2ZWJELThn-W1fAqruf99fSAdj-E6sXOIwrCbOpLX72a2lKvDR5xH2y9UCOLrkDJQ/w492-h640/9%20Agneta%20Jansson.jpg" width="492" /></a></span></div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><span><b>Agneta Jansson, 17 år, Färjestaden</b><br /></span><span>Agneta pluggar på Handelsinstitutet i Kalmar. Hennes favoritintresse är att spela och sjunga till gitarr. Agneta är med i gruppen Färjestadsflickorna, som sjunger på olika sammankomster. Gruppen har också spelat in en grammofonskiva. Agneta är även litteraturintresserad. Hon lyssnar mycket på musik och gillar pop.</span></span><p></p><p><span style="font-family: arial;"><span style="font-size: x-large;"><br /></span></span></p><p><span style="font-family: arial;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: arial;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfX6YTwZJ0s9yIfoHAiriv0ToPX7Zcj8f6J8-EXYoAIBHsIkApFOBIlispUSrEPZrtUcDgQrhbZHA-5Ey1wt8WHHbCMCQMMDEoo277awNMO6IL5m5T5nADe3bMTYn0TE0NHrsnW1zQ-BCGzEwzLLCfPtawZd78uI9bF5xrpl1fITO76s8LZtiBqFZD8g/s2001/10%20Elisabet%20Carlsson.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2001" data-original-width="1479" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfX6YTwZJ0s9yIfoHAiriv0ToPX7Zcj8f6J8-EXYoAIBHsIkApFOBIlispUSrEPZrtUcDgQrhbZHA-5Ey1wt8WHHbCMCQMMDEoo277awNMO6IL5m5T5nADe3bMTYn0TE0NHrsnW1zQ-BCGzEwzLLCfPtawZd78uI9bF5xrpl1fITO76s8LZtiBqFZD8g/w474-h640/10%20Elisabet%20Carlsson.jpg" width="474" /></a></span></div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Elisabet Carlsson, 16 år, Hultsfred</b><br /></span><span style="font-family: arial;"><span style="font-size: large;">Elisabet går i fackskolan i Hultsfred, den språkliga-sociala linjen. Hon är mycket intresserad av språk. Engelska och franska är favoritspråken, men Elisabet funderar på att lära sig ryska. Hon vill gärna bli något där hon får nytta av sina språkkunskaper, men eventuellt också något inom socialvården. Popmusik tycker hon om.</span><br /></span><p></p><p><span style="font-family: arial; font-size: x-large;"><b>...och här är vinnaren:</b></span></p><p><span style="font-family: arial;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: arial;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-7QIskbE6i2kLC4Hs95Map-YwLqoXrHywR4vJK2j5hMV66aJ85hAoLq-Z3aQKpC7ZDLmmEAY4RW8Qk_7ONHzGT2HPsltWHHMPSnrDkrm76UuSfolddVWMTixXd71ceKG4JizeX3tJc2Of1dmbImUea41apojWEg9gKH2GbmcblXJxafwflEsecSzC9g/s2241/Annika-16.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2241" data-original-width="1491" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-7QIskbE6i2kLC4Hs95Map-YwLqoXrHywR4vJK2j5hMV66aJ85hAoLq-Z3aQKpC7ZDLmmEAY4RW8Qk_7ONHzGT2HPsltWHHMPSnrDkrm76UuSfolddVWMTixXd71ceKG4JizeX3tJc2Of1dmbImUea41apojWEg9gKH2GbmcblXJxafwflEsecSzC9g/w426-h640/Annika-16.jpg" width="426" /></a></span></div><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>Annika Rooth, 17år, Nybro</b><br /></span><span style="font-family: arial;">Annika går i Nybro hemtekniska skola. När skolan är slut ska Annika börja praktisera som tandsköterskeelev. Hon vill bli tandsköterska. Annika är intresserad av musik. Hon spelar fiol och gitarr även om det numera blir mest gitarr. Dessutom sjunger hon. Hon är intresserad av språk.</span></span><p></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><br /></span></span></p><h1 style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px; text-align: left;"><span style="font-family: inherit; font-size: x-large;">Nybrotös får flygresa till London</span></h1><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1BAFvHOfKhWynccPhBmkfk0kg9dcViJBuPM_sAVzjAoZQdMucfAtIeIFXHORRM-Ig373e16X-y7ErRbVWtJKjnZcZDFdZTQniZtftaJN7j09wziMuqH1NIOrXshO-NQpNT58XxIwCG4Lc3IcXPaa0nGd4ooy9Hs30Zh5VCPsbCgU9mjut8aznFF8eSA/s2621/Annika%20Rooth_0001.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2275" data-original-width="2621" height="556" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1BAFvHOfKhWynccPhBmkfk0kg9dcViJBuPM_sAVzjAoZQdMucfAtIeIFXHORRM-Ig373e16X-y7ErRbVWtJKjnZcZDFdZTQniZtftaJN7j09wziMuqH1NIOrXshO-NQpNT58XxIwCG4Lc3IcXPaa0nGd4ooy9Hs30Zh5VCPsbCgU9mjut8aznFF8eSA/w640-h556/Annika%20Rooth_0001.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Pappa Olof och mamma Anna-Lisa kramar om 17-åriga Nybroflickan Annika Rooth.</span></td></tr></tbody></table><p></p><p> </p><p><span style="font-size: large;"><b>Gladare skolflicka får man leta efter! Annika Rooth blev hellycklig när hon fick beskedet att hon vunnit. Sedan blev det stor kak- och tårtfest hemma på Mellangatan i Nybro.</b></span></p><p><span style="font-size: large;">Som Länets skolflicka 1970 får Annika resa till London och en veckas fri vistelse där.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Jag har aldrig varit utomlands tidigare. Det ska bli verkligt spännande!</span></p><p><span style="font-size: large;">Annika Rooth har tidigare varit med när det har behövts en söt flicka. Hon har varit kranskulla vid flera cykellopp.</span></p><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRAzF2Kc9BbTthN89gkhXdyNlB_34ayA0OZhgWXsNZAO2xwBlIBoN-aBzu3CekttkUALD6dC9_IC8RzmRctAS7gLnEOP5fY_UJ7IM6nWcpkVi5zDdsW0wRKauLBxB-KqaMCiCbRJbQ7zH1_DX5sr1lZfuOE1INt9Qrnt_pVOZyriZdHUOPBMqfIBx4Lw/s3009/Annika%20Rooth_0005.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2686" data-original-width="3009" height="572" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRAzF2Kc9BbTthN89gkhXdyNlB_34ayA0OZhgWXsNZAO2xwBlIBoN-aBzu3CekttkUALD6dC9_IC8RzmRctAS7gLnEOP5fY_UJ7IM6nWcpkVi5zDdsW0wRKauLBxB-KqaMCiCbRJbQ7zH1_DX5sr1lZfuOE1INt9Qrnt_pVOZyriZdHUOPBMqfIBx4Lw/w640-h572/Annika%20Rooth_0005.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Annika Rooth i flickrummet med nalle och gitarr...</span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwlaEkDFTbHj23Q7Jsx1X6IyR0z8ULtNYQ0_AQoak-pUmIpjxDzRxydoS5q6AlDySTiOzUMtibYBAd2HNcUGrnQWY2oxCLMpe4CL4YPdLrslAOGe5jJK1xNnYbDpCbPGvX70lBGMBcOtbxUr3BYMRVyFCjhG2-sulq4u72gSdGYt_KgwSvIw90hujugQ/s3557/Annika%20Rooth_0008.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3557" data-original-width="3552" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwlaEkDFTbHj23Q7Jsx1X6IyR0z8ULtNYQ0_AQoak-pUmIpjxDzRxydoS5q6AlDySTiOzUMtibYBAd2HNcUGrnQWY2oxCLMpe4CL4YPdLrslAOGe5jJK1xNnYbDpCbPGvX70lBGMBcOtbxUr3BYMRVyFCjhG2-sulq4u72gSdGYt_KgwSvIw90hujugQ/w640-h640/Annika%20Rooth_0008.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">...promenerande på parkbänk...</span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZy8vvA4_Loo9NYBFn8Qta1-ifd3yB2oPctWcdxtdCHsygQm7Js_UYZ9j4n0G3KzoIeWeeI_WG803IdyCZ3sO9OULSYk2grJscEuB7Ikl30QVxQSxQJfKcSga6-NIG41Pz5taVW8RMcsp1f1r9MA040TuZpHluwh-QMkFKA92XT3A5vCIzoB69sNUvfg/s3552/Annika%20Rooth_0007.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3552" data-original-width="3552" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZy8vvA4_Loo9NYBFn8Qta1-ifd3yB2oPctWcdxtdCHsygQm7Js_UYZ9j4n0G3KzoIeWeeI_WG803IdyCZ3sO9OULSYk2grJscEuB7Ikl30QVxQSxQJfKcSga6-NIG41Pz5taVW8RMcsp1f1r9MA040TuZpHluwh-QMkFKA92XT3A5vCIzoB69sNUvfg/w640-h640/Annika%20Rooth_0007.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">... och tillsammans med svan.<br /><i>Foto, samtliga bilder: Joy Lindstrand/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div><p style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif;"><span style="font-family: arial;"><i><b><span style="font-size: large;">Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 10 november 2012 (och delvis ursprungligen i maj 1970)</span></b></i></span></p><p style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif;"><i><b><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"></span></span></b></i></p><p style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif;"><span style="font-family: arial;"><i><b><span style="font-size: large;">© Klas Palmqvist</span></b></i></span></p></div>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-52497958538953284272022-12-22T18:51:00.005+01:002022-12-22T23:06:41.650+01:00Så var det jul igen - för längesen<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvANohSOHbkqliDafVSaqnqFvVjSysjgdLtk0aOYZkmsZYR7KdcGVC-FiO9sWV2VB5ZnM8hmPtMB4L0IATopjPFLSwd1c_jonGU6vEKn_sH44d-Dcjd7_NoGQEmTxodC5ETrbrt3UCTH9P5SanzReQIi7kvuIBzFkhhBusZc4PTiQQQqqDMLAjpxRtNA/s3096/KLM_B2459.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2362" data-original-width="3096" height="488" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvANohSOHbkqliDafVSaqnqFvVjSysjgdLtk0aOYZkmsZYR7KdcGVC-FiO9sWV2VB5ZnM8hmPtMB4L0IATopjPFLSwd1c_jonGU6vEKn_sH44d-Dcjd7_NoGQEmTxodC5ETrbrt3UCTH9P5SanzReQIi7kvuIBzFkhhBusZc4PTiQQQqqDMLAjpxRtNA/w640-h488/KLM_B2459.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Kalmar läroverks rektor Josef Lind betraktar myndigt de uppvaktande stjärngossarna, varav den längst till höger är den blivande antikvariatsbokhandlaren Henning Kullzén. Traditionen med stjärngossar har rötter ner i medeltiden och anspelar förstås på de tre vise männen och julstjärnan. Men i Kalmar var stjärngossarna ett nytt påfund när bilden togs några år in på 1900-talet. <br /><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank"><b><i>Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</i></b></a></span></td></tr></tbody></table><p> <br /><span style="font-family: inherit; font-size: large;"><b>Hur såg en traditionell Kalmarjul ut i slutet av 1800-talet? Ja, det berodde helt och hållet på vilken samhällsklass man tillhörde. Fru von Krusenstiernas och biskopsdottern Anna Genbergs helgfirande skilde sig förstås mycket från hur det gick till i fattigfolkets stugor på Ängö. Julklappar och julgran var mest för rikt folk. Men gröt och lutfisk åt såväl rik som fattig.</b></span></p><p><span style="font-size: large;">Walter Welin vid Folklivsarkivet i Lund intervjuade 1941 ett 30-tal äldre Kalmarbor med olika social bakgrund om lokala sedvänjor och bruk. Naturligtvis blev det en hel del tal om hur de firat jul i sin ungdom, det vill säga under andra halvan av 1800-talet.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW-wLQWo7YQhXvvy0_Na-epX-K1QZtAJbDn7h4Sw1UrPp4Ra7rUvYE3cb5eWrs8ADpt0bzj17rXw9wIL85Dmc6ZXGScxLnxoSHDqLUOsdDoIhMDYdL3hUNynM7ZUrnpQB4kBysd5xfvEo3_NGue63b52F79c6Le9fwljltFcfUSDADEswP1IdbEeC_GQ/s2994/Sofia%20Reimert%20x.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2198" data-original-width="2994" height="470" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW-wLQWo7YQhXvvy0_Na-epX-K1QZtAJbDn7h4Sw1UrPp4Ra7rUvYE3cb5eWrs8ADpt0bzj17rXw9wIL85Dmc6ZXGScxLnxoSHDqLUOsdDoIhMDYdL3hUNynM7ZUrnpQB4kBysd5xfvEo3_NGue63b52F79c6Le9fwljltFcfUSDADEswP1IdbEeC_GQ/w640-h470/Sofia%20Reimert%20x.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Sofia Reimert (1850–1941) omgiven av gladiolus, dahlior och andra blommor. Bilden togs på hennes 80-årsdag den 16 augusti 1930, hemma i trädgården på Sparregatan 14. Varken stuga eller trädgård finns kvar i dag. På andra sidan gatan skymtar det stora hus som fortfarande kallas Blåkulla ibland, trots att det var väldigt längesedan det verkligen var blått. <br /><i>Bilden är hämtad ur ”Öar kring fästningsstaden” (1998) av Göran P D Adolfson.</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Fru Sofia Reimert berättade så här om sin barndoms jular på Ängö:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Vi hade inga julklappar i mitt hem. Det var mest fattigt folk som bodde på Ängö, men det var förnöjsamma människor, det vill jag säga med det samma. Hade de två talgljus på bordet julafton, så var det storartat. </span></p><p><span style="font-size: large;">– Några julgranar förekom inte på Ängö. Vi åt som det föll sig på julafton, men för det mesta hade vi alltid fisk och gröt. Någon skinka förekom aldrig. Det hade man inte råd med. Vi hade visserligen en liten gris, men den såldes. Vi födde upp den, det var allt. För att få lite kontanter att röra oss med.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Men ungdomen hade likväl trevligt och glatt när det var julafton. Vi unga brukade lägga tillsammans en tolvskilling och så träffades vi gemensamt i en stuga, där vi kokte kaffe och dansade. Det var storartat. Så gick julafton i glädje och uppsluppenhet.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Hemma bryggde vi inte men vi bakade, och så tog vi med oss av bakverket till dessa små julaftonsfester. Vi hade egen stor ugn, så vi kunde baka tre och ett halvt pund mjöl [ett skålpund motsvarar cirka 425 gram], av vilket det blev elva stora brödkakor. Vi bakade grovbröd, limpa, sött bröd. </span></p><p><span style="font-size: large;">– När vi gick till ottan, hade alla tänt ljus i fönstren. Det var så festligt. Vi gick redan klockan fem på morgonen, för ottan började klockan sex. Vi brukade gå ifrån domkyrkan till slottet, där det var julotta klockan sju, så vi var på två olika ställen, men så var det ju bara jul en gång om året.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaSRQsqEBCdONa43O-i2lvTcZdpB-2uIghgSBBOjn_TIRbbCwpCFCtgU634rnEA9H5euW08NTze9nSSezrT6YWF8mJ-vFbenUx_0f0TTMuVFgEEBpBKiyVClzUtMjXXxYZWz4nadvCjXRsv1dY5I8pxt3x3cHTynvBT41OTOIttouGY1lE6CeqQaDXtA/s3000/KLMF.16321.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3000" data-original-width="1814" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaSRQsqEBCdONa43O-i2lvTcZdpB-2uIghgSBBOjn_TIRbbCwpCFCtgU634rnEA9H5euW08NTze9nSSezrT6YWF8mJ-vFbenUx_0f0TTMuVFgEEBpBKiyVClzUtMjXXxYZWz4nadvCjXRsv1dY5I8pxt3x3cHTynvBT41OTOIttouGY1lE6CeqQaDXtA/w386-h640/KLMF.16321.jpg" width="386" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Anna Genberg i mycket unga år. Hennes pappa biskopen dog 1875 när Anna bara var tolv år, samma år som John Nilsson startade sin fotoateljé i Kalmar. Bilden kan inte ha tagits så värst mycket senare. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: John Nilsson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Fröken Anna Genberg (1863–1942) var ett av biskop Paul Genbergs fem barn och växte upp på Kvarnholmen, alldeles i närheten av domkyrkan:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Granen kläddes på förmiddagen, och dagen var så förtvivlat lång för den som inte fick vara med, men äntligen fick man äta middag klockan två, och det var lutfisk och gröt. Jag fick inte vara med om att klä granen. Mina bröder var i allmänhet ute och åkte kälke.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Klockan fyra gick man i julbönen i den iskalla domkyrkan. Förr i tiden brukade basunblåsare stå på läktaren och utföra musik när psalm 55 sjöngs [”Var hälsad, sköna morgonstund” av Johan Olof Wallin].</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgs10Lxdq36JQ1e_ilK8OGZ5I2ehi8AdufZcENXAwwXOO2lZcp4BdVlJd4AXlp2BEOW0Up4Qex4DqpQRdAMukRo7A2dwOa7dCnidKpUGxMiEZAfWTClR3d8VrsM5xiQ8UcW9rl2Fv-KVv_gMfCrpyTwdnDa14FMywGQUNvFVqt1sXa8S60YdxwDnWhJxg/s2362/IMG_5064.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1772" data-original-width="2362" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgs10Lxdq36JQ1e_ilK8OGZ5I2ehi8AdufZcENXAwwXOO2lZcp4BdVlJd4AXlp2BEOW0Up4Qex4DqpQRdAMukRo7A2dwOa7dCnidKpUGxMiEZAfWTClR3d8VrsM5xiQ8UcW9rl2Fv-KVv_gMfCrpyTwdnDa14FMywGQUNvFVqt1sXa8S60YdxwDnWhJxg/w640-h480/IMG_5064.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här i hörnhuset Norra Långgatan–Östra Sjögatan, med domkyrkan diagonalt över gatukorsningen, bodde biskopsfamiljen Genberg 1855–1875. Huset byggdes 1814 av borgmästare Carl Magnus Lundstedt. Biskopens dotterson, journalisten och författaren Waldemar Swahn, har berättat om hur biskopsbarnen på vintrarna brukade ordna en liten kälkbacke så att de kunde åka rakt ut på den då synnerligen glest trafikerade Östra Sjögatan genom en port som inte finns kvar längre. <br /><i>Foto: Klas Palmqvist</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">– När klockan var sex på eftermiddagen samlades vi allesammans där hemma. Då var även alla tjänare med, och dörrarna till matsalen slogs upp. Det var en festlig anblick. Granen var då tänd. Tjänarna bjöds på te, och vi serverade dem den kvällen. Eljest brukade det ju vara tvärtom. Min mor och jag gick omkring med stora tekannor och hällde i kopparna.</span></p><p><span style="font-size: large;">– När det var gjort återstod julklappsutdelningen. Far läste upp utanskrifterna på paketen, men då var inte tjänarna med. De hade sin jul för sig i nedre våningen, men det var inte så vidlyftigt på den tiden.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Innan jul hade vi alltid slakt. Det var ett förfärligt styrande och ställande. Några år bakade vi stora limpor, som delades ut till de fattiga. Slakt och byk hörde julen till.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Så kom juldagen. Då satt man och läste i sina böcker som man fått kvällen förut, och så såg man på sina övriga julklappar. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8uUy-D1P3tEDu30uFS7CMG80qPJEBSzgqGfXJqDiP2uCjt3_pKVWiF4hv2EfHd-GLO6unRLPIXYWqCDaKfJK7OPlqu6kJuyljxSBspy4XhJE4wLFDRENl1pVH77Rf6qhRoPDOlJS5K75oZCB4FGRPiN150TkD7DwCwGcTJhr-yfz8xKAfyy4EnzLCwg/s2525/KLM_A25905.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2362" data-original-width="2525" height="598" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8uUy-D1P3tEDu30uFS7CMG80qPJEBSzgqGfXJqDiP2uCjt3_pKVWiF4hv2EfHd-GLO6unRLPIXYWqCDaKfJK7OPlqu6kJuyljxSBspy4XhJE4wLFDRENl1pVH77Rf6qhRoPDOlJS5K75oZCB4FGRPiN150TkD7DwCwGcTJhr-yfz8xKAfyy4EnzLCwg/w640-h598/KLM_A25905.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Krusenstiernska gården på 1890-talet med flera julgranar utplacerade. Hermina von Krusenstierna (1827–1915) själv står längst till vänster. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank"> Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Fröken Nilsson hörde till tjänstefolket på Krusenstiernska gården:</span></p><p><span style="font-size: large;">– En stor gran kläddes alltid och tändes. Köket dekorerades med ljus överallt, och så doppades det i grytan, och man gick in och ut mellan kök och matsal. Sedan dracks det te med gotter. De doppade i grytan vid två-tretiden. Sedan var det bön i kyrkan, och efter bönen dracks kaffe eller te, vilket som behagades. Det blev ingen middag sedan. Eljest åt vi alltid middag vid femtiden. Det gör vi än i denna dag. Julklapparna delades ut efter kaffe- och tedrickningen. </span></p><p><span style="font-size: large;">– På landet kläddes en av drängarna ut till julbock har jag hört sägas, men det förekom aldrig hos oss. </span></p><p><span style="font-size: large;">– Till julen var det alltid slakt, bak och brygd. Krusenstiernas hade egen gris, som slaktades. Men fram på nyåret skaffade de sig gris igen. Kor hade de också. Dricka bryggdes här hemma och det bakades väldiga mängder bröd, vörtbröd, fint bröd och småbröd. Stora byk förekom också till julen.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Julkärve sattes alltid upp.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Ljusen stöpte vi alltid hemma. Här finns för resten än i dag ett sådant där stort bord med alla möjliga tillsatser. De slaktade ju nöt och får till jul, och det blev förfärligt mycket talg, som kom till användning vid ljusstöpningen.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Fattiga fick alltid julmat.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Tjänarna fick alltid var sin julhög. De fick göra med den hur de ville, ge bort den eller äta upp den själv. En sådan julhög bestod alltid av ett grovt bröd, ett siktebröd, ett vetebröd, småkakor, konfekt, russin samt fikon. Alla tjänare skulle alltid ha likadant.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Julklapparna kastades inte in. De plockades i en stor korg allesammans och sedan delades de ut. Korgen stod inte under granen.</span></p><p><span style="font-size: large;">– På juldagsmorgonen tändes ljus överallt. Här hos oss sattes inte ljus i fönstren, men det brukades eljest. När de gick ifrån julottan tände vi däremot alltid granen.</span></p><p></p><p><span style="font-size: large;">– Julbordet stod dukat under hela julhelgen och förutom godsaker fanns det även små tomtar, ljus och blommor och allt möjligt annat dekorativt. Frukt fanns det gott om här i trädgården, så stora fruktskålar stod alltid framsatta.</span></p><p><span style="font-size: large;">God jul!</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7ILGFnaKuFjeNNDf0l5FMvxfAb1XfNleknXl27IOeE_op4iDvSdU0en-ygPxGgO4KNseoTo1EUE457S38cWIfsx6YPj27AwwJUGs4qV88FF35ZsJAzLAI-ykFRI3-vkVdDec4d2Vh9dWUaAcec-3811AcK0TZPLofNXMgr9CTzGDp3r72Q_M2cUOU0w/s970/Julkort%20Jenny%20Nystro%CC%88m.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="620" data-original-width="970" height="410" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7ILGFnaKuFjeNNDf0l5FMvxfAb1XfNleknXl27IOeE_op4iDvSdU0en-ygPxGgO4KNseoTo1EUE457S38cWIfsx6YPj27AwwJUGs4qV88FF35ZsJAzLAI-ykFRI3-vkVdDec4d2Vh9dWUaAcec-3811AcK0TZPLofNXMgr9CTzGDp3r72Q_M2cUOU0w/w640-h410/Julkort%20Jenny%20Nystro%CC%88m.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En idealisk julafton i ett borgarhem nån gång vid förra sekelskiftet med tre generationer samlade vid bordet. Riktigt så här lär det knappast ha sett ut i stugorna på Ängö, även om man hade trevligt där också.<br /><i>Julkort av Kalmarfödda Jenny Nyström</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 23 december 2017</b></i></span></p><p><i><b><span style="font-family: arial; font-size: large;"></span></b></i></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></p><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p><div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>KÄLLOR</b><br />Intervjuer av <b>Walter Welin</b> med Kalmarbor i Folklivsarkivet i Lund (1941) </span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Waldemar Swahn: </b>Ur minnenas sekretär (1942) </span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"> </span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>STORT TACK</b><br />till <b>Eva-Lena Holmgren</b> på Kalmar läns museum. Närmare 100.000 bilder och föremål från hela länet finns att se på <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt museum.</a></b></span></div></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>LÄNKAR</b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/05/fru-reimert-och-kakkarringarna.html" target="_blank">• Fru Reimert och kakkärringarna</a><br /><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/04/badflickor-och-hitler-i-kullzens-album.html" target="_blank">• Badflickor och Hitler i Kullzéns album</a></b></span></div>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-22505938685012554112022-12-16T00:44:00.000+01:002022-12-16T00:44:26.204+01:00Kalmarsigillet som försvann till Sovjet<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-size: large;"><b><i>Det är onekligen hög tid att börja förse den här bloggen med material igen. </i><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2022/08/tillfalligt-avbrott.html" target="_blank">Axelskadan</a><i> dess redaktör drabbades av i början av augusti gör sig fortfarande påmind, faktiskt ganska rejält emellanåt, och det lär den göra länge än. Men ett eller annat blogginlägg i veckan ska det väl ändå gå att få till framöver. Comebacken inleds med historien om Nordens äldsta stadssigill, det från Kalmar.</i></b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-size: large;"><b><i><br /></i></b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-size: large;"><div class="separator" style="clear: both; font-style: italic; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj67KBXMiqDlhBkkApZ9deddLQJmIHztvGDqEEH3u3PIB0ulQC-TigI6ARAsMB8mXtT4YF1OBQ69R32MTkZk-xEw9nE2nYWUw1fXNhhY5xmPxqwXsIFPQUbOIlZPFD5yhHj1nK-DfYAif07wu-Qgw2mlyS4WKQPKKmWBptWNyrmsnzXEqSgGd-4OR3knQ/s1014/IMG_3221fri1.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1014" data-original-width="864" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj67KBXMiqDlhBkkApZ9deddLQJmIHztvGDqEEH3u3PIB0ulQC-TigI6ARAsMB8mXtT4YF1OBQ69R32MTkZk-xEw9nE2nYWUw1fXNhhY5xmPxqwXsIFPQUbOIlZPFD5yhHj1nK-DfYAif07wu-Qgw2mlyS4WKQPKKmWBptWNyrmsnzXEqSgGd-4OR3knQ/w546-h640/IMG_3221fri1.JPG" width="546" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both;"><span style="font-family: arial;">Den delvis skadade texten på Kalmars äldsta sigill säger på latin att det är ”Kalmarbornas sigill”: <i>S(igillum) inhabitantium Kalmarniam.</i> Tornet anses inte vara en realistisk avbildning av någon i staden existerande byggnad utan får ses som en symbol för en befäst stad.</span></div><div class="separator" style="clear: both; font-style: italic;"><span style="font-family: arial;"><b><a href="https://www.luebeck.de/de/stadtleben/kultur/stadtarchiv/index.html" target="_blank">Foto: Antje Stubenrauch/Archiv der Hansestadt Lübeck</a></b></span></div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><b>En dag 1990 stannade en långtradare från Moskva utanför stadsarkivet i nordtyska Lübeck. Den var fullproppad med historiska minnen som ingen sett till sedan andra världskriget. Bland alla de ovärderliga skatterna återfanns också Nordens äldsta stadssigill. Det kommer från Kalmar och är mer än 750 år gammalt.</b></div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">När de båda tyska staterna just slagits samman i början av 1990-talet, var Eva-Lena Holmgren, som sedan länge arbetar vid Länsmuseet i Kalmar, sysselsatt med forskning vid stadsarkivet i Lübeck.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">– Det var en goodwillgest från makthavarna i Moskva att skicka lasten till Lübeck, berättar hon.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">Många tyska arkiv och museisamlingar hade under andra världskriget gömts undan i nedlagda gruvor för att undgå förstörelse.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">– Det som hamnat i västra Tyskland skickades efter kriget till Wiesbaden, där samlingarna gicks igenom.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">Man letade även efter uppgifter om krigsförbrytelser och dylikt.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">– Det gjorde också ryssarna med det som hamnat i gruvhål i den sovjetiska ockupationszonen, DDR alltså.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">Det var i ett sådant som materialet från Lübeck deponerats.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">– Sedan skickades alltihop till Sovjet, där det bara blev liggande i årtionden, säger Eva-Lena.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">Ja, ända tills den där dagen 1990 då långtradaren anlände till stadsarkivet. Förteckningarna över föremålen fanns kvar i Lübeck och arkivpersonalen satte genast igång med det komplicerade arbetet att pricka av allt som fanns med i lasten.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">Ett av föremålen var alltså den lilla vaxklump som sitter fästad vid ett brev som Kalmars fogde Magnus Bengtsson i mitten av 1200-talet skickade till Lübeck. Det handlar om ett arv efter Kalmarborgaren Herman Buccha (dvs ”Bock”). Hans svåger Oliver, som flyttat till Lübeck, ombeds i brevet att komma till Kalmar om han vill ha arvet reglerat.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5M6Wjn-28VB8a0t6L_7tgpU74TEFzqQ5qknO5S5SVhdL5tTme7un7Ya-X3V4BEO_JPS7vZa7exPB_9sR_7frMps-2xy-SY7_lzQH6BEsshPW5io-n8xwkPmqMHITWh5zUvCoyt7pLmKruhJRzlnp1rSBVY33DJkpBPWssoUc9-YsDaqXnY1uScJa7Og/s1065/IMG_3222a.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="970" data-original-width="1065" height="582" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5M6Wjn-28VB8a0t6L_7tgpU74TEFzqQ5qknO5S5SVhdL5tTme7un7Ya-X3V4BEO_JPS7vZa7exPB_9sR_7frMps-2xy-SY7_lzQH6BEsshPW5io-n8xwkPmqMHITWh5zUvCoyt7pLmKruhJRzlnp1rSBVY33DJkpBPWssoUc9-YsDaqXnY1uScJa7Og/w640-h582/IMG_3222a.JPG" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: arial;">Kalmarfogden Magnus Bengtssons skrivelse till Lübeck från mitten av 1200-talet. Hans eget sigill hänger till vänster och Kalmarsigillet till höger. I 45 år efter andra världskriget låg brevet bortglömt någonstans i Sovjetunionen.</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: arial;"><b><i><a href="https://www.luebeck.de/de/stadtleben/kultur/stadtarchiv/index.html" target="_blank">Foto: Antje Stubenrauch/Archiv der Hansestadt Lübeck</a></i></b></span></div></div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">Just vid den här tiden höll Kalmar på att bli en stad att räkna med. Samtidigt konsoliderades den svenska centralmakten och i Lübeck började det som skulle bli Hansan att ta form.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">Ett av vittnesbörden om den här dramatiska omdaningen av Nordeuropa är alltså Kalmarsigillet, som kan vara så gammalt som från 1247.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;">– Att sigillet är tillbaka i Lübeck är det fortfarande många som inte vet om, konstaterar Eva-Lena Holmgren.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiF2mLeka6-ZQCsR89j7iIkIWTWFGna-XkGRjm_zsX3N4TX4Cleo3rygV5_fwXKv3x8pm8OqevQits_RStNo9w_PfD04q73h_aRXPYKPizhAn2PqHNqwsE40VRP_zNz-V0fwMKQtLlAf1DujvoccJ6BcC5ZnEyQwdqF1ByI3oC2-UrBwbjmncg3s5OJ5g/s1545/Kalmars%20vapen_0001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1545" data-original-width="1198" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiF2mLeka6-ZQCsR89j7iIkIWTWFGna-XkGRjm_zsX3N4TX4Cleo3rygV5_fwXKv3x8pm8OqevQits_RStNo9w_PfD04q73h_aRXPYKPizhAn2PqHNqwsE40VRP_zNz-V0fwMKQtLlAf1DujvoccJ6BcC5ZnEyQwdqF1ByI3oC2-UrBwbjmncg3s5OJ5g/w496-h640/Kalmars%20vapen_0001.jpg" width="496" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: arial;">Kalmars moderna vapen går tillbaka på 1200-talssigillet. Här som det ska se ut i stället för den tråkigt enfärgade blåvita variant som kommunen började använda sig av i olika sammanhang för några år sedan. </span></div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;"><b><i><span style="font-family: arial;">Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 30 mars 2013<br /><br /></span></i></b></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><b><i><span style="font-family: arial;">© Klas Palmqvist</span></i></b></div><div><b><i><span style="font-family: arial;"><br /></span></i></b></div></div><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both;"><span style="font-family: arial;"><b>STORT TACK</b> </span></div><div class="separator" style="clear: both;"><span style="font-family: arial;">till <b>Eva-Lena Holmgren, </b>Kalmar läns museum. </span></div><div class="separator" style="clear: both;"><span style="font-family: arial;">På <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum</a></b> finns nästan 100.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.</span></div><div style="font-style: italic;"><br /></div></div><b style="font-style: italic;"><br /></b></span></div><p></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-21860817696636942102022-07-28T14:30:00.006+02:002022-07-28T14:39:53.376+02:00Dövblind Borgholmsredaktör som fick upplagan att stiga rejält<p><span style="font-size: large;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibcJZUc5rxMRdDjPzaME0dEniXpN59CbLl3graFFUMRDSrqCFki3L0Sz-wgXqDN6Z9B23fT9yTWM7DxRtFmyr5A4_9_daRY7aTiJMRyhQckpeHgl_6m06NlZBEMQ2jEcXqLk1XFiIsUTgVmrxESVIzNFJ8-D9hZrXHb5gJzP9Cgf4-KmjmAUHTa79c2Q/s2362/KLM_Bernving589.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1426" data-original-width="2362" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibcJZUc5rxMRdDjPzaME0dEniXpN59CbLl3graFFUMRDSrqCFki3L0Sz-wgXqDN6Z9B23fT9yTWM7DxRtFmyr5A4_9_daRY7aTiJMRyhQckpeHgl_6m06NlZBEMQ2jEcXqLk1XFiIsUTgVmrxESVIzNFJ8-D9hZrXHb5gJzP9Cgf4-KmjmAUHTa79c2Q/w640-h386/KLM_Bernving589.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Allan Bernving framför Borgholms slottsruin. För sin folkbildargärning belönades han med landstingets kulturpris i slutet av 1970-talet. En stor del av Allan Bernvings bildarkiv överlämnades 1997 till Borgholms kommun. Återstoden fick Kalmar läns museum ta hand om 2012. Generösa urval kan ses på <b><a href="https://bildarkiv.borgholm.se" target="_blank">Borgholms kommuns bildarkiv</a> </b>och på <a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank"><b>Digitalt Museum.</b></a><b><br /><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Östra Småland/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><b><br /></b></span><p></p><p><b><span style="font-size: large;">Sommaren 2016 visades ”Kännbart” på Kalmar Konstmuseum och på Konsthallen i Virserum, en utställning där dövblindhet stod i centrum. <i>Östra Småland/Nyheternas </i>gamle Hultsfreds- och Borgholmsredaktör Allan Bernving hade garanterat hyllat det initiativet. Han var både syn- och hörselskadad men ändå oförtröttligt engagerad i alla tänkbara samhällsfrågor, djupt intresserad av människor, politik, kultur, natur, historia, idrott och – så länge han hörde – musik. Trots sitt handikapp var han en skicklig fotograf och skrev uppskattade krönikor och kulturartiklar tills bara några år före sin död 1993.</span></b></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDel1J4UfMuWPZev5a4wUzdkbN0jhPd5NYiTHb9PM6Emw2QfvWLMJv5gGip7Xaf3pNzXLbb4jbaFpozx1nYtfUUFaedQ7IR83rA6OD1sDmXw8BHrtNjPxSPKOH4WnKUQ1eZcMb6G_N4gvjYBlZi8XM8t-hH0g7_BZJ8epFil1Rr6E87quqX8NPJV-2wA/s2362/KLM_Bernving1157.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2310" data-original-width="2362" height="626" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDel1J4UfMuWPZev5a4wUzdkbN0jhPd5NYiTHb9PM6Emw2QfvWLMJv5gGip7Xaf3pNzXLbb4jbaFpozx1nYtfUUFaedQ7IR83rA6OD1sDmXw8BHrtNjPxSPKOH4WnKUQ1eZcMb6G_N4gvjYBlZi8XM8t-hH0g7_BZJ8epFil1Rr6E87quqX8NPJV-2wA/w640-h626/KLM_Bernving1157.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Väntar på bättre väder. Laxfiskare från såväl Västervik, Nynäshamn som Hönö på västkusten sökte skydd i Bläsinge hamn undan höststormen den 4 oktober 1957. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank"> Foto: Allan Bernving/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: x-large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Även om Allan Bernvings landskap kom att bli Öland, var han från början ”fastlänning”, som man säger på ön. Han föddes i Hultsfred 1912 och efter sex år i folkskolan började han arbeta på föregångaren till den fabrik som senare blev känd som Hultsfreds Hus. Studier var inte att tänka på, sådant fanns det inga pengar till.</span></p><p><span style="font-size: large;">Allan var tidigt synskadad men blev ändå en duktig brottare, rent av Smålandsmästare i weltervikt.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL3GfvWyTAuYFhK8GaNhbEA68NLvJqF_n69Q8blI0HDHMlop-jNII_2dZ928Ko0NRhLbrG3uQ_Xz1f9JN_YHW1HZc4K--os98iXBXYygV3hUJNWO5X4_B2o92HX2_cvz0_NpmI_I_ArCaC4A5BsYnwMgJPeS3NsU8GUsKkNlnVkGsdQJsTUDkOWnB8nA/s2475/KLM_Bernving917.