Ölstugan som blev scoutgård

En slaskig vinterdag i början av 1951 har ”DIngos hus” baxats ut på gatan för vidare befordran till Tallhagen. Lägg märke till busshållplatsskylten nedanför husets fönster längst ner till höger – det var allt ett tag sedan det gick bussar på Kattrumpan.
Foto: Walter Blomberg/Bild ur Kalmar Läns Museums arkiv

På Sjömansgatan i Kalmar, alldeles i kanten av Tallhagen, finns ett hus som ser ut som om det är på rymmen från Kvarnholmen. Just så ligger det faktiskt till. ”Dingos hus” befann sig i åtminstone ett par hundra år fast förankrat i hörnet av Storgatan och Proviantgatan, innan det i början av 1951 rullades i väg några kilometer norrut. Det blev en dryg och besvärlig resa...

Tallhagens Scoutkårs vackra hus försågs 1970 med en låg tillbyggnad. Kåren hette tidigare Kalmar Scoutkår men bytte namn då Falkens Scoutkår bildades i de södra stadsdelarna 1957.
Foto: Klas Palmqvist

Riktigt hur gammalt huset är vet man inte, men själva fastigheten omtalas redan i slutet av 1600-talet och ägdes då av rådmannen Olof Gertszon von Glaen. 1854 blev källarmästaren och grundaren av bryggeriet Nordstjernan Carl Fredrik Ehnbom ägare till huset. Redan tre år senare sålde han det vidare till läroverkets musiklärare, tillika domkyrkoorganisten Anders Johan Johansson.

När denne dog 1897 ärvdes huset av hans son och efterträdare i såväl gymnasiet som domkyrkan, Gustaf ”Dingo” Johansson. Trots att ”Dingo” redan före sekelskiftet överlät huset till Axel Andersson, bryggare även han och ägare till Nordstjernans stora konkurrent Kalmar Bryggeri, kom huset länge att kallas ”Dingos hus”. En ölstuga öppnades i husets nedervåning – eller ”Bierhalle”, som det stod på skylten – Axel Andersson hade inte för inte fått sin utbildning vid Weihenstephans urgamla bryggeri i Bayern, där ölbryggningen har anor ända sedan 700-talet, även om man inte fick officiell licens att framställa och sälja öl förrän år 1040.

När andra världskriget tog slut köpte det expanderande bryggeriet in granntomterna i kvarteret. Åtta byggnader skulle bort, men i stället för att riva ”Dingos hus” ville bryggeriet skänka det till Kalmar stad. Stadsfullmäktige bestämde 1946 att huset skulle flyttas till Krusenstiernska trädgården för att bli vaktmästarbostad. Året därpå ångrade man sig; det blev billigare att bygga nytt. 

Till slut fick scoutkåren huset. Kåren hade bildats redan 1911 men haft svårt att hitta en stadig adress. Nu fick man en tomt vid Sjömansgatan till skänks och bryggeriet stod för flyttkostnaden.
Experthjälp tillkallades i form av en Blekingefirma som lovade att transporten från Kvarnholmen till Tallhagen skulle klaras av på sex timmar. 

När ekipaget närmade sig Fredriksskansbron fick dock myndigheterna kalla fötter. Scoutkåren avkrävdes försäkring på 100.000 kronor för att få transportera huset över bron. Tvärstopp naturligtvis, och huset blev stående vid bron i en vecka. 

Då ingrep kommunens starke man, stadsfullmäktiges ordförande Gustav Johnsson (S), eller Gust. L. Johnsson som han alltid skrev sig: ”Kör över – om bron går sönder får stan betala”, kommenderade Johnsson. Bron höll. 

Gust. L. Johnsson tog ansvaret för att scoutgården till slut fick passera över Fredriksskansbron.
Foto: Östra Småland

Besvärligheterna var emellertid inte över med det. Ledningar måste klippas av för att huset skulle komma fram och på Norra vägen tvingades man såga rejält i ett antal träd.

Efter två veckor stod till slut huset på plats vid Sjömansgatan. Nio månader senare, den 28 oktober 1951, var scoutgården klar att invigas i närvaro av såväl Scoutförbundets generalsekreterare Lorentzson som biskop Malmström i Växjö.

• Flyttningen 1951 av huset från Kvarnholmen till Tallhagen finns dokumenterad i en film som scoutkåren har lagt ut på Youtube.

Den blivande scoutgården som ölstuga i hörnet Proviantgatan–Storgatan. Bilden är förmodligen tagen några år efter förra sekelskiftet. Det lilla huset närmast till vänster om ”Dingos hus” ska också ha flyttats i samband med bryggeriets expansion. Det lär ha hamnat på pensionatet i Vickleby på Öland, där det följaktligen fick den ståtliga benämningen ”Stadshuset”.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Så här såg gathörnet ut sedan bryggeriet byggt ut i början av 50-talet. Redan på 30-talet hade AB Stockholms Bryggerier köpt företaget och sedan man 1964 gått samman med landets andra bryggerijätte Pripp & Lyckholm las bryggerier runt om i landet ned i rask takt, i Kalmar 1971. En squashhall och en biljardsalong flyttade in, men större delen av lokalerna stod övergivna i många år. Bilden togs 1983.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

I mitten av 80-talet revs hela det gamla bryggerikomplexet som dominerat östra delen av kvarteret. Det ersattes av äldreboendet Bryggaren. Så här ser hörnet Proviantgatan–Stor-gatan ut i dag. Kalmar var utan bryggeri nästan 40 år, ända tills 2010 då Johan Håkansson drog igång sitt kvartersbryggeri i det före detta tunnbinderiet på Ängö för att några år senare flytta ut till Gemax gamla lokaler.
Foto: Klas Palmqvist

Smeknamnet en gåta

Musikdirektör Gustaf ”Dingo” Johansson.
Bild ur ”Storskolan i Kalmar”, första delen (1923)

Gustaf Johansson spelade en stor roll i Kalmars musikliv i slutet av 1800-talet. 

Han var född i Kalmar 1850, som son till domkyrkoorganisten Anders Johan Johansson, mamma hette Amalia Berg. 1857 flyttade familjen in i huset i hörnet av Proviantgatan och Storgatan. 

Gustaf läste först till präst i Uppsala, men ville hellre ägna sig åt musiken och studerade sedan vid konservatoriet i Stockholm. 1882 blev han musiklärare i sin hemstads läroverk. Fem år senare blev han det nybildade och än i dag verksamma Musiksällskapets förste dirigent.

1901 gifte sig Gustaf Johansson med den 30 år yngre Inez Berglund från skånska Tyringe. Då hade han sålt vad som mer än ett halvsekel senare fortfarande kallades för ”Dingos hus” till bryggeriet.

I minnestexter av hans samtida kallas Gustaf Johansson alltid för ”Dingo” och omnämns med påtaglig värme och uppskattning. Vad smeknamnet kom sig av tycks dock förlorat i historiens dunkel. 

Gustaf Johansson blev sjuk och från 1907 kunde han inte längre arbeta. När han avled 1913 var han bosatt på Bremerlyckan. Hustrun Inez levde till 1952. Några barn hade de inte. 

STORT TACK
till Anna Wolke, Tallhagens Scoutkår, som generöst ställt kårens klippsamling till förfogande, Eva-Lena Holmgren på Kalmar läns museum, Hans Egeskog, Gunnar Magnusson och Sarmite Roske.

Nästan 90.000 av Kalmar läns museums historiska bilder och föremål från hela länet finns att se på Digitalt Museum

KÄLLOR
Albin Roosval och Waldemar Swahn (red): Storskolan i Kalmar, del 1 och 2 (1923 och 1924)
Manne Borgewall: Från flydda tiders Kalmar (1944)
Per Jarlbo: Kalmars gatunamn (2007)
Christina Thunwall: Stadsbilden i Kalmar (1977)
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (2014)
Artiklar i Östra Småland, Barometern och Kalmar Läns Tidning


© Klas Palmqvist

Texterna var publicerade i Östra Småland den 21 november 2015