Lagbilden #11 – Kalmar FF 1930

Kalmar FF, årsmodell 1930. Övre raden från vänster: Adolf Angner, Erik Henricsson, Sten Sjögren, Sven Olsson, Bertil ”BK” Carlsson, Göte Zidén, Nils Henricsson och Knut Sjögren.
Främre raden från vänster: Ivar ”Pie” Andersson, Alf Palmér Nilsson och Edvin ”Massa” Johansson. Just den här bilden var för övrigt det allra första fotografiet av Kalmar FF som publicerades i Östra Småland.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

Förr i världen var det alltid bortåt två månaders uppehåll mitt i sommaren. Vårsäsongen tog slut i höjd med skolavslutningen i början av juni och sedan dröjde det till månadsskiftet juli/augusti innan seriespelet rullade igång igen. 

Vårsäsongen förlängdes på 1960-talet till fram emot midsommar men det var inte förrän i slutet av 1970-talet som embargot mot seriefotboll under julisemestern började brytas på allvar. 

I fotbollens barndom och ungdom ägnades somrarna åt distriktsmästerskapet, uppvisningsmatcher mot både svenska och utländska lag samt landskapsmatcher – Smålandslaget brukade mest spela mot Blekinge och Östergötland. När andra världskriget satte stopp för de utländska gästspelen introducerades Svenska cupen 1941. 

Men fram till 40-talet var distriktsmästerskapet den viktigaste av de här sommaraktiviteterna. Smålandsdistriktets första DM avgjordes 1907. Segrare blev Kalmar FF:s föregångare IFK Kalmar. Sedan landskapet infogats i det nationella seriesystemet tappade DM dock en hel del av sin status. Men den som vann fick ju i alla fall titulera sig Smålandsmästare. 

Det kunde KFF-gänget på bilden överst i blogginlägget göra. Mästarlaget är fotograferat den 20 juli 1930 efter att just ha vunnit DM-finalen på hemmaplan mot IK Tord från Jönköping. 

På vägen till finalen hade KFF först slagit Kosta på bortaplan med 10–1, varpå man tvålat till Nässjö IF med hela 11–0 i nästa omgång: ”Spelarna själva påstodo efter matchen att FF givit dem en lektion i fotboll, vilket inte är för mycket sagt”, stod det i Östra Småland. 

Nässjös målvakt ligger och famlar i luften sedan ett av elva KFF-mål ramlat in bakom honom i Smålands-DM:s åttondelsfinal på Fredriksskans 1930. Hemmalagets Sten Sjögren i randig tröja firar fullträffen med fulländad behärskning.
Foto ur Kalmar FF:s historiska akademis arkiv

Kvartsfinalen mot Kalmar AIK blev tuffare, men KFF vann till slut med 2–1 sedan Knut Sjögren gjort båda målen. 

Knut Sjögrens avgörande 2–1-mål mot Kalmar AIK i DM-kvartsfinalen beskrevs så här av signaturen ”Fellow” i Östran Småland: ”Knut går fram vackert, pinnar av backen och skjuter en kanonhård boll vid stolpen, målvakten har fingrarna på den, men förmår inte hindra att den fortsätter in. 2–1.”
Foto ur Kalmar FF:s historiska akademis arkiv 

Även i semifinalen mot Oskarshamns AIK gjorde Knut två mål. Det gjorde även hans bror Sten samt Nils Henricsson medan veteranen Adolf Angner nöjde sig med ett. 7–0 till KFF alltså, ändå var det målvakten som fick mest beröm i OAIK av Östra Smålands referent: 

”Ett glänsande undantag fanns dock i detta sparka och spring-lag och det var målvakten. Hade hans skicklighet stått i samma nivå som de övrigas, då hade det inte ”bara” blivit utklassning utan katastrof för de svarta.”

Kalmar FF var favoriter inför finalen och ställde upp med ordinarie lag, så när som på målvakten. Georg ”Gibbe” Rosén hade flyttat tillbaka till Tranås och därför fick B-lagsmålvakten Alf Palmér Nilsson chansen att ställa sig mellan stolparna. När seriespelet drog igång igen i början av augusti ersattes Alf dock av Gösta Holm, för övrigt morbror till blivande KFF-legendaren Gunnar Svensson, som var lagkapten i det första allsvenska laget 1949. Alf Palmér Nilsson var sedan verksam som fotbollsdomare i flera decennier. 