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2475" data-original-width="2362" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL3GfvWyTAuYFhK8GaNhbEA68NLvJqF_n69Q8blI0HDHMlop-jNII_2dZ928Ko0NRhLbrG3uQ_Xz1f9JN_YHW1HZc4K--os98iXBXYygV3hUJNWO5X4_B2o92HX2_cvz0_NpmI_I_ArCaC4A5BsYnwMgJPeS3NsU8GUsKkNlnVkGsdQJsTUDkOWnB8nA/w610-h640/KLM_Bernving917.jpg" width="610" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den bastante mannen i rutig skjorta och rejält tilltagna byxor ska ha varit känd som ”TV-Levis”. Hans vistelse i Böda den heta sommaren 1959 lär på något sätt ha haft med ”Hylands hörna” att göra. Vilka damerna är finns det tyvärr inga uppgifter om. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Allan Bernving/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">1947 började han som <i>Oskarshamns Nyheternas</i> lokalredaktör i Hultsfred. Tre år senare blev han <i>Östra Smålands </i>man i Borgholm. </span></p><p><span style="font-size: large;">Hustrun Margit var Allans oavlönade medarbetare. Allan framkallade bilderna men det var Margit som kopierade dem. Då fick Allan mer tid till att skriva och de bestämde själva vilka bilder som skulle skickas till centralredaktionen i Kalmar. De sista åren var det oftast Margit som fotograferade, i takt med att makens syn blev allt sämre.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwXYdU3uurdV1Op7A-s6JjcRbBi89DNfp_f_FuTTZfh57C8lvEItvb6FUzRWoDbJNIyV5ZK8ZrSrkV2YVbDS8kmsFS-LLyZmcOC1Ph9RT8MCQq-q37AwZzassI3o4UtuKx8uDm3Ns6GZheEfADickvYkEvpFoJjqTnsWxcVKv7cvMOs4M7ImOFok_YIQ/s2362/KLM_Bernving1284.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2333" data-original-width="2362" height="632" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwXYdU3uurdV1Op7A-s6JjcRbBi89DNfp_f_FuTTZfh57C8lvEItvb6FUzRWoDbJNIyV5ZK8ZrSrkV2YVbDS8kmsFS-LLyZmcOC1Ph9RT8MCQq-q37AwZzassI3o4UtuKx8uDm3Ns6GZheEfADickvYkEvpFoJjqTnsWxcVKv7cvMOs4M7ImOFok_YIQ/w640-h632/KLM_Bernving1284.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här har rälsbussen spårat ur någonstans på Öland. Den öländska järnvägen var 15 mil lång och trafikerade sträckan Ottenby – Mörbylånga – Färjestaden – Borgholm – Böda. Den var smalspårig och hade spårvidden 891 mm. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank"> Foto: Allan Bernving/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">1965 förlorade Allan slutgiltigt även sin hörsel och kunde inte fortsätta som lokalredaktör längre. Redan i samma veva som han börjat arbeta i Borgholm hade han drabbats av tinnitus. Han beskrev i en artikel 1990 hur han inte vågat berätta om hörselproblemen: ”Då kunde ju folk ha trott att man höll på att förlora förståndet”. Han berättar också hur han för en öronspecialist beskrev sin tinnitus som ”att den mest liknar ljuden från en sågklinga då det sågas tjurigt granvirke”. </span></p><p><span style="font-size: large;">En både målande och förfärande beskrivning som ger prov på vilken fin skribent Allan Bernving var. Inte konstigt att tidningens upplaga på norra Öland steg kraftigt under hans tid i Borgholm.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcnmWAJy6DWDoIDcClLypub680bYMCW8fb1IXrETrALDpffarnbCDuUCygXU2RKtKleKri9ZO0Z4hlq5zbu0VDiXHkhuAVtx9lNNiJd_cro55RXjcamB8252O5IG56-ErhCex1JAOCux8z0RrgCZkqvFXcDnwxmQzTkM0p1Ywg_RR0KDc8L3HXLtjD0w/s2362/KLM_Bernving359.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2282" data-original-width="2362" height="618" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcnmWAJy6DWDoIDcClLypub680bYMCW8fb1IXrETrALDpffarnbCDuUCygXU2RKtKleKri9ZO0Z4hlq5zbu0VDiXHkhuAVtx9lNNiJd_cro55RXjcamB8252O5IG56-ErhCex1JAOCux8z0RrgCZkqvFXcDnwxmQzTkM0p1Ywg_RR0KDc8L3HXLtjD0w/w640-h618/KLM_Bernving359.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Kung Gustaf VI Adolf, till vänster, var en kvalificerad arkeolog. Här har han just gjort ett fynd i Skedemosse som han skärskådar tillsammans med ledaren för utgrävningarna, Ulf Erik Hagberg. Bilden bör ha tagits någon gång runt 1960.<br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Allan Bernving/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Sin svåra tinnitus tvingades Allan leva med, men i början av 80-talet återfick han en del av synen efter en operation och kunde se färger och börja läsa igen.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaAr6c-UhB0y6CRbXQSs9LEwz4qVnDTlh2yvTHWk4xLVEK7IFm9WIgRjW68faHSUjPrcK2biR-2pKpDpdW6so1Hk2DWYiXKn1ecZHN9EDa1ObT0p-mDLdVV-HRyeTPrEoFhycSSLnEhQ6GnMSCmtdBn9LNy-RA9AMXM6hZ8r8h6lQTU5RhPJnKJJ8uZw/s2362/KLM_Bernving1065.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2210" data-original-width="2362" height="598" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaAr6c-UhB0y6CRbXQSs9LEwz4qVnDTlh2yvTHWk4xLVEK7IFm9WIgRjW68faHSUjPrcK2biR-2pKpDpdW6so1Hk2DWYiXKn1ecZHN9EDa1ObT0p-mDLdVV-HRyeTPrEoFhycSSLnEhQ6GnMSCmtdBn9LNy-RA9AMXM6hZ8r8h6lQTU5RhPJnKJJ8uZw/w640-h598/KLM_Bernving1065.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här bryts det sten i Gillberga stenbrott. Bilden förmodligen tagen i oktober 1957.<br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank"> Foto: Allan Bernving/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Allan Bernving var djupt engagerad i Föreningen Sveriges Dövblinda – i dag Förbundet Sveriges Dövblinda – och arbetade med så kallade röra vid-utställningar som öppnade nya perspektiv för dövblinda. Utställningen 2016 i Kalmar och Virserum kunde på sätt och vis ses som en fortsättning av hans insats.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTW3wpfp01o6UzzextTdbjTyKnzvemYARV7KZC1PMn3-4nvH2dQlkAFn4zP1AEKm4zSV-WZ0Cp4aEJ8L71qNTU1C4VVl28B4r5NM-mq9p9EK6j8WPB_yh7kUUShMEsTt1Aa6aFhdTV_c81zbk-GM_K8_JU1NIqCV8kxbUxIhxC5hLyx4Hsq7HEnKTO0g/s2362/KLM_Bernving606.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="2362" height="390" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTW3wpfp01o6UzzextTdbjTyKnzvemYARV7KZC1PMn3-4nvH2dQlkAFn4zP1AEKm4zSV-WZ0Cp4aEJ8L71qNTU1C4VVl28B4r5NM-mq9p9EK6j8WPB_yh7kUUShMEsTt1Aa6aFhdTV_c81zbk-GM_K8_JU1NIqCV8kxbUxIhxC5hLyx4Hsq7HEnKTO0g/w640-h390/KLM_Bernving606.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Allan Bernving, näst längst till höger, utanför Madison Square Garden i New York vid en internationell kongress för dövblinda i New York 1977.<br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Allan Bernving/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 11 juni 2016</b></i></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i></i></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK89CY3gZPwuArdnh56MEDmr3ExOV5PyU0o2E9GPlivE3X9jvb6y27OI_i8k_9ZQw60rHAdvKdqmKCl3RnKiz0MhteztI3Za1dOMUgOyVM7t2qhU7CDQW7FdoJW3q22vysUG1osuNfPUfy3l5IztTZAFXDCC03lw0e_5ISBOAmNt6xrT9wXNJgwgKFXg/s2362/KLM_Bernving1074.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2329" data-original-width="2362" height="632" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK89CY3gZPwuArdnh56MEDmr3ExOV5PyU0o2E9GPlivE3X9jvb6y27OI_i8k_9ZQw60rHAdvKdqmKCl3RnKiz0MhteztI3Za1dOMUgOyVM7t2qhU7CDQW7FdoJW3q22vysUG1osuNfPUfy3l5IztTZAFXDCC03lw0e_5ISBOAmNt6xrT9wXNJgwgKFXg/w640-h632/KLM_Bernving1074.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial;"><span style="font-size: large;">”Badgäster vid Kapelludden, juli 1959”. Så lyder den knapphändiga beskrivningen av det rökande paret på bilden.<br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Allan Bernving/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank"> </a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><br /></i></span><p></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>KÄLLOR</b></span></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Artiklar av och om Allan Bernving i <i>Östra Småland,</i> från 1950- till 1990-talet, särskilt <b>Conny Lindells </b>minnesord den 2 september 1993.</span></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimBsGJlo5hSwHV2QBdvWH1CNfjbFuTDTL60MVgAgWqe2gRNSW5BzE73eD6atobygPJyAvnrPwLvQDDWriOmSr2qNGJqEm73F-aaYEW_0ucbfbV62nEsc35W6w-daR79A9JA4F5HB3YqxzlLaprKRDR_2shOT9ixn3KrvFmH852ENwVLJkSEMMhLniPZA/s2362/KLM_Bernving1015.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2303" data-original-width="2362" height="624" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimBsGJlo5hSwHV2QBdvWH1CNfjbFuTDTL60MVgAgWqe2gRNSW5BzE73eD6atobygPJyAvnrPwLvQDDWriOmSr2qNGJqEm73F-aaYEW_0ucbfbV62nEsc35W6w-daR79A9JA4F5HB3YqxzlLaprKRDR_2shOT9ixn3KrvFmH852ENwVLJkSEMMhLniPZA/w640-h624/KLM_Bernving1015.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Fyrmästare Samuelsson försöker hålla kalufsen på plats. I bakgrunden hans arbetsplats, fyren Långe Erik vid Ölands norra udde. Bilden togs den 11 september 1960.<br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Allan Bernving/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>TACK</b></span></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">till <b>Eva-Lena Holmgren,</b> Kalmar läns museum.</span></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">På <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum</a></b> presenteras tiotusentals bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.</span></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghTSbDDWjiqzl1UR-FHB6Q2OquBGXI1taWfbY8tSHRf206W7nTgMCHMRe9mZ9ldggvMzd-4-wSf2HgLZJdRUm0gDWJ-eVNvOcSZxivQYeZufFQE5-qk2kNBkYCBq_To3l8xf9yrou4RFthG488paqi9fCK7th9aPKeK6MZQ9k0g-78Vjpcbk12LDcF3g/s2362/KLM_Bernving1136.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2205" data-original-width="2362" height="598" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghTSbDDWjiqzl1UR-FHB6Q2OquBGXI1taWfbY8tSHRf206W7nTgMCHMRe9mZ9ldggvMzd-4-wSf2HgLZJdRUm0gDWJ-eVNvOcSZxivQYeZufFQE5-qk2kNBkYCBq_To3l8xf9yrou4RFthG488paqi9fCK7th9aPKeK6MZQ9k0g-78Vjpcbk12LDcF3g/w640-h598/KLM_Bernving1136.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Kaffebrickan bärs fram i samband med färjan <i>M/S Nordpols</i> premiärtur mellan Öland och Gotland 1959.<br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Allan Bernving/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>LÄNKAR</b></span></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/07/verner-den-cyklande-lokalredaktoren.html" target="_blank">• Verner – den cyklande lokalredaktören</a></b></span></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd4bPrIysnToPTvxKhHEKVAyYMpqcmvPRXQd6m-4SP2jBg6NdHvdb50GDpaUvNaBn-pdQZO7HC_6lhaSobN_GTRtV33V-m9GugX9xEXO3yTNQzzhGgRYnxKi-dMw5YhdQSNLTYSW_I_WE5jfXYxNkQz-_AC51JJyiEoBVYe3S2e88cfnS3LfdvH1HaeQ/s2362/KLM_Bernving1246.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2361" data-original-width="2362" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd4bPrIysnToPTvxKhHEKVAyYMpqcmvPRXQd6m-4SP2jBg6NdHvdb50GDpaUvNaBn-pdQZO7HC_6lhaSobN_GTRtV33V-m9GugX9xEXO3yTNQzzhGgRYnxKi-dMw5YhdQSNLTYSW_I_WE5jfXYxNkQz-_AC51JJyiEoBVYe3S2e88cfnS3LfdvH1HaeQ/w640-h640/KLM_Bernving1246.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Skylten tas ner vid järnvägsstationen i Färjestaden den 1 oktober 1961. Därmed var det slut med den reguljära tågtrafiken på Öland.<br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Allan Bernving/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><p></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-3267911034217978682022-07-21T22:28:00.004+02:002022-07-22T13:34:12.484+02:00På trä, granit och betong till Ängö<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM6pUfFsCOOWQsXY_o5NtfkPGden1FBRP8Gher3X1pWXT8_cXdYpbxR6u3xMrDzIFOrFGd6-zX5QhTiG8-u2B1JEvA0Dbi6gqwBioqWHKGEmCC7CVM1CBM81ne8-TCbCJJWrLc8qMwf-m8eY7A74AjxlHDaL4WzzZ740kF1FJxNe53f_tkzJggAOL25Q/s2321/DSCN0978-Foto%20Bengt-Arne%20Strand:Kalmar%20Hembygdsfo%CC%88rening.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1183" data-original-width="2321" height="326" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM6pUfFsCOOWQsXY_o5NtfkPGden1FBRP8Gher3X1pWXT8_cXdYpbxR6u3xMrDzIFOrFGd6-zX5QhTiG8-u2B1JEvA0Dbi6gqwBioqWHKGEmCC7CVM1CBM81ne8-TCbCJJWrLc8qMwf-m8eY7A74AjxlHDaL4WzzZ740kF1FJxNe53f_tkzJggAOL25Q/w640-h326/DSCN0978-Foto%20Bengt-Arne%20Strand:Kalmar%20Hembygdsfo%CC%88rening.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den allra första Ängöbron (1878–1913) var en rödmålad träbro som mynnade i Sparregatan, Ängös då enda gata. Målningen är gjord av Erik Lönnegren (1897–1949) och återfinns i ett trapphus på Kaptensgatan.<br /><i>Foto: Bengt-Arne Strand/Kalmar Hembygdsförening </i></span></td></tr></tbody></table><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>När den nuvarande bron mellan Ängö och Kvarnholmen togs i bruk 1972 fanns det många Kalmarbor kvar i livet som färdats över båda dess föregångare; den granitklädda bron med två spann som stod klar 1913 och den rödmålade träbron från 1878. </b></span></p><p><span style="font-size: large;">Idag är det förstås ingen som har egna minnen av den allra första broförbindelsen mellan öarna och man måste nog närma sig 60-årsåldern för att komma ihåg att man gått på 1913 års bro med det vackra räcket.</span></p><p><span style="font-size: large;">Gått och gått förresten; tusentals skolelever på Stagneliusskolan och den sedan länge avsomnade Söderportsskolan har sprungit den förr så fruktade Ängörundan runt Malmfjärden. </span></p><p><span style="font-size: large;">Själv gick jag på båda lärosätena, men jag hade ingen talang och om möjligt ännu mindre motivation och var aldrig i närheten av rundans drömgräns som jag har för mig låg på åtta minuter.</span></p><p><span style="font-size: large;">Fredriksskans stora port utgjorde såväl start som mål och man sprang av någon anledning alltid i vänstervarv, ner mot Fredriksskansbron, mot Ängöbron, över Lindö och sedan längs Jutegatan.</span></p><p><span style="font-size: large;">Sådana språngmarscher var omöjliga på 1800-talet. För det första var Malmfjärden mycket större än i dag – man började fylla igen den rejält på 1890-talet – och för det andra fanns det inga broar. Den som skulle ta sig mellan Kvarnholmen och Ängö fick ro själv eller bli rodd av någon pojke eller flicka som fick en slant för besväret. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuJpY26uMhlYsGuTldixyCaXwLhC-0JZoEIPuG7a7q_GaCQr62DI3yKiix1h8Oznfm-diDnh9UgZe7EOqppLNGv8U46En0FWNfmRSjuPYmYX2q6lUrxDjGA7X5QFCIC8JrCjNmkH0b3T9G8rs7AQYyIf9lMVyQfR82I7in2ij4czyNMa2Ssy4NEghLag/s4302/Sjo%CC%88strand%20%E2%80%93%20Gamla%20Kalmarbilder%203_0023.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2903" data-original-width="4302" height="432" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuJpY26uMhlYsGuTldixyCaXwLhC-0JZoEIPuG7a7q_GaCQr62DI3yKiix1h8Oznfm-diDnh9UgZe7EOqppLNGv8U46En0FWNfmRSjuPYmYX2q6lUrxDjGA7X5QFCIC8JrCjNmkH0b3T9G8rs7AQYyIf9lMVyQfR82I7in2ij4czyNMa2Ssy4NEghLag/w640-h432/Sjo%CC%88strand%20%E2%80%93%20Gamla%20Kalmarbilder%203_0023.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Roddarpojkarna och -flickorna blev utkonkurrerade och miste sina passagerare mellan Ängö och Kvarnholmen när träbron, som skymtar i bakgrunden till höger, byggdes 1878. <br /><i>Teckning av John Sjöstrand i ”Gamla Kalmarbilder 3” (1937)</i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Inte alltför sällan var vinden så hård och sjön så svår att det var omöjligt att ta sig fram på det sättet. För den Ängöbo som hade blivit inblåst på Kvarnholmen återstod då bara att ta sig över den gamla Malmbron – inte identisk med dagens – och sedan gå den långa Lindölundsgatan bort till vadställena vid Lindö. Ibland gick det inte att komma över där heller och man fick vackert avvakta bättre väder.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE4qdbEvirRwkm8OPMZrpXryFoeSajCY1W_YVuxIRpS2JeoJiQsPt8wMkW7sdlp_hSa0Q20JEITU17xZxtmXLqgw8z0Q4lj9DzzAtWYvg3SsgsT4qI-8sKoMpGbOZ_x8xGgl-nYqBdSq5cwH1X2eyBk0U7IwxYaGhV9AXMBry_dRU_XkCTaxUFKxU7rQ/s1925/pf-Kalmar1g.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1224" data-original-width="1925" height="406" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE4qdbEvirRwkm8OPMZrpXryFoeSajCY1W_YVuxIRpS2JeoJiQsPt8wMkW7sdlp_hSa0Q20JEITU17xZxtmXLqgw8z0Q4lj9DzzAtWYvg3SsgsT4qI-8sKoMpGbOZ_x8xGgl-nYqBdSq5cwH1X2eyBk0U7IwxYaGhV9AXMBry_dRU_XkCTaxUFKxU7rQ/w640-h406/pf-Kalmar1g.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">På det här vykortet från 1920-talet ser man den andra Ängöbron uppe till vänster. När Ängöborna tog sig fram och tillbaka över bron genade man gärna över den slitna Gamla idrottsplatsen, oavsett om där pågick fotbollsmatch eller ej.<br /><i>Vykort ur Pelle Fribergs samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Så träbron var förstås välkommen när den efter åratal av diskussioner äntligen stod klar till midsommaren 1878. Den kostade 11.823 kronor, vilket i nutida penningvärde motsvarar en bra bit över 600.000 kronor.</span></p><p><span style="font-size: large;">Några gator hade de drygt 600 invånarna på Ängö inte haft förrän Sparregatan las ut 1870. Men i och med brons tillkomst blev Ängö snabbt en reglerad stadsdel med stor inflyttning och många hus byggdes vid de nya gatorna.</span></p><p><span style="font-size: large;">Bron var dock av en skäligen enkel konstruktion och redan i början av 1900-talet stod det klart att den måste ersättas med en ny. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0jNcRPUdNnsolOMxitO23JMk0NsOJ1WeQQVOp4nhxqZVK9t-gX2SgLEgKrqNu7a8LPtVu-4xfUCyNviKgbzBDo_gIWCWUgo9lpOFzbV_YjCv9FkxOYNDcMwcpHydENjtYfZNQDQCnyIgQ96rf9rlBjxiHrxXq3NsYZhzUBma354dNA5zav7SyxUblWA/s883/A%CC%88ngo%CC%88bron-Holmgren.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="577" data-original-width="883" height="418" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0jNcRPUdNnsolOMxitO23JMk0NsOJ1WeQQVOp4nhxqZVK9t-gX2SgLEgKrqNu7a8LPtVu-4xfUCyNviKgbzBDo_gIWCWUgo9lpOFzbV_YjCv9FkxOYNDcMwcpHydENjtYfZNQDQCnyIgQ96rf9rlBjxiHrxXq3NsYZhzUBma354dNA5zav7SyxUblWA/w640-h418/A%CC%88ngo%CC%88bron-Holmgren.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den nya Ängöbron från 1913 i en variant konstruerad av konditor Hoimgren. Gissningsvis prydde den bankettbordet vid invigningsmiddagen.<br /><i>Bilden hämtad ur ”Kalmar län i ord och bild – en hundraårskrönika” (1954)</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">1913 byggdes en betydligt robustare bro i betong och granit. Den kostade 40.000 kronor vilket i dag skulle vara närmare två miljoner kronor. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR8G-cnaVqYtI7_51KsP5YEdodlSLPbMrcZL0lJ-W5oGKevhki_J_W6VBOvGAxlC_S1I_ZiH0am05HM4ni05aKLUsnXgqBBEd9o_Lm84FfGF8K-yJuzXFS7Ok4LpeqH6d-10q1ocahuppd7mTceQJ1buiXS6yr6STDw7Y1cWMWS0f2oj5RCi5HAe6zHQ/s3102/A%CC%88ngo%CC%88bron.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1975" data-original-width="3102" height="408" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR8G-cnaVqYtI7_51KsP5YEdodlSLPbMrcZL0lJ-W5oGKevhki_J_W6VBOvGAxlC_S1I_ZiH0am05HM4ni05aKLUsnXgqBBEd9o_Lm84FfGF8K-yJuzXFS7Ok4LpeqH6d-10q1ocahuppd7mTceQJ1buiXS6yr6STDw7Y1cWMWS0f2oj5RCi5HAe6zHQ/w640-h408/A%CC%88ngo%CC%88bron.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den andra Ängöbron (1913–1971) hade två valv, var tio meter bred och försedd med fyra ”electrifierade lyktor”. <br /><i>Vykort ur Ingrid Bruuns samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: x-large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Av virket från den gamla bron byggdes en bro mellan Lindö och Lindölund och redan föregående år hade en fyra meter bred träbro anlagts mellan Ängö och Lindö.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkdG_cjOUGKOCTlZUFt837L2epujBEMfZfNS6tAMiOZv9p967E4s-Gu7WP-jfPwU94FIEm-MX91utDMnpPTVTiImL-La388tp3rDUXQ8RQ0d_XO4j4o5AS1qP7iQW0BrTrEGXWE0Zj5NJ8QUw9RC4yDMnn9JhVZLn0WE0KSBD8-lgn2ZMEFetH4GHR5Q/s3552/A%CC%88ngo%CC%88bron%20plockas%20ned_0004.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3466" data-original-width="3552" height="624" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkdG_cjOUGKOCTlZUFt837L2epujBEMfZfNS6tAMiOZv9p967E4s-Gu7WP-jfPwU94FIEm-MX91utDMnpPTVTiImL-La388tp3rDUXQ8RQ0d_XO4j4o5AS1qP7iQW0BrTrEGXWE0Zj5NJ8QUw9RC4yDMnn9JhVZLn0WE0KSBD8-lgn2ZMEFetH4GHR5Q/w640-h624/A%CC%88ngo%CC%88bron%20plockas%20ned_0004.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Broräcket tas bort hösten 1971. De intresserade åskådarna ser alla ut ha varit med redan på den första Ängöbrons tid. Nu ska den andra rivas. I bakgrunden skymtar den provisoriska gång- och cykelbro som användes tills den nya bron och Ängöleden var färdig. Smeden som tillverkade räcket ska ha hetat Eriksson.<br /><i>Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">1913 års Ängöbro hade säkert kunnat stå kvar fortfarande, men den räckte inte till för den nya Ängöleden som kom till i samband med färdigställandet av Ölandsbron 1972. Alltså revs vad många tyckte var Kalmars vackraste bro hösten 1971 och ersattes av den funktionella men charmlösa betongkonstruktion som finns där i dag. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOaIEJlHfQikQSN5mkUhiFh5ECY-zENjg4pHrVBj1nGxO8dStUYOukLiS1aEO2X4It9ok5_lb2auASVtt-lZeMNxrXQoR1G4Z_tRJyrgbIOeyhY9p1cwa8FB7xkf-uw9BL0OCS8hORQJDH57PXiaZlyvGwg1f1Sh8fO-d08Fk7ywhz6QkAistY2eVsOw/s498/J%20Fred%20Olson.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="498" data-original-width="345" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOaIEJlHfQikQSN5mkUhiFh5ECY-zENjg4pHrVBj1nGxO8dStUYOukLiS1aEO2X4It9ok5_lb2auASVtt-lZeMNxrXQoR1G4Z_tRJyrgbIOeyhY9p1cwa8FB7xkf-uw9BL0OCS8hORQJDH57PXiaZlyvGwg1f1Sh8fO-d08Fk7ywhz6QkAistY2eVsOw/w444-h640/J%20Fred%20Olson.jpg" width="444" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Broräcket var ritat av stadsarkitekt J. Fred. Olson. <br /><i> Bild ur ”Kalmar län – porträttgalleri” (1926)</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">En bit av det handsmidda räcket togs tillvara och placerades i en privat trädgård på Hornsgatan, ut mot Kindbergs udde.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOIbkDckPyOoHsWFDjx3uyRTSfuZh4a6PFSR5Q6aoJXW0zmRHaEwNrI-OyIBXeMDbm-gF9da8BAjVeIqX6egOvJalj6qmGIagbHocRWA1W0t53CcemelATomg5ZlAstk0i4rNT3wCbtoy8dgdJifA1FTAKuPOK81nkDF8znf5rMCUWYHekm-gCNVFvMw/s2990/A%CC%88ngo%CC%88bron%20rivs-4.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1974" data-original-width="2990" height="422" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOIbkDckPyOoHsWFDjx3uyRTSfuZh4a6PFSR5Q6aoJXW0zmRHaEwNrI-OyIBXeMDbm-gF9da8BAjVeIqX6egOvJalj6qmGIagbHocRWA1W0t53CcemelATomg5ZlAstk0i4rNT3wCbtoy8dgdJifA1FTAKuPOK81nkDF8znf5rMCUWYHekm-gCNVFvMw/w640-h422/A%CC%88ngo%CC%88bron%20rivs-4.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Efter att ha utgjort Ängöbornas förbindelse med Kvarnholmen i 58 år revs vad många ansåg vara Kalmars allra vackraste bro 1971. <br /><i>Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Genom utfyllnaderna för leden blev Ängörundan en bra bit kortare. Men i dag skulle jag ändå aldrig klara av den på åtta minuter...</span></p><p><i style="font-family: arial; font-size: x-large;"></i></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUzrOHyXMS9TBuSlOrhd3Ftifiqd-cb5Fg8Ix0wfbUnv5Dohk9XhC-Lbp5NBeCS_XU-i2pPsjAntmoW-BiVe-QcuUlvwnRKWE1SXKgVUk26__ZNNjplk81xgaR3a_wUNeXaQ_bMU8DRgfSsxLZoG_1seAUjsLBqkZfPaVDipw1MY6VeDYpsj7F1W0dfw/s5404/A%CC%88ngo%CC%88bron1985.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3556" data-original-width="5404" height="422" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUzrOHyXMS9TBuSlOrhd3Ftifiqd-cb5Fg8Ix0wfbUnv5Dohk9XhC-Lbp5NBeCS_XU-i2pPsjAntmoW-BiVe-QcuUlvwnRKWE1SXKgVUk26__ZNNjplk81xgaR3a_wUNeXaQ_bMU8DRgfSsxLZoG_1seAUjsLBqkZfPaVDipw1MY6VeDYpsj7F1W0dfw/w640-h422/A%CC%88ngo%CC%88bron1985.jpg" style="cursor: move;" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den tredje och nuvarande Ängöbron har en spännvidd på 30 meter. Bredden mot Kvarnholmen är hela 28 meter, mot Ängö 23 meter. Någon romantisk brokänsla förmedlar knappast denna prosaiska trafikmaskin från 1972.<br /><i>Foto: Östra Småland </i></span></td></tr></tbody></table><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 1 februari 2014</b></i></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>STORT TACK <br /></b></span><span style="font-family: arial;">för bilder till <b>Kalmar Hembygdsförening, Ingrid Bruun</b> och <b>Pelle Friberg. </b></span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>KÄLLOR</b><br /></span><span style="font-family: arial;">Artiklar i <i>Östra Småland </i>samt <b>Manne Borgwall:</b> Från flydda tiders Kalmar (Kalmar 1944) och <b>Göran P D Adolfson:</b> Öar kring fästningsstaden (Kalmar 1997)</span></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b style="font-style: italic;"><br /></b></span></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-34330027824177360952022-07-16T18:47:00.005+02:002022-07-18T17:07:42.952+02:00När Domus kom till stan<p><b></b></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj35qfg0tAbgCQU_W-h6b1Heph-NdrGq8kl0I9DbzSgYTlPjCQIaf9iT6HEVJCmS9tFD67HqSORbWJgpsj5qYQG91Mx35G_m-6WYFfH8WyPhJdQDccU7v2otVrMHuXJDQrfWiY5u8cKEpZ7AVWtsNteVeunK46YjZdunYURhTm6ED9P3BXBznqMCOwyVA/s2756/Domuskassor.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><img border="0" data-original-height="2101" data-original-width="2756" height="488" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj35qfg0tAbgCQU_W-h6b1Heph-NdrGq8kl0I9DbzSgYTlPjCQIaf9iT6HEVJCmS9tFD67HqSORbWJgpsj5qYQG91Mx35G_m-6WYFfH8WyPhJdQDccU7v2otVrMHuXJDQrfWiY5u8cKEpZ7AVWtsNteVeunK46YjZdunYURhTm6ED9P3BXBznqMCOwyVA/w640-h488/Domuskassor.jpg" width="640" /></span></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Domus i Kalmar var det första stora varuhuset i landet som satsade på att kunderna skulle betala alla varor i samma kassa, såväl livsmedel som specialvaror. Och man tog till rejält: på den här bilden, som är tagen minuterna före öppnandet, finns personal på plats i samtliga tolv kassor. Dagen till ära bar alla en gul nejlika i knapphålet. Inga-Lill Nilsson, närmast på bilden, blev den som slog in den första kundens inköp. Beloppet uppgick till 2 kronor och 54 öre. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Åke Håkansson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><b><span style="font-size: large;"><br /></span></b><p></p><p><b><span style="font-size: large;">Klockan var 10.00 torsdagen den 10 september 1964 när konsumtionssamhället gjorde sitt definitiva intåg i Kalmar. Då invigdes landets mest hypermoderna varuhus i hjärtat av stan. </span></b></p><p><b></b></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrLEeWicyeQL0xJjbdytD7vMA5aZBtVUbyw6luo3SuWdIRlSd9R9J-8ipxHspPqvstkBkjpvLq7tM35IYtGuVRLD21_BdV3ly3UWZ7Y7zoHwwhiZwSQSmfh-fZith4yDBF1BmFXujTpnlKPZYFUW6AUbWUUb1WZxs0HRIlfBX6XtunLyKW0bq0mSfIow/s1803/KLM_33648.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1342" data-original-width="1803" height="476" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrLEeWicyeQL0xJjbdytD7vMA5aZBtVUbyw6luo3SuWdIRlSd9R9J-8ipxHspPqvstkBkjpvLq7tM35IYtGuVRLD21_BdV3ly3UWZ7Y7zoHwwhiZwSQSmfh-fZith4yDBF1BmFXujTpnlKPZYFUW6AUbWUUb1WZxs0HRIlfBX6XtunLyKW0bq0mSfIow/w640-h476/KLM_33648.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Vid porten till framtiden. Domus hade fyllts med 130.000 olika varor på öppningsdagen 1964. Musikkåren Lyran spelade och många tal hölls innan tusentals köpsugna Kalmarbor i grupper slussades in i köptemplet. Äntligen hade den moderna tiden kommit även till Kalmar. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Åke Håkansson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><b><span style="font-size: large;"><br /></span></b><p></p><p><span style="font-size: large;">Storgatan var avstängd för trafik och 3.000 personer väntade otåligt på att dörrarna till Domus skulle öppnas. Då hade det gått nästan 20 år sedan kooperationen började köpa in sig kvarteret. Till slut hade man fått allt man ville ha – utom de envisa syskonen Henning och Signe Kullzéns stora trähus i hörnet Kaggensgatan–Norra Långgatan. Ingenting kunde förmå dem att sälja. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZYi1dy37WFd_Kk2Z9F4SgwIcy6T4RykJzz1MVEvV6bxQwneiADbemOe0_4LJMz-USLK4bSYxve5S4S-yhBceP5gURPFUaYw0oxju-6d_lCTRIPvhq9WwC6GN2HW9BU0fSWS0c9auGx_r-Hkwc9xnsEAAokQB3cgGXlZ6_hMKxafu86T3DzDgNUYXPLw/s3051/Kullze%CC%81ns121018.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2332" data-original-width="3051" height="490" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZYi1dy37WFd_Kk2Z9F4SgwIcy6T4RykJzz1MVEvV6bxQwneiADbemOe0_4LJMz-USLK4bSYxve5S4S-yhBceP5gURPFUaYw0oxju-6d_lCTRIPvhq9WwC6GN2HW9BU0fSWS0c9auGx_r-Hkwc9xnsEAAokQB3cgGXlZ6_hMKxafu86T3DzDgNUYXPLw/w640-h490/Kullze%CC%81ns121018.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"> </span><span style="font-family: arial; font-size: large;">Att syskonen Kullzén vägrade sälja sitt hus ska Kalmarborna vara dem evigt tacksamma för. <br /><i>Foto: Klas Palmqvist</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Tack och lov, måste man säga i dag. Det traditionsrika hörnhuset dämpar den enorma Domuskolossens förödande inverkan på stadsbilden, även om det gamla varuhuset i dag närmast ter sig pittoreskt i jämförelse med köpladorna ute vid Hansa City. Detta trots att kalkstensfasaden är hela 125 meter lång. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1rGODHRGQz-AMeL4uZ4WH-2TVECphn-2Ag-8nXmeaiu5MDsRhuNAG1GFk31hxvLcgnB1tIvjMg1XB9gXe3LX8hXUyR5snCshR5DpfgtJkARcUuVzezcWiUMFXips99iEdnWh_z9qJ8St0Kg5ISSYbmESTKOfC2g-pf7YkVvYlwOQn2MnkCiAcCRKr7Q/s1638/KLM_A17283.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1638" data-original-width="1575" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1rGODHRGQz-AMeL4uZ4WH-2TVECphn-2Ag-8nXmeaiu5MDsRhuNAG1GFk31hxvLcgnB1tIvjMg1XB9gXe3LX8hXUyR5snCshR5DpfgtJkARcUuVzezcWiUMFXips99iEdnWh_z9qJ8St0Kg5ISSYbmESTKOfC2g-pf7YkVvYlwOQn2MnkCiAcCRKr7Q/w616-h640/KLM_A17283.jpg" width="616" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"> Så här såg huset ut där Blomster-Olles butik låg på Storgatan 21, närmast intill Bröderna Berggrens (bild nedan). Båda husen revs tillsammans med en mängd andra gamla byggnader i kvarteret. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Dagmar Selling/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Tolv Konsumbutiker las ner i Kalmar när Domus öppnades. Ännu fler skulle försvinna med tiden. Varuhuset i Kalmar var det 62:a i ordningen som öppnades i Sverige sedan kooperationen infört namnet Domus 1956. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9xqtGivr4RznCbukKPXOct30X1YyL_lanEYJ4VqzGm6GUighbeZPC64xOe1eXQ6vAQBUSzUkgHmH2VSojehC_2kBR5FOSk6oi9-ABAcug5RS19oduqd5-phYEho1Jsgu13viHWu4CFOj1m95dccpIv_Dbd3W97DGcH6WEjmIzex9np4-lU7FUILlHPQ/s1575/KLM_33684.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1165" data-original-width="1575" height="474" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9xqtGivr4RznCbukKPXOct30X1YyL_lanEYJ4VqzGm6GUighbeZPC64xOe1eXQ6vAQBUSzUkgHmH2VSojehC_2kBR5FOSk6oi9-ABAcug5RS19oduqd5-phYEho1Jsgu13viHWu4CFOj1m95dccpIv_Dbd3W97DGcH6WEjmIzex9np4-lU7FUILlHPQ/w640-h474/KLM_33684.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Kjell Nilsson vid delikatessdisken hade många kunder som ville undersöka utbudet och provsmaka ostarna på premiärdagen.<br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Åke Håkansson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Visst kom Domus att betyda ett rejält lyft för handeln på Kvarnholmen. Men det varade inte i mer än ungefär 20 år. Redan på 1980-talet var cityvaruhusens tid förbi. Många byggdes om till gallerior. I Kalmar invigdes 1985 Obs – nuvarande Stora Coop (som dock krympt avsevärt jämfört med åren) – ute på Gamla industriområdet. </span></p><p><span style="font-size: large;">Sedan gick det ungefär 20 år till. 2006 öppnade Ikea och handeln drog sig ut till stans nordvästra utkanter. </span></p><p></p><p><span style="font-size: large;">Och på Kvarnholmen ligger nu det tomma varuhuset från 60-talet kvar, som en påminnelse om att framtiden nog aldrig riktigt blir vad den en gång var... </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmAYR0ZV_Q42vSK-aOzbkWqmdfVBlHXQwluWIwHHIWOfZEe9yHYe17nTYTSTUenLbhzHgbsHSXV0y651FtGeaiGenD3ftGbUkICejYTYcTgsgGQbqbhcGcYGm7TvMLAg9lF56wsMx22T2e-ZobrHTDy6p-XcyU91ZR03Je0-vFysZkXaLv37MFcoqzqQ/s2853/BerggrensSL.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2029" data-original-width="2853" height="456" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmAYR0ZV_Q42vSK-aOzbkWqmdfVBlHXQwluWIwHHIWOfZEe9yHYe17nTYTSTUenLbhzHgbsHSXV0y651FtGeaiGenD3ftGbUkICejYTYcTgsgGQbqbhcGcYGm7TvMLAg9lF56wsMx22T2e-ZobrHTDy6p-XcyU91ZR03Je0-vFysZkXaLv37MFcoqzqQ/w640-h456/BerggrensSL.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Domus blev större än planerat eftersom Ivar Berggren under projekteringen erbjöd Konsumföreningen att köpa företaget Bröderna Berggren, inklusive fastigheten. Därmed var det anrika hörnhusets öde beseglat. </span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>FAKTA/DOMUS I KALMAR<br /></b></span><span style="font-family: arial;"><b>• </b>Började byggas i mars 1963. Restaurangen togs i bruk redan på sommaren 1964.<br /></span><span style="font-family: arial;">• Varuhuset öppnades 10 september 1964. <br /></span><span style="font-family: arial;">• Bygget kostade – inredningen oräknad – 7,5 miljoner kronor. I 2022 års penningvärde motsvarar det ungefär 86 miljoner kronor. <br /></span><span style="font-family: arial;">• Specialvaruavdelningarna hade vid starten 40 heltids- och 19 deltidsanställda. Livsmedelsavdelningen hade 11 heltids- och 6 deltidsanställda. Samtliga hade genomgått utbildats i den så kallade Domusskolan samt konditionstestats. <br /></span><span style="font-family: arial;">• Mjukglassmaskinen var av det italienska fabrikatet Carpigiani Doppio. <br /></span><span style="font-family: arial;">• På skoavdelningen fanns 9 000 par skor. <br /></span><span style="font-family: arial;">• Ett speciellt vilorum fanns för trötta kunder. <br /></span><span style="font-family: arial;">• 2003 gjordes huset om till gallerian ”Kvasten”. Kooperationen försvann ur huset 2014. Sedan dess har verksamheten gradvis avtagit för att till slut ha upphört helt. Enligt uppgift ska större delen av huset nu göras om till kontorslokaler.<br /><br /></span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>FAKTA/PRISERNA 1964 <br /></b></span><span style="font-family: arial;"><b>Om man multiplicerar 1964 års priser med 11,5 får man penningvärdet i maj 2022.</b> <br /></span><span style="font-family: arial;">• På invigningsdagen serverade restaurangen oxfilé med gräddstuvade champinjoner för 6:50 <br /></span><span style="font-family: arial;">• Två par sömlösa damstrumpor Romantica 3:50 <br /></span><span style="font-family: arial;">• Strykjärn med termostat och ett års garanti 29:50<br /></span><span style="font-family: arial;">• 500 g Cirkelkaffe 4:95 <br /></span><span style="font-family: arial;">• Damjumper i acrylfiber 14:90 <br /></span><span style="font-family: arial;">• Färsk strömming 1:40/kg <br /></span><span style="font-family: arial;">• Färska tjockskurna revben 8:90/kg <br /></span><span style="font-family: arial;">• Kastdockan ”Twistlisa” 5:50 <br /></span><span style="font-family: arial;">• Herrbenkläder i krympt bomull, 4 par 8:90 </span></span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWH5BYds81eRsG8fQo8CbXEp2-L0ShZGF7zZ8HbtoTLaQjJnV9QhSWvTKiMl87t9QP3XsKQZ5vtfeMYNN45mNLizyVVhbNxFQXxd1pBRSq_WRqsr1Yz9z3NRlaT6k04uuBXJRN3Ghj7Opk7TGGg2UaB0XvYZ2A7LPI48799ixmrC6NieKH_oijYJSpEg/s1575/KLM_KLMVy8.