tisdag 23 juni 2020

Zeppelinaren gav nya perspektiv på Kalmar

Första flygfotot av Kalmar. Så här såg Kvarnholmen ut från zeppelinaren Bodensees passagerargondol, strax före klockan tio på förmiddagen onsdagen den 8 oktober 1919.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Klockan var kvart i tio på förmiddagen när stan började genljuda av rop:
– Nu kommer den!
Kalmarborna strömmade ut på gator och torg och vände blicken mot skyn. Och där var den! Den 120 meter långa zeppelinaren gick ner på allt lägre höjd över Kvarnholmen.

Året var 1919 och datumet onsdagen den 8 oktober.  Kalmarborna hade redan i flera dagar otåligt väntat på luftskeppets ankomst. De hårda höststormarna hade emellertid försenat  LZ 120 Bodensees avfärd från Berlin. Det här var den första internationella tyska luftskeppsflygningen efter första världskrigets slut knappt ett år tidigare.

Destinationen var Stockholm, men just över Kalmar gick man ner på mycket låg höjd och tog ett extra varv över Kvarnholmen. Bodensee gick så lågt att Kalmarborna utan problem tydligt kunde urskilja de enskilda resenärerna i passagerargondolen. Man vinkade till varandra och från zeppelinaren fotograferades Kalmar för första någonsin från luften. Med viss svårighet går det också att urskilja hur folk samlats, särskilt på Stortorget, för att beskåda den flygande jätten.


Bodensee gjorde en extra sväng över Kalmar på vägen från Berlin till Stockholm. Här en vy över södra delen av Kvarnholmen med hamnen och kvarnanläggningarna. Längst bort i fonden går det att ana slottet.
Bild ur Kalmar Läns Museums arkiv

Det var i och för sig inte första gången man kunde se zeppelinare i Kalmar. Under krigsåren hade man flera gånger kunnat iaktta militära tyska luftskepp över Östersjön. Men inget hade kommit så nära inpå som Bodensee, som ju dessutom var ute i fredliga syften.

Det rörde sig om en första provflygning av den planerade passagerarrutten  Berlin–Stockholm. Bodensee hade lämnat Berlin kl 5.00 på morgonen, passerade Kalmar kl 9.45 och anlände till Gärdet i Stockholm kl 12.20. Där klev en del av de 20 passagerarna av, bland andra affärsmannen Axel Wenner-Gren (1881–1961), som samma år grundade Electrolux och kom att göra sig en förmögenhet på dammsugare och kylskåp.


Framme i Stockholm där massor av folk – och bilar – stod redo att ta emot Bodensee på Gärdet.
Foto: Okänd fotograf/Stockholmskällan


Svenska soldater med starka armar vid en av ”Bodensees” motorgondoler.
Foto: Karl Ransell/Stockholmskällan

Redan kl 14 startade återresan mot Berlin. Vädret hade hårdnat till och motvinden var stark. Kalmar passerades inte förrän cirka kl 17.40, även denna gång med låg fart på låg höjd, och åter var det massor av folk ute på gatorna. De kunde se hur stormbyarna fick Bodensee att kränga i luften.

– Tänk om den ramlar ner på oss, hörde en tidningsreporter en liten pojke ropa ”då han hörde maskinsurret och såg den i skymningen mörke jätten sänka sig något. Piltens målsman hade all möda i världen att trösta honom. Intet hjälpte. Pojken sprang in i en portgång och gömde sig.”

Men Bodensee höll sig svävande, passerade Karlskrona vid sjutiden, och anlände utan missöden till Berlin kl 22.45.


Döderhultarn dömde ut luftskeppen: ”För kreatur, barn och sjuka kvinnor”

Döderhultarn, här iförd flygarmundering, älskade att flyga. Men resan med zeppelinaren Bodensee blev en besvikelse. Trots stormvindar var flygningen alldeles för stillsam för hans smak.
Foto ur Östra Smålands arkiv

Träsnidaren Axel Petersson från Oskarshamn, mer känd som Döderhultarn, var en av de passagerare som steg på Bodensee i Stockholm.

Döderhultarn (1868–1925) var en stor flygentusiast.  Redan 1897 ska han ha erbjudit sig att följa med på ingenjör Andrées ballongexpedition till Nordpolen, men fått avslag. 

Någon gång runt 1911 låg han på rygg i solskenet på Badholmen i Oskarshamn och blickade mot himlen:

”Då kom det just en flygmaskin och susade fram mitt över mig på ett par hundra meters höjd. Å vad det kändes konstigt i kroppen! Och då föll det som fjäll från mina ögon. Då begrep jag i en hast, hur vansinnigt det var att arbeta. Och då förstod jag att det enda som kunde ge livet någon mening, det var att susa fram uppe bland skyarna – nu spelar jag på lotteri för att få pengar till en flygmaskin”.

Kåsören Hasse Z har berättat om hur den småländske träskulptören en dag 1919 plötsligt kom på besök hos honom i Stockholm.
– Nå, vad vill du här? frågade Hasse Z.
– Jag har rest hit för att flyga med den där fransmannen Chevillard och du och Cederström ska ordna den saken, svarade den lille satte smålänningen.

