Glasstillverkningen i Kalmar började så smått på Ängö, växte sig större på Fabriksgatan, hamnade i Strängnäs och befinner sig numera i Danmark.
Å r 1933 åkte Ewald Baumann från Kalmar till Köpenhamn och köpte en glassmaskin. Den placerades i en liten lokal på Gripgatan på Ängö som gjordes om till glassfabrik (huset finns inte kvar längre).
Fabriksgatan 27 på Malmen. Här tillverkades glass i många år. Så småningom ändrades namnet till Kalmar Glassfabrik. Huset är rivet sedan länge. Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
– På den tiden behövdes is för glasstillverkningen. Efter en dålig vinter med brist på is satsade vi 1939 på egen istillverkning. Vi producerade faktiskt tre ton is per dygn och sålde en hel del till fiskare och fiskaffärer, berättade Ewalds son Georg för Östra Smålands Rolf Ljung 2003.
Fabriken tillverkade is inte bara för den egna produktionens skull. Man distribuerade så kallad hygienisk is över hela södra delen av Kalmar län. Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
Man bestämde sig för att satsa rejält och 1944 införskaffades Nordens modernaste glassmaskin med en kapacitet på 5.000 pinnar i timmen.
Glass i stora lass. Bilden är från 1948 och maskinen kunde spotta ur sig 5.000 glasspinnar i timmen. Under sommarsäsongen arbetade 7–8 personer med tillverkningen. Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
1962 köptes företaget av Eric Ericsson, en kemist med förflutet på Marabou. Georg blev verkmästare på fabriken i Kalmar. Det blev allt vanligare att folk hade tillgång till egna frysboxar och 1968 testade Ericsson idén att sälja glass direkt från bilen. Det gick så bra att efter bara några år räckte Kalmarfabriken inte till.
Peroduktionsbild från 1940. Georg Baumann närmast kameran. Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
Hela tillverkningen flyttades till Strängnäs där kommunen erbjöd generösa villkor för nyetablerade företag. Fabriken startade i januari 1973. Georg Baumann och hans fru Eva flyttade dit, men längtade tillbaka till Kalmar och återvände hem efter bara några år. I stället fortsatte Georg att jobba fram till pensioneringen hos sin tidigare konkurrent Glass-Olle i Trekanten. Där framställdes också en del av Hemglass sortiment, till exempel glasstårtor och storsäljaren Marängcup.
Eva och Georg Baumann hade byggt hus i Kalmar 1968 och flyttade hem igen efter en kortare tid i Strängnäs. Foto: Karl Nilsson/Östra Småland |
Men glasstillverkningen i Trekanten las ner 1991 och Hemglass stängde fabriken i Strängnäs 2005. Numera har man bara tillverkning i Danmark där också huvudkontoret ligger. Företaget köptes 2002 av den multinationella livsmedelsjätten Nestlé, men ägs sedan 2014 av Varsego Sverige AB.
Ispinnefabriken levererade sina varor i en Chevrolet från mitten av 30-talet. Foto: Walter Olson/Bild ur Östra Smålands arkiv |
Världens vidrigaste trudelutt
I augusti 1993 samlades 24 Hemglassbilar på Götaplatsen i Göteborg. De framförde kompositionen Ozon II av Staffan Mossenmark.
Det gick till så att alla bilarna gav ifrån sig den fruktansvärt enerverande Hemglassignalen. Inte unisont men så att den bildade en tät ljudmatta.
2001 utsåg Mossenmarkska Ljudfonden Hemglass till ”Årets ljudnedsmutsare”. Motiveringen var att Hemglass genomför ”ett övertramp i det allmänna och privata ljudrummet. Det allmänna ljudrummet tillhör oss alla och måste därför noggrant vårdas och får inte exploateras för egen vinning. Möjligheten till tystnad tillhör oss alla.”
Priset bestod av en förpackning hörselskydd.
Många irriterade privatpersoner har genom åren försökt få domstolsbeslut på att Hemglass ska sluta med sin ljudförorening. Ingen har fått gehör.
© Klas Palmqvist
Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 29 september 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar