När Barnens dag skulle lindra misären

Fotografen Emil Blombergs bilder från Barnens dag 1906 på en minnestavla. Klicka på den så blir den större. Längst upp ett par av karnevalstågets 28 kulturhistoriska Kalmartablåer passera över Stortorget. På den runda bilden längst upp i mitten syns den gamla brunnen på Stortorget bakom de beridna härolderna. De hattprydda herrarna på slottstrappan utgör förmodligen manskören. Därunder fler karnevalsekipage och några av de musikanter som drog från gård till gård och bjöd ut visor. Foto: Emil Blomberg/Stort tack till Mats Larsson för bildmontaget 

Sista helgen i maj 1906 var det regeringskris. Den liberale statsministern Karl Staaff avgick sedan högern motsatt sig en rösträttsreform som skulle gjort Sverige mer demokratiskt. Den allmänna rösträtten lät vänta på sig. Fast i Kalmar verkade många bekymra sig mer om vädret. Veckan hade börjat med nattfrost och förstörda grödor. Hur skulle det gå om det dåliga vädret fortsatte över helgen när man skulle fira Barnens dag tre dagar i rad?

Själva anledningen till Barnens dags-firandet var djupt allvarlig. Läget avspeglas i en notis i tidningen Kalmar från den 12 maj 1906, två veckor före Barnens dag. Där räknas namnen upp  på de 16 flickor och 12 gossar som fått plats på sommarkolonin i Kolboda i två månader, genom Kalmar Skollofskoloniförenings försorg. 

Från början hade 100 barn anmälts men det fanns bara plats för 28. Alla läkarundersöktes och då konstaterades att 34 av dem – mer än en tredjedel – led ”af tuberkulos i den form att deras medgifvande till kolonien ej kunde medgifvas”. De var alltså för sjuka för att  skickas ut på en hälsobringande vistelse på landet. Smittorisken ansågs vara för stor.

Arrangörerna annonserade i tidningen ”Kalmar” efter priser till alla lotterier som skulle anordnas. 

Barnens dag började firas runt om i Sverige åren efter förra sekelskiftet för att få in pengar till just sommarkolonier och annan välgörenhetsverksamhet riktad till barn. Däremot var de flesta av själva arrangemangen inte särskilt barnanpassade. Barnunderhållningen befann sig ännu i sin linda.  

Allt från pappersknivar till porslinshönor skänkte Kalmarborna som vinster. Sådana här uppräkningar fanns i tidningen varje dag.

För att begripa karnevalståget Kalmarkulturen i bilder uppmanades  den vuxna publiken att köpa ett programhäfte för 25 öre (12–13 kronor i dagens penningvärde). I det lyckligtvis mycket vackra vårvädret samsades här högtravande framställningar av Johan III:s hov och de öländska stamfäderna till ätterna Bråkenhielm, Svinhufvud och Jägerhorn med mer burleska nummer som Flyttning från Gamla stan ”med fikus” och  Kaffemadamer på Kalmar Malm, ”drastiska och på kornet tagna typer” enligt tidningen Kalmars utsände i karnevalsvimlet.

Norrmannen Even Christian Gjestvang startade Stockholms första bilaffär 1903. En Oldsmobile skeppades till Kalmar för att ingå i karnevalskortegen. och denna, den första riktiga bilen i Kalmar, syns längst ner i mitten på bildmontaget överst i detta inlägg. Priset 3.350 kronor motsvarar i dag mer än 170.000 kronor. Annons ur tidningen ”Kalmar”.

Därpå följde regatta på Slottsfjärden, underhållning på Teatervallen med bland andra det lokala bondkomikgeniet Schwente i Flena, alias Ernst Dahllöf (1881–1934), som redan var på god väg att bli en av Nordens bäst betalda artister. Barnen sprang omkring med insamlingsbössor, flickor sålde pepparkakor, apelsiner och vykort. Många var utklädda, såväl stora som små.

Historiskt spektakel som ser ut att äga rum på Teatervallens servering. 

På lördagen kunde man beskåda ett menageri på slottets yttre borggård. Inne i slottet spelades historiska händelser upp, till exempel Sten Axelsson Banérs och Margareta Grips bröllop 1571. I övrigt var det hålligång med tombola, trollerier, skjutbanor samt körsång i Slottskyrkan. 

De olympiska jubileumsspelen i Aten hade avslutats ungefär tre veckor före Barnens dag firades i Kalmar 1906. De ”olympiska spelen vid Malmfjärden” följdes med stort intresse och var ”lifligt applåderade  af den mycket talrika publiken”, rapporterade tidningen Kalmar; ”I synnerhet stafsprången gjordes mycket skickligt och vackert, visande stor skicklighet hos de uppträdande”. Foto: Emil Blomberg /Bild ur Kalmar läns museums arkiv – Tack till Eva-Lena Holmgren

Avslutningsdagens stora begivenhet var de ”olympiska spelen” på idrottsplanen, i dag den stora p-platsen mellan Ängöbron och Östra Sjögatan. Lördagens fest på slottet och körkonserten gick i repris och som avslutning brände ”den kände pyroteknikern Weinert” av ett fyrverkeri som var det ståtligaste man sett i Kalmar på ”mycket, mycket länge”, enligt tidningsreferatet.

Redan innan Barnens dagsfestligheterna var över kunde man se dem på bio. Kalmar Biografteater var inrymd i teatersalongen, där man sedan ett antal år tillbaka återigen haft chasen att se film och inte minst direktsända operaföreställningar från Stockholm och New York.  Fast numera är allt digitalt, då handlade det om stumfilm. Annons ur tidningen ”Kalmar”

Bara på fyrverkeriet drog arrangörerna in 240 kronor och 60 öre (motsvarar drygt 12.000 kronor i dag), men hur stor den totala behållningen av arrangemanget blev eller hur pengarna kom att användas har jag inte lyckats hitta några uppgifter om. Kanske fick några fler barn åka till Kolboda i alla fall.

Bukt med lungsoten och den förödande fattigdomen fick man dock inte med godtyckliga välgörenhetsinsatser. Först när demokratin verkligen var införd och rösträtten omfattade alla vuxna kvinnor och män i landet, blev det möjligt att välja en regering som på allvar tog itu med missförhållandena. 

Hälsovårdssatsningarna gick hand i hand med den socialdemokratiska socialpolitik som satsade hårt på bättre bostäder, på att få ner arbetslösheten, på vettigare arbetsvillkor och på utbildning för många fler än de välbesuttnas barn. Tuberkulosen trängdes tillbaka, folkhemmet ersatte misären.

Det dröjde 30 år innan Barnens dag arrangerades nästa gång i Kalmar. Då hade tiden och arrangemangets innehåll förändrats en hel del. Så småningom mattades intresset och de fantasifulla karnevalstågen försvann. På 1970-talet förde arrangemanget en tynande tillvaro och las ner, även om man för sju år sedan försökte blåsa liv i Barnens dag i Kalmar igen. Ett tidens tecken, så gott som något.

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 24 maj 2014