Tecknaren Thord Lindblom (1920–1989) satte sin prägel på många årgångar av Rekord-Magasinet. Så här presenterade han Kalmar FF-stjärnan Bertil Rylander i nr 37/1954. |
När resten av Europas unga män tvingades ut i andra världskriget för att ta död på varandra, kunde svenska pojkar ägna sig åt att springa i kapp, spela fotboll och åka skidor.
Rekord-Magasinet låg helt rätt i tiden när det första numret kom i december 1942. Med sin blandning av idolporträtt, idrottsreportage, foton och fartfyllda teckningar gjorde tidningen succé direkt. Här fanns också spännande äventyrs- och idrottsnoveller, med udden riktad mot nazismen.
”Som en berättelse ur Rekord-Magasinet” har det hetat långt fram i tiden om osannolika idrottsframgångar – till exempel när tre bröder från Broakulla spelade för samma mästarlag i Allsvenskan. Detta trots att det nog är ytterst få människor under pensionsåldern som verkligen läst de romantiserade historierna om hjältarna som kommer från ingenstans och blir storstjärnor.
Rekord-Magasinet gavs först ut var fjortonde dag. Trots bekymmer med tilldelning av papper under krigsåren blev den veckotidning från 1944. På sista sidan fanns i varje nummer en färglagd lagbild som snabbt blev ett populärt samlarobjekt. Det var oftast svenska lag men kunde också vara utländska. Och det var inte bara fotboll det handlade om, här fanns bandylag, ishockeylag, handbollsgäng – ja, till och med speedwaylag och brottnings- och boxningstrupper.
Martin Eriksson var en av alla pojkar som köpte tidningen och klippte ut och sparade lagbilderna. Han var född och uppvuxen i Östersund och hade ett brinnande intresse för sport. Men Martin var svårt astmasjuk och det var omöjligt för honom att själv ägna sig åt idrott. Varje vecka köpte han Rekord-Magasinet och hans samling kom i princip att omfatta alla lagbilder till och med fotbolls-VM 1958.
Rekord-Magasinet hade en enorm betydelse för att göra pojkar medvetna om sport och idrottsideal överhuvudtaget på 40- och 50-talet. Tidskriften bidrog i högsta grad till att grundlägga ett par generationer svenska mäns idrottsintresse, som i sin tur förde detta vidare till kommande släktled. På något sätt tror jag Rekord-Magasinet fortfarande finns med i bakgrunden hos många sportintresserade än i dag, trots att de flesta aldrig ens sett tidningen, på sin höjd hört talas om den.
Före detta KFF-målvakten Bengt Kjell springer ut i spetsen för AIK på Rekord-Magasinets förstasida nr 32/1952. Teckning av Thord Lindblom |
Det var i Rekord-Magasinet och i systertidningen All-Sport – den riktade sig till en vuxnare publik – som man fick se idrottsmän på bild och läsa om dem. Även om man bodde miltals från närmaste anständiga idrottsplats fick man del av idrottskultur, lärde känna lag och spelare, lärde sig hur de olika klubbarnas tävlingsdräkter såg ut och mycket annat. Man kunde bo långt upp i Norrland och bli exempelvis Malmö FF-supporter och få veta lite mer spelarna i laget, tack vare Rekord-Magasinet. Läsarna fick ta del av träningstips och veta att man minsann skulle akta sig för sprit och cigaretter om man ville bli lika framgångsrik som hjältarna i novellerna.
Edvin Ahlqvist (1898–1984) visar upp sitt skötebarn Rekord-Magasinet. Bilden hämtad ur Nils Forsgrens bok ”Bäst på plan – Hur Rekord-Magasinet hittade formen”. |
Rekord-Magasinet gavs ut av boxningspromotorn Edvin Ahlqvist. När hans adept Ingo Johansson blivit världsmästare i tungvikt steg upplagan till 300.000 exemplar. När tidningen i början av 60-talet stod på höjden av framgång köpte Bonniers den av Ahlqvist.
Men tiden var på väg att gå ifrån Rekord-Magasinet. Den nya generationen var mer intresserad av att läsa om Beatles i Bildjournalen än om snoriga femmilshjältar som skålade i mjölk när de hade vunnit. Dessutom kunde allt fler nu få se sport i det nya mediet televisionen.
Upplagan sjönk och det hjälpte inte att Bonniers fyllde sidorna med alltmer raffel och lättklädda damer. Till slut flyttades resterna av Rekord-Magasinet helt sonika in i FIB-Aktuellt. Det sista som fanns kvar var just lagbilderna men snart försvann också de bland alla rumpor och tuttar. Den allra sista lagbilden – Västtysklands landslag – fanns med i FIB-Aktuellt nr 35/1970.
Då hade Martin från Östersund för länge sedan slutat samla på bilderna. Han dog lite över 30 år gammal i början av 70-talet. Hans samling, som legat nedpackad sedan början av 60-talet, hamnade i en kartong på hans brors vind. När även brodern avled var alltihop på vippen att hamna i en sopcontainer.
Martins svägerska arbetade på Östra Småland och kom i sista stund på att jag kanske kunde vara intresserad av att ta hand om bilderna. Hans samling har länge fyllt sju stinna pärmar i min bokhylla. Han har noggrant dokumenterat vilka bilder han inte fått fatt på – det är verkligen inte många som saknas – och det är rörande att bläddra i resultatet av hans flit.
Det är en dokumentation av en idrottsvärld som inte längre finns.n Förmodligen har den aldrig funnits, åtminstone inte på det sätt den skildrades i Rekord-Magasinet.
Men en sak är i alla fall säker – alla lags dräkter var snyggare innan de blev nedsmetade med reklam.
Men tiden var på väg att gå ifrån Rekord-Magasinet. Den nya generationen var mer intresserad av att läsa om Beatles i Bildjournalen än om snoriga femmilshjältar som skålade i mjölk när de hade vunnit. Dessutom kunde allt fler nu få se sport i det nya mediet televisionen.
Upplagan sjönk och det hjälpte inte att Bonniers fyllde sidorna med alltmer raffel och lättklädda damer. Till slut flyttades resterna av Rekord-Magasinet helt sonika in i FIB-Aktuellt. Det sista som fanns kvar var just lagbilderna men snart försvann också de bland alla rumpor och tuttar. Den allra sista lagbilden – Västtysklands landslag – fanns med i FIB-Aktuellt nr 35/1970.
Då hade Martin från Östersund för länge sedan slutat samla på bilderna. Han dog lite över 30 år gammal i början av 70-talet. Hans samling, som legat nedpackad sedan början av 60-talet, hamnade i en kartong på hans brors vind. När även brodern avled var alltihop på vippen att hamna i en sopcontainer.
Martins svägerska arbetade på Östra Småland och kom i sista stund på att jag kanske kunde vara intresserad av att ta hand om bilderna. Hans samling har länge fyllt sju stinna pärmar i min bokhylla. Han har noggrant dokumenterat vilka bilder han inte fått fatt på – det är verkligen inte många som saknas – och det är rörande att bläddra i resultatet av hans flit.
Det är en dokumentation av en idrottsvärld som inte längre finns.n Förmodligen har den aldrig funnits, åtminstone inte på det sätt den skildrades i Rekord-Magasinet.
Men en sak är i alla fall säker – alla lags dräkter var snyggare innan de blev nedsmetade med reklam.
2015 gav Nils Forsgren ut ”Bäst på plan – Hur Rekord-Magasinet hittade formen” som innehåller allt man behöver veta – och lite till – om denna legendariska publikation. |
Totalt publicerade Rekord-Magasinet sju lagbilder på Kalmar FF. Här följer samtliga, utom den från 1954 som finns längre upp i blogginlägget, och dessutom bilden i FIB-Aktuellt 1969.
© Klas Palmqvist
Bearbetad och utökad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 30 april 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar