Vinnaren Viktor och gamblern Nanne

Kalmar FF:s Viktor Elm har just smällt in 2–0-målet på frispark i seriefinalen mot Elfsborg 2008. ”Jag blev alldeles adrenalindimmig och kommer inte ihåg någonting mer än att jag springer och skriker”, berättade han efteråt.
Foto: Karl Nilsson/Östra Småland

Kalmar FF har spelat många betydelsefulla matcher genom åren. Mot IFK Göteborg 1975 inför 46.000 åskådare i division II. Hemma mot Halmstad 1949, då det första allsvenska avancemanget säkrades. Cupfinalerna 1981, 1987 och framför allt 2007. Segern med 6–0 över Malmö FF i den första riktiga seriematchen 1927. Och förstås guldmatchen mot HBK i sista omgången 2008.

Men frågan är om det inte finns en match till av samma kaliber, som inte riktigt fått så mycket uppmärksamhet som den egentligen förtjänar. Det gäller inte minst Nanne Bergstrands insats. Har en allsvensk tränare någonsin spelat så högt i en så viktig match som Nanne gjorde en kväll på Fredriksskans 2008?

September höll på att gå över i oktober, men sensommarvärmen fanns fortfarande kvar i luften i luften och för en gångs var det vindstilla på Fredriksskans. Allsvenskan hade hunnit fram till 24:e omgången och serieledande Kalmar FF tog emot svåraste guldkonkurrenten Elfsborg, som bara låg en enda poäng efter. Det lag som vann skulle koppla ett bastant grepp om Lennart Johanssons pokal. KFF var seriens överlägset målgladaste lag och hade prickat in 55 fullträffar. Elfsborg hade bara mäktat med 34, men å andra sidan var det gulsvarta försvaret nästan omöjligt att forcera: bara sju insläppta mål, att jämföra med KFF:s 25.

Elfsborg kom till spel utan skadedrabbade Anders Svensson och Stefan Ishizaki. 

David Elm var en av flera KFF-spelare med skavanker men kom i alla fall till start. Här försöker förre KFF:aren Daniel Mobaeck få stopp på honom.
Foto: Karl Nilsson/Östra Småland

Kalmar FF å sin sida saknade sedan i juli vårsäsongens bäste allsvenske spelare César Santin, som avyttrats till FC København. Tobias Carlsson hade inte kunnat spela en seriematch på hela året. Både David och Rasmus Elm hade knäproblem, men David kom ändå till spel medan Rasmus drabbades av feber och inte ens fanns med på bänken. Där tog i alla fall Lasse Johansson plats, trots bekymmer med ett lår. 

Skytteligaledaren Patrik Ingelsten hade inte gjort mål på en månad och drogs med skavanker i ena vaden och i magmuskulaturen men kom ändå till start. Däremot var Stefan Larsson inte i spelbart skick. På bänken satt dock Patrik Rosengren, som petats av Nanne till förmån för Marcus Lindberg och Joachim Lantz. ”Bagarns” enda spelpraxis på en månad var en B-lagsmatch som mittfältare mot Trelleborg.

Blessyrerna hängde förstås ihop med att laget började bli lite slitet så här på höstkanten. Bara tio dagar före seriefinalen hade KFF sensationellt besegrat Feyenoord i Rotterdam med 1–0, målet gjort av Viktor Elm. Tre dagar därefter var det cupfinal med förlängning mot IFK Göteborg. Det slutade med att Blåvitt tog revansch före föregående års finalförlust och vann på straffar. Ytterligare tre dagar senare var det dags för bortamatch på Olympia mot serietrean Helsingborg, som vann med 1–0.

Och fyra dagar efter den förlusten var det alltså dags för en av de viktigaste matcherna i den rödvita historien: seriefinal på hemmaplan mot de gulsvarta från Borås. 

