Stor strid om liten stuga – och om ett grönt hus

Nils Åsund var en av de Ängöbor som kämpade för att Wernlundska stugan skulle bevaras. Här står han vid spillrorna på rivningsdagen den 14 augusti 1990. Den inramade bilden visar Jenny Wernlund vid sitt hus och är densamma som återfinns en liten bit längre ner i det här blogginlägget.
Foto: Tomas Königsson/Östra Småland

Häromdagen kunde presenterades här på Torgetbloggen änkefru Sofia Reimert på Ängö i Kalmar. I dag tar vi oss tvärs över Hammarskjöldsgatan i hörnet vid Sparregatan och tittar lite närmare på grannhuset, den så kallade Wernlundska stugan, vars historia kan ha börjat redan på 1600-talet och definitivt slutade med ett besked från Europadomstolen i början av 1990-talet. 

Riktigt hur gammalt det lilla huset var visste förstås ingen. Men det lär finnas en gammal tradition som omtalar att när Kalmar flyttades från slottets närhet till Kvarnholmen i mitten av 1600-talet så skulle drottning Kristina ha skänkt marken på Ängö till de fiskare som fick maka på sig när den nya staden byggdes. 

Wernlundska stugan låg i det gråmarkerade området vid Fiskareplans södra del. Detalj ur Kalmarkarta från 1964 

Ända sedan den tiden ska anmödrar och anfäder till fru Jenny Wernlund ha levt på platsen där den med tiden så omstridda stugan stod i hörnet av Sparregatan och Hammarskjöldsgatan. Vilken tilltro man ska sätta till traditionerna är förstås en öppen fråga, men faktum är i alla fall att Jenny Andersdotter föddes 1847 och växte upp i det lilla huset intill Fiskareplan. 

Jenny Wernlund utanför sin stuga någon gång i början av 1920-talet. Hennes farmors morfar ska också ha bott i huset en gång i världen liksom andra förfäder och -mödrar.
Foto ur Östra Smålands arkiv

När hon var i 20-årsåldern gifte sig Jenny med Nils August Wernlund, sjöman och fyrvaktare på Grimskär. Där bodde paret tills Nils August blev sjuk och dog 1883. Jenny hade fött sju barn och fem av dem av fanns kvar att försörja när hon blev ensamstående. Hon flyttade tillbaka till sitt barndomshem bodde där till sin död 1925. 

Familjen Wernlund i sin trädgård någon gång i mitten av 1930-talet. Främst mamma Maja och pappa John, sonen Sven bakom sin mor och Hugo bakom fadern. Båda sönerna blev fiskare och Hugo gjorde sig även ett namn i Kalmar Atletklubb, som då var världens bästa tyngdlyftarklubb. Hugo vann SM i fjädervikt 1935.
Foto: A E Thulin/Bilden hämtad ur Göran P D Adolfsons ”Öar kring fästningsstaden” från 1998

Yngst i barnaskaran var sonen John och när hans mor gått ur tiden flyttade han in i stugan med sin hustru Maria, som aldrig kallades annat än Maja, och barnen Ruth, Sven, Hugo och Maja-Lisa. Ruth flyttade till Amerika och Maja-Lisa omkom 1927 i en olycka på den då nya träbron till Varvsholmen (den fanns kvar in på 1970-talet). 

John var först smed på varvet och sedan svarvare på Siefvert & Fornander – Arencos och Nordens föregångare – men kroppen protesterade och på 1910-talet blev han i stället fiskare, så småningom tillsammans med sönerna Sven och Hugo. 

Mamma Maja drog in mer regelbundna inkomster till familjen, än fisket kunde erbjuda, genom att sköta eldningen, bespisningen och städningen på Ängöskolan för 75 kronor i månaden. Dessutom ansvarade hon för skötseln av det klapphus som då fanns på Ängö, alldeles i närheten av familjens bostad. 

Elektricitet drogs in 1939 och huset hölls i gott skick även efter Johns död 1950. Redan 1922, när Jenny Wernlund fortfarande levde, hade Kalmars förste socialdemokratiske riksdagsman Karl Magnusson, mer känd som ”Kalle Masse”, föreslagit att stugan skulle bevaras som typexempel på genuin Ängöbebyggelse. Men stadsfullmäktige sa nej till att köpa in huset. 

Kalle Masse, alias Karl Magnusson (1873–1943), som ung man. När han gifte sig 1898 flyttade han och hustrun in på Sparregatan 8 så han var fullt klar över Wernlundska stugans speciella värde. Se även Gula Faran och vampyrernas kung samt Amiraler och annat löst folk på Sparregatan. 
Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Maja Wernlund avled 1964 och med dödsboets delägare spridda över världen började stugan så småningom förfalla och trädgården växa igen. Objudna gäster tog sig in och huset vandaliserades rejält. 

1965, året efter Maja Wernlunds bortgång, togs den här bilden av Stig Westerlund, som dokumenterade otaliga nu försvunna Kalmarmiljöer. Huset var fortfarande i gott skick. Tack till Gunnar Magnusson/Kalmar stads hembygdsförening

När föreningen Ängöbos eldsjäl Olle Rydhström, boende på Baggensgatan, engagerade sig i början av 1980-talet var förfallet långt gånget. Rydhström ville rusta upp stugan och inrätta den som träffpunkt för Ängöborna. 

Olle Rydhström fotograferad i maj 1983 i en av de två små kamrarna en trappa upp i det Wernlundska huset, som han så gärna ville skulle bevaras. Men han var för sent ute.
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland

I februari 1983 krävde byggnadsnämnden att dödsboet antingen måste rusta upp huset eller riva det. Rydhström var i kontakt med dödsboets delägare och hävdade att han agerade enligt deras önskemål när han några veckor senare fällde tre stora träd nära stugan. 

Olle Rydhström kallades för ”Motorsågsmannen” sedan han framträtt och förklarat att det var han som fällt tre stora lönnar på kommunens mark utanför Wernlundska stugan våren 1983. Han menade att träden hindrade solljuset att nå huset som blev allt mer fuktskadat. Rydhström dömdes att betala 25.000 kronor för nedsågningen.
Foto: Östra Småland

Huset var visserligen privatägt, men det – och träden – stod på kommunal mark, oavsett vad drottning Kristina möjligen kan ha lovat en gång i tiden. Det blev början på en mer än sju år lång rättscirkus om stugans framtid, med överklaganden till höger och vänster – som det ju gärna blir i Kalmar. Rydhström förlorade i alla instanser, fick inget prövningstillstånd i Högsta domstolen, varpå han försökte med Europadomstolen som också visade kalla handen. 

På stugans bottenvåning låg kök och finrum, där ovanför två kamrar, där föräldrarna delade på den ena och sönerna på den andra. Den här bilden togs sommaren 1990, kort före rivningen.
Foto: Östra Småland

1990 revs vad som återstod av det en gång så prydliga Wernlundska huset. Det gick väldigt snabbt och lätt. 

Nils Åsund, boende på Gripgatan, rotar i resterna av Wernlundska stugan. Han hade ingen förståelse för rivningen. Kommunen hänvisade till en fristående expert som förklarat att husbocksangreppen var så stora att det var omöjligt att bevara huset.
Foto: Tomas Königsson/Östra Småland

En liten samling träd och buskar i hörnet Hammarskjöldsgatan–Sparregatan, så ser platsen ut i dag där Ängös mest omstridda hus låg i åtminstone ett par hundra år.
Foto: Klas Palmqvist

Inne i skuggorna bland träden och buskarna står familjen Wernlunds gamla pump kvar, det enda som i dag vittnar om alla de människor som bott på platsen under århundradenas lopp.
Foto: Klas Palmqvist

Se även 
• Amiraler och annat löst folk på Sparregatan
• Fru Reimert och kakkärringarna 
• Gula Faran och vampyrernas kung

KÄLLOR
Artiklar i Östra Småland 1983–1990
Göran P D Adolfson: Öar kring fästningsstaden (Kalmar, 1998) 

TACK TILL
Hans Egeskog för att ha rett ut familjen Wernlunds släktförhållanden

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 5 maj 2018

Östra Småland den 4 oktober 2019. Grävmaskinen tuggar i sig ännu en bit av Ängö- och Kalmarbornas historia. Två mindre hus på samma tomt försvann redan 1997.

Gröna huset är också borta

Det sista riktigt gamla trähuset i korsningen Sparregatan–Hammarskjöldsgatan revs så sent som i oktober i fjol, trots bland annat Länsmuseets protester. Då hade ägaren CA Fastigheter försökt få det ur vägen ända sedan 1987 för att kunna bygga något mer räntabelt på tomten.

Huset, som låg diagonalt över korsningen från Wernlundska stugan sett, bedömdes vara från 1830 och inflyttat till Ängö på 1860-talet när den första tomtregleringen ägde rum på ön. 1868 tecknade styrman J P Lindström brandförsäkring för huset, där han bodde med sin hustru Gustafva Ljungberg. Senare gick det i arv till dottern Selma och behölls inom släkten tills det såldes på 1930-talet. 

Det moderniserades undan för undan och var bebott fram till 1987, då CA tog över. 1991 föreslog CA flytt av huset och att två mindre byggnader på tomten skulle rivas. Rivningen av dem blev av 1997, men Lindströms gamla hus lät fastighetsägaren stå och förfalla och ansökte 2009 på nytt om att få riva styrman Lindströms gamla kåk.

I den utredning som då gjordes, konstaterades att huset visserligen inte såg något vidare ut men ändå visade sig vara i förvånansvärt gott skick. Det var gediget konstruerat och de lindriga röt- och sättningsskador som fanns var inget stort problem. Huset hade heller inga allvarliga fuktskador, trots att det stått tomt i mer än 20 år och fastighetsägaren inte ägnat det mer än ytterst nödtorftig omsorg; det målades om utvändigt och fick hela fönster.

Länsmuseets experter såg inga skäl att riva huset, det borde tvärtom bevaras, som en viktig del från den tid som Ängö omvandlades till en ”modern” stadsdel. Museichefen Örjan Molander så så här i Östra Småland:

– Det är sorgligt att man inte kunnat hitta en mer långsiktig lösning än att slå sönder huset. Vi försökte få dem att flytta huset tvärs över gatan [till Wernlundska stugans tomma tomt], och jag vet att det har funnits flera spekulanter.

Han hade sökt CA Fastigheter för att försöka hitta ett alternativ till rivning.

– Formellt har de rätten på sin sida, men jag har försökt få en dialog.

Han menade att huset inte var unikt, men en representant för en äldre byggnadstradition på Ängö som det inte återstår särskilt många prov på längre.

När Östra Smålands fotograf Ulrika Bergström och jag i början av mars 2012 befann oss på Sparregatan i ett annat uppdrag passade hon på att ta några bilder på huset. De har tidigare inte varit publicerade:

© Foto: Ulrika Bergström



KÄLLOR
Magdalena Jonsson: "Gröna stugan" – Kulturhistorisk utredning (Byggnadsantikvarisk rapport maj 2010, Kalmar läns museum)

Artiklar i Östra Småland av Eric Arenius den 14 mars 2019
och Karin Asmundsson den 4 oktober 2019

Se även 
• Amiraler och annat löst folk på Sparregatan
• Fru Reimert och kakkärringarna 
• Gula Faran och vampyrernas kung

© Klas Palmqvist