”Juntan” klippte till

Saxspark? Junis Persson fotograferad 1974 på jobbet i Lennart Cangemarks frisersalong på Sandås, den stadsdel i Kalmar där hon växte upp och där hon började spela fotboll med grannpojkarna redan som liten flicka på 20-talet. I början av 30-talet var Junis Kalmars första damfotbollsstjärna. Hon gjorde alltid mål, både i de mindre seriösa matcherna mot gubblag och i de betydligt mer prestigefyllda uppgörelserna mot andra damlag.
Foto: Östra Småland

Under några år på 1930-talet utgjorde fotbollstjejerna från Sandås i Kalmar förmodligen det bästa damlaget i hela Småland. Men det kunde vara tuffa tag ibland, till exempel när de tuffa Ölandsflickorna från Högsrum stod för motståndet.

Junis Persson – som hette Eklund på den tiden – var center och notorisk målgörare i Sandås Damlag i början av 30-talet. 
– Vi förlorade aldrig mot andra damlag. Vi gick in för matcherna. Segerviljan var enorm.
– Vi var bara unga flickor i laget. Ingen hade ens fyllt 20, berättade Junis för Östra Smålands Stig Törnwall i januari 1974.

Tränare var Junis bror Erik, som också hade ett sydsvenskt mästerskap i boxning.
– Vilken kondition vi hade! Varje söndag tog min bror ut oss på långa rundor. Vi fick springa till Smedby och tillbaka. Det dög inte att gå.

Första gången ett damlag spelade fotboll i Kalmar var den 9 oktober 1921, då elva flickor mötte ett gubblag i en tidstypisk skämtmatch (se ”50-kilosflickor mot 100-kilosgubbar”). Redan en vecka senare var det premiär för en match mellan två damlag i Kalmar. Men därefter tycks det mest ha handlat om jippomatcher på Barnens Dag och annat i samma stil. Det manliga motståndet mot mer allvarligt syftande damfotboll var kompakt.

Det var en just en ”gubbamatch” som blev början till Sandås Damlag. Sommaren 1932 spelade tjejerna mot Tändsticksarbetarnas oldboyslag på Norrgårdsgärdets slitna fotbollsplan (den låg snett över Norra vägen från Norrgård sett; Erik Dahlbergs väg går i dag delvis fram över det som var ena planhalvan).

Annons ur Östra Småland

Matchen spelades till förmån för tändsticksarbetarnas sjukkassa. Det kom mer än 500 åskådare och flickorna från Sandås vann med  4–2. Publiken ville se ännu fler mål och på slutet skanderade hejaklacken:

Heja flickor, skjut med kläm
in nu målet nummer fem!

Junis, eller ”Juntan” som hon kallades, gjorde minst tre av målen. Så blev det även i kommande matcher.
– Jag kan inte minnas att någon annan i laget gjorde mål, utom jag, berättade Junis.
– Men Alice Larsson slog fina passningar som jag gjorde mål på.

Tändstickfabrikens oldboyslag och damlaget från Sandås efter en av matcherna på Norrgårdsgärdet 1932. Tjejerna är från vänster (med viss reservation för att något namn kanske inte stämmer): Ruth Johansson, Wera Karlsson, Vivi Melin, Dagmar Nordlund, Gulli Johansson, målvakten Alice Sjöman, Sonja Karlsson, Asta Svensson, Junis Eklund, Alice Larsson och Anna Johansson. Domare i vit mundering: 14-årige fotbollstalangen Göte Kolberg.
Foto ur Östra Smålands arkiv

Gubbarna från ”Spetan”, som tändsticksfabriken kallades, krävde revansch. Returmatchen gick i början av oktober. Gubbarna ledde med 3–2 när den 14-årige domaren Göte Kolberg skulle blåsa av för full tid.
– Vänta ett tag så flickorna får chansen att kvittera, sa en av gubbarna.
Göte höll inne med slutsignalen. Då bröt samme gubbe igenom och sköt 4–2.
Göte blåste av omedelbart. Med en lång och ilsken signal. 

Trots fotbollsetablissemangets envisa motstånd hade damfotbollen i Sverige ett visst uppsving de första åren av 30-talet. Sandåstjejerna åkte bland annat till Vimmerby och Vetlanda för att möta andra damlag. I Vetlanda belönades varje mål med en ros till målskytten. Riktigt hur många blommor Junis fick går inte att utröna, men det blev i alla fall en rejäl bukett. Som vanligt hade hon gjort Sandåslagets alla mål.

– Jag minns också att Högsrum hade ett mycket bra damlag, berättade hon.
– Det var bastanta flickor  som satsade allt. Det gällde att snabbt hoppa undan när de kom farande. Annars hade vi väl fått benen avsparkade.

I tre år höll Sandås Damlag på. 
– Vi var ett rent kvartersgäng. Alla kom från Sandås eller kvarteren närmast intill. 
– Men sedan kom det in en massa killar i bilden. Då la vi av.

I stället för fotbollsstjärna blev Junis revystjärna. Hon var med och bar upp Axel H Pedersens nyårsrevyer i många år. 

Damfotboll började inte spelas i Kalmar igen förrän i slutet av 60-talet när Kalmar FF:s handbollstjejer bestämde sig för att bilda ett fotbollslag, mest för att hålla igång mellan handbollssäsongerna. 

Junis Persson, Kalmars första damfotbollsstjärna avled 2008, 92 år gammal.

Domaren blev Kalmar FF-spelare

Göte Kolberg i Kalmar FF:s rödvitrandiga tröja.

14-åringen som dömde matchen mellan Sandås Damlag och tändsticksgubbarna arbetade som springpojke på Östra Småland. Mindre än tre år senare var han ordinarie högerinner i Kalmar FF:s A-lag.

Den lille teknikern Göte Kolberg var ett ständigt glädjeämne under Kalmar FF:s annars besvärliga år i division III i slutet av 30-talet och början av 40-talet. Han spelade fram till många mål, men var också själv en fruktad målskytt. När KFF satte svenskt rekord i nationella seriesammanhang genom att besegra Alstermo med hela 17–0 stod ”Kolet” för åtta mål.

1943 var han med när laget äntligen tog steget upp i näst högsta serien igen. Men när KFF gick upp i allsvenskan 1949 hade han redan varvat ner och var tränare i Bergkvara. Han gjorde en kortvarig KFF-comeback för några matcher i vänortsspelen i finska Nyslott 1951.

Göte Kolberg avled 2007, inte långt innan han skulle fyllt 90 år.

LÄNKAR
• 50-kilosflickor mot 100-kilosgubbar
• Lagbilden #3 – Kalmar FF 1940

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av texter som var publicerade i Östra Småland den 3 november 2011