19-årige Erik Israelsson gjorde sin allra första allsvenska match för Kalmar FF mot Elfsborg. Här i duell med Helgi Danielsson.
Foto: Karl Nilsson/Östra Småland

När Martin Ingvarsson från Hässleholm blåste till spel stod en allsvensk debutant på planen. KFF:s Erik Israelsson hade fått den – förstås – övermäktiga uppgiften att ersätta Rasmus Elm. 

Båda lagen inleder spänt och kantigt. Elfsborg börjar omgående slå långbollar på Lasse Nilsson, något som håller på att resultera direkt men Petter Wastå lyckas avvärja.

Petter Wastå gjorde en helt avgörande räddning på en nick från Denni Avdic. Den här bollen var det betydligt enklare att ta hand om.
Foto: Karl Nilsson/Östra Småland

Elfsborg får så småningom mer ordning på spelet. Efter en halvtimme dundrar lagkaptenen, förre KFF:aren Daniel Mobaeck, bollen i ribban. I 38:e minuten slår James Keene ett inlägg till Denni Avdic som får utomordentlig träff med skallen, ner mot Wastås vänstra stolpe. Men Kalmarmålvakten gör en makalös räddning och parerar till hörna. 

Petade Patrik ”Bagarn” Rosengren kom in som vänsterback i 40:e minuten.
Foto: Karl Nilsson/Östra Småland

I 40:e minuten kan Arthur Sorin inte fortsätta längre. Emin Nouri, som börjat till vänster i backlinjen, tar över fransmannens plats till höger. In kommer 37-årige Patrik Rosengren, sedan åratal en av landets bästa mittförsvarare, men nu får han agera vänsterback.

”Bagarn” tar genast kommandot på sin kant och bryter ett Elfsborgsuppspel. Rydström vidarebefordrar bollen till Ingelsten. Han i sin tur passar till Viktor Elm, som får i väg ett lurigt skott från 20 meter. Bollen smiter in i nät vid Johan Wilands högra stolpe. 1–0 till KFF just före paus. Knappast välförtjänt, men ack så välkommet.

Elfsborgs tränare Magnus Haglund verkar emellertid inte överdrivet orolig när han intervjuas i paus. Hans lag har varit bättre än serieledarna i en ganska låst första halvlek.

– Vi ska följa vår matchplan. Trycka på framåt och fram med mer folk för att hota mer.

Det är uppenbart att han tror att KFF ska nöja sig med att försöka slå vakt om sin ledning. 

Abiola Dauda byttes in direkt efter paus och elfsborgarna hade svårt att hänga med den snabbe nigerianen.
Foto: Karl Nilsson/Östra Småland

Men Nanne Bergstrand har helt andra planer. Ut med den blyge debutanten Israelsson och Daniel Sobralense. In med Abiola Dauda på topp och veteranen Lasse Johansson till vänster på mittfältet. Ingelsten skickas ut på högerkanten. 

Lasse Johansson, med bandagerat lår, bidrog i högsta grad till att förändra matchbilden när han kom in i andra halvlek.
Foto: Karl Nilsson/Östra Småland

Därmed gamblar Nanne rejält. Redan i paus har han förbrukat alla sina byten. Lasse Johansson har dessutom en känning i ena lårets baksida. En grov chansning i en av föreningens viktigaste matcher någonsin. Knappast någon annan allsvensk tränare skulle vågat sig på något sådant, särskilt inte när laget faktiskt är i ledning med 1–0.

Matchbilden förändras fullständigt, precis som Nanne avsett. KFF tar initiativet, trycker på, spelar snabbare och ger ett mycket tryggare intryck än i första halvlek. Boråsarna har svårt att freda sig samtidigt som de nästan inte åstadkommer någonting framåt.

Efter en kvarts hemmadominans, som trots flera hyggliga lägen inte resulterat i mål, hittar Elfsborg in lite bättre i matchen igen, men har svårt att få fason på sina avslut. Lasse Nilsson skjuter utanför och Emir Bajrami flera meter över i fint läge. Denni Avdic nickar utanför, helt fri. Dessutom skriker elfsborgarna efter straff när Rydström får bollen på armen, men domare Ingvarsson friar.

