Strejkhot, maktkamp och intriger på krogen – så gick det till när Kalmar FF blev ett elitlag

Så här såg Kalmar FF ut premiärsäsongen 1927/28. Bilden är tagen efter spelårets sista match, hemmaseger med 2–1 mot Landskrona IF (inte BoIS alltså). Stående från vänster: Sten Sjögren, Adolf ”Ada” Angner (som gjorde båda målen mot Landskrona), Göte Zidén, Alf Petersson, Arthur Nordmark, Hjalmar Sivgård, Bertil ”BK” Carlsson och Nils Henricsson. Knästående från vänster: Olof ”Castis” Castegren, målvakten Nils Karlbom och Edvin ”Massa” Johansson. Så när som på Göte Zidén är laget identiskt med premiärelvan mot Malmö FF, då i stället Gösta Johansson fanns med.
Foto ur Kalmar FF:s historiska akademis arkiv; tack till Pelle Friberg gett färg åt bilden som förstås är svartvit i original

Tio beslutsamma män samlades på onsdagskvällen den 27 juli 1927 brådstörtat på restaurang Laxen i Halmstad. En enda punkt stod på dagordningen – att förhindra att Kalmar fick med ett lag i Sydsvenska serien, vars första omgång skulle avgöras redan kommande söndag. Hjälpte inget annat var man redo att strejka för att slippa smålänningarna. 

Vid ett liknande möte i Helsingborg ett par veckor tidigare hade samma herrar – de kom från Halmstad, Helsingborg, Malmö, Kristianstad, Landskrona och Varberg – till sin gemensamma belåtenhet lyckats skrämma bort IFK Oskarshamn ur serien och därmed hoppats att den småländska faran var över.

Allsvenskan var ett faktum sedan säsongen 1924/25. Nu gällde det att få fason på serienivån närmast under. Flera av lagen från Småland och Blekinge hade dittills harvat i något som kallades för Sydöstra serien, men förbundet hade bestämt att det lag som stod som slutsegrare våren 1927 – man spelade höst/vår – skulle flyttas upp till Syd-svenska serien, det vill säga division II, näst högsta serienivån.

Kalmar IS låg i topp men snubblade till i näst sista omgången och fick bara 1–1 i Alvesta. IFK Oskarshamn smet förbi och vann serien på 24 poäng, en poäng före KIS och tre före Kalmar AIK.

Fotbollsplanen i Oskarshamn höll emellertid inte måttet för division II och man hade heller inte råd med de dryga resorna till Skåne och Halland. Tågförbindelserna var dåliga och de andra klubbarna gnällde i högan sky över att behöva ta sig ända till Oskarshamn, där man till slut, en vecka före den planerade seriestarten, bestämde sig för att avstå från sin plats i serien.

Budet gick till Kalmar. Här hade man definitivt inga tankar på att beskedligt stå med mössan i hand och snällt tacka nej.

Klockan åtta på måndagskvällen den 25 juli 1927 på Teaterkällaren vid Larmtorget höll Kalmar IS och Kalmar AIK samtidigt, men i skilda lokaler, de utan jämförelse viktigaste medlemsmötena i Kalmarfotbollens historia. Detta trots att man inte kom fram till något gemensamt beslut och att det så här långt efteråt är omöjligt att reda ut exakt hur resonemangen gick.

Att helt enkelt slå samman klubbarna hade uppenbarligen flera förespråkare, men gick inte att genomdriva. Däremot tycks man allmänt ha uppfattat det som en väsentlig angelägenhet för hela staden att man i Sydsvenska serien skulle ställa upp med det allra starkaste lag man kunde få på benen, inte minst efter det styvnackade motstånd mot småländskt deltagande som de övriga klubbarna gett prov på.

I praktiken blev resultatet av mötet på Teaterkällaren en ny klubb och ett sammanslaget lag. Kalmar IS försvann och Kalmar FF skapades, även om det tog några dagar innan saken rent formellt var genomförd. Halva Kalmar AIK:s A-lag infogades i vad som allmänt betecknades som ”Kalmar stadslag”. Kalmar IS röda tröja och svarta byxor byttes mot rödvitrandigt respektive rött.

Att kalmariterna inte tänkte ge sig frivilligt stod alltså fullt klart för de bekymrade herrarna på restaurangen i Halmstad. De enades på nytt om att kräva att något lag från Småland inte skulle få släppas in deras serie.

Vad det ytterst handlade om var alltså kommunikationerna, detta eviga problem för Kalmar län. Man menade att det var svårt för spelarna, som hade vanliga jobb att sköta sex dagar i veckan, att hinna fram och tillbaka från Kalmar med tåget, utan att behöva ta ledigt, antingen en del av lördagen eller på måndagsförmiddagen.

Att åka bil var inte att rekommendera med tanke på tidens usla väg- och fordonsstandard. När Kalmar FF ändå försökte sig på det färdsättet till bortamatchen mot IFK Hälsingborg (stadens namn stavades med ä 1912–1971) våren 1928 kom man ut på planen så stelbenta att man snabbt hamnade i underläge med 3–0.

Malmö FF undersökte till och med möjligheterna att flyga till Kalmar. Resan skulle kosta runt 2.000 kronor – i nutida penningvärde mer än 70.000 kronor – en svindlande summa för en svensk division II-klubb på 20-talet, men var ändå ogenomförbar eftersom det inte fanns någon riktig flygplats i Kalmar. AB Aerotransport kunde inte heller erbjuda något sjöflygplan stort nog att frakta en hel fotbollstrupp.

Striden om det småländska deltagandet i Sydsvenska serien fördes framför allt i Idrottsbladet, Sveriges ledande sporttidning. IB:s skribenter hade visat djup förståelse för de skånska och halländska åsikterna och rekommenderat oskarshamnare och kalmariter att vackert hålla sig på sin kant. ”Revolution i Sydsverige!” och ”Smålänningar äro avskyvärda” löd ett par av rubrikerna.

Bakom artiklarna mer än anar man också den djupa motsättningen mellan Carl ”Ceve” Linde – flitig medarbetare i IB, ledare i IFK Göteborg och landslaget, landets utan tvekan ledande fotbollsexpert – och Anton Johanson, Svenska Fotbollförbundets grälsjuke, intrigerande och maktfullkomlige ordförande.

Helt klart utnyttjade Ceve Linde konflikten för att försöka få Anton Johanson avsatt eller i alla fall rejält undergräva hans ställning. Det var i så fall varken första eller sista gången utan snarare något som hörde till dagordningen för svensk fotboll vid den här tiden.

Men på IB:s förstasida fredagen den 29 juli dominerade plötsligt budskapet ”Sydsvenska strejken avblåst!”. Den enade fronten var spräckt. Malmö FF hade efter hårda påtryckningar från förbundet meddelat att man skulle åka till Kalmar för match på söndagen. De andra lagen – IFK Kristianstad, IFK Hälsingborg, Landskrona IF, IS Halmia, Halmstads BK, Varbergs GIF respektive BoIS, Malmö BI och seriens storfavoriter IFK Malmö blev då också tvungna att rätta in sig i ledet.

I samma IB-artikel redovisades SJ:s tidtabeller i detalj och fullt så hopplösa som det påståtts var faktiskt inte järnvägsförbindelserna. Med avspark i Kalmar klockan 12.30 på söndagen skulle alla hinna hem i hygglig tid.

Dessutom påminde man om att Kalmarlaget utan att gnälla fann sig i att göra tio långa resor till de andra städerna – ”då förefaller sydsvenskarnas högljudda missnöje absolut ej berättigat” – samt att lagets ”ekonomi för deltagande i denna serie är säkrad”.

Den nystöpta Kalmarklubben såg resten av säsongen också till att bland annat ombesörja hotell för sina gäster natten till söndagen och försåg dem också med matkorgar på tåget hem efter matchen, ”visserligen bara smörgåsmat, men bättre något än intet...”.

Den stora striden inför seriestarten 1927 mellan Fotbollförbundets egenmäktige ordförande Anton Johanson och de tio sydsvenska division II-klubbarna, anförda av Ceve Linde, skildrades även som tecknad serie i Idrottsbladet. Rutorna ovan är ur numret för den 1 augusti, dagen efter att premiäromgången trots allt genomförts.
Tack till Hans Palmqvist som letade upp seriestrippen på Kungliga Biblioteket i Stockholm

Så kom då söndagen den 31 juli 1927. En vecka tidigare hade Kalmar inte varit berättigat att ställa upp i serien, än mindre hade man haft något lag som var redo att göra det! Samtidigt hade seriefavoriterna IFK Malmö överraskande fått stryk med 3–2 av Malmö FF i den skånska DM-finalen.

Nu fanns det skånska mästarlaget på plats på Fredriksskans, eller ”Nya Idrottsplatsen” som arenan fortfarande hette, för att möta det nyskapade Kalmarlaget.

Redan i tredje minuten tvingades MFF:s veteranmålvakt Håkansson rusa ut och slå undan bollen. Den hamnade hos KFF-centern Hjalmar Sivgård, stans stora fotbollsstjärna sedan många år, som lämpligt nog fick göra första målet för det nya laget. Han var vid det här laget en bra bit över 30 år gammal, men gjorde sig snabbt ett fruktat namn i Sydsvenska serien och fortsatte vräka in mål ända in på 30-talet.

Nu sköt han hårt längs marken mot det övergivna målet och Kalmar FF:s allra första fullträff var ett faktum. 

Hjalmar Sivgård föddes 1894 med efternamnet Petersson (han bytte namn 1922). Här står han vid Malmfjärden med en flaska lemonad i handen efter en match i slutet av 20-talet.
Foto ur Kalmar FF:s historiska akademis arkiv

I sjunde minuten fick MFF straff. Den sköts med kraft, men rakt på målvakten Nils Karlbom.

I stället gjorde högerinnern Adolf Angner 2–0 på en påpasslig nick alldeles intill stolpen. Den storvuxne och snabbe vänsteryttern Arthur Nordmark, byggnadssnickare till vardags, hamrade in 3–0. Angner hann med ett mål till före paus. ”MFF spelade snyggt ute på banan men framför mål voro de borta med rocken”, noterade Idrottsbladets referent.

I andra halvlek ökade vänsterinnern Nils Henricsson på till 5–0 innan Sivgård avrundade målkalaset.

6–0! En mer lyckad debut för det nya laget kunde man inte ha önskat sig. Samarbetet mellan de före detta KIS:arna och KAIK:arna gick utmärkt; av målskyttarna hade Angner och Sivgård tidigare representerat KIS medan Henricsson och Nordmark kom från KAIK.

Nytt publikrekord noterades också: 1.714 åskådare. Det skulle sedan överträffas flera gånger under året.

Premiärsegern följdes direkt upp med bortavinster mot Landskrona IF (2–1) och Halmstads BK (5–2) och ännu en 5–2-seger och nytt publikrekord (2272) hemma mot IFK Hälsingborg.

Nu var det inte längre tal om att ifrågasätta det berättigade i KFF:s deltagande. ”Kometen från Kalmar” hette det i rubrikerna och i en Göteborgstidning kunde man läsa att ”serieklubbarnas motvilja att låta Kalmar få inträda i serien tycks till stor del ha varit respekt för lagets spelstyrka”.

Det är inte svårt att förstå att de erkännande raderna måste varit ljuv läsning i Kalmar...

En 84-årig men högst vital Hjalmar Sivgård, fotograferad på golfbanan 1978. Fast det fick räcka med nio hål, 18 blev i mesta laget tyckte veteranen. Han var också Kalmarmästare i tennis för oldboys. Hjalmar Sivgård avled 1981.
 Foto: Östra Småland

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som publicerades första gången i Östra Småland den 7 april 2005. Löpsedeln här ovanför är från just den dagen.