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1059" data-original-width="1575" height="430" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWH5BYds81eRsG8fQo8CbXEp2-L0ShZGF7zZ8HbtoTLaQjJnV9QhSWvTKiMl87t9QP3XsKQZ5vtfeMYNN45mNLizyVVhbNxFQXxd1pBRSq_WRqsr1Yz9z3NRlaT6k04uuBXJRN3Ghj7Opk7TGGg2UaB0XvYZ2A7LPI48799ixmrC6NieKH_oijYJSpEg/w640-h430/KLM_KLMVy8.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Klockan på väggen är som en historisk hälsning till klockan på Berggrens hörna. Arkitekt var Johnny Ericsson på Ericsson & Kolte i Stockholm. Bilden är tagen på 60-talet, innan Storgatan blev gågata. Treans buss skymtar till höger. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Vykort ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><p></p><p><b style="font-family: arial;"><i><span style="font-size: large;">Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 20 oktober 2012</span></i></b></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><i>© Klas Palmqvist<br /><br /></i></b></span></p><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>LÄNK</b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2022/07/nar-man-handlade-pa-konsum-i-koljan.html" target="_blank">• När man handlade på Konsum i Koljan</a></b></span></div><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>TACK<br /></b></span><span style="font-family: arial;">till </span><b style="font-family: arial;">Eva-Lena Holmgren,</b><span style="font-family: arial;"> Kalmar läns museum.<br /></span><span style="font-family: arial;">På </span><b style="font-family: arial;"><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum</a></b><span style="font-family: arial;"> presenteras tiotusentals bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.</span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><br /></span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><br /></span></span></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-42132981928768257842022-07-13T23:31:00.007+02:002022-07-16T18:50:41.349+02:00När man handlade på Konsum i Koljan<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7wVCeetWb5bNa2QG6PppzlDaVr2LV-X8R8Z0CjXleRFeJgctfPAxeCsP2S3R1dMNyv6XcIbFIjdkXZEsIjAtYpfkcw9g_PtNmdw-wIQ3NkZvio4nwA6Uod92_EfJzZ_bLOp3JFMvyu5Sc-8R3JgQA7Hmh3YpOEhf5NASE1vFuG0NxdePHwaCd5sL7uw/s2530/KLM_33699.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2530" data-original-width="2362" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7wVCeetWb5bNa2QG6PppzlDaVr2LV-X8R8Z0CjXleRFeJgctfPAxeCsP2S3R1dMNyv6XcIbFIjdkXZEsIjAtYpfkcw9g_PtNmdw-wIQ3NkZvio4nwA6Uod92_EfJzZ_bLOp3JFMvyu5Sc-8R3JgQA7Hmh3YpOEhf5NASE1vFuG0NxdePHwaCd5sL7uw/w598-h640/KLM_33699.jpg" width="598" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Året är 1940 och butiksföreståndare Märta Andersson står i konditoridisken i Konsumaffären i Koljan. Hennes kund har en mjölkhämtare i handen. På den här tiden köptes mjölk i lös vikt.<br /><i>Foto: Valter Gudbrand/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><b><span style="font-size: large;">Det stora huset i korsningen Norra vägen–Esplanaden i Kalmar har alltid kallats för Koljan, även om det egentligen är namnet på hela kvarteret. Här låg på sin tid Reprograficentralen och Televerket har också huserat här. Men under tre årtionden förknippades fastigheten framför allt med Konsum. </span></b></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggaI0HFbTv2Qv5Gi1t6jr1CQAA5_bENS3W0qMJCpPGia-cI6FHxsNJYLsoakKstoMxGCkEB9rCZtTqI2l8ySNYddzgdbLpSrRiwYMapzH9gIPrUsUmBqt1oDhcW5KBNyVYWnAZRhMy1tMwZwVPDkikuHw9_MLEUBk_WFGZV5mL5erVQ1KtsI2Ei5OS-w/s2362/KLM_B2843.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1511" data-original-width="2362" height="410" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggaI0HFbTv2Qv5Gi1t6jr1CQAA5_bENS3W0qMJCpPGia-cI6FHxsNJYLsoakKstoMxGCkEB9rCZtTqI2l8ySNYddzgdbLpSrRiwYMapzH9gIPrUsUmBqt1oDhcW5KBNyVYWnAZRhMy1tMwZwVPDkikuHw9_MLEUBk_WFGZV5mL5erVQ1KtsI2Ei5OS-w/w640-h410/KLM_B2843.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Bild på Koljan, tagen någon gång 1938–40. Huset ser likadant ut än i dag. Men Konsumbutiken försvann redan i början av 60-talet.<br /><i>Bild ur Kalmar läns museums arkiv</i></span></td></tr></tbody></table><p></p><p><br /></p><p><span style="font-size: large;">Huset ska ha börjat byggas 1912. Men byggmästaren <b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/03/himmelriket-ar-likt-en-kroppkaka.html" target="_blank">”Häst-August” Andersson</a></b> hade problem med finansieringen. Ett helt år ska huset ha stått uppmurat till hälften, utsatt för väder och vind. Då ingrep tegelleverantören AB Nygärde Tegelbruk och såg till att huset – det största dittills på Malmen – kunde byggas färdigt. De första hyregästerna flyttade in 1915.</span></p><p><span style="font-size: large;">Konsum kom in i bilden på nyåret 1931 när man köpte fastigheten av Oskar E Andersson för 240.000 kronor, vilket i 2022 års penningvärde motsvarar drygt åtta miljoner kronor. Dessutom köpte man ett litet hus på gården för 21.000 kronor (motsvarar drygt 700.000 kronor).</span></p><p><span style="font-size: large;">Kooperationen i Kalmar tog en blygsam början under 1900-talets allra första år med Kooperativa Handelsföreningen Union. De inledande åren var skakiga och 1907 bildades Kalmar Handelsförening som inte hade det lätt i starten. Grossisterna vägrade sälja till föreningen och det första varulagret utgjordes av två små rum i gamla Folkets Hus på Unionsgatan.</span></p><p><span style="font-size: large;">Medlemmarna handlade genom att fylla i vad de ville ha på särskilda beställningslistor. Sedan gick de och hämtade varorna på fredagskvällen.</span></p><p><span style="font-size: large;">Efter första världskriget stabiliserades verksamheten avsevärt och man etablerade butiker över hela stan. Vid andra världskrigets utbrott hade Konsumtionsföreningen Kalmar mer än 2.100 medlemmar och ett 30-tal butiker.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqRvmGqE-NgMEV0Aigx6bLzF2BOi_y-kqp1CtsPWq5GeTepEf6cdGImlu5zECa3Rp52zQMJzkFDEiwyyML8oDKnIz7tYR-JX-j1V965KX4-mAAEV6pJIw7Qm5VL8zaq_CgV3Nj09Hzx7wX0wTAqFjPhHCxAvrPjAa5v4kf_AY5Oe96O36J7B_oBduXPg/s1907/Konsumtele1962.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1699" data-original-width="1907" height="570" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqRvmGqE-NgMEV0Aigx6bLzF2BOi_y-kqp1CtsPWq5GeTepEf6cdGImlu5zECa3Rp52zQMJzkFDEiwyyML8oDKnIz7tYR-JX-j1V965KX4-mAAEV6pJIw7Qm5VL8zaq_CgV3Nj09Hzx7wX0wTAqFjPhHCxAvrPjAa5v4kf_AY5Oe96O36J7B_oBduXPg/w640-h570/Konsumtele1962.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Kalmarområdets Konsumbutiker enligt 1962 års telefonkatalog.</span></td></tr></tbody></table><p></p><p><span style="font-size: large;">Efter ungefär 30 år i stans mest trafikerade gathörn slog Konsum igen i Koljan och ytterligare ett dussin butiker las också ner i samband med att Domus öppnades på Storgatan 1964. Meningen var att det skulle finnas ytterligare fem eller sex Konsumbutiker i stan.</span></p><p><span style="font-size: large;">Men det fanns inte många kvar när Obs startades 1985 – för att senare bli först Coop Forum och sedan Stora Coop. Så småningom förvandlades Domusvaruhuset självt till en Konsumbutik, alltså en sådan som det var tänkt att det stora varuhuset skulle ersätta. Nu finns inte heller den längre och kooperationens sista fäste på Kvarnholmen är butiken i Baronen. Ytterligare en Konsumbutik existerar i Kalmar i dag, i Norrliden. Fast den etablerades så sent som 1970.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6ic92e-t65VkWoKMIRzxsZSLeauMzkZPU-A0oVjk93VPm1lI6x9hBrbHkRdsdfn8SSvaxeMvv0qHQM4BhOfMJ5hwQ8BkoeCy2D7OJ9XQfA6c5MuFLRptWG6OppWfGb-Yvdtu8fNnzudeozfa1nxhXFXiIY0Mnl6ENi-plz5UDEjXaKoNQ4D_EtcbR-Q/s800/SSM0069535.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="392" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6ic92e-t65VkWoKMIRzxsZSLeauMzkZPU-A0oVjk93VPm1lI6x9hBrbHkRdsdfn8SSvaxeMvv0qHQM4BhOfMJ5hwQ8BkoeCy2D7OJ9XQfA6c5MuFLRptWG6OppWfGb-Yvdtu8fNnzudeozfa1nxhXFXiIY0Mnl6ENi-plz5UDEjXaKoNQ4D_EtcbR-Q/w314-h640/SSM0069535.jpg" width="314" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Klassisk Konsumkasse med den liggande åttan, oändlighetssymbolen, användes av Kooperativa Förbundet 1967–95. <br /><i>Foto: Maria Magnusson – Stockholms Stadsmuseum<b><a href="https://stockholmskallan.stockholm.se/post/10099" target="_blank">/Stockholmskällan</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p><span style="font-size: large;">Sedan länge bor det folk i Koljan igen. Lägenheterna renoverades i början av 2000-talet och såldes snabbt, trots att de kostade en hel del. </span></p><p><span style="font-size: large;">Men man kan inte sticka ner till bottenplanet för att handla Cirkelkaffe, Wårbyläsk, Gomans falukorv eller godis från chokladfabriken några kvarter längre upp längs Norra vägen – alltsammans en gång kooperationens egna varumärken. </span></p><p><span style="font-size: large;">Nej, inte ens frallor från Konsumbagarn kan man få. Bageriet i Kalmar, som las ner i början av 2013, hade anor som gick tillbaka till Kooperativa Bageriföreningen, startad 1906.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHGgdZ5MDk52qe-yCw6C7FehVFMrRbvnTgc5ELzpIynN98mEcuyF_7paZu4mNNmj2Jf3q1qUyg5WwP0-CnYilLYx9MyhUAjqd882daFxCCQZ4MlMCFQpfcgAzaN3QdoQQtKRa6xN-278g7s2H-LR4xD40z4WApMHCV4o7fPzxrpwTmLWqKt8dmNR8e0A/s1200/UM30874.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="857" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHGgdZ5MDk52qe-yCw6C7FehVFMrRbvnTgc5ELzpIynN98mEcuyF_7paZu4mNNmj2Jf3q1qUyg5WwP0-CnYilLYx9MyhUAjqd882daFxCCQZ4MlMCFQpfcgAzaN3QdoQQtKRa6xN-278g7s2H-LR4xD40z4WApMHCV4o7fPzxrpwTmLWqKt8dmNR8e0A/w458-h640/UM30874.jpg" width="458" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">I en sådan här låda kunde man samla sina Konsumkvitton och när året var slut räknade man ut hur mycket man handlat för, lämnade in kvittona och fick ett antal procent av den totala köpesumman i återbäring. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.org/011023874464/lada" target="_blank">Föremål ur Upplandsmuseets samlingar</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><p><i style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 7 september 2013</span></b></i></p><p><i style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">© Klas Palmqvist</span></b></i></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>LÄNKAR<br /><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2022/07/nar-domus-kom-till-stan.html" target="_blank">• När Domus kom till stan</a></b><br /><b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/03/himmelriket-ar-likt-en-kroppkaka.html" target="_blank">• Himmelriket är likt en kroppkaka</a></b></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>KÄLLOR</b><br /></span><span style="font-family: arial;"><b>Manne Borgwall: </b>Esplanaden, vårt vackraste trafikstråk <i>(Östra Småland</i> den 15 juni 1941, finns även med i boken <b>Från flydda tiders Kalmar,</b> 1944)<br /></span><b style="font-family: arial;">Per Jarlbo:</b><span style="font-family: arial;"> Kalmars gatunamn (2007)<br /></span><span style="font-family: arial;"><b>B Wendel: </b>Beskrivning över Kalmar med omnejd (1940) <br /></span><span style="font-family: arial;">Osignerad artikel i <i>Östra Småland</i> den 8 januari 1931</span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>TACK</b><br />till <b>Eva-Lena Holmgren,</b> Kalmar läns museum</span></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;">På <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum</a></b> presenteras tiotusentals bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzshNdbcwG-pSWycdpWAF4BWYqdwXoDl6uzpLJCM9xAmHNHZvKrtioL3z__wZ6EyPEx28c0lS4Bvn90bVxOe6j46D9hxFFs5ElPEvU3GrkmjEhKuuRWoHD7M0fta3hUvytzVI9mitPMj3DMDWPF0q4HTm809fJ2LvQn_o5hG5UwnGxyHP4aRUAEObt6g/s635/685.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="635" data-original-width="635" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzshNdbcwG-pSWycdpWAF4BWYqdwXoDl6uzpLJCM9xAmHNHZvKrtioL3z__wZ6EyPEx28c0lS4Bvn90bVxOe6j46D9hxFFs5ElPEvU3GrkmjEhKuuRWoHD7M0fta3hUvytzVI9mitPMj3DMDWPF0q4HTm809fJ2LvQn_o5hG5UwnGxyHP4aRUAEObt6g/w640-h640/685.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">På den här LP:n från Svenska Popfabriken i Klippan 1979 hade Torsson med två låtar: ”Konsum” och ”Klippans Centrum”. Övriga artister på skivan är Noise (inte att förväxla med samtida Noice), Push, Olle Bop och Kriminella Gitarrer. De sistnämndas låt ”Knugen skuk” vållade ett visst rabalder.</span></td></tr></tbody></table><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p><h1 style="text-align: left;"><b><span style="font-size: x-large;">KONSUM</span></b></h1><p><i><span style="font-size: large;">Det är morron, kylskåpet är tomt.<br />En halv påse bröd, smöret luktar skumt!<br />Det finns kaffe och vattnet står på.<br />Magen skriker. Klä på dig ändå!<br />Vi går på Konsum och handlar ett paket ägg, <br />en liter mjölk samt smörgåspålägg.<br />Bredvid mjölken står svagdricka,<br />passa på att köpa paprika.<br />Vi behöver palsternackor,<br />det är rea på färdigbredda mackor.<br />Ta med dig varorna och gå hem,<br />betala först, 92,65!</span></i></p><p><b><i><span style="font-size: large;"> Torsson – Från samlings-LP:n Svensk pop (1979)</span></i></b></p><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><br /></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-62151698062833115042022-07-07T17:46:00.004+02:002022-07-07T18:20:16.160+02:00Galgarna hänger fortfarande med – eller varför jag åt spaghetti i Söderköping<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNFLSDN06vgG9VQUnxHiijZ73GGTf2CZ4Xfk4X39HhiL9tOBepnaGlPBUsj7lmo3VBgaTngWmMvw3Yu8wKKKftjqnoLxxDaLXi5IGTsyEw17Rg6kAHrFhc5Ok0OABp6AooO-39pfElUijAQY_tX2ccmyaCD43eXk4FmXNne5QBnsQOuvZ9teoqmpzBrg/s1621/80-20130928-A-014-E11.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1122" data-original-width="1621" height="442" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNFLSDN06vgG9VQUnxHiijZ73GGTf2CZ4Xfk4X39HhiL9tOBepnaGlPBUsj7lmo3VBgaTngWmMvw3Yu8wKKKftjqnoLxxDaLXi5IGTsyEw17Rg6kAHrFhc5Ok0OABp6AooO-39pfElUijAQY_tX2ccmyaCD43eXk4FmXNne5QBnsQOuvZ9teoqmpzBrg/w640-h442/80-20130928-A-014-E11.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Så här gjorde jag ut uppslaget med det här blogginläggets text, när den publicerades första gången i <i>Östra Småland</i> den 28 september 2013.</span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p><span style="font-size: large;"><b>Plaggen som hängde på dem från början är utslitna sedan länge. Och butikerna där kläderna köptes kan ha varit nedlagda i decennier. Men trägalgarna med firmanamnen finns kvar. De är nästintill outslitliga. Här kan man sannerligen tala om marknadsföring med lång exponeringstid.</b></span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: large;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8DzriS7ajhYbAgHz1_5wCVnVnEZzPQ22UPCxdhVAoz5zq8Gz1qppZNnCyTol2US-uWIamZkr0HM3aIZWHcYU5XYMI_kvdE-EB1FT-G_nO5oK6y9QHUK0QIkk3PMuWLfgpuU960NxYbfAihLPulEpqKwUYy707flpwiYhH69Nqa9ludbioKepBGxxh-g/s6756/Galge_28.jpg" style="font-size: medium; margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4501" data-original-width="6756" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8DzriS7ajhYbAgHz1_5wCVnVnEZzPQ22UPCxdhVAoz5zq8Gz1qppZNnCyTol2US-uWIamZkr0HM3aIZWHcYU5XYMI_kvdE-EB1FT-G_nO5oK6y9QHUK0QIkk3PMuWLfgpuU960NxYbfAihLPulEpqKwUYy707flpwiYhH69Nqa9ludbioKepBGxxh-g/w640-h426/Galge_28.jpg" width="640" /></a></span></div><p></p><p><span style="font-size: large;">Klädgalgen av trä lär ha introducerats i slutet av 1800-talet. Dess svenska glansperiod tog slut på 1960-talet. Sedan dess dominerar de trista plastgalgarna. De spricker lätt eller tappar hängaren efter bara några års användning.</span></p><p></p><p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicjNaEJur7eYWQUKuEaSqoJSANSSzxPne54pBOSitWcKuZ4pYqkRYPAjISb0i77XMBDeyrCueRq7aVlG1XGuKlXwAKCt4gNC5V-_LCE3HuFGJ5lGq5ScDWIIiO0XWo7ZB1WojRyNALYIwoMh2Xjpo2CF0oidlMjPkJRD_e2gh3RK8kvh8KSamJ1aux5Q/s2514/Galge_25.jpg" style="font-size: x-large; margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2463" data-original-width="2514" height="628" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicjNaEJur7eYWQUKuEaSqoJSANSSzxPne54pBOSitWcKuZ4pYqkRYPAjISb0i77XMBDeyrCueRq7aVlG1XGuKlXwAKCt4gNC5V-_LCE3HuFGJ5lGq5ScDWIIiO0XWo7ZB1WojRyNALYIwoMh2Xjpo2CF0oidlMjPkJRD_e2gh3RK8kvh8KSamJ1aux5Q/w640-h628/Galge_25.jpg" width="640" /></a></p><p><span style="font-size: large;">Det är många som fascineras av de gamla trägalgarna med reklam för butiker och andra inrättningar som inte längre existerar. Sedan början av 2000-talet har detta anspråkslösa vardagsföremål till och med ett eget museum i Olofström i Blekinge. Där härskar Johnny Karlsson över ett rum på 30 kvadratmeter som är fyllt av alla möjliga sorters galgar som folk har skänkt – såväl ekiperingsaffärer i Norrtälje som bordeller i Holland finns representerade i samlingen.</span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLiKWq35FdRhuC1rCO9_N_bdteS545NKZeIc2100xIiwlKqHStUp7PbUXWGnXqAdSl1-jWDmKsqGbnirMRpcV7BEIBn_NjxmUtWp7zOW-xW-FQR8ZeVJKd1Xqz0TVhrwJJqFxEsJ1OCAWGVupkKLBJPvANyFrVGwhQFe0rZvFD8ikjqH0rFugmTJCpqw/s2339/Galge_23.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2152" data-original-width="2339" height="588" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLiKWq35FdRhuC1rCO9_N_bdteS545NKZeIc2100xIiwlKqHStUp7PbUXWGnXqAdSl1-jWDmKsqGbnirMRpcV7BEIBn_NjxmUtWp7zOW-xW-FQR8ZeVJKd1Xqz0TVhrwJJqFxEsJ1OCAWGVupkKLBJPvANyFrVGwhQFe0rZvFD8ikjqH0rFugmTJCpqw/w640-h588/Galge_23.jpg" width="640" /></a></div><p></p><p><span style="font-size: large;">Johnny Karlsson vill ha galgar från så många platser som möjligt för att bjuda besökarna på en liten kick när de hittar någon från sin egen ort. </span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEix9TKo468riflbsAGk8gcOgfXiH1Jbp_VzVKYzewpOJUnpx92s85MGxKulYR63k2rJspAQFBvTOAaESpMkASP7xvaEjjSPrlmgg7ZsoSIFpSNa1fUYY7RIZXoM2c5gdALQCFpS9Ya9r_jh2AUKochaGP6HWsifMSG2kQzC2NnpffDFjxlhohx15RWnuQ/s3216/Galge_22.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2909" data-original-width="3216" height="578" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEix9TKo468riflbsAGk8gcOgfXiH1Jbp_VzVKYzewpOJUnpx92s85MGxKulYR63k2rJspAQFBvTOAaESpMkASP7xvaEjjSPrlmgg7ZsoSIFpSNa1fUYY7RIZXoM2c5gdALQCFpS9Ya9r_jh2AUKochaGP6HWsifMSG2kQzC2NnpffDFjxlhohx15RWnuQ/w640-h578/Galge_22.jpg" width="640" /></a></div><p></p><p><span style="font-size: large;">Privatsamlaren Tommy Norrman är däremot främst inriktad på sin barndoms Vänersborg med omnejd. Liksom många andra galgsamlare har han en särskild förkärlek för galgar från butiker med så få siffror i telefonnumret som möjligt, tre eller rent av bara två. </span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9I9714d5znr84ODjlFF50SCH7Me62LXCBEQfgRcXfuD0TMHu8TZnYaxIIsvFApZ1TOx-dgW-hofMiXDcT4ljvVj3O0Y_NVMtlkH1YLn8A0-BoqnWpJ8iccsL-iVgvfyHQJDThQBbAf0uiwqzqXyWrll74lhysg641vPwY7rpGo7gS8Aoc6TuEZxA4DQ/s6462/Galge_19.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4353" data-original-width="6462" height="432" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9I9714d5znr84ODjlFF50SCH7Me62LXCBEQfgRcXfuD0TMHu8TZnYaxIIsvFApZ1TOx-dgW-hofMiXDcT4ljvVj3O0Y_NVMtlkH1YLn8A0-BoqnWpJ8iccsL-iVgvfyHQJDThQBbAf0uiwqzqXyWrll74lhysg641vPwY7rpGo7gS8Aoc6TuEZxA4DQ/w640-h432/Galge_19.jpg" width="640" /></a></div><p><span style="font-size: large;">Han är också imponerad av kvaliteten på själva hantverket. Det är förstås därför galgarna fortfarande hänger (!) med, trots att de kan vara både 50, 60 och 70 år gamla. Tommys speciella favorit är för övrigt en mycket ovanlig galge från rederiet Svenska Amerika Linien. </span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigTDkRNZN4u6wJf1QDtaqKmxnR5FAlE7K31ar5IyCaiSXMiuAHdUa1R-Tv_5oR_1lu49f40Yj3BJjhcVyGlAD4DJ_o68BLj8S_rNTKmQE8vW0oc35gy5hen_s5ys5JvQq4_JxExAZrDur_s5nvo9nEQubr7oMWTAfw51Pi3qMK_RoLG3AcInfWxLCJLg/s2523/Galge_1.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2241" data-original-width="2523" height="568" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigTDkRNZN4u6wJf1QDtaqKmxnR5FAlE7K31ar5IyCaiSXMiuAHdUa1R-Tv_5oR_1lu49f40Yj3BJjhcVyGlAD4DJ_o68BLj8S_rNTKmQE8vW0oc35gy5hen_s5ys5JvQq4_JxExAZrDur_s5nvo9nEQubr7oMWTAfw51Pi3qMK_RoLG3AcInfWxLCJLg/w640-h568/Galge_1.jpg" width="640" /></a></div><span style="font-size: large;">En annan konnässör på området är finansmannen Erik Penser, som inte bara samlar på pengar. Han ståtar också med galgar från såväl Athaeneum Hotel i London som Järnvägshotellet i Storvik. </span><p></p><p><span style="font-size: large;">Den som är på det humöret kan på Youtube också ta del av en parodi på galgsamlande. För den oemotståndligt intresserade finns även en avsevärt <b><a href="https://youtu.be/M_jNM_6dInU" target="_blank">längre version av besöket på Lillhärads Galgmuseum,</a></b> men här tror jag vi nöjer oss med en kortare redovisning av vad som utmärker en äldre norsk klädgalge:</span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Cq6DVfsIASM" width="320" youtube-src-id="Cq6DVfsIASM"></iframe><span style="font-family: arial; font-size: x-large;"> </span><span style="font-size: x-large;"> </span></div><p></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgDYllwl3WthX2z8OlY3QwM3A8N0T9UVEzR14PGCYWUVzS14Y-nP_kxQT_qHIwRs5GIlPkHNvwFuqPx1KA11Cb4LMcGycayv0_XCm0kfToxkLQ7ofGvi-r0kxyPIjk8UKkZsLYShAp3HtLM-KdxM7F9tmM3KiBkNOjb-Pr1PddDuGW4fMrEBNYvKEsIw/s6144/Galge_20.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4183" data-original-width="6144" height="436" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgDYllwl3WthX2z8OlY3QwM3A8N0T9UVEzR14PGCYWUVzS14Y-nP_kxQT_qHIwRs5GIlPkHNvwFuqPx1KA11Cb4LMcGycayv0_XCm0kfToxkLQ7ofGvi-r0kxyPIjk8UKkZsLYShAp3HtLM-KdxM7F9tmM3KiBkNOjb-Pr1PddDuGW4fMrEBNYvKEsIw/w640-h436/Galge_20.jpg" width="640" /></a></div><span style="font-size: large;">Vi är många som har våra egna mer eller mindre omfattande ”museer” hemma i garderoben eller klädkammaren. Själv har jag till exempel en fantastiskt stabil och snygg galge som jag brukar hänga tyngsta vinterjackan på. <b>Drucker Malmö </b>står det på den och jag har förstås ingen aning om var jag fått den ifrån. </span><div><p></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRQ256q2U8m86eXeAaxuWv7j7HgCw85bjlYPXukVS8gEFVg0kBPSJUsv-S-kOt7YIVbsPzelhL7E_tVm4G9Tdt7A-gK65xkX6JL0pthFGydfGgwXco3vRZbeuc7YOn10b1A_fBitALZmOdVt_ORwJuQjHEPooTg-oR0QdDundCn_FrM2P18bVuRXl3oA/s2278/Galge_4.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2278" data-original-width="2061" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRQ256q2U8m86eXeAaxuWv7j7HgCw85bjlYPXukVS8gEFVg0kBPSJUsv-S-kOt7YIVbsPzelhL7E_tVm4G9Tdt7A-gK65xkX6JL0pthFGydfGgwXco3vRZbeuc7YOn10b1A_fBitALZmOdVt_ORwJuQjHEPooTg-oR0QdDundCn_FrM2P18bVuRXl3oA/w580-h640/Galge_4.jpg" width="580" /></a></div><p></p><p><span style="font-size: large;">Det gäller för övrigt de flesta gamla trägalgarna i garderoben. Det största mysteriet är nog en med den inbjudande texten ”Välkommen till Stadshotellet i Söderköping”. Där har jag aldrig bott, inte så vitt jag vet i alla fall. </span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjygG_AJ-92XAyX56qzSVAx2DbtoseyUOyY9CB-PQ7XgqXpkpaR42VgGj8eAk37aSN5XWoFDLUoSIdkUCW2zyyy6_2zDKDHSb-9t02b--fugNMLuT9nOx6vVjvcqOginqZkV2HX0cR2qu50bRwLduxZiqiRjFrkL-_5FjLikcZO3e0zc2LHMhlnpCwJLg/s2161/Galge_21.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2036" data-original-width="2161" height="602" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjygG_AJ-92XAyX56qzSVAx2DbtoseyUOyY9CB-PQ7XgqXpkpaR42VgGj8eAk37aSN5XWoFDLUoSIdkUCW2zyyy6_2zDKDHSb-9t02b--fugNMLuT9nOx6vVjvcqOginqZkV2HX0cR2qu50bRwLduxZiqiRjFrkL-_5FjLikcZO3e0zc2LHMhlnpCwJLg/w640-h602/Galge_21.jpg" width="640" /></a></div><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Men själva innehavet av galgen fick mig ändå att besöka denna faktiskt mycket ståtliga byggnad i maj 1986. Hotellverksamheten var redan då nedlagd men det förekom ännu lunchservering på nedre botten. I en dammig och 70-talsmurrig lokal med brun heltäckningsmatta, växter av plast, medaljongtapeter och en väggklocka som ingen orkat ställa om till sommartid, intog jag en av de mest mediokra portioner Spaghetti Bolognese som någonsin serverats mot betalning.</span></p><p><span style="font-size: large;">Men – det är ju inget att hänga upp sig på...</span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9ad4CXFLMvIdjH3EamVB74Tt6eR749D4RtA17-6q0L8aB5k2TrIWaBIye19SawukA0KVsQbvXlTNhhVITV0kuS86q6jpvRhmG5rstQjmMJdJXDQ-S3ztLtLnkrIqsqVemBuoQJ5b8IJSPsdELcmu2GowUbc82LkvZYXIivvnM3e59Breq_3pUqc37RA/s2408/Galge_10.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1915" data-original-width="2408" height="508" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9ad4CXFLMvIdjH3EamVB74Tt6eR749D4RtA17-6q0L8aB5k2TrIWaBIye19SawukA0KVsQbvXlTNhhVITV0kuS86q6jpvRhmG5rstQjmMJdJXDQ-S3ztLtLnkrIqsqVemBuoQJ5b8IJSPsdELcmu2GowUbc82LkvZYXIivvnM3e59Breq_3pUqc37RA/w640-h508/Galge_10.jpg" width="640" /></a></div><p></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>STORT TACK</b><br />till <b>Sarmite Roske </b>i Kalmar som bidragit med en hel del av galgarna i det här inlägget. De övriga hänger i min egen garderob.</span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgprvIWM35QC3VsUbG3N1gZ7s4xcbpBTrVitVPar9Q0AXaaB0xTm9PQ3vr2mrcNIh6zzgUlYPPnlnrQ9GaTFMgHsonqkBtoVZ4M6hsIhWZRo0QWbVq69cPcmDYBxJYn8Ih4FXvY3Sr9hKpena67YE_rptwE9IXPQAOZPbxi1BKxc6CTF1uIPNCsI-rGNA/s2797/Galge_8.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2797" data-original-width="2796" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgprvIWM35QC3VsUbG3N1gZ7s4xcbpBTrVitVPar9Q0AXaaB0xTm9PQ3vr2mrcNIh6zzgUlYPPnlnrQ9GaTFMgHsonqkBtoVZ4M6hsIhWZRo0QWbVq69cPcmDYBxJYn8Ih4FXvY3Sr9hKpena67YE_rptwE9IXPQAOZPbxi1BKxc6CTF1uIPNCsI-rGNA/w640-h640/Galge_8.jpg" width="640" /></a></div><i style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">© Klas Palmqvist </span></b></i><p></p><p><span style="font-family: arial;"><i><b><span style="font-size: large;">Bearbetad version av en text som publicerades i Östra Småland den 28 september 2013</span></b><br /></i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i><b></b></i></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: arial;"><i><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-__2ADKMUWz637G20br-h5FYI3ZUj-nhqAYhBJmo-xvzwu7xUtBF61lqM8nK2p34vHlXWeHI1OjUgDVja0tk34Dr8SRwtQH9Lzem-A7HE-ycaWr6EKU1oxfqAcflHW5bUCYHBGt7wjPdY7LX6sl1asO4Llm1M4cm6x6k_557U9O5LhH0VxGnYTS327w/s2690/Galge_0.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2477" data-original-width="2690" height="590" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-__2ADKMUWz637G20br-h5FYI3ZUj-nhqAYhBJmo-xvzwu7xUtBF61lqM8nK2p34vHlXWeHI1OjUgDVja0tk34Dr8SRwtQH9Lzem-A7HE-ycaWr6EKU1oxfqAcflHW5bUCYHBGt7wjPdY7LX6sl1asO4Llm1M4cm6x6k_557U9O5LhH0VxGnYTS327w/w640-h590/Galge_0.jpg" width="640" /></a></b></i></span></div><span style="font-family: arial;"><i><b><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDWSNMUs-fUT3Phb5I9KfJw7kQCAaWEL1N3g7nlH6Cb__YjR2wQ21rLLffVrwPECq3YFm-CM00CkVX0tR2aFZhuQ6mu5ElhQZbK3ouSvLiK5oTSJOIN8EvmwTapdpY5-_51WIubyx2xihJiCm7z_diO7iWj1UE4QNPQlcKrS86yDZICFRkO8093HZyGA/s2637/Galge_3.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2073" data-original-width="2637" height="504" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDWSNMUs-fUT3Phb5I9KfJw7kQCAaWEL1N3g7nlH6Cb__YjR2wQ21rLLffVrwPECq3YFm-CM00CkVX0tR2aFZhuQ6mu5ElhQZbK3ouSvLiK5oTSJOIN8EvmwTapdpY5-_51WIubyx2xihJiCm7z_diO7iWj1UE4QNPQlcKrS86yDZICFRkO8093HZyGA/w640-h504/Galge_3.jpg" width="640" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJpFDoiaFrG1FGkc6gxWb-XDVFlJZbd5SDO1165l9lX-w6CHPkUUbKqPjOivtm4LGmFbEsYP0jtKQFibzIU2uZzjj7d-LoVAhjEU2BaFVM0xoAF7bTZHBH9xF5OkN3-PLjp24pvoA26MUqR6M8abhfi1r7Z78S63exZniH8SXdglsHCtU9xwEetcuJyw/s2198/Galge_5.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1885" data-original-width="2198" height="548" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJpFDoiaFrG1FGkc6gxWb-XDVFlJZbd5SDO1165l9lX-w6CHPkUUbKqPjOivtm4LGmFbEsYP0jtKQFibzIU2uZzjj7d-LoVAhjEU2BaFVM0xoAF7bTZHBH9xF5OkN3-PLjp24pvoA26MUqR6M8abhfi1r7Z78S63exZniH8SXdglsHCtU9xwEetcuJyw/w640-h548/Galge_5.jpg" width="640" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeGPG7107IfzeQRdljx8Fk6vNFLlWIplk3BAggR7zlVX03BL_Ds4-MeiR-FPgayvlL9_Gh6e6DwN8t37pDYEivsTlPC7X6FxxjntfabEk8Ppo18uicaVqhMIc032L7b7W7ifVTgAPtGgJlpnczkgHif6dB0baAzQgNAgF7rkubTqpnixA_Bqhciw8H2Q/s2163/Galge_6.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1994" data-original-width="2163" height="590" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeGPG7107IfzeQRdljx8Fk6vNFLlWIplk3BAggR7zlVX03BL_Ds4-MeiR-FPgayvlL9_Gh6e6DwN8t37pDYEivsTlPC7X6FxxjntfabEk8Ppo18uicaVqhMIc032L7b7W7ifVTgAPtGgJlpnczkgHif6dB0baAzQgNAgF7rkubTqpnixA_Bqhciw8H2Q/w640-h590/Galge_6.jpg" width="640" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghHPiQ3K7bDRkB6oRvWWsRhOjN5IvQmwvibthVAqG7Ye-4wYr4lmBDojOUG4rEXC_svsjmr_BFzoIuZRJ0zSDzJPZ8nx3wkIJ7SVXNoPTGd38MegvYkZW05OWI1CAB_OnwcPnkq5O30WhotXgoqX_UAT5I-WizobdS5lIFbvtiPcZKDg_W7MiO17V9ZA/s2306/Galge_7.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2010" data-original-width="2306" height="558" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghHPiQ3K7bDRkB6oRvWWsRhOjN5IvQmwvibthVAqG7Ye-4wYr4lmBDojOUG4rEXC_svsjmr_BFzoIuZRJ0zSDzJPZ8nx3wkIJ7SVXNoPTGd38MegvYkZW05OWI1CAB_OnwcPnkq5O30WhotXgoqX_UAT5I-WizobdS5lIFbvtiPcZKDg_W7MiO17V9ZA/w640-h558/Galge_7.jpg" width="640" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX6cCuvPlJixxvbRsErae6Ja-Hn7XOGGrZ0Fs3HNuCi4r5s87fCUKh2crwVUc_EJx0TuarFTrbKVkADwYkaNe7XPkueV1Mw7-fhd4ZkTcK93nR3AwAcoTbk-v16TCCl6gs8cD5Td7zu9Vn2eA26QIse2IeG-lIMvxf1iqJsO-MtuX1-kFBMeeHKapYfQ/s6168/Galge_9.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4446" data-original-width="6168" height="462" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX6cCuvPlJixxvbRsErae6Ja-Hn7XOGGrZ0Fs3HNuCi4r5s87fCUKh2crwVUc_EJx0TuarFTrbKVkADwYkaNe7XPkueV1Mw7-fhd4ZkTcK93nR3AwAcoTbk-v16TCCl6gs8cD5Td7zu9Vn2eA26QIse2IeG-lIMvxf1iqJsO-MtuX1-kFBMeeHKapYfQ/w640-h462/Galge_9.jpg" width="640" /></a></div><br /><span style="font-size: large;"><br /></span></b></i></span><p></p><p><span style="font-family: arial;"><i><b><span style="font-size: large;"><br /></span></b></i></span></p></div>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-16802214431231035182022-07-04T22:56:00.009+02:002022-07-05T08:21:31.360+02:00Fem liter kvar i tanken när första flygplanet landade i Kalmar<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQyERW-APqk5y_RB8N_L7KJRbgsqxGG3tWmdkrx1HvusLuH-fSe06ErByaNYokQ1ZmdMTAj15YHoM6JdvhKWecsIVqwTv0qiSNX2SH4lv_jpYq6kvJD1LuRt7TtrHfOwXl4JSRgvdrjSgYmqOoOEzz23VzrScgdHqJ8Dsij_Yr4qQjDL0VHR55jnxNHQ/s1024/Bleriot_vinkar.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="768" data-original-width="1024" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQyERW-APqk5y_RB8N_L7KJRbgsqxGG3tWmdkrx1HvusLuH-fSe06ErByaNYokQ1ZmdMTAj15YHoM6JdvhKWecsIVqwTv0qiSNX2SH4lv_jpYq6kvJD1LuRt7TtrHfOwXl4JSRgvdrjSgYmqOoOEzz23VzrScgdHqJ8Dsij_Yr4qQjDL0VHR55jnxNHQ/w640-h480/Bleriot_vinkar.JPG" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En <i>Blériot XI</i> fotograferad vid Kristianstad Airshow 2006. Det var i ett sådant här plan Hugo Sundstedt flög från Visby till Kalmar 1913.<br /><i><a href="https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Bleriot_vinkar.JPG" target="_blank"><b>Foto: Bluescan sv.wiki</b></a></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><b><span style="font-size: large;">Alla i Kalmar visste att för första gången någonsin var en flygmaskin på väg till stan. Men ingen hade en aning om var den skulle landa. Många gissade på Kalmarsundsparken men ett tjugotal personer trodde i stället på det stora öppna fältet bakom Norrgård och la ut vita lakan på marken för att vägleda piloten.</span></b></p><p><span style="font-size: large;">Telegram hade influtit från Gotland på eftermiddagen den 8 september 1913 att Hugo Sundstedt lyft med sin flygmaskin från Visby kl 14.15. Ett par hundra personer hade hurrat för flygaren när han i sin franska <i>Blériot XI</i> satte kurs ut över Östersjön mot Ölands norra udde.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhu18TCL8T5ezO2MGGm8NtGaJ3jQGFT9VZ37Hgi5sXg9GFJEoa9vV6Sw7rRfhMU9bEU6pWK4-PqoeV0jzQXgKkL_t2706XA0mPCrgqJF8M-XKn86ISJRdvRU-JDpcpdXovYfoEAlyDVqxvi4LyMz3EzXeqBJDiBq_iION11ZzC_iIP_S8WBUdMUL8v5wA/s737/Hugo%20Sundstedt-x.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="737" data-original-width="451" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhu18TCL8T5ezO2MGGm8NtGaJ3jQGFT9VZ37Hgi5sXg9GFJEoa9vV6Sw7rRfhMU9bEU6pWK4-PqoeV0jzQXgKkL_t2706XA0mPCrgqJF8M-XKn86ISJRdvRU-JDpcpdXovYfoEAlyDVqxvi4LyMz3EzXeqBJDiBq_iION11ZzC_iIP_S8WBUdMUL8v5wA/w392-h640/Hugo%20Sundstedt-x.jpg" width="392" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Idolbild på den våghalsige unge piloten Hugo Sundstedt. </span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: x-large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">En tidning i Stockholm hade satt upp en ståtlig pokal som pris åt den förste som flög Visby–Kalmar och det var den Sundstedt ville åt. Flygplanet hade fraktats till Gotland med båt. </span></p><p><span style="font-size: large;">Efter att ha passerat Ölands norra udde på en höjd av 2.000 meter var det egentligen meningen att Sundstedt skulle göra en avstickare rakt västerut och passera Oskarshamn. Men det rådde en stadig och stark motvind som ökade bränsleåtgången. Så i stället fortsatte Sundstedt söderut och passerade Borgholm efter knappt två timmars flygning.</span></p><p><span style="font-size: large;">Observationen av flygplanet telegraferades genast från Borgholm till Kalmar, där nyheten spreds snabbt.</span></p><p><span style="font-size: large;">Men villrådigheten om var den djärve aviatören skulle landa var stor. Det lilla gänget som satsat på fältet vid Norrgård, ungefär där Jenny Nyströmsskolan ligger i dag, hade lagt ut stora lakan med förhoppning om att de skulle observeras av av Sundstedt. </span></p><p><span style="font-size: large;">Plötsligt ropade någon:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Där kommer han! och pekade mot himlen över Norra kyrkogården.</span></p><p><span style="font-size: large;">Tidningen <i>Kalmar</i> hade en reporter på plats:<br /><b>”Ja, verkligen, där syntes något, som man genast förstod vara ett aeroplan, som hastigt närmade sig. Kursen var hela tiden rakt på Norrgård. Skulle flygaren verkligen ha upptäckt de utlagda lakanen?”</b></span></p><p><span style="font-size: large;">Ungefär två minuter efter att man fått syn på farkosten landade den. Två timmar och 25 minuter efter starten från Visby.