Baron Carl Cederström var den förste svenske flygaren och Chevillard en fransk pilot som just då besökte Stockholm. Hasse Z ordnade saken och såg till att Döderhultarn fick följa med på en lufttur:

”Chevillard var konstflygare. Han flög Looping the loop, Spiralen och Det fallande lövet. Han gick igenom hela programmet med Döderhultarn, som dock försiktigtvis bundits fast ordentligt vid maskinen.
När Döderhultarn i femton minuter lekt kastboll över Gärdet och stockholmstaken, kom han ned och omringades strax av en svärm journalister, som ville veta hur han haft det.
Det kom en glimt i Döderhultarns smålandsögon och så svarade han:
– Det var liksom en liten ekivok känsla.”

Döderhultarn sägs vid tillfället ha varit klädd i frack och vit väst, för, som han sa, ”Jo, si så näre Gud, måste man vara i parad”.

Men att flyga med zeppelinaren Bodensee föll honom inte alls i smaken. Trots blåsten var resan alldeles för bekväm i hans smak: passagerargondolen var inredd ungefär som en luxuös järnvägsvagn: ”Det här är transport för kreatur, barn och sjuka kvinnor”, löd Döderhultarns omdöme.

Fotnot: Kåsören Hasse Z (1887–1956) hette Zetterström i efternamn. Han var far till Erik Zetterström (1904–1997), mer känd som Kar de Mumma, och farfar till Carl Zetterström (1950–2005), känd som kåsören Carl Z.

Tomma gassäckar. Bodensees inre, när inte gasen var påfylld.
Foto: Archiv der Luftschiffbau Zeppelin GmbH


Luftskeppsmatrosen Andersson

Ove Allansson: Zeppelinaren – eller Gustav Anderssons äventyr som luftskeppsmatros
(Författarförlaget, 1976)

Det är inte särskilt gott om svenska romaner om zeppelinare.
Jag känner bara till en enda, men den är i gengäld riktigt bra: Zeppelinaren – eller Gustav Anderssons äventyr som luftskeppsmatros av Ove Allansson, utgiven 1976.

Ove Allansson (1932–2016) började ge ut böcker i slutet av 60-talet, ofta med motiv från sjömanslivet. Luftskepp är ju, just som namnet säger, också ett slags skepp och man kan förstå att Allansson kommit att intressera sig för dem.

Precis som i sjöfartsböckerna berättar Ove Allansson en hel del härliga historier och på köpet får man också en massa historiska fakta om luftskepp. Som ofta i hans böcker finns även politiska inslag i romanen som också berör en skärva ur Centralamerikas våldsamma historia.



Bodensee i monteringshallen hos Luftschiffbau Zeppelin i Friedrichshafen vid Bodensjön, strax före jungfruturen i augusti 1919.
Foto: Archiv reflektion.info

FAKTA/LZ 120 Bodensee
Det blev ingen fortsättning på flygningarna mellan Berlin och Stockholm. Bodensee togs i beslag av första världskrigets segrarmakter och hamnade i Italien, där den döptes om till Esperia. 
Bodensee hade färdigställts 1919 vid zeppelinarvarvet i Friedrichshafen vid Bodensjön och byggdes om vintern 1920/21. Längden var från början 120,8 meter, men luftskeppet förlängdes tio meter vid ombyggnaden. 
Dess största diameter var 18,71 meter och det rymde 20.000 kubikmeter vätgas i tolv gasceller; efter ombyggnaden 22.550 kubikmeter i 13 celler. 
Bodensee drevs av fyra motorer och kunde nå en topphastighet av 132,5 km/h; något snabbare luftskepp har aldrig funnits.
Besättningen utgjordes av tolv man. Normalt tog Bodensee 20 passagerare, vilket kunde utökas till 30. 
Vikten var 13.646 kg, efter ombyggnaden 14.700 kg. Från början kunde Bodensee frakta 9.593 kg nyttolast, efter ombyggnaden 11.500 kg. 
Luftskeppet skrotades 1928. Stommen kom att användas vid pergolatillverkning.


Hindenburgs explosion 1937 blev slutet för luftskeppsepoken.
Foto ur Östra Smålands arkiv

FAKTA/LZ 129 Hindenburg 
Det tyska luftskeppet Hindenburgs explosion i Lakehurst utanför New York den 6 maj 1937 brukar ses som slutet på den kommersiella luftskeppseran. 
Hindenburg var 245 meter lång (mer än dubbelt så lång som Bodensee), största diametern var 41,2 meter och tjänstevikten låg på cirka 215 ton. Hindenburg gjorde sin första flygtur i mars 1936 och var då världens största luftskepp. 
Vid explosionen omkom 35 av de 97 personerna ombord samt en person ur markpersonalen. Hindenburg var fylld med vätgas som bildar knallgas i kontakt med syre, men riktigt hur olycksförloppet gick till har aldrig med säkerhet kunnat fastställas. Luftskeppet var egentligen byggt för ofarligt helium, som Tyskland dock förbjudits att köpa in av segrarmakterna i första världskriget.


Bodensee på väg att landa i Stockholm 1919.
Foto: Okänd fotograf/Stockholmskällan

STORT TACK
till Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum

Tiotusentals bilder och föremål ur länsmuseets samlingar finns att se på Digitalt Museum.

© Klas Palmqvist

Texterna var publicerade i Östra Småland den 7 april 2012

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar