Världsstjärnan som var född i Vissefjärda

Kvinna eller man? Frågetecknen på affischen skulle väcka undran. 

Före första världskriget kom två kvinnliga världsartister från Sverige: sångerskorna Jenny Lind och Christina Nilsson. Samt en manlig superstjärna: John Lind, född i Vissefjärda 1877, död i Karlskrona 1940.

Manlig och manlig, förresten. John Lind – eller Lindström, som han hette från början – byggde hela sin karriär på att uppträda som kvinna. 

Johns mamma Lydia var 36 år gammal och ogift när han kom till världen. ”Fader okänd” står det i folkbokföringen. Lydias pappa Jonas Lindström var bagarmästare i Karlskrona, men född i Vissefjärda. Förmodligen var det hos släktingar som bodde kvar där som sonen John Frithiof Constantin föddes. 

Mamma Lydia 1896.

John växte upp ensam med sin mamma i Karlskrona. Som pojke spelade han teater med sina kamrater i en vedbod på Arklimästaregatan och styrde redan då gärna ut sig i damkläder. När John var 17 år upptäcktes han av Hildur Carlberg, chef för ett resande teatersällskap, som såg till att han kom till Stockholm och fick lära sig dansa.

John Lind 1895.

På varietéscenen Alhambra i Stockholm provdansade han 1895 för tre kronor per kväll. Alldeles intill låg Kristallsalongen, där en av flickorna i baletten en kväll råkade vara sjuk. John blixtinkallades och blev sedan stadig medlem i dansensemblen. Publiken hade ingen aning om att han inte var flicka.

Han lärde sig dansa tåspetsdans och turnerade i Finland och Ryssland. I flottbasen Kronstadt utanför S:t Petersburg gjorde han succé.
– Alla trodde att jag var flicka, berättade han många år senare för Blekinge Läns Tidning.
Alla officerarna sprang fram och hissade honom. John var livrädd att bli avslöjad och höll hårt fast sin peruk.
– Om de anat rätta förhållandet hade de säkerligen tagit kål på mig.

Även sedan John Lind börjat annonseras som ”?Lind?” – frågetecknen anspelade på osäkerheten om hans könstillhörighet, – råkade han många gånger ut för beundrare som vägrade tro att han inte var kvinna. 

Han kom till Tyskland och övade in flera nummer ihop med den sedermera berömde teatermannen Paul Schneider-Duncker.

Les petits Filous. ”De små skojarna”, John Lind och Paul Schneider-Duncker i Breslau, nuvarande Wrocław, år 1900. 

– Men efter den första föreställningen kom teaterdirektören och sa att det gick inte alls. Inte kan ni uppträda som kvinna och tala med grov basröst!
John blev förtvivlad men kapellmästaren lärde honom att sjunga i falsett.
– Efter fjorton dagar sjöng jag med så illusorisk sopran man kunde önska sig.

Sedan tog karriären fart på allvar. Han uppträdde överallt på kontinenten innan han 1904 lockades över till England, damimitationens förlovade land. Där blev John Lind årets sensation och började tjäna riktigt stora pengar. En hel del la han på praktfulla scenkläder. En klänning han lät sy upp 1904 gick på 950 kronor. Med dagens penningvärde skulle den kostat mer än 50.000 kronor.

Den etablerade stjärnan John Lind umgicks med och uppträdde på samma scener som tidens största artister: sångaren Enrico Caruso, dansösen Anna Pavlova och den unge Charlie Chaplin.

Spansk dans. John Lind fotograferad i New York 1907.

John Lind blev ett jättenamn i USA och for fram och åter över Atlanten. Han gjorde succé även i Buenos Aires och Kapstaden. 

”Hello sailor!” Under första världskriget framträdde John Lind som amerikansk flottist och sjöng ”All the Nice Girls Love a Sailor”. Med hustrun Stephas hjälp bytte han om från kvinnlig galautstyrsel till sjömanskostym på 30 sekunder. 

Men åren började ta ut sin rätt. 45 år gammal pensionerade John Lind sig och köpte ett hus i hemstaden Karlskrona. 

Han var sliten efter att i åratal ha dansat på tåspetsarna och än mer efter att inför varje framträdande ha snörts för att få ner sitt midjemått från 95 till 55 centimeter. Bröstkorgen sköts upp och fram. Dessutom plågades han av diabetes. 

John Lind – Vissefjärdas så vitt jag vet enda bidrag till världsunderhållningen – avled 63 år gammal 1940.

Stephanie Klein i Odessa 1901.

Misstrogen dam spanade genom nyckelhålet

Uno ”Myggan” Ericson (1926–2001), Sveriges störste underhållningsexpert, drog fram John Lind – och inte minst hans fru Stephanie – ur glömskan i början av 1970-talet. 

Stephanie Klein var född i  överklassmiljö i Odessa på Krim 1882 och träffade sin blivande man vid John Linds andra USA-besök 1907. De gifte sig och Stepha, som hon alltid kallades, blev sin mans manager och påklädare. 

Sedan John Lind avlidit 1940 bodde hon kvar ensam i huset på Sparrensgatan 10 i Karlskrona. ”Myggan” träffade henne året före hennes 90-årsdag. Resultatet blev ett uppslag i Expressen om John Lind. Blekinge Museum hakade på och gjorde en utställning om John som Stepha hann besöka innan hon gick bort 1973.

 ”Myggan” har berättat hur han efter många krumbukter frågade om John var homosexuell. Stepha blev lite förnärmad:
– Inte alls. Han var karl rakt igenom. Han hade ett stort organ och han förstod att använda det.

Hon berättade också att en dam i Salt Lake City en gång slagit vad om att John var kvinna: 
– Hon kunde ju ha frågat mig. Men hon tittade i stället genom nyckelhålet när han var på toaletten. Hon förlorade vadet.

Fakta/John Lind som kvinna
”Konsten att vara en vacker kvinna kan också en man lära sig”, menade John Lind. Han rakade sig två gånger om dagen. Hans normala midjemått var 95 centimeter, på scenen 55 centimeter (han var 157 sentimeter lång). Det tog tolv minuter för frun Stepha att snöra på honom korsetten.  Hår på ben och bröst togs bort med kemikalier. Bysten var uppstoppad. ”Viktigast är hyn”, menade Lind och anbefallde att man skulle äta försiktigt, ta turkiska bad och kalla avrivningar. Utanför scenen uppträdde John Lind i princip aldrig i kvinnokläder.

Damimitation av modernare snitt. Christer Lindarw i Melodifestivale 2007.

Lindarw har förvaltat Linds arv

I Sverige hade man länge svårt att förstå sig på underhållning med män i kvinnokläder. Såvida karlarna inte spökade ut sig till anskrämliga kärringar, då kunde det möjligen gå an.

Christer Lindarw, Lasse Flinckman och Roger Jönsson startade klubben After Dark i Stockholm 1976. På bara några år lyckades de göra dragshow till en etablerad underhållningsform även i Sverige.

Ernst Rolf ska ha kontrakterat John Lind 1920 men brutit kontraktet. Det sas att det berodde på att Rolf fick ont om pengar men Rolfexperten ”Myggan” Ericson trodde snarare att ”karlakarlen” Rolf helt enkelt hade svårt för damimitation.

John Lind tog gärna sommarsemester i Karlskrona. Då passade han ibland på att uppträda i de närmaste städerna. 1920 och 1921 ska han ha stått på scen i Kalmar. Det skulle vara intressant att få reda på om Kalmarpubliken förstod sig på hans form av underhållning, men jag har tyvärr inte lyckats hitta några recensioner. Man kan nog räkna med med att Christer Lindarw haft det lättare att få publiken med på noterna när han besökt Kalmarsalen.

Smedernas speedwaylag 1953. Christer Lindarws far Bert var framgångsrik speedwayförare i Eskilstunalaget Smederna i början av 50-talet. På den här bilden ur Rekord-Magasinet återfinns han som tredje man från höger.

KÄLLOR:
Samtliga bilder är hämtade ur Föreningen Gamla Karlskronas årsbok 1973. Där finns också texter om John Lind av Gun Wilstadius och Uno ”Myggan” Ericson samt artiklar ur Blekinge Läns Tidning 1933–1934. 
Fler uppgifter har hämtats ur Från scen och cabaret (1978) av Uno ”Myggan” Ericson samt Myggans Nöjeslexikon.

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 12 januari 2013