Elva bra böcker jag läste i januari 2025

Texterna under bokomslagen länkar till mer läsning om respektive bok eller författare. OBS: ingen rangordning, böckerna räknas upp i den ordning jag råkat läsa dem. 

Marc Sagnol, född 1956 i Lyon.

Marc Sagnol:
Galizien und Lodomerien – Eine Spurensuche
Översättning från till franska till tyska: Andreas Fliedner
(Kulturverlag Kadmos Berlin, 2021)
Den tyska översättningen kom ut året före det franska originalet (omslaget infällt i porträttbilden), som – eftersom kriget i Ukraina hunnit bryta ut – kompletterades och utökades med text om framför allt Kiev och gavs ut 2022 under titeln Voyage en Europe extrême – L’Ukraine. 

Debora Fogel [Vogel], född 1900 i Bursztyn, död i Lwów [Lemberg, Lviv] 1942.

Debora Fogel:
Tomma gator och gula lyktor
Urval, översättning och kommentarer: Beila Engelhardt Titelman och Sara Mannheimer
(Ellerströms, 2020)
Urvalet är gjort ur diktsamlingarna Tog-figurn och Manekinen, utgivna på jiddisch 1930 respektive 1934. Debora Fogel – som även skrev sitt efternamn Vogel – mördades tillsammans med sin man och sin sexårige son i Lwóws ghetto under den tyska ockupationen.

Judith Hermann, född 1970 i Västberlin.
Foto: Michael Witte

Judith Hermann:
Hemma
Översättning: Jesper Festin
(Weyler förlag, 2023)
Originaltitel: Daheim (2021)

Helga Krook, född 1959 i Uppsala.
Foto: Christine Olsson

Helga Krook:
Puppe Doll Chrysalis
(Albert Bonniers förlag, 2013)
Se även:
• Som skriven i tvång

Stanisław Jerzy Lec, född 1909 i Lwów [Lemberg, Lviv], död i Warszawa 1966.

Stanisław Jerzy Lec:
Ofriserade tankar – Aforismer
Urval och inledning: Leonard Neuger
Översättning: Jarema Bielawski, Julian Birbrajer, Anders Bodegård, Irena Grönberg, Tomas Håkanson, Lennart Ilke, Stefan Ingvarsson, Alexander Lindskog, Lisa Mendoza Åsberg, Jan Henrik Swahn, David Szybek och Rikard Wennerholm
(Ellerströms, 2012)

Anders Bodegård, född 1944 i Vislanda, död i Stockholm 2024.
Foto: Bengt Oberger/Wikimedia Commons

Anders Bodegård:
Kontraband kontradans – Ur ett översättarliv
Artiklar i urval av Lars Kleberg och Jan Stolpe
(Bokförlaget Faethon, 2024)

Torsten Ekbom, född 1938 i Stockholm, död i Uppsala 2014.
Foto: Caroline Andersson/Bonniers

Torsten Ekbom:
Samuel Beckett
(Natur och Kultur, 1991)

Augusto Monterroso, född 1921 i Tegucigalpa, död i Mexico City 2003.

Augusto Monterroso:
Det svarta fåret och andra fabler
Översättning: Lars Bjurman
(Symposion, 1993)
Originaltitel: La oveja negra y demás fábulas (1969)

Meret Oppenheim, född 1913 i Berlin, död i Basel 1985.
Här med sin berömda pälsklädda kopp.
Se även:
• MoMA

Meret Oppenheim:
Sviischschsch! så var den vackraste vokalen tom – Dikter, drömmar och andra texter
Urval, översättning, förord och kommentarer: Peter Handberg
(Ellerströms, 1998)
Urvalets titel är hämtad från den tyska samlingsvolymen Husch, husch der schönste Vokal entleert sich.

Gunnar Harding, född 1940 i Sundsvall.
Foto: Per Kristiansen
Se även:
• Poetiskt liv och pissträngt 80-tal

Gunnar Harding:
Hardings café – Samspråk, tankar och tolkningar
(Ellerströms, 2023)
Essäer om och översättningar av bland andra Sulpicia, John Donne, WIlliam Blake, Percy Bysshe Shelley, Walt Whitman, Jelena Guro, Hilda Doolittle, Blaise Cendrars och John Ashbery

Aksel Sandemose, född 1899 i Nykøbing Mors, död i Köpenhamn 1965.
Foto: Leif Ørnelund/Wikimedia Commons
 Se även:
• Store norske leksikon

Aksel Sandemose:
Moraliska tankar – Epistlar 1945–65
Urval: Lars Andersson
Översättning: Cilla Johnson
(Norstedts, 1981)

• Tolv bra böcker jag läste i mars 2025
• Tio bra böcker jag läste i februari 2025

• Elva bra böcker jag läste i januari 2025

• Elva bra böcker jag läste i december 2024
• Elva bra böcker jag läste i november 2024
• Tolv bra böcker jag läste i oktober 2024 – och lite nytt
• Tio bra böcker jag läste i september 2024
• Fem bra böcker jag läste i augusti 2024
• Fyra bra böcker jag läste i juli 2024
• De tio bästa böckerna jag läste första halvåret 2024
• De fyra bästa böckerna jag läste i augusti 2020
• De sex bästa böckerna jag läste i juli 2020 – och ett besök på ett livsfarligt antikvariat i Göteborg
• De nio bästa böckerna jag läste i juni 2020
• De fyra bästa böckerna jag läste i maj 2020
• De fyra bästa böckerna jag läste i april 2020
• De tre bästa böckerna jag läste i mars 2020 – och lite till

 

Klas Palmqvist

Pablos klipp – alla målen från guldsäsongen!

Pablo Kalmar i Buenos Aires ägnar den argentinska sommaren åt att studera KFF:s historia. Onsdagen före påskhelgen anländer han och hans flickvän Mica till Kalmar. De tänker förstås se Kalmar FF ta emot Östersund på Guldfågeln Arena innan resan går vidare till Barcelona, där bland annat Micas lille brorson ska besökas. Vem vet, kanske grabben rent av får någon liten present som faster och farbror hittat i KFF-shopen?

I Buenos Aires råder full sommar. Solen skiner och termometern visade 26 grader nu på morgonen klockan nio, lokal tid. 

Kan tänka mig att det är trängsel på badstränderna och att ölet flödar ymnigt på uteserveringarna när klockan blivit lite mer. 

Men vad ägnar sig då Pablo Kalmar åt, Argentinas och förmodligen hela världens mest hängivne KFF-supporter?

Jo, han har suttit och tittat på samtliga KFF-matcher från guldsäsongen 2008 i deras fulla längd, varpå han klippt ihop en film med KFF:s samtliga mål det året! 

Det synnerligen sevärda resultatet av hans mödor kan studeras på Youtube. En dryg timme som värmer gott i den kalmaritiska vinterdimman!

Se även:
• Klart när Pablo kommer till Kalmar
• Erik Niva möter Pablo Kalmar

Inte mycket är sig likt på Bragegatan

Stig Westerlund stod nästan ända nere på järnvägsspåren när han 1963 fotograferade Bragegatan upp mot korsningen med Södra vägen. Inte många år senare var allt på bilden utplånat. Det gamla gjuteriet närmast till vänster las ner 1967 och revs några år senare, liksom de andra husen på den sidan gatan. Huset närmast till höger, i hörnet mot Manillagatan, brann ner en januarinatt 1972. Brandorsaken var troligen en kamin som exploderat i en lägenhet där ingen var hemma vid tillfället. Ett 30-tal personer bodde i den omoderna fastigheten, men alla hann sätta sig i säkerhet. Det stora huset närmast bortom det – Bragegatan 4, Norlingska huset – klarade sig från lågorna, men revs i stället 1977.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar Stads Hembygdsförening

Gensvaret från läsarna blev stort varje gång några av amatörfotografen Stig Westerlunds bilder från 60- och 70-talets Kalmar fanns med på Torget i Östra Småland. Här kommer ytterligare några av hans fotografier, samtliga denna gång från Bragegatan på Sandås.

Sandås ligger, precis som namnet säger, på en ås som sedan urminnes tider varit den naturliga infartsvägen till Kalmar för den som kommit väster och söder ifrån.

Bragegatan sträckte sig när den var som längst från Drottning Margaretas väg, nere i vänstra hörnet, till Lorensbergsgatan uppe till höger. Då gick tågen på Bergabanan där Lorensbergsleden finns i dag.
Utsnitt ur 1966 års turistkarta

På Sandåsbackens krön korsas Södra Landsvägen – sedan länge omdöpt till Södra vägen – av Bragegatan. Eller korsades; i dag kan inga bilar som kommer söderifrån på Bragegatan köra tvärs över infartsleden.

Bragegatan kom till genom olika stadsplaner 1877, 1906 och 1937. Den har alltid präglats av besvärliga korsningar; förutom med Södra vägen också med Sandåsgatan och järnvägen.

Bragegatan fotograferad norrut, ner mot järnvägen, på ett vykort från 1910-talet. I hörnet vid Gasverksgatan står en dam i entrén till ”E Ahlins Mjölk-Magasin” i det nybyggda Norlingska huset. Skorstenen i fonden tillhör Fredriksdahls Tändsticksfabrik på andra sidan järnvägskorsningen. Av gatubilden finns inget kvar i dag. Ja, inte ens själva gatan existerar längre – just här höjer sig nämligen sedan 2008 Bragebron.
Tack till Rolf Bergskans för vykortet

I början av 1900-talet var flera industrier etablerade i området och Sandås blev en typisk arbetarstadsdel. Inte minst på tändsticksfabrikerna på andra sidan järnvägen arbetade hundratals män, kvinnor och även barn.

Fredriksdahls Tändsticksfabrik las ner 1924 och lokalerna togs på 50-talet över av KG:s skrotaffär. Den hade startats i Tvärskog 1915 och sedan funnits på flera adresser i Kalmar, bland annat på Kaggensgatan 30 och på Ölandskajen. Efter diverse ägarbyten hamnade firman till slut på Svaneberg och 1978 tog Stenakoncernen över bolaget. Stig Westerlund tog bilden 1963. På platsen för den gamla tändsticksfabriken ligger numera postterminalen.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar Stads Hembygdsförening

När Kalmar några år efter förra sekelskiftet behövde ett nytt gasverk ville man inte ha det i stans centrala delar, eftersom röken var extremt obehaglig. Alltså byggdes det på Sandås, samtidigt som man uppförde bostäder åt arbetare alldeles intill, till exempel på Bragegatan. Vanligt folk var det väl inte så noga med...

Bragegatan fotograferad söderut, en bit ner i backen från den numera avstängda korsningen med Södra vägen, där Bragerondellen finns i dag. Husen närmast bortom korsningen med Sandåsgatan finns kvar, även om det till vänster har förändrats en hel del. Däremot har huset i nästa korsning, där Råddegatan ansluter från vänster samtidigt som Bragegatan viker åt höger, ersatts med en nyare byggnad. Bilden är från 1964.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar Stads Hembygdsförening

När Stig Westerlund tog bilden närmast ovanför den här stod han ungefär i höjd med entrén till Sandås Cykelverkstad, som hans far Herbert var innehavare av i flera år. Det här fotografiet ska vara från 1940
Foto ur Stig Westerlunds samling

I dag är stora delar borta av det Sandås som fortfarande existerade på Stig Westerlunds tid. Inte heller industrierna där stadsdelens invånare slet ihop till sin försörjning finns kvar.

Efter att ha fått förfalla i många år revs 1977 det Norlingska huset, här hörnet Gasverksgatan (till vänster) och Bragegatan. Då hade det i flera år varit mer eller mindre livsfarligt att gå på trottoaren eftersom stora sjok av den gula putsen föll ner från fasaden när det blåste. Fyravåningshuset hade byggts runt 1910, i samma veva som industrierna i grannskapet växte till sig – Kalmar Verkstads AB, Kalmar Tändsticksfabrik, Fredriksdahls Tändsticksfabrik och Siefvert & Fornander (senare Arenco) – och här bodde mest arbetarfamiljer. De sista åren på 1970-talet utgjordes hyresgästerna i hög grad av ungdomar, som antingen studerade eller hade mer eller mindre oklara anställningsförhållanden. De låga hyrorna lockade också några invandrarfamiljer som planerade att spara så mycket pengar som möjligt innan de flyttade tillbaka till hemlandet. Vem Norling, som fått ge namn åt huset, var har inte redaktören för dessa sidor lyckats utröna. Den som vet besked får gärna lämna en kommentar.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar Stads Hembygdsförening

Den här lilla butiken i hörnet Bragegatan–Råddegatan drevs av Erik "Kirre i basaren" Gustafsson. På 50-talet, när bilden togs, kunde barnen på Sandås hitta presenter och julklappar här som gick att inhandla billigt.
Bild ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet” som gavs ut av Kalmar Stads Hembygdsförening 2012.

Här på Bragegatan 7 låg länge en Konsumbutik. Bilden togs just före rivningen 1970.
Foto: A Singvall/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Ett parti av Bragegatans södra del som det såg ut 1964. Huset till vänster är visserligen rivet men de båda andra finns kvar. En bit längre upp på gatan är som sagt förändringarna avsevärt större.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar Stads Hembygdsförening

© Klas Palmqvist
Utökad och bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 3 mars 2018

STORT TACK
till Gunnar Magnusson och Kalmar Stads Hembygdsförening. Att bli medlem i hembygdsföreningen kostar 150 kronor per år. Bankgiro 744-4193 eller Swish 1233409604. 

LIKA STORT TACK
till Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum. På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.

Göranssons höll färgen i mer än 130 år

Arbetet i full gång på Göranssons färgeri 1946. Emil Lindberg till vänster är sysselsatt med färgning medan hans svärfar Edvard Ahl till höger kör den nyfärgade garnhärvan i en vridmangel. Emil Lindberg var egentligen sjökapten, men när han inte var till sjöss brukade han hoppa in och hjälpa till på färgeriet när det behövdes.
Foto: Walter Blomberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Inte många Kalmarfirmor har existerat lika länge som Göranssons Färgeri och Kemiska Tvätt på Norra Långgatan 30. Firman räknade sina anor tillbaka till 1832 och fanns kvar ända tills Sparbanken – nuvarande Swedbank – rev hela gården i början av 1960-talet för att bygga det bankhus vars huvudingång finns på Storgatan, på andra sidan kvarteret. 

Göranssons låg i alla år på Norra Långgatan 30. Bilden ska ha tagits 1947, även om de vackra skyltarna ser ut att vara av betydligt äldre datum. Alltihop revs 1963.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

I början av 1970-talet byggde Sparbanken, nuvarande Swedbank, sitt hus tvärs igenom kvarteret Åldermannen, mellan Norra Långgatan och Storgatan. Bilden tagen i samband med ombyggnad 2016.
Foto: Klas Palmqvist

I århundraden gick nästan alla svenskar klädda i grå vadmalskläder. Färgade tyger kunde bara de riktigt rika kosta på sig. Textilierna importerades från Tyskland, Frankrike och Flandern, där färgerihanteringen var ett fullt etablerat och ansett hantverk redan på 1200-talet. Först från mitten av 1600-talet blev färgare verksamma i Sverige. På 1700-talet blev färgerierna vanligare och inte bara besuttna kunde klä sig i färgade kläder.

Så här såg det ut i Göranssons butik – eller Garn-, Vävnads- och Tricot-affären, som den egentligen hette. Vad damerna på fotot heter finns det tyvärr inga uppgifter  om, men herrarna bakom disken är far och son Göransson. Bilden ska ha tagits 1901, i samma veva som sonen Georg tog över firman efter sin far Jöns.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Utvecklingen fortsatte på 1800-talet. 1861 fanns 479 färgerier i landet.  Samtidigt förändrades förutsättningarna drastiskt i och med att man i mitten av 1800-talet började utvinna syntetiska färger ur stenkolstjära. Textilfärgning blev industri och de hantverksmässiga färgerierna allt färre. I slutet av 1800-talet omvandlades många av dem till kemiska tvättinrättningar. Färgeriverksamheten blev på sin höjd ett komplement.

Den här gamla tygpressen fotograferades 1946, förmodligen i samband med att den skänktes till Kalmar läns fornminnesförening, Sveriges första länsmuseum.
Foto: Walter Blomberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Det gällde även Göranssons på Norra Långgatan 30. Den förste färgaren på adressen hette Isak Oxelberg. Han var född i Kalmar, men hade lärt sig yrket utomlands, och köpte gården 1832. Då han avled tolv år senare övertogs verksamheten av Adolph Silfverling (1817–1885), inflyttad från Arboga.

Jöns Persson Göransson från skånska Hörby tog 1883 över färgeriet på Norra Långgatan 30. Han utvidgade verksamheten till att omfatta garn- och vävnadshandel samt trikåtillverkning.
Bild ur Kalmarl läns museums arkiv

1883 överlät denne i sin tur firman till skåningen J P Göransson. Vid sekelskiftet tog sonen Georg över. Han hade praktiserat i Tyskland, Schweiz och Danmark och moderniserade företaget grundligt. De gamla husen åt gårdssidan  revs och nya stenhus byggdes åt färgeriet. Samtidigt etablerade han stans första kemtvätt och drev företaget fram till 1947. Året därpå blev Björn Brändström ägare.

Verksamheten fortsatte fram till att Sparbanken köpte tomten och rev husen 1963. En mer än 130-årig företagsepok var över.

Vinterbild inifrån gården på Norra Långgatan 30 som visar det gamla färgeriet. Det ersattes 1901 av ett modernt tegelhus. På gårdsplanen med händerna på ryggen står fabrikör J P Göransson och i dörren till färgeriet skymtar sonen Georg Edward.
Foto: Emil Blomberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 13 februari 2016

Toppmodern utrustning på Göranssons kemtvätt 1947, samma år som Bengt Lagström tog över företaget efter G E Göransson. Han behöll affärsdelen som en filial till sin butik August Lagström på Storgatan, men sålde tvätteriet och kemtvätten till Björn Brändström redan 1948.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

FAKTA/Kemtvätt
Kemtvätt innebär att man tvättar med så lite vatten som möjligt. Ursprunget brukar härledas till 1820-talets Frankrike, då en fabriksarbetare råkade spilla bensinbaserad lampolja på en smutsig bordsduk. När den torkat såg man att den blivit ren. I början använde man terpentin och karosen men gick sedan över till bensen och  gasol. Hälsoriskerna var stora, liksom eldfaran; dessutom luktade tvätten bensin. 
Stoddard Solvent, en luktfri och avsevärt mindre explosionsbenägen lösning, introducerades på 1920-talet. På 1950-talet lanserades perkloretylen. Brandrisken minskade ännu mer, men ämnet är synnerligen miljöfarligt. Det var fortfarande den förhärskande metoden när den här texten publicerades 2016, även om en säkrare och mer miljövänlig koldioxidtvättning introducerats på senare år.
Källa: kemtvattsguiden.se

Göranssons jubileumsskift, utgiven 1957.

KÄLLOR
Göranssons Färgeri och Kemtvätt 125 år (1957)
Hantverk i Sverige (LTs Förlag i samarbete med Nordiska Museet, 1989)
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (2014)
Butiker i Kalmar på 1950-talet (utgiven av Kalmar stads hembygdsförening 2012)

STORT TACK
till Peo Nilsson, Kvigerälla, Glömminge, som generöst ställt Göranssons jubileumsskrift till förfogande och upplyst om vilka de båda männen på bilden överst i blogginlägget är; hans egen morfar Edvard Ahl står till höger.

STORT TACK 
även till Eva-Lena Holmgren på Kalmar läns museum.

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur länsmuseets samlingar. 

Popbanden gjorde upp i Emmaboda

Som på räls! Checksounds från Ronneby fick 500 kronor att dela på för sin tredjeplats i popbandstävlingen. Längst till höger på dressinen hänger Rolf Olsson, som spelade gitarr och orgel och blev värvad till Roadrunners. De övriga är från vänster: Pierre Chocron (trummor), Jan Melldén (sång), Sven-Åke Eckernäs (bas) och René Chocron (gitarr).
Bild ur Östra Smålands arkiv

På valborgsmässoafton 1967 fick en publik på 800 personer se Roadrunners från Karlskrona vinna Sydsveriges största popbandstävling i Emmaboda Folkets Hus.

Från början var det tänkt att 24 band från Skåne, Blekinge och Småland skulle vara med, men till slut var det ”bara” 19 som kunde ställa upp. 

Man planerade att hålla på från klockan sju på kvällen till klockan ett på natten. Alla band skulle hinna spela två låtar. 

Annons i Östra Småland den 28 april 1967.

Enligt annonsen var det publiken som skulle rösta fram det populäraste bandet, men det fanns också en jury på plats, bestående av ”tre erfarna poparrangörer”: Per Olof Nehler, Lennart Gustavsson och Tommy Andersson, samtliga från Kalmar.

Roadrunners, som redan hade vunnit föregående års tävling, hade en ganska varierad repertoar. De spelade Hollies- och Four Topslåtar till exempel och var kända för sin snygga stämsång.

På väg uppåt. Roadrunners från Karlskrona som man såg ut när man vann den stora popbandstävlingen i Emmaboda 1967. Bandet bestod då av fr v Lars Anders ”Boogie” Lennartsson (bas och sång), Kjell ”Trisse” Andersson (sologitarr), sångaren Göran ”Robin” Andersson, som fick sparken efter tävlingen, Thomas ”Knodden” Johansson (gitarri) och Arne ”Adolf” Adolfsson (trummor).
Bild ur Östra Smålands arkiv

Nu fick de beröm av juryn för att ha utvecklat sig: ”särskilt sångaren Göran ’Robin’ Andersson, som lägger upp musiken bra och det blir ett fint samspel inom bandet”. 

Det var bara det att så fort prisutdelningen var över hade sångaren, som kom från Göteborg och bara sjungit med bandet i ett halvår, fått sparken. 

I stället värvades Rolf Olsson från Ronnebybandet Checksounds, som kommit trea i tävlingen och av juryn fick omdömet ”tävlingens positiva överraskning”.

I januari 1968 fick Roadrunners chansen att vara med i TV:s Tivolivat som skulle spelas in i Malmö.

Men bandet fastnade i snökaos på vägen och blev tillsammans med 250 andra insnöade bilister sittande i ett dygn i matsalen på Hurva gästis. Till slut hade krögaren inget annat än konserverad pannbiff att erbjuda sina gäster.

Roadrunners nådde i alla fall fram till Malmö till slut och mimade till sin förinspelade version av Moody Blues Nights in White Satin. 

När programmet väl sändes kunde Roadrunners konstatera att de blivit bortklippta. Bara bastrumman med bandets namn skymtade förbi i rutan ett par gånger.

På andra plats kom Episode Five från Nybro, som visserligen fick beröm, men uppmanades att försöka få till ett ”säkrare scenuppträdande”. Från vänster Bo Johansson, Sam Ellison, Allan Almqvist, Anders Petersson och Christer ”Putte” Svensson.
Bild ur Östra Smålands arkiv

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 13 oktober 2011

En bild till på södra Sveriges bästa popband 1967, Roadrunners från Karlskrona.
Bild ur Östra Smålands arkiv

Följ med på en historisk shoppingrunda!

I Fatima Bergs klädaffär – i samma hus på Södra Långgatan där långt senare Calmareboden höll till i 76 år – handlade Kalmarpojkarna i början av 1900-talet sina skolmössor. Eftersom varmbadhuset inte syns till i gatans östra ände kan man vara säker på att bilden är tagen före 1909.
Vykort ur Ingrid och Lars Bruuns samling

I dystra stunder är det lätt att få för sig att det knappt finns några butiker alls kvar i centrala Kalmar länge. På senare år har många förvandlats till antingen frisersalonger eller matställen av skiftande fason och klass. Om de nu inte bara lämnats tomma.

Men det krävs förstås inte särskilt mycket eftertanke för att inse att riktigt så illa är det ju faktiskt inte. En och annan ny butik dyker fortfarande upp. Dessutom finns det, trots allt, ett antal i högsta grad fungerande butiker som hängt med i många, många decennier nu, även om de ibland flyttat till nya lokaler. Det gäller till exempel Lindéns blomsterhandel, Dillbergs bokhandel och Klintheims skor, Georges guld på Storgatan, Björkegrens uraffär, Närstads  – som varit i samma lokaler och i samma familjs ägo ända sedan 1933 – optikern Tottie och – inte minst! – antikvariatet i Kullzénska huset. Det finns säkert någon eller några till jag glömt. 

Antikvariatet, till höger i Kullzénska husets bottenvåning, är det enda som finns kvar i hela sydöstra Sverige. Bilden togs 2015.
Foto: Helen Edvall/Östra Småland 

Samtidigt har förstås några riktigt anrika butiker försvunnit Hällqvists fantastiska herrekiperingsaffär på Kaggensgatan till exempel. Den hade bara tre innehavare under de 120 år den existerade innan den las ner 2015. 

Georg Ekenberg fotograferad 2011 med porträtten av sina båda föregångare som innehavare av Hällqvists, Kalmars utan tvekan mest anrika herrekiperingsbutik: Frans Hällqvist (1870–1926), som grundade firman redan på 1800-talet, och Rudolf Björkman (1887–1973) som tog över då Hällqvist gick bort och sedan drev butiken ända till sin död 1973 då Georg Ekenberg tog vid.
Foto: Mattias Rubin/Östra Småland

Calmareboden på Södra Långgatan slog igen några år senare, efter att ha drivits av tre generationer Rimsäter ända sedan 1942. 

Modeaffären Gratell i hörnet Kaggensgatan–Storgatan var rena nykomlingen i jämförelse, men hade ändå funnits i ungefär 35 år när den las ner sommaren 2020, som en följd av att kunderna försvann och omsättningen slog i botten när covid-19 slog till.

Domushörnan på ett vykort från slutet av 60-talet. Storgatan blev gågata den 15 juni 1970.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Pandemin var ett nytt och oväntat hot mot centrumhandeln. Den första riktigt stora utmaningen i Kalmar mot de mindre butikerna, vilka nästan alla ägts och drivits av enskilda handlare, kom annars 1964 när varuhusen Domus och Kalmar Stormarknad öppnades. Domus var förstås kooperativt ägt medan Kalmar Stormarknad – köpcentret Baronens föregångare i gamla margarinfabriken i hamnen – egentligen utgjordes av en samling små butiker under samma tak, som tillsammans skulle ge intryck av att vara ett enda varuhus. 

Redan 20 år senare var cityvaruhusens storhetstid förbi. Många runt om i landet byggdes om till olika former av gallerior, till exempel Domushuset i Kalmar medan Kalmar Stormarknad blev Baronen. 

Folksamling utanför Obsvaruhuset på öppningsdagen den 22 maj 1985.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

1985 invigdes Obs – som i takt med att ytorna och utbudet minskats hetat både Coop Forum och Stora Coop – ute på Gamla industriområdet och Ica Maxi följde snart efter. Sedan gick det lite drygt 20 år till innan Ikea öppnade 2006 och drog med sig en stor del av stans handel ut till Kalmars nordvästra utkanter.

På Kvarnholmen har det före detta Domushuset fört en tynande tillvaro sedan man obegripligt nog kastade ut Konsum ur lokalerna. Den gamla 60-talskolossen mitt i stan står där som en påminnelse om att framtiden nog aldrig mer riktigt kommer att bli vad den en gång var. 

Fast mycket av det förgångna finns ju ändå kvar. En hel del hus och affärslokaler är desamma som för flera decennier sedan, även om många förstås har försvunnit. Följ med på en historisk shoppingtur på Kvarnholmen! 

1953 fick Sven Närstad, som startat sin butik 20 år tidigare, besök av en grupp franska mannekänger. Fransyskan längst till vänster har sin arm på en vadderad träställning, där kunden kunde lägga upp armen och slappna av medan personalen trädde på handsken som skulle provas. Ställningen togs bort från disken någon gång på 1970-talet, men butiken finns fortfarande kvar vid Larmtorget.
Foto: Närstads

En bit av Storgatan en näst intill folktom söndagsmorgon 1965. Längst till vänster Kalmar Guldsmedsaffär, vid dess sida Appeltoffts bokhandel med den jättestora pennan ovanför entrén. Den lär till slut ha fallit offer för ett snöras. Ytterligare ett snäpp till höger återfinns Radio-TV-huset, där man också kunde köpa de nyaste grammofonskivorna.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening

Så sent som i början av 1970-talet gick det bra att skaffa sig en begagnad bil hos Sture Johansson på Bilcentrum, nästan i skuggan av domkyrkan. Kanske inte ett ställe där man förväntar sig att hitta en bilfirma.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Bruna Boden låg inne på en gård vid Strömgatan. Börge Kamras, senare välkänd gallerist i Borgholm, sålde finskt konsthantverk och design här från 1971 och några år framåt. ”Boden” hade åren runt 1900 varit fotografen Herman Sandbergs ateljé. Den revs ungefär 100 år senare.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Bröderna Axel, Bertil och William Andersson drev den här lilla skeppshandeln på Ölandsgatan 43, bakom tullhuset. Eberhard Röhl tog sedan över företaget, som så småningom flyttade till SJ:s fraktgodsmagasin och bytte namn till Kalmar Skeppsfournering. Foto från slutet av 1950-talet.
Bild ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

Bosättningsaffären Calmareboden i Fatima Bergs gamla lokaler på Södra Långgatan 19 (se bilden överst i blogginlägget) startades av Axel Rimsäter 1942 och övertogs av sonen Ingvar med hustrun Sonja. Deras son Anders – i ungdomen välkänd discjockey runtom i Sydsverige – förde sedan familjetraditionen vidare ända till 2018.
Bild ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

Riktigt hur länge sedan det är som George Petersson startade Georges Guld vet jag inte, men det börjar bli åtskilliga decennier sedan. Redan när den här bilden togs i början av 1970-talet sedan var firman sedan länge fast etablerad på Storgatan 20 och är så fortfarande.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

På den här bilden från 1924 av kvarteret Guldsmedens västra ände mot Larmtorget återfinns från höger Bröderna Carlsons klädaffär, därnäst – lämpligt nog med tanke på kvartersnamnet – guldsmeden Gunnar Svenssons butik. En damfrisering och Nya Slakteriaffären delar på bottenvåningen i huset med bensinreklam längst upp. Till vänster därom, i Hushållningssällskapets fastighet, fanns Hemslöjdens butik ända till 1993. Samtliga hus står kvar än i dag.
Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Göranssons färgeri, som hade anor sedan 1832, låg i alla år på Norra Långgatan 30. Butiken hette, som skylten visar, Garn-, vävnads- och tricot-affären, Hela gården revs 1963 och i början av 1970-talet byggde Sparbanken, nuvarande Swedbank, sitt hus tvärs igenom hela kvarteret Åldermannen. Fotografi från 1947.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Så här såg det ut i Göranssons butik 1901. Vilka damerna på fotot är finns det tyvärr inga uppgifter om, men man kanske kan förmoda att de hör till familjen för herrarna bakom disken är far och son Göransson, Jöns och Georg.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Kalmar Elektriska startade 1921 men förvandlades till tacorestaurang 2016. I hörnet Kaggensgatan–Norra Långgatan hade elfirman funnits sedan 1933. Bilden togs på 1970-talet.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Kalmar Fotografiska hade tidigare legat på Södra Långgatan 9, men när den här bilden togs i slutet av 1950-talet hade firman flyttat tvärs över gatan till nummer 10. Senare hamnade butiken i Kopparslagaren. Här finns i dag Rylanders Musik, som tidigare höll till i en större lokal i samma fastighet.
Bild ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

I hörnhuset Storgatan–Larmgatan har det sålts kläder i långa tider och gör så fortfarande. Men på 1850-talet var det faktiskt platsen för Kalmars första riktiga postkontor. Hundra år senare drev Herbert Gratte Kalmar Kappmagasin här. När detta skrivs finns Aima Mode på adressen.
Bild ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

Hörnet Västra Sjögatan–Norra Långgatan på 1970-talet. Kärnkaffes butik blev sedermera Gerdas te- och kaffehandel, som nu återfinns i det Castenska 1600-talshuset på Storgatan. Den runda Kärnkaffeskylten till vänster var röd och vit, men föll tyvärr offer för en storm för en hel del år sedan. Försäkringsbolaget Allmänna Brand blev 1985 Wasa som på 1990-talet fusionerades med Länsförsäkringar.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Wilma, som hette Johansson i efternamn, startade konditori redan 1866 på Larmgatan 18. 1930 flyttades verksamheten hit till Storgatan 13, där Wilmas kondis snart gav namn åt hela huset och blev populäarst i stan. När bilden togs på 1970-talet hade Sven Bergström länge haft sitt skrädderi här, Lindéns Blomsterhandel var också inarbetad på adressen, medan konsthantverkskollektivet Handkraft var en ganska nyinflyttad hyresgäst. Efter en lång strid med fastighetsägaren Tegnander revs huset till slut 1978. Tomten stod sedan tom i många år innan Gallerian byggdes. Byggnadslagen försågs med tillägget Lex Wilma, som under vissa förutsättningar gjorde det möjligt att neka rivningslov. Något som långtifrån satt stopp för fortsatta rivningar. Lindéns flyttade en bit österut på Storgatan, men blomstrar fortfarande.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Tänk att en firma ännu på 1970-talet skyltade med att man utförde konststoppning, en avancerad och tidsödande metod att laga kläder genom att rekonstruera tråden i tyget i stället för lappa plaggen. Förutom Märkningsateljén fanns i huset på Ölandsgatan 20 också en butik där man kunde handla ”nyttoslöjd”, vad det nu kan ha varit för något.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Jazzmusikern Ingvar Rylanders affär upptog länge större delen av nedervåningen i det hus lantbruksfirman AB J Bruun låtit bygga 1881 i hörnet Kaggensgatan–Södra Långgatan och där man inrättade sitt kontor. Eftersom Bruuns skylt finns kvar ovanför portgången mot Södra Långgatan är bilden tagen senast 1973, det år då Lantmännen köpte företaget. Musikaffären finns fortfarande i huset och drivs av Ingvar Rylanders dotter Aili, men den har flyttat en bit västerut på Södra Långgatan, till den lokal där Kalmar Fotografiska fanns i många år. I musikaffärens gamla lokaler har det sedan mest sålts herrkläder.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Bredvid Gunnar Svenssons juveleraraffär vid Larmtorget låg Sko-Paraden, när bilden togs för ett drygt halvsekel sedan. Lokalerna var väl ingångna, åtminstone sedan 1950-talet då Nyléns Skomagasin fanns i huset. Sko-Paraden hade trampat färdigt 2009 och på senare år har här varit kafé.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Hjalmar Appeltofft öppnade sin bokhandel vid Stortorget 1885. Bokförsäljningen flyttades 1924 till Storgatan 12, men pappershandeln blev kvar vid Stortorget. När Appeltofft dog 1936 delades rörelsen upp och butiken vid Stortorget blev bokhandel igen, men kompletterad med bland annat grammofonskivor samt sportartiklar som fotbollar och boxhandskar. Några egentliga sportaffärer fanns ju inte vid den tiden. Bilden är från början 1970-talet. Några år senare övertog Stig Hård, som då ägde Appeltoffts på Storgatan, även rörelsens ”urhem” vid Stortorget som återfick sitt gamla namn fram till stängningen 1984. Många år senare tog Svenska kyrkan över huset och döpte om det till Nikodemusgården.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Södra Långgatan 23–29. Till höger Areskogska huset, som i början av 1900-talet inhyste Svartingstorps mjölkmagasin. Även när den här bilden togs 1965 stod det ”Mjölk” på skylten, nu utökat med ”Bröd” och ett par GB-glassflaggor. Huset flyttades till Södra Vallgatan 1970, då Barometern byggde ut. I tobaks- och fruktaffären har det senare sålts livsmedel med anknytning till Mellanöstern. På nästa skylt står det ”Birgitta handarbeten”, en butik som drevs av konstnären B P Morén och sålde även på postorder. Hotell Svea är nedlagt sedan länge.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening

Köbildning i hörnet Larmgatan–Södra Vallgatan någon gång på 1920-talet vid en av Kvarnholmens mest populära butiker, nämligen Systembolaget i Odd Fellowshuset. Folk står beredda med rejäla väskor att forsla hem de dyrbara varorna i.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

2012 gav Kalmar stads hembygdsförening ut den lilla men innehållsrika skriften Butiker i Kalmar på 1950-talet. Där finns cirka 150 fotografier av butiksfasader. Bilderna skänktes av Barometern till Kalmar Köpmannaförening 1958, som i sin tur överlät dem till hembygdsföreningen 1997. Flera av bilderna i blogginlägget finns med i denna högst informativa lilla skrift, som när detta skrivs fortfarande går att köpa för 150 kronor via hembygdsföreningen.

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 8 januari 2021

Se även:
• Ännu en historisk shoppingrunda
• Närstads – en familjeaffär ända sedan 1930-talet
• Badflickor och Hitler i Kullzéns album
• När Domus kom till stan
• Baronen har ett flott förflutet
• Full fart när Obs öppnade
• Flaggan i topp i 118 år för Appeltoffts
• Färgstarkt gäng i svartvitt
• Mastiga menyförslag från handlare Haglund
• Stadsbilden naggas hela tiden i kanten
• Vi går en sväng på Södra Långgatan
• Victoria, Nea, Svea och andra Kalmarhotell
• Ett brutalt mord blev början till Systembolaget i Kalmar

Tack till:

Gunnar Magnusson, Kalmar stads hembygdsförening, Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum, Jan Magnusson, Kalmar kommun samt till Ingrid Bruun, Kalmar.

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur länsmuseets samlingar. 

Fotograferna Blombergs bilder finns i Kalmar kommuns arkiv med gamla bilder.