</span></p><p><b><span style="font-size: large;">”Under hurrarop rusade åskådarna fram mot aeroplanet, som stod som en jättetrollslända på en liten förhöjning. Flygaren hoppade genast ur maskinen, men var så utmattad av den långa färden, att han måste luta sig mot aeroplanet för att kunna hålla sig uppe. Han var iförd korkbälte, en säkerhetsåtgärd för eventuell förolyckning över havet.”</span></b></p><p><span style="font-size: large;">Sundstedt bad polisen, som nu hunnit fram, att se till att ”de nu i massor från alla håll tillströmmande folkskarorna” inte kom alltför nära maskinen. </span></p><p><span style="font-size: large;">Innan han tog plats i en automobil som förde honom till Stadshotellet hann Sundstedt med att ge en kort intervju:</span></p><p><b><span style="font-size: large;">– Allt har gått bra?</span></b></p><p><b><span style="font-size: large;">– Ja, alldeles förträffligt. Vinden har varit jämn, fastän stark. Och så har jag ju haft motvind så det har inte kunnat gå så värst fort.</span></b></p><p><b><span style="font-size: large;">– Det var ju meningen att Oskarshamn skulle passeras?</span></b></p><p><b><span style="font-size: large;">– Ja, men jag fruktade att bensinförrådet ej skulle räcka. Jag hade medtagit 65 liter och har nu vid framkomsten endast fem liter kvar.</span></b></p><p><span style="font-size: large;">Nästa dag höll Sundstedt flyguppvisning med start och landning på samma plats där han anlänt till Kalmar. </span></p><p><span style="font-size: large;">Man hade spärrat av området och vid grinden vid Sundbergs park – alltså vid Carlsbergsvillan – slapp ingen in utan att betala en krona i inträdesavgift.</span></p><p><span style="font-size: large;">Intresset var enormt, men de flesta av de uppskattningsvis 8.000–9.000 åskådarna stannade utanför grindarna. Flyguppvisningar syns ju av naturliga skäl ganska bra även om man inte befinner sig alldeles i närheten.</span></p><p><span style="font-size: large;">Efter att ha lyft till en höjd av ungefär 100 meter gjorde Sundstedt några svängar över området. Efter några minuter gick han ner igen och landade mjukt och fint.</span></p><p><span style="font-size: large;">Han möttes av gränslöst jubel, lät sig hyllas en stund, varpå han lyfte igen. Efter en sväng över stan landade planet på nytt. </span></p><p><span style="font-size: large;">Regementspastorn och högerriksdagsmannen Valerius Olsson utbringade ett leve för Sundstedt ”som åtföljdes av hurrarop, som ej ville ta någon ände”.</span></p><p><span style="font-size: large;">Därmed var den första flyguppvisningen i Kalmar slut.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLkLIkJhouVB4V0mjr5NYxxdrhm6TFdm6czFpJig29MuCUhDLmI8FaXohtewo9B9OidRfJkAN70Yt_ZgALguV3IbEvOqCTdmwY8A-VXvsnuxjfmTLGrj9wqlQqgVREBNy3KLqpRx1MUgqK5smmx-juF42ZVGT90N56XrKoCCCmiAve-0FQYRgQ1w5C_w/s548/nordstjernan.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="299" data-original-width="548" height="350" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLkLIkJhouVB4V0mjr5NYxxdrhm6TFdm6czFpJig29MuCUhDLmI8FaXohtewo9B9OidRfJkAN70Yt_ZgALguV3IbEvOqCTdmwY8A-VXvsnuxjfmTLGrj9wqlQqgVREBNy3KLqpRx1MUgqK5smmx-juF42ZVGT90N56XrKoCCCmiAve-0FQYRgQ1w5C_w/w640-h350/nordstjernan.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Hugo Sundstedt med sitt Blériotplan <i>Nordstjernan</i> på Ränneslätt i Eksjö 1912. En film på två minuter från Sundstedts uppvisningsflygning i Mora 1913 kan ses på <b><a href="https://www.filmarkivet.se/movies/kapten-sundstedts-flyguppvisningar-i-mora-med-ahlen-holms-monoplan/" target="_blank">filmarkivet.se</a></b></span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><h1 style="text-align: left;"><span style="font-size: x-large;">Skulle flugit över Atlanten</span></h1><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO66dWXzdw5lvKRivMIp8QDUClP2GMynvpHz-hExAukMiN7wtQLBV9OzNXBtNxQJYWsjCGnl00uC7nRHQ131nmSeyN2zJ4e0-7ZtcseXnyot09Qj9NQNiALeYPZXlJxv-TCI7shAKXLLfoTStY7wf3lvbcIbUCrZyl3kf24xnlAqHmk9Y4cVRdVgylQQ/s4897/28112u.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4897" data-original-width="3321" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO66dWXzdw5lvKRivMIp8QDUClP2GMynvpHz-hExAukMiN7wtQLBV9OzNXBtNxQJYWsjCGnl00uC7nRHQ131nmSeyN2zJ4e0-7ZtcseXnyot09Qj9NQNiALeYPZXlJxv-TCI7shAKXLLfoTStY7wf3lvbcIbUCrZyl3kf24xnlAqHmk9Y4cVRdVgylQQ/w434-h640/28112u.jpg" width="434" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Hugo Sundstedt stående på en av pontonerna till sitt sjöflygplan <i>Sunrise</i> som han tillsammans med en annan pilot skulle flyga över Atlanten från Amerika till Europa. Men planet skadades så svårt vid en testflygning att det bedömdes som ekonomiskt ohållbart att reparera det. Samtidigt blev Sundstedts norske finansiär Christoffer Hannevigs affärer allt oöverskådligare och hans finansimperium började vackla alltmer.<br /><i><b><a href="https://www.loc.gov/pictures/" target="_blank">Foto: Library of Congress</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><b><span style="font-size: large;">Redan ett par månader innan Hugo Sundstedt anlänt till USA i början av 1917, skrev <i>New York Times</i> om hans avsikt att flyga över Atlanten.</span></b></p><p><span style="font-size: large;">Tidningen redogjorde för planerna på att konstruera ett sjöflygplan som skulle ta honom från Newfoundland till den irländska kusten.</span></p><p><span style="font-size: large;">Sundstedts flygplan hette <i>Sunrise</i> och byggdes med ekonomiskt stöd av den norske redaren och finansmannen Christoffer Hannevig, som också hade mycket stora intressen i den amerikanska varvsindustrin. </span></p><p><span style="font-size: large;"><i>Sunrise</i> var ett av sin tids största sjöflygplan, men kraschade i Lake Michigan vid en testtur 1919. </span></p><p><span style="font-size: large;">Kanske hade projektet ändå kunnat fortsätta om inte Hannevigs varv övertagits av den amerikanska staten. Hannevig förlorade sin enorma förmögenhet och förhandlade med de amerikanska myndigheterna om ersättning under resten av sitt liv. </span></p><p><span style="font-size: large;">Fallet var fortfarande inte avgjort när Christoffer Hannevig dog 1950, 65 år gammal.<br /><br /></span></p><h1><b><span style="font-family: arial; font-size: large;">FAKTA/Hugo Sundstedt</span></b></h1><p><span style="font-size: large;">• Föddes i Örebro 1886 som fjärde barn till en ogift kvinna. Auktionerades ut för 75 kronor.</span></p><p><span style="font-size: large;">• Adopterades av en affärsman och fick möjlighet att studera, men sökte sig i stället till flottan. Arbetade sedan på kontor och var till sjöss innan han blev taxichaufför i Stockholm 1908.</span></p><p><span style="font-size: large;">• Kom i kontakt med flygarbaronen Carl Cederström och blev 1912 den förste som tog sitt flygcertifikat efter att ha fått sin utbildning i Sverige.</span></p><p><span style="font-size: large;">• 18-åriga cyklisten Hilma Johansson omkom då Sundstedt efter ett misslyckat startförsök i Lund 1912 tvingades landa utanför fältet. Hon blev flygets första dödsoffer i Sverige.</span></p><p><span style="font-size: large;">• Samma år satte Sundstedt skandinaviskt höjdrekord när han nådde 1.800 meter.</span></p><p><span style="font-size: large;">• Gjorde den första flygningen Malmö–Stockholm 1913.</span></p><p><span style="font-size: large;">• Skadades lindrigt vid en krasch utanför Malmö 1914.</span></p><p><span style="font-size: large;">• Lämnade Sverige 1916. Kom via Frankrike till USA 1917, där han arbetade i flygindustrin.</span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><p><span style="font-size: large;">• Avled 1966 i Ferndale, New York.</span></p><p><b><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><span>Mer om flyg:<br /></span><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/06/zeppelinaren-gav-nya-perspektiv-pa.html" target="_blank">• Zeppelinaren gav nya perspektiv på Kalmar</a><br /><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/04/graf-zeppelin-har-landat-halsning-fran.html" target="_blank">• </a></span><span style="font-family: arial;"><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/04/graf-zeppelin-har-landat-halsning-fran.html" target="_blank">Graf Zeppelin har landat – Hälsning från Henning, del 1</a><br /><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/06/enogde-oscar-fran-ljungbyholm-sag-hela.html" target="_blank">• Enögde Oscar från Ljungbyholm såg hela Sverige från ovan</a></span></span></b></p><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 14 april 2012</b></i></span></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-57371051471725444852022-06-28T10:55:00.003+02:002022-06-28T23:07:14.684+02:00Spännarebacken på väg att försvinna – även ur minnet<p><span style="font-size: large;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjltwugms3UY4qbWmOeddqZ_NoHt0OEkIASMaZFQRpU7Bud8wWY7rOS7WNrdtF4Rm-VIQWB1ukjDRetfw2CKu-ncRXyAo4I2UFcK2kkW108Bp6m9CQ2V3FoHBGlTnQoCwyU6YRNUNqTh6MrYQ29qHQoHzl7_olxKG2PLEYLDZfAeGRnrbkh4cRmHDdgMQ/s2734/2%20IMG_0442%20x.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><img border="0" data-original-height="2088" data-original-width="2734" height="488" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjltwugms3UY4qbWmOeddqZ_NoHt0OEkIASMaZFQRpU7Bud8wWY7rOS7WNrdtF4Rm-VIQWB1ukjDRetfw2CKu-ncRXyAo4I2UFcK2kkW108Bp6m9CQ2V3FoHBGlTnQoCwyU6YRNUNqTh6MrYQ29qHQoHzl7_olxKG2PLEYLDZfAeGRnrbkh4cRmHDdgMQ/w640-h488/2%20IMG_0442%20x.jpg" width="640" /></span></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Från Norra vägens korsning med Erik Dahlbergs väg kan man fortfarande skönja en svag stigning upp mot Röda Ugglan, före detta chokladfabriken. Förr var Spännarebacken en riktig backe, den enda inom gamla Kalmars hank och stör. Men den har planats ut i flera omgångar så att man knappt märker av den längre. Bilden togs en februaridag 2021.<br /><i>Foto: Klas Palmqvist</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><b><br /></b></span><p></p><p><span style="font-size: large;"><b>Spännarebacken i Kalmar är inte mycket till backe längre. Något stup har den väl aldrig varit, men i flera omgångar har den planats ut så rejält att inte många ens noterar Norra vägens ytterst måttliga stigning norrut på den korta och intensivt trafikerade sträckan mellan korsningarna med Erik Dahlbergs väg och Galggatan.</b></span></p><p><span style="font-size: large;">Ja, faktum är att Spännarebacken är så diskret numera att själva benämningen är ett okänt begrepp för många. Jag bor själv inte långt därifrån och måste erkänna att jag hade gjort det i ungefär 15 år innan jag första gången stötte på namnet. Typiskt nog i en redogörelse för Kalmar FF:s vinterträning 1944, där det beskrevs hur laget klockan sju på tisdagskvällar samlades vid Tullskolans gymnastiksal för ”träningspromenad” och sedan lufsade längs Norra vägen fram till just Spännarebacken. Där blev det full fart och ”under ideliga tempoväxlingar” fortsatte man norrut, sprang sedan genom Berga längs Villagatan innan man vände söderut på Tallhagsvägen. Vid återkomsten till gymnastiksalen spelade man sedan inomhusmatch med tennisboll tills klockan var nio.</span></p><p><span style="font-size: large;">Av beskrivningen var det ju inte svårt att förstå ungefär var Spännarebacken var belägen, men jag hade aldrig hört talas om den förut. Förfrågningar bland vänner och bekanta – även infödda kalmariter – om de kände till var Spännarebacken låg någonstans gav bara tomma blickar och huvudskakningar till svar. Det var först en god väns mor som med självklarhet bekräftade att ”jodå, det är vid chokladfabriken”. Nu har det visserligen inte tillverkats godis i den stora byggnaden sedan 1998, men än så länge känner nog i alla fall de flesta vuxna i stan till vad som tidigare fanns där i dag bland annat Arbetsförmedlingen och Friskis & Svettis håller till.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHyRsQ7ZlQY4y770MIk4LC_707qakUsIPSEhOoYIh_2mvIhkVgMiBjM8nw7ty7hsEcPl0Q6_1Ssj0BVO5Lw8AKI1Amgxezl0wtnJHeSz7O7GAhDFcyPirE3haxOllPLr0dxY7Pqn3Vbh3TllojuHVy7OPIiqosV28z7Eh61tnEUSYS_KfYtDicFkavEg/s2688/4%201995%20a%CC%8Ars%20turistkarta%20-%20Norrga%CC%8Ardsga%CC%88rdet%20x.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2688" data-original-width="2316" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHyRsQ7ZlQY4y770MIk4LC_707qakUsIPSEhOoYIh_2mvIhkVgMiBjM8nw7ty7hsEcPl0Q6_1Ssj0BVO5Lw8AKI1Amgxezl0wtnJHeSz7O7GAhDFcyPirE3haxOllPLr0dxY7Pqn3Vbh3TllojuHVy7OPIiqosV28z7Eh61tnEUSYS_KfYtDicFkavEg/w552-h640/4%201995%20a%CC%8Ars%20turistkarta%20-%20Norrga%CC%8Ardsga%CC%88rdet%20x.jpg" width="552" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Spännarebacken och dess närmaste omgivningar på Kalmar kommuns turistkarta från 1995. Korsningen Norra vägen–Erik Dahlbergs väg återfinns nere till höger.</span></td></tr></tbody></table><p><b><br style="font-size: x-large;" /></b></p><p><span style="font-size: large;">Spännarebacken är ett namn med månghundraåriga anor och bakgrunden är dramatisk. Vintern 1543 försökte Nils Dacke utsätta Kalmar för blockad, så att inga förnödenheter kunde föras till staden. Den 31 januari gjorde den kungatrogna garnisonen i stan ett utfall och minst 30 av Dackes män fick sätta livet till. </span></p><p><span style="font-size: large;">En av de stupade ska ha varit ”Dackekaptenen”, underbefälhavaren Peder Spännare. Andra uppgifter säger att han togs till fånga och avrättades på den backe som sedan fick bära hans namn. I alla fall lär han ha steglats där, det vill säga hans kropp eller delar av den sattes upp på en påle, en vanlig behandling av upprorsmäns kvarlevor. Syftet var lika mycket att förnedra den döde som att avskräcka andra från att sätta sig upp mot överheten.</span></p><p><span style="font-size: large;">Det är inte långt från Spännarebacken till Galggatan, och den har förstås sitt namn efter en avrättningsplats, belägen ungefär där man 2021–22 färdigställde några bostadshus mellan Gröndalsvägen och Tolvmannagatan (som när Gröndalsvägen kom till 1972 blev avsnörd från Galggatan, vilken den fram till dess utgjort östra delen av). </span></p><p><span style="font-size: large;">Men den avrättningsplatsen togs inte i bruk förrän mer än hundra år efter Peder Spännares våldsamma död. Tidigare hade dödsdömda hängts i närheten av vad som i dag är hörnet Erik Dahlbergs väg–S:ta Gertruds gata. Det mesta av Fredriksskansområdet var tidigare öppet vatten men där Fredriksskans A-plan ligger sköt en halvö ut i Malmfjärden. Den kallades följaktligen för Galgenabben. Galgen höggs ned 1651 och avrättningsplatsen flyttades alltså en bit norrut.</span></p><p><span style="font-size: large;">Att Peder Spännare steglades fick hans namn att leva vidare i många hundra år, även om det avskräckande syftet med den barbariska behandlingen av honom med tiden bleknade bort. Själva stigningen minskades på 1920-talet och sedan på nytt på 1950-talet, när de flesta husen som finns där i dag började byggas. Och nu, efter snart 500 år, så är inte bara backen nästan helt borta utan även den allmänna kännedomen om dess namn verkar vara på god väg att försvinna.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1ZT3sBSYvxZk0yQv1PjefVLYgyJWA-1aUQLHx7Rzpgof9icIReTsBGkQEOoJvr6qYY2SAQAeLVb_aMbvd39_SVlcGOZn8_CLirURAmgUVho0NYNT5VZVDEPsHBdJFGqRVJ3fR2W7MFt5Ofea040L5SowWe93S58yIhTvR7xD-6JY77KouSk8fDA2vvA/s2817/5%20Rydstro%CC%88ms%20stuga%20-%20Sjo%CC%88strand%20(1925).jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2212" data-original-width="2817" height="502" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1ZT3sBSYvxZk0yQv1PjefVLYgyJWA-1aUQLHx7Rzpgof9icIReTsBGkQEOoJvr6qYY2SAQAeLVb_aMbvd39_SVlcGOZn8_CLirURAmgUVho0NYNT5VZVDEPsHBdJFGqRVJ3fR2W7MFt5Ofea040L5SowWe93S58yIhTvR7xD-6JY77KouSk8fDA2vvA/w640-h502/5%20Rydstro%CC%88ms%20stuga%20-%20Sjo%CC%88strand%20(1925).jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Rydströmsgården vid Spännarebacken, med flaggstång och allt, tecknad av John Sjöstrand på 1920-talet. ”Som synes ligger stugan vackert inbäddad i grönska och har ett särdeles hemtrevligt utseende”, står det i texten som hör till bilden. Ett omdöme som inte riktigt kan tillämpas på dagens bebyggelse längs Norra vägen. <br /><i>Teckning av John Sjöstrand ur ”Kalmarbilder” (1925)</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Men det fanns förstås hus vid Spännarebacken långt före 1950-talet. Det som låg där längsta tiden var den så kallade Rydströmsgården, alldeles intill Norra vägens västra sida, en liten bit norr om dagens korsning med Erik Dahlbergs väg, ungefär där backens stigning en gång i världen började på allvar. Stugan kan ha funnits där sedan slutet av 1600-talet fast den förstås byggdes om och till genom århundradena. För riktigt länge sedan hade den inrymt en av flera krogar utmed Norra landsvägen. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvAGO0I7mmPOHAIrvGZbkHF3qmk4yD40w_iQMdBq2fgHW7Ccwc0lWyCCNwSrYB5RtY5v3I2t2v0iRYGIBbVF7lix-V1jKv6ynZ7y15Af5HRSFpENrLsX1TLJKAGmdKssS6aFvHBlBSTnuGAYsc10ow3SIqX1doHHQJxngs1WfQDLFrw8GKwqPBeNWNBw/s3237/1%20Robert%20Andersson%20Dnr.1988.19.371%20DRAGARBILD.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2200" data-original-width="3237" height="434" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvAGO0I7mmPOHAIrvGZbkHF3qmk4yD40w_iQMdBq2fgHW7Ccwc0lWyCCNwSrYB5RtY5v3I2t2v0iRYGIBbVF7lix-V1jKv6ynZ7y15Af5HRSFpENrLsX1TLJKAGmdKssS6aFvHBlBSTnuGAYsc10ow3SIqX1doHHQJxngs1WfQDLFrw8GKwqPBeNWNBw/w640-h434/1%20Robert%20Andersson%20Dnr.1988.19.371%20DRAGARBILD.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">I januari 1952 plockades takpannorna ner från stugan där släkten Rydström bott i bortåt 200 år. Tegelpannorna las i en prydlig hög nedanför den lilla vallen, det enda som visar att här hade den bortschaktade Spännarebacken höjt sig. Huset stod kvar i några år till innan det revs. Stugan ska ha haft ett förflutet som krog och var gammal redan när den förste Rydström flyttade in på 1700-talet. <br /><i>Foto: Sven Lagrander – Robert Anderssons samling/Kalmar stads hembygdsförening</i></span></td></tr></tbody></table><p></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMvml5qp7lcX7MFQM7mIkwUBduoUCDW9mcd4GjZ57pmcloOpm3EdvkaNJ4HJnJF7NmMqbrGx8sv6g3IN8gMUDTIiGEywRZNA9MH2V_vVhpDSgCOm2R8Gm9kGd0PAT6JrjJiIYeU5DBEtHIaNXRSQnTZBocwptX8F3C0kX_U3izYhur8PrBY1mqdw8PQA/s3963/3%20IMG_5001.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2936" data-original-width="3963" height="474" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMvml5qp7lcX7MFQM7mIkwUBduoUCDW9mcd4GjZ57pmcloOpm3EdvkaNJ4HJnJF7NmMqbrGx8sv6g3IN8gMUDTIiGEywRZNA9MH2V_vVhpDSgCOm2R8Gm9kGd0PAT6JrjJiIYeU5DBEtHIaNXRSQnTZBocwptX8F3C0kX_U3izYhur8PrBY1mqdw8PQA/w640-h474/3%20IMG_5001.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Så här ser det ut numera där släkten Rydströms stuga låg i kanske trehundra år. Trädet längst till vänster på vallen kan mycket väl vara detsamma som står framför stugan på bilden från 1952. I bakgrunden borta till vänster skymtar Norrgård. Bild från februari 2021.<br /><i>Foto: Catarina Lund</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Redan i slutet av 1700-talet sägs gården ha varit bebodd av representanter för släkten Rydström. Stadskartan 1831–33 visar en liten husrad väster om Norra landsvägen, just där backen började. Där bodde vid denna tid ”Enkorna efter Timmermannen Törngren, Torparen Anders Pehrsson och Vedgårdskarlen Rydström”. Nästan hundra år senare, 1925, var det sjömansänkan Maria Rydström som ägde huset. På 1930-talet bodde plåtslagarmästaren Rydström här, gissningsvis barn till Maria. Tillsammans med sin son byggde han upp en stor plåtslagarfirma med säte på Kvarnholmen.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxRt-z998r4LdHi4d-3iW5aC1EWm2vVmjknm-W8r5cILuYY-wf87BJK9FnsO8CZbaFIXTEvIm8nscMz4qQnXZg50yr2xMOj-twj36-UQJ66P9w2bzGVU1rL8jt0DpXnBdH2SUq9zwKozxEF_6h1BVoq5L44LXNakWrKZc3myaezCtfMBGf0B3_AMy7eA/s634/6%201831-33%20Karta%20x.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="386" data-original-width="634" height="390" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxRt-z998r4LdHi4d-3iW5aC1EWm2vVmjknm-W8r5cILuYY-wf87BJK9FnsO8CZbaFIXTEvIm8nscMz4qQnXZg50yr2xMOj-twj36-UQJ66P9w2bzGVU1rL8jt0DpXnBdH2SUq9zwKozxEF_6h1BVoq5L44LXNakWrKZc3myaezCtfMBGf0B3_AMy7eA/w640-h390/6%201831-33%20Karta%20x.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Mitt på den här kartan från 1830-talet syns raden med tre hus väster om Norra vägen. I husen bodde, från vänster, änkorna Törngren, Pehrsson och Rydström. <br /><i>Kartan hämtad ur Liselotte Jummes bebyggelsehistoriska utredning ”Monte Cavallo och Spännarebacken” (2013)</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Även i ett litet hus på andra sidan Norra landsvägen hade det för övrigt förekommit utskänkning. Hos ”moster Karin” kunde man åren före sekelskiftet 1900 få både öl och brännvin, trots att hon inte alls hade tillstånd att servera något sådant.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbSxBEiCfYN_yaLqPDAFCsDEKfuTfiP6BxDUD4XQWEVjcLTL2ObLCsDNEHRyjxjyutLYhoE3fljmiGwqC_8Ltj1ljOqin8ggHygWLChEUI0pYK3zXzYKgyfd3DgzMFnIRIRkpURrBMzq3Qwh12pa3ZKxHnnBNEn707P1DPJOvgUPJXW9vrvwX0UJaWow/s1437/10%20gc456.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1437" height="446" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbSxBEiCfYN_yaLqPDAFCsDEKfuTfiP6BxDUD4XQWEVjcLTL2ObLCsDNEHRyjxjyutLYhoE3fljmiGwqC_8Ltj1ljOqin8ggHygWLChEUI0pYK3zXzYKgyfd3DgzMFnIRIRkpURrBMzq3Qwh12pa3ZKxHnnBNEn707P1DPJOvgUPJXW9vrvwX0UJaWow/w640-h446/10%20gc456.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här står åkaren David Johansson mitt i Norra vägen och visar stolt upp sin fina häst. Året är 1926 och bilden är tagen inte långt från den redan då avhyvlade Spännarebackens krön. I det lilla huset till vänster såg ”moster Karin” i slutet av 1800-talet olovandes till att folk kunde släcka törsten med öl och brännvin. <br /><i><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidISWbYgxdIQi-3UBvWdLCVXSSaHnZXI2brENkjtk5oOda2-ggwkdRziLRHV5HUrBXoz42IjB0oj6wdST2VpvrZTsOE9bSmpbY6C8lGwcJbczLnmCThB8mkbKxujNox467jszl6oyx3JDFmSWU_hEUbxAhDG8QZHIhcpVP-NgBmxAnM7VuSV18wDFBxA/s359/7%201868%20x.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="355" data-original-width="359" height="632" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidISWbYgxdIQi-3UBvWdLCVXSSaHnZXI2brENkjtk5oOda2-ggwkdRziLRHV5HUrBXoz42IjB0oj6wdST2VpvrZTsOE9bSmpbY6C8lGwcJbczLnmCThB8mkbKxujNox467jszl6oyx3JDFmSWU_hEUbxAhDG8QZHIhcpVP-NgBmxAnM7VuSV18wDFBxA/w640-h632/7%201868%20x.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Kartan från 1868 visar till vänster sommarvillan Monte Cavallo, byggd fyra år tidigare, och dess stora parkanläggning. Nere till höger syns den dåvarande tillfarten från Norra vägen och intill den husraden med Rydströmsgården allra längst till höger. Den rosa markeringen i högra kanten är Gustafsbergs tändsticksfabrik, sedermera chokladfabriken. <br /><i>Kartan hämtad ur Liselotte Jummes bebyggelsehistoriska utredning ”Monte Cavallo och Spännarebacken” (2013)</i></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOu1i9XuuGjJhVaOUbX97ePuppPBFR0GVTN0a-P3EhEyB1YHexBWBVBXyhllR6zEiyILAEXZKMy2lsHHIv9DvRgVPN_qG11ZgxwvySpTm3IlCpKePfDF0f1gZq3E7hjQ_YH318TQcdrVPsVm5A-YylmWAqA3DCg4sa8KPFuJb8bMrs0KXmKD1OlBtSAw/s1073/8%201920%20tomtma%CC%88tning.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="764" data-original-width="1073" height="456" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOu1i9XuuGjJhVaOUbX97ePuppPBFR0GVTN0a-P3EhEyB1YHexBWBVBXyhllR6zEiyILAEXZKMy2lsHHIv9DvRgVPN_qG11ZgxwvySpTm3IlCpKePfDF0f1gZq3E7hjQ_YH318TQcdrVPsVm5A-YylmWAqA3DCg4sa8KPFuJb8bMrs0KXmKD1OlBtSAw/w640-h456/8%201920%20tomtma%CC%88tning.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">1920 års tomtmätning. Här är Biskopsgatan planerad liksom att Norra vägen ska breddas, vilket innebär att Rydströmsgården hamnar i gatumarken, snett nedanför ordet ”Spännarebacken”. <br /><i>Källa: Kalmar kommun – Bilden hämtad ur Liselotte Jummes bebyggelsehistoriska utredning ”Monte Cavallo och Spännarebacken” (2013)</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Från 1600-talet och fram till 1920-talet var nog det mesta sig ganska likt på västra sidan av Spännarebacken. Visserligen lät köpmannen Gustaf August Qveckfeldt 1864 bygga sig en stor Italieninspirerad sommarvilla en liten bit därifrån: Monte Cavallo, som många av dagens Kalmarbor har egna minnen ifrån. I närmare sex decennier fungerade den som lekskola eller förskola; benämningarna har skiftat med tiden, men i folkmun kallades den gärna ”Monte Kravallo”. En sedan länge försvunnen infartsväg till villan gick tätt intill den lilla husraden. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg29a1kM1i1so3hqWhoZnw-NZvuZWdaBZzzCWLBB45OgnObrSEd8Pv0B1MR01z2suLB80EXAr363dIdhhv9R1VVi5ONJgDF40rXhp3vtYUWq1LBE_tkn6JXbn-rO6hiS_2HcuXVxrdBul6zHbah3VKwcGvZYpJstm1hifvwWwxmSSTwsckpuDZ_rhBlJw/s999/9%20nd610.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="999" data-original-width="994" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg29a1kM1i1so3hqWhoZnw-NZvuZWdaBZzzCWLBB45OgnObrSEd8Pv0B1MR01z2suLB80EXAr363dIdhhv9R1VVi5ONJgDF40rXhp3vtYUWq1LBE_tkn6JXbn-rO6hiS_2HcuXVxrdBul6zHbah3VKwcGvZYpJstm1hifvwWwxmSSTwsckpuDZ_rhBlJw/w636-h640/9%20nd610.jpg" width="636" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">I det här huset på Spännarebackens östra sida växte Rolf Bermå (1925–2015) upp. Året före sin död tecknade han ner sina minnen från området. Det fanns flera lägenheter i huset och Rolfs familj hade sin bostad en trappa upp. Även ägaren, byggmästare Frans Johansson från Åseda, och hans familj bodde i huset som Frans Johansson själv byggt. Bilden togs vintern 1955. <br /><i><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Trots att Spännarebacken miste en stor del av sin stigning redan på 1920-talet kunde den ändå vara besvärlig att forcera, åtminstone med tung dragkärra. Rolf Bermå (1925–2015), som växte upp i en lägenhet i ett tvåvånings trähus på samma tomt som moster Karins gamla lönnkrog, har i sina minnesanteckningar berättat om trädgårdsmästaren Karlsson och dennes son Gösta, som hade sina odlingar vid Fridhemsgatan:</span></p><p><span style="font-size: large;"><b>”Varannan dag drog dessa två in till Stortorget med en rätt stor dragkärra med höga järnbeslagna hjul. De hade det jobbigt med att hålla emot i nerförsbacken vid Spännarebacken men tog sig så småningom in till domkyrkan där de hade sitt försäljningsstånd. </b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>Ser gubben Karlsson framför mej med sin stora halmhatt som han alltid hade på sig, och minns hur jobbigt de hade det när de skulle hem och uppför Spännarebacken. Gubben Karlsson hade båda sina händer på kärran och sköt på så mycket han orkade innan de var uppe på krönet. Gösta hade sin Vegamössa och väl uppe tog han av den och torkade bort svetten. Alla här runt omkring handlade givetvis hos Karlssons.”</b></span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0elVfAFTcjr2gYrHI1Fvpgj63kbWkAclngx30_E3Lbk_RekCNgzbb5K3Tu6kgiGKb98OyKzGG2z7B5oZLOSE5zrRCs6GL6fPXl5BbvDDNo5jiBpOIPo07xb2VFqnn0ucyvlRbWDXOGCfetvWFIBCLNcyeiYgjuV9_iQrZmI4KkvG_2T4o80Df1KpyQA/s1000/11%20nd618.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="987" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0elVfAFTcjr2gYrHI1Fvpgj63kbWkAclngx30_E3Lbk_RekCNgzbb5K3Tu6kgiGKb98OyKzGG2z7B5oZLOSE5zrRCs6GL6fPXl5BbvDDNo5jiBpOIPo07xb2VFqnn0ucyvlRbWDXOGCfetvWFIBCLNcyeiYgjuV9_iQrZmI4KkvG_2T4o80Df1KpyQA/w632-h640/11%20nd618.jpg" width="632" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">En bit av bebyggelsen på Spännarebackens östra sida, söder om chokladfabriken, fotograferad vintern 1955, inte långt innan husen revs. Till vänster syns en liten tomt där Kalmar Gravvårdsstenhuggeri ställde ut prov på sina arbeten. Affärerna gick bra, direktör Mikaelsson lät bygga den magnifika villan i hörnet Erik Dahlbergs väg–Jutegatan som fortfarande kallas ”Tårarnas palats”, eftersom den är byggd för pengar som människor i sorg lagt ut på gravstenar åt sina anhöriga. Till höger på bilden det lilla huset där "moster Karin" hade haft sin lönnkrog. <br /><b><i><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><b><br /></b></span><p></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO64EyMQzV-xbIcyYXtrfWK6h4IpiZ8nHQPylZ9cNDrTIfIoLTjyvyecuTftF75dVSzadDakqgE4kzU3fojJljd0vkNhyw8xKzpolt28aNAdURm6vOS7y4nv5QZjpdZgQ8G21-qYfHh1YPvbZnui28ZFvt3A5ktrgVrkmooA2ES3whcoNn3w_AQNnmkg/s1394/12%20GA273.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1394" height="460" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO64EyMQzV-xbIcyYXtrfWK6h4IpiZ8nHQPylZ9cNDrTIfIoLTjyvyecuTftF75dVSzadDakqgE4kzU3fojJljd0vkNhyw8xKzpolt28aNAdURm6vOS7y4nv5QZjpdZgQ8G21-qYfHh1YPvbZnui28ZFvt3A5ktrgVrkmooA2ES3whcoNn3w_AQNnmkg/w640-h460/12%20GA273.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Walter Blomberg har ställt sig en bit ut i Fridhemsgatan, vid hörnet mot Biskopsgatan, för att denna gråmulna dag 1957 fotografera tomten där Tegnanders byggnadsfirma snart skulle börja bygga de tre gula tegelhusen. Även Rolf Bermås barndomshem, "moster Karins" gamla lönnkrog och gravstensutställningen på Norra vägens östra sida var dömda att försvinna. Till höger på bilden skymtar de sista kvarvarande husen i raden vid den forna tillfartsvägen till Monte Cavallo, däribland Rydströmsgården. <br /><i><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><b><br /></b></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Plantskolan fanns kvar ända in på 1950-talet. Men då var det dags för den stora omdaningen av Spännarebacken. Erik Dahlbergs väg kom till, Rydströmsgården och de andra små stugorna revs, liksom de gamla husen på andra sidan Norra vägen. Backen planades ut och de flesta av de nya husen vid den nu ytterst måttliga stigningen byggdes i skarven mellan 50- och 60-talet. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_ACU_NdvMopUmZRrzwN-v4bt-cEpl11YHnzHZ67pyrC1mPhF0AW1mXhxGfF2w4StEENkqjTrZaHp1MYv08GF6T6xtgbya8SAY5IER_cfTPw5k5QFziTTLTLKJ1kaQiD0BhQBmUXnMz4KP7OSx5Jiez1fIMzk8yukBMmikO_AG63OL-4WEzNVUfyMPWQ/s1567/13%20GA305.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1567" height="408" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_ACU_NdvMopUmZRrzwN-v4bt-cEpl11YHnzHZ67pyrC1mPhF0AW1mXhxGfF2w4StEENkqjTrZaHp1MYv08GF6T6xtgbya8SAY5IER_cfTPw5k5QFziTTLTLKJ1kaQiD0BhQBmUXnMz4KP7OSx5Jiez1fIMzk8yukBMmikO_AG63OL-4WEzNVUfyMPWQ/w640-h408/13%20GA305.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Arkitekten Gösta Gerdsiös tre tegelhus på Spännarebackens västra sida, fotograferade när de var nybyggda 1960. I huset närmast kameran fanns på gaveln i många år konditoriet Pigalle. I dag ligger restaurangen Panorama där, till större delen i en något märklig utbyggnad från 2002 i glas och aluminium. <br /><i><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">På 1800-talet hade här funnits ett stort sammanhängande parkområde, ända från Carlsbergsparken i söder, över Norrgårdsparken och vidare till parken kring Monte Cavallo. Carlsbergsvillan, alldeles intill den nya ishallen, är från 1839, och Norrgård, som när detta skrivs ska göras om från universitetsbyggnad till bostäder, kom till i början av 1850-talet. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPuaSuaay8EMiAlc79UHswGoBA8Nx3aBjc1FpcI4WzeSw5raGxDqofOjHEOgBGNVVWBC47mZ46mbdign1ONWz77HlnbH1mt-SjH5qaVZOk4oQLvpYN7bYOzJXI-adsiP3h89iOg39yhFXuoLhaNv6hEGf-StlHUopxlgxvirp8vRFB7RQlAKyQbHnv8w/s3486/KLM_Vy115ca%CC%8A.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2244" data-original-width="3486" height="412" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPuaSuaay8EMiAlc79UHswGoBA8Nx3aBjc1FpcI4WzeSw5raGxDqofOjHEOgBGNVVWBC47mZ46mbdign1ONWz77HlnbH1mt-SjH5qaVZOk4oQLvpYN7bYOzJXI-adsiP3h89iOg39yhFXuoLhaNv6hEGf-StlHUopxlgxvirp8vRFB7RQlAKyQbHnv8w/w640-h412/KLM_Vy115ca%CC%8A.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Så här såg Monte Cavallo ut före ombyggnaden 1930. Då försvann lanterninen – det lilla ”lusthuset” på taket – och de dittills oputsade tegelväggarna blev vita. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Vykort ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Sommartid drog gärna folk ut hit till grönskan och Länsmuseets Liselotte Jumme konstaterar i sin bebyggelsehistoriska utredning om Monte Cavallo och Spännarebacken att ”i äldre källmaterial beskrivs detta område som Kalmars gröna lunga […] Detta gröna stråk var intakt fram till och med 1920-talet och mycket av det fram till omkring 1950.” </span></p><p><span style="font-size: large;">I dag återstår knappt ens rester. Några gamla träd står kvar vid Norrgård, några till bakom simhallen. Där den lilla husraden med Rydströmsgården låg finns ett par små planteringar och några parkbänkar. Denna återstående gröna plätt har på senare år varit föremål för långt framskridna byggplaner och det dröjer säkert inte länge alls innan något högt och stort och ekonomiskt ytterst inbringande reser sig även här, alldeles intill en av stans mest trafikerade korsningar. </span></p><p><span><i><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>© Klas Palmqvist</b></span></i></span></p><p><span><i><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Bearbetad version av en text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den den 12 februari 2021</b></span></i></span></p><div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>TACK</b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;">till <b>Jan Magnusson,</b> Kalmar kommun; <b>Eva-Lena Holmgren,</b> Kalmar läns museum; <b>Gunnar Magnusson,</b> Kalmar stads hembygdsförening; <b>Linnea Andersson</b> och <b>Catarina Lund,</b> båda Kalmar.</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>KÄLLOR</b></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>John Sjöstrand:</b> Kalmarbilder (1925)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Lars-Olof Larsson:</b> Dackeland (1992, första utgåva 1979)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Per Jarlbo:</b> Kalmars gatunamn (2007)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Bonny Kilefors: </b>”Hästen på berget” har en fantastisk historia (I<i>Östra Småland</i> den 27 oktober 2010)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Liselotte Jumme: </b>Monte Cavallo och Spännarebacken – Bebyggelsehistorisk utredning (2013)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Rolf Bermå: </b>”Norra vägen” (Minnesanteckningar 2014, Kalmar stads hembygdsförening)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Bengt Bengtsson </b>och <b>Gunnar Magnusson</b> (red): Kalmar Lexikon (2014)</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Klas Palmqvist: </b>Monte Cavallo – sommarvillan som blev lekskola (I <i>Östra Småland</i> den 6 oktober 2018)</span></div></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: large;"><div><b>LÄNKAR</b></div><div><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Kalmar kommuns arkiv</a></b> med fotograferna Blombergs gamla bilder.<br />På <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum</a></b> finns mer än 90.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.</div></span></div>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-31423929621342329182022-06-25T10:51:00.003+02:002022-06-26T21:48:12.244+02:00Vardagligheter som bara försvinner<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjksZIhTvMZi9w3jKMmWA2Y6HOw3U4lz0jK6mAnkGMREId0TjwXtEPSizsqegFot0DomSh-pDn8lQBGQ5c6Tzr2Gbj0de8YZU7WwPOC6f6-wPcicPAefRgdm350KJfQaBZWMlcNryHrqooD5xc7PW8LhObpw82HUHw87UhdsBPC3ULnJzZHKuqLrzuySg/s3069/1%20GB107%20DRAGARBILD.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2127" data-original-width="3069" height="444" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjksZIhTvMZi9w3jKMmWA2Y6HOw3U4lz0jK6mAnkGMREId0TjwXtEPSizsqegFot0DomSh-pDn8lQBGQ5c6Tzr2Gbj0de8YZU7WwPOC6f6-wPcicPAefRgdm350KJfQaBZWMlcNryHrqooD5xc7PW8LhObpw82HUHw87UhdsBPC3ULnJzZHKuqLrzuySg/w640-h444/1%20GB107%20DRAGARBILD.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Ölandshamnen – som sedan länge är Kalmars gästhamn – kom till på 1870-talet och det var härifrån färjetrafiken till och från Öland utgick. Här handlade man också fisk, kanske har den lilla flickan och hennes mamma på det här fotografiet från 1891 något nyfångat i korgen de bär på. Kommersen är i full gång vid småbåtarna till höger på bilden. De större båtarna är Ölandsfärjor, närmast ligger <i>Kalmarsund N:o 2, </i>byggd på Motala Verkstad 1869 och skrotad 1924. <br /><i><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p><span style="font-size: large;"><b>Mycket av det vi upplever som självklarheter omkring oss är både värdefullare och mer spännande än vi kanske själva inser. Så en dag är de bara borta.</b></span></p><p><span style="font-size: large;">De flesta sådana här vardagligheter – och inte minst de människor som ser till att hålla i gång dem – får aldrig sin historia skriven, trots att de ofta spelar en viktig roll i vardagen för väldigt många. Kvinnan eller mannen i korvkioskens lucka var ju en lokal kändis som många fler var bekanta med än de var med exempelvis de lokala makthavarna i drätselkammaren, gångna tiders kommunstyrelse. Så kan det väl vara än i dag förresten – vem är väl Johan Persson mot Bojan på Kalmargrillen, egentligen?</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMieENgI5trpnDczYURFS6_U32VvArXQ19axaQvM-2kBuI5g-qZPRGWgpAdS0Bdq9TS3sW-tmfnIOpiPxPDyovhtK_BwEIXwQinV7tJlSSu24uoY1FQeWcWmLoVtuggzG5LLCYMs-_m9OU0HedKsLV8UWZdEo21MzhRH8fZgG10xVpBItuJCiuvqiUzw/s800/fraenkel%201966.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMieENgI5trpnDczYURFS6_U32VvArXQ19axaQvM-2kBuI5g-qZPRGWgpAdS0Bdq9TS3sW-tmfnIOpiPxPDyovhtK_BwEIXwQinV7tJlSSu24uoY1FQeWcWmLoVtuggzG5LLCYMs-_m9OU0HedKsLV8UWZdEo21MzhRH8fZgG10xVpBItuJCiuvqiUzw/w640-h640/fraenkel%201966.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Henrik David Fränkels egendomligt kutiga gestalt var ett välbekant inslag i Kalmars stadsbild i många år. Han var född 1886 och drev klädeshandeln Bröderna Fränkel & Co i hörnet Storgatan–Västra Sjögatan. Den övertogs 1927 av Mendel Wilensky. Fränkel blev sedan ett av stans original och gick alltid omkring med en packe tidningar under armen. Det kunde hända att han satte sig på en bänk och somnade inne på gamla apoteket Lejonet, vilket då låg tvärs över Storgatan från hans gamla butik som ändrat namn till Göteborgs-Magasinet. Sedan 70-talet står det Rågårds på butiksskylten. Henrik David Fränkel avled 1967. Han är begravd på den mosaiska begravningsplatsen i Kalmar. <br /><b><i><a href="https://www.hembygd.se/kalmar-stad" target="_blank">Foto: Björn Höglund/Kalmar stads hembygdsförening</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">När de som minns själva är borta återstår ofta ingenting eller i bästa fall mer eller mindre förvanskade historier och kanske ett och annat amatörfoto. Att ge sig på att försöka ta reda på sådant är – i all anspråkslöshet – på sätt och vis ett slags grundforskning, där man i mycket får lita till sina egna och andras mer eller mindre bräckliga minnesbilder, gamla artiklar som slumpen fört under ens ögon och vad man kan utläsa ur de fotografier som trots allt existerar.</span></p><p><span style="font-size: large;">När jag 2011 startade avdelningen <i>Torget</i> i <i>Östra Småland</i> valde jag benämningen just för att betona öppenheten för allt möjligt och friheten från avgränsningar: ”Här ryms det mesta och <i>Torget</i> är en plats som obehindrat breder ut sig i såväl tid som rum [...] Tittar man lite närmare på vardagsvanligheterna upptäcker man nästan alltid något mer”, skrev jag i min introduktion.</span></p><p><span style="font-size: large;">Så blev det också i mångt och mycket, men med det viktiga tillägget att läsarna hela tiden var synnerligen flitiga med att höra av av sig för att kommentera, lägga tillrätta och komplettera sånt de läst på<i> Torget.</i></span></p><p><span style="font-size: large;">Här följer ett litet bildsvep över försvunna vardagligheter: kön på banken före klockan tre, gamla broar till stora arbetsplatser, hemslöjd, mellanöl och bullrande flygplan och en del annat också. Allt under mottot som hängt med <i>Torget</i> ända från starten: <i>”Om sådant vi glömt och om sådant vi inte visste att vi kom ihåg – eller tvärtom”.</i></span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3avKpDjSlJswKuq4YLN7kcung4jAjZ0sJBydI48SOkAQ3jPHCZSIud25QbUx4f6zNaDjHwi18f_GZgefKPENjGMQbWu9pIAeE_GGruVyMYgIwq0nuy9sU8xFL09eK6bK_2BvdGvwYfK4PcNfMxGzn5wZeHUyief1xBBOXWT3CtzV8pzCZxJ9AUQAXjQ/s1604/19830728%20Telefonkiosker%20Borgholm.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1092" data-original-width="1604" height="436" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3avKpDjSlJswKuq4YLN7kcung4jAjZ0sJBydI48SOkAQ3jPHCZSIud25QbUx4f6zNaDjHwi18f_GZgefKPENjGMQbWu9pIAeE_GGruVyMYgIwq0nuy9sU8xFL09eK6bK_2BvdGvwYfK4PcNfMxGzn5wZeHUyief1xBBOXWT3CtzV8pzCZxJ9AUQAXjQ/w640-h436/19830728%20Telefonkiosker%20Borgholm.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Innan det fanns mobiltelefoner blev det på sommaren gärna köbildning till telefonkioskerna i Borgholm, som när den här bilden togs i juli 1983. Sedan 2015 finns det inga fungerande telefonkiosker kvar i Sverige. <br /><i>Foto: Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuzYdp_xGMJB_OlkKS38HjA_2TDfFH9_Gge_34yJjq2EyxEbr2SIpcgi5cTDJ4Jr6NJ0B2xcHLGseC4wCQB4np3VuKie04vFgDB5Bs_rE0jS28frVjR57eAQGZkwl-AZXQNj6MNWDqOaLxAJqBcy6pQZRAl_Df0f8M1l6xiu5chrkCiQSt9JMUEK2QDg/s3466/Fritz%20Crona%20F12.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2690" data-original-width="3466" height="496" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuzYdp_xGMJB_OlkKS38HjA_2TDfFH9_Gge_34yJjq2EyxEbr2SIpcgi5cTDJ4Jr6NJ0B2xcHLGseC4wCQB4np3VuKie04vFgDB5Bs_rE0jS28frVjR57eAQGZkwl-AZXQNj6MNWDqOaLxAJqBcy6pQZRAl_Df0f8M1l6xiu5chrkCiQSt9JMUEK2QDg/w640-h496/Fritz%20Crona%20F12.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">1968 fick F12 – Kalmar flygflottilj – sina första Drakenplan levererade. Flottiljens flygplan hade redan tidigare bullrat rejält när de dagligen flög över stan på väg till och från sina övningspass, vanligtvis förlagda ute över Östersjön, men med Drakenplanen slogs alla rekord. Även om två personer befann sig alldeles intill varandra var det helt omöjligt att föra ett samtal när planen kom brakande flera gånger om dagen. Drakenplanen fanns kvar ända tills flottiljen las ner 1980. Sedan blev det betydligt stillsammare ovanför stan och Kalmarborna kunde sluta skrika åt varandra. F12:s siste chef blev mannen på bilden, överste Fritz Crona (1924–1992), här fotograferad framför ett av de högljudda jaktplanen. <br /><i>Foto: Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmBG4_7D27VCfoErr7hyOb16WPb0CvKkpNXmYwsm7t2G2DM4eVOyz0DkfHrnuXplqIyQPh0eHRi4Dd8U1pi4Jhp4m_3DNjZn89fqubXkecyqLZ6TnXYcdI8vKX-FkwdSMxq-I-FPgfL1UduYX9OND-Ed0bR9JgYnpXhRJfzQGLHLnsxIBaN79QYDN6_A/s2325/1982%20KFF-O%CC%88ster%20Matchprogram_0003.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2325" data-original-width="1627" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmBG4_7D27VCfoErr7hyOb16WPb0CvKkpNXmYwsm7t2G2DM4eVOyz0DkfHrnuXplqIyQPh0eHRi4Dd8U1pi4Jhp4m_3DNjZn89fqubXkecyqLZ6TnXYcdI8vKX-FkwdSMxq-I-FPgfL1UduYX9OND-Ed0bR9JgYnpXhRJfzQGLHLnsxIBaN79QYDN6_A/w448-h640/1982%20KFF-O%CC%88ster%20Matchprogram_0003.jpg" width="448" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">När Kalmar FF spelar hemma har det sedan ganska många år inte funnits några matchprogram att uppbringa. Programmen var först och främst tänkta att skaffa föreningen annonsinkomster; informationen om den aktuella matchen kom oftast i andra hand, även om ambitionsnivån växlat genom åren. Men när annonsörerna svek och publiken skaffade sig information via sina mobiler blev programmen en dålig affär för KFF som upphörde med dem. Förståeligt men tråkigt eftersom programmens utformning och annonserna i dem berättar en hel del om den tid de tillkommit i. Det här matchprogrammet är från hemmaderbyt mot Öster 1982 som KFF vann med 1–0, målskytt Johny Erlandsson i 44:e minuten. <i>Östra Smålands</i> sportredaktion var på plats i ett något oproportionerligt bildmontage. <br /><i>Matchprogram ur Klas Palmqvists samling</i></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-qFve_uNIAhftsVxN7I3M4nbGIUMM5ayb0PySFO_aSdd2jFJcLVH6k_2Z0iOcVA5xteJyatHZCAzz_xavJIQDScEQw5V3TBFk4cAChODmL1_tWaSDvSrR8esGDjZulSR1_OxVpSw-iqrlYIaTcqFJLIWHCBEqJk_jEgClsX0K5leWzIqsFiad8Z-tPQ/s3171/GB118.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2058" data-original-width="3171" height="416" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-qFve_uNIAhftsVxN7I3M4nbGIUMM5ayb0PySFO_aSdd2jFJcLVH6k_2Z0iOcVA5xteJyatHZCAzz_xavJIQDScEQw5V3TBFk4cAChODmL1_tWaSDvSrR8esGDjZulSR1_OxVpSw-iqrlYIaTcqFJLIWHCBEqJk_jEgClsX0K5leWzIqsFiad8Z-tPQ/w640-h416/GB118.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Vid Elevatorkajen var förr i världen strömmen strid av fartyg som kom för att lossa och lasta. Som här på bilden <i>M/S Eknaren,</i> fotograferad utanför ångkvarnen 1925. Fartyget hade byggts tre år tidigare av W Doxford & Sons i Sunderland i England och ägdes av rederiet Transatlantic i Göteborg. Många år senare, närmare bestämt den 1 juli 1942 när fartyget var på väg mellan Aden och Kapstaden, torpederades och sänktes <i>Eknaren</i> av den japanska ubåten <i>I-16</i> i sundet mellan Moçambique och Madagaskar. Besättningen räddades. Ubåten sänktes i sin tur i maj 1944 av det amerikanska örlogsfartyget <i>USS England</i> vid Solomonöarna öster om Nya Guinea. Samtliga 107 man ombord omkom. <br /><b><i><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTYiZ2kgiBVEoiCmmNMdGX_jCXPk-6HgeCryBmf0HsdE7ajDDzy0KvroSmxEkmG6Xx9MztBEoT1LuX12uweR25aeuE8wCsWcR-SZDtBcDprfTFVDbDMFGeD5bPiTnDVCw7x9gc5vfKvcqWI8DIk1iuLE6QbwYKHaZAtjeY6ax0iZzcgaNNNMG-Qtqytg/s5760/iogt01.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3840" data-original-width="5760" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTYiZ2kgiBVEoiCmmNMdGX_jCXPk-6HgeCryBmf0HsdE7ajDDzy0KvroSmxEkmG6Xx9MztBEoT1LuX12uweR25aeuE8wCsWcR-SZDtBcDprfTFVDbDMFGeD5bPiTnDVCw7x9gc5vfKvcqWI8DIk1iuLE6QbwYKHaZAtjeY6ax0iZzcgaNNNMG-Qtqytg/w640-h426/iogt01.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">I januari 2015 påbörjades rivningen av ett av Kalmars historiska vardagsrum, IOGT-huset på Strömgatan. Det hade då spelat en central roll i Kalmarbornas dagliga liv ända sedan 1880-talet. Oräkneliga konserter, kurser, fester, föredrag, olika slags möten och andra evenemang hade arrangerats här. 1907 inrättades här en fast biograf – redan tidigare hade lokalen ofta hyrts av ambulerande filmförevisare – som under namnen Rex och senare Röda Kvarn fanns kvar in på 40-talet. Stolarna såldes till lilla Abbetorps Bio utanför Bäckebo och finns kvar än i dag. Till skillnad från huset de kom ifrån. <br /><i>Foto: Helen Edvall/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEmWN9mRPWwLVAgXQgnR2aX3W_NVpYOC7XWYxDl9v_TVIKCGIABGzl5_LT-MoJuHwbQm3C_jmdlL_Cu3MmMsPn43_w8HETA-nK3Cfe4jefW15KsoEILe7s1idi4XQNLgJi2k9uV78zyRGCCxmPkTqCo3KEozRZ_f30WoVZJfGOjf_vVmuKf84bxJK4kA/s3324/Kalmar1969_0023.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3324" data-original-width="3162" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEmWN9mRPWwLVAgXQgnR2aX3W_NVpYOC7XWYxDl9v_TVIKCGIABGzl5_LT-MoJuHwbQm3C_jmdlL_Cu3MmMsPn43_w8HETA-nK3Cfe4jefW15KsoEILe7s1idi4XQNLgJi2k9uV78zyRGCCxmPkTqCo3KEozRZ_f30WoVZJfGOjf_vVmuKf84bxJK4kA/w608-h640/Kalmar1969_0023.jpg" width="608" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="text-align: left;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Erik Höglunds fantastiska räcke på Hemslöjden på Larmgatan, smitt av Axel Strömgren 1958. Butiken gick i konkurs 1993 och sörjs fortfarande av många i Kalmar. Räcket räddades till Hemslöjdens lokaler i Pukeberg. Den första hemslöjdsutställningen i Kalmar ägde rum i rådhuset 1840, då i Hushållningssällskapets regi. Hemslöjden i Kalmar blev redan i början av 1920-talet först i landet att etablera samverkan med konstnärer, vilket kom att prägla mycket av verksamheten. Särskilt uppmärksammat blev det mångåriga samarbetet med konstnärsparet Gunilla Skyttla och Raine Navin som inleddes 1967.<br /><i>Foto ur ”Kalmar”, utgiven av Förlag AB Appeltoffts Bokhandel 1969</i></span></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKNt1_joEolCmoFUJZvoKuzGmct1POCGJCgO69hqOjQ4gQop_3Gq0rV0NIGTR35euK1ldgALpwPVSsk7Poub2DUcjrhe9gIlW-MaYuZFTcYoLS8d-zHNid2ixmpUdy8jqNNqTRG-S44Dmzt98qHgktJvzUjuJNCpfJqy9MaVWsrN31QNiz9-NmXXMTXQ/s3472/KLM_Fastinv1-42.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2348" data-original-width="3472" height="432" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKNt1_joEolCmoFUJZvoKuzGmct1POCGJCgO69hqOjQ4gQop_3Gq0rV0NIGTR35euK1ldgALpwPVSsk7Poub2DUcjrhe9gIlW-MaYuZFTcYoLS8d-zHNid2ixmpUdy8jqNNqTRG-S44Dmzt98qHgktJvzUjuJNCpfJqy9MaVWsrN31QNiz9-NmXXMTXQ/w640-h432/KLM_Fastinv1-42.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den här innergården i hörnet Strömgatan–Kaggensgatan på Kvarnholmen försvann när det gula tegelhuset som omgav den revs på 80-talet. Möbelhuset Billig Heminredning flyttade ut till norra industriområdet och blev till vad som numera är känt som Mio Möbler. På den gamla tomten har det varit parkeringsplats sedan dess, men Kalmarsund Hotell planerar att göra en rejäl utbyggnad med ett femvåningshus här.<br /><b><i><a href="https://www.hembygd.se/kalmar-stad" target="_blank">Foto: Marianne Bengtsson, Kalmar kommun/Kalmar stads hembygdsförening</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjY14_iEjcH58hYpo9bSZIfOWbUjpRj9mTZkQFORy1w_58QSkjlsXnMCSCYGDwzEPVRHdIDI8IIz2ZtnIJ86RM43ZC6fng8anD-HFUzqUcnf8Bxn_a84z3tY_hqCstdwUaVePfZ8R2s5l1kMFxmKAfQoDKSsj97FLiFFkjSi04xfH5XxpMpljChMrTJ_A/s2756/Sjo%CC%88strand%20-%20Gamla%20Kalmarbilder%201_0081.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1835" data-original-width="2756" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjY14_iEjcH58hYpo9bSZIfOWbUjpRj9mTZkQFORy1w_58QSkjlsXnMCSCYGDwzEPVRHdIDI8IIz2ZtnIJ86RM43ZC6fng8anD-HFUzqUcnf8Bxn_a84z3tY_hqCstdwUaVePfZ8R2s5l1kMFxmKAfQoDKSsj97FLiFFkjSi04xfH5XxpMpljChMrTJ_A/w640-h426/Sjo%CC%88strand%20-%20Gamla%20Kalmarbilder%201_0081.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">”Annoversstugan” vid Stensögatan. Varken stugan eller gatan den låg vid existerar längre. De fina Kalmarskildrarna John Sjöstrand – som gjort teckningen – och Sigvard Sterner har båda berättat om en gumma som bodde i den här stugan för längesedan. En gång ställde hon till med kalas och som tilltugg till supen bjöds ansjovis, något som inte var så vanligt på den tiden och ansågs märkvärdigt och fint. Ja, det var så ovanligt att gumman själv inte riktigt hade kläm på vad fisken egentligen hette: ”Vassego å ta utå annoversen”, sa hon och sedan fick stugan heta ”Annoversstugan” resten av den tid den stod kvar. Stensögatan, som den låg vid, gick från Södra vägen till Margaretaplan, en bit öster om nuvarande Stensövägen, som på 1930-talet kom att ersätta den gamla gatan. <br /><i>Teckning av John Sjöstrand ur ”Gamla Kalmarbilder” (1927)</i></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4rPFoKecBZXR6QfPiisKdC4BBkslJEkitgTwSc-9YD8OALJrmYxfwU14OliBd_eG_b5eqfhWAyxrFHAHaQZSw9WfWCxPcB7hj4m_O8Zxbl98FgtDTRNJyTfCaxwBX3PudNiXOnHJqYzoz8KUkfT3dm_3-TikR9EPlFoPVOK94u9dwr_PGbtSM0do7KQ/s2224/O%CC%88lfo%CC%88rsa%CC%88ljning-Aina_Persson-KS3.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2224" data-original-width="1506" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4rPFoKecBZXR6QfPiisKdC4BBkslJEkitgTwSc-9YD8OALJrmYxfwU14OliBd_eG_b5eqfhWAyxrFHAHaQZSw9WfWCxPcB7hj4m_O8Zxbl98FgtDTRNJyTfCaxwBX3PudNiXOnHJqYzoz8KUkfT3dm_3-TikR9EPlFoPVOK94u9dwr_PGbtSM0do7KQ/w434-h640/O%CC%88lfo%CC%88rsa%CC%88ljning-Aina_Persson-KS3.jpg" width="434" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Från den 1 oktober 1965 fram till och med den 30 juni 1977 gick det bra att köpa riktigt öl i vanliga svenska butiker. På den här bilden från början av 70-talet visar Aina Persson upp en del av mellanölsutbudet på Kalmar Stormarknad, nuvarande Baronen. Mellanölet – skatteklass IIB – höll en alkoholhalt på 3,6 viktprocent, vilket motsvarar 4,5 volymprocent, som är den måttenhet man räknar med i dag. Mellanölet ersattes i butikerna av det alkoholsvagare så kallade folkölet. <br /><i>Foto: Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVzMt0gW9j2lR-wp6uiLCX-X7VicDxMJcSn0SbemB_wyvF8bk-swGcF12HZIG1dRMiVeVhkyTA9ExIED3IUnGxUSgytC0SQFvqRa7ql9ARZs4Oc97-koAFmD2VYzBYMELpSIVqAvCOv6gvLZlWQBMTqkE_cX7qFCtewtKNaumaNyc7jKdTrom8Py7e6Q/s3140/Robert%20Andersson%20Dnr.1988.19.143%20xf.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1944" data-original-width="3140" height="396" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVzMt0gW9j2lR-wp6uiLCX-X7VicDxMJcSn0SbemB_wyvF8bk-swGcF12HZIG1dRMiVeVhkyTA9ExIED3IUnGxUSgytC0SQFvqRa7ql9ARZs4Oc97-koAFmD2VYzBYMELpSIVqAvCOv6gvLZlWQBMTqkE_cX7qFCtewtKNaumaNyc7jKdTrom8Py7e6Q/w640-h396/Robert%20Andersson%20Dnr.1988.19.143%20xf.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">”Suckarnas bro” kallades gångbron i trä över järnvägen vid Kalmar Södra station, som för övrigt inte heller finns kvar. Bron låg där Bragebron finns i dag och de som suckade var förstås alla arbetare som bodde på Sandås som gick över bron över för att komma till jobbet på antingen någon av de båda tändsticksfabrikerna – Fredriksdahls respektive Kalmar Tändsticksfabrik – eller på Kalmar Verkstad. Bron byggdes 1919 och revs 1954. Sedan var det bommar vid Bragegatans korsning med järnvägen i mer än 50 år innan den nya bron för alla sorters trafik invigdes 2008. <br /><i><b><a href="https://www.hembygd.se/kalmar-stad" target="_blank">Foto: Robert Andersson/Kalmar stads hembygdsförening</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAGpp7vmHTu2P_PPqC3Vx3773YkMYKnWkBJdSilOTDBKMMYHEFxNCcarWQEojHjeD7v-nB3nNYVIDvztL5RRpz05ThUqer1vF3VDo_DLkEAH-hIwDrtqY-eie6lj_MM0mIVCzC3Ic9VcpoEyHzEG5GTggIORDvYnwYaJ5lBiIHO9phFdch_KLONj0htQ/s2394/Stig%20Westerlund%20P0700024.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1687" data-original-width="2394" height="450" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAGpp7vmHTu2P_PPqC3Vx3773YkMYKnWkBJdSilOTDBKMMYHEFxNCcarWQEojHjeD7v-nB3nNYVIDvztL5RRpz05ThUqer1vF3VDo_DLkEAH-hIwDrtqY-eie6lj_MM0mIVCzC3Ic9VcpoEyHzEG5GTggIORDvYnwYaJ5lBiIHO9phFdch_KLONj0htQ/w640-h450/Stig%20Westerlund%20P0700024.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den här bron mellan Ängö och Varvsholmen i Kalmar byggdes i slutet av 1920-talet och låg i Hammarskjöldsgatans förlängning. Fram till december 1972, då den nya anslutningsvägen – med ny bro – till Ängöleden togs i bruk, var den gamla bron med körbana av trä varvets enda landförbindelse. Den fanns fortfarande kvar när den här bilden togs 1973 och det dröjde ytterligare några år innan den försvann. <br /><b><i><a href="https://www.hembygd.se/kalmar-stad" target="_blank">Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe6rsytp-FVWg9oZiP3lfxtu7GWYJ6NjQgQf9ixrFIbrPdxRg2QN9MuMM95qTMsK4jSeQbth18Kox8GeuuEflY5xr6g2wA4QGtE5I1m63j4zwDJ7Yu9eXosiA3ZyMPJnNQQHiZ_3Z8Ccvia-3YBRk357nBdKcWitOeHV168amTzl5Duia7ve1RJauCuA/s3594/Sparbanken%20810428%20Foto%20Janne%20Hansson.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2376" data-original-width="3594" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe6rsytp-FVWg9oZiP3lfxtu7GWYJ6NjQgQf9ixrFIbrPdxRg2QN9MuMM95qTMsK4jSeQbth18Kox8GeuuEflY5xr6g2wA4QGtE5I1m63j4zwDJ7Yu9eXosiA3ZyMPJnNQQHiZ_3Z8Ccvia-3YBRk357nBdKcWitOeHV168amTzl5Duia7ve1RJauCuA/w640-h424/Sparbanken%20810428%20Foto%20Janne%20Hansson.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">”Halva livet ser man en person i nacken, i den kö som leder fram till furufracken”. Så sjöng man i Hasse Alfredsons och Tage Danielssons <i>Kösång</i> i revyn <i>Glaset i örat</i> 1973. Men en del köer har faktiskt försvunnit sedan dess. Till exempel kön på banken just före månadsskiftet, när alla skulle betala sina räkningar. Bilden är tagen på Sparbankens kontor i Kalmar den 28 april 1981 och man ser att klockan snart är tre på eftermiddagen, det klockslag då banken obönhörligen stängde – <i>Vad i helvete har dom för sig in i banken efter tre?</i> sjöng ju Hasseåtage redan i revyn <i>Lådan </i>1966. I mitten av 80-talet infördes äntligen kölappssystem även på banker och postkontor, något som funnits vid till exempel charkdisken i livsmedelsbutikerna långt tidigare. Nu för tiden är det knappt man blir insläppt i banken, kontanter vill de inte ha att göra med och inte en människa betalar sina räkningar där. <br /><i>Foto: Janne Hansson/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>Bearbetad version av text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 16 april 2021</b></i></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><span><b>TACK</b><br /></span>till <b>Eva-Lena Holmgren, </b>Kalmar läns museum, <b>Jan Magnusson,</b> Kalmar kommun, och <b>Gunnar Magnusson,</b> Kalmar stads hembygdsförening.</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><span><b>LÄNKAR</b><br /></span><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Kalmar kommuns arkiv</a></b> med fotograferna Blombergs gamla bilder.</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;">På <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum </a></b>finns mer än 90.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.</span></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-88903152793813733112022-06-22T21:18:00.003+02:002022-06-22T21:19:38.082+02:00En död gris som ingen glömt<p><b></b></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigs_HdpCbdo2CXojd0KLg0lHD6b0nocoyHJfATbaJuro8Xe0Y257e1zSlfcSvjs4CWZrQi6jKRlTRWj08EHJmVAjdpP_DIN7oWzrLeRVK2Mw2xtvZWZkRpf0VW9rTcro-ifEjdcU_VxQC44fVIHh4_G8RCH4DXBQhBkSCZsiA8zzmkqFfVd0DDE3ppUQ/s6125/Grisrotunda901219b-JoyL.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4089" data-original-width="6125" height="428" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigs_HdpCbdo2CXojd0KLg0lHD6b0nocoyHJfATbaJuro8Xe0Y257e1zSlfcSvjs4CWZrQi6jKRlTRWj08EHJmVAjdpP_DIN7oWzrLeRVK2Mw2xtvZWZkRpf0VW9rTcro-ifEjdcU_VxQC44fVIHh4_G8RCH4DXBQhBkSCZsiA8zzmkqFfVd0DDE3ppUQ/w640-h428/Grisrotunda901219b-JoyL.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">För svinaktigt? Den insaltade grisen i Rotundan blev föremål för den kanske allra intensivaste av Kalmars många konstdebatter genom åren. <br /><i>Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><b><span style="font-size: large;"><br /></span></b><p></p><p><b><span style="font-size: large;">Den har varit tullkur, likbod, cigarraffär och fruktkiosk. Men ändå tänker många Kalmarbor på något helt annat när den lilla åttakantiga Rotundan vid Tullbron kommer på tal: En död gris på rosa lakan.</span></b></p><p><span style="font-size: large;">I slutet av 80-talet blev den då sedan länge övergivna lilla Rotundan utställningslokal. Den kom att kallas ”Nattmuseet” eftersom installationerna inne i huset var belysta och bara kunde iakttas genom tittgluggar utifrån.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNlSfwYxe5Vc1g5MPj4Ir-diYsiYQTo9FFak-a7AmY_EmywFjkgQ9GQCKefvinsPq7pF6wR_h93tXjgpJoR_P-WocpGOG-wnKwUCwq6K3F7SUCMRJMVCBHk7y18ZuZ-uTefiltTjLOpnWLrlyS-KWYbIGPEvzMI1Dll9CulWX2OR93MIznRVsuro7-Xg/s9444/Rotundan%204.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="9444" data-original-width="7083" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNlSfwYxe5Vc1g5MPj4Ir-diYsiYQTo9FFak-a7AmY_EmywFjkgQ9GQCKefvinsPq7pF6wR_h93tXjgpJoR_P-WocpGOG-wnKwUCwq6K3F7SUCMRJMVCBHk7y18ZuZ-uTefiltTjLOpnWLrlyS-KWYbIGPEvzMI1Dll9CulWX2OR93MIznRVsuro7-Xg/w480-h640/Rotundan%204.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Vad kan det finnas här inne då? Det är många som har tittat in i Rotundan under årens lopp. <br /><i>Foto: PeO Larsson/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Den utställning som de flesta Kalmarbor som var med på den tiden än i dag börjar prata om så fort den gamla tullhyttan förs på tal, är den då en död gris i vit svepning las på lit de parade på rosa lakan i december 1990. Runt grisen fanns bland annat stora julpaket och en upp- och nervänd julgran.</span></p><p><span style="font-size: large;">Grisen i Rotundan blev samtalsämnet för dagen i Kalmar. Folk skrev insändare och menade att alltihop var ”makabert”, ”vidrigt” och ”ska man behöva betala skatt för sånt här”. Men det fanns också många som tyckte det var kul att att det stormade lite i ankdammen.</span></p><p><span style="font-size: large;">De fyra Göteborgskonstnärerna i gruppen <i>Kult & Kalkon </i>– Kia och Johann Nordquist, Nonno Petersson och Fritte Andersson – kunde konstatera att de lyckats över förväntan med att provocera Kalmarborna i julhandeln.</span></p><p><span style="font-size: large;">I början av mars hörde folk av sig om att det luktade surt från Rotundan.</span></p><p><span style="font-size: large;">Kultursekreterare Lars-Olof Sjöstedt konstaterade emellertid att dofterna måste komma någon annanstans ifrån eftersom grisen var starkt insaltad och ordentligt urtagen. Den bestod bara av skinn och ben:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Sedan utställningen började har vi haft regelbunden tillsyn av griskroppen. Ett par gånger i veckan har vi gått in i museet. Grisen avger ingen speciell lukt alls.</span></p><p><span style="font-size: large;">Den fick ligga kvar till påsk.</span></p><p><span style="font-size: large;">Totalt kostade utställningen kommunen 5.000 kronor. Sällan har det kostat så lite att få så många att engagera sig i konstdebatten.</span></p><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p><div><h1 style="text-align: left;">Fyra råttor och 150 fällor</h1><div><b><span style="font-size: large;">När fyra ökenråttor – två förmodligen dräktiga – släpptes in Rotundan 1997 blev upprördheten stor. Där låg nämligen 150 råttfällor på golvet.</span></b></div><div><b><span style="font-size: large;"><br /></span></b></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIdWRqXGlEHbaLvSdmn-RBtL1QUEswMbJVbLLMjXJx9tDISNoi2bnZ8aoxhzyv27C-oIUhj51WsmsKVPBIxDKcMPcMQd_pYxiiDajahb5s_9ctqtoVwt5DPyIDeP3-JzNmvIWhTP6gOevWWYs4EjaRGcLEDeHo_m27n_fQgUSIbpYvCEWazg5aJmL-8w/s1490/Ra%CC%8Attutsta%CC%88llning.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1490" data-original-width="990" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIdWRqXGlEHbaLvSdmn-RBtL1QUEswMbJVbLLMjXJx9tDISNoi2bnZ8aoxhzyv27C-oIUhj51WsmsKVPBIxDKcMPcMQd_pYxiiDajahb5s_9ctqtoVwt5DPyIDeP3-JzNmvIWhTP6gOevWWYs4EjaRGcLEDeHo_m27n_fQgUSIbpYvCEWazg5aJmL-8w/w426-h640/Ra%CC%8Attutsta%CC%88llning.jpg" width="426" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">”Medan vi ser på”. Så hette Hans Svenssons omstridda utställning 1997.<br /><i>Foto: Peter Lidengren/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: x-large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Det var Hans Svensson, initiativtagaren till Nattmuseet, som tackade för sig efter att ha varit utställningsansvarig i åtta år. Han ville få lite fart på det kulturella samtalet igen:<br /></span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">– Sist det var någon debatt var i samband med Kult & Kalkons gris. När jag satte in dem igår tyckte jag de var trevliga och mysiga, sa han i <i>Östra Småland</i> om ökenråttorna.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">– Hemma slår jag ihjäl råttor.</span></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;">Många förfasade sig men fällorna lär ha varit säkrade och ofarliga för djuren.</span></div></div><div><span style="font-size: large;"><br /></span></div><div><span style="font-size: large;"><h1 style="text-align: left;">Ingen idé att försöka smita från broavgiften</h1><div><b>Kusken Johan August Petersson var jämngammal med Tullbron och Rotundan. Hans far var brovakt och som pojke hjälpte Johan August pappa med jobbet åren runt 1870.</b></div><div><br /></div><div>Cellbron, som den då hette, ersatte den gamla Ravelinsbron in till Västerport som Kvarnholmens huvudinfart. </div><div><br /></div><div>– Vagn med parhästar fick i tull betala tre öre eller sex styver, som man sa på den tiden, berättade Johan August Petersson för Kalmarkrönikören Manne Borgwall 1941.</div><div><br /></div><div>– För en enbetsskjuts var tullen två öre och för ett ”löskräk” ett öre, vare sig detta var en ridhäst eller något djur som leddes till slaktarna på Kvarnholmen.</div><div><br /></div><div>Ibland kunde det hända att någon försökte smita från avgiften.</div><div><br /></div><div>– Detta slags trafik gillade dock inte min far, utan han begav sig i regel efter körkarlen och fick syn på honom utanför någon affär. Och då fick skolkaren vackert punga ut med den lilla avgiften för att undgå polisanmälan.</div><div><br /></div><div>Rotundan var också bostad för brovakten. Där fanns en kakelugn och veden bekostades av myndigheterna.</div><div><br /></div><div>Redan vid fyratiden på morgnarna började trafiken. Det var folk som kom från landet för att sälja sina produkter på Stortorget. Vid tvåtiden på eftermiddagen var de flesta klara för hemfärd.</div><div><br /></div><div>– Många av körsvennerna hade då sorgligt nog hunnit förse sig med åtskilliga supar, varför det ibland uppstod kappkörningar mellan dem, mindes Johan August Petersson.</div><div><br /></div><div>– Då var det bäst att hålla sig ur körbanan.</div><div><br /></div><div>1874 kom järnvägen till Kalmar. Då slopades avgiften eftersom folk som bara skulle in till Centralstationen för att åka vidare med tåget, tyckte att det var orättvist att de skulle behöva betala broavgiften. </div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitJm3UoOs-z6zwI2iZ7CSjCLSaLmWtbIbeSClwygM3mYQbl7U-W5XVqi-CjCPMZ0bSyaoDSe-a3fdWjwVH11tvlsFDImSu25vt5c2mBKOgiCv2rhCI7cnoXuF5uCh3VEZ5zvOz_ARVGpvO4Yhep1HSXCO6rJ8sP17xVOamh56asODQO3cAMT656PvGRA/s750/KLM-FA19-RobertA1930.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="545" data-original-width="750" height="466" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitJm3UoOs-z6zwI2iZ7CSjCLSaLmWtbIbeSClwygM3mYQbl7U-W5XVqi-CjCPMZ0bSyaoDSe-a3fdWjwVH11tvlsFDImSu25vt5c2mBKOgiCv2rhCI7cnoXuF5uCh3VEZ5zvOz_ARVGpvO4Yhep1HSXCO6rJ8sP17xVOamh56asODQO3cAMT656PvGRA/w640-h466/KLM-FA19-RobertA1930.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Tullhyttan som fruktkiosk 1930. Till höger finns en varuautomat som man kunde handla ur när kiosken var stängd. <br /><i>Foto: Robert Andersson/Bild ur Kalmar Läns Museums arkiv<br /></i></span></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div><span style="font-family: arial;"><b><i>© Klas Palmqvist</i></b></span></div><div><span style="font-family: arial;"><b><i><br /></i></b></span></div><div><span style="font-family: arial;"><b><i>Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 26 maj 2012</i></b></span></div><div><span style="font-family: arial;"><b><br /></b></span></div><div><span style="font-family: arial;"><b>FAKTA/ROTUNDAN</b></span></div><div><span style="font-family: arial;">• Byggdes 1857 samtidigt som Tullbron – eller Cellbron som den då hette – stod klar. Förbipasserande fick erlägga avgift till vakten i rotundan för att passera över bron in till Kvarnholmen.</span></div><div><span style="font-family: arial;">• Avgiften slopades 1874 i samband med att järnvägen kom till Kalmar. </span></div><div><div><span style="font-family: arial;">• Senare på 1870-talet användes byggnaden som likbod och obduktionssal.</span></div><div><span style="font-family: arial;">• Kalmars krogkung ”Pin-Olle” Olsson startade cigarraffär i Rotundan 1882.</span></div><div><span style="font-family: arial;">• I slutet av 1890-talet utökades sortimentet med blommor, frukt och godis.</span></div><div><span style="font-family: arial;">• Fungerade som kiosk fram till 1960-talet. Då ställdes en glasskiosk bredvid och rotundan degraderades till förråd. </span></div><div><span style="font-family: arial;">• 1989 startades Nattmuseet. </span></div><div><span style="font-family: arial;">• Efter några års förfall renoverades byggnaden och nyinvigdes 2008.</span></div></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">På <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum</a></b> finns mer än 90.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.</span></div></span></div><div><br /></div>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-31156946423338250272022-06-20T20:18:00.005+02:002022-06-20T21:49:49.518+02:00 Den stora duellen i sporthallen i Kalmar<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNExXNGuu4IkpUxZqQHlAUlhHOV0scM4-RpvUZcaetEJUSors_Rdpb5VOV0F7vQ_cdtWSifNifQ5C4ManZFact6ZKXLjsdTpCJj0IKoRY24q1M4RiHq1YDt537-WnR5OunIdepLnP3G1RheCY-bF69O7zeGbc8oMVvSGslfLMt-HehncxgLXzUOw8LJw/s3416/Palme-Fa%CC%88lldin_0173.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2264" data-original-width="3416" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNExXNGuu4IkpUxZqQHlAUlhHOV0scM4-RpvUZcaetEJUSors_Rdpb5VOV0F7vQ_cdtWSifNifQ5C4ManZFact6ZKXLjsdTpCJj0IKoRY24q1M4RiHq1YDt537-WnR5OunIdepLnP3G1RheCY-bF69O7zeGbc8oMVvSGslfLMt-HehncxgLXzUOw8LJw/w640-h424/Palme-Fa%CC%88lldin_0173.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Oppositionsledaren och blivande valsegraren Olof Palme (S) blickar ut över den fullsatta sporthallen i Kalmar, arena för den stora kraftmätningen mellan honom och statsminister Fälldin (C) inför valet 1982. <br /><i>Foto: Peter Tinnert/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><p><span style="font-size: large;"><b>Olof Palme hade åkt på en jätteförkylning och det var länge ovisst om den stora TV-sända valdebatten mellan honom och statsminister Thorbjörn Fälldin i Kalmar sporthall skulle kunna genomföras som planerat den 1 september 1982. Med bara några timmar till godo hade Palme frisknat till så pass att han gav klartecken.</b></span></p><p><span style="font-size: large;">Efter en – som oftast numera – katastrofal ”debatt” mellan partiledarna i SVT:s ”Agenda” i oktober 2016, föreslog Johan Persson, S-märkt kommunalråd i Kalmar, att Stefan Löfven (S) och Anna Kinberg Batra (M) borde mötas i Kalmar. ”Det behövs en klargörande debatt mellan de två huvudkandidaterna till statsministerposten”, menade Persson.</span></p><p><span style="font-size: large;">Någon sådan kom aldrig till stånd men det var just en sådan debatt som ägde rum i sporthallen i Kalmar, den där gången 1982. Av de 2.500 på plats höll den hälft som placerats till vänster på socialdemokratiske statsministerkandidaten Olof Palme och de som satt till höger på Centerns ledare Fälldin. När kombattanterna intog scenen mullrade ”Internationalen” från vänster, medan högersidan körde med talkören ”Thorbjörn, Thorbjörn, Thorbjörn!”. Vänsterpubliken var under hela debatten klart mer aktiv och undslapp sig såväl råa som tvivlande och ironiska skrattsalvor när motståndaren försökte ta poäng. Även burop förekom.</span></p><p><span style="font-size: large;"><i>Östra Smålands</i> chefredaktör Berndt Ahlqvist framhöll att både Olof Palme och Thorbjörn Fälldin ansågs vara skickliga talare, fast på mycket olika sätt: ”Mot Fälldins tunga prosa står Palmes lätt impressionistiska retorik. Där Fälldin massivt präntar sina teser, praktiskt taget oberoende av hur motståndaren agerar, ger Palme ofta efter för stundens ingivelse och hämtar sina repliker ur den atmosfär som själva debatten skapar”.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiljsHwk95d6D8r2gFJeZKcyhnG1Mq3Txe2VClPn8_BL3-x6lhzwUa25JDiCULpmuryuE1VsgkDr3ax7B80boC71Lk4AfwJh2Lvby2ZOrYH-EjnYgaddb6xCPiAT7OJADloiPuhtyDRAB1e73Rsikq17YsDqE7aEBI36xvYlK8RxMJRBq4UFvqmlIY_A/s3949/Berndt%20Ahlqvist%20-%20Foto%20A%CC%8Ake%20Ha%CC%8Akansson.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3949" data-original-width="2844" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiljsHwk95d6D8r2gFJeZKcyhnG1Mq3Txe2VClPn8_BL3-x6lhzwUa25JDiCULpmuryuE1VsgkDr3ax7B80boC71Lk4AfwJh2Lvby2ZOrYH-EjnYgaddb6xCPiAT7OJADloiPuhtyDRAB1e73Rsikq17YsDqE7aEBI36xvYlK8RxMJRBq4UFvqmlIY_A/w460-h640/Berndt%20Ahlqvist%20-%20Foto%20A%CC%8Ake%20Ha%CC%8Akansson.jpg" width="460" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i>Östra Smålands</i> chefredaktör Berndt Ahlqvist (1931–1991) fotograferad vid centralbordet på tidningen nån gång på 80-talet. Närmast till vänster sitter Malin Fransson, som sedan länge arbetar på<i> Dagens Nyheters </i>sportredaktion med ishockey, hästsport, simning och i viss mån bröderna Elm som specialområden. Liksom Elmarna kommer hon ursprungligen från Broakulla. Längst bort till höger vid bordet skymtar för övrigt denna bloggs redaktör.<br /><i>Foto: Åke Håkansson</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Ahlqvist konstaterade att Kalmardebatten var annorlunda och att båda talarna förändrats. ”Fälldins tal har blivit litet livligare, litet mindre massivt, lite mindre magistralt. Olof Palme agerar å sin sida mer återhållet och mindre impulsivt. De här förändringarna gör debatten dem emellan mer intressanta och mer informativa”.</span></p><p><span style="font-size: large;">Den kraftiga förkylningen kan ju möjligen också ha bidragit till att Palme åtminstone i debattens inledning tog det lite lugnare än han brukade göra.</span></p><p><span style="font-size: large;">Fälldin ledde sin tredje regering sedan 1976, nu bestående av enbart Centern och Folkpartiet sedan Moderaterna hoppat av 1981. Centerpartiets opinionssiffror dalade i takt med att antalet arbetslösa sköt i höjden. Att de borgerliga ville försämra sjukförsäkringen gjorde inte saken bättre och dessutom hade Centern aldrig riktigt hämtat sig från kärnkraftsfiaskot 1976.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikEzQI8ue44EGUcYsllGzU26L9JZP09gMgr737x_2lo0oTdoMb3j245ci0K_iAmB_v3TTj4dljpi-xRyVv62H7YQaqhdCNLGoguknxhTVAuwzFOLgp3W40xVE1-lyaAlfO76IkoqTQdg-MDRLgG6dIh2Aq2XFojRMYYdVX6N6ZrNUm0784M7ctS6Rwcw/s3384/Palme-Fa%CC%88lldin_0180.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2224" data-original-width="3384" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikEzQI8ue44EGUcYsllGzU26L9JZP09gMgr737x_2lo0oTdoMb3j245ci0K_iAmB_v3TTj4dljpi-xRyVv62H7YQaqhdCNLGoguknxhTVAuwzFOLgp3W40xVE1-lyaAlfO76IkoqTQdg-MDRLgG6dIh2Aq2XFojRMYYdVX6N6ZrNUm0784M7ctS6Rwcw/w640-h420/Palme-Fa%CC%88lldin_0180.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Thorbjörn Fälldin (1926–2016) hade det stundtals svettigt i sporthallen. <br /><i>Foto: Peter Tinnert/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Fälldin koncentrerade sig på löntagarfonderna:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Det här valet är ett vägval inför framtiden. Det gäller om vi ska ha ett nytt ekonomiskt system för Sverige. Det gäller om vi ska få ett socialistiskt experiment eller om vi ska slå vakt om den blandekonomi som gett oss en levnadsstandard bland de högsta i världen.</span></p><p><span style="font-size: large;">Palme blev förstås inte svaret skyldig:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Vilken regeringschef i Sverige är det som förstatligat flest företag? Res på dig och bocka, Thorbjörn. Min vän, det är du!</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3HKjt1_MdkmGkedE27EmFKgl5Ly5UQZGpfTui9Gu8QA_JVElMpd1Cl88EMWq_BBViuMECbxz-uTK0Sb8kXCwvdoYQeVJmMqf6GPQOLpWlSpt4yVJ3vznYTW8briP8plaXjbt5Za4Whi9YzyDYXFFU6oVyv71zWpNhfawfhlWIMKI9pX_yzI9hIXCU9A/s3440/Palme-Fa%CC%88lldin_0169.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2208" data-original-width="3440" height="410" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3HKjt1_MdkmGkedE27EmFKgl5Ly5UQZGpfTui9Gu8QA_JVElMpd1Cl88EMWq_BBViuMECbxz-uTK0Sb8kXCwvdoYQeVJmMqf6GPQOLpWlSpt4yVJ3vznYTW8briP8plaXjbt5Za4Whi9YzyDYXFFU6oVyv71zWpNhfawfhlWIMKI9pX_yzI9hIXCU9A/w640-h410/Palme-Fa%CC%88lldin_0169.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Olof Palme (1927–1986) trivdes med debatten, trots sin förkylning. <br /><i>Foto: Peter Tinnert/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Systemfrågan var central också för Olof Palme. Fast formulerad på ett helt annat sätt, förstås: ”Ska vi byta socialt system, från folkhemmets välfärd till den kallhamrade egoismens system?”. Han konstaterade också att blockpolitiken var av ondo: </span></p><p><span style="font-size: large;">– Tänk om detta gamla bondeförbund kunde frigöra sig från högerburen och kasta loss från Moderaterna – ni skulle må väldigt bra av det.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirHB840bO4_jo6O3DA0SUa9kD19dkiIuEgkmLVfuH-Dm__SQRn3uGXtL8oEG4YsBLQB024orpkZOlSGcpZvO9B7A6YH3xjhi9oxs0fk3KS4I48mbkGqavAHBuZ0ptTFFhNEYd-XbvAgESRM2sZSR_usqODUROAuwNz350doN1xZ3mF6VqSH2pAzXC5wQ/s3400/Palme-Fa%CC%88lldin_0121.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2272" data-original-width="3400" height="428" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirHB840bO4_jo6O3DA0SUa9kD19dkiIuEgkmLVfuH-Dm__SQRn3uGXtL8oEG4YsBLQB024orpkZOlSGcpZvO9B7A6YH3xjhi9oxs0fk3KS4I48mbkGqavAHBuZ0ptTFFhNEYd-XbvAgESRM2sZSR_usqODUROAuwNz350doN1xZ3mF6VqSH2pAzXC5wQ/w640-h428/Palme-Fa%CC%88lldin_0121.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Jubel för Palme på den S-märkta läktaren. Farbröderna längst ner i mitten av bilden är Linus Strandlund, 84, och Karl Östergren, 73, båda från Fälldins hemtrakter i Ådalen. Men det var också allt de hade gemensamt med Centerledaren. Linus var med när militären sköt ihjäl fem obeväpnade demonstranter 1931: ”En tillfällighet att jag inte strök med. Jag sa till kompisen, som gick bredvid mig, att jag skulle stanna upp och räkna alla i tåget. Sekunderna senare var han dödad av en kula”. <br /><i>Foto: Peter Tinnert/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Förutom regeringens handfallenhet inför arbetslösheten angrep Palme också sparplanerna på tolv miljarder kronor:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Kostnaderna för socialhjälp har ökat med 40 procent bara det senaste året. Arbetslösheten kostar tolv miljarder. Det är lika mycket som ni vill spara. Ge folk jobb i stället!</span></p><p><span style="font-size: large;">Debatten slutade med att Palme drog upp de internationella perspektiven, kampen för freden och mot förtrycket, inte minst i grannlandet Polen där fackföreningsledaren Lech Wałęsa satt fängslad av kommunistregimen sedan december föregående år. Hela sporthallen applåderade – med Fälldin i spetsen!</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsupom1oF4PEDKS8u98Czhb16tYoWS949rh2qcpKOhv9UjFwUV3P5mbZGJSRpER8VJBXv3GM0KfLtMP_a6W18Omt5TqY6VFBs0QePCe77TqijIlNi8fO-vHo7Ueu48MHcoYGE8i-7nKsYuhyAJZguga3yiNhnExBMmR7JxhzzcThObMzcVF7IIX9qb4w/s3400/Palme-Fa%CC%88lldin_0137.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2264" data-original-width="3400" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsupom1oF4PEDKS8u98Czhb16tYoWS949rh2qcpKOhv9UjFwUV3P5mbZGJSRpER8VJBXv3GM0KfLtMP_a6W18Omt5TqY6VFBs0QePCe77TqijIlNi8fO-vHo7Ueu48MHcoYGE8i-7nKsYuhyAJZguga3yiNhnExBMmR7JxhzzcThObMzcVF7IIX9qb4w/w640-h426/Palme-Fa%CC%88lldin_0137.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Efteråt var både Palme och Fälldin var nöjda med debatten. I båda lägren var man överens om att matchen genomförts utan några allvarligt menade slag under bältet: – Det var en fullständigt juste debatt i kväll, sa Fälldin innan han gav sig i väg till kvällskaffe med partivännerna. <br /><i>Foto: Peter Tinnert/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>FAKTA / RIKSDAGSVALET 1982<br /></b><b>Socialdemokraterna</b> gjorde ett utmärkt val, fick 45,61 procent av rösterna och ökade från 154 till 166 mandat. <b>Vänsterpartiet Kommunisterna</b> under Lars Werner fick 5,56 procent och behöll sina 20 riksdagsplatser. Det fanns bedömare som menade att om det inte varit för fonddebatten hade Socialdemokraterna förmodligen fått egen majoritet. <b>Centern</b> tappade åtta mandat och landade på 15,48 procent av rösterna. <b>Folkpartiet </b>under Ola Ullsten blev de stora förlorarna och tappade 17 av sina 38 mandat. <b>Moderaterna,</b> som efter sitt avhopp föregående år inte behövt ta ansvar för regeringspolitiken, fick 13 nya mandat under sin nye partiledare Ulf Adelsohn. Av partierna utanför riksdagen fick <b>KDS</b> – nuvarande KD – flest röster men slutade, trots en ökning med 0,48 procent på blygsamma 1,87 procent av väljarna. <b>Miljöpartiet</b> noterades för 1,65 procent, trots att man varken hade partiledare eller språkrör på den tiden.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu0diEY5Irvr9ZGc2qrmmhgsb23pMYSP4CJaQScE39G6wrEtSjZZCWTeuJj6zbocI7pK8LYIDYsxTcEYhTVw6VzQYEybNny9hhlrh2DYswPs3I43ZFAZ7J6ZrN6Wm8QMymODPNRZ8_1XILbm409Zkg-3xhU4zgOGNU5sfiZwTlOb5Dmu37HyrOJ5hrlQ/s3504/Palme-Fa%CC%88lldin_0135.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2240" data-original-width="3504" height="410" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu0diEY5Irvr9ZGc2qrmmhgsb23pMYSP4CJaQScE39G6wrEtSjZZCWTeuJj6zbocI7pK8LYIDYsxTcEYhTVw6VzQYEybNny9hhlrh2DYswPs3I43ZFAZ7J6ZrN6Wm8QMymODPNRZ8_1XILbm409Zkg-3xhU4zgOGNU5sfiZwTlOb5Dmu37HyrOJ5hrlQ/w640-h410/Palme-Fa%CC%88lldin_0135.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Veteranerna från Ådalen – den ene gammal pappersarbetare, den andre grovbyggnadsjobbare – hann också träffa sin partiledare en kort stund efter debatten: ”Bra Olof, stå på dig! Du vill rättvisa åt alla i samhället, även åt två utslitna pensionärer”, hann de säga till honom. <br /><i>Foto: Peter Tinnert/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-family: arial; font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><i>© Klas Palmqvist</i></b></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><i>Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 15 oktober 2016</i></b></span></p><p><span style="font-size: large;"><b></b></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="font-family: arial; margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkarCsACh59aS-l4GZwCxF8n_qLbV03a0DS4L4SUF0so3dJhAC2bMrCW9sW0R0SNSJUSr8hPWjRHXNqm4E8bu-wU3u46HP1leLgFWi7nD6o66HPbQ6AVYcK81Z8ZMx6gxQgMNf1CHOQmgBJPlxdSm_l2DfZoT0iaUrpfrKH7-zmpjY3iGOU1OnS5lyEA/s3636/Palme%20-%20A%CC%8Ake%20Ha%CC%8Akansson.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3636" data-original-width="2616" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkarCsACh59aS-l4GZwCxF8n_qLbV03a0DS4L4SUF0so3dJhAC2bMrCW9sW0R0SNSJUSr8hPWjRHXNqm4E8bu-wU3u46HP1leLgFWi7nD6o66HPbQ6AVYcK81Z8ZMx6gxQgMNf1CHOQmgBJPlxdSm_l2DfZoT0iaUrpfrKH7-zmpjY3iGOU1OnS5lyEA/w460-h640/Palme%20-%20A%CC%8Ake%20Ha%CC%8Akansson.jpg" width="460" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: large;">Olof Palme fotograferad vid morgonkaffet på hotellet dagen efter valdebatten med Thorbjörn Fälldin (C) i sporthallen i Kalmar. Att Palme lagt nycklarna på bordet medförde ingen otur; Socialdemokraterna återtog regeringsmakten efter sex år av diverse borgerliga regeringar.<br /><i>Foto: Åke Håkansson</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /><span><span style="font-family: arial;"><b>KÄLLOR: </b>Artiklar i <i>Östra Småland</i> av Berndt Ahlqvist, Olle Högstrand, Tore Lexe och Rolf Ljung den 1–3 september 1982</span></span></span><p></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-45952696410036089472022-06-16T10:32:00.003+02:002022-06-16T20:47:44.446+02:00Den snacksalige småhandlaren<p><span style="font-size: large;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfU-uv2KyCDsqQOEcxngVPaVBiJZNbmtzwX4YHO3QNbg8SBW3YRvuVVu10nISFWF2vOizj_uQ1jK5dG7_egw0eKaNUbZC0UavP7EaCuRCo755bu3gkXb94HYKc0WKkW9TNH2WYeKY29MnUhDXseLZCBcdWRRjylA583YffCwJYA5V2n2GhZQFCa7e2cQ/s1477/1%20gc806%20DRAGARBILD.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1477" height="434" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfU-uv2KyCDsqQOEcxngVPaVBiJZNbmtzwX4YHO3QNbg8SBW3YRvuVVu10nISFWF2vOizj_uQ1jK5dG7_egw0eKaNUbZC0UavP7EaCuRCo755bu3gkXb94HYKc0WKkW9TNH2WYeKY29MnUhDXseLZCBcdWRRjylA583YffCwJYA5V2n2GhZQFCa7e2cQ/w640-h434/1%20gc806%20DRAGARBILD.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här sitter Axel ”Södis” Söderström utanför sin butik på Södra vägen 17 A. Att han fotograferats vid midsommartid framgår av affischen i skyltfönstret, men vilket år är något oklart. Bilden uppges vara från 1925, men kan nog vara tagen några år senare. I dörren står Selma Karolina Sundberg, som Axel ”Södis” gifte sig med 1927. Till vänster sitter den lurviga hunden ”Moppe”. Det är inte så lätt att urskilja, men på affischen för Liptons te har ”Södis” själv lagt till några rader, längst ner står det ”Choklader & en Rök”. <br /><i><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><b><br /></b></span><p></p><p><span style="font-size: large;"><b>Axel ”Södis” Söderström var en sådan där typiskt snacksalig småhandlare som det funnits gott om i Kalmar långt fram i tiden. En som emellanåt kunde balansera på gränsen till vad som var riktigt lagligt och ibland överskred den en smula för att göra sig en extra slant. Och som, med en viss förnöjsamhet, var beredd att ta konsekvenserna av sitt småfifflande.</b></span></p><p><span style="font-size: large;">”Södis” var en färgstark person i Kalmar under 1900-talets tre-fyra första decennier och säkert visste i stort sett alla i stan vem han var. Men han skulle varit totalt och inte bara nästan bortglömd i dag, om inte redaktören och Kalmarkrönikören Manne Borgwall hade skrivit om sina minnesbilder av honom i tidningen och sedan sett till att ta med texten i sin bok <i>Kalmar i minnets skimmer,</i> som gavs ut 1954.</span></p><p><span style="font-size: large;">Som skildrare av Kalmarbor, ur alla samhällsklasser, och deras vardagstillvaro håller jag nog Borgwall som den allra främste. Helst skrev han om åren runt sekelskiftet 1900 – hans egen ungdomstid, han var född 1884 – men han kunde också bege sig tillbaka ytterligare några decennier i det förflutna och berätta om människor och miljöer från 1800-talets första hälft. Han bemödade sig alltid om att vara noggrann med fakta, samtidigt som han framförde sitt med tiden kolossala vetande om allt kalmaritiskt förflutet på ett lättillgängligt och anspråkslöst vis. Hans prosa har naturligtvis färg av sin tid, men stilen är aldrig tillkrånglad och det går utmärkt att läsa honom även i dag. (Mer om Borgwall i slutet av det här blogginlägget).</span></p><p><span style="font-size: large;">Om Axel ”Södis” skriver Borgwall att han ”av födsel och ohejdad vana var [...] kalmarit, varom också hans utpräglade kalmardialekt nogsamt vittnade.” Men Borgwall konstaterar också att Söderströms ”tidigaste bana är obekant för författaren, som först kom i kontakt med den gode ’Södis’, när han var välbeställd specerihandlare ute i ’Blåkulla’ på Ängö.”</span></p><p><span style="font-size: large;">Här kan vi sentida Borgwalläsare, med tillgång till digitaliserade folkbokföringsuppgifter och annat sådant som den gamle redaktören inte ens kunde drömma om, för en gångs skull korrigera honom med upplysningen att Söderström faktiskt inte var född i Kalmar, utan år 1865 i Ljungby socken, det vill säga i eller i närheten av Ljungbyholm, ungefär en och en halv mil söder om stan. Enligt uppgifterna i folkräkningen år 1900 bodde han dock på Ängö och hans yrke uppges vara tapetserare. Han var gift med Johanna Albertina Lundberg, född i Kalmar 1856. I hushållet fanns också dottern Elsa Matilda Sabina, född 1893, liksom sin far i Ljungby församling.</span></p><p><span style="font-size: large;">Vid folkräkningen tio år senare är familjemedlemmarna desamma och man bor fortfarande på Ängö, även om adressen ändrats från ”Ängö Skeppsvarvet N:o 30” till ”Ängö 53”. Intressantast är dock upplysningen att familjefadern Johan Axel Gottfrid Söderströms yrke nu är ”handlande”.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeR3QyFAx7muzTKUux4mEZeoj8ANGd7xE8bKGZ5cL8OcIy82GcF7jf-yX5g41zo4te6EgrGTReLnghuG7MQzonVKBUEWR4gFasGCe-WNFjyVt9GODAu7ITgo1QwMbnsNwHhALHmzbUEZxjdwpZ9JWzcuk7IVbaxLMZ5NRdKnPYnR2Nou1Z1bEDtf1sOw/s3133/2%20Bruunskort_0048.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1959" data-original-width="3133" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeR3QyFAx7muzTKUux4mEZeoj8ANGd7xE8bKGZ5cL8OcIy82GcF7jf-yX5g41zo4te6EgrGTReLnghuG7MQzonVKBUEWR4gFasGCe-WNFjyVt9GODAu7ITgo1QwMbnsNwHhALHmzbUEZxjdwpZ9JWzcuk7IVbaxLMZ5NRdKnPYnR2Nou1Z1bEDtf1sOw/w640-h400/2%20Bruunskort_0048.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här i ”Blåkulla”, det stora huset i hörnet Sparregatan–Hammarskjöldsgatan, tycks Axel ”Södis” ha inlett sin handelsmanna bana senast 1910. Huset byggdes av firman N J Andersson & Son, i dag känd som Tegnanders Fastighets AB, och var blått när det var nytt, därav benämningen. Bilden är från 1930-talet och på hörnet finns entrén till Kalmars första Konsumbutik, inrättad 1922. I ”Blåkulla” har det också funnits sybehörsaffär, mjölkbutik och cigarraffär. <br /><i>Vykort ur Lars och Ingrid Bruuns samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Det stora huset på Sparregatan, som kallas Blåkulla eftersom det från början var blått, byggdes 1908 och inhyste ända fram till för några år sedan en livsmedelsbutik. 1922 inrättades där stans första egentliga Konsumbutik, men med tanke på vad Borgwall skriver och vad folkräkningsuppgifterna från 1910 säger så kan det finnas anledning att förmoda att Axel ”Södis” var den allra förste specerihandlaren i Blåkullahuset. Han sa själv att hans rörelse byggdes på ”Ängöbornas ettöringar” – Ängö var långtifrån en fashionabel stadsdel, tvärtom. Befolkningen bestod till stor del av fattiga sjömän, varvsarbetare och fiskare – de senare ofta kvinnor, vars män var till sjöss.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEih84OH3lQQalSyJMIg0FxQi1Fot98Gj--eIS-UysXF7pAbmn4akTmFnPHhdrlBluAO6oC3Tnw8B6Un3k2qVt5SGVC80ruU-beYp0iryrgYk0brpzJJEdE70kj4keeF8xAQq3bcGSGHSt6RjetkpqT5XiJ7FTIlOhvEU59qWyl9nw-4BEbidruyg2k1Kw/s1096/3%20KLMF.B01285.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="788" data-original-width="1096" height="460" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEih84OH3lQQalSyJMIg0FxQi1Fot98Gj--eIS-UysXF7pAbmn4akTmFnPHhdrlBluAO6oC3Tnw8B6Un3k2qVt5SGVC80ruU-beYp0iryrgYk0brpzJJEdE70kj4keeF8xAQq3bcGSGHSt6RjetkpqT5XiJ7FTIlOhvEU59qWyl9nw-4BEbidruyg2k1Kw/w640-h460/3%20KLMF.B01285.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här i en av de små butikslokalerna på Kaggensgatan 22 gjorde Axel ”Södis” sitt första försök som tobakshandlare. Huset revs i början av 60-talet när Domus byggdes. Bilden är förmodligen tagen runt 1910, i alla fall före 1913 för i korsningen med Storgatan, till höger i bild, finns ännu det gamla Olsbonska huset kvar. Där ligger nu sedan mer än ett århundrade Handelsbankens palats. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">”Härute på Ängö residerade Söderström under många år tills man en vacker dag återfann honom som tobakshandlare i gården Kaggensgatan 22”, skriver redaktör Borgwall. Där stannade Axel ”Södis” emellertid inte så länge. I stället flyttade han en liten bit norrut och hamnade på andra sidan Kaggensgatan i hörnet vid Strömgatan, där han startade en diversehandel som utmärktes av att han hade något så ovanligt som en blinkande ljusskylt ovanför ingången.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0g0lEsXSdf-gGj4coLIEWpi92RwZf5QvWg4LlpCpiPpsqzpZgX5rct2U5KSgev0Z2tnLC5YPP65hvOAg-zqTWf7XtRvSPdfCuC_E09RtGQFHscLZbZPWU1c59j9xaSx53xE65oKfPJItH2C4kUKMgUQPvi78S96aeaT3BXoBd4tXtosBfbWIo5OrTzQ/s3610/4%20Mo%CC%88belhuset%20g531_0017%20PeO%20Larsson%2019810312.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2584" data-original-width="3610" height="458" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0g0lEsXSdf-gGj4coLIEWpi92RwZf5QvWg4LlpCpiPpsqzpZgX5rct2U5KSgev0Z2tnLC5YPP65hvOAg-zqTWf7XtRvSPdfCuC_E09RtGQFHscLZbZPWU1c59j9xaSx53xE65oKfPJItH2C4kUKMgUQPvi78S96aeaT3BXoBd4tXtosBfbWIo5OrTzQ/w640-h458/4%20Mo%CC%88belhuset%20g531_0017%20PeO%20Larsson%2019810312.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Det här smutsgula tegelhuset låg i hörnet Kaggensgatan–Strömgatan. Bilden är tagen 1981, inte så långt före rivningen. Sedan dess har tomten varit parkeringsplats, i väntan på att Kalmarsund Hotell ska genomföra sin planerade utvidgning. Det var här Axel Söderströms blinkande skylt fanns ovanför entrén. <i>Foto: PeO Larsson/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">”Den blinkande hörnan” kallade han butiken när han annonserade. Skylten slocknade dock snart och Söderström ville i stället ha en liten och mera lättskött affär. Gärna i tobaksbranschen, som han ju försökt sig på tidigare. Han etablerade Sandås Tobakshandel i en liten träkåk på Södra vägen 17 A, där det ska ha varit lönnkrog under 1800-talets första hälft. Huset är rivet sedan länge och på adressen finns i dag ett bostadshus från 1930-talet.</span></p><p><span style="font-size: large;">I sin lilla butik stod Axel ”Södis” och slängde käft med en ganska stor kundkrets hela dagarna. Folk tyckte om att höra honom berätta och gå på, men man gjorde klokt i att ”ta hans historier med viss reservation”, som Borgwall uttrycker det: ”Bland annat hade han en gammal värja i sin ägo, om vilken han påstod att den varit med i kalabaliken i Bender på Karl XII:s tid och förd av hans farfars farfar, som varit med om äventyret.”</span></p><p><span style="font-size: large;">Fast det fanns förstås de som påstod att det var ”Södis” själv som ropat in värjan på en auktion någonstans på landsbygden.</span></p><p><span style="font-size: large;">”’Södis’ hade en glänsande fantasi, som fick ta vid när minnet svek, men hans framförande av en historia blev i hans fantasi så bra, att han till slut själv trodde att den var sann. Och hade han då med sin sagolika framställning fått lyssnaren i en viss spänning, då njöt den gode ’Södis’. Sådan var hans stil”, skriver Borgwall, som också konstaterar att när Söderström pratade med folk som kände honom och ”hans små egenheter” väl, då ”aktade han sig noga och försökte inte utan framgång hålla den fria fantasin i styr”.</span></p><p><span style="font-size: large;">Husets gamla tradition som lönnkrog upprätthöll Axel ”Södis” på ett något blygsammare sätt. Var man återkommande kund i Sandås Tobakshandel kunde man nämligen också få ”tillhandla sig en och annan flaska öl”, något butiken förstås inte alls hade tillstånd att saluföra. Det bekymrade dock inte den gode ”Södis”, som blev dömd till böter gång på gång. När summan var uppe i bortåt 300 kronor, ett belopp som kanske motsvarar 10.000 kronor i dag, och som ”Södis” mycket väl hade kunnat betala, så föredrog han att i stället ”ta värvning på Vita briggen”, som man förr sa i Kalmar. Det innebar att han satt av böterna på fängelset. Han unnade inte myndigheterna några pengar, ”utan föredrog att på statens bekostnad vila upp sig ett slag”.</span></p><p><span style="font-size: large;">Borgwall menar ändå att ”Axel ’Södis’ var nog innerst inne en god person” och travesterar Runebergs ord om Lotta Svärd i <i>Fänrik Ståls sägner:</i> ”mycket tålde han att skrattas åt, men mera hedras ändå”.</span></p><p><span style="font-size: large;">Axel Söderström blev änkeman 1924. Tre år senare dog hans dotter. Själv gifte han samma år om sig med Selma Karolina Sundberg, född 1880 i Bräcke i Jämtland. Axel Söderström gick ur tiden 1936, några veckor före sin 71-årsdag. Änkan flyttade tillbaka till Bräcke, där hon dog 1961.<br /><br /></span></p><h3 style="text-align: left;"><span style="font-size: x-large;">Ölänningen som skrev Kalmarhistoria</span></h3><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBpN3ZDGFQKsac-vzkbmu7hFns44-PvmW3lwmCleq2D5_SwdIpyOc4Kt9TCLwuCYkliH2aw08zwho_Tk9yLTeLQbYEOKUzDlIuai7DxUloIV35xQBAm1p9pnjsg9aGkor2j2p3_PPfzqAJ1Y3G5dUlwjeDO2BnLg01ncgq5dzEWFvYMZZsCFbztGMXZw/s1818/5%20Manne%20Borgwall%20AtKs44.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1818" data-original-width="1320" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBpN3ZDGFQKsac-vzkbmu7hFns44-PvmW3lwmCleq2D5_SwdIpyOc4Kt9TCLwuCYkliH2aw08zwho_Tk9yLTeLQbYEOKUzDlIuai7DxUloIV35xQBAm1p9pnjsg9aGkor2j2p3_PPfzqAJ1Y3G5dUlwjeDO2BnLg01ncgq5dzEWFvYMZZsCFbztGMXZw/w464-h640/5%20Manne%20Borgwall%20AtKs44.jpg" width="464" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Redaktör Manne Borgwall (1884–1958).</span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;"><b>Manne Borgwall skrev i alla Kalmars tidningar samt <i>Ölandsbladet,</i> men var främst knuten till <i>Kalmar Läns Tidning, </i>där han började 1917 eller 1918. Innan dess hade han genomgått något slags kontors- och/eller handelsutbildning i Stockholm vid den privata yrkesskolan Bar-Lock-institutet (uppkallat efter ett amerikanskt skrivmaskinsmärke). Han ska också ha tillbringat en tid i Tyskland under sina ungdomsår.</b></span></p><p><span style="font-size: large;">Manne Borgwall var född i Borgholm, men kom till Kalmar redan som pojke och blev en av de mest framstående skildrarna av stadens förflutna, särskilt 1800-talets och det tidiga 1900-talets vardagliga miljöer och människor.</span></p><p><span style="font-size: large;">Borgwall gav ut två urval av sina Kalmarkrönikor i bokform, <i>Från flydda tiders Kalmar</i> 1944 och <i>Kalmar i minnets skimmer</i> tio år senare. Båda är synnerligen läsvärda än i dag och inte speciellt svåra att hitta antikvariskt, även om priserna gått upp en del på senare år. Särskilt den förstnämnda har stigit i pris och för den får man numera betala mellan 200 och 300 kronor för ett fint exemplar. Boken från 1954 kostar oftast mellan 100 och 200 kronor om den är i gott skick.</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>Bearbetade versioner av texter som var publicerade i nättidningen Hela Östra Småland den 23 april 2021</b></i></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>TACK</b> <br />till <b>Eva-Lena Holmgren,</b> Kalmar läns museum, och <b>Jan Magnusson, </b>Kalmar kommun, samt <b>Hans Egeskog </b>och <b>Ingrid Bruun,</b> båda Kalmar.</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>LÄNKAR <br /><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Kalmar kommuns arkiv</a></b> med fotograferna Blombergs gamla bilder</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;">På <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum</a></b> finns mer än 90.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar</span></p><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-78352502985020488692022-06-13T23:34:00.001+02:002022-06-13T23:45:02.113+02:00Fängelse för att ha hädat Gud i Kalmar <p><span style="font-size: large;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5SaqHo2mNIlNIkWMtdg_6hFeKZzw0NRVjrJ3WU_Y6nmZfGhXdNYwhqA-4uDlNNK7wnh5e2qSDhc0RAceHtZajcfHCjbPXspr76GCsWw-HiC3kAltuSas8d7z0F7H8nj0c2KS-FKWP_E9KbNmCxiiX6a0NDwyc8N7p_qCdjVINAMNKlRM77tRaKnIOCw/s3078/Ljungdahl_0001.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3078" data-original-width="1998" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5SaqHo2mNIlNIkWMtdg_6hFeKZzw0NRVjrJ3WU_Y6nmZfGhXdNYwhqA-4uDlNNK7wnh5e2qSDhc0RAceHtZajcfHCjbPXspr76GCsWw-HiC3kAltuSas8d7z0F7H8nj0c2KS-FKWP_E9KbNmCxiiX6a0NDwyc8N7p_qCdjVINAMNKlRM77tRaKnIOCw/w416-h640/Ljungdahl_0001.jpg" width="416" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den gamle fritänkaren Oscar Ljungdahl (1849–1941) var aktiv högt upp i åren; sitt sista föredrag höll han som 85-åring. Han tillhörde aldrig något parti men stod arbetarrörelsen nära, särskilt ungsocialisterna och syndikalisterna. Ljundahl utsattes konstant för förföljelser och förtal av det konservativa prästerskapet och det samhälleliga etablissemanget. Redan långt före Ljungdahls död fanns det predikanter som inte drog sig för att berätta om hur den gamle hedningen avlidit, men blivit omvänd på sitt yttersta. Han påstods göra stora pengar på sina föredrag, när han och hans hustru i själva verket levde på en liten manufakturhandel på Fleminggatan i Stockholm</span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><b><br /></b></span><p></p><p><span style="font-size: large;"><b>”Dessa protokoll skola i Kalmar dombok från 1908 för eftervärlden vittna om vår tids mörker, vidskepelse och våld, till evärdlig skam för Kalmar stad som dyrkar en avdankad gud efter 1.900 års kristendom”.</b></span></p><p><span style="font-size: large;">Denna i sin vrede närmast gammaltestamentliga förbannelse utslungar Oscar Ljungdahl i den vidräkning med de förstockade Kalmarborgarna som avslutar hans lilla skrift <i>Bibelgudens moral </i>från 1908. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-ZkkZkfqNlAB5RrlnrF7h80JxFo7T_ZL11s1OraknfHN3lNYQsWuCtJP8ZWCsjlIzKlLv-AUSORjPOWtOrzxRVhic8PsHWqAwf0alckDKHmXnEeSrVHL8onxi6_RwaX-wODDmjLRsqx4spSGsYJvnf_wawHZsAsaGwkdLduja8MLtK156yjif5l_kvg/s1742/Bibelgudens%20moral%20-%20omslag.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1742" data-original-width="1156" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-ZkkZkfqNlAB5RrlnrF7h80JxFo7T_ZL11s1OraknfHN3lNYQsWuCtJP8ZWCsjlIzKlLv-AUSORjPOWtOrzxRVhic8PsHWqAwf0alckDKHmXnEeSrVHL8onxi6_RwaX-wODDmjLRsqx4spSGsYJvnf_wawHZsAsaGwkdLduja8MLtK156yjif5l_kvg/w424-h640/Bibelgudens%20moral%20-%20omslag.jpg" width="424" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Föredraget Ljungdahl hållit i Kalmar trycktes och såldes för att få ihop till rättegångskostnaderna som han dömts att betala. Det gällde främst vittnenas omkostnader, bland dem redaktören Wallin som var den som låg bakom åtalet.</span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Ljungdahl hade den 26 april det året hållit ett föredrag med samma titel inför en publik på ett par hundra personer i Kalmar Folkets Hus. Han tackades med applåder och stämningen var god även vid den efterföljande diskussionen.</span></p><p><span style="font-size: large;">Men tre dagar senare kunde man i tidningen <i>Kalmar,</i> under rubriken ”Hvar är gränsen för yttrandefriheten?”, läsa en upprörd artikel av redaktör J A Wallin om hur ”vämjeligt” det varit att höra ”den ena hädelsen mot Gud efter den andra”. Texten utmynnade i ett förnöjt konstaterande att stadsfiskalen tänkte åtala föredragshållaren; ”en åtgärd som torde komma att hälsas med allmän tillfredsställelse”. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfg5mBOBcMMUJrLRdO4PbKCIQfUYqAsLrO3olhdlo-_Bpl30Mq4mwqrR3yLLnAxsGW4aScm6oWhjycQt74ly2wE908GHUMP_oGMzaJ5V2nz4XSf2uRqaFGwUFKoo5qArUz8ZsbgPSO_dlbrFQQGYbhaUbGryt1wPS9FC8iBtRc108pWsAl9YNuG0iVQA/s750/Gamla%20Folkets%20Hus.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="541" data-original-width="750" height="462" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfg5mBOBcMMUJrLRdO4PbKCIQfUYqAsLrO3olhdlo-_Bpl30Mq4mwqrR3yLLnAxsGW4aScm6oWhjycQt74ly2wE908GHUMP_oGMzaJ5V2nz4XSf2uRqaFGwUFKoo5qArUz8ZsbgPSO_dlbrFQQGYbhaUbGryt1wPS9FC8iBtRc108pWsAl9YNuG0iVQA/w640-h462/Gamla%20Folkets%20Hus.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Gamla Folkets Hus på Unionsgatan. Det var här Oscar Ljungdahl inför 200 åhörare höll föredraget som medförde att rådhusrätten i Kalmar dömde honom till tre månaders fängelse. </span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Oscar Ljungdahl var en av fritänkarrrörelsens veteraner. Han föddes i Stockholm 1849, modern var den blott 15-åriga Anna Charlotta Malmén, fadern den 20 år äldre tullvaktmästaren Carl Olof Ljungdahl, som insjuknade och dog på Danvikens hospital 1856. </span></p><p><span style="font-size: large;">Då hade sonen, utan moderns vetskap, av myndigheterna skickats till Norrköping. Han hamnade hos välvilliga fosterföräldrar i Skedevi och blev kvar där till 1864. Först då kunde han återförenas med sin mor i Stockholm, där han sattes i sadelmakarlära.</span></p><p><span style="font-size: large;">När han var 21 år gammal skrevs Ljungdahl in på Johannelunds missionsinstitut i Uppsala för att utbildas till missionär. Han blev sedan lärare, kom i kontakt med metodisterna och gick i deras predikantskola i Örebro. Han gifte sig med Vendla Svensson, sjuksköterska från Uppsala och fick fem barn, varav två dog som små. Men då hade Ljungdahl tvingats sluta som församlingspredikant eftersom kyrkans ledning inte gett sitt godkännande till giftermålet. Han utträdde ur Metodistkyrkan 1877.</span></p><p><span style="font-size: large;">En avgörande kris hade Ljungdahl gått igenom redan vid utbildningen till missionär. En av hans studiekamrater hade ekonomiska bekymmer och hängde sig. Ljungdahls dittills blinda tro rubbades. ”De som söka Gud skola ej lida brist på något gott”, står det i bibeln. Varför drevs då hans gudssökande kamrat till självmord? Han försökte diskutera saken med de andra eleverna men blev betraktad som en farlig kättare. Det gällde att tro, bara tro.</span></p><p><span style="font-size: large;">Det kunde inte Ljungdahl. Han beundrade Jesus livet ut – som människa. Men kyrkan och, framför allt, Gamla testamentets blodtörstiga monstrum till gud gjorde han allt för att bekämpa. Uppmaningar som till exempel i Andra Konungaboken att ”deras unga män skall du dräpa med svärd, deras späda barn skall du krossa och deras havande kvinnor skall du upprista”, fann Ljungdahl vidriga. Och att en sådan gud försvarades av statskyrkan fann han barockt. Ljungdahl trodde på människan och vetenskapen och var en utvecklingsoptimist i tidens anda.</span></p><p><span style="font-size: large;">Sådan var förvisso inte redaktör Wallin i Kalmar, som skakade fram dryga dussinet vittnen. Visserligen var det inte mer än tre av dem som själva sa sig ha blivit illa berörda av Ljungdahls anförande, medan flera andra – som själva inte betecknade sig som troende eller förargade – dock menade att ”föredraget måste anses förargelseväckande för de troende”.</span></p><p><span style="font-size: large;">Rådhusrätten meddelade sin dom den 26 oktober 1908. Ljungdahl dömdes till fängelse i tre månader och att ersätta samtliga vittnen. Sina egna utlägg på 511 kronor – i dagens penningvärde mer än 25.000 kronor – fick han förstås ingen ersättning för. Domen ändrades i högre instans till böter.</span></p><p><span style="font-size: large;">Ljungdahl konstaterade torrt: ”Man talar om det efterblifna, mörka Småland; nu hafva vi fått intyg om dess efterblifvenhet i utvecklingen”.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxfCTDHyu1U-xOOlwAsv6orkv18sjqO-XofjxUBcvXaA4TL4dqOY7aId6mazOFIuBszpzxgH0Rc9GI6Uv0GovsYeo_ZbzFbjmaXi6UdIfZ6mzRETY9pOzgI53hlfnqTR1sOp4OhDFy7DgmdRNkeTx2zDxPF58Wa3qjNtYvlwMJpeZgyycfuN5hEErXTA/s2840/Ljungdahl.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2840" data-original-width="1840" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxfCTDHyu1U-xOOlwAsv6orkv18sjqO-XofjxUBcvXaA4TL4dqOY7aId6mazOFIuBszpzxgH0Rc9GI6Uv0GovsYeo_ZbzFbjmaXi6UdIfZ6mzRETY9pOzgI53hlfnqTR1sOp4OhDFy7DgmdRNkeTx2zDxPF58Wa3qjNtYvlwMJpeZgyycfuN5hEErXTA/w414-h640/Ljungdahl.jpg" width="414" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Minnesskrift om Oscar Ljungdahl, utgiven 1942, av anarkistredaktören Carl Johan Björklund, som själv suttit fyra månader på Kalmar fängelse för att ha sagt att staten mördat värnpliktsvägraren <b><a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/04/stora-kalabaliken-pa-kyrkogarden.html" target="_blank">Rickard Almskoug </a></b>från Kalmar, död i fångenskap 1909.</span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><h3 style="text-align: left;"><span style="font-size: large;">Några andra som åtalats för religionsbrott i Sverige</span></h3><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcIFsArbKNAcao33jeaUKOoX8ZoC-QW0st-hB2Gced7W7C-QS3xcAJQ9IQfCRCdtOW_sgkWrDdOviWJFimW9GZlB3gWUy11b5e__gMWNu-iAoLRxnzFbNn-QSdnn-Ps38C07pz_qbHpHSl8ZhChS0r7mXzE4by4WFfAq2pJFrcZI7VuBTGLoYFdN_1WA/s2250/Strindberg_1881.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2250" data-original-width="1567" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcIFsArbKNAcao33jeaUKOoX8ZoC-QW0st-hB2Gced7W7C-QS3xcAJQ9IQfCRCdtOW_sgkWrDdOviWJFimW9GZlB3gWUy11b5e__gMWNu-iAoLRxnzFbNn-QSdnn-Ps38C07pz_qbHpHSl8ZhChS0r7mXzE4by4WFfAq2pJFrcZI7VuBTGLoYFdN_1WA/w446-h640/Strindberg_1881.jpg" width="446" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">August Strindberg (1849–1912)</span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p><span style="font-size: large;">I novellsamlingen <i>Giftas</i> (1884) skrev Strindberg om ”det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon à 65 öre kannan och Lettströms majsoblater à 1 krona skålpundet, vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod”. </span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><p><span style="font-size: large;">Strindberg åtalades men friades av Stockholms rådhusrätt i november 1884.</span></p><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPsy9wXFGO8TTwtTtmSK3P0QO0D943rSng9-ah13k8V8d29N4Mm6J79n_Gk19TnFzJPN3plZP5TQTWE-GeRiJJYal8VfvXTks0b4b8fJB-cwxeXDaMpCuO3s0pZWfgqQmV47MdHeE2elI4mGJ0SIHMVWEAHlap4Jx5g9rqB69cwZHF1t95-RyGD3giog/s1360/Viktor_Emanuel_Lennstrand.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1360" data-original-width="976" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPsy9wXFGO8TTwtTtmSK3P0QO0D943rSng9-ah13k8V8d29N4Mm6J79n_Gk19TnFzJPN3plZP5TQTWE-GeRiJJYal8VfvXTks0b4b8fJB-cwxeXDaMpCuO3s0pZWfgqQmV47MdHeE2elI4mGJ0SIHMVWEAHlap4Jx5g9rqB69cwZHF1t95-RyGD3giog/w460-h640/Viktor_Emanuel_Lennstrand.jpg" width="460" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Victor Lennstrand (1861–1895)</span><br /></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p><span style="font-size: large;">Född i ett frikyrkligt hem i Gävle bestämde Victor Lennstrand sig, precis som Oscar Ljungdahl, för att bli missionär. Men studierna gjorde honom i stället till en glödande religionskritiker. Stiftade Utilistiska Samfundet och förklarade att ”detta liv vore det enda om vilket vi veta någonting”. </span></p><p><span style="font-size: large;"></span></p><p><span style="font-size: large;">Dömdes av Svea hovrätt till fängelse för ”förnekande av den rena evangeliska läran” och av flera andra domstolar runt om i landet. Lennstrands hälsa bröts ner i fängelset och han dog ung.</span></p><p><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3W50FUl_HNibJqqIXemjq05wPDSrAb7AINfa548TmQbtfI_AN1_MNzg3FEYpCrSImgac3uxOAWYCDFoJWy-OZAAUTRvDbOAPGfHFuukjhzeot-q_0JpvkhpbXYTLVxEr0wtIviku8tnea7gdBZhJ6KkxRi_rP-f7mdhrj0-lwDvqbw7bH8QSItsX_Ow/s1168/Knut%20Wicksell.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1168" data-original-width="866" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3W50FUl_HNibJqqIXemjq05wPDSrAb7AINfa548TmQbtfI_AN1_MNzg3FEYpCrSImgac3uxOAWYCDFoJWy-OZAAUTRvDbOAPGfHFuukjhzeot-q_0JpvkhpbXYTLVxEr0wtIviku8tnea7gdBZhJ6KkxRi_rP-f7mdhrj0-lwDvqbw7bH8QSItsX_Ow/w474-h640/Knut%20Wicksell.jpg" width="474" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Knut Wicksell (1851–1926)</span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Knut Wicksell var professor i nationalekonomi och finansrätt i Lund. En av de internationellt mest inflytelserika svenska nationalekonomerna genom tiderna, men aktiv även på många andra områden i samhällsdebatten. Han var republikan, antimilitarist, radikal i sexualfrågor och kritisk mot kyrkan. Dömdes 1908 – samma år som Oscar Ljungdahl – till två månaders fängelse för ”gäckeri med Guds heliga ord” efter att ha skämtat om den obefläckade avlelsen i ett föredrag i Stockholms Folkets Hus. Satt av straffet i Ystad året därpå.</span></p><p><br /></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>FAKTA/RELIGIONSFRIHET</b></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;">• På Uppsala möte slogs 1593 fast att den svenska kyrkan skulle vara en statskyrka av den augsburgska bekännelsen. </span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;">• 1598 påbjöds att alla svenskar var tvungna att tillhöra kyrkan. </span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;">• Först 1741 fick utlänningar som var anglikaner och reformerta begränsad frihet att utöva sin religion i Sverige. </span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;">• 1781 utvidgades toleransen även till katoliker och året därpå till judar, dock med omfattande restriktioner. </span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;">• Frikyrkorörelsens tillväxt ledde till att nya lagar infördes 1860 och 1873. </span><span style="font-family: arial;">Då blev det tillåtet att lämna statskyrkan under förutsättning att man anslöt sig till något annat samfund, som var officiellt godkänt av myndigheterna. </span></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;">• Först i och med 1951 års religionsfrihetslag fick svenska medborgare rätten att fritt utträda ur Svenska kyrkan, utan att behöva gå in i något annat trossamfund. </span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;">• I dag regleras religionsfriheten genom Regeringsformens kapitel 2 och Europakonventionens nionde artikel. </span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;">• Från en del håll har det juridiska begreppet ”religionsfrihet” fått kritik för att vara otydligt formulerat. Bland annat har frågan ställts om begreppet även inbegriper friheten från att utsättas för religiös mission.</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 31 maj 2014</b></i></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>KÄLLOR: </b><br /></span><span style="font-family: arial;">Artiklar i tidningen <i>Kalmar</i> 1906. <br /></span><span style="font-family: arial;"><b>Oscar Ljungdahl: </b>Bibelgudens moral – Det åtalade föredraget i Kalmar (Broschyrförlaget, Stockholm 1908) <br /></span><span style="font-family: arial;"><b>Carl Johan Björklund:</b> Kyrka, präster och fritänkare – Minnesskrift om O. Ljungdahl och den svenska fritänkarerörelsen (Brands Förlag, Stockholm 1942)<br /></span><span style="font-family: arial;"><b>Michael Ahlström: </b>Svensk Fritänkarrörelse – Idé och debatt under sent 1800-tal (D-uppsats, Religionsvetenskap, Högskolan i Gävle 2007) <br />Tyvärr verkar Ahlströms uppsats i långa stycken ungefär lika grumligt tänkt som den rakt igenom är illa skriven – och det vill inte säga lite… </span></span></p><p><span style="font-family: arial;"><br /></span></p><div><br /></div>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-44396365200825189432022-06-09T23:24:00.007+02:002022-06-09T23:55:10.090+02:00När Fabriksgatan gjorde skäl för namnet<p><span style="font-size: large;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwbj6-5OFh1p0BBjeuiivdir7ZxLaHKnNsLbDKNZ6xJDppPQ3IexcaTsel6onH227xawi1Ut-iJ1G-coJ79sVCeRCEK8ErEl5mn_gdR8FAOS6FEjju4BameAJ4n1Le-kAaoA6bVP02t7iZiZ_R0rJAiQk2tZczBvMVRldm4fDD4f0PdWMf0OfyBpwvjg/s4029/1%20Fabriksgatan%20Flygbild%20d2-837-51.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4029" data-original-width="3401" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwbj6-5OFh1p0BBjeuiivdir7ZxLaHKnNsLbDKNZ6xJDppPQ3IexcaTsel6onH227xawi1Ut-iJ1G-coJ79sVCeRCEK8ErEl5mn_gdR8FAOS6FEjju4BameAJ4n1Le-kAaoA6bVP02t7iZiZ_R0rJAiQk2tZczBvMVRldm4fDD4f0PdWMf0OfyBpwvjg/w540-h640/1%20Fabriksgatan%20Flygbild%20d2-837-51.jpg" width="540" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Sommaren 1951 tog Ljungbyholmsfödde flygfotografen Oscar Bladh (1895–1973) många bilder över Kalmar stad. Här finns Fabriksgatans hela sträckning med, alltifrån Linnégatan längst ned i bild, rakt upp till Norra vägen, där tapetfabriken återfinns till vänster och kakelfabriken till höger, just före korsningen. <br /><i>Foto: Oscar Bladh/Nordiska museet (bilden är beskuren)</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><b><br /></b></span><p></p><p><span style="font-size: large;"><b>Vad förenar kakelugnar, tapeter, glass och julgransbelysningar? <br />Tja, just ingenting – förutom att de utgör exempel på sådant som under många år tillverkades vid Fabriksgatan i Kalmar.</b></span></p><p><span style="font-size: large;">I dag kan man verkligen inte påstå att Fabriksgatan lever upp till vad den heter. Någon industri har inte funnits här på länge. Men i slutet av 1800-talet då gatan kom till och långt fram i tiden, var dess namn i högsta grad träffande.</span></p><p><span style="font-size: large;">I dag mynnar Fabriksgatans ena ände i Norra vägen och den andra i Linnégatan. Men tanken var att den skulle sträckt sig så långt västerut som till Lorensbergsgatan. Den kortades i stället av så att husnumreringen på gatans södra sida börjar med nummer 14 och längs den norra med nummer 17.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3Y_eYbHCBaSiJTylzhjsQg0iWqKOh2ZRPg6x2ePVb1KGYbi-Wl96n_1oMYxyiSUDJSSjIm0nQlTMLjMbQSzrXN3-sZtGSTzTTzmAgq4kd927N6S73_XXmqhtOLADz6BThp8ZsfKFENk7pwfFOpZBT3XddR4JA7IU_3V5-FC7s_HpPHFmkWERV_BWsSA/s2757/2%20Kakelfabriken%20Sjo%CC%88strand%20%E2%80%93%20Gamla%20Kalmarbilder%203_0049.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1809" data-original-width="2757" height="420" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3Y_eYbHCBaSiJTylzhjsQg0iWqKOh2ZRPg6x2ePVb1KGYbi-Wl96n_1oMYxyiSUDJSSjIm0nQlTMLjMbQSzrXN3-sZtGSTzTTzmAgq4kd927N6S73_XXmqhtOLADz6BThp8ZsfKFENk7pwfFOpZBT3XddR4JA7IU_3V5-FC7s_HpPHFmkWERV_BWsSA/w640-h420/2%20Kakelfabriken%20Sjo%CC%88strand%20%E2%80%93%20Gamla%20Kalmarbilder%203_0049.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Fabriksgatan som John Sjöstrand mindes den från 1890-talet, innan Sandbäcks Kakelfabrik hade brunnit och Fabriksgatan ännu var snudd på ofarbar: ”Sandbäcks gröna kärra med sin röda häst var väl den trägnaste trafikanten”. Ekipaget syns till höger i bild. <br /><i>Teckning: John Sjöstrand i Gamla Kalmarbilder, del 3 (1937)</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Man gav sig inte gärna in på Fabriksgatan på 1800-talet, den ”var en jämmerligt gropig led som inte i onödan trafikerades”, konstaterade konstnären och Kalmarkrönikören John Sjöstrand. Han var född 1875 och började som 18-åring arbeta på Kalmar Nya Tapetfabrik, vars anläggning låg på gatans nordsida. Ungefär tio år senare fick han jobb på Sandbäcks Kakelfabrik på andra sidan gatan. Där blev han kakelmålare och kom så småningom att i praktiken fungera som företagets chefsdesigner.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivHb3V-ezNdI6e6oZu77wo41bCyEdgXuZBYow3pUgJNwRCxySWCCUkCIZqQeGC8EhhVDJ_aIfE6irvhrYfsFSsFb0Ct_aS5y0SInlc6P70KWNMyUgsS8KogNaksJ3XLXYnzQOkhgZSsTN9CxHjL9TVkVN0ugZDp3ZQYNOATsXOxGYHlmIBn6VCqp1DHg/s540/3%20Kakelfabriken%20A%20Th%20Sandba%CC%88ck%20-%20Sma%CC%8Alands%20Na%CC%88ringsliv.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><img border="0" data-original-height="540" data-original-width="376" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivHb3V-ezNdI6e6oZu77wo41bCyEdgXuZBYow3pUgJNwRCxySWCCUkCIZqQeGC8EhhVDJ_aIfE6irvhrYfsFSsFb0Ct_aS5y0SInlc6P70KWNMyUgsS8KogNaksJ3XLXYnzQOkhgZSsTN9CxHjL9TVkVN0ugZDp3ZQYNOATsXOxGYHlmIBn6VCqp1DHg/w446-h640/3%20Kakelfabriken%20A%20Th%20Sandba%CC%88ck%20-%20Sma%CC%8Alands%20Na%CC%88ringsliv.jpg" width="446" /></span></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den despotiske kakelfabrikören Adolf Theodor Sandbäck (1844–1916).<br /><i>Bild ur Smålands näringsliv i ord och bild, del 3 (1918)</i></span></td></tr></tbody></table><p><br /><span style="font-size: large;">Kakelfabriken hade startats 1878 av Adolf Theodor Sandbäck från Mönsterås. Den lilla fabriken växte efterhand och byggdes ut på 1890-talet. Efter en stor eldsvåda 1902 återuppbyggdes och utökades lokalerna ännu mer. Runt 1910 tillverkade Sandbäcks Kakelfabrik årligen runt 4.000 kakelugnar och hade som mest ett hundratal anställda. Tidvis var Sandbäcks landets allra största kakelfabrik – en av dess svåraste konkurrenter var för övrigt den ungefär lika stora Kalmar Kakelugnsfabrik på Södra Långgatan.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKfwrt0DSBE-Phs6eNl6ZbtoLEJisRlxnqXMMTU-pLV9HPwopQBEG6tqmEBpYD8ldR7ctvNw70SOw-Nu2jbkUFmjYe-2fvXG6dxppTwI9Pgd6rYTvceT7S9xILyjZ2XCAIziYTX8S6XxfG3Z3eHXR65xvKCwo_MddMD1hSflf6pMmlNeGTe2MWEiTSBg/s1310/4%20Kakelfabriken%20GA089%20EB%201918.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1310" height="488" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKfwrt0DSBE-Phs6eNl6ZbtoLEJisRlxnqXMMTU-pLV9HPwopQBEG6tqmEBpYD8ldR7ctvNw70SOw-Nu2jbkUFmjYe-2fvXG6dxppTwI9Pgd6rYTvceT7S9xILyjZ2XCAIziYTX8S6XxfG3Z3eHXR65xvKCwo_MddMD1hSflf6pMmlNeGTe2MWEiTSBg/w640-h488/4%20Kakelfabriken%20GA089%20EB%201918.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Sandbäcks Kakelfabrik vid Fabriksgatan som den såg ut 1918. <br /><i><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">A Th Sandbäck, som han brukade skriva sig, var en notorisk fackföreningshatare och uppträdde så hätskt under förhandlingar att följden blev ideliga strejker och blockader. Alltför engagerade fackföreningsmedlemmar fick sparken och i den lilla staden Kalmar blev det ofta svårt för dem att hitta nya jobb; arbetsgivarna höll ihop och till exempel konsul Jeansson på Ångkvarnen var precis lika fientligt inställd till fackföreningarna som Sandbäck. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPNjhvRA9lVKdeV1UqnZ7W4Q96I_3GUVPgd6Vn5nXzFN7ok404E_FObXUT1yTzZLUFWVKTXTS66S_aQt_bPfYdUF8CmQR43h5NHLOg-yhOpv_YfxU-H6FS3vuQGHwuVPg8aGaf2gF4MNPY5HBG1Zxn6scYV8vAI2GS31_9lCIT0cES0RGvze8oJvmChA/s1398/5%20Kakelfabriken%20GB043%20EB%201918.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1398" height="458" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPNjhvRA9lVKdeV1UqnZ7W4Q96I_3GUVPgd6Vn5nXzFN7ok404E_FObXUT1yTzZLUFWVKTXTS66S_aQt_bPfYdUF8CmQR43h5NHLOg-yhOpv_YfxU-H6FS3vuQGHwuVPg8aGaf2gF4MNPY5HBG1Zxn6scYV8vAI2GS31_9lCIT0cES0RGvze8oJvmChA/w640-h458/5%20Kakelfabriken%20GB043%20EB%201918.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Interiör från kakelfabriken. Bilden är från 1918. <br /><i><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Ibland fick arbetarna nog och emigrerade. I facktidningen <i>Kakelugnsmakeriarbetaren</i> finns 1910 en notis med rubriken ”Den röda strömmen”. Där meddelas att fyra kakelarbetare från Kalmar avrest till Amerika. Två av dem, H E Haraldsson och P Erik Gustafsson, sägs ha varit direkta offer för fabrikör Sandbäcks hämndlystnad. ”Någon undrade om han var medlem av en förening för emigration eftersom han sänt halva sin personal i landsflykt”, skriver ungsocialisten och blivande redaktören för tidningen <i>Brand</i> Carl Johan Björklund i sina memoarer.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQoZ3ZXYTFmz1-hHgpxHywtDSM_GR_lk23i18jaf2iHCs_qlFK1g3nlo_DmwNfSt3iW82WWS9WbZZ47eCiVs3lRMMLt055l9XEDRbdcKd8jUHykmudalRtRzaZq-MoI-pnP0wLjrTItd_ZZA1-UAW_uE2tHmyj2AagCOFDy7UUJ7ceC-mo3gppNSkqTQ/s3363/7%20Kakelfabriken%20Bjo%CC%88rklund_1969.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3363" data-original-width="2157" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQoZ3ZXYTFmz1-hHgpxHywtDSM_GR_lk23i18jaf2iHCs_qlFK1g3nlo_DmwNfSt3iW82WWS9WbZZ47eCiVs3lRMMLt055l9XEDRbdcKd8jUHykmudalRtRzaZq-MoI-pnP0wLjrTItd_ZZA1-UAW_uE2tHmyj2AagCOFDy7UUJ7ceC-mo3gppNSkqTQ/w410-h640/7%20Kakelfabriken%20Bjo%CC%88rklund_1969.jpg" width="410" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Carl Johan Björklund (1884–1971) arbetade på Sandbäcks Kakelfabrik några år i början av 1900-talet. Han var ungsocialist, blev syndikalist och 1918 redaktör för den anarkistiska tidningen <i>Brand.</i> Han skrev böcker i alla möjliga ämnen: filosofi och politik förstås, men även om film och koloniträdgårdar. Memoarerna <i>Anarkist och agitator</i> gav han ut 1969.</span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Björklund hade börjat som kakelarbetare i hemstaden Uppsala och följt med sin verkmästare där – en brorson till Sandbäck i Kalmar – när denne blev chef för kakelfabriken i Oskarshamn. Efter några år fortsatte Björklund till Kalmar, där han kom att sitta i fackföreningens styrelse. Han blev då varse att det ”var emellertid inte endast arbetarnas representanter som Sandbäck vid förhandlingar uppträdde utmanande emot. Han var lika hånfull mot arbetsgivarnas representanter. När det skrevs avtal brukade han säga: ’Skriv vad ni vill, jag bestämmer i alla fall hur det ska vara på min fabrik’.”</span></p><p><span style="font-size: large;">Tydligen minst lika mycket för att slippa ha med krävande anställda att göra, som för att rationalisera produktionen, började Sandbäcks som första svenska kakelfabrik producera maskintillverkat kakel 1907.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHlumZaABmApespHY1xNtw_j8DBtpqRPGiHYc5K9DtDefinfllTC8Fj6iv_Uxsb49NSSI6ncpSW3WBLJdcYMGDHOEDUQ8mo9HmWka2zdIcOTM6Dx5ZH1WfbhiqvLmxXG4iefuhGjy5qPnmTCG4KeqDSDNZis4KwG9LMogMrfQwSJBujC2gaQ0HYl2iLw/s2478/6%20Kakelfabriken%20Sjo%CC%88strand-s56.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2478" data-original-width="1455" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHlumZaABmApespHY1xNtw_j8DBtpqRPGiHYc5K9DtDefinfllTC8Fj6iv_Uxsb49NSSI6ncpSW3WBLJdcYMGDHOEDUQ8mo9HmWka2zdIcOTM6Dx5ZH1WfbhiqvLmxXG4iefuhGjy5qPnmTCG4KeqDSDNZis4KwG9LMogMrfQwSJBujC2gaQ0HYl2iLw/w376-h640/6%20Kakelfabriken%20Sjo%CC%88strand-s56.jpg" width="376" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Sandbäcks saluförde mängder av olika kakelugnsmodeller, bland annat den här kopian av en 1700-talsugn på Nordiska museet av John Sjöstrand. <br /><i>Bild ur Sancte Christophers Gilles CHroenica XLVII (2013) </i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Sandbäck slapp i alla fall tampas mer med Björklund efter den tumultartade begravningen i Kalmar 1909 av ungsocialisten och vapenvägraren Rickard Almskoug. Denne hade dött i fängelset och Björklund jagades av polisen sedan han i sitt begravningstal sagt att samhället mördat Almskoug. Björklund gav sig i väg utomlands han också, dock inte till USA utan han höll mest till i Österrike och Norge. Först 1917 blev han gripen, mitt under ett anförande han höll i Borås. Straffet på fyra månader fick Björklund sitta av på fängelset i Kalmar.</span></p><p><span style="font-size: large;">Då var Adolf Theodor Sandbäck borta sedan något år. Björklund skriver: ”Sandbäck brukade vid varje tillfälle högt skrika ut att han förlorade på sin verksamhet, Men när han dog [...] efterlämnade han en halv miljon kronor [motsvarar knappt 20 miljoner kronor i 2021 års penningvärde] plus annan egendom. I sitt testamente donerade han femtusen kronor att fördelas bland arbetarna. Utan arbetarna hade han aldrig kunnat skapa sin stora förmögenhet.”</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCazfeYOKsLwPwM-Eb9NCuJRFDUgH5Pa_r8BCPrGTRT361hmrDGEoWx9w_aPjitmq1hTHSugIb1Xa8TRktW6yvi_cpU-TPq3we2mV5GAqRBiWA5JGU7W9uYxMJihy3wN5OcYAlPtSve7QTeXchUa7W_pHdLt06rKEn3lAfqOkprr4rM9plHKF4j8pCUA/s1184/8%20Kakelfabriken%20gsf1-047.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="959" data-original-width="1184" height="518" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCazfeYOKsLwPwM-Eb9NCuJRFDUgH5Pa_r8BCPrGTRT361hmrDGEoWx9w_aPjitmq1hTHSugIb1Xa8TRktW6yvi_cpU-TPq3we2mV5GAqRBiWA5JGU7W9uYxMJihy3wN5OcYAlPtSve7QTeXchUa7W_pHdLt06rKEn3lAfqOkprr4rM9plHKF4j8pCUA/w640-h518/8%20Kakelfabriken%20gsf1-047.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Vid Kalmar FF:s årsfest i januari 1949 blev gamle Sandbäckschefen Eric C:son Brütte (1889–1964), i mitten, diplomerad hedersledamot i KFF tillsammans med Nils Melin (1904–1960), till vänster, och Einar Delborn (1892–1981). <br /><i>Foto ur Gunnar Svenssons samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Verksamheten vid fabriken fortsatte med sonen Gustaf A Sandbäck i ledningen, tillsammans med Eric C:son Brütte, även känd som målvakt i det IFK Kalmarlag som vann det allra första Smålandsmästerskapet i fotboll 1908. Brütte var också den som 1943 föreslog att idrottsplatsen i Kalmar skulle döpas om till Fredriksskans och blev några år senare utsedd till en av Kalmar FF:s första hedersmedlemmar.</span></p><p><span style="font-size: large;">Redan vid Sandbäck den äldres frånfälle var kakelbranschen på klar nedgång. Modernare uppvärmningssystem ersatte kakelugnarna och även om företaget försökte bredda sortimentet – man tillverkade bland annat cirka 200.000 ”vanliga trädgårdskrukor” varje år och började med fajanstillverkning under namnet Kalmarfajans – så gick det inte att hålla liv i verksamheten längre än till årsskiftet 1931–32. Konkurrenten Kalmar Kakelugnsfabrik – ”Kaklis” i folkmun – hade gett upp redan 1918.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguFn01nJRcGu1eAxhMzm40pO43ke3Sarrmh_AxHz0w9zVPem9aDdEe2hSSKey5LCF8gXkDpavai7OK92hfpq5y-AJc7yTY7gZhsw2E8TnP9kjiMBR2B_yUv7_6NrRvzOlwQdb4cd2vZrkBR393h5yVQfYZ8C-4VkG0vbU0aTIQTSq805sqc545vy1R0A/s1943/Tapetfabriken%20GA091.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="805" data-original-width="1943" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguFn01nJRcGu1eAxhMzm40pO43ke3Sarrmh_AxHz0w9zVPem9aDdEe2hSSKey5LCF8gXkDpavai7OK92hfpq5y-AJc7yTY7gZhsw2E8TnP9kjiMBR2B_yUv7_6NrRvzOlwQdb4cd2vZrkBR393h5yVQfYZ8C-4VkG0vbU0aTIQTSq805sqc545vy1R0A/w640-h266/Tapetfabriken%20GA091.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Kalmar Nya Tapetfabrik 1925. Reklambild med ett foto av Walter Blomberg som förlaga.<br /><i><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Bild ur Kalmar kommuns bildarkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Däremot gick det bra för det andra företaget som bidragit till att ge Fabriksgatan dess namn, Kalmar Nya Tapetfabrik AB. Så bra att dess ledning på 30-talet började planera för att bygga nytt, större och modernare.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoQ-H0nxPdESjjtrOdajqmNf0lQiN1Rtd-4GEL2_mqCJ9NcMtUjMFyHY-X1J7IYq6I7rLQcHL7GhatZ2Zu9Oxo0vnVNddpFtOI31s6zIjfNNcV2WmbjR0z7jk8KzoSBXSV1Nue575JLgYyL0gCoA47Wrbvht033ix4AMAHr-_DpImctmkQrrpA55bbfw/s3205/9%20Tapetfabriken%20KLM_C117.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2362" data-original-width="3205" height="472" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoQ-H0nxPdESjjtrOdajqmNf0lQiN1Rtd-4GEL2_mqCJ9NcMtUjMFyHY-X1J7IYq6I7rLQcHL7GhatZ2Zu9Oxo0vnVNddpFtOI31s6zIjfNNcV2WmbjR0z7jk8KzoSBXSV1Nue575JLgYyL0gCoA47Wrbvht033ix4AMAHr-_DpImctmkQrrpA55bbfw/w640-h472/9%20Tapetfabriken%20KLM_C117.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Trycksalen i Kalmar Nya Tapetfabrik som den såg ut 1902. Här tillverkades miljontals tapetrullar och av bilden framgår att både kvinnor och barn ingick i arbetsstyrkan, som då ska ha omfattat cirka 40 personer. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Fabriken hade sitt ursprung i 1860-talets Gränna, där det tillverkades tapeter under helt hantverksmässiga former. I slutet av 1870-talet blev manufakturhandlare J P Johanzon från Tranås delägare och 1882 flyttades tillverkningen till Kalmar där firman fick heta J P Johanzon & C:o Kalmar Tapetfabrik.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXk5XXFvGXARE3svzv96iSqMBCHPFEzkOW3x0-nEK0vbWP0SzpGdA-FUd7ylq3IAom8TyGO5fpeUU41hB38oIi3KxOTeiiDD_Atk9hEu7JX2rU2s68sSWn8YU6xY1CPTnkykACK14Er9kQgM9EU8USCYDcHiVL69OCie9yyb1r_oRYW1rPh5-t5a1ZbA/s521/10%20Tapetfabriken%20Hofverberg.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="521" data-original-width="371" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXk5XXFvGXARE3svzv96iSqMBCHPFEzkOW3x0-nEK0vbWP0SzpGdA-FUd7ylq3IAom8TyGO5fpeUU41hB38oIi3KxOTeiiDD_Atk9hEu7JX2rU2s68sSWn8YU6xY1CPTnkykACK14Er9kQgM9EU8USCYDcHiVL69OCie9yyb1r_oRYW1rPh5-t5a1ZbA/w456-h640/10%20Tapetfabriken%20Hofverberg.jpg" width="456" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Christian Hofverberg (1860–1916) var född i Gävle och kom till Kalmar 1882. Han var mycket aktiv frimurare och utnämndes till norsk vicekonsul 1908. <br /><i>Bild ur Smålands näringsliv i ord och bild, del 3 (1918)</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">När grundaren avlidit kom nya delägare in, bland dem Christian Hofverberg, som blev verkställande direktör och den drivande kraften bakom fabrikens utvidgning och modernisering. Företaget bytte namn till Kalmar Nya Tapetfabrik.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidJj_tflgl3OOv-t7z150uZogDcE_0VyVPdmnvbJ0iHO7lJXuE7psMseRPcLpznY4e2NVIaOqw55Op9jWpGn8wvQsE4Ae1DqXltKakjUSr7B7gd1Afn2SXYvTKv0O9B0ux9V_I2gMeNbHOtGb7DYOxU5q7E7a-MKndMshqkKbBaNJLQT8Y5H0N05ri5Q/s3296/12%20Tapetfabriken%20KLM_C94.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2362" data-original-width="3296" height="458" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidJj_tflgl3OOv-t7z150uZogDcE_0VyVPdmnvbJ0iHO7lJXuE7psMseRPcLpznY4e2NVIaOqw55Op9jWpGn8wvQsE4Ae1DqXltKakjUSr7B7gd1Afn2SXYvTKv0O9B0ux9V_I2gMeNbHOtGb7DYOxU5q7E7a-MKndMshqkKbBaNJLQT8Y5H0N05ri5Q/w640-h458/12%20Tapetfabriken%20KLM_C94.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Så här såg det ut i tapetfabrikens färgblandningssal 1901. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Tapetfabriken växte sig större och blev näst störst av alla tapetfabriker i Sverige. Vid förra sekelskiftet tillverkade ett 40-tal anställda uppemot 1,5 miljoner tapetrullar om året. En del av dem såldes i den egna butiken som låg i samma fastighet som fabriken.</span></p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgS866HibljjQ7AgX9kGOmeVAFviZLfJRx7zEIMkmJlLWUAnIsyKFscbwaettu9fqDcuk9ntBp_Bc3BfjANQ-OV5yuwGs7AKfldNkaW_Nkpe9MLIz_0USqagPj9n0cOIA5JKHAuKKHbdUxkt3c3sHrMjJXUARgoLz7o3mKPDCjtEvgTkgBfezhfvBdz_A/s3227/13%20Tapetfabriken%20KLM_C115.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2362" data-original-width="3227" height="468" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgS866HibljjQ7AgX9kGOmeVAFviZLfJRx7zEIMkmJlLWUAnIsyKFscbwaettu9fqDcuk9ntBp_Bc3BfjANQ-OV5yuwGs7AKfldNkaW_Nkpe9MLIz_0USqagPj9n0cOIA5JKHAuKKHbdUxkt3c3sHrMjJXUARgoLz7o3mKPDCjtEvgTkgBfezhfvBdz_A/w640-h468/13%20Tapetfabriken%20KLM_C115.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Interiör från tapetfabrikens butik som låg i direkt anslutning till fabriken. Bilden togs 1905. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><p></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgBZiS_xZ_Q5i4ge-jj6vTwwvXwD8payg94olJ93nrV67W6Lzz5AMJWSFGmLZL9JIIwCIRooXLVRNW-2YAZAkpmgIFvKgoVnl_hOsvrVot3hUUVTJGM3ybHoPXdh0_n345xefuxEnNdgWJwH1mScYfeMcPF3TImBHNg615wYcmnLKL4_X1fmHRSV7qRg/s1061/11%20Tapetfabriken%20annons18910523%20Kalmar.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1061" data-original-width="546" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgBZiS_xZ_Q5i4ge-jj6vTwwvXwD8payg94olJ93nrV67W6Lzz5AMJWSFGmLZL9JIIwCIRooXLVRNW-2YAZAkpmgIFvKgoVnl_hOsvrVot3hUUVTJGM3ybHoPXdh0_n345xefuxEnNdgWJwH1mScYfeMcPF3TImBHNg615wYcmnLKL4_X1fmHRSV7qRg/w330-h640/11%20Tapetfabriken%20annons18910523%20Kalmar.jpg" width="330" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Tapetfabrikens butik sålde inte bara tapeter. <br /><i>Annons i tidningen Kalmar den 23 maj 1891</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Sent på måndagskvällen den 11 november 1912 började det brinna i fabrikens övervåning. Direktör Hofverbergs villa som låg alldeles intill var också hotad, men brandkåren lyckades med sin ångspruta förhindra att elden spred sig. Hela västra delen av fabriken blev svårt skadad, men tack vare en rejäl brandmur med stängda dörrar klarade sig resten av byggnaderna. Man kom fram till branden måste ha berott på någon form av självantändning.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIKc2lNfgrk9ny5LI11zXVItLmURHCOtQFhWZ_Px9_iEj8rV3TF8DY4IFmPryNxvSMNIN43Z8PpBttARZGEELBfSm7-IKY_wZshJbsG_3Q6s6_y7EhgIV_0V9L7v1l5FG1FlxAEDKLwf5CDxl0YIMJdKt3Q_qOyujbyU6h_eAStIpGhWCGuYlmYN2P_w/s3397/14%20Tapetfabriken%20KLM_Brand%2019121111%20Herman%20Sandberg4.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2362" data-original-width="3397" height="446" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIKc2lNfgrk9ny5LI11zXVItLmURHCOtQFhWZ_Px9_iEj8rV3TF8DY4IFmPryNxvSMNIN43Z8PpBttARZGEELBfSm7-IKY_wZshJbsG_3Q6s6_y7EhgIV_0V9L7v1l5FG1FlxAEDKLwf5CDxl0YIMJdKt3Q_qOyujbyU6h_eAStIpGhWCGuYlmYN2P_w/w640-h446/14%20Tapetfabriken%20KLM_Brand%2019121111%20Herman%20Sandberg4.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Dagen efter branden i november 1912. En stor del av fabriken var utbränd, men direktör Hofverbergs villa, till vänster på bilden, hade klarat sig. Fastigheten var försäkrad till fulla värdet i Städernas Allmänna Brandstodsbolag, liksom lager och inventarier i Magdeburger Feuerversicherungs-Gesellschaft och snart var produktionen i gång igen. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b><br /></span></td></tr></tbody></table><p><span style="font-size: large;"><br />Fastigheten var ordentligt försäkrad och den förstörda delen av fabriken byggdes snabbt upp igen. Verksamheten fortsatte att växa och företaget bättrade på sitt renommé ytterligare under Hofverbergs efterträdare Isak af Ekenstam, när fabriken uppnådde värdighet av kunglig hovleverantör.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi50q5Gi5ze05eiPStCoKhIXVhOCt1fwMqRFFUT3m_3woYPwM_3ApbST4moJOtniecj6RHVLqKTSTMDpoWztSBtV0sAw3ku4TZz8-egJ9mbF6loGS3HM_Xm-mBiLjUjddxNGi56sIVDyRgXBN_b8iXSvwAHAHNVTuAvtFqm1O_Oy6y8ycSnN0P9TVT7fA/s1335/15%20Tapetfabriken%20gc654%20EB%201914.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1335" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi50q5Gi5ze05eiPStCoKhIXVhOCt1fwMqRFFUT3m_3woYPwM_3ApbST4moJOtniecj6RHVLqKTSTMDpoWztSBtV0sAw3ku4TZz8-egJ9mbF6loGS3HM_Xm-mBiLjUjddxNGi56sIVDyRgXBN_b8iXSvwAHAHNVTuAvtFqm1O_Oy6y8ycSnN0P9TVT7fA/w640-h480/15%20Tapetfabriken%20gc654%20EB%201914.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Tapetfabrikens hela arbetsstyrka, fotograferad framför direktörens villa 1914. <br /><i><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQhWE7QtumboQSXGMr0wsUzMujgrQBCaP3JByyNi36gMYBzFIqNFx07kRtoN_WkPeiN594bmkeEDUdVFOrDinL4e1aTh4bj9BYZZqhH1ni9ICGVmL__Sk_eCAEt9YrwmCnmGYNGCasSnfQ0QiaMvxE_ajZYOv43tXXtEJ188IcvdvNrcrKALIuzeT3LA/s3455/16%20Tapetfabriken%20KLM_4-222%20EB%201920.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2362" data-original-width="3455" height="438" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQhWE7QtumboQSXGMr0wsUzMujgrQBCaP3JByyNi36gMYBzFIqNFx07kRtoN_WkPeiN594bmkeEDUdVFOrDinL4e1aTh4bj9BYZZqhH1ni9ICGVmL__Sk_eCAEt9YrwmCnmGYNGCasSnfQ0QiaMvxE_ajZYOv43tXXtEJ188IcvdvNrcrKALIuzeT3LA/w640-h438/16%20Tapetfabriken%20KLM_4-222%20EB%201920.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Till vänster den nyuppförda delen av tapetfabriken efter branden 1912. En bit till höger hänger skylten ovanför ingången till fabrikens butik och allra längst till höger finns Matilda Solbergs bröd- och mjölkaffär. Bilden togs 1920. <br /><i><b><a href="https://kalmar-mediagallery.imagevault.se/" target="_blank">Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Efter Ekenstam övertog Ernst Lindh vd-posten 1921. Han kom att prägla företaget i flera framgångsrika decennier. Han var tysk konsul och spansk vicekonsul och ska enligt uppgift inte ha varit överdrivet populär bland arbetarna. Det sägs att när förstamajtåget på sin väg till Folkets Park passerade tapetfabriken, som då flyttat till Södra vägen, sänkte man fanorna som protest.</span></p><p><span style="font-size: large;">Där hade 1939 byggts en stor och toppmodern fabrik som byggdes ut ännu mer 1960. Som mest var ett 70-tal personer anställda och en hel del av produktionen gick på export. 1970 köptes fabriken upp av AB Tapetinvest. Tillverkningen upphörde 1971 och redan året därpå startades dansrestaurangen Sandra i en del av den före detta fabriken.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCGqpcx5Sf76H_8Rl2_tEWdsLkucbKupE38twz1YXvW_nPGySO1VGL2mE0DzqOH_NvzPXa_-C4egvgJ5Qe5VCD7g8IsPBXwATXnepbZuz_KeFmz8sqjBYEYqhbGw3eh2f7hJQw30ni4oS6WvYZImjpqjIc33Wid0bpKnlHJ28jkh4ZnP26DC-M9KnfuQ/s2362/17%20Lumalampan%20KLM_O43828-1K%201952.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1649" data-original-width="2362" height="446" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCGqpcx5Sf76H_8Rl2_tEWdsLkucbKupE38twz1YXvW_nPGySO1VGL2mE0DzqOH_NvzPXa_-C4egvgJ5Qe5VCD7g8IsPBXwATXnepbZuz_KeFmz8sqjBYEYqhbGw3eh2f7hJQw30ni4oS6WvYZImjpqjIc33Wid0bpKnlHJ28jkh4ZnP26DC-M9KnfuQ/w640-h446/17%20Lumalampan%20KLM_O43828-1K%201952.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Året är 1952 och personalen på Lumalampan i tapetfabrikens gamla lokaler håller på att paketera några av de 70.000 julgransbelysningar man tillverkade varje år. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Samtidigt pågick flyttningsförberedelser i de lokaler som tapetfabriken långt tidigare övergivit på Fabriksgatan. Där hade kooperativt ägda Lumalampan AB 1946 startat tillverkning av julgransbelysningar. Sortimentet utökades raskt med annan ljusdekor av olika slag och snart började man också tillverka glödlampor.</span></p><p><span style="font-size: large;">1961 producerade Kalmarfabriken mer än tre miljoner lampor, 70.000 julgransbelysningar samt diverse komponenter till TV-apparater. Samtidigt började man framställa extremt fin volframtråd för elektronisk apparatur. Den tillverkningen har sedan dess bara blivit alltmer specialiserad och högteknologisk medan lamptillverkningen i Kalmar upphörde redan runt 1970. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq94VRClMJSjqrLZ4xDDoLtj_NFeg8dCqcCFdEaNM4Wm8wLy-0bfJiwUvXod7VUUGyaITkvYOscscJCpYcodpDnA5QYHqWnI9lTB5o9SuU3olYw93vPHn6eyYrAlHmDm6RVGntUzRPDRUP0igwW1kWyuGHUCIAKXFf94iFKILz1LEYxmt_2ZmbGIH9Cg/s2362/18%20Lumalampan%20KLM_E3798%20Kerstin%20Pettersson%201973.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1577" data-original-width="2362" height="428" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq94VRClMJSjqrLZ4xDDoLtj_NFeg8dCqcCFdEaNM4Wm8wLy-0bfJiwUvXod7VUUGyaITkvYOscscJCpYcodpDnA5QYHqWnI9lTB5o9SuU3olYw93vPHn6eyYrAlHmDm6RVGntUzRPDRUP0igwW1kWyuGHUCIAKXFf94iFKILz1LEYxmt_2ZmbGIH9Cg/w640-h428/18%20Lumalampan%20KLM_E3798%20Kerstin%20Pettersson%201973.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Den gamla fabriken står tom sedan Lumalampan blivit Luma Metall och flyttat till Amerikavägen i Berga industriområde. Bilden togs 1973 och fabriken revs inte så långt senare. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Kerstin Pettersson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Inte långt därefter flyttade företaget till Berga industriområde. Det heter sedan länge Luma Metall och såldes av Kooperativa förbundet för drygt 30 år sedan till investmentbolaget Atle. Tapetfabriken revs på 70-talet och ersattes av stora kontorsfastigheter. Men på andra sidan gatan stod den gamla kakelfabrikens byggnader kvar ända in på 90-talet. Många olika företag höll till där under åren, bland annat Kalmar Byggvaror, Rörcentralen och Äggcentralen. Grattes hade en textilfabrik där på 40-talet.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizT_tfx59PkYOFOxqzFry6hxz7MTA11u0aFq5RQ2Ge-r6tTpWNl2z_wpMamocr3nnQT2WuRiZDQQ2Co7tCpggmpdw2HAiWvLEWRbn0PBjII7XCyOqsAhfghma-D_Wa1R8I4fvNys7kQbETTd3IsSJ5oG6HgjEtU9nstronpZYYFAtDROrqmJOCZQlctQ/s3596/19%20Rune%20Tennesmed%20O%CC%88S851115.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2627" data-original-width="3596" height="468" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizT_tfx59PkYOFOxqzFry6hxz7MTA11u0aFq5RQ2Ge-r6tTpWNl2z_wpMamocr3nnQT2WuRiZDQQ2Co7tCpggmpdw2HAiWvLEWRbn0PBjII7XCyOqsAhfghma-D_Wa1R8I4fvNys7kQbETTd3IsSJ5oG6HgjEtU9nstronpZYYFAtDROrqmJOCZQlctQ/w640-h468/19%20Rune%20Tennesmed%20O%CC%88S851115.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Rune Tennesmed (1929–2011) hette från början Carlsson och var målare från Algutsboda. Som extraknäck började han tillverka småsaker i tenn, vilka uppmärksammades av Hemslöjdens chef Gerda Brütte (1886–1984) – maka till förre kakelfabrikschefen Eric Brütte – som gjorde en stor beställning. Denna uppmuntran fick Rune att både byta efternamn och bli konsthantverkare på heltid. Sin verkstad hade han länge i den före detta kakelfabriken. 1972 fick Rune Tennesmed Kalmar kommuns kulturpris. Bilden är från 1985. <br /><i>Foto: Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">I mer än 20 år hade också konsthantverkaren Rune Tennesmed sin verkstad i kakelfabrikens före detta lokaler. Per Jarlbo återger i sin oumbärliga bok <i>Kalmars gatunamn</i> hur Tennesmed berättat för honom att den slagg som bildades vid tillverkningen bars upp på vinden. När Tennesmed 1980 flyttade därifrån till en före detta bilaffär vid Erik Dahlbergs väg uppskattade han slaggansamlingens totala vikt till sju ton. Har var ytterst tacksam för att golvet inte brakat ihop under tyngden.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5yI08yYbq9aZOHDqcZCoKtqtSbeiqZABH19JS23KowcX7KjseShOoIiResarliRm--qQZOTWsFXhxJq6AdIrraWQCX3aWo1En2TwY9suht8lioEa1XTsVWw7mm9z1Eo-Rs2C1P_HmPrThki9HNyYuXrbD17RBqSI7FnpKDcJl_t_puYFKvz128k-Xww/s3608/20%20Fabriksgatan%20O%CC%88S870527.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2666" data-original-width="3608" height="472" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5yI08yYbq9aZOHDqcZCoKtqtSbeiqZABH19JS23KowcX7KjseShOoIiResarliRm--qQZOTWsFXhxJq6AdIrraWQCX3aWo1En2TwY9suht8lioEa1XTsVWw7mm9z1Eo-Rs2C1P_HmPrThki9HNyYuXrbD17RBqSI7FnpKDcJl_t_puYFKvz128k-Xww/w640-h472/20%20Fabriksgatan%20O%CC%88S870527.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Severin Nilssons Möbler fanns kvar i gamla kakelfabriken ända till 1990 innan affären flyttade till Svaneberg. Fotot togs 1987. <br /><i>Foto: Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Annars förknippar jag själv, och säkert många med mig, den gamla kakelfabrikens lokaler med möbler. Severin Nilsson hade 1913 öppnat möbelaffär på Södra Långgatan 17. 1929 flyttades butiken till Sidenhuset, i hörnet Storgatan–Kaggensgatan, uppkallat efter den filial till Sidenhuset i Stockholm som fanns där 1923–1935. Redan 1934 flyttade möbelfirman in i den nedlagda kakelfabriken på Fabriksgatan, men hade kvar butiken i Sidenhuset ända till 1969. SE-banken lät riva den gamla affärslokalen 1972 och byggde sitt nya kontor på tomten, ett hus som i sin yttre form inte är olikt föregångaren på platsen.</span></p><p><span style="font-size: large;">Fram till 1990 höll Severin Nilssons Möbler till på Fabriksgatan, men då flyttade verksamheten ut till Svaneberg där man fortfarande finns kvar, nu under namnen EM Home och Magasin Severin. Byggnaderna på Fabriksgatan revs och ersattes med bostadshus och därmed försvann slutgiltigt de sista tydliga spåren av den industriella verksamhet som mer än 100 år tidigare gett gatan dess namn.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfCjzwLUlsB7dGdu4z_4cUVYU1p7DvxwQhagJivWLwdk3BNKoHBRdbttCZ_1iuhatWnq9lx0OboIZ0qruV4bGnU35lS41_KGETRPfwrfh42Ey3XNnW2MdyPIqCevgo3AmqFOZOBtZlE7WHW-KaMPWgpEd6fN1Zp_hH8uKUF_u04lHBumDQvKKDTj_JaA/s1575/21%20Glassfabriken%20KLM_O31064-1K.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1103" data-original-width="1575" height="448" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfCjzwLUlsB7dGdu4z_4cUVYU1p7DvxwQhagJivWLwdk3BNKoHBRdbttCZ_1iuhatWnq9lx0OboIZ0qruV4bGnU35lS41_KGETRPfwrfh42Ey3XNnW2MdyPIqCevgo3AmqFOZOBtZlE7WHW-KaMPWgpEd6fN1Zp_hH8uKUF_u04lHBumDQvKKDTj_JaA/w640-h448/21%20Glassfabriken%20KLM_O31064-1K.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">På Fabriksgatan 27 tillverkades glass i många år. Så småningom ändrades namnet till Kalmar Glassfabrik, innan företaget bytte både hemort och namn till Hemglass. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwD_oxQI33UBhMmxstxc49FgY_tSWcA3j3-mmRW8aDJ0sJINxo5yficENY2UuSCzEhkFMEtpWPNSqyPG2Zleh6He83JO7cYXcyP2MHRQO40lNvpKBcgBon0Kje8inyafl3eIDIo3vSK8rVAu9Ae8VeO8PkVQrlEHa3NHta_bewj9O4oqqi-Rney0Vesg/s1575/22%20Glassfabriken%20KLM_O31064-2K.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1028" data-original-width="1575" height="418" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwD_oxQI33UBhMmxstxc49FgY_tSWcA3j3-mmRW8aDJ0sJINxo5yficENY2UuSCzEhkFMEtpWPNSqyPG2Zleh6He83JO7cYXcyP2MHRQO40lNvpKBcgBon0Kje8inyafl3eIDIo3vSK8rVAu9Ae8VeO8PkVQrlEHa3NHta_bewj9O4oqqi-Rney0Vesg/w640-h418/22%20Glassfabriken%20KLM_O31064-2K.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här var det glass i stora lass! Maskinen i ispinnefabriken kunde vid spotta ur sig 5.000 glasspinnar i timmen. Under sommarsäsongen arbetade 7–8 personer med tillverkningen. Bilden är från 1948. <br /><i><b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Många andra firmor har också haft Fabriksgatan som adress. Till exempel höll Kalmarlist länge till i den före detta tapetfabriken. Andra företag vid gatan är Kalmar Ispinnefabrik – som blev början till Hemglass – Kalmar Litografiska, Konsumbagarns föregångare Kalmar Allmänna Bageriförening och Hagbloms Måleri. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK4JdVEss4B67HgSFe-usdJVm_XFPaZr4x6CVSQ2ijJMslyUSnUoTOiQ2V2Cry1M3dKpPvf6O1GhrpenBmJFqnOIAQWMJyYxwbaj1n1vyvMBh9K-vuOFysfEsa_0HQZ3XMV_dM7BodW0lyjInIZl3i5jLoX3ztM60xvpPm6keU5VqGQ2Fiaf-RBZfCiw/s1276/23%20Kalmar%20Litografiska%20Annons.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="502" data-original-width="1276" height="252" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK4JdVEss4B67HgSFe-usdJVm_XFPaZr4x6CVSQ2ijJMslyUSnUoTOiQ2V2Cry1M3dKpPvf6O1GhrpenBmJFqnOIAQWMJyYxwbaj1n1vyvMBh9K-vuOFysfEsa_0HQZ3XMV_dM7BodW0lyjInIZl3i5jLoX3ztM60xvpPm6keU5VqGQ2Fiaf-RBZfCiw/w640-h252/23%20Kalmar%20Litografiska%20Annons.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i>Annons ur Kalmar läns kalender 1947–1948.</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Livsmedelsaffärer har det förstås också funnits, till exempel Rossbergs Livs på nummer 17 och mångårige Kalmar FF-ordföranden Oscar Jonssons speceributik i hörnet mot Smålandsgatan i det så kallade Biskopshuset; Henry Tottie (1856– 1913) den siste biskopen i Kalmar stift bodde där på sin tid. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIy0nolyVbnZVg5SLKb6dyGtq9TNyaflRTx9Sc3yXehEQyKqlRlX78q9V3UK82ctj_psKcX1esBzJuoYmvi4rEf7JM2uTon5GiT-hhzSmiHhqmI61ejNLXU2sFrCc2uK9zlx0XIVyHWy_uCneYLiXHaOz3SQubn4GwuYi7_Bh2WDyV4_FYlloMeBX5KA/s1487/24%20Biskopshuset%20Oscar%20Jonsson%20gsf1-311se%20x%20sv.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="897" data-original-width="1487" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIy0nolyVbnZVg5SLKb6dyGtq9TNyaflRTx9Sc3yXehEQyKqlRlX78q9V3UK82ctj_psKcX1esBzJuoYmvi4rEf7JM2uTon5GiT-hhzSmiHhqmI61ejNLXU2sFrCc2uK9zlx0XIVyHWy_uCneYLiXHaOz3SQubn4GwuYi7_Bh2WDyV4_FYlloMeBX5KA/w640-h386/24%20Biskopshuset%20Oscar%20Jonsson%20gsf1-311se%20x%20sv.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Specerihandlaren och Kalmar FF-ordföranden Oscar Jonsson (1891–1970) fotograferad i sin butik i hörnet Fabriksgatan–Smålandsgatan. Bilden fanns med i tidningen <i>Se</i> inför KFF:s allsvenska debutsäsong 1949. <br /><i>Klipp ur Gunnar Svenssons samling</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">”Oscar Jontes” gamla affär rönte för övrigt den tvivelaktiga äran att bli förvandlad till porrklubb. Men det varade inte så länge och nu är den verksamheten lika spårlöst försvunnen som alla andra rörelser av olika slag som så länge gav gatan dess karaktär. </span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDE8wYCPYutUZckso8w29EETWX0byXyiS47uGvEaN8hr8QxZd5f2iWy1xcjSRSP3mCRYPgqsfOUqa8kCeiW-jfIM7rVa4oomK-Gl3sPI83goZ_Sn4AAk8C9B1lNssUqGKu18o3brDdVZWiiKdUzHu3i6x-90nKRqdiaufT_J4hJw72goWihHnVC00ENA/s1938/25%20Biskopshuset%20Funny-3.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1493" data-original-width="1938" height="494" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDE8wYCPYutUZckso8w29EETWX0byXyiS47uGvEaN8hr8QxZd5f2iWy1xcjSRSP3mCRYPgqsfOUqa8kCeiW-jfIM7rVa4oomK-Gl3sPI83goZ_Sn4AAk8C9B1lNssUqGKu18o3brDdVZWiiKdUzHu3i6x-90nKRqdiaufT_J4hJw72goWihHnVC00ENA/w640-h494/25%20Biskopshuset%20Funny-3.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Biskopshuset i hörnet av Smålandsgatan och Fabriksgatan på den tid då porrklubben Funny Hill huserade i den före detta speceriaffären på nedre botten. <br /><i>Foto: Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: x-large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">Det gäller även Frälsningsarmén som på 70-talet byggde nytt snett emot syndanästet i Biskopshuset; den en gång så livaktiga kåren upphörde 2011.</span></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwKbB64qeWVumPYNW0OZuu9T5pWfnlvqx5F5kwP58iDgCYrrzFiD3sMI5CNquAR9DKmFjDkYUlgpzAX321hPyeLPfIJzX-LFIKe4a9HcRsRS14z0HlXBWauGMSlPBteYwVNoZlEyUzl-KvBgYBGSPiMkmGKlixPrispiVAXKtZHoXryjc6nSjwqbK9wg/s3008/26%20Fra%CC%88lsningsarme%CC%81n%20DSC_0293.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="3008" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwKbB64qeWVumPYNW0OZuu9T5pWfnlvqx5F5kwP58iDgCYrrzFiD3sMI5CNquAR9DKmFjDkYUlgpzAX321hPyeLPfIJzX-LFIKe4a9HcRsRS14z0HlXBWauGMSlPBteYwVNoZlEyUzl-KvBgYBGSPiMkmGKlixPrispiVAXKtZHoXryjc6nSjwqbK9wg/w640-h426/26%20Fra%CC%88lsningsarme%CC%81n%20DSC_0293.JPG" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Frälsningsarméns sista livsyttring i Kalmars var den här lappen som satt fastnålad utanför lokalen på Fabriksgatan 24. Inga böner hjälpte. Nu är det bostäder på adressen. <br /><i>Foto: Henrik Bruun Williams</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: x-large;"><br /></span><p></p><p><span style="font-size: large;">I dag finns – förutom två förskolor, på sätt och vis ett slags efterföljare till det gamla barnhemmet som inrättades 1940 – enbart kontor och bostäder vid Fabriksgatan, som så länge var präglad av produktion, industri och kommers.</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>© Klas Palmqvist</b></i></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><i><b>Bearbetad version av en text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 21 maj 2021</b></i></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>KÄLLOR <br />Arvid Wallerström:</b> Smålands näringsliv i ord och bild, del 3 – Kalmar och dess omnejds handel och industri (1918)<br /></span><b style="font-family: arial;">John Sjöstrand: </b><span style="font-family: arial;">Gamla Kalmarbilder, del 3 (1937)<br /></span><b style="font-family: arial;">Gustaf Olson: </b><span style="font-family: arial;">”Hantverk och industri i Kalmar 1862–1962” (i ”Stadsfullmäktige i Kalmar 1863–1962”, 1962)<br /></span><b style="font-family: arial;">C J Björklund: </b><span style="font-family: arial;">Anarkist och agitator – memoarer (1969)<br /></span><b style="font-family: arial;">Christina Thunwall: </b><span style="font-family: arial;">Stadsbilden i Kalmar – Förändringar i innerstaden 1945–1972 (1977)<br /></span><b style="font-family: arial;">Leonard Eriksson, Bengt Folenius, Lars-Ingvar Larsson och Christina Thunwall: </b><span style="font-family: arial;">Hus i Kalmar (1980)<br /></span><b style="font-family: arial;">Per Jarlbo: </b><span style="font-family: arial;">Kalmars gatunamn (2007)<br /></span><b style="font-family: arial;">Bengt Bengtsson: </b><span style="font-family: arial;">”Några Kalmarkonstnärer” (i <i>Sancte Christophers Gilles CHroenica XLVII</i>, 2013)<br /></span><span style="font-family: arial;"><b>Bengt Bengtsson</b> och <b>Gunnar Magnusson (red):</b> Kalmar Lexikon (2014)<br /></span><span style="font-family: arial;"><b>Klas Palmqvist: </b>”Full rulle i mer än 100 år i tapetfabriken” (i <i>Östra Småland</i> den 17 februari 2018)</span></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>TACK <br /></b>till <b>Ulrika Hoffman,</b> Nordiska museet; <b>Eva-Lena Holmgren,</b> Kalmar läns museum; <b>Jan Magnusson,</b> Kalmar kommun; och <b>Hans Egeskog,</b> Kalmar.</span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>LÄNKAR<br /></b></span><b style="font-family: arial;">Klas Palmqvist: <a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/04/stora-kalabaliken-pa-kyrkogarden.html" target="_blank">”Stora kalabaliken på kyrkogården”</a><br /></b><b style="font-family: arial;">Klas Palmqvist: <a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/06/ljusbla-ljudterrorister-med-anor-fran.html" target="_blank">”Ljusblå ljudterrorister med anor från ispinnefabriken i Kalmar”</a><br /></b><b style="font-family: arial;">Klas Palmqvist: <a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/04/gula-faran-och-vampyrernas-kung.html" target="_blank">”Gula faran och vampyrernas kung”</a><br /></b><b style="font-family: arial;">Klas Palmqvist: <a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/05/john-tecknade-stans-vardagshistoria.html" target="_blank">”John tecknade Kalmars vardagshistoria”</a><br /></b><b style="font-family: arial;">Klas Palmqvist: <a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/06/enogde-oscar-fran-ljungbyholm-sag-hela.html" target="_blank">”Enögde Oscar från Ljungbyholm såg hela Sverige från ovan”</a></b></span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b>Kalmar kommuns arkiv</b> med <b><a href="http://kalmar-mediagallery.imagevault.se" target="_blank">fotograferna Blombergs gamla bilder.</a></b></span></p><p><span style="font-family: arial;"><span style="font-size: large;">På <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum</a></b> finns mer än 90.000 bilder och föremål ur <b>Kalmar läns museums samlingar.</b></span></span></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3775123571524681771.post-32066989414379880292022-06-07T16:06:00.000+02:002022-06-07T16:06:08.808+02:00Gunnar – en äkta glädjespridare<p><span style="font-size: large;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqBx20KT3BmIWMx7QY8qMWC-FqUBxQy2NE0un4Sp0DD8h_E9ezpeukcSNd5y0mvWMnW_pkkTSPsU0bUARKUIqkDblEXs0lO0Jb42VUwyfAoegFRq9rcyhkBygUatXvLBjZEJ4EXc5Hj9ecjyYSXWkqnChJx4LZiPRVXEMgldDmSu95OC6y1WMDHP2umQ/s3760/Gunnar%20Jande%CC%81n%20781214%20Foto%20Joy%20Lindstrand.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3760" data-original-width="2778" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqBx20KT3BmIWMx7QY8qMWC-FqUBxQy2NE0un4Sp0DD8h_E9ezpeukcSNd5y0mvWMnW_pkkTSPsU0bUARKUIqkDblEXs0lO0Jb42VUwyfAoegFRq9rcyhkBygUatXvLBjZEJ4EXc5Hj9ecjyYSXWkqnChJx4LZiPRVXEMgldDmSu95OC6y1WMDHP2umQ/w472-h640/Gunnar%20Jande%CC%81n%20781214%20Foto%20Joy%20Lindstrand.jpg" width="472" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Gunnar Jandén utanför Kalmar Teater, hans andra hem. Det är en regnig dag i mitten av december 1978 och affischerna är redan uppsatta inför nyårsrevyn ”Gunnars glada giv”. <br /><i>Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table></span></p><p><span style="font-size: large;"><b>Gunnar Jandén spelade nyårsrevy på Kalmar Teater i 35 år. Ingen kunde se mer mer berusad ut på scenen än han – som var nykterist hela livet. Andra tider på året for han runt med sitt kabarégäng och lärde sig bland annat snabbt varför man inte skulle uppträda på Öland vid mjölkningsdags. </b></span></p><p><span style="font-size: large;">Sin sista nyårsrevy ledde Gunnar Jandén 1982. Då hade han stått på scenen i närmare 60 år. Debuterade gjorde han redan som tolvåring senhösten 1924 i nykterhetslogen Sannings lokaler på Västerlånggatan 21. Pjäsen var <i>Snövit och de sju dvärgarna</i> och för uppsättningen svarade Hilding Gavle, urkalmariten som kom att bli en av svensk teaters mest särpräglade begåvningar. </span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgE9pxfHmJ5I2YLqqc34CJ12AVos8JKKD7YkKKIP7eVN21Zpk0arN5_QEOvo4GMyoEZmg8bFUFXBHV0pv6sLFIJXnTjE_C-by7WdRQYcfYp4gOQiEH-iZm7AM2qwUjAh3-iLxxVCrqDoZRpDa3KBi3fXX9XR1RqbSbz5aCh_5vi07gh2lLBRIKA9Tmghg/s800/SSMJDM000681S.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="581" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgE9pxfHmJ5I2YLqqc34CJ12AVos8JKKD7YkKKIP7eVN21Zpk0arN5_QEOvo4GMyoEZmg8bFUFXBHV0pv6sLFIJXnTjE_C-by7WdRQYcfYp4gOQiEH-iZm7AM2qwUjAh3-iLxxVCrqDoZRpDa3KBi3fXX9XR1RqbSbz5aCh_5vi07gh2lLBRIKA9Tmghg/w464-h640/SSMJDM000681S.jpg" width="464" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Skådespelaren Hilding Gavle (1901–1969), född i Kalmar som Hilding Svensson, hans far Frans var möbelhandlare.<br /><i><b><a href="https://stockholmskallan.stockholm.se/post/13307" target="_blank">Foto: Jan de Meyere/Stockholms stadsmuseum – Stockholmskällan</a></b></i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">Gunnar Jandén var också urkalmarit, uppvuxen på Stensövägen. Redan när han var liten och gick i Vasaskolan ville han bli ”en rolig gubbe”. </span></p><p><span style="font-size: large;">Men han måste ju försörja sig också. När Gunnar sommaren 1985 blev intervjuad för <i>Östra Smålands</i> räkning av författaren Birger Andersson (1923–2004) berättade han hur han mindes åren efter första världskriget med långa mat- och arbetslöshetsköer. </span></p><p><span style="font-size: large;">På sommarloven jobbade Gunnar på OB, det vill säga O B Johanssons lådfabrik på Tjärhovet. Sedan blev han springpojke hos Kalmar Sko AB på Larmtorget. Tills Hilding Linde, direktör på Siefvert & Fornander, gick längs den långa kön av sökande till företagets ledigförklarade springpojksplats, fick syn på Gunnar och anställde honom på direkten. Sedan blev han kvar i 47 år. Inte som springpojke förstås, utan han började på kontoret och när företaget först blev Arenco och sedan Norden, var han i många år chef med personalansvar.</span></p><p><span style="font-size: large;">Över huvudtaget uppskattade Gunnar Jandén kontinuitet. Huset han byggde på Rudedammsgatan 1941 bodde han kvar i resten av livet med sin hustru Eva. Engagemanget i nykterhetsrörelsen var också livslångt. Och det var alltså där han började ägna sig åt underhållning:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Jag kom tidigt med i NTO-logen Sanning. Och när det sen blev tal om att vi skulle ha lite muntrationer, så rök man bara dit.</span></p><p><span style="font-size: large;">Det blev pjäser och lustspel i Folkets Hus, Folkets Park och IOGT på Strömgatan och i den ambitiösa amatörgruppen Regi, vars namn för övrigt uttalades som det stavades.</span></p><p><span style="font-size: large;">Birger Andersson frågade hur det egentligen var att uppträda på 30- och 40-talet.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Ja, till att börja med var det ju publik då! Massor med folk! Du vet, det fanns ju inte så mycket att välja på... Radion var inte så allmän och nån TV fanns inte... Folk hade ju inte heller bil så dom kunde komma i väg nånstans... Och vi hade roligt! På bägge sidor rampen, tror jag.</span></p><p><span style="font-size: large;">I Folkets Park spelade man midsommarrevy i tio år, signerad Mille Juhlin, välkänd även som fotbollsspelare och kåsör.</span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmgfQeTSUnBhR9aVBDVKyfpleFNAPHoUZu5Tryo5HVVmz1_MNwUxNePu1LpUA1IWX5KAqUZTHBjMM6O4yFY3aL4uapr-LYOI9-Oz1S_QRRBec9nFfmkXuGt0noE9WfSoPOMnW8CXxAI5iXYKNnOivSuEYK-5SEEPUfZfF3lMhHnlY6h49P4NXocDIPeg/s711/Mille_Juhlin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="711" data-original-width="567" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmgfQeTSUnBhR9aVBDVKyfpleFNAPHoUZu5Tryo5HVVmz1_MNwUxNePu1LpUA1IWX5KAqUZTHBjMM6O4yFY3aL4uapr-LYOI9-Oz1S_QRRBec9nFfmkXuGt0noE9WfSoPOMnW8CXxAI5iXYKNnOivSuEYK-5SEEPUfZfF3lMhHnlY6h49P4NXocDIPeg/w510-h640/Mille_Juhlin.jpg" width="510" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Emil ”Mille” Juhlin (1905–1981], Kalmarprofil som bland annat skrev dagsverser om idrott i <i>Östra Småland</i> och texter åt revykungen ”Peder”. ”Mille” skrev också lustspel och ägnade sig flitigt åt NTO:s teaterverksamhet. <br /><b><i><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Bild ur Kalmar läns museums arkiv</a></i></b></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">– Du ska tro att det drog! Och så reste vi runt med nåt som vi kallade agitationspatruller.</span></p><p><span style="font-size: large;">”Det låter nästan revolutionärt”, tyckte Birger Andersson.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Ja, vi propagerade! För nykterhet alltså. Vi ville visa att det går att ha roligt utan brända drycker.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Jag kommer ihåg när vi var på Öland. En säsong uppträdde vi på fyrtiosju platser! Och innan vi kom på det här med mjölkningen...</span></p><p><span style="font-size: large;">”Mjölkningen?”, undrade Birger.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Jo ser du, det gick alldeles utmärkt att uppträda vid två-tretiden och efter klockan sju. Då hade vi fullt. Men om vi försökte däremellan, då syntes inte en själ. För då var dom hemma och mjölkade!</span></p><p><span style="font-size: large;">Gunnar turnerade i många år med sitt eget kabarégäng. Premiären ägde rum 1947 på festplatsen i Gullaskruv. Man underhöll på alla tänkbara ställen, på personalfester och kalas. På somrarna blev det mest allsångsträffar, ofta med Evert Franzén, känd som ”Den sjungande målaren”.</span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjegAYM3qwB_z09-EM83nBMHA2sU4x_8UvT6HRYFmGg4rBvmEj56gnt3jDcoWspwg0Df8wTzvwHHnznMbQQc0JO1SKEtahJrFtIpRpggH2Epdnl2cX7XBHKWjk7jAOSovsJSJpmTRz0WzpSyC6DKzaTZ_poN259XjuR5geQyOjJrwshpPiSdczcp6t9qw/s619/Pedersen1974-b546-2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="619" data-original-width="532" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjegAYM3qwB_z09-EM83nBMHA2sU4x_8UvT6HRYFmGg4rBvmEj56gnt3jDcoWspwg0Df8wTzvwHHnznMbQQc0JO1SKEtahJrFtIpRpggH2Epdnl2cX7XBHKWjk7jAOSovsJSJpmTRz0WzpSyC6DKzaTZ_poN259XjuR5geQyOjJrwshpPiSdczcp6t9qw/w550-h640/Pedersen1974-b546-2.jpg" width="550" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">”Peder” alias Axel H Pedersen (1902–1978) var i många år Kalmars revypappa nummer ett och dessutom länge föreståndare för både Palladium på Larmgatan och dess ”bakficka”, biografen Skandia på Norra Långgatan. <br /><i>Foto ur Östra Smålands arkiv</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">I nyårsrevyerna var Gunnar Jandén från 1947 med i ”Peders” uppsättningar; Axel Pedersen hade tagit över 1933 som stans revypappa efter den legendariske Arvid ”Sjörövarn” Malkar och Gunnar missade aldrig en föreställning.</span></p><p><span style="font-size: large;">– Men 1956 fick de bära in mig på scenen. Jag hade halkat och skadat ett ben.</span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrCQCSjw_OYxMjv6ZJjFc652rMVRUZ60TQRCs1rzt19B-jVXaWnXLnI9MnFRFibOQz5dvnYHCgW2erFZatuJSeLO6ylecFHdr7Y8QQz4whvAkP2rXHylgibW2e7Rpktxse1_tdSy-wtwlhuNLt5dE8BIsNpdg5LtlDDm8ifmyliDCW-kzA6ZAKEc62uQ/s3693/Gunnar%20Jande%CC%81n%20och%20Skotte%20Linde.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2658" data-original-width="3693" height="460" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrCQCSjw_OYxMjv6ZJjFc652rMVRUZ60TQRCs1rzt19B-jVXaWnXLnI9MnFRFibOQz5dvnYHCgW2erFZatuJSeLO6ylecFHdr7Y8QQz4whvAkP2rXHylgibW2e7Rpktxse1_tdSy-wtwlhuNLt5dE8BIsNpdg5LtlDDm8ifmyliDCW-kzA6ZAKEc62uQ/w640-h460/Gunnar%20Jande%CC%81n%20och%20Skotte%20Linde.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Gunnar Jandén, till vänster, tillsammans med en annan kalmaritisk revyräv, nämligen Skotte Linde (1922–2017), fotrograf och Kalmarkrönikör. Bilden är gissningsvis hämtad ur någon av Peders revyer på 50-talet. <br /><i>Foto ur Östra Smålands arkiv</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">Från slutet av 60-talet ledde Gunnar själv revyerna i många år. De hette sådant som <i>Skrattpaketet, Gunnars klapphus, Dom borde rodna</i> och till slut <i>Gunnars galleri, </i>som 1982 blev den allra sista. </span></p><p><span style="font-size: large;">Paradnumret var kluriga monologer och Gunnar spelade också gärna vad som kallades ”fruntimmersroller”. </span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhT6NxKSZkupZrru3iF6Ot6LAwVM3azoP-2Oi2iHS_kWfbGWn6iY4jWncKMc4Ujh0aFj2y3Qggmt6jFdgj78v8LaLd4QyCUrDks2NsJF7kEUM2bD6XaMtftYr6uQ5XzsK5k78vKwc-DVZz7g7vg_NkmC4cErOpN_IQQqNJrhBFDxzi_bic_lm1k6ZfeiQ/s7114/o%CC%88s720101%20Foto%20Joy%20Lindstrand.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="7114" data-original-width="7082" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhT6NxKSZkupZrru3iF6Ot6LAwVM3azoP-2Oi2iHS_kWfbGWn6iY4jWncKMc4Ujh0aFj2y3Qggmt6jFdgj78v8LaLd4QyCUrDks2NsJF7kEUM2bD6XaMtftYr6uQ5XzsK5k78vKwc-DVZz7g7vg_NkmC4cErOpN_IQQqNJrhBFDxzi_bic_lm1k6ZfeiQ/w638-h640/o%CC%88s720101%20Foto%20Joy%20Lindstrand.jpg" width="638" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Ivan Melin, till vänster, var Gunnars parhäst i oräkneliga revyföreställningar, här i ”Dom borde rodna” från 1972. I gungan sitter debutanten Ann Battelsson. <br /><i>Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">Visst var det mycket buskis, men det hör ju liksom till i en amatörrevy, menade <i>Östra Smålands</i> Stephan Jarlvik i sin recension av <i>Dom borde rodna</i> 1972. Han konstaterade också med eftertryck att ”ingen kan se så sanslöst berusad ut som nykteristen Jandén”.</span></p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgxv7_hu9O1nRlTutraoAzCUfUkHtjQq50z75yG8bgsYYK5uBGZLSkTkdQCWaaBC7O4A5mQL1ocG-56xd4wDNMwlDcQPFzZoT-ui_-541c6nnJnjDXOeigEGCDWbo67bJ9z93u-I_EiQlAvMTG70iHinDr9DsMaSD1O6BBHoNFTjGOufkrOlwnb7B-yg/s3426/Gunnar%20Jande%CC%81n%20820221%20Foto%20Janne%20Hansson_0004.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3426" data-original-width="2595" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgxv7_hu9O1nRlTutraoAzCUfUkHtjQq50z75yG8bgsYYK5uBGZLSkTkdQCWaaBC7O4A5mQL1ocG-56xd4wDNMwlDcQPFzZoT-ui_-541c6nnJnjDXOeigEGCDWbo67bJ9z93u-I_EiQlAvMTG70iHinDr9DsMaSD1O6BBHoNFTjGOufkrOlwnb7B-yg/w484-h640/Gunnar%20Jande%CC%81n%20820221%20Foto%20Janne%20Hansson_0004.jpg" width="484" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Hela ensemblen samlad på scenen efter den allra sista föreställningen av Gunnar Jandéns sista revy, <i>Gunnars galleri,</i> den 21 februari 1982. Gunnar själv sitter längst fram. Närmast bakom honom befinner sig Gunnar Svärd, Mats Andersson och Sidney Karlsson. Damerna i översta raden är Berit Hjort, Birgitta Dahlström, Inger Antonsson och Anette Stenlund. <br /><i>Foto: Janne Hansson/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></p><p><span style="font-size: large;">Birger Andersson avslutade sitt samtal med Gunnar Jandén 1985 med att be honom avslöja hur man bär sig åt för att vara rolig. Gunnar skrattade gott:</span></p><p><span style="font-size: large;">– Ja, jag bär mig inte åt alls! Jag bara försöker vara mig själv. Och inte efterapa någon.</span></p><p><span style="font-size: large;">”Så enkelt var det alltså”, summerade Birger. ”Och så svårt. Ty att vara sig själv, det är det inte många som klarar”.</span></p><p><span style="font-size: large;">Glädjespridaren Gunnar Jandén avled 1987, ett par månader innan han skulle blivit 75 år gammal.</span></p><p><span style="font-family: arial; font-size: large;"><b><i>@ Klas Palmqvist</i></b></span></p><p><b style="font-family: arial;"><i><span style="font-size: large;">Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 30 december 2017</span></i></b></p><p><b style="font-family: arial;"><i><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7hIdO_vFibbwDU_yBwreGeW3dMl7mSOB9ScJQsyn5t41GxV5TfmsFb_WpluVGmSui5BG8Z5BKqFZMzNnYmYu8dvb9tQjd0CYbN1xMQsiDquC0F6LgqIiyeXf7hxzgiKLPWNM9BbR8cDbuW4eOhzXVx5w06tZj5tAu9_RBkxinzzIVC9OSnlJvpNByAg/s1196/Ska%CC%88rmavbild%202017-12-29%20kl.%2013.04.41.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="793" data-original-width="1196" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7hIdO_vFibbwDU_yBwreGeW3dMl7mSOB9ScJQsyn5t41GxV5TfmsFb_WpluVGmSui5BG8Z5BKqFZMzNnYmYu8dvb9tQjd0CYbN1xMQsiDquC0F6LgqIiyeXf7hxzgiKLPWNM9BbR8cDbuW4eOhzXVx5w06tZj5tAu9_RBkxinzzIVC9OSnlJvpNByAg/w640-h424/Ska%CC%88rmavbild%202017-12-29%20kl.%2013.04.41.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: large;">Gunnar Jandén förekom en del i TV sedan han slutat med revyerna. Här är han till höger som förkyld vaktmästare på Stagneliusskolan tillsammans med Björn Gustafson i TV-serien <i>Studierektorns sista strid</i> från 1986.</span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: large;"><br /></span></i></b></p><p><span style="font-size: large;"><b style="font-family: arial;">LITE MER OM HILDING GAVLE:<br />Klas Palmqvist: <a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/03/kalmaritiskan-dar-spraket-fods.html" target="_blank">Kalmaritiskan – där språket föds</a><br />Klas Palmqvist: <a href="https://torgetbloggen.blogspot.com/2020/04/stora-kalabaliken-pa-kyrkogarden.html" target="_blank">Stora kalabaliken på kyrkogården</a> (sc</b><span style="font-family: arial;"><b>rolla ner till underrubriken ”Publiksuccé i Folkets park”)</b></span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;">På <b><a href="https://digitaltmuseum.se/owners/S-KA" target="_blank">Digitalt Museum</a></b> finns mer än 90.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.</span></span></p><p><span style="font-size: large;"><span style="font-family: arial;"><b>KÄLLOR<br /></b></span><span style="font-family: arial;">Artiklar i Östra Småland av:<br /></span><b style="font-family: arial;">Stephan Jarlvik </b><span style="font-family: arial;">den 14 december 1971, 3 januari 1972 och 16 december 1978</span><b style="font-family: arial;"> <br /></b><b style="font-family: arial;">Rolf Ljung </b><span style="font-family: arial;">den 16 december 1981 <br /></span><b style="font-family: arial;">Birger Andersson </b><span style="font-family: arial;">den 28 augusti 1985<br /></span><span style="font-family: arial;">samt</span><b style="font-family: arial;"> Ivan Melins </b><span style="font-family: arial;">minnesord den 4 februari 1987</span></span></p><p><span style="font-size: large;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheg8nGKheyzpTx3wfCpC6jjqYqiPt3sR-hXSEM7B9jesUOVvm00XwJ7TL-KTdqiLPr4UISDPmmGbT1emy68QoKxBFSXXLh9HG8M-g2p9UoD_0u2q0a09hhx-bpzt9aH2P8Ou56IzELmhwq_ISP0iQ9SfqpoTX2kRGrciEZDoFmVakSkvh5nowrIUY0Qg/s7072/o%CC%88s711213%20Foto%20PeO%20Larsson_0002.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="7072" data-original-width="7072" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheg8nGKheyzpTx3wfCpC6jjqYqiPt3sR-hXSEM7B9jesUOVvm00XwJ7TL-KTdqiLPr4UISDPmmGbT1emy68QoKxBFSXXLh9HG8M-g2p9UoD_0u2q0a09hhx-bpzt9aH2P8Ou56IzELmhwq_ISP0iQ9SfqpoTX2kRGrciEZDoFmVakSkvh5nowrIUY0Qg/w640-h640/o%CC%88s711213%20Foto%20PeO%20Larsson_0002.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: arial; font-size: large;">Här är gänget som stod för 1972 års föreställning <i>Dom borde rodna</i> på Kalmar Teater. Längst fram Gunnar Jandén själv, flankerad av debutanterna Ann-Louise Håkansson och Ann Battelsson. Längst bak de rutinerade revyrävarna Ivan Melin, Berit Hjort, Birgitta Nilsson och Douglas Fransson. Gunnar Jandén gjorde det här året sin 26:e nyårsrevy och han kom att fortsätta i tio år till innan han pensionerade sig. <br /><i>Foto: PeO Larsson/Östra Småland</i></span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-family: arial;"><br /></span></span></p>Klas Palmqvisthttp://www.blogger.com/profile/02729205995694706688noreply@blogger.com0