Så tätar KFF till bakåt och går till attack igen. Boråsarna ser allt mer stressade ut och Teddy Lucic brakar in i Lasse Johansson 25 meter från mål. Lasse är förstås själv sugen på att ta frisparken, men överlåter den till Viktor. Han får en tung, närmast obeveklig träff och skruvar bollen runt muren, utan minsta chans för Johan Wiland att rädda.

Viktor Elm jublar efter sin fenomenala frispark som betydde hemmaledning med 2–0. På sin väg för att fira med publiken på huvudläktaren sprang han ner en reklamskylt och fick skavsår på knäna. Men vad gjorde det? Annars var Viktor inte särskilt nöjd med matchen: ”Vi gör vad vi ska, inte mer. Men vi jobbar hårt, sen får vi två mål och det räcker idag”. På frågan om KFF nu kopplat guldgreppet kom svaret snabbt och bestämt: ”Absolut!” 
Foto: Karl Nilsson/Östra Småland

Därmed var den tuffa, smågriniga och slitsamma seriefinalen i praktiken avgjord. Elfsborg hade inte klarat av att stå emot KFF i andra halvlek. Abiola Dauda var nära att öka på till 3–0 och strax därpå fick boråsarnas hårdföre mittback Andreas Augustsson rött kort efter att ha stoppat KFF:s snabbe och hale nigerian.

Hemmalaget slappnade av och plötsligt släppte man lättvindigt fram boråsarna och Joakim Sjöhage tilläts reducera till 2–1.

Men då återstod bara några sekunder och Kalmar FF ryckte ifrån till fyra poängs serieledning.

Nanne putsar hyllan i prisskåpet där Lennart Johanssons pokal ska ta plats. Foto: Ulrika Bergström/Östra Småland

Elfsborg fortsatte att skugga KFF resten av hösten, men lyckades aldrig komma i fatt och SM-guldet hamnade som alla vet för första gången någonsin i Kalmar.

Rent spelmässigt var seriefinalen inte någon stor match. Men ändå en stormatch med tempo och tyngd. Och den avgjordes av en vänsterfot från Broakulla och en fotbollshjärna från Markaryd.

Fyra dagar senare var det dags för returmatch mot Feyenoord i Uefacupen. I Borås av alla ställen, eftersom Fredriksskans inte var i närheten av att duga som spelplats för internationella matcher på den nivån.

Men det är en annan historia.

MATCHFAKTA

Kalmar FF – IF Elfsborg 2–1
Fredriksskans, söndagen den 28 september 2008 
Allsvenskan, omgång 24 

1–0 Viktor Elm (45)
2–0 Viktor Elm (82)
2–1 Joakim Sjöhage (93) 

Utvisning: Andreas Augustsson, Elfsborg (88)
Domare: Martin Ingvarsson, Hässleholm

Kalmar FF: Petter Wastå – Arthur Sorin (Patrik Rosengren 40), Joachim Lantz, Marcus Lindberg, Emin Nouri, Erik Israelsson (Lasse Johansson 46), Henrik Rydström, Viktor Elm, Daniel Sobralense (Abiola Dauda 46), David Elm, Patrik Ingelsten. Ej inbytta: Zlatan Azinovic, Jimmie Augustsson. Tränare: Nanne Bergstrand. 

IF Elfsborg: Johan Wiland – Johan Karlsson, Teddy Lucic, Andreas Augustsson, Mathias Florén, Emir Bajrami, Daniel Mobaeck, Denni Avdic (Fredrik Berglund 75), Helgi Danielsson (Joakim Sjöhage 78), James Keene, Lasse Nilsson. Ej inbytta: Abbas Hassan, Johan Sjöberg, Daniel Nordmark. Tränare: Magnus Haglund.

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text i Östra Småland den 7 april 2019.