Men åter till DM-finalen. Tord drog igång respektlöst mot hemmafavoriterna och tog också ledningen. Av allt att döma blev spelet ganska tufft och domare Norell från Växjö var tydligen inte rätte mannen att hålla ordning på planen. I alla fall tyckte inte publiken det, vilket fick Östra Smålands ”Fellow” att i tidstypiska ordalag läxa upp åskådarna och efterlysa en mer gentlemannamässig inställning, inte minst av omsorg om stadens rykte: 

”Det är sunt att reagera när man ser oegentligheter, men det var inte av den anledningen som publiken, naturligtvis inte det stora flertalet, men en stor del gaphalsar, upphävde veritabla indiantjut. Kalmars fotbollspublik håller på att skaffa sig ett dåligt renommé om dessa element tillåtas fortsätta med sitt oljud.”

Jönköpingsborna fortsatte att anfalla och inte förrän strax före paus kunde KFF-centern Sten Sjögren kvittera efter hörna. I andra halvlek tog hemmalaget tag i matchen, även om det dröjde till ungefär 65:e minuten innan man kunde ta ledningen genom Knut Sjögren som nickade in ett perfekt inlägg från Angner. Sedan gick det fort: Sten Sjögren gjorde 3–1 och rivjärnet Bertil Carlsson ”slog på ett markskott, som i den allmänna villervallan icke observerades av målvakten”. 

Att gästerna alldeles i slutet lyckades reducera till 4–2 kunde KFF kosta på sig. 

Ett av KFF-målen i DM-finalen mot IK Tord. Bollen går att skönja allra längst in bland nätmaskorna.
Foto ur Kalmar FF:s historiska akademis arkiv

Ville inte vänta på tåget i Hovmantorp 

Det kunde vara lite si och så med engagemanget i DM-spelet på 30-talet, ungefär som det varit i cupen långt fram i tiden. 

Den 12 juni 1932 reste ett reservspäckat Kalmar FF till Hovmantorp för att spela distriktsmästerskapets andra omgång. Ja, när man satte sig på tåget hade man bara fått ihop tio man, men under uppehållet i Trekanten lyckades man få kvarterslaget Kvarnholmens BK:s center Bergström, som upptäcktes på perrongen, att ansluta till KFF-truppen. 

Men det blev en rumphuggen tillställning mot kronobergarna. 
När det stod 3–3 efter 90 minuter och var dags för förlängning ville kalmariterna inte vara med längre. 

Så här refererades händelseförloppet i Östra Småland: 

”Sex reserver och Gustavsson ensam ordinarie i kedjan! Trots allt lär gänget ha spelat smånätt och lett i målfabrikationen, och 3–3 mot hemmastarka Hovmantorp är närmast hedersamt, hur underligt det än låter. 
Som skäl för sitt avstående från vidare spel uppgavs att tåget inte väntade längre, men snälla, det går la’ flera tåg, eller förhindrade viktigare intressen i Kalmar ett inväntande av halv elva-tåget? 
Det är inte utan att Hovmantorpsmatchens avslutning verkar snöplig ur Kalmarsynpunkt och vi tro oss veta att den inte just mottagits med odelad entusiasm i ledande FF-kretsar.” 

Se även:
• Lagbilden #1 – Kalmar FF 1975
• Lagbilden #2 – Kalmar FF 1994
• Lagbilden #3 – Kalmar FF 1940
• Lagbilden #4 – Kalmar FF 2006
• Lagbilden #5 – Kalmar FF 1970
• Lagbilden #6 – Kalmar FF 1981
• Lagbilden #7 – Kalmar FF 1977
• Lagbilden #8 – Kalmar FF 1958
• Lagbilden #9 – Kalmar FF 1965
• Lagbilden #10 – Kalmar FF 1997
• Lagbilden #11 – Kalmar FF 1930
• Lagbilden #12 – Danska flyktinglandslaget


© Klas Palmqvist
Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 17 maj 2008