Himmelriket är likt en kroppkaka

"Häst-August" Andersson var Nybropolisens skräck, blev sedermera folkpredikant med kvinnotycke och till slut storbyggmästare i Kalmar. Fotografi från 1890.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

August Andersson spelade dragspel, söp, slogs och bröt sig ut från arresten i Nybro. Sedan mötte han Gud i en beteshage vid Pukebergs glasbruk, blev beskjuten i Målerås, omvände tusentals människor runt om i Sydsverige, varpå han började bygga större bostadshus i Kalmar än någon annan hade gjort.

I slutet av 1800-talet var "Häst-August" en av Sydsveriges stora profiler och populäraste predikanter. Något särskilt med hästar att göra hade han inte utan vid något tillfälle – det kan ha varit i Linneryd eller i Nybro – blev han förväxlad med en ökänd hästskojare vid namn August Olsson.  Öknamnet fick fäste och trots att det retade honom fick han vänja sig vid det. Så småningom blev det närmast ett artistnamn – August Andersson var det inte många som kände till, "Häst-August" visste däremot alla vem det var.

Han var född i Algutsboda 1850, som tredje barnet av fem och ende son till hemmansägaren Andreas Nilsson och Lena Cajsa Petersdotter. Redan när August var liten flyttade familjen till Madesjö. Utbildningen blev det inte mycket bevänt med – totalt sex veckors skolgång – och det dröjde tills han blev vuxen innan han kunde läsa utan problem. 

Däremot lärde August sig tidigt att spela dragspel och var efterfrågad som musikant vid danstillställningar. När sådana alltsomoftast urartade – ”byslagsmål var den tidens idrott”, skriver hans levnadstecknare Gunnar Olén – var August inte den som la fingrarna emellan, tvärtom. Han var stor och stark och fann ett särskilt nöje i att jäklas med ordningsmakten i Nybro. 
Skräddarmästare Carl Petter Berg tjänstgjorde som extra polisman och honom möblerade August om uppsynen på rejält. Berg beklagade sig och framhöll särskilt att ”det var allramest skada på mitt vackra skägg”.

En annan gång hade August hamnat i arrestlokalen, men den var inte mer solid än att han helt enkelt bröt sig ut. Vid ett annat tillfälle, när den fruktade slagskämpen var på att ge sig i väg hemåt, kastade han upp en polisman i sin vagn och sedan bar det av i full fart ut på landet. Först en bra bit utanför Nybro släppte August sin fånge som fick ta sig hem bäst han kunde.

Redan vid 19 års ålder fick August Andersson ta över ansvaret för fädernegården. Vid samma tid hade sin första stora religiösa upplevelse, men det dröjde länge innan han verkligen blev omvänd: "Under de mellanliggande tio åren rycktes jag mellan de två makterna synden och nåden, Guds barn och världens barn, Gud och Satan".

Efter att ha varit på ett väckelsemöte 1879 var August på väg hem när han bad Gud uppenbara sig för honom. Och så skedde, i en hage vid Pukebergs glasbruk behagade Gud tala till honom och sa: "Min son, dina synder förlåtas dig!". August blev så lycklig att han sprang med ystra språng hela vägen hem till familjen på gården i Södra Bondetorp. Han var sedan 1874 gift med den tre år yngre Emma Kristina Petersdotter. Tillsammans fick de sju barn, varav tre dog som små.

Efter uppenbarelsen tog det inte lång tid innan August började predika i bygderna, snart med lysande framgång. Genombrottet kom i Ramdala norr om Karlskrona, men sina allra största framgångar hade han i Torhamn, Blekinges sydostligaste hörn, där man började bygga bönhus i rasande fart. Fjorton stycken fanns det i trakten till slut. 

Att han inte lagt ifrån sig sitt magdeburgerspel betydde förstås mycket för hans dragningskraft, fast nu använde August det för att ackompanjera sig själv och de församlade i väckelsesånger. Så småningom skrev han egna visor och gav i flera upplagor ut sångboken "Det glada budskapet" med egna och andras sånger. 
Augusts röst var som "tordön bland berg men också som västanfläktar vid sjön". Han sjöng så syndarna grät och hickade efter andan. Hans liknelser var drastiska och han kunde bland annat rapportera att ”Himmelriket är likt en kroppkaka, ju längre in man kommer, desto fetare och bättre blir det”.

”Häst-Augusts” ”Nöd och nåd” ingår i hans sångbok ”Det glada budskapet”.

Dessutom såg August bra ut. Folklivsskildraren J A Göth beskriver honom i sin bok Mojökarna från 1927: "August hade ett svart helskägg, och hans ögon var outgrundliga. De var djupa och svarta som en oktobernatt, men ibland sköt de blixtar, som kom råbarkade män att darra och kvinnfolken att känna rysningar av salighet."

Turnén fortsatte till Sturkö. Där byggdes ett stort missionshus, men det räckte ändå inte till. Det stod mer folk utanför lokalen än inne när mötena skulle börja.
Men det kunde bli för mycket. En dag utbrast en bondhustru på Sturkö:
– Nu får det vara stopp med att springa på möten om kvällarna. I morse somnade den ena pigan på mjölkpallen i ladugården. Och den andra pigan somnade när hon satt i köket och skalade potatis.

”Häst-August” är huvudperson i den klassiska berättelsen om den svenska frikyrkorörelsens framväxt ”Rättfärdiggörelsen genom tron”, som den märklige socialdemokratiske agitatorn och riksdagsmannen Fabian Månsson (1872–1938) från Hasslö i Blekinge gav ut 1916. Författaren hade själv upplevt predikanten när han besökte Månssons hemort. Boken har kommit i många upplagor genom åren, det här exemplaret ur min egen bokhylla är tryckt 1978.

Så där höll det på i flera år i Blekinge, i Skåne och i södra Småland. "Häst-August" anslöt sig aldrig till något samfund, även om han kom att betyda mycket för Frälsningsarméns framväxt, inte minst i Kalmar men även i bland annat Växjö, Kristianstad, Malmö och Köpenhamn. 
Goda predikanter var efterfrågade överallt och "Häst-August" var en av de allra mest publikdragande. Han hade aldrig någon turnéplan utan stannade på en ort så länge han tyckte det behövdes. Till exempel konstaterade han efter en sejour i Vittaryd, inte långt från Ljungby i Kronobergs län, att "nu har jag ingenting mer att uträtta här för nu är alla omvända, utom kyrkoherden, länsman och två drängar".

Butiksbiträdet Andersson i Roséns musikaffär på Södra Långgatan i Kalmar demonstrerar ett magdeburgerspel som tillhört ”Häst-August”. 
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

En gång när ”Häst-August” besökte Stockholm ställde han ifrån sig resväskan och sitt kära dragspel på Centralen och blev bestulen. Han fortsatte till Småland där han skulle ha möten och berättade vad som hänt: ”Väskan bryr jag mig inte om, men däremot mitt gamla dragspel”. Det visade sig att en järnvägsman på orten hade ett likadant handklaver som ”Häst-August” fick köpa. När han på kvällen kom upp i talarstolen i missionshuset sa han: "Satan tog mitt dragspel i Stockholm, men nu har Gud givit mig ett som är mycket bättre. Mitt gamla spel var utslitet, men Gud visste råd". Och så klämde han som så många gånger tidigare i: ”Ty dig nu han kallar, ja Jesus dig kallar, han kallar dig nu,”

”Häst-August” mötte ofta motstånd från gammalkyrkliga krafter, även om det också fanns många präster som stödde och uppmuntrade den nya väckelserörelsen. Folk försökte också störa mötena, ibland med enkla hyss som att slänga ner en fiskmjärde genom skorstenen, men det hände också att det kastades in så mycket sten genom fönstren att panik utbröt. August blev också utsatt för rena attentat. I Målerås stod han och predikade med ryggen mot ett fönster när ett hagelskott sköts genom rutan. Glassplittret formligen regnade i lokalen men ingen skadades, varken av skärvorna eller av hagelsvärmen. Predikanten lugnade de församlade genom stämma upp en av sina sånger:

Ja, Gud är snäll,
han gör mig säller,
han förlåter
och tröstar åter.
Han byggt en mur omkring mig,
därför sjunger jag så nöjd och glad.

August ska också ha utsatts för ett utstuderat mordförsök då en lina dragits över vägen och fästs vid en fastspänd lie. När vagnen med August och bonden som skjutsade honom efter ett möte passerade skulle fällan slå till. Men bondens vanliga vagn hade det blivit något fel på så de färdades i stället i en vagn som var så låg att linan inte vidrördes. Ett år senare ska den misslyckade attentatorn ha trätt fram, bekänt sin synd och lämnat sig åt Gud...

”Häst-August” ägnade sig också åt helbrägdagörelse. Men han var inte ute efter att göra sensation och noga med att de som sade sig ha blivit botade undersöktes av läkare. Verksamheten utvecklades aldrig till något geschäft. 
Det tog sin början i Ryssby i Kronobergs län med att en döv flicka – som tillsammans med några andra ungdomar egentligen var ute efter att sätta predikanten på det hala – fick hörseln åter. 
Snart kunde Thilda Andersson i Rydaholm vittna om att hon länge varit sjuk och klen och sängliggande, men efter att "Häst-August" hade smort henne med olja i Herrens namn dröjde det inte länge förrän kunde delta i potatisplockningen. 
På samma sätt blev Augusta Isaksson av med sin plågsamma reumatiska värk. Även ”Häst-Augusts” värkbrutna och hopskrumpna svägerska Ida Petersson blev fullständigt återställd. Sin hustru kunde han dock inte rädda och sedan hon dött 1894 var det svägerskan som skötte predikantens hushåll.

1889 hade ”Häst-August” och hans familj flyttat till Kalmar, som blev basen för hans fortsatta verksamhet. Han samlade en skara evangelister kring sig, bland andra en med ljuv röst försedd ung dam vid namn Amanda Göthberg. I samlad trupp gav sig gruppen ut på missionsresor tillsammans. 
Men ”Häst-August” var förstås livligt verksam även i Kalmar. Efter en konflikt med Bethesda missionsförening fick han inte längre hålla möten i Missionskyrkan på Strömgatan (den revs i början av 1980-talet för att ge plats åt Västerportkyrkan). Det kom för mycket folk när Andersson predikade, tyckte den konservativa församlingsmajoriteten, ”och publiken var inte det vanliga snälla bönhusfolket utan allsköns slödder från gatan”. 

Predikolokalen "Arken" på Smålandsgatan. Sedan den rivits på 1890-talet använde "Häst-August" det gamla virket till att bygga den nystartade Frälsningsarméns hus på Nybrogatan (nuvarande Malmbrogatan). Det revs i sin tur i början av 1970-talet för att ge plats åt länsstyrelsens nybygge.
Teckning av John Sjöstrand

Då byggde "Häst-August" ett eget hus, "Arken", på en tomt han skaffat sig vid den nyligen anlagda Smålandsgatan och annonserade att han bjöd på "kaffe och syndernas förlåtelse". I den nybyggda lokalen och ute på gården hölls möten som ibland blev så livliga att polisen dök upp. En gång dömdes han till böter på 30 kronor, men en annan gång fick han hjälp av polisen när mötesdeltagarna helt enkelt inte ville gå hem.

"Häst-August" upphörde med sina möten i Kalmar 1891 när Frälsningsarmén i stället hyrde "Arken". Efter några år måste lokalen rivas, den låg i vägen för Unionsgatan. Men "Häst-August" använde det gamla virket till att bygga den nystartade Frälsningsarméns hus på Nybrogatan (nuvarande Malmbrogatan). Det revs i sin tur i början av 1970-talet för att ge plats åt länsstyrelsens nybygge.

På 1890-talet sadlade den gamle predikanten plötsligt om och blev storbyggmästare i Kalmar. Gunnar Olén menar att han slutade som resande evangelist av oro över sin familj eftersom hans hustru var sjuklig ganska länge innan hon dog. Någon utbildning att tala om hade han ju inte, men byggnadsverksamhet hade alltid intresserat honom och han fick god hjälp av en byggmästare från Malmö. 

Arkagården i hörnet Smålandsgatan–Unionsgatan, vars första del mot Smålandsgatan (till vänster) började byggas 1899. 
Foto: Klas Palmqvist

Så kom det sig att "Häst-August" 1899 byggde det första fyravåningshuset i Kalmar, i hörnet Smålandsgatan–Unionsgatan. Än i dag kallas huset för Arkagården efter den gamla predikolokalen som funnits där tidigare. 

Sions ark i hörnet Strömgatan–Kaggensgatan byggdes 1901. Från början ska huset också ha inrymt en möteslokal.
Foto: Klas Palmqvist

1901 lät han bygga den så kallade Sions ark i hörnet Kaggensgatan–Strömgatan och med början 1907 uppfördes den i slutet av 1960-talet rivna ”Långkatekesen” ett stort bostadshus med nio trapphus, på platsen där Södercentrum finns i dag.

”Långkatekesen” på en bild från 1964. Huset revs ett par år senare. 
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening

I början av 1900-talet när de militära regementena skulle bli fasta förläggningar, räknade många med att Kalmar regemente förstås skulle hamna i Kalmar. Flera av de stora husen på Bremerlyckan och Framsta byggdes på spekulation för att erbjuda officerarna ståndsmässiga bostäder. Men det visade sig att regementet hamnade i Eksjö i stället. "Häst-August" hade då börjat bygga tre av husen på Bremerlyckan och även det stora huset i kvarteret Koljan, i hörnet Norra vägen–Esplanaden. Pengarna och krediten tog slut. Huset stod med uppmurade väggar men utan tak en hel vinter. Nygärde Tegelbruk, som levererat byggnadsmaterialet, fick ta över och slutföra bygget.

"Häst-August" hade också svårt att driva in hyran från folk, något fru Johanna Carlsson, som bott i ett av hans hus, kunde bekräfta i en intervju med Lunds Universitets Folkminnesarkiv 1941 då hon var 80 år gammal:

– Han byggde många hus i Strömgatan [...] och en bättre hyresvärd fanns då inte att uppbringa. "Ska du ha en liten slant i dag?", brukade han säga när han gick förbi barn, och de fick också en slant av honom. Han var rysligt snäll den människan. Hade man inte hyran på dagen så kom han igen senare utan att bli arg för det."

"Häst-August" Andersson på äldre dagar med sitt kära dragspel. 
Bilden hämtad ur "Boken om Häst-August" av Gunnar Olén.

Folkpredikanten och byggmästaren August Andersson avled 1931. Han ligger begravd på Södra kyrkogården i Kalmar.

”Boken om Häst-August” kom ut 1954 och är skriven av Gunnar Olén (1898–1990), som då var kyrkoherde i Karlskrona.

Utvidgad version av en text som publicerades i Östra Småland den 3 december 2016

© Klas Palmqvist

På Digitalt Museum presenteras tiotusentals bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.