Just i dag den 23 mars 2020 råkar det vara på dagen 47 år sedan musikrörelsens flaggskepp Hoola Bandoola Band spelade i Kalmar för första gången.
Lokalen var Stagneliusskolans gymnastiksal och den var packad till bristningsgränsen med folk. Hur många som trängt ihop sig vågar jag inte gissa; det pratades om runt 800 personer, men det vågar jag inte gå i god för. Trångt var det i alla fall.
Lokalen var Stagneliusskolans gymnastiksal och den var packad till bristningsgränsen med folk. Hur många som trängt ihop sig vågar jag inte gissa; det pratades om runt 800 personer, men det vågar jag inte gå i god för. Trångt var det i alla fall.
Malmökillarna i Hoola Bandoola hade just blivit proffsmusiker och vårturnén 1973 blev ett formligt triumftåg landet runt. LP:n Vem kan man lita på? från året före låg på Kvällstoppen – Sveriges Radios försäljningslista – i 16 veckor.
Vid den här tiden spelade bandet fortfarande en del covers. Jag kunde inte påminna mig att de gjorde det just den här kvällen, men när jag frågade Kalmars eget poporakel Tommy Granlund (1951–2014) sa han sig bombsäkert komma ihåg att såväl Rolling Stones Jumpin’ Jack Flash som Crosby Stills & Nash Suite: Judy Blue Eyes framfördes i gympasalen. Och sa ”Barret” så var det inget att tvivla på.
Samma kväll gav för övrigt Fria Proteatern på Folkets Hus sin pjäs Typerna och draken, om typografernas fackliga kamp. Efter föreställningen kom teatergruppen till gympasalen och spelade ett par låtar ur pjäsen, det minns jag själv.
De klassiska typograferna är sedan länge bortrationaliserade, Hoola Bandoola Band upplöstes 1976 och Fria Proteatern las ner 1990.
© Klas Palmqvist
Bearbetad version av text i Östra Smålands pappersupplaga den 2 mars 2013.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar