Mycket mer än bara kär i Kafka

Hans Blomqvist: En levande eld. Milena – en biografi.
(Bakhåll, 2014)

Milena Jesenska var född 1894 och dog i koncentrationslägret Ravensbrück 1944, där hon internerats som politisk fånge – hon var inte judinna. Hon arbetade som journalist och var den första som översatte Franz Kafkas berättelser från hans egen glasklart gåtfulla tyska till tjeckiska, det dominerande språket i deras gemensamma hemstad Prag. De hade också en kort men passionerad kärlekshistoria.

Ungefär så mycket brukar man få reda på när man stöter på Milena Jesenskas namn i litteraturhistorien. Ett liv och öde reducerat till en staffagefigur i geniets periferi.

Inte förrän jag läste essäsamlingen Gränslösa av Daniel Hjorth började jag inse det självklara i att en kvinna som översätter Kafka och som i ett brev från honom till vännen Max Brod beskrivs som ”en levande eld” måste varit en exceptionell människa.

Daniel Hjorth: Gränslösa. Essayer.
(Bonnier Alba, 1995)

Hjorth skriver också om Milena Jesenskas väninna Gina Kaus (1893–1985), författare och så småningom manusförfattare i Hollywood, vars äktenskap sprack i början av 20-talet. 

Maken Otto for till Berlin för att utöva revolution, fri kärlek och psykoanalys medan Gina blev kvar hemma i Wien och förälskade sig i Franz Xaver Schaffgotsch (1890–1979) – eller Schaffgotsch Semperfrei von Kynast und Greiffenstein, som hans fullständiga namn löd i hela sin pompösa riksgrevlighet. 

Denne ädling hade varit rysk krigsfånge, men blivit fattig och bolsjevik. När Otto kom hem från Berlin och i strid med sina ideal hotade hustrun med yxa för att hon varit otrogen tvingades Gina ge upp förbindelsen. I stället kom greven att i flera år leva med Milena Jesenska. 


Sådant blir i alla fall jag lite nyfiken på. Mer om Milena Jesenska kan man ta del av i Torsten Ekboms fina Kafkabok Den osynliga domstolen, men först nu, i och med Hans Blomqvists En levande eld, finns en utmärkt svensk biografi om denna intensiva kvinna. 

Torsten Ekbom: 
Den osynliga domstolen. En bok om Franz Kafka.
(Natur och Kultur, 2004)

Hennes liv började i en överklassfamilj med en hustyrann till far och slutade i nazisternas tortyrhelvete där hon med sin obetvingliga personlighet hjälpte sina medfångar att försöka stå ut. Däremellan hade Milena Jesenska hunnit med att utmana rådande konventioner på alla möjliga vis. Hon var i ett par perioder narkotikaberoende, visade tendenser till kleptomani – eller i alla fall ett okonventionellt sätt att se på äganderätt. Hon var ensamstående mor och en lika framgångsrik som orädd tidningskvinna.

Hans Blomqvist har i flera år tillsammans med Erik Ågren nyöversatt Kafkas verk och också skrivit ett par böcker om Kafka. Under arbetet har han kommit att fascineras av Milena Jesenska och det är en föredömlig biografi han skrivit. Inte minst för att han är så generös med citat ur hennes krönikor och artiklar.

Per Storm, David Gedin och Anna Cavallin (red):
Strindbergiana: Tjugonionde samlingen.
(Strindbergssällskapet/Atlantis, 2014) 

Blomqvist står också för ett av bidragen i Strindbergssällskapets 29:e samling Strindbergiana. Givetvis handlar det om vad Strindberg betytt för Kafka. Och det är ganska mycket; Kafka var en stor beundrare av den svenske författaren. 

I övrigt kan man bland annat läsa om skådespelerskan Anna Petterssons arbete med Fröken Julie, om Strindbergs förhållande till Shakespeare, om hur han var som sällskapsmänniska samt en oväntad liten text, signerad Kåre Bremer, om Strindberg och orkidén johannesnycklar, som botanikerna upptäckte 
i Stockholms skärgård först nästan hundra år efter att Strindberg skrivit om den i sin roman I havsbandet.

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 17 juni 2014