”Nu var väl Stagnelius ändå ölänning från Gärdslösa?”
Javisst, det är ju allmänt känt. Men vad som föranlett blogginlägget är bara ett kort replikskifte i en sketch med Stellan Skarsgård och Hasse Alfredson i den nästan bortglömda TV-serien Familjen Schedblad. Det är på skoj och förstås inte ett vetenskapligt grundat påstående om hur den historiske Stagnelius tungomål kan ha tagit sig uttryck rent akustiskt.
Men faktum är ju att Erik Johan hade väldigt starka band till Kalmar och tillbringade en hel del av sin tid i residensstaden, även om han var född på Öland. För övrigt var ju pappa Magnus och släkten på den sidan från Kalmar, något som rimligen bör ha präglat den blivande poetens sätt att tala. Begåvningen upptäcktes tidigt och han blev undervisad av sin far i hemmet under uppväxten.
Erik Johan gick inte i nån byskola i Gärdslösa precis och när hans far blivit biskop i Kalmar stift flyttade familjen in till stan och Erik Johan började på gymnasiet där.
Har för mig att det är den gamle litteraturprofessorn och Stagneliusbiografen Olle Holmberg – som själv var född och uppvuxen i Kalmar – som noterat att skalden, när han återigen finkats för fylleri i Stockholm, en gång får sitt namn antecknat som ”Fängnelius”.
Det är lätt att se scenen framför sig. Ordningens upprätthållare ska pränta i stationens liggare över ingripanden och frågar den lille fylleristen och knarkaren vad han heter, varpå det poetiska geniet sluddrar fram sitt namn ungefär så som det än i dag skulle kunna låta om en stupfull kalmarit på stans vilda tungomål skulle få för sig att nämna vår litteraturs kanske störste skald. F-ljudet förklaras förstås av promillehalten och ”ä” i stället för ”a”; ja, så där pratar man fortfarande i Kälma’.
Även sedan han flyttat till Stockholm tillbringade Erik Johan ganska långa perioder i Kalmar. Han satt inte bara och suktade efter Constance Magnet i Dörby när han inte åstadkom poesi i yppersta världsklass, utan festade gärna om med kommendanten Peter Fredrik Kock och andra glada kompisar, något det finns tillfällighetsdikter bevarade från. Då lär det nog ha snackats en hel del Kalmardialekt, även om kommendant Kock själv var född i Karlskrona. Om den glada samvaron har Manne Hofrén skrivit en ingående uppsats i Sancte Christophers Gilles CHroenica XXIV–XXV från 1955.
Så, nu blev det snudd på en litteraturhistorisk dissertation i ämnet i alla fall.
För övrigt är det bara att konstatera att Skarsgårds kalmaritiska tonträff är rent överjävligt bra, vilket jag tar för givet också har sin grund i att hans fru My, de var gifta i mer än 30 år, är uppvuxen i Kalmar och att han tillbringat många av sina somrar på Öland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar