Tobaksindustrin i Kalmar gick upp i rök

En del av arbetssyrkan på Swarss tobaksfabrik, fotograferad i augusti 1893. Fabriken låg på Storgatan 13, där Gallerian ligger i dag, och i en tillhörande fastighet på Norra Långgatan. Tillverkningen pågick till 1912.
Bild från utställningen ”Prisad planta” på Kalmar läns museum 2005

Tobaken kom, som alla vet, till Europa från Amerika. Men det tog lite tid innan röken la sig tät över kontinenten. Första svenska noteringen om pipor och tobak är från tullen i Stockholm 1601. Under trettioåriga kriget (1618–1648) lärde sig svenska soldater att röka och det nya njutningsmedlet spred sig snabbt. 

Skeppet Kalmar Nyckel seglade 1638 till Nordamerika och kolonin Nya Sverige grundades. Ett av syftena med expeditionen var att starta svensk tobaksodling i Delaware. Vid sin återkomst till hemlandet 1640 hade Kalmar Nyckel ungefär fem ton tobak ombord. 

Kalmar Nyckel var, tillsammans med Fågel Grip, det fartyg som 1638 fraktade de flesta av de svenska kolonisterna till Nya Sverige. 
Oljemålning av Jacob Hägg (1922)/Wikimedia Commons

Nu blev det ju tack och lov inte så mycket av den svenska kolonialismen – holländarna övertog Nya Sverige 1655. I stället uppmuntrade myndigheterna odling i Sverige. De svenska tobaksfälten frodades sedan i mer än 300 år. Men för mer än ett halvsekel sedan, 1964, skördades den sista kommersiellt odlade tobaken i Kristianstadstrakten.

Alida Olsson i Yngsjö hade fått fram en mycket uppskattad tobakssort. 1964 när den sista stora tobaksskörden bärgades på Kristianstadsslätten sparade hon frön från sin egen odling. De togs om hand av Tobaks- och tändsticksmuseet på Skansen. 38 år senare försökte expertis både i Sverige och Tyskland få fröna att gro, utan att lyckas. Museets egen pipmakare Arne Åkerhagen fick dock liv i ett av de minimala fröna – det går 10 000 på ett gram – och numera frodas mor Alidas egen tobak igen.
Foto ur ”Prisad planta”, utgiven av Tobaks- och tändsticksmuseum (2004)

I Kalmar erhöll Jürgen Bremer 1687 det första tillståndet att starta tobaksspinneri – tobaksfabriker kallades så. Redan i mitten av 1700-talet fanns det odlingar i 84 städer i det svenska riket, varav tolv i den finländska delen. Dessutom odlades en hel del illegalt på landsbygden – det var egentligen bara tillåtet att odla tobak i anslutning till städernas spinnerier. Från början var det röktobak till pipor som framställdes. Men snart kom det handla om tillverkning av såväl tuggtobak som cigarrer och – inte minst – snus.

När Charlotte Engströms man omkom – han var kapten på ett fartyg som förliste – startade hon 1836 en tobaksfabrik på Södra Långgatan, där Tidningshuset i Kalmar ligger numera. Hon var förtrogen med branschen eftersom hennes far J W Kramer var tobaksfabrikör i Blekinge. Hennes äldste son Per Oscar tog så småningom över företaget. På den gamla kvarnbacken på sitt sommarnöje Lindsberg – som sedermera blev Folkets Park – lät han bygga ett lusthus som fått namnet Snuskulan efter den stora kupolkulan som kröner byggnaden.
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland

Genom tiderna har det funnits mer än 20 tobaksfirmor med tillverkning i Kalmar. De flesta var små och försvann utan spår, men två minnesmärken från Kalmars tobaksepok sticker ut än i dag: lusthuset Snuskulan vid Folkets Park, byggt av tobaksfabrikören Per Oscar Engström, och Carlsbergsvillan intill ishallen. Den utgjorde på 1800-talet sommarnöje för tobakssläkten Sundberg som i flera generationer drev Swarss tobaksfabrik, stans största. 

Carlsbergsvillan, byggd 1839 som sommarvilla åt Carl Peter Sundberg och hans familj. Av den stora parken återstår inte mycket i dag. Villan låg i utkanten av de stora tobaksfälten som sträckte sig ungefär bort till Esplanaden (som inte var påtänkt på den tiden). Carl Peters son Carl försåg huset med torn och terrass 1877. Kalmar stad köpte anläggningen 1946. Villan var länge Kalmar AIK:s klubbhus.
Foto: Mattias Rubin/Östra Småland

Eric Swarss själv började som snickare, men hade svårt att få arbete. I stället blev han anställd hos snusfabrikören Lorentz Dahlin Norrköping. Efter sju år där flyttade han 1790 till Kalmar och etablerade sig snart som snusmalare. 

På Unionsgatan, mitt emot entrén till Folkets Hus – som sedan blev nattklubben Palace – låg det här gamla 1700-talshuset där släkten Sundberg drev snusfabrik. Här är huset fotograferat just före rivningen på 1970-talet. Längre bort skymtar man hur grävskoporna redan börjat tugga i sig Cenells cykelaffär vid korsningen med Spikgatan.
Foto: Östra Småland

Swarss hustru Anna Catarina hade en systerson vid namn Carl Peter Sundberg (1802–1846) som tog över firman sedan Swarss avlidit 1823. Det var Carl Peter som lät bygga Carlsbergsvillan. Dennes son Carl (1827–1883) drev själv tobaksfabriken fram till 1864 när hans bror Gustaf Fredrik (1832–1909) gick in som delägare. 

Carl Sundberg, här som chef för skarpskytterörelsens Lifkompani på 1860-talet.
Bild ur Sancte Christophers gilles chroenica XIV–XV (1941)
Se även En gammal bild av en ny tid

Vid den tiden hade verksamheten expanderat rejält. 1860 var 31 vuxna anställda på fabriken. Dessutom arbetade där 16 barn under 15 år. Hur gamla de yngsta var har jag inte lyckats hitta några uppgifter om. 

Gustafs son Sven ledde sedan firman tills den uppgick i Förenade Svenska Tobaksfabriker 1913. Två år senare var alla privata fabriker förstatligade och ingick i Svenska Tobaksmonopolet. Kalmarsnus sålde bra i hela södra Sverige och märket fanns kvar ända till 1943. 

Kalmars sista tobaksanknytning var den kombinerade pip- och cigarettobaken som såldes under namnet Calmar Nyckel. Den tillverkades länge i Danmark, men produktionen har numera upphört. 

Tobaksmärket Kalmar Nyckel började säljas 1939 men råvarubristen under andra världskriget gjorde att man fick upphöra med tillverkningen redan efter ett par år. Från 1946 fanns märket åter i handeln, ända fram till för några år sedan. Stavningen var på senare år ändrad från "Kalmar” till ”Calmar”.

Kalmar läns museum har en stor samling föremål och dokument från Swarss tobaksfabrik. Företaget var i samma familjs ägo i mer än 120 år. Tillverkningen startade i liten skala på en gård vid Fiskaregatan 1792. Bilderna här nedan visar några exempel ur museets samlingar.

Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Foto PeO Larsson/Östra Småland

Foto: Mattias Johansson/Östra Småland 

Foto: Mattias Johansson/Östra Småland

Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Foto: Mattias Johansson/Östra Småland

KÄLLOR
Inga Junhem: Prisad planta – Om tobaksodlingen i Sverige 1724–1964 (2004) 
Rolf Ljungs artikel i Östra Småland den 22 januari 2005 om Kalmar Läns Museums utställning med samma namn som Junhems bok
Olle Hammarlund: Rökringar – En liten bok om tobak (1961)
Sune Jönsson: Pipor och tobak (1964). 
Wolfgang Schivelbusch: Paradiset, smaken och förnuftet – Njutningsmedlens historia (Översättning: Per Erik Wahlund (1982)
Erik Angelin: Hantverkare och fabriker inom svensk tobakshantering 1686–1915 (1950) 
Svensk tobakshistoria 

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 4 januari 2014